Blogg gratis Logga in

WANTED

29 Okt, 2009

wanted | 29 Okt, 2009 | CIKK | (2332 Läst)

CIKK - C1

En fängelseroman - C1

”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner ”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en gängbok. ”youtube och bilder” – som det låter. ”Snack” – ljuddagbok. ”Cikk” – en fängelseroman.

Jag ska

Berätta för dig

Att

murarna saknar liv och

att TID är en sekund i taget

Ändå så har betong egen puls

och sekunden olika känslor

Dom – KÅKEN

C i K k

F ö r f a t t a t a v D a v I d Wanted L a r s s o n

C 1

Bläddrade i en tjock tegelsten till bok. Någon deckare, urusel. Satt i sängen med huvudet lutat mot den hårda cellväggen. Försökte traggla mig genom skiten. Boken döda tid. Suckade en aning för mig själv. Läste samma rader flera gånger om och om igen. Raderna fastnade inte. Tittade upp från texten och stirra rakt fram mot den röda celldörren som stod på glänt. Tung plåtdörr som var ut från fyra väggar betong. Och samtidgt det som stängde än inne. Det lyste där ute i korridoren. Ljuset smög sig in och la sig på cellgolvet. Såg ut som det rörde på sig, men fokuserade jag blicken så låg ljuset stilla och bara vänta på att dörren skulle dras igen. Det såg ut som svaga dammkorn rörde sig i skenet. Snart skulle jag få ett ”God Natt”, av Hitlina. Ja, pliten kallades så. Tror hennes riktiga namn var Stina men jag var inte säker. Smeknamnet kommer från att hon var värsta Hitlern. Mot mig var hon schysst, fatta inte riktigt varför.

Innan de låste celldörren varje kväll, stack de alltid in huvudet och sa - ”God natt”. Som det fanns någon jävla paragraf, att de måste natta fången till sömn. Till och med Osten som var den jävligaste av plitarna önska alltid ”sov gott”. Lät fjantigt när han sa det, påklistrat.

Trött på de grå betongmurarna, trött på vara inlåst och sopad under mattan, men det var bara att acceptera, man kunde ju inte bara gå genom väggen. Sedan hade jag ju bäddad skiten själv, så skyll mig själv. Ändå tugga ensamheten skelett ibland, gnagde ont när dörren åkte igen och nycklarna rassla låst.

Räddningen var, att någonstans i min kropp bodde ändå ett lugn, ett lugn som låste in tristessen och fick mig att överleva. Lugnet sköt bort murarna och skramlet från plitnycklarna. Det fick mig att fortsätta gå rondell i cellkvadrat, i en värld bakom lyckta dörrar. Det sa till mig att acceptera och jag accepterade, hade ju inget annat val. En vanesak kanske. Men känslan knata upp och ner, vissa dagar rövhål, jävligt ensamt som sagt.

Sjönk ner lite och vred mig på britsen. Lakanet gled åt sidan och blottade den gulbleka skumgummimadrassen. Det enda mjuka i cellen. Förutom kudden då.

Tog ett djupt andetag igen. Tven lös men ljudet var nerskruvat. Snart skulle burken visa Robinsson – nice. Tills dess, nytt bokförsök...

”Karsten satt i köket. Den gröna pinnstolen kändes hård. Karstens tankar var i mordet. Hur kunde mördaren ha lämnat platsen utan lämnat ett enda spår efter sig? Obegripligt, tänkte han och tittade ut i fönstret...”

Skrammel i dörren, kika upp. Hitlina stack in huvudet. Ljusbrunt hår ner till axlarna och stora ögon. Konstig stora. Hon hade för hög panna, ett snett leende och var i mina ögon inte alls snygg. Dessutom hade hon ett stort födelsemärke vid ena örat som såg ut att bli större dag för dag. Såg ut som det var påväg att äta upp henne. Nu var jag så mycket yngre än henne men jag visst, folk på avdelningen skulle mörda för ett få sig ett dopp av den kvinnliga Hitlern. Kanske för att hon var så hård och de gilla sado. Men så var de lite sjuka också. De flesta på avdelning var fan rubbade på något vänster, själv så kallades jag ju ”Cikk”. Som i sjuk. Så jag var nog inget undantag.

”God Natt då”, sa hon och tittade på mig konstigt stort. ”Jo förresten”, fortsatte hon och hejdade sig med att skjuta igen dörren. ”Det kommer en ny imorgon.”

”Jaha?” sa jag frågande ”Vem då?”

”Egentligen borde jag inte säga det men, ja du kanske känner honom. Zlatko Bregovc’ heter han, någon högt uppsatt jugge.”

Fatta så fort jag hörde förnamnet. Visste precis vem det var. Pulsen steg.

”Men sov gott då”, sa hon och celldörren stängdes igen. Skrammel och nyckel vreds om. Låst. 19.01, lös klockradions röda siffror.

Fuck, så Zlatko skulle komma. La direkt ifrån mig boken och tände en cigg. Raderna i boken och Robinsson öarna blekna bort. Min oas av lugn försvann. Det kicka storm och blodet rusade en smula, adrenalin.

”Zlatko, Zlatko”, mumlade jag för mig själv och ställde mig upp. Det kalla golvet under mina fötter stack till. Kikad ut i cellfönstret. Hade ouppklarade affärer med den juggen. Vi hade för några år sedan kommit ihop oss. En ciggaffär som gått snett och ett helvete hade brakat loss. Det löste sig då, högre snubbar sagt att det måste lösa sig. Men vi hade glott på varandra skevt, riktigt skevt - dogs in leash. ”En vacker dag” hade vi nog båda tänkt. Och imorgon, vackert?

Puls.

Zlatko Bregovc’, storjuggarnas lilljugge. Liten var han inte direkt, nej stor bjässe med tunga kaliber i nävarna. En snubbe som tar över en korridor med både armbågar och attityd. Men sådana lirare hade aldrig stoppat mig förr, oavsett size. Nej, ju större de var, ju hårdare blev golvet när de föll. Tugga betonggolv var inte min grej och det var sällan jag åkte på pisk, fastän jag inte var big. Hade det bara i mig när det gällde, en gubbe av hat.

Egentligen ville jag inte ställa till trubbel. Fan, jag hade fått knall två gånger på ett halvår. Hur bra var det? Och man klättrade bara högre och högre upp i säkerhetsklassade kåkar. Vid varje tvångsförflyttning blev det hårdare murar och risk till förlängt straff. Inte bra, nu bara Kumlabunkern kvar och jag var ju inte den typen kille. Nej, tyckt själv jag var normal som bara råkade stå på fel busshållplats hela jävla tiden. Kanske en vit lögn, men jag sökte ju inte jidder direkt.

Vi fick se. Kanske kunde vi lösa detta fredlig. I värsta fall så låg det en slipad tandborste i potatissäcken ute i sällskapsrummet. Ville inte det skulle gå så långt, men man kunde ju inte backa heller. Tyckte det var konstigt att han kom hit direkt. Juggen borde ju hamnat på B4 innan. Där de har alla nya ett tag. Men han kanske hade någon förtur eller nått.

Höjde volymen, det var en kvart in på Robinsson och Millan sa till Ankie att hon var bisexuell men aldrig testat hångla tjej. Zlatko tankarna försvann som en nymuckad fånge. Jag tryckte hysteriskt på ”höja volym knappen”...

...”Du då? är du bi?” Millan tittade på Ankie.

De satt på stranden i små bikinis, vattnet skvalpa upp och smekte deras nakna ben – nice. Anki slängde med det lång rödtonade håret och drog lite på svaret...

”Kom igen Anki!” sa jag högt för mig själv ”Va bi, snälla!”

Senare när den digitala väckarklockans röda siffror rulla över till 22.33, släkte jag ner allt.

Imorgon, juggen Zlatko.

Var jag rädd? Nej.

Nervös? Inte då. Fuck heller. Intalade jag mig själv.

Tyckte bara att det var så förbannat jobbigt att det hela tiden hopa sig skit, vart man än vände sig så stod kaos och stirra. Men så var det, inte mycket att göra åt. Vad som helst kund ju fan hända. Speciellt i ett dårhus som detta. Ett av landets toppsäkraste fängelser, med den absolut västa sortens drägg, ihopskuffade på små kvadrat.

Ja ja. Stirra mörker och jag försökte sova. Fuck Zlatko.

Vände på mig. Tyst.

Drog upp filten över axlarna.

Svagt susande från lufttrummorna hördes. Sova tänkte jag. Men kunde inte. Måste var juggen som spöka. Kunde ju inte erkänna att jag var rädd. Gjorde man det för sig själv hade man redan förlorat. Hela mitt liv hade speglats av våld och skolat mig att inte känna, men pulsen slog nog en aning snabbare innan den gick ner i viloläge.

Somnade tillslut någon gång sent. Tror det var väldigt sent, när jag lyckades styra bort tanken ut istället. Och jag föreställde mig som en VD på ett stort företag. Cikk i kostym och styrlesemötet kallade. Hade alltid varit bra på att organissera folk och styra upp verksamheter och även motivera människor. Även om det handlat om grova rån och andra brott så var jag förbannat duktig på just organissera och handskas med folk. Det satt på näthinnan att jag någon gång skulle driva en större massa framåt i någon bransch. Denna vecka hade gått bättre än någonsin. Alla vänta på mig i styrelsrummet. Stor förväntan hur det hade gått. Känslan att få styra, va hög gubbe och det under, var mitt eget verk. Företaget var mina tegelstenar. Sten för sten. Mina ideer var många men jag kom i verkligheten aldrig till skott. Hade ofantligt många nätidéer i huvudet...

Hård fokus på drömmar och tankar när man ville fötränga känslor, cellväggar, kaos och även räddsla och oro. Det var bra medecin till sömn om man var tränad i att fötränga. Någon dröm eller annat som kanske var helt omöjligt att nå. Tillslut gav det sömn när man väl drunkna i fantasin.

Morgon.

”Okej, Okej”, mumlade jag.

Hade sovit ryckigt, jugge jävel på hjärnan. Sköljde ansiktet i handfatet. Kolla spegel. Sköljde igen. Vakna alltid av mig själv vid sextiden. Det första jag gjorde var att rista in ett streck på skrivbordet med spetsen av ett gem. Det sympoliserade gårdagen. Hade ristat in totalt antal dagar jag suttit inlåst denna volta. Men nu visade klockradion tjugo i sju. Och jag hade redan ristat in gårdgens streck. De låste upp vid sju. Frulle och en timma på sig till gruvan. Idag skulle jag var sjuk. Palla inte jobba gruva idag. Nej, typ två dagar i veckan sket jag i att knega. Man hade ju skit upp till öronen ändå, så varför slita för 8,50 i timmen?

Tvåla in nyllet.

Intalade mig själv att skiten med juggen skulle gå bra. Jag hade bestämt mig. Skulle själv avvakta och se vad han gjorde. Ofta var attack bästa försvar men ibland inte. Hade vissa saker på min sida. Nästan all folk på avdelningen var med mig, plus att han var ny. Om det skulle blåssa upp så skulle han få knall. Inte jag. Han skulle få hamna på B4 som var för de som inte kunde vara tillsammans med andra eller på säkerhetsavdelningen.

Jag ville inte få knall igen. Nu fick det vara nog. Skulle fan hålla mig kvar på den här kåken tills jag muckade. Sköljde bort tvålen. Vattnet rann av, det svalkade ansiktet och droppade ner i handfatet. Kollade in min egen bild igen. Spegel spegel på väggen där, säg mig vem som vackrast är.

”Vem är du?” frågade jag mig själv högt. ”Cikk?” svarade jag mig själv.

Tyst.

”Nej du är inte sick. Du ÄR CIKK. Men om jag inte är sick varför Cikk?”

Mer vatten.

Shit, om någon hörde mig nu skulle de nog skicka mig till psyket pronto, men man blev ju lite tom i bollen, inlåst såhär. Talade ofta med sig själv. So what? Det blev mycket solosnack i häktet när man inte träffade en själ på månader. Här på kåken kunde man tugga med gubbarna varjefall, de övriga intagna. Men när man satt låst tre fyra månader på raken, helt solo utan någon som helst mänsklig kontakt började väggarna dofta parfym och spegeln var ens enda vän. Då satt man gärna och småsnackde med sig själv under tv-programen och han i spegeln frågade frågor. Lustig ibland och tragiskt men nödvändigt kanske. Ingen hörde ju ändå.

Torkade mig med min lilla handduk. Vänd mig om mot cellen och kastade hadduken på sängen. Stod med händerna i midjan och tittade mig runt.

Cellen. Hårda gröna väggar, träbrits, litet tjockt skrivbord med sittplats, allt fastskruvat och ett sprucket handfat. Ungefär så som alla celler ser ut. Gjorda för äta upp än. Det enda personliga jag hade var två foton. Båda på grabben. Ett när han var liten och ett för två år sedan. Hade det inte varit för honom hade jag nog ballat ut för länge sen. Tvångströja och tunga mediciner. Fotona satt på väggen vid sänglampan. Min son Jack. Han höll mig över ytan. Klockan lös - 06.47. Jag drog av mig t-shirten och kasta den på sängen.

Som DU kanske har förstått..” sjöng jag högt och slängde mig ner på golvet.

Jag eeär hos dig igen..” Gjorde samtidigt armhävningar som jag sjöng.

Jag försvann ett tag på vägen..” fyra – fem – sex –

Men jag saknar dina sinnen, det har varit tungt och grått..” Tolv – tretton – fjorton -

Och vi glömde våra minnen..” Sexton -

”Som duu kanske redan vet, jag eeeä Oooslagbar..” Tjugo – tjugoett – tjugotvå.

Jag faaar... hellre framått mot min vilja, än att jag vänder..

”Och när väggarna rasar.. O jag uundrar vad som händer...står du kvar och lycka... sänder”

Reste mig upp vid åttiofem. Bröstet bulta skönt. ”Tönt”, tänkte jag. Sjunger love? Var kom det ifrån? Skuggboxades lite och andades, uut, in ut in... ut.

Undra vad Jack gjorde just nu? Sov förmodligen.

Plötsligt skrammel i låset. De var några minuter tidiga. Morgonpliten låste upp och lämnade dörren på glänt. Hörde stegen från pliten förvinna bort i korridoren. Inget ”God morgon”, som vanligt. Det var nog inte paragraflagt att säga för dem.

Dags för dag 458.

Cikk

Om min bok ”Jag är Wanted”

Mina självinspelade youtubeklipp

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Åh, jag verkligen älskar att läsa dina texter!
    Det är din inlevelse och beskrivning av allt som egentligen kan tyckas obetydligt men som gör det hela speciellt och just DU.
    Hoppas du hittar någon bra betaltjänst för självklat ska du ta betalt av sådana texter som egentligen tillhör fulla böcker. Lite som VULKAN där man kan köpa börker omline har jag för mig. Man kan då läsa dem direkt.

    Toppen!

    Skrivet av :) — 30 Okt 2009, 10:00

  2. Jag gillar dina berättelser men jag måste bara säga en sak.. Det är ingen större skillnad på när du skriver om dig själv, matt, han bröder-ledaren eller någon annan karaktär.
    Alla är unga män dvs under 40.
    Alla är rökare.
    Alla får intresse av kvinnor men verkar inte så intresserade tillbaka.
    Alla har en son som de inte är hos (osäker på matt, men jag har för mig det)
    Alla har samma kroppsbeskrivning. Naturlig styrka utan steroider eller hårdträning.
    Alla har sysslat med rån men gör andra saker nu.
    Ju mer jag tänker på det desto fler blir likheterna. Jag gillar dina historier men du kanske borde hålla dig till en karaktär.

    Skrivet av oe — 30 Okt 2009, 14:01

  3. Just läst ut Din bok och jag måste bara säga att det va den bästa boken jag läst...sträckläste den på 3 dagar...kundde bara inte släppa den! Hoppas att den här oxå släpps snaaart :)

    Skrivet av Jeppe — 16 Mar 2010, 18:23

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor