Blogg gratis Logga in

WANTED

11 Aug, 2009

wanted | 11 Aug, 2009 | Tatuerat BRÖDER | (1990 Läst)

Tatuerat BRÖDER - kap 2

Kap 2 ur min fiktiva bok Tatuerat Bröder

”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner bla.”Matt” – är fiktiva crime storys. ”Tatuerat Bröder” – försmak på en fiktiv bok jag skriver. ”youtube och bilder” – som det låter

2

Mordisk form

”Otto, Otto, Otto”, upprepade Rolle lågmält för sig själv i baksätet på bilen. Han sög på namnet och funderade på killen. En kille från Hässelby som de växt upp med. En jätte, stor som ett hus. En kriminell bit, hårdkokt lirare som visat sig lika pålitlig som big.

”Honom vill vi ha!” utropade Rolle efter ett tag högt i bilen.

”Ta det lilla lugna va” sa Mackan och svängde ut mot Solna. ”Alltid som en treåring.”

”Ska vi bilda Bröder” sa Tony. ”Måste vi ha fasta stadgar och regler. Plus ett tydligt mål vad vi vill med det hela.” Han flyttade på pistolen baktill i byxlinningen. Den skavde mot sätet. Alltid lika dant. Satte den framtill snett i skärpet istället. Skulle vara helt underbart med ett axelhölster under kavajen, tänkte han och glodde ut när de passerade någa bensinmackar.

Den senaste tiden gick han ständigt beväpnad. Han bar en Tanfoglio 9 mm gun. Inte allt för vanlig och dyr. Helt silverfärgad med arton skott i magget. Satt som gjuten i handen på honom. Exklusiv bit som han köpt för ett halvår sen. Tretton lax hade han givit, blivit erbjuden andra järn för betydligt billigare med samma kvalitet, de också nya i kartong. Men kärlek vid första ögonkastet kan man säga. Och vad betyder stålar om det vankas kärlek.

”Så du tycker vi ska varva Otto?” fortsatte Tony efter den silvefärgade pjäsen satt rätt.

”Ja” kom från baksätet. Rolle satt alltid där bak. Mackan alltid vid ratten och Tony fram i passagersätet.

”Han är klockren. Skulle kunna lägga mitt liv i killen händer.” fortsatte Rolle.

”Håller med” sa Mackan och stannade till vid ett rödljus. De var snart framme vid Solna centrum men de skulle passera centrumet. Deras hak ”Piskan” låg förbi Råsunda och Solnahallen. På gränsen till Sumpan. Tony funderade på Otto, Otto Garas. De hade bott grannar i nästan hela livet eller i samma kvarter. Samma slitna hyreshus. Otto var mer känd som alias Garas, var i samma ålder som Tony, kanske några år yngre. Strax över trettio. Tony visste att han haft ett minst lika helvete som bröderna i uppväxten. Alkis till farsa och en morsa som gick på tjack. Men han var ensam, hade inte haft några bröder att dela skiten med. Han päron hade dött, båda samma år, för tre år sen. Morsan i överdos och farsan hade kört ihjäl sig på Essingeleden, i fyllan, och dragit med sig en hel tvåbarnsfamilj. Nyfödd ung en tvåårig flicka plus far och mor. Det enda som päronen lämnat efter sig förutom djupa spår var kvarten som de bodde i. Kontraktet hade gott över till Garas men senast Tony stött på honom så ville han ifrån Hässelby så fort som möjligt. Bara känslan att ha bott i samma lya, samma förort i hela sitt liv, hindrade honom från att gå vidare i livet.

”Vad gör Garas idag?” frågade Tony och de passerade Centrumet. Solna Centrums parkering till vänster och massa höghus på höger.

”Tror han jobbar som bartender på Södra eller fick han kanske sparken därifrån?” svarade Rolle.

”Jag träffade honom för två månader sen”, sa Mackan. ”Då var han arbetslös, fråga mig om kneg.”

Tony funderade. Själv hade han inte träffat honom på ett tag, kanske var dags att göra det.

Men innan var de tvungna att bestämma reglar och sånt som var av vikt för att få detta att funka. Tankarna for runt om att starta en organisation.

Framme vid haket. ”Piskan” stod det med gröna bokstäver och vit bakgrund. Rolle som var Bajen för halva slanten, Hammarbyare när det passade honom hade velat smuggla in Bajen färger i Aik land. Så inredningen var också en släng av grönt och vitt. Men inte så det stack. Skulle de hänga upp en liten flagga eller något som antydde direkt till Bajen så var det god natt. Självmord helt enkelt, för haket. Även om vimpeln skulle hänga i städskrubben. Rolle brydde sig egentligen de nada om fotboll eller sport, men att testa gränser låg i hans natur.

De klev ut ur deras svarat Audi och klockan var efter lunch. Dagens på svarta griffeltavlan var lasagne eller fiskpinnar och potatismos. Piskan körde vanlig husmans utan krusseduller som gick hem hos många. Haket gick runt men inte mer än så. Åtta fyrsittsbord och en bar. De öppnade dörren. Matgäster vid tre bord. Men rusningen var över och folket som beställt foder mellan elva och ett var tillbaks till deras plats på jobbet. Den gröna klockan på väggen visade halv två. Saga torkade bord. Hon var den enda riktiga anställda och tillsammans med Piskans brud Kim, skötte de kassa, disk och servering, Kim även köket.

Saga tittade upp när de kom in. Blond söt, tjugoårig tjej som bodde i samma fastighet som restaurangen låg i. Kort killfrisyr men vackra ansiktsdrag. Tog break från plugget och jobbade halvtid på deras hak. Samma dag som de hade slagit upp portarna för första gången hade hon dykt upp och frågat jobb. Rolle var den som tog emot henne och med en flirtande blick hade hon fått Rolle att säga ”Ja”. Utan att han hört efter med de andra. Men de visade sig att hon var bra. Gjorde allt hon skulle och tog egna initiativ. Hon var omtyckt bland bröderna och även av Piskan och Kim. Kim och hon hade blivit riktigt goda vänner på senaste tiden, till och med dragit en bio tillsammans.

”Hej boys” sa hon och lös upp. Alltid glad.

”Hej hej”, svarade Rolle. Tony nickade och log. Mackan hejade han också.

”Hur går det?” Frågade Tony när de passerad henne in mot köket.

”Jo, lunchen som vanligt, men nu är det lugnt som ni ser. Kim stack ut en sväng, hade något ärende och Piskan är i köket.”

Rolle stannade upp och satte sig på en barstol. Några av gästerna reste på sig och gick ut efter att ha ställt brickorna i ett ställ. Ett bygg gäng fyllde ett av borden och ett par kontors folk de andra. Slips och kavaj, kontra skitiga byggare. Alla gilla husmans.

”När ska du och jag gå ut då?” fråga Rolle när de andra bröderna försvunnit in i köket.

”Ja när jag får sparken kanske.” svarade hon med trasan i handen.

Rolle flirtade med henne flitigt, det hade blivit deras grej. Men han trodde, det kändes som hon hade ”a thing” för Tony. Inte för att han brydde sig, deras blinkande var på bara på skoj. Men han skulle ju inte tacka nej direkt, om hon helt plötsligt knäppte upp. Men nu var det lekstuga än så länge.

Rolle gick bakom baren och började pula med lite glas och annat. Saga fortsatte torka bord. Han gillade stå bar på kvällarna. Inte för att det var värsta draget. Några lokala gubbar och lite ungdomar kanske hängde kvar tills ett då de stängde. Men var det fotboll på Råsunda brukade det vara smockat med folk. Gnagare men de drack de också. Nej, Rolle gillade det för att det var första gången i sitt liv som han fick ha lite ansvar.

Tre stängde de igen lunchen och sedan brukade Piskan och Kim turas om att laga mat och hänga kvar på haket. Några beställning kom alltid under kvällen och till helgerna var det lite mera. Runt nio tio stängde de köket och sedan var det bara baren som gällde. De körde inga direkt scheman eller strikta regler utan allt rulla på efter hand. Mackan hade till och med någon gång fått stå och trollat fram en stek, fastän han avskydde kök, kastrull och spis. Tony körde pappers biten och Mackan, allt i allo.

Tony och Mackan klev in i köket. Kastruller hängde över köksöarna till plattor, stekyta och diskar. Ganska stort kök för att vara så litet hak. Piskan stod vid diskmaskinen och vred precis på en omgång rykande maskin. Han var trettiofem år gammal. Kort och tjock. Ansiktet var lite, runt och han hade rakad skalle. En märkbar guldring hängde i höger öra och ett ärr gick vid andra örat ner mot halsen.

Han vände sig om och harklade sig. Hade någon egendomlig vana att alltid harkla, låta nästan som gris då och då, ofta precis innan han mötte någon.

”Hallå där” sa han och slängde en rutig kökshandduk över axeln. Det var varmt inne i köket. Ångade från diskmaskinen.

”Läget?” frågade Tony.

”Super. Är ni hungriga?”

”Nej, vi slängde i oss en varsin pizza”, svarade Mackan när de tre passerade kylarna och gick in på kontoret. Sista rummet förutom toaletten och städskrubben. Det fans ett lite lager också men mer som en stor extra skrubb.

”Var skulle Kim?” frågade Tony och satte sig i kontorsstolen bakom skrivbordet. Det var bara han som satt där, i den stolen. De andra slog sig ner på varsin stol mitt emot. Kontoret var litet. Inga fönster ut, en bokhylla med lite pärmar och böcker om ekonomi. En och annan guide om hur man sköter en restaurang. En liten kopiator och fax i hörnet. Bärbar dator på skrivbordet, blommväxt i plast i ett hörn och lite smått och gott en kontor ska ha. Häftapparat och slarviga dokument liggandes lite här och där.

”Nej, hon hade lovat att besöka en polare som precis ploppade ut en unga.”

”Aha” sa Tony och drog ihop papperna på bordet.”

De började tala om gårdagens händelse. En stammis hade blivit så full att han tagit fel på toa och städ. Mackan hade kommit på honom när han slog en båge inne städskrubben. Jävla vad sne Mackan hade blivit. Lyft ut fanskapet fortfarande med byxorna nere. Mackan visste ju vem som skulle få ta hand om pisset. De skrattade åt det hela och Saga stack in huvudet.

”Jo jag glömde”, sa hon. ”Det var någon kille förut som var här och sökte er.”

”Vem då?” frågade Tony och lutade sig tillbaks så stolen, gungade lite lätt.

”Nja han sa inget namn, Mörkhyad kille, afrikan. Kort krulligt hår och var en aning knubbig.”

”Hade han en sådan här” sa Piskan och slog sig själv på tjocka magen.

”Nej inte så stor.”

”Halta han?” frågade Tony.

Hon funderade.

”Jo, det stämmer. Han halta och så bröt han på engelska. Eller talade blandat engelska och svenska. Jag sa bara att ni inte var här, då försvann han.”

”Eddie”, sa Tony. ”Jo jag vet vad det rör sig om. Tack Saga.”

”Nemas problemas” svarade hon. Hon vände blicken mot Piskan ”Tjockis, finns det någon lasagne kvar? Är lite hungrig.”

”Jo det finns några rutor, spara en till Kim bara.”

”Visst”, sa Saga och försvann.

”Nä, ska fortsätta” sa Piskan och reste sig upp. ”Kim tar köket ikväll, jag ska hem och sova, bara så ni vet.”

”Du” sa Tony och tittade på honom. ”Skulle behöva snacka med dig senare, vi har en ide som vi ska köra på, men jag ville hålla dig utanför. Vill bara tala om varför, så du inte får gråt i ögat.”

”Visst visst”, sa Piskan och lutade sig mot karmen till dörren. Han rörde på ryggen som han kliade sig mot dörröppningen.

”Men vi tar det innan du sticker hem.”

”Okej” sa tjockisen och försvann till disk och kastruller.

När han försvunnit frågade Mackan Tony, varför han inte ville ha med Piskan i organisationen. För det var väll det han syftade på.

Tony förklarade, han hade lärt känna Piskan under senaste voltan. Han hade inget ont att säga om killen. Super på alla sätt. Varit med om mycket också, men det fanns två anledningar. En, var att de hade ju restaurangen tillsammans med honom och skulle de knaka i deras relation på grund av skit i organisationen, skulle det gå ut över haket. Den andra var att Piskan själv sagt för några månader sen att han aldrig någonsin trivts så bra i sitt liv som nu. Han hade undanstoppade deg kvar från rånet, delägare i en laglig bussnies, fick syssla med något han diggade och kilade med någon han gilla som fan. Det kändes fel att dra in honom i något som BRÖDER då. Mackan nickade.

”Hur ska vi göra med Eddie?” frågade Mackan sen.

Tony fiska upp en mobil ur kavajfickan och tryckte on. Han hade glömt slå på den efter besöket på kyrkogården. Nokia lös och den lilla mojängen spela toner som markera att den nu slogs på.

”Hade glömt att han skulle dyka upp”, svarade han. ”Vi får ta tag i honom efter ryssen varit här.”

Eddie låg tio lax efter. Han dealade koks åt bröderna och allt hade gått som på räls. Rakt spår hela tiden under ett halvår. Men för några dagar sedan när han skulle dega så fattades det tio lakan. Fick ju skiten på krita. Han hade först grinat om att han tappat en rulle femhundringar. Men efter lite ont i benen som Mackan givit honom med glädje, så kröp det fram att han varit på Cosmopol. Varit på Casinot och spelade bort degen. Vanlig story. Jävla kortbögar tyckte Tony som aldrig rörde varken kort eller tärning. Eddie fick några dagar på sig att hosta upp kulorna och om inte, så blev det pålägg plus smärta. Idag var ”några dagar” och Tony hade sagt till honom att dyka upp på ”Piskan” vid lunch. Men Eddie hade glömts bort och Tonys telefoner hade varit avstängda i stort sätt hela tiden. En lös nu ”on” och den började nästan ringa på stuts.

Nu var det tyst i restaurangen. Klockan var strax före tre och borden stod tomma. Mackan hade kilat iväg och tagit ett rygg pass. Fanns ett gym i Solna som några polare till dem drev. Han brukade variera gym, kändes roligare att svettas i olika miljöer. Många håller sig till samma lokaler, tryggt och skönt och så lär man känna folk. Men Mackan hade inget behov att knyta onödiga gympolare som bara snacka muskler eller anabola, ryssar eller vikter. Omväxling gav honom styrka. Han hade kört tungt och efter det duschat snabbt. Lovat Tony att komma tillbaks innan tre. Nikita, ryssen skulle ju dyka upp då. Fem minuter i hade han stegat in på Piskan. Saga satt på en barstol med hakan i händerna och armbågarna på bardisken. Rolle stod i baren och höll i en ramlös.

”Har han kommit?” fråga Mackan när han klev över tröskeln. Rädd för att ha kommit försent. Han slängde en blick på klockan.

”Vem då?” frågade Rolle.

”Tysken, så klart.” sa Markus något irriterat för att inte Rolle hängde med i svängarna. Ibland verkade det som saker som sas gick in genom enar örat och ute genom det andra, tänkte Mackan och gick förbi baren.

”Vilken Tysk?” frågade Rolle då. ”Känner ingen Tysk.”

”Häng med lite va”, sa Mackan och gled in i köket och in på kontoret.

Det blev tyst några sekunder ute vid baren och Rolle funderade. Vem fan skull komma?

”Så vad sysslar ni egentligen med?” frågade Saga och drog handen genom det korta blonda håret.

”Vad menar du?”

”Ja vem som helst fattar ju att det inte är aktier eller fonder ni gör pangar på. Har ju hört att bröderna Jacksson ska man hålla sig borta från.”

Rolle log flirtandes istället. Krogen var hans rätt plats och mark att ragga katter i vanliga fall. Men flirta gjorde han hejvilt överallt. Så han log så charmerande han kunde varje gång han snacka med Saga.

”Vad säger du, ska vi inte dra en bio du och jag?”

”Snacka inte bort det nu, eller måste ni döda mig om jag för veta.”

”Något i den stilen kanske”, sa Rolle och klunkade ramlösa.

Dörren öppnade plötsligt och en man i femtio års ålder visade sig i öppningen. Bakom honom, en stor rakad kille med utländsk påbro. Båda var ledigt klädda. Den främre gråhåriga hade guld lite överallt. En tjock ankarkedja längst halsen dinglade över den ljusa t-shirten och händerna var utsmyckade.

Nikita, visst fan. Han skulle ju komma, tänkte Rolle.

Mannen i spetsen var Ryssen Nikita. Känd kriminell i Stockholm som var placerad här sedan långt tid tillbaks av den ryska maffian, för att sköta viss verksamhet i Sverige. Ansiktet var grovt och luttrat.

”Var är Tony?” sa han när han tagit några steg in. Den storvuxne gorillan stod dörr och tittade sig runt i lokalen.

”En sekund”, sa Rolle och försvann in mot kontoret.

Ett tiotal sekunder senare dök Tony och Mackan upp. Rolle slank in i baren igen.

”Min vän Tony” sa Nikita med lite gladare stämma.

”Nikita”, sa Tony. Tony gick fram och hälsa. Tryckte ryssens hand med båda händerna och fortsatte, ”Sist jag såg dig måste varit på min muckarfest för två bast sen.”

”Jo”, sa Nikita ”Det var ett bra tag sedan. Hur är det med dig gubben?” Hans svenska var nästintill perfekt utan brytning. Men han hade nu varit i Sverige i över tjugo år.

”Kan inte bli bättre” svarade Tony och Nikita sträckt fram högern mot Mackan. De hälsade lite mindre kamratligt. Hade bara träffats två gånger förut något flyktigt. Tony tittade på Saga och sedan sa han till Nikita;

”Ska vi ta en lite promenad kanske?”

”Bra bra”, sa Nikita och frågade med ett ord ”Mobiler?”

”Inga” svarade Tony. ”De ligger på kontoret.”

Brottslingens värsta fiende på grund av avlyssningsskäl. De gick ut allihop utan Rolle och Saga.

”Får du inte vara med och leka?” sa Saga lite retligt.

”Bio?” svarade han och tittade på henne.

Det verkade så som Saga sa. Men i själva verket gav Rolle fulla fan i vad han fick veta och inte veta. Han hade vant sig att få stå i kulisserna och på ett sätt var det en lättnad för honom. Tony och Mackan fick ta hand om snacket och tänkandet så kunde han glida med på en räkmacka. Tänka var inte riktig hans grej. Det passade honom utmärkt att bara få haka på i lä, så länge det rulla in deg. En annan vinkel av det hela var att Tony ville skydda honom från allt. Beblanda Rolle i lite som möjligt, hade alltid varit så.

Tony tände en cigg och sträckte över paket till Nikita men han avböjde. Gorillan gick några meter efter och Nikita i mitten. Tony på vänstra sidan och Mackan till höger. De gick upp mot gatan, in på en mindre bilväg. Några mindre villor stack upp bakom häckarna och en och annan glad spillevink var ute och promenerade i det fina vädret.

”Så vad har du?” frågade Tony i stegen.

”Ska snart gå rakt på sak”. Sa Nikita. Han stannade upp och de stanna också. Nikita vände sig till Tony.

”Jag har fattat att du och dina bröder går att lita på. Att ni får saker och ting gjort och att ni även begått den värsta sortens brott.”

”Jasså”, svarade Tony.

Han visste att det ryktades om att det var han och de andra två bröderna som mördat deras farsa. Bröderna talade aldrig någonsin om det med någon annan, bara de absolut närmaste. Tony visste ändå att det inte var någon hemlighet, folk visste och snackade. Men det gick även andra rykten. Strax efter de mördat sin far, knivhöggs en annan man i några kvarter bort från mordplatsen. Inte alls lika många hugg, men enligt media så var det många och mordet brutalt. Mannen dog på platsen. Det var tydligen en uppgörelse om koks. Ingen åkte fast och gatan viska bröderna Jacksson. Denna gång var de helt oskyldiga. Fast ryktet sa annat och det viskades hej vilt, rent skit. Någon hade sätt med egna ögon hur Tony och Mackan huggit ihjäl killen och att Rolle ståt utkik. En annan hade sätt Tony ensam utföra dådet. Men så var det inte.

Nikita tittade på honom med en granskande blick.

”Jag har ett mord, en person som måste väck”, sa han allvarligt.

Det blev tyst. En blå ford av äldre modell rullade förbi och sommargruset knastrade under däcken på asfalten. Långt bort hördes det som någon snickrade. En hammare gick varm. Vinden smekte villornas häckar lite lätt och Tony drog ihop ögonbrynen. Mackan stod blixstilla. De hade aldrig direkt blivit erbjuden ett beställningsmord.

”Varför oss? Varför inte de stora organisationerna? HA? Bandidos? Eller OG? Varför inte Juggarna?” Frågade Tony. ”Eller varför anlita någon utifrån i huvudtaget? Finns ju tusentals ryssar som gör det för korvören i ditt hemland.”

”Jag har mina anledningar. Vi har ju samarbete med alla du nämnde på olika nivåer, men vill inte vända oss till dem. Det är sant att vi kan skeppa över någon hemifrån men har beslutat att vända oss till någon ny som vi vet är hundra.”

Det luktade lurt, tänkte Tony. Det kanske var någon i de organisationerna som skulle raderas.

”Det är ett vittne till ett mord som ska tystas.” sa Ryssen.

Ögonen på Nikita smalnade och innan han fortsatte blev det en kort paus.

”En kille som rör sig bland skit men inte är tung. Det får absolut inte bli kopplat till oss och skulle det gå fel så måste det se ut som en uppgörelse eller annan personlig vendetta. Killen kommer från Hässelby. Dina gamla kvarter eller hur?”

Tony hajade till. Då var det någon han kände. Fanns inte många lirare på de gatorna som han inte kände till. Om det inte var i den yngre generationen. Nu förstod han varför bröderna blivit utvalda.

”När måste de ske och vilka deg rör det som om?” frågade han kallt.

”Inom en månad och trehundra femtio ligger på bordet.”

”För lite.” sa han men han visste att kronan var däromkring i vanliga fall.

”Tänk på det va? Du klättrar på stegen i våra ögon och lyckats det så kan vi skaka tass många gånger.”

Nikita och den andra snubben, som inte sagt ett pip lämnad dem när de promenerat klar. Tony och Mackan stod utanför haket och Rolle kom ut. Glasdörren gnisslade till en aning.

Efter att ha förklarat för Rolle vad Ryssen sagt blev det tyst tills Rolle sa;

”Undra vem som ska bort?”

”Sak samma”, sa Tony. ”Vi tackar nej. Inte för att det är ett mord eller för att det kanske är någon vi känner, utan för att det är just ryssarna som frågade.”

”Är du säker?” frågade Mackan.

”Nej, men just nu är svaret nej.”

Det var också för lite stålar för att utföra ett mord, men bröderna hade kontakter i Öst, på andra sidan pölen som kunde komma hit och göra smutsjobbet för en simpel slant. Men Tony gissade på att Nikita ville, att de skulle utför skiten själva. Att smutsa ner sig med blod av egna händer, låg inte rätt just nu, tänkte Tony. Men han skulle fundera mer på saken, fanns ju fördelar också.

Piskan plus bröderna satt bord. Ensamma på restaurangen och de hade bett Saga ta en två timmars break. Kim hade de ringt till och sagt att hon kunde komma senare. Dörren var låst. ”Öppnar klockan 20.00” stod det på en handskriven skylt. Tomt på restaurangbordet förutom ett block och en penna.

De förklarade för Piskan om iden att starta upp organisationen BRÖDER och Tony berättade varför han inte ville Piskan skulle vara med. Men skulle de någon gång stänga igen restaurangen så var han välkommen.

”Jag vill ändå ha dig som rådgivare och kunna bolla tankar med dig om det är lugnt?” frågade Tony.

”Självklart” sa Piskan.

”Du kommer få ta del av det mesta men hållas vid sidan om, om du fattar.”

Han fattade och så började de diskutera det hela. Tony hade redan strukturerat upp organisations ”tänk” i huvudet och presenterade det för de övriga.

”Bröder handlar om lojalitet”, började han. ”Vi ska ha våra regler och paragrafer som absolut inte får överskridas. Men lojalitet är nyckeln. Vi ska ta hand om våra på ett helt annat sätt en andra gör. Målet är inte att bli stora utan rika och gemanskap.”

De övriga tre satt tysta och lyssnade stort. Den mest skeptiska var Mackan men han ville nu bli övertygad till max.

”Andra organisationer är uppbyggda så att det nästan bara gynnar de i toppen att vara med. Slavarbete längst ner och degen går raka vägen till toppen. Organisationen blir då beroende av att vara många i antal. Inte vi. Vi ska se till att, de vi binder till oss, våra medlemmar har det bra och därför förblir lojala och arbetar stenhårt. Bröder är inte ute efter att synas, bli stora och vinna gaturespekt. Den respekten ska finnas men i det dolda. Bättre få brutala handlingar än många små. Bättre att vara få och lojala än att vara många och inte veta var lojaliteten står hos folk. Jag vill inte för stunden att vi ska binda upp mer än sex personer. Tre till alltså. Utan, för varje medlem efter antalet sex nya, ska vi hålla ett möte om vi verkligen vill bli större. Det jag menar är först när vi är sex och det är någon ny som vill komma med ska vi tänka till ordentligt, om vi vill ta steget till tolv styckan och därefter vid arton. Tvivlar på att jag vill att vi ska bli större än så men vi får se. Besluten ska tas av oss tre.” Han tittade på Mackan och Rolle och fortsatte;

”Ingen annan har någon beslutspost men vi ska lyssna stort och öppet på de andras åsikter. Är vi oense så röstar vi. Det ska finns regler för vad vi får göra och inte får göra. Som medlem kan du inte gå ut organisationen om du inte blir utkickad eller dör. Eller om vi tre tycker att skälen är tillräckliga att någon ska få gå, om de ber om det. Vilka som blir medlemmar bestämmer endast vi tre. Andra organisationer tar ofta en medlemsavgift kanske varje månad. Folk måste hosta upp deg. Men inte vi. Vi fördelar inkomsten från knegen i procent och en stor del går till en gemensam kassa. Denna kassa fördelas sedan ut varje år i olika skalor till respektive medlem, men den stora delen ligger kvar som pengar till organisationen. En medlem kan inte säga nej till ett arbete vi delar ut. Han som gör arbetet får större del av inkomsten än oss andra. Men alla ska som sagt få en liten del av kakan.” Rösten var under hela utlägget formel och allvarlig.

Ingen annan sa något.

”Att förneka medlemskapet är oacceptabelt förutom vid en polisutredning. Vi ska vara stolta på gatan, gå i skuggan men ändå så måste vi vara smarta för att inte trilla dit i onödan. Att tjäna pengar på andra jobb utanför organisationen är ej acceptabelt. Bara om jobbet är lagligt. En medlem får alltså bara utföra jobb som vi delar ut. Det ligger på våra axlar att se till att jobben strömmar in.”

Tony funderade lite och sa sedan;

”Men nummer ett vi måste ta hand om våra gossar. Som exempel och nu sägar jag inte att vi ska erbjuda Otto en plats. Men som exempel. Vet ju att killen vill bort från hemmaplan. Vi ser till att han får en lägenhet i stan. Helst nära oss, vi ser till att han har ett åk. En bra början. Det bygger lojalitet. Vi kliar han på ryggen och skapar band. De vi väljer ut måste vara noga valda och gärna soldater, som inte backar för något, men är lite vilsna ute och trånar efter en gemenskap. Vi tar hand om dem och de arbetar. Vi själva knegar också till en viss del på olika sätt.” Orden tog slut, tankarna var ganska tömda på organisationen. Tony granskade de andra.

”Mig har du övertygat”, sa Mackan.

”Hur ska loggan se ut?” frågade Rolle ivrigt.

Piskan satt tyst.

En timma och femtiominuter senare var klockan åtta. Piskan öppnade dörren, den gnisslade som vanligt en aning. Två stammisar stod utanför och väntade. De var två halvalkisar som brukade sitta vid bordet längst in till vänster. Piskan ville vara med i organisationen, men förstod att han inte kunde. Tony hade som sagt sina anledningar. Men han var nöjd med att få sitta med och få ge råd. Visste ju att det skulle gynna honom på olika sätt ändå.

Tony slog igen blocket och rese sig upp. Rolle begav sig bakom bardisken och Mackan gick in på toaletten. Mackan var hungrig och Piskan skulle slänga ihop lite krubb till allihop. Hans lediga kväll fick vänta. Han ville höra mer om Bröder. Ville höra hur diskussionerna gick.

Nu hade de skrivit ner paragrafer och regler. Enkla ting men viktiga som fan. Det var en stomme som förmodligen skulle ändras lite då och då och den såg ut så här...

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. När kommer nästa del my freind

    Skrivet av gurras — 11 Aug 2009, 21:31

  2. Thumbs up, vill redan ha mer. :)

    Skrivet av Gf — 12 Aug 2009, 13:26

  3. nästa nästa nästa nästa del del del snabbt snabbt

    Skrivet av gurrass — 12 Aug 2009, 19:41

  4. Kommer strax inom närmast halvtimman!

    Skrivet av Wanted — 12 Aug 2009, 19:52

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor