Blogg gratis Logga in

WANTED

07 Feb, 2010

wanted | 07 Feb, 2010 | CIKK | (6058 Läst)

CIKK - C11

Kör lite CIKK

”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner ”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en gängbok. ”youtube och bilder” – som det låter. ”Snack” – ljuddagbok. ”CIKK” – en fängelseroman.

Nu kör vi lite CIKK. Lägger ut C11 men det blir förmodligen det sista jag lägger ut av CIKK. Vill ju inte lägga ut hela boken om jag kommer publicera den sedan i bokform. Ni som inte läst CIKK tidigare är detta en fiktiv bok som är byggt på verkliga händelser. Ni hittar resten under fliken CIKK. På Jag är Wanted – sidan hittar ni även bakgrundsfakta om de karaktärerna som finns i boken. Lägger ut lite pö om pö där men bilder och text är fiktivt på FB och det är mitt sätt att jobba inför vissa böcker. För att underlätta skrivandet och komma ihåg.

Angående namn på tjejen i Danny Saw har jag än inte bestämt och tack för alla förslagen. Kommer bestämma mig inom kort och självklart flaggar jag på vad hon kommer heta. Men här C11 ur CIKK.

*

C 11

Det var basket för hela slanten. Dribblade förbi Jocke, passade gubben Starken, fick tillbaks bollen, måttade och sköt. Sträckte ut ordentligt med båda armarna efter skottet och höll dem kvar i luften tills bollen slog klockrent i nätet. Precis så som min gamla gympalärare sagt man skulle göra i sjuan. Nätet rassla till ljuvligt som baksetkorgsnät gör när bollen slinker genom det utan att träffa ringen.

”10 – 4”, sa Starken högt och vi backade tillbaks. Fyra mot fyra. Jag, Starken, Berro och TeddyLeo i ett lag. Mot Jocke och co. Egentligen var vi bara två i vårat lag. Då varken Berro eller TeddyLeo hade något som helst bollsinne. En pass till dem var som att kasta bollen i sjön. TeddyLeo såg ut som en bumbubjörn på skridskor som försökte räkna universitetsmatte när han strula omkring på plan. Berro som en stel pingvin. Om jag skulle passa dem så studsa nog bara bollen fel i händerna på dem och ut och deras armarna skulle flaxa stelt i undran vad som hände. Så jag passade inte dem. Men Starken var bra. Och jag var förbannat bra så vi ledde. Ibland var det bra att ha killar som bara stod i vägen. Speciellt när man inte fick välja lagkamrater.

Gympadojorna skrek mot salsgolvet. Bollens studsandes hördes konstant. Jocke i attack.

”Berro!”, skrek jag. ”På han!”

Berro klev fram och två armar sköts ut. Raklånga armar som försökte ta boll. Men Jocke finta lätt och jag klev emellan. Gav honom en liten tackling och slog bollen ur händerna på honom, precis när han skull passa. Bollen gick till Starken som öste ben mot deras korg. Sprang och studsa som besatt.

Nätprassel igen och 12 – 4.

”Faaaan!” Skrek Jocke så det ekade i salen.

Moj lyfte skrot med några i hörnet av hallen och vi hade salen i någon timma till. De stonkades där borta i gymmet hårt och jag tänkte köra den sista halvtimman själv, bland maskiner och pumpa muskler. Var så jävla skönt att släppa loss ordentligt och få ut sig energi som gnagde i kroppen. Några plitar stod och tittade på när vi spela basket och TeddyLeo ställde sig med händerna på knänan och överkroppen halvvikt. Hosta och stonka.

Det var ungefär tre veckor sedan Leo kommit och det ända som egentligen hade hänt var att drogerna hade ökat på avdelningen och på kåken i huvudtaget. Hatade drogs. Har alltid varit mot det. Men jag fatta. Det kan vara lockande att ta sig något lugnande när rasslet i låset har gjort sitt och väggarna kryper tätt. Då ångesten äter upp folket som en gnagande bäver. Klart som morsans korvspad att folk ville fly. Ibland fanns det mycket droger och ibland inget alls här på kåken. Brydde mig inte och om någon erbjöd mig, då var det kalla handen och ibland blev jag till och med förbannad. Jocke drog väll lite koks på utsidan när det var partytime men höll sig här inne. Leo var inte alls det stuket. Men vi hade en del tjackpundare som gjorde allt för att komma åt skiten. Starken och Berro var typexempel. Slitna själar som antagligen föddes med en påse i blöjan. Var faktiskt förvånad att Starken var så bra på basket. Men deras beteende, rörelsemönster och tugget var tjackpundare så det small om det. Trippa på tå hela tiden och hade något konstig smackande i munnen när de snacka. Många tog något här inne om det fanns. Och det fanns. Just nu var det roppar som någon tagit in. Tror inte det var någon på våran avdelning utan på B2 som hade fixat in en påse. Allt gick att få in om man bara ville. Murarna var egentligen lika håliga som ett såll. Fanns plitar som tog in, eller besök och tydligen så var ju inte Babak i kiosken helt grön heller, så det kom in skit från alla håll och kanter. Jag var dock alltid ren. Även på utsidan och varje gång jag lämna ifrån mig ett urinprov någonstans så blev de alltid lika förvånade. ”Sa ju jag inte tog skiten”, brukade jag säga.

Ibland skedde en visitation på hela avdelningen då gick de genom korridoren och cellerna med hundar och oftast hittades både det ena och andra. Någon kanske försvann från avdelningen och en polisanmälan gjordes. Men det var vardag. Nu var det som sagt roppar som gick grus i maskineriet. När det var riktigt mycket skit kunde man se det på själva närvaron ute i korridoren – helt plötsligt ville alla låsa in sig och längtade till inlåsningen. Hatade skiten av någon konstig anledning och hade alltid gjort. Ungefär som Hells Angels Frank.

Och just han dök upp i salen när jag höll på att dribbla kriminalvårdsbyxorna av Jocke och co. Han och Osten kom in i den lilla gympasalen. I bakgrunden hördes Moj stöna som en brunsten flodhäst och jag passade TeddyLeo för en gångs skull. Leo sträckte fram händerna men bollen träffa honom över bröstkorgen och studsa i fiendens händer. Typiskt.

”Cikk!” ropa Frank och vevade med en arm i luften.

12 – 6 blev det plötsligt och jag skrek ”Time out”.

Svettig klev jag fram till Frank.

”Ja, whats up?” frågade jag och torkade mig i nyllet med en handduk som jag fiskat upp på vägen.

”Måste snacka med dig gubben.”

Jag kikade på Osten som stod inom hörhåll.

”Här?” frågade jag.

Blonda elaka ostar har också stora öron, tänkte jag utan att säga något.

”Nej, ta dina saker och följ med upp”, sa han allvarligt.

Vad fan var det nu då? Men jag tog min sak. Min vattenflaska och följde med. Vi gick genom kulverten och jag hann inte titta efter konst och klotter på väggarna för Franks steg var långa. Osten gick också i rask takt och jag hakade på. Frank måste ha en ganska bra hållhake på Osten för att kunna få hämta mig såhär. Eller så var ärendet viktigt som fan. Vi gick genom flera tunga dörrar och långa gångar och kom fram till våran spiraltrappa. Upp för den och in. Frank nickade mot Osten som försvann in i plitkuren och sedan vinkade Frank med mig in till hans cell. Så vi gick dit.

”Vänta här”, sa han bara kort och försvann.

Stod stilla i Franks cell. Såg ut som förut. Hemtrevligt. Den rutiga duken låg på bordet, massa foton på väggen och prydligt och fint. En blomma!? En liten blomma stod i fönstret vid gardinen. Den stod väll inte där förut? Bara några dec hög, några blad och en röd blomma på toppen. Måste vara plast. Gick fram till den och kände. Japp. Plast för hela slanten. Såg hans ritblock ligga på skrivbordet och alla mina tio fingrar vill bläddra i det av ren nyfikenhet men jag avstod. Skulle förmodligen inte ha kvar några fingrar om han kom på mig i blädder-action.

När jag stod med näsan i fotona som satt på väggen dök Frank upp med Leon. Den rödhårig hippi som jag varken gilla eller ogilla. Hans hår gick nästan ner till arslet och smal som en sticka. Hippi slash pundare i mina ögon. Hippundare kanske, tänkte jag om honom när han bara stod där i dörröppningen och blicken ner i backen.

”Leon här har något att berätta”, sa Frank.

Leon drog handen genom det stripiga håret och såg ännu mer pundare ut. Höjde inte blicken utan sa bara;

”Boban ska plocka dig idag Cikk.” Rösten var seg och skev den släpade roppar i tonen och så kliade han sig på näsan.

Han stod och svajade en aning. Men det var tyst. Mer kom inte ur spektaklet.

”Faan. Ge dig av!” sa Frank med hög röst och nästan putta honom ut ur cellen. ”hatar dessa jälva drägg”, fortsatte han.

”Hur vet han det?” Frågade jag istället.

Frank hasade sig till sängen och satte sig ner.

”De två hade suttit inne hos Leon nu, bara för någon timme sedan och rökt på skiten. Du vet skiten som går nu på kåken.”

”Jo jag vet”, sa jag.

”Och Boban hade börjat snacka som värsta papigojan. Hur han fått i uppdrag att plocka dig av Zlatko och deadline är idag, så snubben måste agera nu.”

”Aha”, sa jag bara kort och satte ner vattenflaska på bordet och tog plastblomman från skrivbordet istället. Pillade lite på bladen. Hade lilljuggen gått runt ända tills nu och velat för att ge mig en omgång? Stackars kille, tänkte jag och fuck... ett plastblad hoppa av. Jävlar skit. Stod med sidan åt Frank och han vände sig precis om för lägga en kudde bakom ryggen i sängen. Stod med det lösa bladet i handen och jävlar. Nu hade bara blomman fyra blad istället för fem. Stoppa försiktigt ner det lösa bladet jag i fickan och ställde tillbaks blomman. Vred den så ja, stjälken utan blad inte syntes... eller ja..

”Fan det där juggarna”, fortsatte Frank och tände en cigg i sängen.

”Jo, men vissa är bra”, stack jag in med.

”Joo.. så vad tänker du göra?”

Funderade.

Orkade inte. Fastän jag var full av energi och i känslan skulle kunna gräva en tunnel till Alcatraz så orkade jag inte med jidder nu. Ville göra min korta tid, om man jämförde med andra, i lugn och ro. Skulle Boban dyka upp med en penna, gaffel eller kanske något annat vapen och helvetet skulle dyka upp så kanske man inte hade samma tur som förut. Som med Zlatko att han fick all skuld.

”Orkar inge jidder”, sa jag bara som svar och stoppade händerna i fickorna, prassla lite med bladet i fickan. Lutade mig mot väggen och tittade på den storvuxna Frank som sög på en liten pinne.

”Nej jag förstår det, hur länge har du kvar?”

”Fyra månader till muck.”

Frank vissla till.

”Va, har du bara fyra månader?”

”Ja, blir villkorligt frigiven då.”

”Men varför söker du dig inte till öppen?”

”Äh.. fyra månader går fort och jag pallar inte byta miljö hela tiden. Har ju bytt kåk två gånger nu under denna volta och pallar inte. Lika bra att stanna när det är så kort kvar.”

”Aha.” Han bolmande stort.

”Och dessutom så tror jag inte jag får det... Alltså komma till öppen. Har ju fått knall två gånger som sagt.”

Men detta var inte bra. Att ha en jugge-wannabe-maffia efter sig som dessutom var roppad och hade en deadline att gå efter. Det kunde sluta riktigt illa. Skulle nog kunna fixa Boban själv utan problem, det var ju inte mycket i hans kostym som fyllde ut, men illa värre kunde det gå åt alla håll och kanter om jag fick skuld.

”Ja, vad fan ska jag göra?” frågade jag rakt ut. ”Vad skulle du gjort?”

”Faceat honom rakt av såklart. Hoppas på att behöva ta till så lite våld som möjligt men behövs det, gå hela linan ut”, sa Frank som det var det självklaraste i världen.

”Men det är klart”, fotsatte han. ”Du har ju bara fyra kvar.”

Fick lite medhåll varjefall.

Funderade. Ville dock inte fundera för mycket. Lätt att trassla in allt då. Ibland var det lättast att bara agera. Rakt av som Frank sa. Det var middag om en och en halvtimme, sedan några timmar till inlåsning, så Boban hade inte mycket tid på sig. Sedan så var det en annan vinkel på det hela. Jag var ju tacksam att Frank hade flaggat på så jag visste. Men trodde han att han hade en upp på mig nu? Att jag var skyldig honom en tjänst nu. Eller var han bara schysst? HA var ju aldrig kul att vara skyldig. Oavsett här inne eller där ute. Orkade inte fundera på det heller utan bestämde mig för att facea Boban direkt. Bära eller brista. Bättre attack denna gång än bara vänta in skiten.

”Jag går över till honom nu”, sa jag bestämt.

”Vill du jag ska följa med?”

Haja till och blev förvånad.

”Nej förfaan Frank, har ingen lust att bli skyldig dig och dina homies en sådan tjänst.”

Han log och reste sig upp.

”Du vet att jag gillar dig va gubben”, sa han när han stod upp och la armen om mig. Vi gick ut.

”Jo, kanske det. Men den här jävla clownen behöver jag ingen hjälp med.”

Lämnade B2 och sneglade mot plitkuren när jag gick förbi den. Öppnade upp till våran korridor och mötte Muggen i dörren. Han ryckte till en aning.

”Men... Jag trodde du var i hallen?” sa han och tittade förvånat på mig.

”Snacka med Osten, tjenixen”, blev mitt svar och jag vek förbi honom i öppningen. I köket satt Calle och Lulle och såg ut att hålla på med någon matlista och vid ett annat bord satt fyra pajsare. En var den där Stefan. Han koreanen med krulligt hår som brukade hänga med Boban. I svettig t-shirt gick jag fram till honom med vattenflaskan i handen. Stefan såg mig och blicken drog ihop sen en aning. Jag nickade till mig honom och han kom.

”Du polar mycket med Boban va?” sa jag.

”Nja, mycket och mycket. Lite kanske.” Hans röst var tunn. Nästan späd. Brukade han låta så?

”Var är juggen nu och hur mycket vet du om att han ska plocka mig?”

Gick rakt på sak och spände blicken en aning i liraren. Sög lite på vattenflaskan också.

”Va, nej inget egentligen, men han är i sin cell.”

”Vadå egentligen? Antingen vet man eller så vet man inte.”

Stefan skruvade på sig och jag tittade på honom hårdare.

”Jo han nämnde något tidi...”

”Skit samma”, avbröt jag honom. ”Se bara till att spela med rätt lag i fortsättningen.”

Tänkte på mitt basketlag som jag lämnat. Och vände på klacken. Boban nästa.

Denna gång tänkte jag inte. Ville bara få detta överstökat och efter detta skulle jag fan hålla mig lugn som en filbunke eller som Volkan brukade säga, ”Lugn som en filbuske”. Det var ju bara fyra månader kvar sedan muck. Höll hårt i tummarna och knackade på hans celldörr som stod på glänt. Öppna den och kika in.

”Boban”, sa jag.

Han satt på sängkanten och ryckte till. Blev nog mäkta förvånad över att se mig. Ögonen var rödögda och han såg sliten ut. Pårökt men det var något annat som han osade. Han hade garanterat inte samma kaxiga look, hållning eller attityd i kroppen.

”Hej Cikk”, sa han nästan mjukt.

Jag knöt näven och hade konstig nog hade jag ingen hög puls alls och det hade sprungit mer adrenalin i kroppen under basketmatchen än nu. Boban hasade upp i sängen och luta ryggen mot väggen. Inte alls som han skulle attackera.

”Det ryktas att du ska plocka mig?” sa jag och klev in en meter i cellen. Var dock beredd på att han kunde vända och från ingenstans till attackera. Dra fram något vasst och hugga. Knöt nävarna hårdare och höll snubben i blicken hela tiden.

Men han kliade sig på kinden och vred på sig.

”Cikk... jag måste...” mer kli.

Fan snubben var hög som en roppad kliande geleburk. Vred bara på sig i sängen och kunde knappt få ut sig ett ord.

”Jag.. de säger jag måste... men vad fan.. jag vill inte Cikk.”

Tittade på honom. Han såg inte så tuff ut nu utan blicken var sänkt, ögonlocken slappa, kroppen slowmotion och hela han befann sig i riket Narnia. Låg där bara och mumla. Skulle plitarna se om honom nu skulle de rycka honom direkt. Eller så sket dem i det. Ibland kändes det som de ville ha knark i korridoren. Var ju oftast lugna gatan då. Alla var i sina celler och tog det esay, mindre jidder. Annat var det sen när det blev torrt på skiten igen. Då kunde det hetta till. Skulder som skulle inkasseras och pundare som inte kunde betala eller tjackisar som hade det jobbigt att tända av.

Jaha, Boban skulle garanterat missa sin deadline. Jag lämnade juggen för sig själv i sängen. Sa inte ens något utan bara gick ut. Drack vatten och gick till min cell istället. Så mycket var det för den plockningen. Blev lite irriterad för att jag missa gymtiden, skulle nog inte få komma ner igen till hallen och jag orkade inte gå och tjata. Tog tvål, handduk och kläder och knata till duschen istället.

Öppnade upp dörren in till duschen. Vitt kakel och tre duschar, aliminiumhandfat och varje dusch hade en liten kakelvägg mellan sig. Skinnskallen Bullen var där inne. Han moppade golvet. Bullen tog städningen så mycket han kunde istället för att jobba i gruvan och det värsta var att han var pedantiskt noga. Värsta och värsta det var väll skönt att ha rena toaletter och clean korridor, men han var den sista man trodde var kung på att moppa.

”Är du klar snart?” frågade jag med handduken över axeln och tvål i handen.

Bullen tittade på mig. Som de flesta skinnskallar, rakad på huvudet och såg dum ut. Var runt hundraåttio cent hög och ganska smal. Men huvudet var gigantiskt och hela ansiktet rörde på sig när han snackade som en gummimask.

”Du får vänta några minuter. Inte än.” sa han.

Stängde dörren och väntade ute i korridoren, slog kors om armarna och lutade mig tillbaks mot väggen. Några strök förbi mot köket och vi bytta några hastiga ord utan att de stanna. Fem minuter senare kom Bullen ut. Han rullade först ut den lilla skurvagnen med moppen, drog av sig de gula gummihandskarna och sa;

”Du får vänta fem minuter, golvet måste torka.”

”Va!? Men Bullen det är ju för fan ett duschrum. Golvet ska vara blött i ett duschrum.”

”Vänta fem minuter Cikk, jag sköter städningen okej?”

Jag suckade stort.

”Jaja jag väntar fem”.

Han rullade bort vagnen till toaletterna och jag fick troget vänta på att ett duschrumsgolv skulle torka. Då dök Frank upp, såg han på komma på avstånd.

”Hur gick det med Boban?” frågade han när han kom fram.

”Ne han ligger roppad i sin cell och kan inte göra en fluga förnär.”

”Ja, där ser man. Jag ringde ut och vet du vad...?” Men han slutade där och stod rak upp och ner. Hur fan skulle jag veta.

”Nä jag vet inte vad?”

”Jo, de sa att Boban måste fixa dig för att kvitta en skuld som hans polare Milan har på Täbykåken. Gör han inte det senast idag så plockar de hans polare imorgon, de andra juggarna där. Boban och den där Milan har ju något gäng tillsammans.”

”The Hoods”, sa jag.

”Va?”

”The Hoods, gänget heter det.”

”Jaha. Vilket fall så är det kört för den där andra juggeMilan om inte Boban plockar dig idag.”

”Han är inte jugge.”

”Va?”

”Han är inte jugge, den där Milan”, upprepade jag. ”Han är supersvensson som bytt namn till Milan för att låtsas vara jugge.”

”Ne är det sant, vilket skämt.”

”Jo jag vet”, muttrade jag och ville komma in i duschen.

Sneglade över Frankys rygg för att se om Bullen skulle se om jag smet in i duschen men han stod där borta vid de toaletterna och höll ett vakande öga.

”All for one one for all”, sa jag. “Det borde ju du vara bekant med.” Tittade på Frank och han nickade en aning. Hans Hells Angels tatuering lyste lite extra på underarmen.

”Vad gör du? Ska du duscha?” Frank tittade på min handduk.

”Ja, jag tänkte det men jag väntar på att golvet ska torka...”

En kvart senare klev jag ut ur duschen. Duschade med plasttofflorna på som alla andra. Ville inte ha fotsvamp. Spelade ingen roll hur mycket Bullen skurade golv, svampen lurade mellan plattorna och den brydde sig inte om man var HA medlem, var med i The Hoods eller bara hård. Stampa vidare mot min cell och torkade mig i håret under färden. Kikade in i Bobans cell lite i smyg påvägen och han låg där inne, sket i honom.

Resten av dagen var lugn. Höll ett extra öga på Boban, men han hade bara ätit middag och sedan segat i sin cell. Han visade ingen som helst tendens till att klara sin deadline. Jag och Jocke snacka lite old storys den kvällen som vanligt. Han berättade lite om ekobrott och jag drog några rövare om rån. Inga detaljer direkt men överlag. Berätta när vi skulle råna en klockbutik på nästan hela brightling kollectionen men snubben som skulle vifta gun i butiken hade kutat in i fel affär. Jocke berättade lite om en kreditkorthärva och hur de hade plundrar några bolag. Man fick höra mycket innanför murarna och för den som precis klivit på banan kunde det vara rena kriminallitetsuniversitetet. Brottsskola på hög nivå för ungtupparna som sög åt sig som svampar. Men Boban höll sig lugn – tvärlugn.

Nästan tjugofyra senare satt vi på gården och lapade vårsol. Jag och Jocke satt med ryggarna mot teglet till huset och TeddyLeo stod upp och njöt av solen mot väggen. Tjockisen hade väll svårt att resa sig upp när han väl satt sig ner, tänkte jag och blundade. Det gula där uppe värmde skönt. Låg som en smekning i ansiktet och för ett tag kändes det som jag satt på morsan och farsan balkong. Den där trygghetskänslan som alltid fanns där i huset. Den kom med solen i nyllet för en kort tag. Mitt i den sparkade TeddyLeo på mig lite lätt. Ville inte öppna ögonen med slog upp gluggarna och kisade. Tittade upp mot honom och från där jag satt såg han gigantiskt ut längst väggen. Han nickade ut mot gården. Jag höll upp ena handen som skydd mot solen och kisade. Boban kom där ensam gående mot oss.

Vi hade gården tillsammans med B2 och de spelades fotboll som i vanlig ordning och gården kryllade av små grupper som rörde sig här och där eller som vi lapade sol. Såg nu lilljuggen komma mot oss med huvudet sänkt. Jag satt kvar med benen raklånga längst marken.

Han ställde sig framför mig och skymde solen som låg bakom hans huvud och blinkade i takt med att hans huvud rörde på sig.

”Kan vi snacka?” frågade han.

”Shore thing”, sa jag och reste mig upp. Borstade av mjukisbyxorna lite och nickade att vi skulle gå en promenad.

Vi började gå. Boban på min vänstra sida.

”Vad vill du?” frågade jag i steget.

Han var först tyst med efter några meter till så kom ett;

”Vet egentligen inte, men allt är bara åt helvete.”

Vi fortsatte att gå i tystnad och jag väntade på mera. Denna kaxiga lilljugge som alla irriterade sig på och hade förorts attityd la betong, slira retligt på rösten och skröt full kastrull varje gång han öppna käften. Han ticka nu mjukt och visade en helt annan sida. Lustigt tänkte jag och sparkade på en sten.

Vid grusplan stannade vi till och jag såg Frank i ena målet klistra ett skott med båda händerna. Han vifta upp sina lagspelare och kastade ut bollen så långt han kunde. Hells Angels Frank som målvakt, tänkte på Jockes snack häromkvällen om hur de satte målisar på bolagen.

”Ja, du vet Zlatko”, sa Boban med händerna i fickorna.

”Jaa. Jag vet men berätta.”

Boban berättade.

Bara kort efter jag spöat på Zlatko hade pliten Ronnie kommit fram till Boban och sagt att Zlatko hälsade att det var Bobans uppgift nu att plocka mig. Att Zlatko aldrig skulle glömma den tjänsten om Boban utförde skiten. Först hade han tänkt hjälpa storjuggen, men sedan så ångrade han sig. Tänkt i andra banor för att ja.. det var ju egentligen inte hans sak. Men när han sagt nej så hotade de med att spöa skiten ur hans brorsa, Milan som satt på Täbyanstalen. För Milan var skyldig en annan jugge där inne en spelskuld och kunde inte betala. Fixade Boban mig så skulle de kvitta skulden. Han hade för några dagar sedan till och med suttit med en gaffel i sin cell och tänkte gå in till mig strax innan låsning, men han hade inte det i sig. Det gick bara inte. Och igår var sista dagen. Så idag hade förmodligen Milan åkt på riktigt mycket med spö. Än hade han inte hört något men han skulle ringa ut senare under kvällen. Hans flickvän var polare med Milans flickvän och hon kanske visste något.

”Du vet att de kanske lägger agg mot dig nu också va?” sa jag när han drog fotspetsen i gruset fram och tillbaks i en halvcirkel.

”Jag menar, ni är väll The Hoods? Och ja.. skulden kan ju läggas på dig kanske. Som ursäkt till att få spöa dig också på något vänster.”

Ville inte skrämma honom men det kanske var dags att han gick in i väggen och lärde sig. ”Hur många är ni egentligen i gänget?”

”Det börja bara som en kul grej, men det är jag och Milan plus två killar till som bor i Tensta.”

”Aha, trodde bara det var du och Milan.”

”Nee, två till. Ali och Dominic.”

Vi stod där och snackade och fotboll pågick för fulla muggar framför oss. Han erkände konstig nog att han både var rädd och förvirrad. Att han inte visste riktigt vad han skulle ta sig till. Frågade till och med om jag kunde hjälpa honom. Men det hade jag sagt tvärt ”Nej” till. Det var hans skit och hans så kallade bröders soppa. Inte min tallrik. Kanske kunde jag ge honom något råd när han fått veta hur det gått för Milan. Men ett råd gav jag honom på studs. ”Sluta snacka så mycket skit och spela Allan ballan.”

Han hade då suckat djupt, kliat sig i skallen och sätt ut som han tog åt sig. Efter det gick jag tillbaks till grabbarna vid väggen och Jocke fråga vad Boban tuggat om. ” Han har förstått han skramlat stor tunna utan innehåll”, var mitt svar. Slog mig ner vid väggen och blundade. Sol igen och den värmde verkligen familjehus, balkongen där hemma dök upp och morsan frågade om jag ville ha kaffe.

Vid middag var allt som det skulle. Skön stämning på kåken. Okej, roppar hit och dit men lunket var ok. Satt middagsbord och hävde i mig pytt. Folk åt och det var inte glatt men inte heller spänt. Man kunde alltid känna vid middagen hur kåken mådde på något sätt. När det var något på gång så låg det i luften och varje litet skrammel bland tallrikar och bestick hade betydelse. Pytten smaka gott och vi satt tysta och lät maten smaka. Tvärlugnt nu och pliten Osten satt vid ett bord och snackade med Stefan. Tror de talade om besök eller nått. Jocke hällde upp mer mjölk i sitt glas och även i mitt. Skulle precis fråga Jocke om vi skulle ta ett schack parti efter maten, men då..

...slogs plötsligt dörren upp.

Höll på att sätta Callas nerhackade potatisbitar och rödbetsallad i halsen. För i dörröppningen stod Leon. Pundaren på andra avdelningen, han med långa röda håret som snacka om Boban till mig. Snubben såg helt galen ut och framför sig hade han Muggen. Men det helt jävla skeva med bilden var att han hade en stor fet kökskniv mot Muggens hals.

”Jag skär han!”, skrek Leon och höll hårt i både Mugg och kniv. Ögonen var helt i panik och desperation. ”Öppna dörren till trappan!” fortsatte han högt.

Det var riktat till Osten.

Shit tänkte jag, vad fan händer nu? ”Jag skär han?” - Vem fan skriker så?

*

Här hittar du blogginlägget till mitt framträdande i Sthlm i maj - Face to Face

Anmälan till Face to Face görs på via mejl till:

facetoface.wanted@gmail.com

(Skriv gärna namn men ej nödvändigt utan antal pers är viktigast)

Här hittar du facebook gruppen ”Jag är wanted”

bok

Om min bok ”Jag är Wanted”

Mina självinspelade youtubeklipp

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews



Kommentarer

  1. Gha va fan Cliffhanger nu får du fan släppa cikk snart =) oxå kommer fn bli galen

    Skrivet av Tokrave — 07 Feb 2010, 10:10

  2. Här får du några förslag till! Tezz...Lulu....Jessi.....Lizzie....Mitzie

    Skrivet av Nenne — 07 Feb 2010, 13:34

  3. Cikk är så sjukt jävla bra, hoppas du släpper den i bokform snart. Jag väntar spännt, vill läsa mer!

    Skrivet av robiN — 07 Feb 2010, 16:14

  4. Jag har nyss blivit Gudfader till en söt unge. Namnförslag David? Hon är med på en filmsnutt i min blogg. Hon är speciell, lovar...

    Skrivet av Gurudas — 07 Feb 2010, 17:12

  5. Ett par förslag till....Mitzi....Peggy....Daphne

    Skrivet av Nenne — 08 Feb 2010, 00:51

  6. Ge ut CIKK i bok nu... Vill ha!!!

    Fan vill ju läsa fortsättningen NU ju.
    Ska man nu längta efter. mer MATT???

    Skrivet av E-- — 09 Feb 2010, 17:54

  7. Du menar väl rohypnol med roppar?
    För det är tabletter och väldigt svåra att röka, framförallt onödiga att röka.
    När man kan svälja dom alltså.
    Och det är starka sömntabletter, populärt bland våldtäktsmän att använda mot ovetande kvinnor, finns ingen större anledning att knappra det på insidan.

    Skrivet av oe — 10 Feb 2010, 10:09

  8. OE:

    Smular man roppar, eller Benzo i allmänhet och strör på mecket innan man rullar jointen så får man sig en rätt så sweet "extraskjuts"..

    Och ang att inte äta Benzo på "insidan" fattar jag inte riktigt.

    Sitter man inne mår man väl allt som ofta lite skit och Rohypnol/Benzo (Stezolid/Valium osv) är ju som du själv skriver sömngivande, men framförallt riktigt bra mot ångest och depression. Och drar man i sig ett gäng så mår man ju svinbra + kan somna lite när man vill istället för att ligga vaken i sin lilla cell och ha ångest...
    Well, skitsamma egentligen. Ville bara skriva detta.

    Skrivet av M — 10 Feb 2010, 14:35

  9. Man "basar" roppar ! Smula på folie, elda under å dra in röken i tex en rullad sedel !

    Skrivet av Larry — 10 Feb 2010, 16:01

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor