Blogg gratis Logga in

WANTED

13 Aug, 2009

wanted | 13 Aug, 2009 | Tatuerat BRÖDER | (2524 Läst)

Tatuerat BRÖDER - kap 6 & 7

Kap 6 &7 ur min fiktiva bok Tatuerat BRÖDER

”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner bla.”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en fiktiv bok jag skriver. ”youtube och bilder” – som det låter

Det här är Kap 6 och 7 ur min fiktiva bok Tatuerat Bröder, du får se över att den är något okorrad. Om du är ny och vill ha ”äkta” – läs under huvudkategorier. Där är mer om mig liv nu och förr.

6

De första Medlemmarna

Piskan Petri Aalto

Piskan pulade i köket. Lunchen snart avklarad för idag också. Det hade varit fullt med folk ett tag strax efter tolv. Några gäster hade faktiskt varit tvungna att vända i dörren, hade Saga sagt. Det var kul att maten var omtyckt, tyckt Piskan. Han satte in en skål med sallad i en av kylarna. Torkade av en diskbänk och tittade sig omkring med händerna i sidan av den tjocka midjan. Nu kände han sig riktigt hemma i köket. Var en del småprylar han ville ändra på, en av kylarna ville han byta plats på. Stod lite ivägen och det skulle vara bra om Tony fick arslet ur vagnen och ringde plattsättaren. En halv vägg var ju inte ens kaklad. Någon polare till bröderna som var plattsättere hade börjat kakla väggen, men bara inte dykt upp en dag. Tydligen så satt han arresterad för någon mindre fyllogrej. Men nu måste han väll vara ute? Väggen såg ju ut som fan. In med en korvbit i käften och smaskandes gick han ut i lokalen. Köksdörrarna svängdes upp och igen.

Saga stod bakom Kassan i baren. Hon läste bok. Kim var ute en sväng som vanligt. Hon hade fått spring i benen på senaste tiden, nu när hennes polare fött unge. Bara inte hon vill baka till en egen parvell. Inte nu, tänkte han och slog sig ner i baren. Han harklade sig.

”En mjölk tack” sa han och sträckte på ryggen

Saga stängde igen en bok och höll upp den i luften.

”Vems är den här?”

På bokens framsida var det massa politiker och talare, på boken stod det ”Göran Hägg” ”Retorik idag.”

Piskan tog boken och vände och vred på den.

”Ingen aning”, sa han. ”Det måste vara Tonys va?”

Hon hällde upp ett glas möljk till Piskan och tog tillbaks ”Retorik idag”.

”Intressant faktiskt” mumlade hon och bläddrade lite i den. Han tittade på henne men tankarna var hos bröderna. Ville ju vara med i det dom körde, den här organisationen. Han hade funderat på det hela. Det kriminella skelettet som bodde i hans kropp ville ju vara med och leka. Fastän han trivdes sam fan med livet idag, köket och Kim. De skulle kolla på en ny lägenhet snart och kanske byta upp den lilla tvåan till en trea. Kim hade bläddrat Ikea och Piskan hade tyckt de var mysigt att bestämma inredning. Mys pys med gardiner och soffa. Men någonstanns inom honom sprattla en gubbe i saknad av spänning. Ville vara med och leka helt enkelt. Han kanske skulle ta sig ett snack med Tony? Det kändes dubbelt men, Fuck it, han ville vara med, Inget snack. Så fort han fick syn på T skulle han snacka med honom. Han bestämde det och drack mjölken.

Otta Garas

Otto satt ihopsjunken i soffan. Mycket tryckte ner honom nu och fastän han var så stor i sina tvåhundratvå centermeter och hundrstjugo kilo så kände han sig, fjant i soffan. Liten som fan. Sparken från Södra, för han var för kaxig i dörren. Fått skäll av Sören som var högsta brickan, dörrenvakt nummer ett. Bara för han sagt till blattarna att stå raka i kön. Blivit behandlad som trasa, nertryckt av Sören mitt bland publik, plus dojan dagen efter. Tack och adjö. Vad fan skulle han ta sig till? Ioförsig var det ett bra tag sedan han fått kicken. Han hade gjord några försök att få nya dörrkneg men det fanns inget för tillfället eller så hade Sören snackat skit om honom till andra. I några månader hade han drivit omkring och levt på sparade flosingar. Men nu började de sina i kassan. Fått erbjudande att börja som rivare, men tackat nej, dåligt pröjs och slitgöra. Inte för att han var lat. Mer för att degen var så dålig för slitet. Men Sörens sätt gnagde honom, sättet att förnedra honom inför andra. Redan från ruta ett när han börjat knega hade den uppblåsta jäveln haft ett ont öga till honom. Sedan fick snubben som han ville. Otto utan jobb. Kändes inte bra att gå arbetslös, det tryckte ner honom i soffan. Självförtroende var kaputt.

Men Tony var bra. Det hade gått smidigt med Henke. Skönt att Tony hjälpte till. Skulle var nice att ta en bira med alla tre bröderna. Mackan var skön som fan. Kanske skulle han fråga om de kunde träna tillsammans.

Hans lägenhet var sliten och möblerna var gamla. Soffan hade nog stått här i över femton år. Trasigt tyg och fläckar från allt möjligt skit. Intorkat öl, sprit, knark och spya. Blod också, både från han och morsan. Att gubben kört ihjäl sig var bara skönt. Hela kvarten påminde honom om hans trasiga förbanade liv. Om han någonsin skull komma från Hässelby skulle han lämna mycket bakom sig. Farsans våld, men ett foto på morsan skulle få hänga vägg i den nya kvarten i såfall. Hon hade också gott bort, samma år som farsan men i överdos. Kanske lika bra så skit som hon levt och mått. Dagarna lika som bär nu. Gymmet och träffa några polare kanske, någon gång en krogrunda. Leta lite jobb i dörren och sova i gammalt skit. Trist som attan, måste hitta på något nytt tänkte han och ställde sig upp.

Den väldiga kroppen fyllde helt plötsligt rummet och han stäckte på sig. Fiskade upp mobilen och bläddrade genom telefonboken. Han var rastlös. Skulle han ringa någon? Men vem? Hade ju direkt inga nära vänner, gymmpolare och några krogpolare. Vilket jävla skitliv.

Otto gick in i köket och ställde sig för att diska. Han försökte hålla prydligt runt sig men det var svårt för lyan var trasig överallt. Många krig hade utspelats sig här under årets lopp. Han diska sakta och noga, var i sina tankar. Tony hade bubblat med honom att han hade något på G. Undra vad det kunde vara? Men han hade också sagt att han skulle ringa Otto. Så det var ingen ide att stressa fram det hela. Hoppas det hade med stålar att göra. Tre tusen kvar och hyran skulle in om två veckor. Skit och helvete. Han vred av kranen och ställde sista glaset i diskstället, gick ut i hallen. Det fick bli gymmet för andra gången idag. Fanns ju inte så mycket att göra. Dojorna på och så greppade han träningsbagen. Måste hitta på något, tänkte han och drämde igen dörren. I värsta fall skulle han kunna be Tony om ett lån kanske. I värsta fall.

De var de som i senare skede skulle bli styrelsen i en av de mesta omtalde organisationerna i media under första åren av det nya seklet. Tony president. Mackan vice President. Rolle. Piskan och Otto Garas. Ja, Piskan och Otto var ju inte med än, själva organisationen hade ju precis startat. Tre dagar in. Men snart skulle dessa två herrar gjutas in i BRÖDER. Plus en till och gissa vem det var. Yes me. Jag - Zorro Zebastian Braun. Exakt samtidigt som bröderna gått ner till Ryssen så satt jag och fikade på Nytorget. Ja, jag visste ju inte om att de var där eller att de höll på att skapa BRÖDER i huvudtaget då. Men jag satt och fikade tillsammans med en tjej vid namn Sabrina. Hade precis muckat från kåken – jag hade suttit tio år. Tio långa jävla år. Sex på Kumla, tre på Tidaholm och resten på Täbyanstalten. Vad jag satt för? Mord, jag knivhögg en snubbe och rista in ett stort Z i ryggen på honom. Det var stora mediarubriker, snubben var någon jävla nyheteuppläsare i tv. Löpet skrek Zorromördaren och jakten började. Men vad de inte visste var att gubbjäveln hade våldtagit min bruds dotter. Så den jäveln fick vad han förtjänade – fullt ut. Men det är en annan story, helst vill jag bara glömma den skiten, tio bast rann iväg. Ångrar inget egentligen, jag menar vad skulle jag gjort? Men men det var då, nu till Nytorget...

Solen låg på, den gränsade precis där vi satt och skugga föll på bordet bredvid. Sabrina, hon var vacker. Riktigt vackar och killarna inne på kåken skulle kunna leva länge på lite närhet av henne. Men för mig var hon som en syster. Hon var den enda som kommit och besökt mig när jag suttit.

Nu två veckor in i det verkliga livet, efter tio långa år satt man här på ett utefik och drog en java tillsammans med ens enda vän. Hennes mörka hår låg på axlarna och hon log, vackert.

”Vad overkligt allt är”, sa hon mjukt och la sina händer över mina. De låg knutna på bordet bredvid kaffekoppen. Kände hur hon spred värme, förstod inte varför hon inte lämnat mig som alla andra. Ett brev varje vecka hade jag fått och hon hade ofta kommit på besök. Hade försökt skriva tillbaks varje gång men, ja, dagarna såg ju lika dana ut där inne. Det fanns liksom inget nytt att skriva. Så vart betydlig glesare. Ändå, skrev hon i stort sätt varje vecka.

”Jo visst är det”, sa jag och tittade ut på vårfolket. Det kryllade av människor, barnvagnar, par, cycklar, gamlingar, glassätande barn och snygga brudar. Precis alla njöt av solen som inbringade hopp om att nu var bättre tider påväg. Nu vår, snart sommar. Ljuset fyllde dagarna och det hade varit precis rätt tillfälle att kliva at mucka. Men allt kändes som Sabrina sa, helt overkligt.

”Trivs du i lägenheten?” frågade hon.

”Jo, det kan inte bli bättre, vet inte riktigt hur jag ska tacka dig. Den är kanon.”

Hennes vännina hyrde ut en ett på centralt på söder till mig. Själv så hade hennes polare flyttat till hennes kille och lägenheten hade stått tom i några månader. Hyran var helt okej och mitt stardbidrag jag hade fått, räckte nätt och jämt till den, plus att jag kunde leva en månad. Hade varit hos socialen och skulle dit igen snart, gjort besök hos frivården, men var tvungen att dra in deg väldigt snart. Sos kunde man inte lita på en sekund.

”Du har tackat nog”, sa hon. ”Ska du ha påtår?” hon tittade ner på min tomma kopp.

”Visst.”

Sabrina tog min kopp och försvann in på fiket. Jag tittade återigen ut över den lilla parken - Nytorget. full av vårmänniskor som lapa sol. Nu var allt så jävla bra. Nu, just för sekunden, kunde det inte kännas mer friare. Suckade av lättnad och drog in djupa andetag, blundade och förträngde tio år av helvete. Betongväggar och plitar, inrutade rutiner och eviga tankar som ätit upp mig. Bort. Helt jävla fri nu. Öppnade ögonen och log. Skönt, overkligt.

Men snart, måste jag driva in lite cash. På något sätt.

Hon kom tillbaks med två skvalpande koppar.

”Du sa hon,” och tittade på mig. ”Jag kan förmodligen fixa ett gymkort till dig på Friskis här vi Ringen.”

”Kan du?”

”Ja. Min boss lottade ut ett helt årskort där och Patrik som van kortet, tränar aldrig. Han är skyldig mig en tjänst, så han kan säkert ge mig det.”

”Vad hade du gjort?” frågade jag.

”Va?”

”Ja, vad hade du gjort för honom”, drog en zipp av kaffet och tittade på henne över koppkanten.

”Nä, inget speciellt. Eller jo han... Jag hjälpte honom att rätta till hans försäljnings siffror en gnutta, så han inte skulle få sparken. Sedan så tror jag han gillar mig. Det blir nog inga problem.” Hon log brett.

Hade inte rört en vikt sedan jag muckat. Men de sista nio åren hade jag tränat nästan varje dag och hade gått upp en jäkla massa i muskler och vikt om man jämförde med när jag klev in. Visste inte vad jag vägde nu, men liten var jag ju inte. Senast måttbandet var framme hade det visat en och nittioen och vågen visade för två år sedan runt hundrafem pannor. Det var för tre år sen. Hade kanske inte gått upp så mycket i vikt på de senaste åren men visst, jag var stor. Vissa sa jävligt stor.

”Du behöver inte Sabrina, jag menar du har redan gjort så mycket för mig.”

”Sluta”, sa hon tvärt. ”Det kan inte vara lätt att komma ut till inget.”

Jag var mer än tacksom och såg till hon förstod det. Vi två hade känt varandra sedan barndomen och hon var i stort sätt den enda jag hade kvar som sagt.

Vi satt där en kanske en timma till och fikade och snackade om allt och inget. Hon frågade och jag svarade. När jag frågade om henne ville hon hellre prata om mig, det kändes som hon var mig nära och ville komma mig ännu närmare. Förstod inte riktigt vad hon såg hos mig. Kunde ju ha fel, hon kanske inte alls var intresserad på det sättet. Men det kändes så. Det gjorde mig nervös – riktigt nervös. Hade ju inte ja, haft med sådana här känslor på över tio år att göra. Hade stängt av totalt där inne, tillät mig inte känna för någon för att överleva. Det kändes helskumt att plöstligt sitta mitt emot någon som kanske ville ha mera. Sabrina var helt underbar på alla sätt men det skrämde mig, närheten skrämde mig.

Där satt jag helt nykläckt med henne, en varm vårdag när solen kika fram som mest och parken var full av värme. Helt ovetande vad som precis hände utanför stan i Bergshamra, något som senare skull ha stor betydelse även för mig, nere i en sketen verkstad, som ägdes av ryssen Nikita.

7

Garaget

”Stilla din jävel” skrek Mackan så det ekand i garaget. Tiden stannade upp - slowmotion. Pistolen riktad rakt i pannan på Nikita.

En sekunds tystnad. Den bröts av ett svagt ljud när Mackan spände hanen på gunen med tummen. Tony hade tagit emot örfilen utan att ens blinka. Det hade smällt högt mellan väggarna av örfilen, men den kändes knappt på Tony. Han var van – att ta smärta och han rörde inte en fena. Men det var grejen. En örfil det var fett nedvärderande.

Gorillorna tittade på Nikita, ena med k-pisten riktad mot bröderna. Nikita hade fryst till men sa;

”Stoppa ner den där!” helt lugn, hans ögon smalnade.

”Ingen, ger min brorsa en örfil, hör du det din jävel”, väste Mackan fram.

Tony tittade mot Nikita. Tony lugn också, men kokade inombords och han kände hur han hade en k-pist mot honom i ryggen.

”Smörgås”, sa Tony. Han kallade aldrig Mackan för Smörgås, endast vid tillfällen han absolut ville ha Mackans totala uppmärksamhet. Markus fattade – det Tony nu skulle säga menade han inte. Bröderna kände varandra. Tony fortsatte.

”Lugna dig, vi löser det här utan våld”, han lyfte handen mot Mackans pistol och la en handflata på den som tecken på att Mackan skulle sänka den. De tittade på varanda en hundradels sekund och i samma ögonblick pistolen sänktes, tycktes atmosfören tryggas. Rummet suckade ut. Gorillan med k-pisten slappan av och likaså de andra, men i samma stund svingade Tony en höger med all kraft han kunde mot Nikita. Mackan vände sig halvt om så fort han kunde och sköt. De small till. Skottet ekade högt, ont i öronen av den kraftiga smällen som fyllde lokalen. Öronen slog lock. Nikita träffades av en brutal högerkrog över tiningen, gorillan med k-pisten skott i benet och Rolle agera med att slänga sig över den andra tvillingen. Tumult. Mackan fort fram, sköt igen, förmodligen i ren räddsla att det först skottet inte träffa ordentligen. Det small till igen, kulan borrade sig in i samma ben. Snubben låg redan ner och skrek. Han hade tappat k-pisten i fallet. Nikita vakla bak ett steg. Rolle låg golv med ena gorillan. Tony slängde en snabb blick på Mackan – Mackan hade läget under kontroll. T tog ett steg närmare Nikita slet tag i håret på honom och banka ner huvudet i en arbetsbänk. Hårt. Nikitas huvud stutsade mot bänken och han föll i golvet. Därefter vände sig Tony mot Rolle som nu låg under och tog emot stryk. Tony greppa en stor skiftnyckel. Gick fram och slog den med all kraft i huvudet på han över lillebrorsan. Gorillan föll till marken. Sedan drog Tony fram sin gun, sin silvriga Tanfoglio. Svepte ett varv i lokalen för att se – hot? Men det var lugnt. Mackan stod över ena killen, Rolle på golvet, bredvid gorillan och Nikita avtuppad, halvt liggandes över ett bildäck.

Tony mötte Mackans blick. Det här skulle bli riktig jävla trubbel sen, täntke han. Men nu var nu och först måste de klara sig ur denna situation.

Tony förstod inte riktigt varför? Varför Nikita givit honom en sådan nedvärderande örfil. I vissa lägen gällde det bara att agera, agera fort som fan utan vara rädd för efterspel. Och som Mackan hade sagt, Ingen ger någon av bröderna en örfil, inte ens en ryss vid namn Nikita.

Rolle andades tungt i baksätet, gorillajäveln hade fått in ett par tunga armbågar i nyllet på honom, ena ögonbrynet var spräckt. De ran blod och han torkade av det med handen. Tony slängde K-pisten i bagageluckan och slog ingen luckan. Satte sig fram i passagerarsätet. Mackan startade bilen och de lämnade parkeringen. Undra hur mycket skottlossningen egentligen hörts ut, tänkte Tony. Förmodligen en jävla massa. Ljudet kunde man inte ta miste på och snuten var förmodligen larmad. De hade inte haft tid att binda Nikita och co utan endast avpeväpnat dem och iväg. De lät grus om däcken och Mackan svängde ut på stora vägen. Inga snutar. Ingen ryss hade kommit utspringade. De hade legat snällt kvar, en skottskadad i benet.

”Kör lugnt”, sa Tony och slängde in gunen i handskfacket.

”Tror du någon tog plåten på bilen?” Frågade Mackan och körde lugnt.

Rolle ojade sig från baksätet och Tony slängde en blick på honom. Men det var ytligt skit, skråmor bara.

”Vet inte men det är bättre att ta det säkra före det osäkra, kör in mot Järva krog men fortsätt in på småvägarna.” Tony tänkte, hjärnan gick på högvarv. Han forstatte. Trafiken ute var lugn.

”Rolle vi släpper dig vi Järva krog!” sa han hårt.

”Va! Varför då?

”Jo, det blir bäst så. Har du deg på dig?”

Rolle kände in fickan och drog upp några femhundringar.

”Jo, men varför...”

”Därför, käfta inte emot nu och gå in på hotellet och låna en toalett. Snygga till dig och ta sedan en taxi till Piskan, så syns vi där.” Han tittade bak på Rolle.

Rolle nickade. Tony fortsatte att arbeta i hjärnan, först bort sedan när de väl var ur området skulle han ta tag i vad som egentligen hände. Men först väck, om någon ringt bengen. Inte för att ryssarna skulle lägga bröderna, mer för att inte i huvudtaget bli förknippat till skiten.

Mackan stanna till vid en busshållpalats utanför en mack. Bakom macken låg Järva krog - Scandic hotell. Rolle hoppade ut.

”Är du beväpnad?” frågade Tony innan Rolle stängde dörren.

”Nä, trodde in...”

”Okej bra” avbröt Tony. ”Syns sen.”

Rolle slängde igen dörren och Mackan gasa. Solen glänste på den svarta huven och i kaoset låg en viss trygghet hos Tony, Rolle var safe. De fortsatte bort på en mindre väg bakom ett industriområde och bakom ett bostadsområde.

”Sväng in där”, sa Tony och pekade på en liten väg som gick in på en vändplan. Det var en sorts grusad rasplats. Lite halvövergiven. Mackan bromsade in och Tony ut. Han vände sig böjd till Mackan;

”Ge mig din gun”

Mackan drog upp den ur byxliningen och sträckte den till brorsan. Tony torkade av den noga med tröjan, bort med fingeravtrycken. Han tog ut sin pistol och torkade av den också. Böjde sig bak och fick tag på en ica kasse. Stoppa ner vapnena i den och gick sedan bak till K-pisten. Torkade den och stoppa ner den också. Den var stor och stack upp ur kassen, men han dolde med kroppen. Ett par bilar körde förbi på vägen men la nog inte märke till dem. Han gick bort med kassen till ett skogsdunge och kom tillbaks bara någon minut senare. Hoppade in och så iväg.

”Vart ska jag?” frågade Mackan stressigt.

”Parkera vid Solna centrums, vi går därifrån.”

De talade kort. Tony ville tänka, tänka ut i stressen det smartaste. Gömma bilen bland många andra om något sätt åket. Han tog alltid initiativet i dessa stunder och de andra följde honom som ett schema. Gjorde precis vad han sa. Det fanns inte utrymme för att känna. Inte än. Fanns bara utrymme för att tänka, göra det absolut smartaste för sekunden. Fokus - prio ett.

Rolle hoppade in i en taxi. Han hade ringt Taxi Stockholm och fått dit en bulle på fem minuter. Sköljt av sitt nyllet inne på Scandics toalett, det var ingen som frågade något. Han höll en papperbit över de spruckan ögonbrynet. Det blödde men inte så värst mycket.

”Vart?” Frågade den utländska chaffisen, kanske arab, och tittade på honom i backspegeln.

Rolle sa en gata i närheten av deras restaurangen och bilen börja rulla. Han tittade ut. Inga snutar. Adrenalinet var kvar en skvätt i kroppen. Det som hänt var på något sätt overkligt. Skottlossning och tungt beväpnade ryssar. Han fattade egentligen inte vad som hänt. Mackan hade dragit gun mot den där Nikita och helt plötsligt hade de smällt och han hade hoppat på en av biffarna, hamnat i underläge och känt några tunga smällar. Sedan hade snubben bara vikt bort av Tonys slag. Allt gick så jävla fort. Nyss hade han legat i Rålis och skissat på deras logga och nu, i krig? Hur fan gick det här till. Men han litade på Tony, det skulle lösa sig. Han tryckte toapappret mot ögonbrynet.

”Ramlat?” frågade chaffisen och tittade på honom i backspegeln.

”Ja, snubbla, ont som fan.”

”Säg som det är, du har fått stryk av tjejen,” Araben log och ett par guldtänder visade sig i spegeln.

”He he... Jo om det det var så väl”, svarade Rolle och log tillbaks. ”Om det var så väl” sa han tyst för sig själv igen.

De körde motorvägen och tog av vid skyltningen Solna. Allt lugnt. Fortsatte bort och in bland alla hyreshusen. Här var det tryggt. Bilen stannade och Rolle halade upp en hundring. Mätan stod på mindre men,

”Det är lugnt” sa han, sträckte sedeln till araben och klev ut.

Han började promenera den korta sträckan och hoppades för guds skull att bröderna hade klarat sig och inte blivit stoppade. Inte en snutjävel hade synts till. De brukade krylla av dem i solna, konstigt. Kanske inte hörts ut så mycket eller så var de boende vana att höra oljud från verkstan. Han passerade en liten kiosk och vid den stod några ungar och handlade glass. En av ungarna var riktigt fet. Den feta glodde på Rolle. Rolle glodde tillbaks. Stackars unge, tänkte han. Rena mobbingoffret från dag ett. Restaurangen syntes på håll och han såg direkt. Ingen svart Audi. Men förmodligen hade brorsorna parkerat någon annastans.

Väl framme klev han in. Tomt. Inga gäster och ingen i baren. Helt öde.

”Hallå” ropade han och gick bakom baren för att byta papper. Slängde det blodiga pappret i en papperskorg och rullade ut nytt från en toarulle.

”Tja” sa Piskan och stack ut huvudet ur köksöppningen. Rolle kunde hör hur han harklade sig bakom ryggen på honom. Rolle vände på sig.

”Vad fan har hänt?” frågade Piskan. ”Och var fan är de andra?”

En kvart senare och ständigt tjat från Piskan att Rolle skulle berätta. Men Rolle hade bara sagt, ”Snacka med Tony.” Dörren öppnades till haket, Tony och Mackan stega in. De såg något stessade ut. Piskan satt på en barstol och Rolle bakom disken.

”Vad fan har hänt?” sa Piskan rakt ut.

”Lås haket så ska jag berätta”, sa Tony och Piskan drog fram en nyckelknippa och gick bort till dörren. ”Var är Saga?” frågade han.

”Nä, hon stack för ett tag sedan, tror hon skulle tvätta eller nått,” svarade Piskan och kände så dörren var låst.

De slog sig ner vid ett bord. När Piskan satt sig berättade Tony.

”Och nu?” sa Piskan efter Tony tystnat. ”De kan ju fan komma instormade närsomhelst.”

”Jag vet”, sa Tony. ”Därför har jag ringt till Tjorven, han kommer snart. Vi måste ha en kärra till. Jag måste tagga till några och Mackan, du och Rolle får ta Piskans burk och åka och hämta vapen. Nya vapen. Åk till den där Skender i Enskede, han är bra. Piskan du hakar på mig. Vi lånar Tjorvens åk.”

”Jag har en pjäs i köket”, sa Piskan och gick ut mot köket.

”Ta deg från skåpet hemma i min kvart och handla tre järn” sa T ”Hämta västarna också de finns i den stora garderoben.” Tony tittade allvarligt på Mackan, Mackan nickade.

De var för hett just nu att hämta de vapnena som låg i skogsdungen. Om snuten skulle vara där. Bättre att hämta dem sen, va på säkra sidan. Bättre att inhandla nytt, de skulle ändå vara tvugna att köpa upp sig på lite mer pjäser nu när de startat BRÖDER.

Piskan kom ut samtidigt som de alla reste på sig, med en svart pistol i handen. Tony drog upp luren och tryckte fram Skender, en Kosovo-Alban som jämt satt på mycket vapen.

”Hallå” hördes efter några signaler.

”Tja det är jag”

”Jo jag såg”

”Är du på plats? Jag behöver skit.”

”Alltid gubben, alltid på plats, det är lugnt, är på det vanliga stället om tio”, rösten var dov och det lät som han satt i någon bil.

”Mina bröder kommer, okej?”

”Det är lugnt.”

Tony la på. Ner i fickan med luren och utanför gled en mörkblå volvo V70 upp. Det var Tjorven, en av dem som deala koks åt Bröderna. Tony klev ut och tittade sig hastig om, svepte med blicken på omgivningen. Han trodde absolut inte ryssarna skulle dyka upp än. Men ändå. Tjorven klev ut ur volvon. Smal blond kille runt tjugofem, långt hår uppsatt i hästsvans och solbrillor. Spetsigt ansikte och små tunna läppar.

”Hej Pappa Tony!” sa han och log. ”What upp mannen?” Tjorven, alltid på glatt humör.

”Jag måste låna din kärra något dygn”, sa Tony.

Det var mer som en order än en fråga och Tjorven såg lite häpen ut.

”Men T... Vad ska jag glida i då?”

”Dega bulle så pröjsar jag dig sen. Max tjugofyra timmar. Inte en sek längre, I promise.”

”Okej Okej.. det är cool. Vill du jag ska spara kvittona också?” sa Tjorven på skämt och drog upp en cigg. Tony svarade inte, Tjorven hajade, det var knas på något sätt.

Egentligen så hade kvittorna varit svart på vitt, men Tony orkade inte bry sig. De andra klev ut bakom ur restaurangen och Tjorven hälsade på dem.

”Vad har hänt? Frågade Tjorven lite lågt till Rolle.

”Tar det sen”, sa Rolle bara.

Piskan låste haket och utan att snacka väder och vind hoppade Piskan och Tony in i volvon.

”Men T, kan du inte köra mig någonstans?” sa Tjorven när Tony var påväg att slänga igen dörren.

”Hinner inte gubben, brådis vet du. Ta en bulle”, han stängde bildörren och vred om nyklarna. Iväg. Tony hade siktet inställt på Odenplan, han skulle möta Putte, en snubbe i Hells Angels. Tony hade ringt Putte och bett om ett möte, snabbt som fan och Putte, mitt i gymmet hade sagt. ”Visst, gubben”.

Mackan vred också om nyklarna, fast i Piskans bil, en silverfärgad Ford Mondeo. Den tysta motorn drogs igång och någon sekunder senare, gammal rockmusik ur högtalarna. Rolle tryckte ur cd:en. Tyst. Bilen spann katt och Mackan gasa. De såg hur Tjorven stod rak upp och ner och ringde på en taxi.

De satt tysta i bilen tills de passerade Solna C, det enda som hördes var det svaga motorljudet. Rolle bröt tystnaden.

”Vad kommer hända nu?”

”Vad menar du?” sa Mackan och körde om en sopbil.

”Ja, vad fan tror du? Tror du ryssarna dyker upp idag eller? Du sköt ju fan ena killen.”

Mackan funderade en skvätt. Precis när de lämnade Solna sa han;

”Nej, jag tror inte det, inte idag. Tony ska snacka med HA om den där Nikita. De var ju han som spåra ur. Om Änglarna kan göra något har jag ingen aning om. Egentligen fattar jag inte var bro ska till dem att göra, men han vet.” Mackan gasa ytterligare. Det var lite drag ändå i Forden, en gnutta.

Först mot Tonys kvart. Till kassaskåpet och skyddsvästarna. De bodde ju i samma hus alla tre men grejerna var i Tonys kvart. Mackan hade extranycklarna. Från Solna till Sveavägen, tyst i bilen.

Tjugo minuter senare lämnade de Tonys kvart. In och ut. Nu dressade i varsin väst och ytterligare två i en väska. En till brorsan och en till Piskan. Men Mackan undrade om inte västen var för liten till Piskan. Piskan hade ju blivit riktigt tjock på senaste tiden. I fickan hade han också fyrtio lax. Nästa mål var Skender, gubben med gunsen. Bra gubbe, äldre trogen lirare som alltid höll vad han lovade.

Sveavägen, raksträcka. Trafikljus och människor överallt. Rörelser och storstadslivet där ute lunka på som om brödernas incident med ryssarna aldrig hänt. Som om deras brutala värld inte fanns. En äldre dam där ute bar på tunga ica-kassar och ett cyckelbud trampa på för glatta livet i trikåer, solbrillor och hjälm.

”Du, tror du det blir något av organisationen?” frågade Rolle när bilen bromsa in vid korsningen Odengatan.

Mackan tänkte. Trummade lite lätt på ratten, gult, grönt.

”Det beror på.” sa han, växla och gasa.

”Beror på vadå?”

”Ja, om vi överlever det här och kommer ut med heder.”

Rolle funderade. Det låg mycket i vad brorsan sagt, ”kommer ut med heder”. Överleva kände Rolle, att det var det ingen tvekan om. Han litade på Tony. Men om det lyckades kliva ut detta kaos med heder – högt huvud – rak rygg. Då kanske BRÖDER skulle få sig en jävla knuff framåt. Han vände blicken ut. Girls girls girls... våren, snart sommar.

”Kolla in bruden i rött, hon med den röda kjolen. Fy fan vilka spiror”, sa han.

”Du fattar att det är jävligt allvarligt det här med Nikita va?” sa Mackan lite grinigt.

Rolle vände sig mot brorsan. Men sa inget. Han förstod. De hade för fan skjutit och misshandlat en av ryssarna snubbe. Våren försvann på ett kick för Rolle och han blev plötsligt rädd en smula. Visst, han och storebröderna hade varit med om mycket förr. Riktigt mycket, kanske värre knipor än det här. De hade för fan mördat sin egen far. Men han fatta - this is serius shit.

Ner i Klarabergstunneln. Ut i tunneln. Under Slussen. Tyst i bilen. Trafik och motorn spann. På med radion, leta station. ”Energi...” reklam. Ratta vidare. Hip hop, klassiker LL Cool J, mama say knock you out... Upp på andra sidan stan.

”Känner du den här Skender bra?” frågade Rolle.

”Skender Rexhepi heter han och nja, jag har träffat han ett antal gånger med Tony. Har du aldrig varit med?”

”Nä, har ingen aning om vem han är.” Rolle trumma på instrumentbrädan. ”Mama says knock you out.” mumlade han med.

”Han är helt okej”, sa Mackan. Han son Ekrem gillar jag som fan. Smart snubbe.”

”Son?”

”Ja han har en son, vet inte hur gammal men han var med oss ut för ett tag sen, och tog en pilsner. Han skulle då börja plugga på högskola. Historia eller filosofi eller vad det nu var.”

”Aha. Högskola, där har man ju inte en jolle. Skulle aldrig palla sitta bänk sådär. Fan vad trist. Men du plugga väll upp dina betyg? Inne på kåken. Gjorde du inte det?”

Mackan svängde av vid Enskede och in på en mindre väg som gick pararellt med den stora.

”Jo”

Mackan hade ingen som helst lust att snacka plugg och att han faktiskt kommit in på högskolan, inte med Rolle. Inte nu. Nu låg de fan i krig. Krig med tunga ryssarjävlar.

De båda klev in på en liten restaurang. Lortigt litet hak, med några spelmaskiner som snurra och vitröda rutiga dukar. Mackan såg direkt Skender, ville man ha tag på gubben så var det här. Han var alltid på denna restaurang, det var inte hans hak men hans tillhål och ägaren var någon kusin till kosovo-Albanen. Lite folk. Några vid maskinerna och två pers vid ett bord förutom Skender som satt med block och miniräknare. Liten smal figur, platt särjat ansikte med tjocka ögonbryn. Ett par läsglasögon på näsan och satt klädd i svart skjorta och svarta kostymbyxor. Enskede, södra Stockholms ena vapensäljare. Hade alltid skit att sälja och oftast flera att välja på.

Bröderna gick fram till bordet. Mackan först och Rolle snett bakom.

”Tja Skender”, sa Mackan utan att sätta sig ner.

Gubben tittade upp från räknandet.

”Markus, se goddag.” Han sneglade på Rolle.

”Det här är lillebrorsan, Roland”, sa Mackan.

Skender nickade mot Rolle, som nickade tillbaks.

”Tony ringde dig va.”

”Han gjorde det ja, följ med här”, sa gubben och reste på sig. ”Hur är det med Tony?” frågade han och började gå mot kassan.

”Han lever.” svarade Mackan kort. Mackan ville bara få det här avklarat så fort som möjligt. In och ut. Han ville tillbaks, vara samlad med Tony om det skulle braka loss på något sätt.

De följde med Skender bakom disken och in i köket. Där inne höll en kock på att slita disk och en blond, smal servitris satt under en fläkt och rökte. De gick in på ett litet kontor och Skender stängde dörren. Trångt kontor med ett litet skrivbord och en stol. Bruna väggar och en ganska hög växt, som såg ut att vara plast stod i ett hörn. Gubben öppnade en garderob och tog fram en väska.

”Så vad pysslar ni med nu förtiden?”, sa Gubben.

”Cut the chase, Skender” sa Mackan. ”Vill bara ha guns och sticka. Brådis.”

Skender tittade på honom och drog upp dragkedjan på väskan.

”Visst visst.”

Han halade upp två kartonger.

”Helt nya”, sa han, ”Glock 19. Bara för att Tony är bra så får ni dem för sju lax styck. Fattar ni är i trubbel och jag ska snacka med Tony sen om en grej. Ni vet. Jag kliar er, ni kliar mig.”

Rolle tog en kartong och öppnade den. Drog fram en inplastad glock och höll i den med plasten och utan magg i. Som vilken glock som helst.

”Tack”, sa Mackan. Vad har du mer?”

”Mer” mumlade gubben. ”Här”, han drog upp en kromad revolver med träfärgad kolv. ”Tung bit, klassiker, 357 Magnum.” Han gav den till Mackan som vägde den i handen.

”Använd?” frågade han.

”Ja, av mig. Har endast skjutit med den i skogen. Har haft den i några år men den har legat. Tio papp.”

”Den är för stor”, sa Mackan. Revolverns pipa var lång, pjäsen tung – makt. Men för otymblig.

”Spring Desert Eagel 44 Magnum”, sa Skender och drog upp en kromfärgad pistol med brun kolv. ”Endast provkörd den också. Annars helt ny. Åtta lakan boys.” Han la den på bordet och tog upp ytterligare en gun. ”Samma pris, helt ny. Never used.” En svart gun till la han upp. ”Sig Sauer” sa han kort.

Kvart senare. Tre guns. Billigt tyckte Mackan, tjugotvå lappar. De hade tagit Desert Eagelen också och fått en jävla massa ammo till. Nu satt de igen i bilen. Mackan ringde Tony men inget svar. Han startade upp och körde tillbaks till restaurangen. Började tänka på Carro. Han hade lovat att ringa henne nu under eftermiddagen men det var inte läge. Lovat att höra av sig och att de kanske skulle dra en bio eller nått efter att bröderna gaddat sig. Gaddningen skulle nog inte bli av idag heller. Inte nu när det var sådan jävla kaos. Skulle han ringa Carro ändå? Nej, han avvaktade tills senare. Det var något som störde honom. Han tror det var att han saknade henne. Fan, han kände sig sårbar och slog bort tankarna om henne. Inte bra, tänkte han och funderade på om de inte skulle tagit den där feta revolvern istället, 357 Magnum, fanns det något mer fetare bit? Dra upp en sådan ur rockarmen – respekt.

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. tja wanted!!!fan va bra den e bröder.hoppas att du släpper den snart med.nu e det inte lång tid kvar innan din förstaaa bok kommer.kan man köpa den i bokhandeln,eller bara på nätet?mvh chobban

    Skrivet av chobban — 13 Aug 2009, 21:57

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor