Blogg gratis Logga in

WANTED

05 Nov, 2009

wanted | 05 Nov, 2009 | Huvudkategori | (2068 Läst)

Robblogg

Lite råntankar en skvätt och enkel logg


”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner ”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en gängbok. ”youtube och bilder” – som det låter. ”Snack” – ljuddagbok. ”CIKK” – en fängelseroman.

Rån och logg

Tiden står stilla här. Helt jävla stilla långa stunder. Tänker tillbaks ibland eller ganska mycket på livet förr och jämför med nu. På de grova rånen, på livet som just kriminell tjugofyra. Det är mycket skit som flyter förbi men också goda stunder måste jag säga. Skiten förtränger man oftast. Försöker ju dra upp den till ytan i minnet, speciellt när jag skriver. Det jag menar med det är just när tiden står still och när det inte händer så mycket. Som när man sitter kåk, tuggar cellkvadrat som jag försöker beskriva i CIKK så är det mindre kul. Och dessa stunder sätter sina spår men just för att det inte händer så mycket, när tillvaron är exakt lika varje sekund så tappar man tid och rum. Senare när man tänker tillbaks så finns bara en känsla av det hela. Det händer ju inget så det bildliga är detsamma av cell, inlåsning eller annat skit. Tiden flyter samman och oavsett om det är år eller månader så var väggarna i samma skepnad. Lika dant här. Jobbigt och slitet som fan för stunden men efter så är det lätt att glömmas på något underligt vänster.

Har varit här nu snart två år. Två år, känns nästan overkligt. Går som sagt sällan ut och mycket sällan gör något. Rutinerna, flickvännen och jag plus Lillkillen har är sköna på något sätt. Det drar runt klockan, dag för dag. Även om varje dag är ”tänk” om hur vi ska tackla morgondagen. Men många gånger tänker jag tillbaks på rånen. På indrivningarna, på kaoset där hemma som varit. Försöker hela tiden påminna mig själv om just kaoset. På alla stunder mellan de få topparna som finns i det kriminella.

Självklart får jag rysningar när jag tänker just på rånen. Det har ju varit som the crand finale, som derbyt, likt OS-finalen som idrottaren kämpat i år för. Självklart så reser sig håret på armarna när jag läser om andra som rånar. Men i det tacklar jag det hela med att alla skit som kommit med på köpet har trots allt gjort så jag hamnat här. Tänker på när jag många gånger stod där tungt beväpnad med höjt vapen, inställd på att skjuta. Minns de tunga andetagen, rånarluvan och hur fokuseringen var stenhård. Hur adrenalinet pumpades ut i blodet för varje sekund och hur sinnena försökte dämpa, trycka bort en tunn panik för så man förblev fokuserad. Ha hundra i skärpa och gör det man skulle. Att månader av planering och sömnlösa nätter äntligen få stå där, kapa den där jävla transporten, utföra rånet och förhoppningsvis komma undan med Cash med stort C.

Flykten. Den mest kritiska punkten. Kommit över stora deg. Sitter framsäte och någon kör flyktburken. Ständiga blickar om snuten ligger efter. Fokusering och AK4:an i knät. Vet ju att andra råkat jävligt illa ut. När blåsljusen hakat på. Skottlossning i resultat – död. Kanske inte för just rånarna men ett rån som resulterar i någon död. Oavsett vem, slutar också nästan tio av tio i livstid. Och det är en hårfin balans, det är så många faktorer som spelar in och en är otur. Otur som man inte kan skissa in i planen. En skör linje mellan en våldsorgie, skottlossning, död och i att få komma undan. Rysk jävla roulett hur noga man än planerar.

Sen då. Om man kommer undan. Ja, det slutar ju inte där. Exemplet som jag tagit upp i boken ”Jag är wanted”. Det jag kallar ”Soprånet”, hur jakten är oändlig på att få nyttja degen i lugn och ro. Det exemplet slår aldrig fel. För alltid är det någon skit med just degen om man lyckas komma undan. Om man lyckas trycka i gömstället tills kusten är klar. Om man lyckas hålla alla inblandade på brädet. För alltid är det någon som spårar ut, någon som trycket ligger på extra och inte pallar.

Kaos som sagt. Men visst tänker jag på det. Och visst reser sig håret på armarna, det kittlar spänning. Försöker dock tänka på vart alla polarna tagit vägen. De som var med. Hört nu att Andy släpptes tidigere från Danmark än de sju som jag trodde innan men att han idag sitter häktat på nytt. Vet dock inte för vad. Har fått det bekräftat från två håll. Igår blev jag bekräftad den andra gången. Förmodligen väntar en lång volta och jag vet att flera som varit med är döda. Vissa sitter inne på lång tid. Kanske inte för rån, utan annat skit och jag sitter här. Ingen har egentligen lyckats nå det liv som vi velat. Inte av dem gamla gubbarna som jag just rånade med.

Man får som sagt tid att tänka när man sitter så här. Och det är lustigt att så många fascineras av rån ändå. Roffa åt sig Snabba C med dödligt våld, spela rysk roulett och inte bara riskera sitt egan liv utan andras. Ett klimax, en orgie i våldshandling, hot, spänning och deg. Jakt, badguy vs goodguy. På ett sätt är det fascinerande hur det ”vanliga folket” hånglar med och i många vall står hejarklack. Se bara på helikopterrånet som jag tagit upp flera gånger. Se bara på facebook, det finns massa olika grupper, fanclubs. En grupp som heter just ”Helikoperrånarna” och har mer än 20 000 medlemmar.

Crimenews.se skriver också om detta fenomen och om denna grupp.

Jag kan själv komma på mig att gotta mig i, rulla mig som svinet i leran, i just rån. Samtidigt som det väcker avsky på något sätt. Det är ju ett av de tyngre brott som i många år löpt röd tråd i mitt liv och försatt mig i kaos och skit upp till öronen. Med slutresultat – idag.

Logg:

06.00 – vaknar av att väckarklockan ringer. Somnat in precis känns det som. Tror jag somnade vid fyra tiden på natten. Nam och Lillkillen ligger i sängen och sover tungt. Petar hårt på Nam och säger – ”Time you must go up”. Nam kliver upp och Lillkillen som alltid när det är dags sätter sig raklång upp i sängen. Han duschar och Nam pular, stryker lillkillens skoluniform. Jag somnar om men hör hur de gör sig ordning.

06.30 – Hör fast jag sover hur dörren stängs igen och de försvinner ut. Lillkillens skolbuss kommer och hämtar upp honom vid sju och de piper ner till Nams rum för att äta lite frukost.

08.30 – vaknar av liv i korridoren. Någon står och skriker. Men grälet försvinner och jag somnar om.

10.45 – någon gång då kan jag inte sova längre, känner mig trött men får ingen sömn. Kliver upp, duschar och trycker på – vattenkokaren. Kaffe och cigg.

12.00 – kommit på mig själv att jag suttit på balkongen i över en timme och bara stirrat rakt ut. Stampar in i kvarten och surfar en smula. Kollar nyhetssidorna och sedan kliver jag ut ur kvarten för att ta en promenad. Orkar inte gå min runda utan kilar in på seven eleven och köper en smörgås. Tuggar den och röker. Sätter mig på en bänk och kikar på folket.

13.00 – tillbaks i kvarten och skriver blogg. (det här inlägget)

14.30 – Duschar och pular lite i kvarten. Försöker sova lite men ingen sömn. Fortsätter skriva lite och funderar på en massa. Skriver lite Matt som omväxling till blogg.

16.00 – Gör mig iordning för att gå ner till Nams rum och hämta lillkillen. Nam sticker till sin skola och lillkillens skolbuss kommer vid 17.00.

: ) – du hade flera frågor men jag återkommer till dem sen. Nu ska jag som sagt tuta ut det här och gå ner till de två. Simma lugnt så länge.

Om min bok ”Jag är Wanted”

Mina självinspelade youtubeklipp

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Har suttit och sträckläst din blogg i två dagar nu och kan inte sluta, nu har det blivit lite kluvet. Din bok ramlade ner i min brevlåda idag och jag vill bara slita upp boken. Men känner att jag måste läsa CIKK 5 först för att kunna hålla fokus i boken.

    Du berör väldigt mycket och jag är väldigt glad att jag hittade till din blogg. Säger som de andra "hej jag heter erika! och jag är wanted-beroende!"

    Tack för en jävligt bra blogg och jag önskar dig lycka till med allt och att de inte kommer dröja allt för länge innan du får träffa sonen igen!

    Skrivet av E-- — 05 Nov 2009, 11:59

  2. Hej!
    läser nu i dagarna wanted.
    en väldigt skrämmande skildring om vad den undre världen kan komma och handla om.
    många tankar träffar en hela tiden.
    Och många frågor förstås.
    var tror du själv ilskan och hatet kommer ifrån?
    genetiskt eller någon annan orsak?

    empati...
    själv tycker jag synd om nån om jag råkar knuffa till någon, t ex när jag ska ut ur en t-banevagn.
    hur ser du egentligen själv på din ev. frånvaro av empati?

    Mgnus

    Skrivet av Magnus — 07 Nov 2009, 02:44

  3. Hej..Har inte varit inne och läst på ett tag, men jag undrar bara.?? Hur skulle du vilja ha det i framtiden, för det måste juh ändå finnas en framtid som du ska trivas med, eller tror du att du kommer bli kvar för alltid,och vänja dig vid de liv du har nu..?? Det finns en mening med allt, och jag tror de kommer lösa sig till slut, oavsett du blir kvar eller kommer hem..

    Hoppas du får ett bra 2010( svensk)år..och lycka till/ Pia

    Skrivet av pia — 05 Jan 2010, 13:39

  4. Hej ''David'', skulle gärna få din msn. Är just nu 14 år och på väg in i kriminallitet och behöver råd.'
    MVH
    ''MB''

    Skrivet av MB — 07 Apr 2010, 21:22

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor