Blogg gratis Logga in

WANTED

31 Okt, 2009

wanted | 31 Okt, 2009 | CIKK | (2324 Läst)

CIKK - C2 & C3

En fängelseroman..


”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner ”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en gängbok. ”youtube och bilder” – som det låter. ”Snack” – ljuddagbok. ”CIKK” – en fängelseroman.

CIKK – C2, C3 – tidigare kapitel hittar du under kategorier ”CIKK”. Detta är en fängesleroman som delvis är självupplevt men väljer att säga att det är en fiktiv story då delar är tagna.

CIKK

C 2

Ska berätta för dig, ett och annat. Var inlåst, i en av de värsta kåkarna i vårt land. Ska tala om hur det verkligen går till innanför murarna, utan krusseduller eller vinklingar. Raka rör helt enkelt.

Intriger, känslor, ensamhet och inlåsning. Rymmingsförsök och krig om en melon. Ja, inte en miljon utan en melon. Du ska få höra. Men vi får inte glömma alla otroliga karaktärer. Och misstror du mig när jag säger, att dessa gubbar är udda på många sätt, så tänk om. I denna korridor bor tjugosex av Sveriges värsta drägg. Inlåsta, sopade under mattan, för att de inte kan anpassa sig till det normala. Så du kan rista kryss i taket att de är udda. Precis som jag ristade in varje dag i bänken, min dag. Tänk dig ett psyke, koko-i-pallet foks. Men lägg ribban några millimeter lägre. Då hamnar vi i min korridor.

Tjugosex celler på avdelningen B. Som i sin tur var uppdelat i två avdelningar B1 och B2. Min kvart låg i B1, cell 12. Våningen över oss var avdelningarna B3 och B4. B3 var dit folk sökte sig till om de hamnat i trubbel och ville bli avskillda från oss övriga. Typ, golare och annat folk som inte kunde gå korridor med oss andra. Den avdelningen var helt låst för sig själv. Likaså B4, men där hamna folk som just kommit till kåken i avvaktan på placering. För övrigt så fanns det hus A och C också. Men dessa var helt separerade från oss, med egna murar och egna rastgårdar.

På dagtid var det öppet mellan avdelningarna B1 och B2, och för att knata till den andra avdelningen var man tvungen att passera plitkuren som låg i mitten. Där satt de blå, plitarna och stirra videoövervakning innanför heltonat glas. Vi på avdelningarna B1 och B2 hade egna kök och vi laga våra egen mat. Calle tog hand om vårat käk, han var kockansvarig plus att han fick hjälp av Lulle. Men vi kommer mer till det sen.

För att tydligöra det hela så kan man säga att det var en lång korridor som var delat på mitten och just i mitten satt plitarna. Ena sidan B1 och andra B2. Var sida hade eget kök och liten matsal och sedan kom cellarna på rad. När man passerat cellerna kom man in i ett sällskapsrum. Soffor, bord och lite trams som monopol med mera. Thats it. Duschen och toletterna låg ute i korridoren. Ungefär så ja.

Själv så hade jag fått en volta på lite över två bast men hamnat på denna säkerklassnivå för att jag stökat till det på andra kåkar som var mindre låsta. Blivit tvångsförflyttad, knall som det heter och nu fick man äta tung betong och glida korridor med gubbar som satt på lite längre straff. Men oftast var det så att ju längre straff gubben hade, ju lugnare var han. Eller ja, kanske koko-i-bollen och hade sina konstiga perspektiv men oftast lugn. Långvoltare vill ha easy i korridoren för att de satt så länge. Lugna gatan.

Själv satt jag för planering för grovt rån och olaga vapeninnehav. Vi var ett gäng som i vanlig ordning hade tänkt plocka en värdetransport. En av gubbarna hade haft span på sig och snuten grep in precis innan vi skulle slå till. Fem minuter innan transporten skulle dyka upp. Alla blev inte gripna, men jag och tre andra fick skaka galler. Men det var utanför, tillbaks till innanför...

------------

C 3

Celldörren på glänt, korridoren lyste där ute och jag gjorde mina sista reps armhävningar innan jag skulle knata ut för frukost. Brukade köra tre gånger så många jag palla på morgonen.

Var på sjuttiotvå när det knacka på dörren. Fortsatte ändå.

”Sjuttitre – sjuttifyra – sjuttifem”

Bröstet börja värka och armarna domna bort. Gjorde fem till på ren vilja och sedan, upp. Hua, tungt var det. Pusta ut. Vände mig om.

Alberto i dörren. Fullständigt namn Alberto Rodríguez Ledesma, 3 år och 2 månader för grov misshandel och våld mot tjänsteman. Killen hade cellen mitt emot mig. Spanjack, skyst snubbe. Kunde vara lite tjatig om hans tjej, var svartsjuk som fan och det var hela tiden ”undra vad hon gör nu?” och ”Cikk tror du hon är otrogen?”, hur fan skulle jag veta. Hade ju aldrig sett henne ens. Bara på kort.

”Frulle gubben”, sa han med sin hesa whisky röst.

”Jo jag vet”, svarade jag och sköljde av överkroppen snabbt i handfatet.

”Ska du till gruvan idag?” frågade han.

”Nej, sjukanmäller mig idag.”

Torkade mig och drog på mig den vita t-shirten. Tittade på honom. Såg ut som en riktig spanjack plus lite kåk. Tatuerad på halsen, något spanskt och även en tårar under vänster öga i bläck. Rakad på skallen, välansad musche och trimat miniskägg i en liten trekant. Ganska bastant kroppsbyggnad och var nog strax över en och sjuttio. Ena ögat hängde en aning. Men vem var perfekt?

”Det kommer en ny idag” sa jag och ställde mig i dörröppningen. Tog tag i den övre plåtkarmen till dörren, han backa några steg för att inte stå ivägen för mig. När jag hade grepp, sträckt jag ut ryggen en aning.

”Jasså, hur fan vet du det?”

”Jugge” sa jag istället för att svara på hans fråga, samtidigt som ryggen knaka till och nattens kotor hoppade på plats. ”Zlatko.”

”Ofan, vet vem det är” sa spanjacken och vi lämnade min cell. Gled i de hårda gröna plasttofflorna ut i korridoren. Gick mot köket.

Alberto Rodríguez Ledesma tagen mitt i NK huset. Fick man tro på hans egen story så var det minst fem snutar som fick brotta ner honom. Mitt på ljusa dagen, han och hans brud skulle shoppa. Rulltrappan upp till plan fyra, en annan blatte hade flirta helt öppet med Albertos brud i rulltrappan och utanför Marlbro Classic butiken slog Alberto sönder blatten, totalt. Mosade honom helt. Snubben hade tydligen inte en suck. En personal försökte bryta in men den snubben åkte också på pisk. Väktare dök upp och tillslut kom snuten. Alberto hade tydligen stått pall för ganska mycket innan de fick ner honom och iväg. Allt spelade in på NK:s videoövervakning så det var inget snack - Kåken.

Korridor. På båda sidorna röda celldörrar och ljusgröna väggar. Min cell låg längst bort i korridoren och var granne med sällskapsrummet. Så vi knata med ryggarna mot sällskapsrummet bort mot köket. Nu frulle. Knacka plåt på cell nr 7, på Jockes celldörr som stod på glänt. Kikade in lite när jag inte fick något svar. Mörkt men han låg där inne. Joakim Sattman dömd för ekobrott, 4 år och några månader, mycket för eko tyckte jag.

”Vakna” sa jag in i mörkret.

”Ja...hmm”, hörds muttrande från sängen. ”Kommer strax.” Och det rörde på sig inne. ”Fem till sedan kommer jag.”

Alberto och jag gled vidare. Det var jag, Alberto, Jocke och en snubbe som kalldes Moj som hängde mest. Eller man var tajta med de flesta men skulle jag säga vilka som var mina närmaste, så var det dessa tre. Den enda jag direkt ogillade var skinnskallen Bullen. Men han höll sig mest för sig själv. Nazist, javisst var han. Sedan fanns det ju fler som man ogillade i andra korridoren, i B2.

Passerade duschen, hörde hur någon va där inne. Kom ut i köket och rummet där vi åt. Såg direkt vem som duscha eftersom alla andra var där i köket, förutom sömntutan Jocke. Det var turken Öz som duscha. Hans stol stod tom. Calle stod som vanligt vid plattorna och rörde gröt. Carl von Löwen, satt tre år och tre månader för eko. Tjockis och hade haft egen restaurang där ute. Tror han åkte dit bland annat för massa svart deg men också någon bolagshärva. Adligt typ som prata lite snofsigt. Men han laga jävligt gott krubb. Brunt kort klippt hår och knubbig ansikte. Våran runde kock.

Vi satt och åt fyra och fyra vid borden och det fanns ett lite större bord där det fanns plats för sex. Eftersom vi bara var tretton på avdelningen så stod en stol alltid tom. Nu hade två stolar stått tomma några dagar. Cell 5 stod också tom och förmodligen var det den som juggen skulle få knoppa i. Cellen brevid Jockes.

Sittplatserna här i köket var jävligt viktigt, man hade sin plats. Vet inte riktigt varför men var och en vill ha sin stol på något sätt. Vårt bord var längst in vi fönstret. Moj satt redan där i hörnet vid vårat bord och tugga frukost. Tog en tallrik ur kökskåpet och ställde mig bredvid kock Calle.

”Morn”, sa jag.

Calle vände sig om en kvarts.

”God morgon Cikk, sovit gott?”

”Gröt tack”, sa jag och fick några slevar gröt av honom. Calle var okej. Alltid lika positiv, fatta bara inte riktig hur han palla att alltid vara så happy. Men havregrynsgröt till frukost, same same och jag log en smula ändå.

”Varsågod herr Cikk.” sa tjockisen innan jag lämnade honom. Gick förbi borden där de andra satt och in till vårt hörn. Lite mummel här och där men det brukade alltid vara avslaget på morgonkvisten. Slog mig ner på Jockes plats bredvid Moj. Musa Kemasuode, som han egentligen hette. Den stora afrikanen kollade konstigt. Jag brukade sitta mitt emot Moj men satt mig fel, på Jockes stol.

”Why man?” sa han. ”Varför sätter du dig där?”

Moj, över hundranitto cent nigerian med rastafläter och vikt strax över hundratjugo pannor. Behöver man säga mer? 4 år och 8 månader för narkotikabrott.

”Det kommer en ny snubbe idag”, sa jag ”Och jag vill inte ha ryggen mot dörren.” Hällde mjölk i gröten. Kände hur Moj tittade på mig.

”Har lite ouppklarat med liraren,” fortsatte jag när det var tillräckligt med vitt i tallriken.

”Who is it?” frågade han. Moj hade ofta en tendens att snacka engelska emellanåt.

”It´s juggen Zlatko”, svarade jag.

Samtidigt kom Alberto till bordet och satte sig. Han frågade också varför jag satt på Jockes plats.

”Jag och juggen är inte bästa vänner precis”, svarade jag han också.

”Ofan, det sa du inte mannen.” Alberto tittade på mig. ”Ska man förbereda sig för nått eller?”

Strödde socker över gröten och började äta. Mitt i sleven sa jag;

”Nej då, men tack. Om han kommer nu på morgonen vill jag bara inte ha ryggen mot...”

Dörren öppnades därborta. Den enda dörren ut från våra korridor. Den som ledde ut till plitkuren och till den andra korridoren. Jag stelna till och kikade över skeden. Var det Zlatko?

Nej. Muggen kika in. En av plitarna. Han var en av de schyssta plitarna, som de flesta av oss tyckte bra om. Ingen översittare utan verkade bry sig ärligt. Tror han var lite ansvarig för de andra plitarna också. Men idag hade han dåliga besked för han sa högt så alla hörde.

”Hörrni!”

Tyst tills han såg han fått allas uppmärksamhet.

”Det blir inget gym för er som vill träna idag. Slagsmål i gymmet igår och ledningen besluta att stänga gymmet några dagar.”

Svordomar gick genom köket. Som en gemensam jättesuck.

”Sorry gubbar.”

”Vad fan! Varför ska vi lida för det” sa Boban högt, en liten hetsig jugge.

”Inget jag kan göra gubbar” svarade Muggen och stängde dörren.

Mer svordomar och någon kastade en sked mot dörren som nästan träffa kock Calle i nacken där framme vid spisen.

Vi fick gymma max två gånger i veckan och det var mångas höjdpunkt. Man kunde då även spela basket eller annat i sporthallen. Nu inställt. Sved lite för mig själv men inte så värst farligt. Tog varje tillfälle att få vara där för omväxlingen skull. Men shit happend.

Jocke kom till bordet med sin tallrik gröt. Såg tröttare ut än någonsin.

”Cikk, varför bytt plats?” frågade han och såg ut som ett stort frågetecken.

Jag berätta lite snabbt och han slog sig ner på min stol.

”Aha”, sa han sen. ”I see.”

Jocke Sattman. Våran prettyboy. Såg ut som en tvättäkta filmstjärna, a hollywood star, Brad Pit eller en Tom Cruse. Tolka mig rätt nu, om jag vore bög skulle jag fan tycka snubben var snygg. Bara så puckarna är helt förstådda, så är jag inte en grad åt det hållet. Inte en promille homovinklad. Men kunde föreställa mig att snubben var värsta don Juan där ute. Svart pojkfrilla med fotomodells nylle - hansom. Satt för Eko som sagt.

”Varför ståhoj?” frågade prettyboy och sockrade sin tallrik.

”Inge gym idag” svarad Alberto. ”Fight igår.”

”Aha”

Vi fortsatte att äta och jätten Moj frågade om mitt problem med Zlatko, men jag sa bara ”Det löser sig”, sedan tjata Alberto på om Elin, hans tjej och jag fokusera på gröten. För mycket salt? Hade kock Calle misslyckats för ovanlighetens skull?

Efter satt vi kvar, vi fyra och de andra försvann in i sina celler eller in i sällskapsrummet. Några duschade och de flesta gjorde sig i ordning för gruvan - verkstan. Klockan åtta så hade vi arbetsplikt. Skuva ihop möbler och annat skit. Alla som inte hade andra uppgifter som Calle till exempel, som skötte köket och all matlagning tillsammans med Lulle, måste jobba i gruva. Lulle jobba dock i gruvan tre dagar i veckan. Han var bara kockassistent.

Alberto tjata på om sin brud och Jocke gäspade, Moj skruvade sin stora hydda på stolen. Men vi satt kvar, vårt bord brukade alltid sitt kvar ett tag. Vet inte riktigt varför, va bara så. Diskutera lite väder och vind eller inget. Ställde mig upp och tittade ut i fönstret. Stora breda vit järnbalkar gick genom det okrossbara glaset som extra förstärkning. Utanför, ena rastgården, solen lös, tidig vår. Vi hade två gårdar. En gård på var sida av huset. Ena gården var som en stor grusplan med fotbollsmål och den andra med lite träd och gräsmatta plus en stig runt som man kunde promenera i. Det var den senare som nu låg framför min ögon. Runt miniparken, en fet ram av murar och några meter innanför betongväggarna stängsel som gick runt hela gården. Videokameror, bevakning, säkerheten var stenhård. Tydlig markering - ni hör inte hemma någon annanstan än här.

Världen där ute var bara att glömma för nuet. Från fönstret såg man bara några trätoppar. Muren skymde resten. Men lika bra var det. Ju mindre som påminde om det där ute, ju bättre. Mentalt måste man radera skiten på andra sidan för att kunna gå vidare. Leva för minuten.

Såg topparna vaja och den blåa himlen som var ett hav utan yta eller botten. Jag stirra. Blått och klart, som gjort för en fågel att glida dag. Därefter gick tanken till spanjacken. Var knappast avis på Alberto som hade huvudet fullt av svartsjuka. Hörde i bakgrunden;

”Hon säger att hon är hemma på helgerna och bara glor på teve. Men jag vet inte, vad fan det känns i kroppen som hon liksom, ja gör något annat. Så jävla jobbigt.”

”Men er unge då?” Jockes röst. ”Hon måste ju vara hemma med Maria?”

”Jovisst men vad fan, hennes syrra bor ju nästan granne och hur lätt är det inte att fråga henne om att sitta barnvakt. Syrran älskar ju Maria som sin egen dotter...”

”...och syrran kan ju inte få barn själv” sa jag tyst i huvudet på mig själv, samtidigt som Alberto sa exakt samma ord högt. Hade hört det där förut. Inte en gång, utan säkert tio. Men det var synd om liraren. Fan, det kunde inte vara lätt att ha brud på utsidan och tro det skulle hålla. Så många som blivit knäckta här bakom gallret. Badboys som legat och grinat som små ungar för att deras kärring breakat, sagt finito och då spruta tårarna krokodil.

Såg några plitar där ute på gården. De stod och snacka i sina blåa kläder. Undra varför de alltid skulle vara blåklätt i kriminalvården och bland snutar?

”Cikk, What up?” Mojs grova stämma.

Jag vände mig om.

”Nä de nada”

”Tänker du på juggen?”

De tittade på mig alla tre.

”Närå, inget speciellt. Går och sjukanmäler mig. Kommer strax.”

Lämnade bordet och gick genom rummet, som nu var tomt förutom oss och Calle som stod och diskade. Klappade honom på axeln när jag gick förbi. ”Tack för frullen”, sa jag och öppna dörren mellan våran korridor och ut till resten.

Grön tung glasdörr. Upp med den och på andra sidan, ett stort rum, plitkuren till höger. Rakt fram en identisk korridor som våran, B2. Det enda som skilde var folket och att deras soffor i sällskapsrummet var röda. Våra hade gröna dynor. Till vänster, ut. Ut till spiraltrappan som ledde upp till B3 och B4 och ned till kulvertarna. Gångar under mark som i sin tur ledde över allt. Enda vägen ut på alla sätt och vis. Dörren in till spiraltrappan var alltid låst.

Gick fram till plitkurens tonade rutor. Knackade på doran. En lucka öppnades. Kuren såg ut som en SL kur, som de hade nere i tunnelbanan men betydligt större.

”Ja, vad vill du Larsson?” sa Osten innefrån kuren. Osten, den jävligaste av plitarna. Såg lite av hans breda nylle genom luckan.

”Jag är sjuk idag”, sa jag. ”Feber.”

”Du är inte sjuk”, kom från kuren.

”Vadå är du någon jävla doktor eller?” frågade jag grinigt. ”Idag är jag inte bara mentalt sjuk utan febersjuk också”, konstatera jag och höll handen ironiskt mot pannan.

Luckan åkte igen. Jag hasade tillbaks i plasttofflorna. Det var det. Ingen gruva idag. Nu sjukanmäld. Precis när jag skulle dra upp glasdörren hörde jag från andra sidan rummet, hur dörren öppnades in till B2. Stannade upp och kolla vem det var.

Leon, en rödhårig snubbe som såg ut som en hippe. Håret gick långt ner på ryggen i hästsvans. Hade inte så mycke för honom så jag nickade bara och fick en nick tillbaks. Han skulle förmodligen också ta one day off. Öppna glasdörren och klev in i våra avdelning.

Några timmar senare satt vi i sällskapsrummet. Mitt emot mig Jocke och snett till höger Alberto. De var också sjuka idag. Alberto ville hjälpa mig om jag fick problems med Zlatko. Sagt till honom flera gånger att det inte var nödvändigt men han sa ”Bro, skärp dig, dina problem är mina problem”. Fick mig att fundera på hur mycket han skulle gråta ut på min axel om hans brud gjorde slut. Eller när. Tjänst mot axel. Men jag var tacksam. Alltid skönt att ha backup. Jocke sa också han var sjuk för att backa mig. Men jag tror det var för han var lat. Han var ju ändå sjuk typ varje dag.

Jocke satt med rynkad panna. Hjärnan jobba Einstein. Såg hur ögonen flacka fram och tillbaks. Drog handen i ansiktet och tillslut efter tio långa minuters tystnad drog han löparen och slog ut min bonde. Exakt vad jag ville. In i fällan med prettyboy. Han såg inte hur han diagonalt öppna upp och jag skutta fram med min häst. Hans öppning blotta så min löpare täckte svarta rutan bredivd kungen.

”Schack” sa jag. Nu hade han bara en ruta att gå till med kungen. Och i nästa drag kunde jag matta.

Två minuter tänkte han. Jag vred på mig. Tillslut så fattade han.

”Fan, jag kommer ju bli schack matt hur jag än gör ju?”

”Och du ska vara ekobrottsling” sa jag.

”Kuk”, sa han högt och halade upp fem cigg.

Kock Calle dök upp. Tjockisen log.

”Vad ler du åt? Frågade jag” och pulade ner min vinst i mitt cigg paket.

”Nä inget” Han slängde sig i en av sofforna.

Skumt, tänkte jag och de andra såg frågande ut. Men Calle var sådan. Sprang runt och log överallt. Tyckte egentligen inte han hörde hemma här. Passade bättre vid en vinprovning eller i spetsen för kriminella kulturella golfare. Han låg i soffan och fnittrade för sig själv. Helt plötsligt kom Muggen, den schyssta pliten. Muggen, ganska lång och smal. Brunt hår i bena. Smalt ansikte och ett stort hjärta. Kallades muggen för att han var någon sorts ansvarig som fick ta skit från alla håll. Från ledningen, andra plitar och från oss intagna. Han var nog den enda av plitarna som verkade bry sig som sagt.

”Tjena sjuklingar” sa han och log. ”Vem vinner? Ni spelar väll inte om pengar eller cigg.”

”Självklart inte” sa jag med ironi och han tittade ner på brädet.

”Du losar ju” sa han till Jocke.

”Jag vet.”

Muggen fortsatte;

”Jo det kommer en ny om cirka tio minuter. De snackar regler med honom nu, men kan ni inte visa honom runt? Han har suttit förut så han vet vad som gäller.” Muggen tittade på oss.

Puls.

Jag tittade på Alberto. Alberto tittade på Muggen.

”Tror han heter Zlatko” sa Muggen.

Alberto tittade på potatisäcken som stod bakom mig vid väggen. Där det låg en slipad tandborste i botten. Så juggen kom nu. Om tio.

Forts på måndag...

Om min bok ”Jag är Wanted”

Mina självinspelade youtubeklipp

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Det här är mitt tredje försök att lägga in ett inlägg här, hoppas det funkar denna gång.

    Skrivet av :) — 31 Okt 2009, 18:34

  2. Test test - är det fel på kommentarfältet?

    Skrivet av Wanted — 31 Okt 2009, 19:00

  3. Som alltid, sköna storys från dig. Hoppas allt e bättre med nam o lillkillen + dig själv!

    Skrivet av SB — 31 Okt 2009, 20:23

  4. ÅHH jag längtar tills forsättningen kommer.. ingen kan prata med mig när jag läser det du skriver spelar ingen roll vad. Jag stänger av allt och bara läser..!

    Skrivet av Frida — 31 Okt 2009, 21:51

  5. Har läst alla berättelser du skriit på bloggen plus boken. kändes tomt när det inte fanns mer att läsa. Skön överaskning när jag såg att du börjat lägga upp Cikk! Keep up the good work man:)

    Skrivet av PaLLe — 01 Nov 2009, 17:41

  6. Har precis läst ut din bok. Riktigt bra får jag säga. Fick den i present och va rätt skeptisk till en början. Ville inte läsa om nån pundare som glorifierar brott. Men får säga att jag blev glatt överaskad när jag märkte att du hade nåt innan för pannbenet och jag fick verkligen ut nåt av att läsa boken. Ska följa din blogg här nu... Blev det nåt med skräpet?

    Skrivet av Ace — 02 Nov 2009, 10:05

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor