Blogg gratis Logga in

WANTED

10 Aug, 2009

wanted | 10 Aug, 2009 | Tatuerat BRÖDER | (2771 Läst)

Tatuerat BRÖDER - kap 1

Kap 1 - ur boken Tatuerat BRÖDER.


”Huvudkategorier”- skriver jag om mitt liv och mina tankar. ”Om skriva” – om skrivbranschen och recensioner bla. ”Matt” – är fiktiva crime storys .”Tatuerat Bröder” – försmak på en fiktiv bok jag skriver. ”youtube och bilder” – som det låter

Detta är alltså ur boken ”Tatuerat BRÖDER”

En fiktiv bok som jag kommer lägga ut under veckan. Ett kap om dagen.

1

Början

Folk fråga mig, hur det är att leva i den undre världen, hur det är att vara medlem i en stor kriminell organisation. Jag brukade svara dom: det handlade inte bara om cash, våld, status, knark eller sex. Nej, det var så mycket mer än så. Det handlar först och främst om lojalitet. Men alla gillar ju cash, vissa knark, andra sex. Många diggar att bara glida. Glänsa. Och man tackar ju inte nej till saker som följer med direkt. Men, nummer ett: lojalitet. Det kan inte mätas i cash.

Mitt namn är Zebastian, kalla mig Zorro. Jag är medlem i en kriminell organisation, Bröder. Tre bröder, bröderna Jacksson, grundade skiten: Presidenten är Tony och de andra två heter Mackan och Rolle. Skiten är mitt allt - organisationen BRÖDER.

Jag kommer nu berätta hur allt startade. Hur organisationen växte fram i det kriminella träsket på Stockholms gator, hur BRÖDER blev ett känt namn i hela jävla Svea. Hur vi slogs mot och med andra organisationer, Hells Angels, Bandidos, Sweden Warriors och flera andra tunga gäng. Våld och cash är inget, inte värd ett skit, om det inte finns lojalitet.

Det började den 13 maj 2002...

Bilen stannade och de klev ut alla tre på en gång. Dörrarna på Audin åkte igen och bilen låstes med ett blipp. Bröderna tittade på varandra över biltaket. Tony tog täten. Det hade varit en spänd stämning hela förmiddgen. Känts i luften. Marcus och Rolle visste, det var en viktigt dag. Speciellt för Tony. Redan på morgonen när de möttes upp för att äta frukost på ”Nine”, ett fik på Odengatan, var det inte samma broderliga kramar som de gav varandra varje morgon. Tony hade kommit först, bra innan Marcus och Rolle dykt upp. Han hade rört i javan och glott ner i bordet under väntan.

När de andra kom och sätt Tony stirra bord, hade de genast förstått - idag var det allvar. Åtminstonde tills de var klara med besöket.

Men nu hade det tagit sig ut till kyrkogården. Det var tidig sommar, mitt på dagen och en man i gröna kläder krattade löv på gräsmattan utanför Hässelbys krykogård. Mannen tittade på dem när de gick över parkerningen. Bröderna gick i tystnad in på kyrkogården och Marcus slängde en blick på Rolle bakom Tonys rygg. Rolle mötte blicken. Den sa - ”Nu skärper du till dig. Det här är viktigt.”

Denna dag har alltid varit viktig för bröderna. Speciellt för Tony. Varje år den 13 maj var typ - heligt i organisationen. Inget festande, inga affärer och framför allt inge våld. Vet att Mackan drog kniven i en medlem för att snubben snortat i klubblokalen. Men han väntade tills klockan ticka över tolv - på natten. Sedan högga han den 14 maj.

De tre gick upp på grusvägen mellan gravarna. Träd och gravar. Stenarna sköt upp överallt ur gräset. I stegen tog Tony upp en cigg och tände. Kyrkogårdar, alltid så tysta. De tvingade nästan än till att viska. Vinden smekte träden som prasslade löv. Grusvägen lät grus under fötterna och bröderna gick målmedvetet mot en grav. Tony först och de andra tätt efter. Solen låg på och blänkte på en gravstenarna. Det var inte någons död denna dag som egentligen var viktig – besöket var för att hedra liv. Deras liv som just började detta datum, för läng sedan.

Marcus, Mackan Smörgås. Tjugosju år och mellanbrorsan. Känd för att slita folk i bitar och vara den aggressivaste av de tre bröderna. Kunde körde över vem som helst. Normal kroppsbyggnad, men väldigt stark. Tränade ofta men växte inte så mycket i volym. Var mer råstark, seg och lyfte nästan lika mycket som de största på gymmet. Tatuerad kropp. Tydliga ansiktdrag men en aning rund i ansiktet. Svart hår i kort frisyr. En och åttiofem lång, breda axlar och en blick som sa allt – dont fuck whit me. Han största brist och det som skilde honom från många var hans framfusighet. Rå i språket, rak och ärlig. Sa det som andra inte vågade och stod bakom varje ord. Backade inte får någon om han tyckte han hade rätt. Hetsigt humör och inget tålamod. Lyssnade egentligen bara på en person. På brodern Tony.

Jag och Mackan drog jämt för det mesta och grälade sällan. Jag gillade snubben, tyckte han kunde vara lite hetsig, men vem fan var inte det.

Det äldsta av bröderna Jacksson var Tony. Han som bar det tyngsta lasset. Fått ta hand om de andra två sedan barnsben. Smart och begåvad. Född ledare. Han var rak och ärlig men inte lika framfusig som Mackan. Mer stil i sättet. Mer tålamot. Lugn. Tony var fyra år äldre än Mackan fem år äldre än Rolle och dessa år bland annat, gjorde honom till nummer ett av de tre. Inte bara åren utan hela hans sätt att va. Han lyssnade i stor sätt bara på sin mor. Fanns inte hon med i bilden så var han diktator oavsett rum eller tid. En född ledare helt enkelt. Han hade tydliga ansiktsdrag, svart hår i bena, ibland kalufs och en vass bestämande blick. Till skilnad från mellanbrorsan så slogs han sällan. Våld berörde honom inte då han var uppvuxen och härdad i skiten, men oftast så fanns det smidigare vägar ansåg han, med större vinning – det var mer hans sätt. Hade de inte varit för deras bakgrund, skulle Tony förmodligen vara en riktigt framgångsrik affärsman med bolag och kapital. Så var inte fallet nu. Men han skulle snart bli President i sin egna brottsliga organisation. He was a naturel born leader.

Min respekt till Tony var stor – riktigt stor. En av de få jag aldrig skulle tjafsa emot och då menar jag aldrig. Ibland kändes han som en farsa till mig fastän vi var jämngamla. Det Tony gjort för mig har ingen någonsin gjort för mig.

Roland även kallad Rolle, såg inte alls ut som de andra. Han var blond, snygg i mångas ögon, inte den hårda look som Mackan – han var the Pretty boy. Född ett år efter Mackan. Liksom de andra bröderna hade han tjurbollar och backade inte för någon. Kunde döda för bröderna men det var lite mer love i honom. Hade inte samma tunga aggressioner i säcken. Snubben var smal och brydde sig inte alls om att bygga gym, men senig och tålig. Festa var mer hans melodi. Han hade samma grova ögonbryn som de andra men såg magrare ut i ansiktet och hans blonda pagefrisyr som gjorde honom ung. Att charma folk och speciellt damerna var han grej. På något sätt gled han på en räkmacka med de två andra bröderna i spetsen och sket stort sätt i mycket - om inte allt. Ansvarslös, lat och lyssnade bara på ett öra. Men när det gällde bröderna så var han lojal som den trognaste dobberman.

Mackan kallade honom ofta för Rollina. Jag såg honom som mindre smart men respekterade honom då han var en av bröderna. Ibland ville man bara lappa till honom så det sjöng om det, bara för att han skulle förstå allvaret. Men det var ingen som gjorde – inte en själ.

Men nu denna 13 maj var det kyrkogården som gällde.

Tony stod bredbent mitt framför graven. Blicken rakt ner på den lilla begravningsplatsen. En fattig gravsten sköt upp i jorden. Det enda som stod på stenens blanka yta var ”Bob Jacksson” inget årtal, inget ”vila i fred”, bara namnet. Tony hade som vanligt jeans och en svart kavaj. Under stack en vit skjorta fram. Prydligt men ändå avslappnat. Han stod stilla och tyst.

Bakom honom stod Mackan och Rolle. Mackans ena tatuering stack fram en aning på halsen, nu när han hade t-shirt. Tatueringen sa - Try me. Men det enda som syntes var bokstäverna – me, i svart bläck. Vit t-shirt och ett par jeans. Armarna i kors, de också dränkta i bläck, rak i ryggen och den seniga kroppen såg råstark ut. Solglasögonen i pannan och blicken låg på gravstenen.

Rolle, stod lite med sidan mot graven. Han tittade på stenen i tystnaden. De bruna linnebyxorna han bar fladdra lite av den lätta vinden och han hade en vit figgursydd skjorta från Hugo Boss som hängde utanför byxorna.

Kyrkogården låg tyst. Full av döda och en vilande respekt. Här och där fanns det lite träd. Vissa vilade påkostat och andra enkelt. Några platser hade blommor andra låg glömda.

”Räcker det inte nu?” frågade Rolle otåligt.

Mackan tittade på honom med en arg blick. En blick som sa ”Håll käften. Vi står här tills Tony säger till.”

Tony sa inget utan stod med böjd nacke och armarna hängandes med händerna knäppta. Rolle trampa gräs. Han slängde tillbaks en blick i tystnad på Mackan, men denna hade redan vänt sig mot graven igen. Vinden hördes, den prasslade i lövträna och ett svag pust svepte förbi dem. Solen lyste och låg på den stora kyrkogården. En bit bort stod en kyrka och stoltserade.

Efter ytterligare ett tag lyfte Tony på huvudet och vände sig om.

”Kom” sa han. ”Vi rör på oss.” rösten var hård och blicken fokuserad.

De gick på grusgången ut till asfalten. En gång varje år tvingade Tony bröderna att besöka graven. Med undantag när de suttit på kåken. Han själv ville besöka graven av en anledning. Inte för att sörja, utan för att bli påmind. Påmind om vilket jävla drägg deras så kallade far hade varit. Påmind om vilket helvete som de varit med om. Alla kvällar, nätter som gubben härjat, slagit morsan och misshandlat dem. Värst var lördagarna när han kom hem på fyllan. Speciellt för deras morsa. Att bli påmind om allt detta stärkte Tony i hur skulle göra, agera och handla i nutid. De gav honom styrka i nu. Andra kanske ville glömma, om bagaget var trasigt, söndrigt och blodigt. Men Tony ville minnas, de gav honom kraft att styra bröderna vidare, djup in i den kriminella världen.

Just detta datum för sju år sedan hade alla tre bestämt tillsammans - att nu fick det vara nog. Morsan och gubben hade då varit skilda i två år, men när Tony och Rolle plinga på dörren hemma i barndomskvarten, för att besöka mor, öppnade hon inte. Hon öppnade alltid och till och med sagt då, att hon skulle vara hemma. Efter att de jagat rätt på en extranyckel stormade de in i lägenheten, då också med Mackan i ryggen. Det hade varit som de misstänkte. Hon hade legat halv ihjälslagen i badkaret. Kunde knappt andas med ansiktet totalt mosat. Efter att hon tagits omhand av ambulanspersonal, bestämde Tony sig för att han skulle mörda sin egen farsa. Slå ihjäl fanskapet. De andra var på utan att tveka och på kvällen hade de gått upp till farsans kvart. Ett brutalt mord hade begåtts, fyrtiosex knivhugg och kroppen hade varit helt sönderslagen. Bröderna blev misstänkta, fick sitta häktade men släpptes. Fanns inga konkreta bevis eller vittnen. Tony hade fixat alibi åt de alla tre och efter en månad i häktet hade de gått loss. Detta var för sju år sedan och idag ville den äldsta av dem påminna sig själv och de andra, om när de avslutade helvetet. Den dagen då de drog ner ridån för deras far för gott. Den dag då de kunde börja leva.

När Tony tänkte på tiden innan de mördade farsan, den tiden då han fick ta stryk dagligen, de unga åren. Då han var tvungen att skyddade både morsan och bröderna. När bröderna var små och han var det enda som kunde göra något. Hade han själv inte varit stor och farsan var en jätte. Men han hade ändå gått emellan, skyddade de andra i familjen så gott det gick. Han gjorde alltid vad han kunde. Både rapp av skärp och tunga slag av strykhjärn präglade hans barndom. Hårda knytnävslag och sparkar, satt blodigt i minnet. Men det tyngsta hade varit det mentala. Väntan på att få stryk. Vetskapen att det skulle bryta ut ett helvete.

När han tänkte på det hela kunde han känna gubbens vidriga andedräkt, doften av hans svett stack i minnet. Hur han hela tiden var tvungen att svälja sin rädlsa, hur han hårdnade i ung ålder. Det fick honom idag att avsky, hata och vilja spotta på graven. Men han gjorde det inte – respektera de döda.

Döden och frånvaron av farsan hade givit honom någon slags ro. Alla tre hade efter mordet, ändrats till det positiva, banden mellan dem hade svetsats ihop. Innan mordet var det tajta, mycket tajta. Men nu fanns det inget som kunde sära på det tre bröderna – endast själva döden, som lurade dagligen i denna värld.

Själv så hedrade jag dagen för att det var just denna dag som Bröder uppstod. Det var våran födelsedag även om vi inte firade med tårta. Nej, men hederlig var den – helt jävla röd. Bröderna besökte som sagt graven varje år och någon gånger följde jag med som bodyguard. Speciellt när det var som hetast mellan oss och de andra organisationer i landet. Visst bröderna var jävligt sammansvetsade, lojla i blod. Men de snackade inte så mycket feelings med varandra. Tony snacka en del med mig och jag såg honom som en äkta bror och som en sorts far som sagt, på senare dar. Att de tre hade mördat sin gubbe visst alla. Eller ingen visst, alla misstänkte. De var få som faktiskt visste. Jag visste och de övriga två andra i styrelsen förutom bröderna. Men åter till bröderna och dagen de startade...

De lämnade kyrkogården i tystnad. Ingen sa något i bilen. Radion var avslagen och det enda som hördes var trafiken utanför och bilens dova motorljud. Mackan växlade upp och körde ut på vägen mot Stockholm. De bodde nu alla tre i samma hyreshus. I en fastighet mitt på sveavägen. Efter att Tony muckat från sin senaste volta tog han tag i bitarna och styrt upp deras liv. Det var två år sen nu. Det första han sett till var att planera in en stöt så de fick någon ekonomiskt stabillitet. Tillsammans med en kille som kallades Piskan hade de rånat en bank ute på vischan. De hade kommit över mer än två och en halv miljon. Tony, Piskan och Mackan körde rånet. Rolle ville vara med, men Tony hade sagt nej. Rånet hade gått smidigt men med lite strul. En av bankpersonalen hade försökt spela hjälte men Mackan hade tagit hand om honom och slagit halvt ihjäl killen. Revolverkolven hade mosat snubbens ansikte och kassadisken som Mackan hade kastat in liraren i, hade brytit ett ben på honom. Media hade skrikit ”Brutalt bankrån” men snuten hade jagat i blindo. Ett och ett halvt år senare hade de degat svart för varsin liten kvart på sveavägen och de hade en gemensam Audi S4, svart med tonade rutor och över trehundra häst under huven. Tillsamman med Piskan hade de också tagit över eller ”köpt” en mindre krog ett matställe ute i Solna. Det var en liten restaturang som låg i förorten till Stockholm. Den tidigare ägaren hade dragit på sig en skuld och inte kunnat betala. Tony var där och rota - köpte skulden. Tog över kinahaket istället för deg och slängde de ut alla pinnar, risskålar och all kina inredning. Sedan byggt en egen liten krog.

Piskan älskade laga mat, köket på kåken hade givit honom kunskap och tillsammans med Piskans flickvän drev de två köket och bröderna tog hand om nattpasset, pappersarbetet, baren och fyllan som kom därtill. Stället hade de döpt till ”Restaurang Piskan”. Haket var mest för att sysselsätta dem och för Tonys del var det för att hålla bröderna nära. Under ytan fanns det långa listor på skit som indrivningar, knarkaffärer och annat smått och gått som drev in deg.

Sedan Tony klivit utanför murarna hade de gjort sig ett namn. De hade vuxit fort i den undre världen. Förut visste många vilka bröderna Jacksson var men nu var det klistrat på tapeten att de ansåg som något tunga. Alla tre hade gjort voltor på kåken. Mackan tre och Rolle en. Tony två och han hade gjort den längsta av dem, lite över tre år. Häktingstiderna och misstankarna mot dem var många men nu var de på pappret delägare av ”Restaurang Piskan” och på pappret gjode de deg.

Rolle bröt tystnaden i bilen när de svängde in ut på sveavägen.

”Kan vi inte stanna till och käka?”

”Du är som en liten unge”, sa Mackan och tittade på honom i backspegeln.

”Är lite trött på Piskans käk” sa Rolle ”Skulle föredra en hederlig jävla pizza.”

Tony satt tyst och tittade ut i fönstret från passagerarsätet där fram. Sveavägen var full av trafik och folk gick sommar på gatorna och kläderna blev bara tunnare och tunnare och mindre och mindre, nu när sommaren var nära. En ung tjej i kort kjol fångade hans intresse. Hon var riktigt sexig, långa ben, smal och man såg att brösten var stora under blusen. Långt vågigt hår i eldigt rött och en par stora solbrillor. Hållningen var kvinlig och stegen i högklackat bestämda.

”Den du” sa Rolle från baksätet och slog Tony på axeln. Det var förta gången som Tony koppla bort tanken från barndomen sedan de lämnat begravningen.

”En tia va”, sa Rolle.

”Stämmer” svarade Tony lågmält. ”Ville du käka pizza sa du?” frågade han och följde tjejen med blicken när hon försvann bakom en knut.

”Skulle sitta fint med en riktig Hawaii tack.”

Tony tittade på Mackan och behövde inte säga mycket mer. De kände varandra, Mackan styrde mot en pizzeria som låg i närheten där de bodde.

Bilen rullade odengata. Mackan drog upp handbromsen efter de parkerat på en tvärgata. De steppade ut och Tony satte på sig ett par svarta Ray-Ban.

Minnet av mordet kom alltid tillbaks starkt efter de besökt graven. Hur Tony full av hat och aggressioner hade huggit deras farsa med kökskniven upprepande gånger utan slut. Som att sticka in en kniv i smör. Snabba blixtar av hur gubben skrek flasha förbi innanför näthinnan. Blod överallt och tillslut hade Mackan dragit bort Tony som tappat kontrollen helt. Rolle hade också agerat våldsamt och okontrollerat. Den som för en gång skull hade varit behärskad var Mackan. Han som alltid brukade agera värst och våldsammast.

”Hawaii” sa Rolle till den runda pizzabagaren.

”Indiana”, sa Mackan.

Tony stirrade rakt fram utan att säga något.

”Och du ha vadå för pizza?” frågade den runda med kraftig brytning.

Tony hajade till som han kom tillbaks från en annan värld.

”Vesuvio”, svarade han snabbt och efter de tagit varsin läska slog de sig ner vid ett fyrkantigt fönsterbord. Stället var litet och såg ut som vilken pizzeria som helst. Tom på folk och det enda som hördes var en radio som talade nyheter innefrån köket. En svag nyhetsröst talade om för väder komma skall. Sol och åter sol med svaga vindar från öst.

”Jag har funderat på en sak” sa Rolle och fingrade på besticken.

”Kan du det?” retades Mackan.

”På vadå?” undrade Tony och tittade på lillebror.

”Jo, vi har ju kört hårt nu i snart ett år med indrivningar, knark och annat skit som drar in kulor. Vi jobbar ju med massa olika folk hit och dit. Allt är bara ett löst nätverk och det finns killar som vill komma oss nära. Folk som ja, kör solo och vill knega med oss.”

”Kom till saken”, hetsade Mackan.

Men Rolle brydde sig inte om honom utan vände sig mot Tony.

”Borde vi inte typ, bilda ett gäng?”

”Ett gäng?” sa Mackan frågade.

”Ja, för att knyta folk nära och låta folk jobba åt oss utan att vi riskerar massa år på kåken. Jag vet att det låter töntigt men lojaliteten ökar kanske och folket runt oss blir nära som fan.”

”Vill du bli Möller i HA?” Mackan log. ”Eller bilda nya Wolfpack.”

Tony lyssnade.

”Nej, jag tänker på att knyta folk nära och tjäna deg.”

”Kanske inte är så dum ide” sa Tony lågt.

”Skärp dig brorsan för fan.” sa Mackan. ”Inte fan ska vi bilda något jävla gäng som springer runt och slåss och drar till oss uppmärksamhet. Bättre att köra i skuggan.”

Rolle log för att han fått medhåll från äldsta brorsan.

”Men vi kan köra i det dolda.” sa Tony. ”Vi skulle kunna bilda en mindre organisation bara för att binda upp några bra killar. Det är inte så dum ide ändå. Vi behöver ju inte flagga på stort men vi börjar faktiskt bli omtalade nu och jobben börjar hagla. Det har gått jävligt fort den senaste tiden. Men att knyta några utvalda vilsna gossar till oss, kanske inte är så fel. Det stärker att säga att man är en grupp, en organisation.”

Tanken att bilda en organisation fyllde Tony och trängde bort mordet på hans far. Det kittlade lite inombords att få expandera kriminellt på allvar. Han slets mellan att få vara någon och att ändå kunna skydda bröderna i det dolda. Han visste han var född till att leda och var det någon som kunde styra en grupp i rätt riktning och ta ansvar för flera, var det han. På den punkten var egot stort.

Under pizza diskuterade de idén och ju mer de snackade om att forma någon typ av organisation ju mer blev det på. Till slut hade Rolle till och med övertalat Mackan fastän han visste det räckte med Tonys röst.

De klev ut från pizzerian och lämnade den runda bagaren ensam. Rolle hade som vanligt lämnat alla kanter kvar på pizzan och Tony bara tagit några klunkar av fantan. När det stod där ute mitt i solen och Tony tände en cigg rullade en rullstolsbunden kille i deras ålder förbi. Mackan kände igen honom men kunde inte placera vart han stött på killen. Rakad skalle och tatuerade armar. Killen tittade på Mackan men sa inget utan rullade vidare.

”Fan, jag känner igen den liraren men från vart?” sa han när killen var ett tiotal meter bort.

Tony drog några bloss. Han var den enda av dem som rökte. Mackan hade slutat på grund av flåset och Rolle aldrig börjat för att han sätt hur deras mors hud skrynklat ihop av all rökning. Det var varjefall vad han trodde och var det något han var mån om var det utseendet.

Några bilar passerade och de stod kvar ett tag på gatan för att bara njuta av solen. Snett neråt vänster låg Vasaparken och den kryllade av sol-lapande folk. Liv hördes därifrån som om en grupp ungdomar spelade fotboll eller bränboll.

”Ska vi ta en repa i parken?” frågade Mackan.

”Kan vi” sa Tony. De gick mot parken, passerade en uteservering med fikasugna gäster och Rolle flirtade i steget med några unga tjejer som log brett.

”Vad ska vi heta?” frågade Rolle efter att de passerad uteserveringen.

Det blev tyst och man kunde se att alla tre funderade.

Under promenaden i parken kom massvis med förslag men inget låg riktigt rätt på tungan. De snackade om regler och om vilka snubbar som kunde vara intresserade att vara med. Tugget gick om vad det egentligen innebar att vara med. Stämningen mellan dem tre var på topp och Tony njöt av tanken på organisationen. Njöt av att få bara vara med sina yngre bröder. Kände sig fylld av skön ro att ha besökt graven tillsammans. Motiverade till tusen av Rolles ide. Det var en dag som sent skulle glömmas.

”Bröder”, sa han till de andra innan de klev in i bilen. ”Kort och gott Bröder”.

”Det låter konstig” sa Rolle lite missnöjt som ville ha något mer hårt och tufft.

”Nej då. Bröder blir bra”, sa Tony och med det så var det bestämt. Ett ord som innebar lojalitet, ett ord som innebar starka band. Ett ord som innebar allt för Tony.

”Bröder” sa Mackan lite tyst för sig själv och klev in i bilen.

”Okej då”, sa Rolle när det satt i åket. ”Bröder får det bli.”

De styrde bilen ut mot deras hak. Ut mot Solna. Om dryga timmen skulle de få ett besök. En tung ryss skulle dyka upp. Han hade något att erbjuda men de visste inte vad. Förmodlingen någon affär, knark eller vapen. Men det kunde lika gäran vara en indrivning eller utpressning. Överraskade skulle de bli när de fick höra vad ryssen Nikita hade att erbjuda.

Det var så det började. Rolle kläckte iden och Tony fick gåshud. Jag kom inte med för senare – inte så långt senare och det var bland de bästa som hänt mig. Men än så längde var det bar en ide, som satta sprätt på Tony och de andra två. Undra egentligen, så här efter, om Tony ångrar denna dag. But back to the story och dag nummer ett...

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Bra öppning på boken, ska bli väldigt spännande att få läsa boken i sin helhet (när nu det blir).
    Om man ska vara lite kritisk så gillade jag inte riktigt hoppen i tidsperspektiv, dom kändes inte så naturligt invävda i texten på nåt sätt. Men bra överlag, storyn känns solid.

    Skrivet av Gf — 10 Aug 2009, 20:41

  2. Har läst den här när du lade ut den på sidan kapitel 1. men du har lagt till lite extra ser jag mr wanted.

    "I fuck all ya"

    Skrivet av gurrass — 10 Aug 2009, 23:33

  3. Berättandet är lite som i serien "black donnellys" tycker inte det blir förvirrande även om berättaren verkar lite väl fascinerad för att ha varit medlem i flera år.

    Skrivet av lille skutt — 11 Aug 2009, 14:59

  4. tänkte också direkt på the black donnellys, bland de bästa tvserierna jag har sett. Annars kan jag bara ge ros, riktigt bra och intressant som allt annat du skriver.
    håller på och läser från ruta 1 så kommentaren kommer lite off, men det känns bra att ha mycket läsande framför mig iaf;)

    Skrivet av sofia — 03 Jan 2010, 02:23

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor