Blogg gratis Logga in

WANTED

19 Aug, 2009

wanted | 19 Aug, 2009 | Tatuerat BRÖDER | (2349 Läst)

Tatuerat BRÖDER - kap 9

Kap 9 ur boken Tatuerat BRÖDER


”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner bla.”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en fiktiv bok jag skriver. ”youtube och bilder” – som det låter

Det här kap 9 ur min fiktiva bok ”Tatuerat Bröder”. Jag lägger ut lite av boken som ett smakprov. Du får dock ha lite överseende med att det är något okorrat.

9

Oleg – ryssen och Jurij.

De körde förbi Bergshammra, det var en del trafik. Flera inuti bilarna sneglade mot Hells Angels medlemmarna som gled på gatan framför Tonys och Mackans bil. Mackan kikade ut. Tony körde denna gång för ovanlighetens skull. Bilar, trafik. Snart vid Danderyds sjukhus. Studenterna på parkeringen hade påmint honom om kursen retorik. Synd på ett sätt, men han hade beslutat sig. Inget plugg. BRÖDER gick före. Hur mycket han än ville testa, bara testa egentligen för att se hur det var. Hur det kändes att vara normal. Glida runt där med böcker i korridorerna och studera till tentor och skriva uppsatser. Han visste han skulle klara det, dum var han inte. Däremot så kanske hans look och sätt att vara, inte skulle passa in i korridorerna. Tempramentet kanske inte heller var så bra. Fan, tänk om någon jävel skulle tränga sig förbi honom i matkön och han skulle lacka. Sänka liraren mitt i matsalen. Undra hur det skulle se ut. Men känslan att få vara normal, lockade en smula. Han höll handen i handtaget över rutan. Sneglade på sin underarm, i svart bläck var en stor drake tatuerad. Draken svart, tungan röd. Bredvid draken stod det – I love my Mam and my Bro.

”Jävla monster va?”

”Vadå?”, Piskan tittade på Rolle.

”Ja den där Putte, han Ögat. Coolt alltså, HA.”

”Jo, han är ingen att leka med”, sa Piskan och steg in i bilen. Rolle kom ofta med så omogna kommentarar, på något sätt, tänkte Piskan och stängde dörren. Men det klart, han var ung. Ändå snubben har ju varit med ett tag, själv suttit twice och...

”Du”, sa Rolle i bilen. ”Fan, löser brorsan den här tvisten och vi värver Otto och sedan kanske några till, då är vi fan inne i gamet. BRÖDER alltså.”

”Jo...” Piskan vred igång motorn och backa ut, höll på att köra över några killar med böcker men bromsa in. De lämnade parkering vid Universitetet och körde ut mot Solna. Tog vägen in mot stan, Roslagstull, Nortull och ut.

”Bro”, fortsatte Rolle.

Första gången Rolle kalla Piskan det. Men det var väll för BRÖDER, tänkte Piskan.

”Yes”

”Vi ska ju tatuera oss idag, ikväll. Men det lär väll skjutas upp.”

”Ja, jag tror T ringde och sköt upp det. Sugen va?”

Rolle kikade ut. Brudar på gatan. Kortklätt och sexigt.

”Som fan... som fan” sa han lågt. En liten tajt rumpa vicka fram och tillbaks i kort kjol, Rolle stirra hårt.

Piskan log. Rolle ja, tänkte han. Som ett litet barn men han var som en brorsa för honom. Alla tre bröderna var som bröder till honom. Tony som en storebror. Det var inte mer än rätt att han själv fick vara med i organisationen. Han var dem nära och de var hans liv. Skönt att Tony inte sagt nej. Känslan av sammanhörighet, av band, av att han inte var ensam, i något. Även om nu hade Kim så var det annat. Även om han nu varit påväg in att leva ett normalt liv, så detta låg i hans blod. Den kriminella banan var hans skelett, han kunde bara inte leva utan det, eller att vara tvungen att stå utanför, nej. BRÖDER för honom var redan nu, hans liv. Skulle han kunna offra livet för dessa grabbar? Han sög på frågan för sig själv. Ja, det skulle han, faan Tony skulle definitivt offra livet för honom. Piskan log.

Tre kvart senare, tillbaks på haket. Mycket trafik, de hade tagit småvägar men ändå fyrtiofem minuter som ibland tog tio. Rollen tog upp gunen och la den på bardisken. Drog händerna genom håret. Piskan försvann in i köket.

”Ska jag dra ihop lite krubb!” hördes från köket.

”Gör det, kistan kurrar som fan!” ropa Rolle tillbaks. Han satte sig på en barstol, såg sig själv i spegeln som löpte vägg bakom flaskorn i baren. Ställde sig upp på fotstödet på barstolen för att spegla sin överkropp över bardisken. Han hade en svart CK t-shirt över skyddsvästen, men västen syntes tydligt igenom. Satte sig ner. Speglade sitt ansikte. Ganska snygg va? tänkte han. Tog pistolen. Fibbla lite med den, säkringen var på. Snurrade på barstolen och riktade den ut mot lokalen. Höll den lätt i handen. Glock 19, siktade mot en kruka i fönstret. Kände lätt avtryckaren med fingret. Makt. Västen, gunen, BRÖDER – power. De skulle bygga respekt, ha lojalitet som vapen. Shit vad bra det kändes. Nu var det bara gaddningen kvar, den som han skapat. Rolle sänkte pistolen och snurrade tillbaks mot spegeln. Såg ett foto som hängde över baren. Han i mitten, Tony till vänster och Mackan till höger. De var taget för arton år sedan, när Rolle var åtta år, ute på västkusten i Stora Höga. Första och enda gången farsan tagit familjen någonstans på semester. De hade campat i två veckor. Farsan hade fått låna en polares husvagn och så hade de dragit iväg, hela familjen, som vilka svenssons som helst. Vad lycklig han var då. De två veckorna av camping var blande de bästa minne han hade från sin barndom, kanske det enda. Just de två veckorna, när farsan och bröderna fiska krabbor, badade och grillade. Hur de spelade fotboll och bränboll med andra på campingplatsen. Mosrans skratt och lugn för att vara i en annan miljö. De två veckorna, den sommaren, var hårt tatuerat i minnet på honom. Aldrig skulle han glömma det. Det hade han lovat sig själv. Det var han som hängt upp fotot på väggen. Han visste de andra kände lika dant, fast de sa att de ville glömma allt som hade med deras uppväxt att göra. Men han visste, de kände lika dant.

Ut på Vaxholmsvägen, HA före. Tony låg ganska tätt efter. Det gick som han planerade. Tidigare hade han gjort ett gott intryck på HA och även deras rivaler Bandidos. Egentligen så hade han goda kontakter i ganska många stora organisationer och namn. Wolfpack var kanske de enda som han hamnat direkt i trubbel med, då inne på kåken. En av lirarna, Sågen, hade blivit skyldig honom några lax på Tidaholm men vägrat dega. Slagsmål och helvetet hade brutit ut. En annan ur Bröderaskapet Wolfpack hade lagt sig i och det hade varit spänt på kåken i flera dagar. Men rätt skulle vara rätt och han hade tillslut fått sina deg. Annars hade han även kontakt med några från OG och stora namn bland juggar, albaner och turkar. Det här med BRÖDER skulle gå riktigt bra om de nu kommer över den här kullen med ryssarna som sagt.

Asfaltsvägens vita streck pinna förbi och bilen åt upp vägen i lugnt tempo. Men det var en bit ut. Tyst i bilen, både han och Mackan satt i egna tankar. Vilade blickarna på ryggarna – Hells Angels – låg framför i glidar tempo.

Snart ute i Vaxholm. Skog och vissa ensamma hus på sidorna, ibland kika vattnet fram mellan träden.

”Vad vet du om Oleg?” frågade Mackan och bröt tystnaden i bilen.

Tony hade blicken fäst på Putte och Larsens och svarade utan att titta på Mackan;

”Tung, bland de högsta hönsen bland ryssarna.”

”Jo” sa Mackan. ”Men mer?”

”Hmm... Har aldrig träffat snubben, men han ska vara rättvis men hård om man har fel. Snubben ska vara någon gammal KGB agent men fick skaka galler och lyckades rymma, tror jag. Rymmde hit till Sverige. Förmodligen heter han inte Oleg, men vet egentligen inte så mycket. Gubben tror jag håller jävligt låg profil.”

”Jag har hört att han kan vända på en ettöring”, sa Mackan. ”Att han är helt oförsigbar.”

”Hmm... kanske det.” Tony funderade. Det gick så många överdrivna rykten. Han hade träffat både den ena och den andra, som folk målat upp till monster och gudar. Men de flesta var långt ifrån sina rykten. Vad fan, all skit som sas om han och bröderna. Visst de hade stuckit ner farsan, och visst han var med i gamet, men vissa trodde de tre var värsta styckmördarna. Han, Mackan och Rolle. De var ju för fan bara vanliga snubbar som kanske levt lite hårdare. Men inga monster. Rolle var ju from som ett lamm. Bollar hade lillebror men ja... i Tonys ögon var han just lillebror.

De framför svängde plötslig vänster. Än var de inte ute i själva Vaxholm. Resarö stod på skylt. Tony ratta efter och de körde upp på en något mindre väg, följde den vägen och passerade hus och skog, ett litet samhälle ute i ingemanland. Tillslut kom de fram till en liten Ica, där de svängde vänster och in på en ännu mindre väg. Kort därefter vänster och in på en tom parkering till en gård.

På deras vänstra sida en stor inhängnad hage med blandat av öppen äng och skog. I den sprang några hästar. Till höger grannens hage och bakom den stack grannens röda hus upp. Rakt fram, först en stor röd lada. Sedan bakom ladan en vit mindre herrgård. Mer som en villa. Framför ladan stod en blå vedklyvningsmaskin. Parkerningen var grus, Putte och Larsen drog ut stödet på hojarna. Solen hade börjat gå ner men det var fortfarande ljust ute.

Tony slog av motorn. Tyst. Han tittade på Mackan.

”Du tog med dig gunen va?” frågade han.

”Självklart”, svarade Mackan.

Utanför hade gubbarna klivit av motorcyklarna. Tony öppnade dörren. Steg ut. Det doftade laudgård och en häst gnäggade. Han hörde hur brorsan stängde sin bildörr bakom sig.

”Landet”, sa T till Putte.

”Jo du, det är fint här ute.”

”Vems är stället?” Tony tände en cigg, sträckte paketet till Putte men han skakade på huvudet. Han drog upp en snusdosa istället. Larsen skaka också på huvudet. Sa inget, vara bara tyst. Mackan tog en. Han brukade inte röka, men tydligen nu.

”Det är våran mark” sa Putte. ”En av våra gubbar bor här eller han äger stället kanske man ska säga. En kvinna bor här och tar hand om hästarna, men marken är våran.”

Tony nickade. Ingen person syntes. Helt tyst. Vinden drog förbi i en skogsdunge lite längre bort, löven prasslade. Först nu började Tony känna en aning spänning. Först nu kröp det lite i kroppen på honom. Det var ändå tunga lirare som han var omringade av och som skulle komma.

Larsen nickade upp mot gården som om de skulle ta sig upp dit. De började gå. I tystnad. Man såg ganska tydligt på både Tony och Mackan att de hade skyddsäkra västar under. Mackan bara en gråsvart t-shirt över och Tony en lite tjockare tröja. Men västen syntes. Tony hade sin gun bak i midjan. Inget skulle förmodligen hände, speciellt inte nu när det var på HA:s mark. Men situationen var allvarlig, de hade trots allt skjutit en av ryssarna och slagit Nikita medvetslös. Det var ingen liten grej. Positivt var att Putte lagt mötet här. Dels för att ryssen inte skulle göra något just nu och dels för att det visade att Putte räknade med att BRÖDER var något att ta på allvar.

Upp till huset. På nära håll såg det mer slitet ut. Två vånings hus i trä. Länge sedan någon målade de här knutarna, tänkte Tony och fimpade sin cigg i gruset. Färgen var sprucken och det knakade högt när de klev upp på altanen. Larsen först, han öppnade dörren. De gick in. Passerade hallen utan att ta av sig skorna och hamnade direkt i någon sorts salong. Eldstad och soffor plus en liten bar och ett stort bord. Kristallkrona i taket och gamla tavlor prydde väggarna, inuti såg det mer vårdat ut än vad utsidan skvallra om.

”Slå er ner i sofforna, grabbar”, sa Putte och visade med handen mot soffgruppen. Röda eleganta skinnsoffor. De satte sig. T och Mackan i en och Putte i en annan. Larsen öppnade en glasdörr som ledde ut till en stor altan och gick ut. De hörde hur han slog ett nummer på mobilen och sedan lågt mummel. Lät som han gick bort en bit.

”Han kommer nog snart”, sa Putte. ”Vad vill ni få ut av det här?” frågade han sen.

Tony harklade sig och tittade allvarlig på Putte.

”Du vet, jag har den här”, sa han och tog upp ett digitalt fickminne. ”Det är Henkes hela förhör. Hur grabben ändrar story. Det borde väga tungt och dessutom så borde Nikta börja med att snacka, inte bara förnedra folk hej vilt.”

Putte vred den enorma kroppen en aning i soffan och bytte sittställning.

”Bra” sa han sen. ”Men ni måste vara tillmötes”.

”Självklart” svarade Tony,

Larsen kom in från altanen och nickade mot Putte.

”De är här nu”, sa han med en grötig dansk dialekt.

Sedan gick han ut i hallen och det lät som han gick ut ur huset. En dörr stängdes.

De satt tysta i cirka fem minuter. Man kunda ta på tystnaden i salongen. Sen hördes svaga röster. Knakades ute från ytterdörrens altan och dörren öppnades. Rösterna slutade tala och steg i hallen. Tony reste på sig. Mackan följde hans exempel. Putte satt kvar men vred lite på sig, då han hade sidan mot öppningen. Först i öppningen kom Larsen in. Strax efter någon som förmodligen var Oleg. Mannen var ganska kort och gick lustigt, framåtlutad, han hade en något krokig rygg, grått skägg, svart kortklippt hår, märkbar stor näsa och små ögon. I pannan satt ett par glasögon. Smal byggd och kunde vara runt sextio år. Klädd i ett par jeans och en mörblå polo. Efter honom en betydligt yngre snubbe med svarta jeans, grå kavaj och vit skjorta. Han kunde vara runt en och åttio lång. Halvbred över axlarna, platt ansikte och kort snaggat ljust hår. Bred eller inslagen näsa. Ring i örat och synliga klackringar. Såg ut som en proper boxare i skjorta och kavajen.

De gick fram till Tony och Mackan. Putte reste sig.

”Det här är Tony och Marcus” sa Putte. ”Oleg” sa han också och nickade mot den äldre av dem.

Tony sträckte fram en hand. Oleg skakade den.

”Tony” sa Tony.

”Oleg”

Markus presenterade sig också. Oleg gestulerade mot soffan och de satte sig ner. Den andra mannen och Larsen gick ut på altanen.

Putte tittade på Tony. Det var en viss spänning i luften men inte alls hårt. Genom att HA var på plats så dämpade de det hela. Inget skulle hända - här. Den saken var klart.

”Så...” sa Oleg och tittade han också på Tony.

”Vi har ett problem” sa Tony.

Oleg sa inget. Tittade bara. Rykte lite i ögat som han hade någon ticks.

”Nikita” fortsatte Tony ”Du vet väll om vad som hänt?” Tony ångrade frågan i samma stund som han sa den. Självklart så visst han det, annars skulle han ju inte varit här.

Oleg nickade lugnt.

”Han gav mig en örfil, utan någon som helst anledning och sedan bröt helvetet ut.”

Först nu märkte Tony, som hade varit totalt fokuserad på Oleg, att den andra yngre mannen stod i dörröppningen ut till balkongen. killen gick fram och ställde sig bakom soffa Oleg satt i, sedan sa han;

”Enligt Nikita själv, som för den delen ligger på sjukhus nu, så hade han frågat dig några dagar innan om ni kunde utföra ett mord. Och att ni sedan agerade i fallet och talade om detta på gatan, utan att fråga honom.”

Tony tittade på honom. Han stod med armarna i kors. Rösten passade inte in. Var för fin för den boxarattidyden. Och helt utan brytning – han skulle ju vara ryss?

”Riktigt så var det inte” sa Tony.

”Du, berätta?” sa plötsligt Oleg.

Tony berättade om hur Nikita kommit till dem och frågat om mordet, han berättade om Otto och Henke och slutligen övertalade Henke att ljuga i snutförhöret. Han såg att den informationen var helt ny för dem. När Tonys röst tystnade vart det helt tyst, alldeles för länge. En kuslig tystnad. Till slut frågade mannen bakom Oleg.

”Har du någon som helst bevis för detta? Jag menar bevis nu, vi kommer ju få se i polisförhören väldigt snart. Men då kanske det är försent.”

Tony plockade fram fickminnet. Han satt den på bordet och tryckte på play.

Först ingenting. Bara massa knaster. Efter tjugotal sekunder började det. Man hörde en röst på avstånd. Ganska dålig ljud men det hördes vad som sas. Mannen som talade sa sig vara någon polisutredare – Rickard Holm. Tony tittade på Oleg. Han såg att ögonen smalnade. Oleg kände nog till vem denna Rickard Holm var. Efter ett tag hördes Henkes röst. Han berättade att han tidigare ljugit och varför. Efter ett tag hörde man en annan mansröst. Det var Sören Lierud. Den andra utredaren som Holm i början hade nämt var närvarande vid förhöret. Sören frågade gång på gång frågor för att sticka hål på lögnen. Men Henke stod pall. Förhöret var långt. Men alla lyssnade som besatte. Mannen bakom Oleg hade nu satt sig i soffan och Larsen hade kommit in för länge sedan. En gång hade Tony frågat om det räckte, men Oleg ville höra allt. Över en timma senare, tog förhöret slut.

Mackan hade suttit orörlig hela tiden. Han hade redan lyssnat på bandet. Han iakttog de andra. Tony likaså. Oleg höjde blicken. Tittade på Tony, tittade sen på Mackan, ögonen drog ihop sig på mannen.

”Bra”, sa han kort.

Tony visste då, precis vid det tillfället, att läget var lugnt.

En halvtimma senare satt bröderna i bilen tillbaks mot Solna. Kunde inte gott bättre. Det visade sig att en killen som var åtalad för mordet var en släkting till Jurij Ivanenko. Mannen som var med Oleg var just denna Jurij Ivanenko. Ökänd på gatan, men få hade träffat honom. Olegs absolut högra hand. Det var därför det var så viktigt att det inte skulle finnas några vittnen. Det fanns andra vittnen men de var redan omhändertagna på annat sätt och förmodligen skulle inte den teckniska bevisningen hålla. Utan Henkes vittnesmål så var det stor chans att Jurijs släkting gick loss. Varför Nikita hade lackat var för i samband med att Nikita hade snackat med Tony om att ett vittne skulle dödads, så hade Henke varit under bevakning av ryssarna. Bara några dagar efter så hade ryssarna sett Tony där och trott att denna hade lagt ihop ett plus ett och varnade Henke istället. För efter polisförhöret hade de tappat bevakningen på honom och han var som bortblåst. I själva verket så hade Henke dragit hade till Västerås för att träffa några polare, men det visste inte ryssarna. Tony fick också bekräftat varför de vänt sig till just Tony och hans bröder från första början, det var just för att om mordet skulle ske och de åkte fast, så skulle snuten förmodligen tro att det var annat skit. Då de kom från samma förort. Där hade Tony gissat rätt. Snuten hade inte dykt upp i Nikitas garage, men det kanske inte var så konstigt då det tydligen jämt var oväsen från garaget.

Nu när allt var lungt, nu när missförståndet var uppklarat var BRÖDER något. Speciellt om Jurijs släkting skulle gå loss, då hade BRÖDER egentligen en upp att hämta hos Oleg. Men Tony lät det va. Det kanske kunde användas senare på något sätt.

”Hur gick det?” Piskan frågade direkt när de klev in på restaurangen. Rolle kom ut från toaletten. Tony log. Mackan satte sig ner vid ett bord.

”Jävligt bra” sa Tony. ”Det är helt glömt och det kanske till och med är så att de är skyldiga oss en tjänst.”

”Ryssarna?” sa Rolle förvånat.

”Yes, ryssarna.” svarade Tony.

Han berättade om hela mötet, om Oleg och Jurij. Men de själva stod nu i skuld till Hells Angels. Men det gjorde inte Tony något. Vad det än var så skulle de utföra skiten.

Tony gick bakom disken och tog en bira.

”Lillebror?” sa han och ställde ner flaskan på bardisken efter han tagit en klunk.

”Ja”

”Visa mig den där loggan nu. Jag ringde Dennis på House of Pain och fråga om han inte kunde göra skiten ändå.”

”Idag?” sa Rolle.

”Japp, nu. Både han och Fredde är där, så vi kan gadda oss allihop. Men få se vad vi ska tatuera in då?”

”Trodde aldrig du skulle fråga.” Rolle gick med snabba steg in på kontoret. Han hade blocket där, greppa det och ut till de andra. Slängde fram den på bardisken och vek bort ett papper. De stod samlade runt Rolle.

”Skitsnygg brorsan”, sa Tony.

”Fan Rollina du kan om du bara vill”, kommenterade Mackan.

Rolle log. Skönt, de gillade den, han var stolt. Snart skulle de ha tatuerat BRÖDER på armen – allihop. Vilken känsla.

Om min bok ”Jag är Wanted”

Mina självinspelade youtubeklipp

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. så jävla bra de här! =)..om det kmr mer bröder, så skriv gärna i sista kapitlet att det inte kmr mera så man inte bara går o väntar på nått som inte kmr hehe

    Hade gött

    Skrivet av SB — 19 Aug 2009, 17:36

  2. SB - Absolut och Tack...

    Skrivet av wanted — 19 Aug 2009, 17:46

  3. Bra skrivet!
    Hoppas redan på mer om Bröder!

    Skrivet av P — 19 Aug 2009, 17:49

  4. Riktigt bra. Du skriver så man känner att man befinner sig på plats.

    Skrivet av NoName — 20 Aug 2009, 05:34

  5. Löjligt bra!!
    Hoppas verkligen inte det är slut på ett bra tag.

    Skrivet av Henrik — 20 Aug 2009, 10:17

  6. Det här är verkligen fucking VÄRLDSKLASS.. Saknar ord, du är så jävla grym.......
    Hoppas det inte tar slut på ett bra jävla tag.

    Skrivet av Sebbs — 22 Aug 2009, 13:43

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor