Blogg gratis Logga in

WANTED

12 Nov, 2009

wanted | 12 Nov, 2009 | Huvudkategori | (1734 Läst)

Aggression

Nu sex på morgonen här snart så måste jag agga av mig.

”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner ”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en gängbok. ”youtube och bilder” – som det låter. ”Snack” – ljuddagbok. ”CIKK” – en fängelseroman.

Aggressioner

Måste bara ta upp just det. Varför kan man ju bra gissa sig till. Man ska inte tro att när en person i stort sätt levt hela sitt liv i aggressioner och på aggressioner, så försvinner de bara inte på ett kick. Även om man gått rakt in i en jävla vägg, stenhård sådan. Så – poff, går de inte upp i rök och en gloria svävar inte över huvudet. Nej, inte alls. Spelar liksom ingen roll utan den svarta bollen finns kvar.

Kvacksalvare som jag haft som en röd tråd genom hela mitt liv sedan femton lutar huvudet på sniskan och säger – ”Hmm.. jag förstår. Men känns det inte bättre nu när du fått lätta på trycket lite, pratat av dig”. ”Jovisst”, säger jag, när sextio minuter har gått, glad som fan att den välutbildade med enorma öron och förståelse lyssnat sig blodig. Tackar för mig och med ett stort bredd leende lämnar jag lokalen. Elvis has left the building. För en sketen kvart. Sedan spöar jag någon jävel på kvällen. Nu var det ett jävla tag sedan jag hade en psykolog på andra sidan soffan. Men de har funnits där i olika varianter och har inte tråden varit knallröd så finns tugget kvar i mycket. Inget illa om dessa, som med poliser och lapplisor. De gör sitt jobb. Eller ja, försöker. Och hur kan man lappa en bil på privat parkering?

Nej, den svarta bollen finns kvar. Den ligger liksom sedan ung som en åskboll eller som en vulkan och som äldre kan jag klappa vilddjuret på pälsen. Höra morrandet men smeka skiten och försiktigt smyga ut. Visst det hjälper att snacka och visst ska man gräva. Förstå sig själv så in i vassen. Orsak, verkan och tillslut ansvar. För man har ansvar för sitt temprament. Oavsett om man har lika kort stubin som pitten på en råttjävel, så är det ingen annans fel att man slagit hål i väggen eller lämnar någon stackare blodig som fattar noll. Man kan svälja, räkna till tio. Ett, två, tre, fyra, fem, sex, sju, åtta, nio, tio. Man kan blunda och försöka tänka på helt annat – ”Nu skulle jag vilja... vara någon helt annat. Elvis kanske.”

Men viktigt är att inte förneka, förstå ja, men förnekar man och inbillar sig själv, att du är inte arg. Din ilska var en tonårsrevolt som gick över till femton extra år i tvist att ta sig ur skiten. Men nu är allt fina fisken, så le. Le stort. Psykologer och andra insiktsfulla har lärt mig förstå vaför jag diggar att ligga på sniskan, varför jag slår pannan gång på gång, blodig. De fick mig som sagt att kunna klappa djuret tamt eller kontrollera det, koppla the animal. Eller?

Mina ”mellan år” i mitt aggressionsträsk som jag kallar dem, då jag liksom gick över och använde våldet som ett verktyg i att dra in deg. De var egentligen värre än de först aggåren. Jag ventilerade skit på ett helt annat kontrollerat sätt, för att bokstavligen få blodpengar, i mellanåren. Men de första var mer ärliga. Okej, jag sökte våldet där, i hulligana eller bråk, då nära inte fick ta emot. Sedan gick de över bara till verktyg och nära såg inte röken av utbrotten.

Nu, den sista perioden nu när man varken har ut eller in. Ingenstanns att sikta agget. När man ska slå lock på skiten och svälja. Förresten har du svalt ett helt bowlingklot någon gång? Nej, jag tänkte väll det. Kanske svårt för det är både jävligt hårt och en aning för stort. Allt går inte att svälja hur mycket man ens försöker. Det gör ganska så ont ibland när man försöker pressa ner det där förbannada klotet i halsen. Men man måste och får inte ge upp. För lyckas du inte trycka ner klotfanskapet så... är du precis som förut.

Inte kan man gå ut och hammra sönder någon och skylla på att personen är skyldig deg. Inte kan man planera ett grovt rån och egentligen undermedvetet hoppas på att bli totalt sönderskjuten av snuten. Inte kan man lägga energi på destruktiva saker som bedräger i söka stålar på sätt som ger någon slags tillfredställese att – ”Fuck you goverment, I can do it if I want”. Nej, klappa, klappa, klappa och klappa igen. Och med förstånd och insikt plus förebild är det bara att fortsätta pressa ner bowlingklotet i halsen. ”Jag är ändrad”, ”Jag är en annan person nu”, ”Ingen ska få kunna säga annat”, ”Pessa då för fan, ner med skiten”.

Och det fattar vilken funtat männsika som helst, om man nu ska klassa sig människa, att det går inte att få ner. Lika fysiskt omöjligt som att bara gå upp i rök. Så fastgrodda aggressioner, som liksom bor i en förevigt, går inte upp i rök. Så vad fan får man göra? Om man nu måste svälja ändå? Jo, gräva fram den där jävla hammaren och lägga det stora svarta klotet på bordet. Sedan får man slå det i bitar, tills det är i atomer och går att svälja.

Just därför skrev jag detta inlägg. Ett sätt att svälja helt enkelt och innan tog jag en promenad. Vad det var som utlöste det hela, spelar ingen roll. Viktigt är bara att jag hittat ett sätt att just få ner klotet. Mitt sätt som funkar för mig. Så kvacksalvare, psykologer och insiktsfulla personer, analyser det här inlägget tack. Ibland hjälper det inte att snacka så käften blöder. Utan man måste faktiskt hitta ett sätt att svälja. Ibland så är saker och ting kanske för stora för att de ska kunna läman en för alltid, så man för evigt ska le. Nej, svalt och nej, I dont need to talk about it.

Gäsp – nu ska jag sova. See you imorgon och simma lugnt. Och allt e lugnt med mig nu.

Här hittar du facebook gruppen ”Jag är wanted”

Går det att gå barfota på båten?

Om min bok ”Jag är Wanted”

Mina självinspelade youtubeklipp

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Är helt på vad du menar där faktiskt, jag var tillsammans med ett jädra lallo till kärring för ett antal år sen. Hon visste ju lite om vad jag varit med om med volta på kåken och ett i övrigt våldsamt liv, hon ville så gärna förstå och haja läget vilket inte gick riktigt 100 så att säga.
    Hon märkte ju ibland när vissa saker poppade upp att herr Karlsson har lite inom sig så hon började tjata om att jag skulle vända mig till en psykolog och efter mycket tjat så blev det så! Jag dundrade in hos psykologen och förklarade var solen går ner och var solen går upp och efter mycket om och men så säger bara psykologen som jag minns det på ett ungefär -Vissa människor har förmågan att packa allt dom varit med om i en ryggsäck och låter det stanna där, i vissa fall så sipprar det ut lite men det stannar där så ge helt enkelt fan i att packa upp allt du har i din ryggsäck och fortsätt lägga locket på!

    Skrivet av Karlsson — 14 Nov 2009, 00:13

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor