Blogg gratis Logga in

WANTED

13 Nov, 2009

wanted | 13 Nov, 2009 | CIKK | (2340 Läst)

CIKK - C9

CIKK - En fängelseroman - C9

”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner ”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en gängbok. ”youtube och bilder” – som det låter. ”Snack” – ljuddagbok. ”CIKK” – en fängelseroman.

CIKK – C9 – tidigare kapitel hittar du under kategorier ”CIKK”. Detta är en fängesleroman som delvis är självupplevt men väljer att säga att det är en fiktiv story då delar är tagna.

CIKK

C 9

Fyra dagar sedan Alberto lämnat B1. Visste inte var han satt nu och jag brydde mig inte. Jag hade bett Moj byta bord i matsalen dagen efter Spanjaken sökt skydd. Pallade inte sitta och tjura varenda jävla måltid. Tålde honom inte nu. Det var nära att vi råkade samman men han hade givit med sig och bytt bord. Jag och Jocke satt ensamma och åt nu. Men det skulle komma en ny idag. Hade ingen aning om vem. Det var något spännt mellan mig och Moj men inte så det störde.

Boban hade inte sagt ett knyst under dessa dagar. Inte ett pip till mig. Orkade inte bry mig om honom heller just nu. Det fick komma när det kom om det nu var något. Fort hade man vant sig utan spanjakens närvaro. Var lite tomt men det fylldes ut av annat. Jobbade i gruvan varje jävla dag för att få tiden att gå och idag var det fredag. Inget speciellt direkt, kanske någon bra rulle på burken men annars så inget. Fyra dagar hade gått och jag väntade bara på att Frankyboy skulle ta en snack med mig. Var inte rädd utan visste vad jag skulle säga. Inte för att jag trodde han skulle brusa upp men vi hade en smula olika inställningar till det hela.

Avdelningen annars kändes en skvätt avslagen. Skinnbulan Bullen hängde i sin cell dag ut och dag in, förutom när plitarna tvingade honom till gruvan. Calle laga mat och sprang runt och fnittra som han var hög hela dagarna. I släp hade han Lulle som var han kock assistent. Gubben starken och Berro hade börjat hänga mer och satt två andra lirare i hundraklubben. Den nya liraren Stefan. Han den asiatiska killen med krullet kila med Boban men man såg på honom att han valt fel snubbe från början och att han förstod det. Mojen var för sig själv och Jocke och jag tutade på som vanligt. Det fanna många andra också men inga som var skärsilt märkvärdiga. Skulle vara Turken Öz, som knappt snacka svenska eller Big Ben. Men vi kommer till Big Ben senare. En karraktär på helt egen poängnivå. Även kallad Sidden men jag kallade honom Big Ben.

Jag hade tagit Mojs plats. Så jag kunde se ut över hela matsalen. Längst in i högra hörnet. Skönt att ha utsikt. Makaronilåda idag och Calle hade som vanligt gjort en förbannat bra jobb. Fröjd varje gång att käka hans krubb. Hitlina som knega dagspasset nu hade skvallrat att den nya skulle komma strax efter middag. Som borde vara typ nu. Den sista biten från tallriken åkte in i luckan och jag svalde. Mätt som aldrig förr. Drack upp det sista av mjölken och la besticken bredvid varandra.

”Gott”, sa jag.

”Hmm”, kom från Jocke.

Det var bara jag och Jocke som satt i matsalen. Vi åt en tuss sent idag för att vi varit hos Babak. Killen i kiosken. Gick som sista gänget idag med två andra boys men de hade redan slukat krubbet och givit sig av. Calle och Lulle stod vid köket och skramlade. Helt plötsligt visade sig Frank i dörren och jag visste direkt det var mig han ville snacka med. Jätten kom fram till vårat bord och drog ut en tom stol. Satte sig ner och såg inte alls arg ut. Inte det minsta tyckte jag.

”Ska vi tala svid?” frågade han mig och sneglade mot Jocke.

”Visst”, sa jag.

”Jag är klar”, sa Jocke och tog sin tallrik och försvann.

När prettyboy försvunnit började Frank.

”Jag gillar dig Cikk.” Började han och jag lyssnade. ”Fattar att du gilla den här snubben men du vet...”

Frank var känd för att ha långa utlägg. Snacka vitt och brett om hur saker och ting måste vara för att allt skulle funka. En gång hade jag hört honom snacka om droger. Hur mycket han hatade det och skulle man göra någon som hels smet på skiten så var det bara att hålla igen. Vad som hör till den storyn var att hans kusse som var riktigt nära honom hade dött i överdos. Utläggen var långa och visst, det var bra saker snubben tugga om. Men jag visste allt redan. Var inte född igår. Dessa utlägg kunde han ha för rockisarna. Han borde inte ha dem för mig, tyckte jag. Lät honom hållas och i bakgrunden såg jag hur Osten kom in med den nya killen. Frank lät inte avbrytas utan snacka på. Jag lyssnade men sneglade på den nya bakom hans rygg. Snubben var rund som en badboll och såg ut som utläning. En tjock vataos Locos. Med rakad skalle. Han inte se så mycket mer utan snubben och Osten försvann in i korridoren.

”Lyssnar du.”

”Visst Franky, självklart. Du sa just att jag borde lämnat över situationen till någon annan om jag inte palla själv.”

”Jo det borde du gjort och varför...”

Shit vad snubben tugga på. Jag var som sagt ingen jävla rockie. Men ja ja. Får väll låta han hållas då. Håll mig för att gäspa och tittade på honom med intressant blick. Några minuter senare dök den nya snubben upp i köket igen. Osten sa något till honom men jag hörde inte vad och efter det försvann pliten ut. Den nya kvar ensam. Såg bakom ryggen på Frank hur han gick fram till Calle som gav honom en tallrik med makaronilåda. Han tog tallriken och kom emot oss. Nu mer i närbild såg han ännu tjockare ut. En smal strimma mycket välansat skägg gick från öra till öra längst kindbenens linje och en lika smal linje låg under näsan och gick ned längst på båda sidorna munnen. Men ordet ”tjock” gjorde sig utmärkt i hans beskrivning. Han slog sig ner vid bordet precis bredvid oss och Frank tystnade.

Vi båda tittade på honom.

Några sekunders tystnad. Till och med skramlet från Calle och Lulle stanna upp.

”Gubben”, sa Frank, tung basröst. ”Ser du inte att vi snackar här? Rummet är fullt av ledinga platser och du väljer att sätta dig här?”

Liraren tittade på Frank med gaffeln i maten. Kaxighet i blicken.

”Fel, fel fel”, sa jag till honom. ”Fel lirare att stirra så där på, sätt dig för fan där borta.” Jag pekade mot ett annat bord.

Han reste på sig motvilligt, tog tallriken och glaset. Gick bort till ett annat bord längre bort. Började äta och kanske inte förstod hur nära han var den snabbaste knall i historian. Förutom Zlatko då.

Frank kom av sig. Muttrade illa och var irriterad. Men han hade snackat av sig. Vi fortsatte i fem och allt var lugnt. Han fatta att jag fattade. Inget ont blod mellan oss men jag kanske agerat fel en smula. Jätten reste på sig och skakade min hand.

”Cikk, du vet att jag gillar dig. Snacka med Moj för fan.”

”Vi får se, snubben sprang till dig på två röda. Gick bakom ryggen på mig kändes det som. Vi får se. Skulle han gjort rätt skulle han fan tagit hand om saken själv. Inte sprungit runt som en jävla bitch.”

Mutter från Frank, men han höll väll med. Med det försvann han ut från våran avdelning efter gett den nya en ilsken blick. Förmodligen ville han slå sig ner mitt emot den nya och hålla långa utlägg om att visa respekt som ny plus massa annat. Om jag kände honom rätt. Han var bara sådan. Men dörren åkte igen bakom honom och Calle och Lulle skramla disk.

Jaha, tänkte jag och slog armarna i kors. Tog min tallrik och gick med den till disken. Passera den nye som var mitt i maten. Var påväg ut från matsalen men vände. Slog mig ner mitt framför honom och sträckte fram kardan.

”Cikk”, sa jag.

Han tittade på mig, la ner gaffeln och skakade min hand.

”Leo”, sa han. Rösten var mjuk och han tog tag i gaffeln igen.

Granskade honom i närbild och han såg ut som en kort tjock teddybjörn med latino i ryggraden och makaronilåda på gaffeln.

”Såå”, fortsatte jag utdraget. ”Suttit förut eller är du förstagångare?” Gick rakt på sak orka inte springa katt runt gröten. Nyfiket kökspersonal stod disk med stora öron bakom hans rygg.

”Nej, det är första gången.” Han bröt en aning men knappt märkbart.

”Hur länge?”

”Åtta år för dråp.”

Jag visslade till. Han åt och såg likgiltig ut. Men det bodde säkert en stor gubbe gråt där inne i teddybjörnen.

”Var är du från?”

”Kista.”

”Aha. Vi får snacka mer sedan Leo,” sa jag. Du bor mitt emot mig och vid frullen imorgon så kan du sitta vid mitt bord. Det är det ända bord med lediga platser just nu.” Jag vände mig om och pekade på bordet. ”Snubben innan dig var polare till mig och satt där, så du får ta hans plats.”

”Okej”, sa han kort.

”Syns sen, enjoy you dinner och välkommen”, avslutade jag med, reste mig upp och gick ut.

Alltid tufft att komma ny. Visste hur det känndes. Så innan han försökte lägga till någon movie-prison-attityd så var det lika bra att visa att ödmjukhet var nummer ett vid rockieankomst. Att vara kaxig första dagen man stampa in i ett näste sluta ofta illa. Försgångare och åtta, jag skakade på huvudet i korridoren. Tuff luck. Gled in i min cell, stack ner handen i aladin och fånga upp några bitar. Efter det så var det mulle någon timma. Jag och Jocke mot Starken och Lulle. Var trött på kortspelet men bättre än finns i sjön och det var omväxling från schack. Så jag mullade likgiltigt utan att hamna i hundraklubben.

En halvtimme innan inlåsning när jag läste den där urusla deckaren uppembara sig en tjockis i dörren. Jag hade precis börjat på kapitel åtta och beslutat att skita i resten för författaren var helt obekriplig. Trovärdigheten var cero, svensk deckare i amerikansk actionanda. Get a grip. Låg där och var smått irriterad hur någon kunde skriva sådant skämt när han kom in.

”Du”, sa jag med boken på bröstet. ”Regel nummer ett. Knacka alltid innan du stampar in och då menar jag alltid.”

Han tittade ner i golvet och gestulerade mot sittsen vid skrivbordet som han ville sätta sig.

”Visst, nu är du ju redan inne så vassegod Leo.” Jag halvsatte mig i sängen och boken halka ner på bädden. La den på skrivbordet och han satte sig. Såg ut som en gigantisk baby. Men var nog inte mer än hundrasjuttio lång.

”Vad är det som gäller här inne?” Frågade han och la de korta prinskorvars fingrarna ihopflätade på magen.

Snubben var ny. Fått en volta på åtta och såg ut som han var nyligen född. Kunde inte annat än tycka synd om honom.

”Berätta om dig istället så ska jag snacka ramar och regler.”

Harkel från honom och en liten host.

”Jo, från Kista. Tjugosju år, föräldrar från chile men...”

”Ja, men berätta varför du sitter, vad fan vad det som hände? Det är inget jävla AA möte.”

Dubbelhakan guppade lite och han hostade igen.

”Jaha. Nä, jag var ute på krogen på Oxidbar, vet du var det ligger?”

Jag nickade och tände en cigg.

”Sedan så vid stägning så... Eller det var jag och några polare till mig. De var rätt packade men jag hade kommit in lite sent så jag var ganska nykter. När vi skulle ta en taxi så dök det upp några killar och började mucka. Om inget alls. Ett slagsmål bröt ut och jag tog en sådan där pinne som håller upp repen vid ingången och slog den i huvudet på en kille. Två gånger och han dog.”

Det blev tyst.

”Så han dog?” sa jag.

”Ja, på platsen.”

”Och vad pysslar du med annars då, förutom svingar dörrpinnar och dödar folk?”

”Jag jobbade på dagis i Kista.”

Men herregud, tänkte jag. Har vi en dagisfröken här som har haft oturen att skicka en snubbe i döden, en blöt Stockholmsnatt.

Han fortsatte sedan att berätta att han suttit på B4 någon vecka men hållt sig för det mesta inne i cellen. Det var avdelningen där de nya hamnade i väntan på att få komma ner till någon annan avdelning. Innan det hade han suttit i häktet två månader och haft rättegång direkt på det. En gång tidigare var han dömd till böter för snatteri, men annars var han clean. Inte brytit ett ben på en mygga, sa han. Fru i Kista som jobba i kassan på en videobutik och hade ingen aning om hur det funkade här inne. Han bad om ursäkt om han betedde sig dumt förut men han visste inte hur han skulle vara.

”Snubben du titta ont på heter Frank och är medlem i Hells Angels,” sa jag.

Leo tittade på mig med stora ögon. Fingrarna knöt sig i varandra hårdare på magen och jag log.

”Men det är ingen fara”, fortsatte jag. ”Det är lugnt. Du kommer fatta ganska fort hur det funkar här inne. Jag kan lotsa dig en aning och du kan hålla dig till mig om det stämmer att det du säger.”

”Vad menar du?” frågade han.

”Ja... Om din story stämmer alltså. Att du inte drar någon jävla rövarhistoria. Du kanske är peddo eller golat eller nått.”

”Nej för fan.. Jag älskar barn.. Eh, jag menar jag tycker om barn på ett bra sätt. Har jobbar på dagis sedan jag gick ut gymnasiet.”

”Hoppas det. Din story kommer kollas upp och det är lätt att ta reda på men är det som du säger så bara simma cool, så fixar det sig. Här inne på våran avdelning är det rätt lugnt. Kan presentera dig imorgon för några andra om du vill.”

”Tack, vad var det du hette?” sa han och sneglade på min röda aladin chokladask.

”Kalla mig Cikk och någon choklad får du inte. Så bra känner vi varandra inte än.”

Men kinderna drog ihop sig och han log. Han var väll happy för att fått en vän. Det knackade på dörren och en plit stack in huvudet. Den där nya pliten som varit i gympahallen med oss förut.

”Inlåsning mina herrar”, sa han.

Jag nickade mot Leo att han skulle gå över till sin cell och han tackade artigt för samtalet och klev ut. Dörren igen och lås. Inget God natt. Den nya pliten hade kanske inte läst på paragraferna ordentligt. Vem vet. Vilket fall som helst så var ytterligre en dag snart gjord och imorgon ett nytt streck på bänken.

Folk kom och gick. Jag själv kom och gick. En karraktär bytte ut mot en annan och så var inom kriminalvården och vården. Skulle jag räkna hela rasket som man bekantat sig med under årens lopp så skulle inte ciggen jag sugit i mig räkt ens i antal och det var många. Lustigt var det. Funderade en gnutta på Leo under kvällen. Det var något oskyldigt över honom. Han hörde inte hemma här. Klart som morsans krovspad att han skulle ha straff om han slagit ihjäl någon, även om han jobba som lekfarbror men snubben hade förmodligen varit på fel plats vid fel tillfälle och agerat fel en gång. Inte bara stått på fel busshållplats utan stått placerad fel på själva hållplatsen också och bussen hade kört över honom totalt. En sådan där snubbe hade förmodligen agerat i ren räddsla. Och nu satt han här bland oss andra tomtar och troll med en gråtande fru som hyrde ut amerikanska actionrullar.

Tog tag i deckaren och bläddrade lite. Men slog igen boken. Vägrade läsa ett ord till. Inte en bokstav av författaren. Funderade vidare istället och barnprogram dök upp på skärmen. Någon jättegodis sprang omkring i en jättepåse och godisen var jagad av två små flickor med flätor. Klev upp från sängen och samtidigt som jag tänkte hällde jag varmvatten i koppen från min termos och blanda ner pulverkaffe. Rörde om.

Ta bara ett exempel som Lulle, killen som hänger med Calle i köket, som kockassistent. Tragisk story. Rörde om lite mer i koppen och båste kallt. Klunka lite och stirrade ut i fönstret. Ja, den snubben har inte haft det lätt. Killen jobbade på någon bokföringsfirma och bodde och var uppväxt i Danderyd. Förmodligen en av jordens tryggaste platser att gro barn i. Livet var räkmacka och flöt på. Han var förmodligen en helt vanlig svensson. Tills en dag då han blev våldtagen av två snubbar mitt i natten i stan. Minns jag rätt så var det i Humleträdgården. Fy, fan alltså. De tvingade honom att suga av dem och ena snubben ska nog ha satt på Lulle. Vilket jävla helvete. Han ska sedan flera gånger försökt ta livet av sig, med både droger och rep men misslyckats och efter att de båda snubbarna gick loss i rättegången så tjacka Lulle en gun och knata hem till ena killen. Skulle skjuta honom på fläcken men blev tagen på baris för att grannen ringt snuten. En jävla soppa. Visste inga detaljer men de man visste räckte. Lulle hade genat genom fel park. Nu satt han här. Men killen tycktes på något vänster trivas ganska bra ändå. Fatta inte varför. Fanns många liknade exempel som liksom inte var kriminella utan bara dragit fel kort i livet.

Kaffet var hett och jag blåste lite till. Själv skulle man ju sitta inlåst på livstid flera gånger om, om saker och ting skulle vara rättvist. Men det hade man ju lärt sig. Att det bara fanns en rättvisa här i världen och det var att alla skulle dö. ”Jag kunde dö en dag, bara jag log.” dök plötsligt upp i skallen på mig. Ja Lulle brukade ju le ganska mycket. Kasta in en chokladbit i käften och det var nu bara en två bitar kvar. Hade dock varit ganska sparsam. Nä, tv för hela kvällen sedan får vi se vad morgondagen bjuder på, tänkte jag och slängde mig på britsen. Gäspade stort och gjorde som alla kväller. Glodde blint på burken och skratta för mig själv i tvens värld.

Den natten vaknade jag med ett ryck. Såg hur klockradions röda siffror lös 02.13. Vad fan hade jag vaknat för? Snabbt förstod jag. Det skrattades högt utifrån korridoren. Riktigt högt. Lät som Hitlinas skratt. Jobbade hon natt nu? Det blev tyst men där kom det igen. Högt som fan i korridoren. Shit vad händer?

Vek undan filten och drog på mig de brallorna, de grå mjukisbyxorna. Sket i t-shirten och stampa fram i mörkret till dörren. La örat intill plåten, kallt. Var inte helt vaken men tillräckligt.

Hörde hur Hitlina snacka med någon annan plit där ute, men kunde inte höra vad som sas. Helt plötsligt brast de ut i ännu mer garv. Vad fan vad som var så jävla kul? Nu blev jag nyfiken och ville veta, inte minst för att de väckt mig. När man väl kämpat för att dun in på kudden och blir väckt mitt i natten borde man för fan veta varför. Tryckte stenhårt på knappen vid sidan om dörren. Den som flagga på man ville något. En lampa tändes då ovanför dörren och någon kom och öppnade eller så spraka det till i högtalren bredvid och man fick säga vad man ville.

Några minuter senare rasslade det till i låset och dörren öppnades. Där stod Hitlina i ljuset från de halvtända korridorslamporna och hon grät av skratt. Ögonen var smala och kinderna ihopskrynklade, handen för munnen som hon inte kunde sluta.

”Vad fan garvar ni åt?” frågade jag innefrån mörkret.

Hon kippade lite efter luft och sa;

”Du kommer inte tro på det om jag berättar.” Mer kvävande fnitter. Såg den nya pliten kommer upp bakom. Han var ganska lång och smal men man såg ett stor leende från öra till öra.

”Larsson”, sa Hitlina.

”Jaa”, svarade jag när hon inte fortsatte. ”Vad fan är ni höga eller?”

”Nee”, sa hon och försökte hålla inne garvet.

”Ut med språket, jag vill veta.”

”Okej Okej”, vänta ett tag. Hon skärpte sig och försökte konsentrera sig. Föll snabba i skratt men skärpte sig igen. Den långsmala pliten stod bakom och log brett.

”Joo...” Hitlina skakade på huvudet. ”Özil...”

Det var turken som kallades Öz som hon mena.

”Han.. Ja.. Han.. Har du förresten sätt en man med en toaborste uppstoppad i arslet någon gång?” Mer garv och jag stod som ett frågetecken.

”Vadå?”

”Okej..” Hon skärpte till sig. ”Özil flagga på och ropa i högtalaren att det var akut. Han sa han måste till sjukhuset... Så jag frågade vad fan det var för fel men han vägrade svara, utan sa bara att han måste till sjukan fort som fan. Så jag och Fredde här.” Hon nickade bak mot den andra pliten. ”Vi gick och öppnade för att se vad det var för fel på killen. Och jo, när jag låste upp och öppna upp fick jag se något jag sent kommer glömma... Özil hade snott med sig en toaborste från toaletten och stoppat upp skaftet på den i sin röv.” Hon garva till. ”Fråga mig inte varför men den har ju en sådan där flärp längst ut som man hänger upp den på. Den hade fastnat i något där inne så han fick inte ut borsten ur arslet...” Fniss som fortsatte i garv.

”Va!? Vad fan säger du?” sa jag.

”Jo det är sant. Så de andra fick ta honom till akuten på stuts, med byxorna halvt på och en toaborste utstickade ur röven.”

Efter lite mer förklaring och mer garv, stängde de dörren och jag skakade på huvudet. Vilken idiot. Garva lite själv men återigen blev man påmind att man satt inlåst i ett riktigt jävla dårhus. Öz, den tyslåtna turken som ofta gled omkring själv och inte gjorde så mycket väsen av sig. Hade alltså en förkärlek till toaborstar. Vilken dåre och snacka om att morgondagens frukost skulle blir hård för honom. Om han nu vågade sig ut ur cellen. Ja, smaken är som baken delad, med ett hål i mitten. Men någon jävla måtta för det väll va, snacka pinsamt.

Och pinsamt blev det. Jag satt i hörnet längst in, Jocke mitt emot mig och den nya Leo bredvid mig. Såg ur över matsalen och Öz stol stod tom. Varenda intagen visste om nattens story och alla vänta med spänning på turken. Det var god mannagrynsgröt idag men gröten spela ingen roll utan alla vill se Öz som var dagens höjdpunkt. Fanns inte en enda som inte garvat åt skiten. Till och med Leo som var ny skratta lite mjukt, fastän han inte kände killen. Nu var det inte lätt att vara Mr Gökan Özil alias Öz.

Suttit cirka tio minuter med gröten och väntat. Någon hade ropat högt efter Öz. Våran avdelning visste som sagt och förmodligen B2 också. Men under dagen skulle halva kåken veta och innan sista cellen låstes hela kåken. Två minuter till och när jag sockrade gröten mer dök snubben upp. Jag stanna upp i sockrandet och stirrade på honom. Han stod i korridoröppningen, stilla och tittade ut över oss.

”Öz, din jävla porr-turk!” ropa Berro. Och garv blandat med applåder bröt ut.

”En toalettborste!?” Sa någon högt, mer garv och Starken reste sig upp. Gick fram till killen och la armen om honom. Öz, visste väll inte om han skulle skratta eller gråta. Men draget han sedan gjorde räddade honom. Bakom ryggen hade han haft toaborsten och höll upp den synligt så alla kunde se. Mer applåder och mer garv. Någon busvisslade och starken gnuggade en knuten näve på killens jässa. Öz log. Slängde borsten i en papperskorg och gick och satte sig. Fick några ruggdunkningar och elaka kommentarer med en skvätt humor. Det skrattades gott den dagen, men killen tog det bra och bjöd på det. Fanns kanske inget annat val, men vissa saker minns man bättre än andra. Denna grej skulle jag le åt länge. Synen av Öz till sjukan med plitar och en toaletborste utstickande ur arslet med byxorna på halvstång får mig alltid att le.

Redan femte dagen efter Alberto sökt skydd var han glömd. Redan femte dagen fyllde något nytt ut hans ställe. Han blev ihågkommen som golarbög och ingen ville minnas honom. Leo hade tagit hans plats. Tjockis Leo eller TeddyLeo som jag började kalla honom. Killen var helt okej. Reko som fan och haft oturen att bli överkörd, förmodligen i räddsla, av en buss. Stått fel och det blev, dom – Kåken.

Här hittar du facebook gruppen ”Jag är wanted”

Missade svärmor bussen igen?

Om min bok ”Jag är Wanted”

Mina självinspelade youtubeklipp

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Helt underbart de här, 20år fyllda,en bira och nytt cikk inlägg, love it!.

    PS, vrf dessa citat i sluten? som: Missade svärmor bussen igen?" m.m? :P

    Skrivet av SB — 13 Nov 2009, 14:19

  2. Av nån anledning tycker ja det här var den bästa av Cikkarna hittills. Mer känsla för hur det knatar omkring på insidan. Trist för Leo dock. Antar att du träffat tusen som han när du satt.

    Skrivet av Per — 13 Nov 2009, 14:20

  3. Man lever sig in i allafall. kändes som man satt där och åt gröt och väntade på att han skulle komma in så man kunde få sig ett gott skratt. Väldigt bra inlevelse.

    Skrivet av E-- — 13 Nov 2009, 14:28

  4. " Granskade honom i närbild och han såg ut som en kort tjock teddybjörn med latino i ryggraden och makaronilåda på gaffeln. "

    hehe, klockrent...

    Skrivet av Earthbridge — 13 Nov 2009, 14:33

  5. Tack alla.

    SB - vet faktiskt inte själv.

    Skrivet av wanted — 13 Nov 2009, 14:59

  6. okej haha, förrsten..du har nån gång nämt tok-erik(osäker på om de va du)men om inte annat så var han med i en serie/dokumentär på tv4 som hette inlåst, hjälpte unga killar som hamnat snett o skulle sitta inlåst i 14 dagar, om det nu inte finns två av dom..fast du kanske hört det innan

    Skrivet av SB — 13 Nov 2009, 15:20

  7. SB, har för mig att det huserar en tok-erik i boken svensk maffia.
    Rätta mig om jag har fel.

    Får även tacka för en mycket underhållande läsning.

    Skrivet av wm — 17 Nov 2009, 15:11

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor