Blogg gratis Logga in

WANTED

11 Nov, 2009

wanted | 11 Nov, 2009 | CIKK | (2199 Läst)

CIKK - C8

CIKK - en fängelseroman - C8

”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner ”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en gängbok. ”youtube och bilder” – som det låter. ”Snack” – ljuddagbok. ”CIKK” – en fängelseroman.

CIKK – C8 – tidigare kapitel hittar du under kategorier ”CIKK”. Detta är en fängesleroman som delvis är självupplevt men väljer att säga att det är en fiktiv story då delar är tagna.

CIKK

C 8

Vakna. Sköt filten åt sidan. Gnuggade mig i ögonen. Ville inte vakna. Brevet hade fått mig att sova dåligt. På grund av brevet vill jag bara låsa in mig i cellen och låta dagen flyta på utan mig. Orkade inte ta tag i skiten. Men visste jag måste. Fuck. Satte mig upp i sängen och kikade mot klockan. 06.17 lös den. Drog mig som i rutin till bänken och tog gemet. Ristade omsorgsfullt in ytterligare ett streck i bänken. Sakta och försiktigt. Blåste bort träspånen och ristade lite till. Blåste igen. Klart. Drog handflatan över det hela och gjorde mina morgon armhävningar. Vatten i ansiktet och det susade tyst i cellen. Slängde mig på sängen. Ingen bra dag. Det skulle bli en helvetesdag. Tog ner ett foto på Jack och tittade på det några minuter. Fan, bara han inte går i mina fotspår, tänkte jag och satte upp fotot igen.

Brev låg ihopvikt i en av böckerna och egentligen borde jag bränt det men jag ville visa det först. Tände en cigg i väntan på att de skulle låsa upp och han nästan röka klart hela pinnen innan det skramlade till i låset och dörren åkte upp på glänt. Pliten som låte upp försvann. Låg kvar på sängen. Tio sekunder senare knacka det på dörren, Alberto stack in huvudet. Han såg helt förstörd ut som han inte sovit en blund. Jag sa snabbt innan han hann säga något;

”Kommer, gå före.”

Spanjaken såg förvånad ut men gjorde som jag sa. Försvann. Tonläget på min röst var, det inte vara läge att fråga varför.

Aska, fimpa och knöt näven. Fan, tänkte jag och gick ut. Tvekade halvägs i korridoren men fortsatte. Det var fullt i matsalen och gröt som vanligt. Tog en tallrik, gröt och satte mig på min plats. Inte ett ljud. Mummel vid andra bord men tyst vid vårat. De andra såg att något var fel på mig. Sneglade på Alberto, såg han ville vräka ut sig snack om tjejen, såg han legat vaken hela natten. Men jag slängde i mig gröten utan ett ljud och försvann sedan ut in i min cell. Jocke eller Moj hade inte heller sagt något, bara stirrat på mig helt ovist. Slog upp en cigg igen från paketet och tände skiten. Rökte hårt och stirrade ut i fönstret. Väggarna hårdnade. Jag suckade djupt.

Tio minuter senare dök Mojen upp. Han knackade lite försiktigt på dörren.

”Whats up Cikk?” sa han sedan och stod kvar i öppningen. ”Vad är fel?”

”Är du ensam?” frågade jag och tittade på honom.

Han kikade ut i korridoren och nickade så rastaflätorna hoppade och skuttade på huvudet. Tog fram brevet ur boken och höll det mot honom. Moj klev in i cellen och tittade först undrade på mig och tog sedan pappret. Tio sekunder senare.

”Shit”, sa han bara och gapade.

”Japp”, svarade jag.

”Är det hundra?” frågade han.

”Japp, hundra.”

Vi blev stående och glodde på varandra ett tag. Helt tysta. Moj drog en handflata i ansiktet gav tillbaks brevet och ojade sig.

”Jag vet”, sa jag och satte mig ner på sängen. ”Hämtar du Jocke.”

Han nickade och gick ut.

Kom tillbaks några minuter senare med Jocke.

”Alberto är i duschen,” sa han och drog igen celldörren en aning.

Jag visade brevet för Jocke och han kunde inte sluta läsa raderna såg det ut som. Men efter ett tag sa han;

”Vad fan ska vi göra?”

Jag tog tillbaks brevet. Och läste det i tysthet igen. Det stod;

Jag har varit i kontakt med en kille som visat mig en dom och utredning angående en grov indrivning för fyra år sedan bland annat. En kille på eran avdelning som heter Alberto R Ledesma är en tydlig golbög och bör tas hand om. Han har tidigare inte kunnats komma åts men sitter nu hos dig. Han jag varit i kontakt med pröjsar för sig.

Mvh Slussen

Det kom från Andy. Slussen var sista platsen vi hade träffats på och vi hade bestämt om det uppkom liknade situationer att alltid kalla oss för den plats vi senast träffats på, så nyfikna inte fattade. Att det kom från honom gjorde det hela hundra procent trovärdigt. Fanns inte en tvekan.

Var det något som låg högst på hatlistan inne på kåkarna och ute i svängen var det just golare. Fanns ingen ursäkt. Att man skulle hålla igen var stommen för att den kriminella skiten skulle kunna hålla ihop. Skruven i möbeln, klistret på frimärket, what ever. Golbögar accepterades inte. Hela korthust kunde rasa och det ända som var värre var pedofiler och våldtäcksmän. Men känslorna var dubbelt. Jag gillade spanjacken men ju mer jag tänkte på det ju mer förbannat blev jag. Hade suttit och ätit vid samma bord, delat allt som bröder och förlitat mig på snubben helt. Givit honom hela mitt förtroende och bara för det skulle jag vilja spöa skiten ur honom. Nu, när det visade sig att han lagt andra i tro att rädda sitt egna jävla skinn, förmodligen. Att sjunga ut om andra accepterades inte.

”Vet han om vem som ska göra indrivningen?” Frågade Moj plötsligt.

Jag skakade på huvudet. Vek ihop brevet och stoppade det i fickan.

”Nej”, sa jag sedan.

”Men fyra bast sen”, sa Jocke. ”Varför har ingen plockat honom? Måste ju funnits massvis med tillfällen.”

”Ingen aning, men det som står i brevet är sant. Det kan jag gå i god för.” Jag vände på mig och kikade ut igen. Halvljust ute. Morgonljust. Fattades bara detta. Kändes som det höll på att rinna över för min del, att hela tiden stå fel och hamna i skit. Vem som helst på avdelningen förutom de tre jag umgicks med. Vad fan var det inte Calle för, eller Starken eller någon annan jävel som golat? Varför måste det just vara Alberto. Rövhål!

Vände på mig.

”Jag skiter i degen, det har inte med det att göra. Gillar killen men vi har inget val.” Min röst var hård. ”Vet fan inte om vi ska spö honom eller bara säga att han måste söka skyddet snabbt som fan.”

Jocke satte sig ner på sängen. Moj lutade sig mot väggen.

”En gång golare alltid golare”, sa Moj.

”Jo jag vet”, svarade jag. ”Men nu snackar vi Alberto.”

Det blev tyst. Tankarna snurrade. Jag var Alberto närmast och det fick nog bli jag som tog snacket. Men ilskan var inte så pass stor att jag skulle kunna spöa honom. Vem som helst annan. Då hade jag gjort det för principen. Gått in i cellen, kastat ett lakan över snubben och öst på med slag. Gått hela vägen. Men nu var det Alberto. Kunde inte. Jag övervägde om vi skulle låta det gå vidare så några andra fick ta tag i det. Men vilka då? Nu när hans brud kastat in handduken också. Shit inga bra dagar för spanjaken. Svor inom mig men tillslut sa jag;

”Jag snackar med honom.” Och tittade på de andra.

”Med vem?” Alberto dök upp i dörren.

Moj visslade till. Jocke vände sig mot dörren. Det blev tyst igen. Alberto stod och torkade sig om huvudet med en handduk. Fullt påklädd men man såg han varit i duschen. Tofflorna var blöta och han hade en shampoflaska i ena handen. Såg sliten ut fastän han var nyduschad. Ögonen fortfarande rödsprängda.

”Vad? Vad är det om?” sa han och slutade torka sig om huvudet.

”Gå ni, jag snackar.” Jag nickade mot de andra.

Moj och Jocke försvann sakta ut ur cellen och Alberto flyttade på sig i öppningen. Jag vinkade in honom och gestulerade att han skulle sätta sig ner på sängen. Han gjorde det.

Hade brevet i handen. Suckade stort och kikade på honom. Sträckte sedan fram brevet till honom.

”Det var det här som kom via kiosken igår”, sa jag.

Han tog emot förvånat och började nog fatta att det hade med honom att göra. Såg på hans ögon att han läste raderna. Och innan han kom med någon bortförklaring sa jag;

”Ingen ide du försöker Alberto, jag litar på killen som sickade det där med mitt liv som insats.”

Såg han ville säga något, såg på honom hur luften försvann. Hur ögonen förlorade liv. Han sjönk ihop totalt utan att säga ett pip.

”Kanske var tur att det kom till mig”, fortsatte jag. ”Och inte till Frank eller någon annan här i huset. Tur för dig och otur för mig.”

Han sa inte ett ljud utan stirrade bara ner i golvet. Satt helt borta.

”Du får helt enkelt söka skydd, söka dig till isoleringen på en gång.” Jag kommer hålla inne med informationen några dagar men vill att du ska bort från avdelningen senast idag.” Det sved att säga det, men jag var tvungen. Gjorde helt enkel ont i mig. ”Förmodligen är det bäst du söker dig till någon annan kåk, för jag kan inte hålla inne med information längre än några dagar. Det vore fel av mig.”

Han nickade. Han första reaktion. Sedan tittade han på mig. Såg han ville förklara sig, såg på honom hur gärna han ville säga något. Men jag skakade på huvudet. Det var total övergivenhet i hans blick, spåren av tjejen spegla sig djupt i ögonen och nu när jag meddela honom att han var tvungen att dra sig tillbaks till isoleringen i skam, dog till och med sorgen såg det ut som. Våran vänskap försvann, skjutits till döds, avrättats på några sekunder och den sipprade fort bort i våran ögonkontakt.

Jag stod lutat mot skrivbordet med armarna i kors och tittade ner på honom. Tiden kändes som evigheter. Sekunderna var långa. Långt där borta hördes snack utefrån korridoren, men det var avlägset och bortom våran värld just nu. Jag gjorde fel och visste det. Fel för jag borde markerat hårt, rentav stenhårt för honom och för andra att golning inte var acceptalbelt och bestraffades. Så var reglerna i denna värld. Men hur kunde jag göra en sådan handling nu? Många gånger hade jag varit med om grova markeringar, både innanför murarna och utanför för att räta på regler och visa vad som var tillåtet och inte. Utan det så funkar inte denna värld. Det hör till. Gola är bland de absolut värsta man kan göra, är det svart på vitt så finna egentligen ingen annan utväg än bestraffning. Blev sne när jag tänkte på det. Blev irriterad när jag halvstod där mot skrivbordet och funderade. Hur fan kunde han gola? Men jag ville inte veta.

Mötte hans blick en sista gång och jag nickade mot utgången.

”Idag Alberto”, sa jag kort och han nickade rödögt, ställde sig upp och försvann i tystnad.

Direkt när han försvann gled Moj och Jocke in i cellen. De hade förmodligen stått utanför. Klev in någon meter i cellen. Skymde tillsammans allt ljus utefrån. Moj med armarna i kors.

”Brother, han kommer lindrigt undan.”

Suckade en aning och tände en cigg. Röken sved till lite i ögonen av de första blossen. Mycket som sved nu, tänkte jag och slog ciggen några gånger mot det silvriga askfatet.

”Jag vet, men någon annan får ta tag i den skiten. Någon annan dag. Inte jag och inte idag,” sa jag tungt. ”Men om du vill Moj, så varsågod.” Mötte jättens ögon. Såg han var förbannat. Jag var förmodligen lika förbannat men min ilska var med blandad. Moj muttrade någont som jag inte riktigt hörde. Men det lät som ett ”nej”.

Jocke sa inget och det hela låg som en dimma i min cell. En hård rök som ingen egentligen ville vifta bort. Vi snackade lite om det och Moj var upprörd. Jocke likgiltig, jag jävligt sårad.

En halvtimma senare hade jag bränt brevet och stod ensam i cellöppningn. Moj sagt han skulle duscha och Jocke var i sin cell. Albertos cell låg mitt emot min. Dörren stod helt öppnen och var vikt in mot väggen. Han höll på att packa ihop sina grejer. Vek ner alla kläder i bruna papperskassar. Jag lutade mig mot gaveln i öppningen. Såg att han hade rivit sönder kortet på sin tjej. Såg hur han gjorde allt med total frånvaro, som han rörde sig mekaniskt. Bara gjorde det han skulle. Som hela världen fallit sönder.

Lulle dök upp från sällskapsrummet, han med östermalmsloocken. Håret stod åt alla håll.

”Vad händer?” frågade han mig och stannade upp och kikade in i Albertos cell.

”Inte nu”, svarade jag kort och han rykte på axlarna lite lätt och fortsatte bort.

Alberto hade direkt efter han lämnat min cell gått till plitkuren och sökt förflyttning. Förmodligen hade de sagt packa ihop så han packa. En plit var inne i sällskapsrummet bredvid och var förmodligen där för att vara närvarande om något skulle hända. De visste nog inga detaljer om varför, men när någon bergär skydd så kan personens liv stå på spel. Mina tankar var hos spanjaken. Så många gånger vi suttit och snackat, så många gånger vi garvat och samtidigt delat saker som bröder. Jag hade berättat saker för honom som jag egentligen inte borde. Jag hade delat med mig och litat på honom. Minns när jag satt där ute på bänken och var ny och han börjat snacka med mig. Tugga väder och skit och vi började leta gemensamma vänner på utsidan. Några få hade vi kommit fram till att vi hade och min känsla var genast att han var jävligt reko. Sakta började vi hänga mer och mer och tillslut så hängde vi dagligen tillsammans med Moj och Jocke. Han hade agerat som en nära vän och det känts som vi skulle försöka ha kvar vänskapen efter muck. Som om han var någon jag kunde lita på. Fan, vi kom bra överens. Snubben hade fan kommit mig nära, trots hans ständiga tjabbande om brud och svartsjuka. Men det var han – Alberto, Spanjaken.

Plötsligt såg jag något jag inte ville se. Jag såg Frank komma där borta i korridoren med bestämda steg. Hells Angels Frank med Moj i släp. De såg ut som två jättar som var ute på krigstigen. Kuken, tänkte jag. Har Moj sprungit till Frank och snackat vi har en golare på B1? Såg att flera personer dök upp i cellöppningarna. Och några borta i korridorens slut, vid öppningen till köket, spana nyfiket. Frank var den som styrde avdeling B2 och höll den i ett järngrepp tillsammans med några andra. Det fanns egentligen ingen på våran avdelning som styrde våran korridor, men det låg lite mellan raderna att jag plus Moj var de som stod i spetsen för avdelningen. Speciellt efter jag spöat på Zlatko. Såg nu ut som Mojen skitit i sin dusch som han sagt han skulle ta och sprungit över och snackat med Frank. Fan det här båda inte gott.

Lämnade cellöppningen och gick dem till mötes. Några cellar bort.

”Cikk, vad fan gör du?” mullrade det fram ilsket ur Frank. Hans svarta ögon var spända i mig. Moj stod bredvid. De båda var mer än huvudet längre än mig.

”Sköt du din sida Frank och låt mig sköta det här.” Jag vek inte en millimeter med blicken men han blick var långt ifrån behaglig. Som om den kunde slit ut mina ögon.

”Fattar du inte?” Väste han fram. ”Golbögen måste ju för fan straffas.”

Jag fattade, hade egentligen inga argument mot honom. Visste inte vad jag skulle svara. Stod tyst men släppte inte blicken. Kände hur folk där borta tittade på oss. Frank tittade över mig, bort mot Albertos cell.

”Vad rör det sig om?” Hörde jag bakom min rygg. Pliten, tänkte jag utan att vända mig om.

”Inget Beckman”, sa Frank till Pliten.

Jag sneglade mot Moj. Han mötte inte min blick.

Om det skulle bryta ut skit så skulle ingen bry sig om pliten. Om någon skulle ta steget längre just nu hade personen redan bestämt att ta följderna. Men två sekunder senare vek Frank undan.

”Vi snackar sen Cikk”, sa han bara och vände på klacken och gick tillbaks mot sin avdelning. Hästsvansen slog mot den enorma ryggen och armarna hängde vid sidorna som ett jävla troll. Moj stod kvar men sa inget. Såg Jocke i sin cellöppning längre bort. Kände hur pliten andades i min nacke. Kände sveket från Moj och hela korridoren låg i en svag belysning av oro. Vände mig om.

”Var ska du?” fick jag rakt i ansikter av pliten Beckman. En ung plit med glasögon som såg ut som morsans valp. Ganska ny hade jag uppfattat det som.

”Flytta på dig för fan,” sa jag och nästan klev på honom. Sket i honom och min axel slog i hans sida. Gick mot min cell. Alberto stod vid sin med en papperskasse i ena handen. Slängde en blick mot honom.

”Jävligt tur Alberto att det damp ner hos mig”, sa jag bara och gled in i min cell. Innan jag vek av och in såg jag skam i honom men jag ville bara tända en cigg och slå på burken ett tag. Förtränga skiten för några minuter. Gjorde det och hörde lite prat där ute. Men sket i det. Burken på. Fokuserade på morgonnyheterna. Någon som skrivit en jävla bok om bantning. Satt tvsoffa och log som fan. Det var tydligen grönsaksdrinkar som skulle gälla denna sommar. Den kvinliga programledaren höll upp boken högt och det skämtades. Drog in några bloss. Boken fanns ute i bokhandeln nu och kvinnan som skrivit skiten såg hurtigare ut än Stefan Holm. Patetisk. Fan jag måste sluta röka, tänkte jag och stirrade på ciggen. Grävde fram en aladinbit och hatade grönsaksdrinkar ännu mer.

Alberto hade försvunnit strax efter. När jag stirrat tvsoffa. Senare hade jag glidit ner i gruvan med de andra. Hade inte snackat med någon på hela dagen. Lunchen hade jag hastat i mig falukrov utan att ens skänka en blick åt Moj. Tyckte han gjorde fel. Kilade över till Frank som en jävla kärring. Efter lunch, gården en skvätt och Jocke hade suttit tyst med mig på bänken. Vi hade inte sagt många ord. Kunde räkna dem på en hand. Mer gruva sedan och under eftermiddagen hade Moj inte arbetat. Vet inte vad han gjorde. Men jag skruvade ihop lite möbler och efter det middag. Pannpiff med en massa lök. Åt återigen i tystnad. Läget kändes jävligt spänt och stolen bredvid mig stod tom. Men folk kom och folk försvann. Ibland fort som fan. På de öppna kåkarna eller mindre låsta var springet större. Ofta så knöt man starka band till en eller flera, ibland mycket starka band. Var likadant på andra ställen som när man var ung och var på olika hem eller inlåsningar för ungtuppar. Band knöts och band bröts. Vid muck sas det att hålla kontakten är ett måste. Några få gånger var relationen detsamma på utsidan, men innanför var innanför och utanför ja, som det låter. Peta på pannbiffen, stuka av en bit och klädde biten med lite lök innan den åkte in i käften.

Om någon vecka skulle Spanjaken vara glömd helt. Som om han aldrig varit på avdelningen, kanske dagar eller timmar. Speciellt när han försvann på det de grunder som han gick. En stabil lirare som muckade hängde kvar i korridoren ett tag, men livet toffla korridor vidare här inne och de som varit förvann fort. Formen, segade sig fram och fromade eftersom, efter det som fanns och tomhet fylldes ut. Snart skulle Albertos cell ha en ny kamrat som led illa och bo mitt emot mig. Kunde bara hålla i tummarna och hoppas det kom någon reko snubbe. Klar. Mätt, fick inte ner en bit till. Reste mig upp utan säga ett ljud och försvann ut ur matsalen. Gick mot cellen.

Våran grupp på fyra var upplöst helt nu. Gav inte Moj en seketas för hans agerande och tänkte avstyra indrivningen helt där ute med Volkan. Vad fan skulle jag ställa upp på den jävla stekaren om han gick bakom ryggen på mig här inne. Nej, inte en chans att jag skulle hjälpa honom. Moj och hans brud fick fan sköta sitt smuts själva. Jocke var på min sida men jag behövde en smula tid för att svälja skiten. Lite avstånd och han hajade läget. Han hade inte gjort något fel och tyckte nog inte heller jag gjort det. Men det fanns liksom ingen logik i Mojs agerande. Men vad kunde man förvänta sig i ett dårhus som detta. Inte mycket.’

Tryckte tungt. Pressande allt jag kunde. Det brände. Bröstet var helt bortdomnat och armarna skakade. Det gjorde så jävla förbannat ont.

”Papper, lätt som papper Cikk”, sa Jocke.

Pressa, tänkte jag. Papper, det väger de NADA! Skrek jag inom mig själv och tryckte upp skiten. Upp, upp, upp. Sträckt ut armarna raklånga.

”En till Cikk! Bara en till!”

En till. Hur van skulle jag orka en till? Det gick bara inte. Helt jävla omöjligt, hade ingen känsel i överkroppen alls. Armarna totalt döda.

Jocke höjde rösten.

”Kom igen EN TILL!”

Sänkte maskinens handtag till bröstet. Blundade. Kände inte. Tänkte på Alberto. Tänkte på brevet. Såg bara svart för hela jävla situtionen. Hat gick genom hela min kropp för mitt liv. Hat för att vara inlåst. Hat för allt. Svart. Ingen känsel åt något håll, slet upp handtagen, pressade upp skiten som det inte vägde något. Sket i allt. Fick upp den och sänkte den igen. Pressade upp den ytterligare en gång av rent hat för att alltid hamna i jääääävla skit. Upp, upp, förbannat jävla rövhål. Någon skulle dö. UPPE. Raka armar och jag släppte skiten. Handtagen åkte ner vid sidan om mig med en duns. Maskinens vikter slog hårt i varandra bakom mig. Shit, tungt.

Satte mig upp på bänken. Det snurrade till i skallen. Blev helt yr. Drack vatten ur en flaska. Blodet rusade i skallen och hela överkroppen kändes bedövad. Det stack i armarna, brände och de var som musklerna svullnade, gäste sig större. Sköööönt, tänkte jag och slappnade av.

Tittade upp. Jocke stod framför mig. Hans tur att köra i bröstmaskinen. Jag hade en gång till i den efter honom, sedan var en annan bröstövning.

Det var samma dag som Alberto försvunnit men eftermiddag. Vi hade gymmet denna kväll och några spelade basket. Gymdelen låg vid sidan om baksetplanen i en inomhushall. Hallen såg ut som vilken minigympasal som helst. Påminde om den man latja i när man var en plint hög och snorvalp i skolan. När gympaläraren blåste i visselpipan och man ville kuta in till tjejernas omklädningsrum och spela pajas. Sex sju lirare spelade och vi var fem som gymmade. Moj hade stannat kvar på avdelningen. Jocke och jag puscha varandra hårt och jag behövde det här. Behövde få ut mig skit, rensa kroppen totalt. När inget annat hjälpte så var ett rejält jävla gympass första hjälpen, mun mot mun metoden och på kvällen somnade man som en ammad baby.

Två plitar stor med armarna i kors vid väggen och vaktade oss. Ena var han Beckman. Unga snubben med brillorna och den andra någon helt ny som jag aldrig sätt tidigare. Såg ut som vilken svensson som helst. Kunde inte vara mer än tjugofem, tjugosju och spinkig som en mager kospena. Jag puschade på Jocke och han pressa så det såg ut som ögonen skulle ploppa ut på Tom Cruse ansiktet.

”Kom igen din jävla vekling!” Skrek jag och han tog i.

Hörde hur dörren öppnades när Jocke låg och tog i så han höll på att skita på sig. Slängde ett öga mot dörren och det var Muggen som kom in. Pliten som brydde sig. Han kom fram till oss samtidigt som någon lyckades med en praktdunk på basketplan.

”Cikk, får jag tala med dig?” Muggen var den enda som tilltala mig Cikk av de andra plitarna. Det var Larsson annars. Jag nickade och vi lämnade Jocke som fick ta i ensam.

”Vad?” sa jag och lutade mig mot en ribbstol på väggen.

”Vad var det med Alberto i morse? Varför sökte han skydd?” Frågade han.

Tittade på muggen med granskande blick.

”Muggen, vad fan”, sa jag utdraget. ”Du är ju plit för fan. Jag kan inte snacka med dig om sånt. Det vet du.”

”Kom igen Cikk, det stannar mellan oss.”

Fick nästan ett skrattanfall men jag höll inne det och log bara brett.

”Spelar ingen roll”, sa jag istället. ”Skulle inte spela någon roll om du hade tystnadsplikt och var min advokat. Spelets regler Muggen och du vet det.”

Han blev tyst och slog armarna i kors. Tittade lite extra med ett öga och mumlade;

”Jo jag vet, men vad fan. Försöka kan man ju.”

”Du för försöka hur mycket du vill och du vet att jag diggar dig men regler är regler eller hur?”

”Visst visst.” Och han suckade stort. Tittade på klockan. ”Ni har en halvtimma kvar.”

Efter det försvann han ut och jag tillbaks till pressa ut mig ilska. Det passet blev inte tungt utan förbannat tungt. Sket i allt och tog i för alla jävla dagar jag suttit kåk, alla dagar jag suttit inlåst som ung och för varenda jävla sekund som jag hatade.

Här hittar du facebook gruppen ”Jag är wanted”

Vad äter killen i rött?

Om min bok ”Jag är Wanted”

Mina självinspelade youtubeklipp

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. som vanligt helt sinnessjukt bra och spännande läsning...tycker det är synd att du missar en massa stålar som CIKK hade kunnat generera, men är samtidigt tacksam för en gratis "bok".. tycker du borde gräva lite djupare på ett sätt att ta betalt för CIKK, eftersom jag och många andra gärna hade betalat för att läsa den. Och du förtjänar varje spänn du kan få... jag menar du tillbringar ju x antal timmar framför burken. Trist att jag inte kan joina facebooklubben, men jag kan tyvärr inte lägga ut mig själv att bli hittad av en massa gammalt skit, jag gör det frivilligt och är inte tvingad att hålla mig undan som du. själv vill jag bara hitta nya vägar och lämna allt som har med förflutet att göra.

    Så jag skickar mail och skriver komentarer istället. Fungerar ju det med.

    fridens liljor.

    Skrivet av mike — 11 Nov 2009, 14:01

  2. givetvis kan jag skita i bilden men det är annat som spökar.

    Skrivet av mike — 11 Nov 2009, 14:07

  3. Nu är jag nöjd!!

    Skrivet av E-- — 11 Nov 2009, 14:55

  4. Mike: OM du verkligen vill ha facebook så är det ju bara starta ett konto i ett annat namn.. Dom kräver inte direkt id handlingar när man öppnar konto...
    Men som sagt valet e ju ditt, kanske är dumt att bli medlem bara för att joina en grupp iofs, du visar ditt stöd här o via mejl istället...

    Skrivet av sebbss — 11 Nov 2009, 15:37

  5. Som vanligt är man fast....

    Varje gång ja läser så är jag helt ställd över att jag tycker det är så bra. Förstår inte. Jag har läst tusen och åter tusen böcker men är sällan jag fastnar för nått så här hårt. Cred!

    En fråga. Kan Bandidos och HA medlemmar hamna på samma avdelning? Har kvv koll på vilka som är med var? Om ja, alltså samma avdelning, brukar det bli strul då? I och för sig, nu kanske både Bandidos och HA har tillräckligt med pondus för att inte behöva tjafsa runt. Men säg om två medlemmar ut supporterklubbarna hamnar på samma avdelning. Bråk?

    pax.

    Skrivet av Per — 11 Nov 2009, 17:35

  6. Håller med Per och övriga. Det är något speciellt med wanteds texter. Man fastnar sugs in. Kan inte heller sätta fingret på vad men något är det. Är själv en bokslukare och det är sällan jag sett en sådan begåvning.

    Ta åt dig wanted för det ska du. Du har något extra och att ha sett själva utvecklingen som du gjort är fantastiskt.

    Skrivet av Tina — 12 Nov 2009, 08:05

  7. Tack alla!

    Ja, det görs ju ganska så bra koller vem som är vem. HA och Bandidos med mera men det förekommer faktiskt att vissa hamnar på samma avdelning. Och visst är chansen väldigt stor att det blir jidder om två superterklubbar hamnar på samma kvadrat. Men oftast nästan alltid så styrs det upp att man sitter de sitter på olika, säger mina erfarenheter.

    Micke - Som Sebbss säger du kan öppna ett fejk konto. Men jag tror man kan kika på sidan och se vad som händer utan att bli "fan".. dock ej kommentera då.

    Skrivet av wanted — 13 Nov 2009, 15:09

  8. O självklart skulle det inte va "superterklubbar" ha ha.. stressad. Håller på att kasta boll med lillkillen i lägenheten, samtidigt som jag svarar på kommentarer.

    Skrivet av wanted — 13 Nov 2009, 15:11

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor