Blogg gratis Logga in

WANTED

16 Nov, 2009

wanted | 16 Nov, 2009 | Huvudkategori | (9155 Läst)

Hells Angels och Bandidos and more

Gäng och annat kort och gott. Testing.

”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner ”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en gängbok. ”youtube och bilder” – som det låter. ”Snack” – ljuddagbok. ”CIKK” – en fängelseroman.

Hells Angels, Bandidos och lite annat.

Har ni haft en bra helg. Jag har. Såg förresten att antal träffar på ett inlägg senast är mer än de andra runt samma datum. Troligtvis för att jag hade ”OG” i rubriken. Så i dagens inlägg tänkta jag snacka lite HA och Bandidos. Nyfiken på om det verkligen gör skillnad på vad man skriver som rubrik. Så vi kan tala lite gäng generellt också och testa om så är fallet att rubriken har mening.

MC kultur, kriminellt, väst, media och 1% klubbar. Hells Angels vs Bandidos. Tunga namn round the world och det är en helt annan struktur och typ av gängkultur än tex OG. Dokumentärer och media gottar sig och svensson plus andra kriminella sitter klistrade framför burken. Vissa så kallade experter sägar att den enda riktiga organiserade brottsligheten som finns i Sverige är HA och klubbarna vill bara bli lämnade ifred. Men det är enligt mig inget hundraprocentig uttalande, att de skulle vara de enda organiserade brottsligheten. Möjligtvis 1% igt sant.

Det går mycket storys bland de kriminella om dessa gäng och visst är de respekterade. Vissa mer än andra. Strukturen på dem är som sagt helt olika även på de som många drar över en och samma kam. När jag höll på i det kriminella så hade jag stor respekt för dem och var man direkt inblandad i något som hade med klubbarna att göra fick man hålla tungan rätt i munnen. Jag nämner vissa av dessa i mina texter med är då väldigt noga med att säga det är fiktiva storys. I Tatuerat Bröder dyker de upp för det ger pondus till texten att skriva om dessa jättar på ett sätt. Men ändå är jag försiktig och inte vill framhålla dem för mycket av olika anledningar. Att skriva generellt om vad som redan är känt och att använda dem fiktivt gör ju ingen skada om man säger så. Men samtidigt så vill jag inte peka åt någons håll och att inte ha med vissa grupper när man skriver en fiktiv roman som utspelar sig i den undre världen, gör det hela inte trovärdigt, även om det är fiktivt.

Man kan lätt hitta dokumentärer på internet, youtube eller läsa om dem överallt, så jag tänker inte rapa fakta. Det jag däremot kommer ta upp är lite hur min syns som yrkeskriminell var. Och surra lite om varför man kanske söker sig till dessa gäng. Förresten jämför aldrig Hells Angels och Bandidos med andra är min syn. Folk talar om den organiserade brottsligheten eller gängen som en klump, men dessa klubbar kräver så mycket mer. Att bli en HA medlem är ju inget man blir på en dag direkt. I andra gäng är det betydligt mycket lättare att få in en fot och sedan bli medlem. Vissa flirtar till och med med sexton, sjuttonåringar. Och kanske är farligare på ett sätt. Sedan är ju de två MC gängen världsliga om man säger så, internationella på en helt annan nivå än andra.

Efter ha levt i skiten i hela mitt liv skulle det vara konstigt om jag aldrig haft kontakt med dem även om jag försökt att inte ha det. Men respekten för dessa från mitt håll var inte större egentligen än för vad jag hade för vissa enskilda personer som hade minst lika stor makt, om man nu ska kalla det makt. Det man ska akta sig väldigt noga för att som jag tror är mångas fällor är att kliva in i något för sakens skull. Det jag menar med det är att jag vet massa folk som tyckte att det låtit ”ballt” eller tycker det ger just ”status” att säga man gör ”affärer” eller ”känner” dem och just därför beblandas med dem. Ber om en tjänst eller på något annat sätt försöker knyta kontakt. Och det är egentligen det sämsta man kan göra. Dels för att när det kommer till kritan när kaoset dyker upp som det alltid gör, så är de fler och har säkert större slagkraft oavsett vem man är om man inte är medlem i någon grupp eller sitter på hög pinne.

De grupper, gäng som kallas hangaround är mer ”farliga” att handskas med för deras mål är ju att bli fullständiga medlemmar och drar sällan själva några gränser för att just bevisa, att de kan. Men det finns många glappkäftar där ute och det är nog mer normalt att få höra att en av de större grupperna ligger bakom eller – ”Han ska du akta dig för, för han är medlem i...” och det är osant, än att det faktiskt är riktigt. Man blev till och med jävligt trött på att få det i örat och det visade sig bara vara båg. Det handlade inte bara om de två stora MC gängen utan även andra grupperingar som folk använde sig av.

”De” – säger att de vill leva ifred och så länge ingen inkräktar på deras revir eller låter så lämnar ”de” samhället ifred. Och det är kanske inte riktigt sant. För samhället drabbas ju, indirekt eller direkt. Kriget mellan HA och Bandidos på nittiotalet kommer vi ju alla ihåg. Men för att en sådan citat ska hålla fullt ut måste man då egentligen göra ”affärer” som bara drabbar kriminella anser jag. Nu tänker jag inte bara på våldshandlingar utan olika typer av marknader som har en direkt påverkan på ”svensson”. Och även fast bekämpningen har fått väldigt stora öronmärkta deg och samhället har punktmarkerat flera grupper så växer det sig stora. Ett tydligt tecken på att man gör fel. Att man använder resurserna galet. Man bör satsa som jag sagt hur många gånger som helts nu, men är värt att upprepa, på de yngre så de inte nyrekryteras. De som lever i denna värld har en fördel om man jämför med samhället i kriget mot den organiserade brottsligheten, och det är att de har egna lager och inga gränser. Det är då väldigt svårt att radera en grupp på kartan som är väl etablerad.

Men i mitt skrivande och bland annat ”Tatuerat Bröder” som jag någon gång vill göra mer av eller utveckla. Men som ligger på hyllan i brist på tid just nu, så är det en balans. Jag önskar inget det liv jag levt och det jag måste balansera noggrant är att skriva så det hela har en annan vikt och tyngd än bara romantisering. Nu har jag ju inte varit gängmedlem men jag vill lägga fram en verklighet och verkligheten är så mycket mer än vad som speglas i dagens litteratur tycker jag, tillsammans med filmens värld. Och det är lätt som skribent att fastan i det som är spänning, adrenalin och kan tolkas som glamour i detta. Speciellt när det gäller ”gäng”, tunga klubbar och grov brottslighet. Så det känns som jag även bär ett visst ansvar att också lyfta fram andra sidor med ett större djup. Som verkligheten faktiskt består av.

Vad är det då som drar till att så många så gärna vill joina dessa parter? Känns ju ganska så viktigt för mig att själv förstå det då jag själv inte haft den strävan men ska försöka ge en bild av det hela i vissa fiktiva texter. Och hur är lojaliteten och brödraskapet egentligen i dessa tajta grupper? Har ju träffat en del som är medlemmar och framför allt många som har som högsta dröm att bli. Både i MC klubbarna och andra gäng. Ja, lojaliteten i vissa är stor. Speciellt dem som man måste kämpat antal år i för att få komma dit. Och för många av dem är det en dröm att få vara medlem. Det är enligt mig i kärnan riktigt tajta band och man ställer upp på varandra ibland in till döden. Men det kanske inte är så konstigt. I många fall så rör det sig ju om folk som i vuxen ålder gör medvetna val att leva ”utanför” samhället. Och den stenhårda mentaliteten som finns där plus det valet, är en gemensam faktor som binder. Gör gruppen riktigt tajt. Att vissa är väldigt stora i mängd och har ”bröder” över hela världen förstärker det hela självklart på flera sätt. Inte minst i att man vill vara med och känner ”vi” känslan och att man har backup i det man gör och att man valt rätt. Men det krävs en viss typ av inställning för att komma långt i dessa organisationer, faktiskt en inställning som just handlar om liv och död. Och här ska man inte underskatta dessa, för den normala människan som valt att leva innanför samhällets lager har i vanliga fall helt andra normer, värderingar och gränser.

Det är så lätt att säga – att det är en kriminella och ”farliga”, organiserade och vi ska bekämpa dem med alla medel. Sedan lunkar samhället på och får i ansiktets medias bild om våld, indrivningar och utpressningar. Bomber som exploderar eller annat skit. Man tycker de bara består av våld. Men då underskattar man det hela så enormt mycket, då vissa ”gäng” är en helt säregen kultur som man måste försöka förstå full ut om man nu vill motverka. En djupt ingrodd kultur som hakat sig fast från en pojkdröm hos flera till att bli en helgjuten medlem. Det varnande fingret jag kan ge är att det även krävs väldigt mycket enligt vad jag vet av dessa medlemmar eller för att bli. Och en liten klick endast når dit. Ibland får man ju höra berättelser från folk som klivit av. Badstanding eller inte, men ibland så får man i örat att det inte alls är så som det speglas, att klubbarna bara gynnar vissa osv, men då ska man också komma ihåg att det kanske rör sig om folk som hamnar i kläm. Det man dock bör lägga vikt på att det kanske faktiskt handlar om liv och död. Och fråga sig själv om man sitter på gränsen vad som verkligen är viktigt i livet och vilken familj eller vilka människor man ska värdesätta högst. Men jag kan mycket väl förstå hur man faktiskt velat och kämpat för att ta sig till ”väst” eller tatoo och varför man väljer att vilja leva utanför. Just det sista har jag ju själv valt och visst, folk kan tycka orsak verkan med mera. Taskig barndom, inga förebilder. Men när det gäller denna nivå på denna pinne så är det vuxna människor vi talar om som visserligen kanske inte haft smekmånad genom livet, men ändå – kan tänka för sig själva.

Den andra sortens gängkultur som sträcker sig lägre ner i åldrarna och rekryterar yngre. Den anser jag som mer farlig på ett annat sätt. Just för att den äter upp de unga. Och då menar jag inte bara rent rip eller utnyttjande. Utan mentaliteten som målas upp. Här anser jag att lojaliteten och respekten är mer falsk. Som mycket i den kriminella världen. Visst finns det en klick som skulle gå i döden för ”bröderna” men de unga som dras med här är verkligen ute på hal is. Men i det stora hela så handlar väll det om vad man som individ lärt sig att värdesätta i livet.

Hmm.. ja lite dagens tankar bara. Ska inte spinna vidare så mycket på det mer just nu. Vill ju också se om rubriken har betydelse. Och ville inte bara lägga ut ett inlägg bara med rubrik och ingen text : ) . Fan och så blev det ett sådan där gladgubbe tecken av rena farten. Gillar inte dem och ändå när man börjat använda chatten och facebook mer så dyker de upp i egen text, illa.

Min helg har varit bra måste jag säga. Social klick på många sätt och nu väntar jag med förväntningar på vad förlaget ska säga om mitt andra manus. Läser dagligen mejl från folk som läst min bok och det värmer varje gång när jag får feedback. För även här på bloggen. Trodde faktiskt inte jag skulle få så mycket positiv mejl respons som jag fått. Jag försöker jobba på flera håll för att komma hem och även vad jag ska göra när jag väl sätter fossingarna på svensk mark. Men vi får se vad som händer. Imorgon kommer CIKK och ni som väntar på fortsättningen på ”A ordinary day – before” får vänta tills i övermorgon. Ska försöka vända på dygnet och få in en normal rytm plus kanske börja träna en smula. Det behövs nog bara jobbigt att komma över den första tröskeln. Blev erbjuden av fransmannen att följa med ut och jogga. Han joggar varje morgon ca en timme. Men någon måtta för det va. Skulle nog dö efter tjugo meter. Nej babysteep som det heter. Hörs snart bedtime soon här.

Här hittar du facebook gruppen ”Jag är wanted”

Är det så?

Om min bok ”Jag är Wanted”

Mina självinspelade youtubeklipp

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

o här brukar en bild på min bok sitta

me jag har problems med att ladde upp bilder



Kommentarer

  1. Här läses det oavsett rubrik ska du veta. Fått några flashbacks än? mohahaha

    Skrivet av nina — 16 Nov 2009, 20:53

  2. Ja läste att nån boss i HA numera bodde i sydafrika i miljonvilla. Det låter ju som det är rätt stora pengar med i det hela. Det intryck man får när man läser i tidningar o så verkar va att de är mer organiserade, typ mer business, än bandidos. Har du nått koll på det? eller egentligen skitsamma, känns som det blir detaljfrossa av det hela. schysst inlägg i alla fall.

    hoppas du fick fler träffar. kanske om du mixar Blondinbella / bandidos / fotboll så går du loss på ännu fler ;)

    Skrivet av per — 17 Nov 2009, 10:45

  3. Har precis lyssnat färdigt på ljudboksversionen av "Jag är wanted" och vill dela med mig av mina tankar. Det är med jävligt blandade känslor jag tog av mig lurarna och konstaterade att äventyret var över. Dels kände jag mig som en patetisk svensson som dregglat över lite spänning som någon annan upplevt men samtidigt är jag bara en nyfiken och kunskapstörstande individ.

    Lockelsen med din berättelse är ju att den är på "riktigt" och ju mer äkta det blir desto mer spännande blir det. Samtidigt är det säkert en svår balansgång eftersom du förmodligen inte vill visa för mycket. Konstaterade att flera av videoklippen nu var bortplockade från youtube, synd.

    Boken handlar ju om överlevnad.. inte bara storymässigt utan själva syftet med boken. Hur har försäljningen påverkat din ekonomiska situation? Det vore spännande att få lite insyn i tycker jag.

    Fan nu blev allt så jävla rörigt.. aja.. jag gillade boken och kommer fortsätta läsa din blogg. Personligen är jag mer intresserad av din vardag än om dina tankar om kriminella grupperingar etc.

    Lycka till.

    Skrivet av Zlip — 17 Nov 2009, 11:17

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor