Blogg gratis Logga in

WANTED

14 Nov, 2009

wanted | 14 Nov, 2009 | Huvudkategori | (1845 Läst)

A ordinary day - before del II

Dick en jävla dick helt enkelt och vanligt tjafs och strul så som det va..

”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner ”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en gängbok. ”youtube och bilder” – som det låter. ”Snack” – ljuddagbok. ”CIKK” – en fängelseroman.

A ordinary day – before del II

Detta är ur mitt liv förut, börja gärna läs del I som finns lite scroll ner

Konstigt nog så blir man inte överraskad. Att kastas in i bisarra händelser var mer eller mindre än vana och tillslut sätter sig skiten i ryggraden på något sätt. Men även för den mest ”vana” och hur duktig man än är på MMA eller andra kampsporter, som Andy ständigt träna, så att stå i en trång hall och mötas av en jätte som vältrar fram mot än med en yxa i handen, är lite besvärligt. Och knep och greppknåp kan lätt glömmas bort. Men han hann ducka och yxan tog i insidan av dörren. Mer än ducka hann Andy inte utan Dick forcerade framåt och vi alla tre hamnade i en hög på golvet. Tjejen redan utanför och jag slog i backen med ryggen över tröskeln med Andy över mig och på honom Dick som skrek som en stucken gris.

I tumultet kravlade jag mig loss och Andy fick ta både en skalle och något slag av Dick som vid det här laget halvsatt över Andy. Dick såg helt skogstokig ut, påtänd, ögon som en dubbelpipig hagelbrakare och så fort jag kunde tog jag mig upp på benen. Träskorna hade flugit åt helvete och i strumplesten vräkte jag mig över Dick. Han föll bakåt, fick armen runt hans hals och la hela min tyngd bakom.

”Faaan kuuuk!”, skrek han.

Så fort han landat på hallmattan med ryggen före och mig över, så i ren reflex försökte jag armbåga honom i ansiktet. Fick in några men han var stor och skulle närsomhelst kunna välta mig åt sidan. Det enda som gick i huvudet på mig var att få tyst på snubben. Han måste släckas, tappa medvetandet. Kände hur jag fick in en klockren tung armbåge med hela min kroppsvikt rakt i nyllet. Hörde rörelser bakom mig, tumult, tjejen skrek i trapphuset, adrenalinet pumpa. Men Dick var större och starkare, han fick upp två händer i ansiktet på mig och knuffade, välte mig åt sidan, in i väggen. Såg att Andy slängde sig över honom, i kaoset och i brottningsmatchen sög sig Andy fast på Dicks rygg med ett ena armen runt halsen och låste honom i ett strupgrepp. Slingrade benen runt midjan och låst fötterna. Dick kämpade som en ilsken tjur och försökte komma upp och loss men han satt skruvställ och kippade efter andan i ilsken panik. Liggandes såg jag hur Andy spände bak kroppen så mycket han kunde och närsom skulle bjässen slockna. Fanns inte chans han skulle komma loss.

Och mycket riktigt, jag ställde mig upp, Dick gav ifrån sig sista läten i desperata försök att få luft, sprattlade med armarna i en sista veva... och tillslut försvann. Hans kropp tappa kraft och blev helt avslappnad. Andy låg kvar med greppet men släppte taget en smula. Jag tog yxan som låg vid dörröppningen. Hade forfarande hög puls. Kände adrenalinet rusa.

”Jag har ringt snuten”. Hon var skärrad.

”Va!?”, sa jag och förstod inte riktigt om hon talade till mig. Men motade ut henne i trappuppgången.

”Jaa, jag har ringt polisen och...” Andy dök upp och avbröt henne.

”Vadfan hände?” Han andades tungt. ”Cissi, vad fan, Dick är ju helt jävla galen.”

Hon darrade och stod med telefonen i handen.

”Polisen är påväg..”, sa hon bara.

Andy tittade på mig. Och nickade mot trappan.

”Kom vi drar”, sa han.

Jag tog mina träskor som låg, en i hallen och en ute i trapphuset och när vi var i övre trappstegen vände sig Andy om mot tjejen;

”Gå in till någon granne eller nått men vi måste fan dra.”

Såg hon nickade, skärrad som fan och vi tog oss ut ur huset och små sprang mot bilen. Kom på mig att jag höll i yxan men tog den med mig.

”Jävla rövhål”, sa jag när vi var på Lidingöbron. ”Vad fan var det med liraren?”

Andy sa inget först, satt i egna tankar. Jag tog mig om armbågen. Ömma lite.

”Ingen aning, men något vaj var det”, sa han efter ett tag. ”Kommer ringa Toffa och säga att de, faan får lösa problemet själva. Inte min grej. Fan jag har ju annat att tänka på.”

Visste han var mitt i en ganska stor indrivning tillsammans med ett MC gäng plus att han hade snackat om något rån som de hade på G. Vi satt tysta i bilen och han styrde in mot stan. Såg inga snutbilar och jag passade på att kolla bögväskan som låg i bagagesätet. Skulle kolla missade samtal. Drog upp blixtlåset och kollade lurarna. Hade flera av mobilarna på ”tyst” och det var en del missade. Bläddrade genom och såg att Albert ringt fyra gånger på firmaluren. Så jag slog en pling. Ursäktade mig att jag glömt honom men Bea hade tydligen sagt till honom att han skulle åka ut till hans arbetsplats. Så han var vid en kontorsrivning på Norrmalmstorg. Efter jag frågat Andy om han hade tid att ta sig en stickare till Norrmalmstorg och Andy nickat, så bestämde vi att synas på Donken mitt emot Kungsan om en halvtimme. Ringde Skräpet också eftersom hon ringt.

”Vad ville du?” sa jag.

”Nej inget, när kommer du tillbaks?”

”Vet inte om en timme kanske eller två.”

”Okej.” Tyst.

”Va, var det bara det?” Jag tittade på luren.

”Ja, jag måste gå... Bea ropar”, klick.

Vi klev ur bilen. Parkat vid Kungsan och hade Mac Donalds snett nedanför på andra sidan Hamngatan. Mycket folk i rusch överallt. Full puls i stan och klockan var strax efter tio gissade jag på. Jag tände en cigg. Räckte över paketet till Andy men han skakade på huvudet.

”Jävlar Dick”, muttrade han.

”Tänk inte på det”, sa jag och först nu såg jag han blödde om läppen och var en aning uppsvullen.

”Han skallade mig den jäveln.” Andy tog sig om ansiktet och munnen. ”Blöder jag mycket?”

Jag kikade.

”Nej, en smärre krigsskada”, sa jag log och drog in några bloss.

”Fan, den jäveln ska få sen.” Han spottade i marken och snudd på träffa några kontorfolk som gick förbi och fick dra åt sig klackskorna, i ett par snabba danssteg. De tittade surt. Men vi tog oss över gatan och gick ner mot Donken. Andy muttrade ”Dick” och jag sände iväg ett sms till en snubbe. ”Ringer sen” skrev jag. Hatade knappa sms men ibland var det effektivare än att ringa. Med bögväsken under armen, ciggen i käften och en vresig krigskadad Andy vid sidan, gick jag gatan ner. En annan lur pep inne i läderfodralet men jag pallade inte kolla efter just nu - ”We will we will rock you...” skränade den.

Passade på att köpa en burgare när vi ändå var på Donken. Andy ville inte ha, han var sur och när vi satt i fönstret såg jag Albert komma. Firmakläder från topp till tå. Byggställ med våran logga och firma t-shirt. Albert hade jobbat i firman i ett år ungefär och var bra. Jobbade som ett djur men ibland var han lite för mycket. Hans anabolamuskler pep illa titt som tätt. Skador här och där och han ojjade sig för minsta lilla ibland. Biceps värker och tricepserna är för små. Såg ut som en ångvält men betedde sig som en förvuxen bebis some time. Men jag hade satt honom som platschef på bygget han nu var på och han basade över tre andra. Vet egentligen inte om det var nyttigt för honom för han sa han låg och tänkte på bygget hela nätterna. Tog ansvaret på fullast överdrivna allvar. Han var lite skadad och det var steroiderna som spökade. Paranoid var rätta ordet. Men bra kille som sagt.

”Hej Gubben”, sa han när han hälsade. Och presenterade sig sedan för Andy.

”Hur går allt på bygget”, frågade jag och nickade ut mot Norrmalmstorg.

”Jo fan det går bra. Men Beckman är på mig hela tiden, frågar och undrar om vi kommer hinna. Att vi inte får skita ner, för nu är vi i de fina kvarterna, säger han hela tiden och kollar över axeln hela jävla tiden. Jobbigar kund för man leta efter. Vill bara stypa honom ibland.” Albert gjorde ett strupgrepp i luften med sina händer och spände hela överkroppen. Ådrorna på halsen såg ut som de ville explodera i en sekund. ”Men annars går det bra”, lugnade han ner sig själv och satte sig bredvid mig. ”Det där ser gott ut”, fortsatte han och tittade på min burgare. Hann inte säga något förrän han snattra vidare. ”Själv måste man äta någon fucking matlåda som tjejen gjort, vågar inte ens öppna den. Kommer bli tufft denna månad vet du. Tjejen krocka med bilen rakt in i ett betongfundament vid Ica i Farsta. Att man inte tittar när bak när man backar, helt otroligt. Jävla fruntimme, så jag måste fan dega verkstad och sedan.. förresten du vet ingen som vill köpa ryssar, billigt som fan?”

”Nej, håller mig borta från droger och steroider.”

”Jo, jag vet men... Ja jag frågade varje fall. Det skadar ju inte eller hur?”

”Nej, fråga kan man alltid.” Jag log. ”Hur går det med det där andra då?” frågade jag och tittade på honom lite allvarligare. Det var ju därför jag var här.

Det där andra – handlade om en containerförare som jag låt i tvist med. Snubben hade ett mindre containerbolag åt oss och levererat burkar under en längre tid. I början gick allt okej och liraren var riktigt schysst. En arbetsnarkoman och jobbade dygnet runt. Ställde upp i ur och skur. Men sedan hade något spårat ut och hans fakturor som jag bett att få månadsvis dök inte upp. Okej, att inte få några faktura kan ju ses som positivt men när han sedan fortsatte att leverera container till många av våra jobb och det inte kom någon post, fastän jag tjatade så började jag undra. Snubben jobbade så mycket sa han hann inte med det administrativa och efter åtta månader hade det skett som jag misstänkte. En tjock jävla bunt fakturor hade väntat i lådan en morgon. Och minst nittio procent var ospecificerade. Tillsammans låg fakturorna på en kvart miljon ungefär och jag hade ju fan ingen aning om var, när och om han bara måttat från höften. Så jag vägrade dega honom om han inte klämde fram specifikationer på studs så jag kunde se om allt stämde. För med mina anteckningar stämde det inte alls överens, en diff på minst sjuttio papp. Hade erbjudit honom de jag tyckte var rimligt men han ville ha rubbet och nu väntade tinget. Var förbannad på honom för han hade sedan gått ut och varnat andra containerfirmor att inte jobba för oss, och staden är liten så det hade lätt till lite trubbel en kort stund. Ett tag stod vi utan burkar och det kostade deg för mig. Alberts del i det hela var att jag givit honom tio papp så han kunde fixa ett hembesök hos denna containerförare. ”Jag har några gubbar som skjuter eller slår sönder knäskålarna på honom”, hade Albert sagt förut. Men nu hade det fan gått över två veckor sedan jag degade och inget hade hänt. Tvisten skulle upp i rätten om åtta dagar och jag fattade inte varför snubben fortfarande åkte runt och levererade burkar och inte låg på sjukan.

”Jag vet inte”, sa Albert och hade plötsligt en orolig blick. ”Jag försökte få tag på gossarna igår senaste men ingen svarade.”

”Det är bråttom snart”, sa jag och bet i burgaren. Tuggade och fortsatte med mat i munnen. ”Va rak Albert, fan om du inte tror de grejar det så fixa tillbaks stålarna bara så kan jag styra upp det på annat håll. Bara så jag vet.”

Hade en känsla av att Albert ibland ville tro bättre om folk än han borde. Och gärna ställa in sig hos folk som han såg upp till. Visste firman var som hans nya familj och han var lojal in till döden, nästan. Steroidstörd som han var hade han sagt på en firmafest i fyllan att han skulle skjuta sig själv om han fick sparken, för hans liv tog slut då.

”Ringer dem så fort jag kommer hem och värsta fall åker jag hem till dem”, sa han och jag var nöjd med det. Orkade inte puscha för hårt. Men visst han skulle gå och tänka på det så det gjorde ont i honom.

”Bra”, svarade jag bara kort.

Vi tugga på sen om allt och Andy sa inte ett knyst. Tjugo minuter senare, mätt och belåten som jag var, klev vi ut och nu var det verkligen lunchtid på gatan. Alla sprang fram och tillbaks i stress och modehattar plus portföljer och slipsar. En och annat fyllo.

”Ring mig så fort du vet”, sa jag, vände mig till Albert och tittade på honom och tände en cigg.

”Men du svarar ju aldrig.”

”Jo då.”

”We will we vill rock you...” hördes från bökslungan under armen på mig. Men jag brydde mig inte. ”We vill we will rock you!” snäppet högre.

”Du ser. Du svarar ju inte”, fortsatte han och sneglade på läderfodralet.

”Jo jag lovar svara när du ringer. Du har numret till en annan lur. Jag hör när du ringer, då är det bananer i pyjamas.”

Han såg undrande ut och vi lämnade honom. Steppa över gatan och gick mot bilen. Solen lös och fastän ingen gjort hembesök hos containerföraren och fastän vi nyss blivit attackerade av en Dick med yxa, var jag på bra humör. Kändes helt okej, lite skruvat okej.

En halvtimme senare satt jag på kontoret med näsan i massa ritningar. Hade smugit in för jag orkade inte med Skräpet just nu. Var tvungen att jobba, ett pris på ett större bygge skulle in och jag var tvungen att dubbelkolla allt. Den enda som sett mig smyga in var Roger som var maskin och verktygsansvarig och som stått i hallen. Hade givit honom Dicks yxa och fortsatt smugit in, så tyst man bara kunde i träskor. Han hade tittat på mig förvånat och skulle säga något men jag hade lagt ett finger över min mun och hyschad ner honom. Andy hade dumpat mig och dragit iväg på egna äventyr. Påvägen in till mitt kontor hade jag hört Skräpet och Bea sitta och tala i konferensrummet. Men nu ritningar.

Två miljoner sjuhundra tusen, fick det slutliga priset bli för rivningen. Det var ett bygge som förmodligen skulle hålla på i två år. Stambyte i ett stor jävla kvarter. Funderade lite på priset och sedan ringde jag några andra rivningsfirmor och luskade lite om de visst vilka som var med i loppet att få jobbet. De jag ringde skulle själva inte lägga anbud men jag fick fram några namn på andra rivare. Och när jag hade det så ringde jag runt och kollade deras rykten och hur de brukade ligga i pris. Men mitt anbud fick ligga kvar. Avslutade dock ringa till beställarna och fick tag på platschefen. Hade aldrig personligen mött honom men snackade lite och försökte känna av stämningen. Han sa jag var välkommen ut under morgondagen om jag ville och fika. Jag kände hans chef bra och den gubben var riktigt bra. Ärlig dock. Inga mutor där inte men platscheferna under honom som oftast själva övervägde vilka underentreprenörer som de skulle kontraktera, tog emot. Nu hade jag ju inte träffa den här snubben men fick väll känna på honom imorgon.

”Är du här?” Sa Bea och stack in huvudet i dörröppningen.

”Nej”, svarade jag.

”Meeen gubben när kom du?”, sa Skräpet och klev in utan att störa det minsta. Bara en massa.

”Hmm.. lite upptagen”, rynkade pannan och slog på räknaren så det smattrade, och la linjalen över ritningarna. Hade ju redan räknat klart men låtsades.

”Fika!” Utbrast Bea. ” Jag hämtar kaffe och Skräpet snurrade på min snurrstol som jag satt i och satte sig i knät på mig.

”Vad gör du?” Hon log och tittade på skrivbordet.

”Jobbar, så du kan få för fet lön och fortfarande under mystiska omständigheter hela tiden bara tappa pengar.”

Det var ovanligt jag tillbringade flera timmar i sträck ute på kontoret nuförtiden. Men ibland fick jag ro. Ofta var det akuta saker som dök upp hela tiden. Klockan var nu två och jag hade fått en hel del gjort. Efter ”fikat” knuffade jag ut tjejerna och fick massa gjort. Men var tvungen att låsa om mig. Mobilerna ringde dock hela tiden men det mesta kunde lösas över luren. Klockan tre skulle jag hämta upp Jack i stan. Han hade praktik vid söder och slutade vid tre. Praktiserade i en klädesbutik som några polare till mig ägde. Plötsligt ringde min privata lur. Drog upp den ur fickan och såg att det var just Jack.

”Hej gubben” svarade jag.

”Hej farsan”, hans röst lät nedstämd.

”Vad är det? Något problem eller?”

Först helt tyst och jag hörde hans andetag bara. Det han sedan sa fick mig att hålla på att trilla av stolen. Tappa luren och bara försvinna under jorden.

”Vad fan säger du!?” sa jag tillbaks.

Forts följer...

Här hittar du facebook gruppen ”Jag är wanted”

Varför är tuben blå egentligen?

Om min bok ”Jag är Wanted”

Mina självinspelade youtubeklipp

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Nämen din himla cliffhanger där kan du ju inte sluta :P

    Skrivet av E-- — 14 Nov 2009, 13:54

  2. ”Jo jag lovar svara när du ringer. Du har numret till en annan lur. Jag hör när du ringer, då är det bananer i pyjamas.”

    hahahahahaah

    Skrivet av $$$ — 14 Nov 2009, 15:31

  3. cliffhanger wtf fan sitter på jobbet och n u har jag inte mer att läsa ge mig mer nu

    Skrivet av tokrave — 14 Nov 2009, 15:45

  4. tja wanted, Jag vet inte om du kmr ihåg mig men jag har läst din blogg sen day 1, kom ut från kronobergs häkte för en vecka sen å jag sprang å köpte din bock direkt, blev jävligt förvånad när jag såg hur många Besökare du har fått, Ett tag så va det ju nere på räkning om du förstår, Aja blir glad för din skull att allt rullar på helt okej nu, ser fram imot din nästa bok Mvh Tunisien

    Skrivet av Tunisia-Sami — 16 Nov 2009, 02:10

  5. Tunisia - I remember you. Välkommen tillbaks och ut kanske man ska säga. Hoppas det löser sig för dig. En låst etta på Kronan är ju aldrig kul. Flashbacks direkt när någon nämner häktet. Korridoren, käket, termosen, det eviga tv tittandet och toaflaggning. Men bäddar och ligger heter det ju. Hoppas du kommer gilla boken också och stanna utanför murarna. Hörs sen Sami och simma lugnt så länge!

    Skrivet av wanted — 16 Nov 2009, 09:19

  6. Säger som tidigare " cliffhanger wtf ". Efter boken så blev denna bloggen som en drog, suget efter mer story innanför pannan är enormt... Kommer det en uppföljare till boken i år eller sket det sig totalt med din bok kontakt? (Bytte väl förlag eller nått). Hoppas allt börja rulla i rätt riktning för dig/er nu. ha det bäst!

    Skrivet av Dempa — 19 Nov 2009, 22:58

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor