Blogg gratis Logga in

WANTED

24 Okt, 2009

wanted | 24 Okt, 2009 | Huvudkategori | (1879 Läst)

Somebody try to klick me and Iam worry

Orolig för Nam och Möller står med kamera i skuggan. Reinfeldt och Mona plus kollektivavtal och mer crimenews.

”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner bla.”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en fiktiv bok jag skriver. ”youtube och bilder” – som det låter

Är djupt orolig för Nam, men hon ringde idag. Hon mår tydligen inget bra alls. Nu är det över en och en halv vecka sedan själva olyckan hände och hon har sömnproblem, ständig huvudvärk, mår illa och feber. Men hon ska skrevs ut från sjukhuset igår. Och de kanske kommer hem imorgon.

Har fått ett otroligt stöd från er läsare och vissa som jag har närmare kontakt med har givit mig hur mycket stöd som helst i denna situation. Stöd som rent konkret hjälper och även mentalt stöd. Tack som fan på ren svenska. Att folk engagerar sig och hjälper är väldigt stort och ibland så förstår jag inte hur vi skulle klara situationen utan detta stöd.

Det är ett pussel att få ihop allt. Allt från att skicka pengar till Nam som är i norra Thailand, så hon faktiskt kan röntgat sig till att få ihop vardagen. Har de senaste dygnen inte sovit mycket utan varit ständigt orolig men försökt jobbat så tiden ska gå i väntan. Men ibland så glider arbetslusten ut helt och mynnar ut till att bara göra inget. När det händer sådana här saker så testas man och vissa stunder har det känts som att simma motströms, men stöd som jag fått, gör att jag ändå simmar på. Så stödet betyder. Men testerna är tuffa och gång på gång sker det något nytt. Visst, jag lever i en extrem situation och det ska inte vara lätt men om jag ska vara rak så börjar det kännas slitet.

Använder dock mål som jag satt upp som en egen knuff i ryggen för att springa vidare. Mål, som tex att jag knutit kontakt med en översättare som idag håller på att översätta boken ”Jag är wanted” till engelska. Idag gör han det helt for free och det är stort. Har sedan olika tankar vad jag ska göra med det engelska manuset. Målet är ju att få det publicerat i England men vägen dit är lång och kanske kan jag utnyttja den orkan som plöjer fram i bokbranschen hur branschen ska tackla det digitala. Ska också ta kontakt med agenter som kan tänka sig vara intresserade att lobba in manuset i England och om den tröskeln lyckas klivas över så.. kan vad som helst hända. I England måste man nämligen gå genom agenter då marknaden där är så mycket större.

Sedan har jag även andra projekt på gång. Förutom min fortsättning på boken så jobbar jag på olika projekt där jag kan utnyttja mitt skrivande i framtiden. Allt från små ting till stora men jobbet att plöja mark för vad som komma skall är oändligt. Var sten i muren har sin betydelse för att bygga en stabilitet när jag återvänder hem. Och just nu gräver jag ner mig en smula i det hela för att få tiden att gå. Men jag vet egentligen inte vad jag väntar på. Jo, jag väntar på att Nam och Lillkillen ska komma. Jag väntar på besked hemifrån, som kan göra så jag kanske kan åka hem. Men hur kommer jag kunna lämna Nam och Lillkillen? Det kan jag inte om jag inte vet att de är trygga och hur fan ska jag trygga deras tillvaro?

När situationer är vid sin spets testas man mentalt som sagt. Det som skiljer från förr är att jag trots denna bisarra situation ser och känner att jag har en framtid. Oavsett vad som händer så vet jag att jag kan använda mig av mitt nya redskap, mitt skrivande till att göra något vettigt och stampa framåt. Jag vet att jag har öppnat nya dörrar som i senare skede skapar rum i rätt anda. Men slitet är det på alla sätt och vis.

Och jag vet att jag tappar läsare när jag inte bloggar så mycket, men var dag är som att vrida vatten ur en sten på något sätt. Missförstå mig inte, jag plöjer sakta mark eller tittar när klockan slår sekunder. Tiden, pulsen som omger det hela är något jag skapat själv och det förstår jag. Hur slitet än visaren slår så vill jag inte självömka. Jag vill inte ursäkta utan bakom gardinen försöker jag skåda framåt. Se det som flyger där borta och som viskar gott. Och i denna vridna dag så kan jag ibland ändå le. Le av flera olika anledningar, eftersom jag vilar min blick på vad som komma skall. Då vissa delar av framtiden ser ljusa ut.

Är jag farlig? Som någon tyckte via mejl. Inte farlig för andra som jag må hända har varit förut i våld och egoism. Utan farlig för vad jag kommer säga i öppna forum. Ja, kanske det. Har fått väldigt mycket bra respons från mitt känga till ”Efter tio” och David Lagerkrantz bad om ursäkt på ett mycket bra sätt. Skrivit några inlägg på crimebloggen som ni gärna får läsa. Där jag helt enkelt tycker att det var stort av David att erkänna han uttryckt sig fel. Har också rapat ut ett inlägg om media i huvudtaget och i det ställer jag mig frågande till mycket. Men mitt ord är mitt vapen och min text, vad jag varit med om är min styrka att plöja mark. Det som kan klassas som farligt är att jag varit med ting som jag kan lyfta, eller belysa och visa – så här är det.

Klicka in igår på Kvällsöppet med Ekdal för att följa vad som händer och såg ett program från förra säsongen där vår egen Reinfeldt och Mona debatterade om bland annat arbetsmarknaden och EU. Sedan så såg jag att newsmill sökte skribenter som just skrev om kollektivavtalet. Sa ett par ord där idag som ni kan läsa här – ”Kollektivavtalet är facklig makt som plöjer mark för svart arbetskraft”.

Jag är inte arg, när någon tycker till om mig. Förstår ju självklart att när jag levt i fel och försöker göra vettigt så kommer det ju alltid finns åsikter som är starka mot mig. Och vem säger att det ska vara lätt. Att tycka illa om mig har folk all rätt till, att inte tycka om det jag skriver får man självklart göra. Och jag kommer inte höja på ögonbrynen när mina ord kritiseras, varken i öppen soffor eller vid slutet bord. Men när media profiler tycker till på väldigt lösa grunder och kritiserar mitt syfte jag har idag. Utan att ens fråga eller ta reda på var jag står i en sakfråga idag. Då säger jag till. Den rättigheten kommer jag nyttja. För jag vet att jag klarar av det. Jag vet att flera som jag sitter i en situation där man vill ändras och möter på visst motstånd, som tar kraft i det man är i. Och här vill jag visa att man kan säga till, man kan röja fördomar och även tala om för tunga media profiler att de bör suga på sina åsikter och bolla det sakliga innan de talar rikstäckande.

Men det går inte att jämföra det stöd jag fått och får med det motstånd som finns. Vågskålen av stöd väger så mycket tyngre på alla sätt och vis. Ser väldig mycket fram emot den dag jag kan kliva ur skuggan på ett sätt. Och på ett annat sätt är det skrämmande. Det jag idag kommer göra väldigt mycket är att lyssna. Mitt största intresse tidigare har inte varit samhällsfrågor och på vilket sätt kugghjulen där ute sakta mal på för att få det hela snurra vidare. Men jag kommer öppna minna alla sinnen och suga åt mig av vad som föregår i Sverige på ett helt annat sätt än tidigare. Jag kommer följa debatter och små som stora frågor. Lyssna helt enkelt på vad profiler, politiker och den lilla människan säger. Följa med stort intresse för kanske någonstans kan jag påverka i ett eller två.

Ja, tur är att mitt fönster i form av internet finns. Det dödar tid och bygger kraft. Det formar mina åsikter och i det fångar jag dubbelmoraler där ute och vad andra tycker är viktigt. Själv så kanske jag ser med andra ögon. Men vi får se. Dagarna är som sagt sega och jag vet att jag borde skriva mer blogg men ibland så orkar jag bara inte, sorry. Kraften jag har går ibland åt att tuta på i vardagen.

Jag har hela tiden varit öppen med att jag inte vill blåsa upp min kostym. Inte måla upp en bild om att jag varit större eller tyngre i den kriminella världen än jag varit. Det jag skriver är sant men detaljändrat, som jag så många gånger påpekat. Jag har inte varit någon maffia eller riktigt tung gubbe. Visst, jag har gjort ett och annat men aldrig påstått jag är don Maffia. Ni som läst min bok vet ju varför jag flydde och det senaste året har jag också försökt handlingskraftigt att reda upp min soppa. Ska inte sticka under stolen med att mycket har löst sig till det bättre, dock inte helt men på bra väg. Och jag borde kunna återvända till Sverige ganska snart. Vill tyvärr inte avslöja för mycket då mycket finns i min fortsättning av ”Jag är wanted”, den bok jag pular på nu. Jag har heller aldrig sagt att jag är internationellt efterlyst och att farbror blå vill åt mig i större skala. Jag var lyst förut för bokföringsbrott och just idag vet jag inte var det målet står. Är som sagt inte internationellt lyst, därav så har jag vågat göra youtubeklipp och även bloggat m.m.

För det har självklart varit ett sätt för mig att ”visa mig” och bloggen har ju varit mitt största stöd till att jag kunnat skriva boken och anledningen till att jag skrev boken. Sedan har det varit en hårfin balans för mig att överväga hur mycket jag ska visa och göra för att söka PR och få min bok till goda försälningssiffror. Men idag fick jag reda på att en journalist har varit här i krokarna och snokat.

Misstankarna är att det är en journalist vid namn Gregers Möller. Det är varje fall han som har nättidningen där artikeln publicerades. Han eller ”de” beslöt sig att ta reda på var jag bor och ifrågasätta hur ”wanted” jag är. Så de granskade mina youtubeklipp och de artiklarna som skrivits om mig. Bland annat DN. Sedan letade de upp området och visst tog kort för att bevisa jämförelsevis att de hade hamnat rätt. Jag kommer varken kommentera rätt eller fel, men de påstår att de fotat mitt hus där jag bor. Och det kan jag kommentera med ett – ”Det huset ser ju trevilgt ut att bo i”. Varför de tror de huset har jag ingen aning om och varför de i själva verket vill smyga omkring här i kvarterna har jag ingen aning om heller. Tidningen är fokuserad på vad som händer i Asien och en länk till Scandinavien. Gregers Möller själv är Dansk.

Ja, jag är inte orolig för att detta kommer leda till något men jag är orolig för att jag inte hinner stabilisera Nam och Lillkillens vardag innan jag åker hem, om jag rycks från allt idag och skickas hem. Men men, vad ska man göra mer än att tuta på och smyga längts fasaderna. Har idag dock tagit bort youtubeklippen, men mer för att det känns en smula bättre just nu. Om någon ytterligare mullvad vill gräva ännu mer. Ni som är trogna här har ju redan skådat dem. Har ju hela tiden haft i beräkningarna att någon skulle mullvada om man säger så. Tack alla för kommentarerna och mejlen. De känns alltid bra att läsa. Hörs snart.

Här är artikeln ur ScandAsia som smygit här i kvarterna

Här är en artikel om journalisten Gregers Möller – mer för mig själv om han skulle stå med en kamera i hörnet av seven eleven, så jag vet hur han ser ut.

Glöm inte bort mina nya inlägg på crimenews

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Vi som har följt din blogg från början vet vad du har sagt eller inte har sagt. Detaljändringarna och allt det andra är inget nytt för oss som har följt dej,men jag tror att folk som vanligt bara läser det "dom vill läsa" Dom är väl för slöa för att läsa allt.

    Skrivet av Nenne — 24 Okt 2009, 22:28

  2. Hang in there wanted!

    Skrivet av P — 25 Okt 2009, 08:22

  3. Hold on tight - ELO (8)1

    För din (o deras) skull gör jag ett stöd-bloggundantag. Jag som annars hatar bloggar o bryr mig nada om såna.

    Bara så att du Kalmar-vet.

    Danskjävlar! - Ernst-Hugo Järegård i Riget -94

    Skrivet av You know my name — 25 Okt 2009, 10:47

  4. Som alltid så förmedlar du dina känslor och tankar med sådan beskrivning att jag näst intill känner dofter och ljud till det jag läser.

    Det gör mig ont att höra hur Ni/ Du har det. Jag bryr mig inte om att tänka på allt ont du gjort tidigare för vi lever här och nu och det är beundransvärt hur du kämpar på för att göra rätt. Det finns så många som hamnat och valt fel i mycket men som en dag är berädda att ändra på sig och då är det bannemig viktigt att vi andra är redo att ta emot er!

    Har nu förstått flödet i din blogg. Dagliga inlägg om vad du äter, vilka kläder du har för dagen är inget vi ska förvänta oss och inget jag heller vill ha. Få inlägg här tror jag knappast kommer dra ner intresset av dig eller dina böcker. Du kommer att gå långt oavsett och det gläder mig så enormt.
    Som den romantiker jag är vill jag inget annat än att din saga slutar gott och alla levde lycklaiga i alla sina dar.
    Hoppas även att din historia blir till film :).

    Antar att din son är stolt över dig nu och vilken otrolig förebild du är just nu. Att trots all skit som varit och är "simmar du på" trots allt för att hamna rätt och göra rätt!
    Som förälder skulle jag vara så stolt över dig. Att alla nätter och dagar av oro troligtvis äntligen är över.
    Sist men inte minst ska DU vara stolt över dig själv. Stolt över att du är där du är idag trots allt. För du ska verkligen inte behöva äta upp gårdgens soppa vareviga stund.
    Nästa gång du känner uppgivenhet ska du veta att jag och säkert många till tänker på dig och dina kära, Jag är Wanted skapar verkligen ringar på vattnet så trots ev känsla av ensamhet är du inte längre ensam.
    kram

    Skrivet av :) — 25 Okt 2009, 16:03

  5. Knappast Gregers som smugit runt där. Men han tyckte väl att materialet passade in i tidningen. Dels för att du och boken har fått publicitet i Sverige. Dels för att många brottslingar gömt sig i Thailand under åren.

    WANTED skrev: ”Och det kan jag kommentera med ett – ”Det huset ser ju trevilgt ut att bo i”. Varför de tror de huset har jag ingen aning om”

    SVAR: Titta på ditt eget videoklipp. Kolla när du går ner för utomhustrappan. Ser du de tre balkarna som hänger ner? Ser väldigt likt ut de som syns på bilden i artikeln. Hus och buskar ligger där också.

    Du filmade ju i ditt eget område. Så varför kan det inte vara detta hus? Du skriver om moskén, moskéns ljud finns med i videoklippet och det finns i en moské i området.

    Ok, du kanske inte bor där. men filmat där har du väl gjort???

    Skrivet av Jonathan — 27 Okt 2009, 04:27

  6. Du kan ju alltid använda throughproxy.com då kan ingen spåra dej genom ip adress.

    Skrivet av V — 28 Okt 2009, 12:00

  7. Läste inlägget om kollektivavtalet. Bra text. Dock helt annan språkbehandling än dina övriga alster. Är du säker på att det är du som skrivit det hela? Om du skrivit det tror jag att du medvetet slummat ned språket i bloggen alternativt är du schizofren..

    Ger vatten på kvarnen till de som inte tror du är äkta.

    Skrivet av Nisse — 28 Okt 2009, 17:03

  8. Nisse - jadå säker he he. Men det handlar också om att kunna anpassa texten och språket. I det forumet på newsmill vill jag nå på ett annat sätt. Den texten arbetar jag mer sakligt med om man säger så. Här tutar jag på utifrån känslan.

    De texterna som jag lägger ut där och på andra ställen i artiklar m.m. får jag dessutom korrade av en vän.

    Skrivet av wanted — 28 Okt 2009, 17:19

  9. Tjenare David! Hoppas det löser sig bra för Nam, och lillkillen. Åkte på ett slitjobb hos en kund, så jag ligger lite efter, men jag kör på så det ryker inom kort. Ett inspirerande projekt för mig också. Simma lugnt, och gör det du är bra på. Skriv, och fäkta med tjurarna här hemma i Sverige.
    Hälsn - The translator ;)

    Skrivet av The English job — 30 Okt 2009, 00:14

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor