Blogg gratis Logga in

WANTED

13 Aug, 2009

wanted | 13 Aug, 2009 | Huvudkategori | (1270 Läst)

More regret

Ångest och ånger - värd det? Kanske kanske inte. Men jag skriver som fan.. så får vi se.


”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner bla.”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en fiktiv bok jag skriver. ”youtube och bilder” – som det låter

Ångest eller ånger

Starka ord och kloka ord från NoName bland annat tidigare i kommentaren. Visst man kan enligt mig när jag funderar på orden skilja på dem. Ånger, att ångra något man gjort och ångest för en ovis framtid som kanske något ser tung för sig. Men ångest kanske också kan ligga snäppet tyngre en ånger som om man ångrar saker och känner en otrolig ångest för det man ångrar. Mår skit över det man gjort.

Ångrar jag mina handlingar? Många handlingar i mitt liv ångrar jag djupt. Samtidigt som jag inte känner ångest. Alltså jag mår inte ”bad” över dem. Och min gräns kanske är snäppet högre än vissa andras eftersom jag varit med om en del, blivit mer skadad? Känner man ångest över ett inbrott när man stunden efter utförde ett grovt rån och lämnade vettskrämda offer efter sig? Men vissa saker kan jag känna djup ångest för, dock så förtränger jag nog den största, för att just klara mig att ta genom vardagen och skulle rannsaka mig själv helt så kanske jag skulle gå i bitar. Den ångest jag känner är mot mina nära, min son och andra. Jag skulle direkt ljuga om jag sa att jag känner för min offer. Det gör jag inte på samma sätt och vad det har att göra med kan jag bara spekulera i. Kanske just undermedveten mekanism som stänger av för att klara – idag. Kanske är jag skadad eller sjuk som någon sa.

Men jag har ett fokus och det är på framtiden. Är jag värd en andra chans som någon frågade? Nja det är ju upp till var och en helt att avgöra utifrån vad de vet om mig. En del vet mer då de hängt med längre på bloggen, sätt mer än en sida och andra vet ännu mer för att de mött mig personligen, känner mig. Vissa andra vet mycket lite. Så att någon skriver att jag helt enkelt borde spärras in och ruttna bort eller liknande – tar jag med en nypa salt, folk har dock rätt att reagera och efter artikeln så kan man ha fått EN syn. Den kanske inte speglade rättvist av vad en del känner som läst mer på bloggen. Nej, kanske inte och det tog själv ett tag att smälta artikeln. Men det är Aftonbladet och journalistens vinkling på det hela, jag hoppas att jag inom en snar framtid kommer få en artikel som kanske tar fram andra sidor också, som balans. En sak är säker att artikeln väcker eller väckte känslor och det är ju bra. Även om den väcker ilska eller avsky. En reaktion är ju alltid bra när man ska publicera en bok och efter att man läst boken så kan jag kanske ta åsikter från denna ännu mer djupare. Jag hoppas den kommer spegla mer täckande.

Men hur fan kan man inte känna ångest? Ja, jag vet inte, det enda jag kan komma på är att den inte kommit än och ligger i skuggan och gror. Kanske den kommer senare när jag är mer mentalt förberedd och tillåter den komma. För just nu har jag så pass mycket fokus på att kliva av den här skiten så det gör ont i både kropp och själ. Jag jobbar stenhårt oavsett om jag är värd det eller ej. Jobbar för en framtid som jag kanske då är värd.

Den ångest jag känner för framtiden är hur allt detta kommer mottagas, även om jag är förberedd. Jag känner ingen ångest om jag får ett straff i form av fängelse. Utan mer för att kliva fram och bli dömd för det jag blottar. Dömd av folket, men det är jag ändå beredd att ta. Det tillhör ju själva dealen om man säger så, att skriva en självbio om man sitter och varit med om det jag varit med om. Har tänkt på det mycket och när jag väl bestämde mig så bestämde jag mig rejält och då kanske mitt straff i senare skede blir just det – att bli dömd för mina handlingar som jag blottar, dömd av mina läsare.

Har man läst min blogg och min bok och fortfarande känner en avsky så kommer jag ta åt mig på ett helt annat sätt än en kort kommentar från en artikel.

Någon skrev att hon tyckte jag var grym stark för att jag vågade kliva fram fastän jag har folk efter mig och det är ju en sak jag grubblat om mycket. Jag känner dock ett stort stöd bland nära, vänner och i texten plus av läsare som givit mig så pass mycket feedback så jag vågar. Men allt det här har också med en ren överlevnad att göra. När jag började så hade jag absolut ingenting, min dator och tak över huvudet, knappt pengar att betala internet och mat. Så min text är också ett verktyg i att överleva. På ett sätt hade jag inget val. Jag kunde inte få något jobb här i Thailand och jag kunde inte få pengar från annat håll eftersom jag var jagad och lyst. Så jag gjorde det enda jag kunde göra – skrev om vad jag upplevt. Alternativet att lägga sig ner och dö – finns inte i min värld. Och en del kanske tycker jag då inte var värd att lyftas fram och få ett bokkontrakt. Nej, kanske inte. Men alla har rätt att få berätta sin story, sedan är det kanske upp till var och en att ta in den. Vill man absolut inte veta av, så kan man bara inte läsa, lyssna eller bry sig. Vill man känna avsky, ilska och fråga. Så är jag mer än öppen för att både ta emot hårt och svara på frågor av alla slag. Men jag kan bara utgå från mig, mina erfarenheter och mina känslor som inta alls är någon allmänsanning. Utan detta är mitt liv.

Som sagt alla har rätt enligt mig att få berätta sin story och nu så blev ett förlag intresserade av att publicera den och jag hade verkligen tur att få ett så bra och stort förlag att nappa. Sedan så får vi se hur storyn tas emot. Vi får se om jag sedan tas emot efter min eller mina självbiografier som författare när jag efter det vill publicera fiktiva böcker.

Min andra bok fortsättningen som jag skriver på just nu ”Wanted hem nd” – den är nog betydligt mycket mer ångestladdad. Då den handlar mycket om just nu och vad som händer här i både tankar och om min väg till att reda upp soppan. Så visst har jag någon slags ångest och visst ångrar jag mycket. Kanske inte på samma sätt som någon ”normal person” vad det nu är. Men jag har trots allt varit med om inte så normala ting, kanske. För mig, vardag och normalt men generellt inte – fiskpinnar och mos.

Hörs snart

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Alla har rätt till en andra chans.

    Man ska heller inte döma andra efter deras handling om man inte har hela bilden och det är ju den som nu sakta växer fram.

    Bra skrivet Wanted, allt har sin tid och vissa saker måste få ta sin tid.

    Skrivet av NoName — 13 Aug 2009, 14:31

  2. Har inte läst speciellt mycket av din blogg hittills och vet inte exakt vad du har gjort så har ingen Rätt att dömma. Men håller med NoName, de flesta förtjänar en andra chans.. Man vet aldrig vad som kan hända. Även Satans egna avkommor kan väll få en 'Aha-upplevelse' och totallt ändra sin livsyn.

    Skrivet av Hannah — 13 Aug 2009, 15:49

  3. Länken i den förra kommentaren blev fel.

    Skrivet av Hannah — 13 Aug 2009, 15:51

  4. What you lookin' at? You all a bunch of fuckin' assholes. You know why? You don't have the guts to be what you wanna be? You need people like me. You need people like me so you can point your fuckin' fingers and say, "That's the bad guy." So... what that make you? Good? You're not good. You just know how to hide, how to lie. Me, I don't have that problem. Me, I always tell the truth. Even when I lie. So say good night to the bad guy! Come on. The last time you gonna see a bad guy like this again, let me tell you. Come on. Make way for the bad guy. There's a bad guy comin' through! Better get outta his way!

    Skrivet av Earthbridge — 13 Aug 2009, 18:50

  5. Att jämföra W med "satans egna avkommor" är väl att ta i en heeel del.

    Jag tror helt klart att människor kan förändras, därav rätten till en andra, tredje chans. Förstår inte hur man kan sitta och döma en person utifrån dennes dåd. Det säger enligt mina utsagor mkt om en människas intelligens.

    Tänk, era päron har varit unga nån gång. Tror ni att de har helt rent mjöl i påsen jämt? Hur skulle ni reagera om ni tex skulle få reda på att just DIN kära farsa som aldrig gjort en fluga förnär, förutom kanske gapat lite på en och annan lapplisa el paragrafryttare har gjort en flera års volta? Skulle då din farsa inte vara värd dig och din familj, den andra chansen när han valde den lagliga vägen? Bara en tanke...

    W du vet nog redan vad jag tycker =) Var förresten på råsunda igår och kollade på Sve - Fin. Härligt tryck, men fel lag vann! Morsning

    Skrivet av N.H — 13 Aug 2009, 20:39

  6. Hej!Är ny här på din blogg och har nu suttit och läst hela kvällen och jag har verkligen fastnat har svårt sluta läsa och jag hoppas att många hittar din blogg, framförallt ungdommar som kanske är på väg att välja fel väg,om du kan nå ut till dom så tror jag att många får sig en tankeställare och då har du uppnått något väldigt bra.
    Angående ångest en tanke....en del målar, andra skriver för att barbeta och uttrycka vad man känner innombords.
    Fortsätt blogga
    Marie-Louise

    Skrivet av marie-louise — 13 Aug 2009, 22:39

  7. Alla gör vi fel i livet och alla förtjänar vi en ny chans. Jag har sett folk i min omgivning även inte så tungt kriminella som du varit men en speciellt, som var missbrukare eller är ja jag vet inte hur man ska uttrycka det men han gick från spruta till familj om man säger så. Så självklart är du värd det här! Sluta aldrig tro på dig själv!

    Skrivet av Frida — 14 Aug 2009, 01:45

  8. En fundering....du har skrivit att du bar så mycket ilska inom dig som barn och tonnåring (av en orsak som du visste men inte ville tala om)
    så det jag undrar är.... fick du ur dig all den ilskan under åren som krminell, eller bär du fortfarande den ilskan inom dig så att du idag också skulle kunna slå ner någon om du ansåg det berättigat?
    Har ju ännu inte hunnit läsa hela din blogg, så du kanske redan har skrivit om detta, men du kanske kan svara ändå.
    Jag är en väldigt annalyserande och nyfiken dam

    Skrivet av marie-louise — 14 Aug 2009, 06:54

  9. Hej,
    Har suttit och läst din blogg ett par dagar nu. Måste säga att jag känner igen mig i det DU skriver.Den bästa blogg jag läst :)
    Angående ilskan,,ja den verkar aldrig försvinna. När man var ung så fick den utlopp i allt möjligt skit, mestadels våld. Ett oerhört "skönt" sätt att få lätta på "trycket". När man sen blivit äldre och lärt sig att kontrollera den ( till viss mån ) då kommer ångesten,,fy fan. Men jag tror du hittat ett sätt som kommer att hjälpa dig,,nämligen skrivandet.

    Jag kommer definitivt att köpa din bok för jag vet att det hjälper dig i din situation.

    Keep up the good work!

    // Z

    Skrivet av Z — 14 Aug 2009, 11:57

  10. Svar till N.H,

    När jag använde uttrycket 'satans egna avkommor' syftade jag inte på W. Men jag ville göra poängen att alla som haft en 'bad-guy'-historia kan ändras.

    Skrivet av Hannah — 14 Aug 2009, 12:11

  11. Jag hittade på en massa skit när jag var yngre och var ganska bråkig. Jag känner ingen ånger över det jag gjorde då pga av att man kan inte gå och älta sådant man gjort. Det är bara till att stå och trampa på samma ställe. Jag kan inte ha det ogjort, men jag har lärt mig saker som gör att jag undviker vissa situationer idag.
    Sen är det som du skriver, det jag känner ånger för är hur mina nära och kära indirekt blev drabbade av mitt beteende.

    För övrigt en bra och intressant blogg. Känner igen sig i mycket av det du skriver. Fortsätt så och klart att alla är värda en annan chans. Iaf de flesta..

    Skrivet av Fredde — 14 Aug 2009, 18:02

  12. Jag har inte hunnit läsa så mycket av din blogg än. Så jag nöjer mej med att säga:

    Lycka till!

    Att du vågar skriva om ditt liv är ett steg i rätt riktning. Ett hopp.. för dej och för oss "normala" människor.

    Skrivet av Lingva — 17 Aug 2009, 17:06

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor