Blogg gratis Logga in

WANTED

05 Aug, 2009

wanted | 05 Aug, 2009 | Matt | (2335 Läst)

Matt - Krigsögat Del IIII

Det känns ensamt och som hela världen sviker och vad jobbar du med Matt?

Har fyra olika kategorier. ”Huvudkategorier” består av min vardag, mina tankar och storys om mitt förra liv. ”Om skriva” lägger jag inlägg som handlar om tankar, ord, om att skriva och den branschen. Sedan har vi ”Matt” där jag lägger ut inlägg, fiktiva berättelser om just ”Matt”. Till sist”youtube och bilder” som det låter. Mina egna klipp och bilder plus andras youtube som jag rekommenderar.

Nu så kommer sista delen av Krigsögat. Lite sent men jag har suttit uppe hela natten och skrivit det. Fick massa annat att göra men skyndad på så mycket jag kunnat. Har dock inte läst genom slutet själv utan bara skrivit det rakt av. Lagt in det i ett rättstavningsprogram och tryckt lite där det det är rött. Så hoppas det inte är för mycker fel. Brukar ju läsa en gång och ändra lite här och där på vissa meningar eller lägga till lite. Men ja.. är trött nu och hoppas det blev någolunda bra.

Krigsögat del IIII

Matt spände blicken ut över vattnet, de som paddlade kanot låg som ett litet streck på vattenytan långt där borta, ytan blänkte och reflekterade solen som ett levande väsen i glitter. Han försökte ta hela situationen. Ramma stod bredvid honom på bryggan med armarna i kors. Uppe i stugan hade han T och Hammar, två presidenter från olika ligor som kriga blodigt och dagen innan de skulle mäklas fred så skicka Hammar en snubbe för att plocka en lirare ur Bröder. Det rimmande fan inte rätt. Hade Matt skyldighet att avbryta det hela och berätta vad han fått reda på? Att snubben som knivhuggit Bagera hade SW kläder. En sådan nyhet skulle få hel Pollakstorp att gå upp i rök. Då skulle helvetet braka loss totalt. Vad fan skulle han göra?

”Vad var det om?” Frågade Ramma. Han såg nog på Matt att samtalet var gravallvarligt. Matt tittade på honom, blev till och med tveksam om han skulle säga något till Ramma. Men kläckte ut sig skiten. Ramma blev som Matt, orolig.

Fem minuter senare var de samlade utanför de stora huset. Matt, Ramma, Barken, Walter, Andy och även Danny. Olle var kvar inne vid sittningen. Matt förklarade vad Britten hade sagt på telefon.

”Jag åker till sjukhuset”, sa Matt. ”För att verkligen se om de stämmer.”

”Är det så bra”, sa Walter. ”Tänk om de blir klara? Vad fan gör vi då?”

Tyst en halv minut.

”Ring mig, jag är tillbaks på tjugo då. Och håll kvar dem utan att de får tillgång till mobilerna. Hitta på något skit, men jag måste få klarhet i vad fan som hänt.”

”Ska jag hålla dig i handen?” Frågade Danny och klev ner från verandan.

Matt funderade. Fick han tid skulle han kanske hinna träffa Wood också, höra deras sida av storyn. Och Danny kunde vara ett bra tillskott på olika sätt.

”Okej”, svarade han. ”Andy du får ta Dannys plats i sittningen och se fan till att de inte ryker ihop. Ni andra får hålla ställningen utanför.”

----------

Tjugofem minuter senare klev de in på Karolinska sjukhuset. Matt och Danny. Matt hade legat i nästan två hundra på norrtäljevägen. De mötte upp Britten vid entren. Henry Britten Defoe. Mörkhyad snubbe, född i London. Halvkrallig med blekt krulligt hår och en svart orm tatuerad på halsen som stack upp under den vita skjortan. Han tog dem i rask takt till avdelningen där Bagera vistades. På utsidan hade de passerat två snutbilar och eftersom kriget hade klätt löpsedlar och tvskvaller så var det förmodligen pådrag från samhällets håll i allt som rörde dessa organisationer. Sjukhuset såg ut som alla andra sjukhuskorridorer, överallt vitrockar, pensionärer och skadade i olika former. Matt hatade sjukhus, fick nästan kväljningar av bara doften. Något i väggarna stank självömkan om man skulle hårddra det tyckte han. Folk tittade på dem när de klev fram i tunga steg. Danny med halva ansiktet såg inte ut som dödlig och de andra likna ju inte mammas älsklingar heller.

”Vilka är här från Bröder?” Frågade Matt när de passerade en gubbe i rullstol och sladdar.

”Fyra pers bland annat Zuma och Koks Ali.”

”Är snutarna där också?”

”Japp, två utanför och det var två till men de har försvunnit.”

Efter ett tag kom de fram. Vid dörren stod Zuma och en till kille i väst prydd med Bröders märken. En snut syntes länge bort bärandes på två kaffekoppar. Matt hälsade på Zuma och den andra. Danny nickade.

”Hur är det med han?” Frågade Matt.

Utan att röra en muskel i ansiktet svarade Zuma.

”Han överlever. Förresten har du sagt något till Tony än?”

Matt bestämde sig för att vara rak.

”Nej”, sa han. ”De har sin sittning och så får det fan bli. Är ni säkra på att det var SW?”

”Ja, vem fan skulle de annars va? Snubben hade ju deras kläder? Jag har försökt ringa T hela tiden, men kommer inte fram, var är de?”

”Ge dig, du får snacka med dem när de är klara.”

Luften hårdnade, Zumas ansikte gav drog ihop sig illa.

”Behöver snacka med Bagera, så öppna dörren...”

Motvilligt öppnade han dörren och Tony klev in tillsammans med Danny. Britten stannade utanför. Bagera låg till höger i ett kalt sjukhusrum. Han var väl omplåstrad och såg dåsig ut. Reagerade knappt när de klev in. Gardinerna var fördragna och ett par stolar stod redan framdragna vid sängen. I rummet stod också två andra medlammar från organisationen. Matt slog sig ner på en stol.

”Hur är det?” frågade han.

Bagera tittade på honom.

”Vad fan tror du?

”Okej fel fråga”, kontra Matt. ”Är du hundra på att det var SW och vem?”

”Vet fan inte vem, men snubben hade deras kläder. Kände inte igen honom. Var är Tony?”

Matt reste sig upp utan att svara. Gick bort till fönstret och kände hur Bagera följde honom med blicken.

Det hade tagit Matt över en halvtimma att övertala Bagera att låta Tony och resten få sitta klart. Matt hade sagt att det kanske inte alls var någon från SW, utan någon lirare som ville få det att se ut så. Flera saker var ju halvskumma hade Matt påpekat. För det första att Bagera inte kände igen killen. Var det något som de båda organisationerna hade, var det koll på varandra. Sedan var det ju skumt att killen använt kniv och inte en puffra. Att han överfall Bagera hemma smygande som en jävla ninja. Det rimma inte rätt med gängens vanliga tillvägagångssätt. Bagera hade blivit förbannat att Matt inte lät honom få kontakt med Tony men lugnat sig efter ett tag. Om sittningen nu skulle avbrytas och det visade sig sen att det inte var SW som låg bakom så var hela sittningen åt helvete och Bagera gick med på att ge Tony tid.

Matt slängde igen dörren till bilen och Danny likaså. Britten hade följt med dem och satt i baksätet.

”Varför bryr du dig egentligen?” frågade Danny i bilen. Matt svängde ut från parkeringen, han svarade inte på frågan. Han hade egentligen inget konkret svar, utan kontra istället med en fråga.

”Tror inte en sekund på att det var SW, eller vad säger du?”

”Nä, det verkar inte så.” Danny tittade ut genom fönstret. ”Tyvärr”, la han till. ”Vi borde egentligen låta de ta kål på varandra hela bunten.”

Efter det blev det tyst. Matt styrde mot Skärholmen. Han hade ringt Wood i SW och de skulle mötas så fort som möjligt. Inte ett ljud i bilen. De tre satt i egna tankar och förutom Brittens fråga om man kunde röka i bilen och Matts korta ”Nej” hördes bara bilens motor och trafiken utanför. När de svängde upp på en mindre parkering bakom centrumet såg de att Wood redan var där. Han stod med två andra utanför en svart mercedes och rökte. De klev ut alla tre och gick fram till gänget. Parkeringen var full med bilar men tom på folk. Solen låg på och i bakgrunden hördes hur någon rusade upp en båge i hög hastighet. Efter att de hälsat på varandra började Matt och vände sig till Wood.

”Vad vet ni om det som hänt?”

”Vadå?”

Wood tittade på honom. Matt stod tyst.

”Vad har hänt?” fortsatte Wood med grov whiskyröst.

”Så ni har inget med det att göra?”

”Ut med språket Schack, vad fan har hänt? Och vad fan gör du här? Du ska ju för fan ha sittningen.”

Matt analyserade honom och snegla även på de andra två i organisationen. Danny och Britten stod bakom Matt. Wood såg nästan orolig ut.

”Bagera”, sa Matt kort.

”Jaa.. Vad fan är det med honom?”

”Han blev nerstucken igår kväll av någon med era kläder.”

Tyst, skrämmande tyst. Sedan kom från Wood samtidigt som han skvätte iväg ciggen.

”Vad fan säger du?”

Matt berätta kort om vad han visste. Han sa också att varken Tony eller Hammar visste något än. Bagera hade nyss vaknat upp på sjukan och sagt klart och tydligt att han inte kände igen killen men var hundra på att snubben hade haft Sweden Warriors kläder på sig.

”Han ljuger”, svarade Wood när Matt tystnat. ”Ingen jävel har gett sig på Bagera från oss. Det ska ni ha jävligt klart för er.” Woodos ögon lyste aggressioner.

”Om det inte var ni vem var det då?” sa Matt med lugn stämma. ”Tror inte Bagera ljuger, inte nu. Det bor en orm i killen men i det här läget så ljuger han nog inte.”

Plötsligt gled det in en polisbil på parkeringen. Den rullade sakta, mycket sakta. Alla såg bilen samma sekund den gled in.

”Kuken”, sa Matt när han såg den. Skulle de bli intagna nu skulle hela jävla skiten slå snett. Matt hade en glock på sig och de andra var säkert beväpnade också. Danny var naken med SW var garanterat det. De stod stilla. Bilen närmade sig, stannade plötsligt ett tjugotal meter bort. Matt sneglade mot Wood, som var fullt påklädd med SWs kläder. Alla sex i gruppen hade tjockare register än bibeln hos snuten. Antingen så invänta de förstärkning och var på g att göra rutinkontroll eller så vill de inte hetsa upp situationen, rapportera vad de sätt och bara kolla så läget var lugnt för att glida vidare. Om något skulle hände så visste de vilka som varit på plats, på den lilla parkeringen bakom Skärholmens Centrum. Snutbilen började plötsligt glida mot dem. Demonstrativt sakta, alla sex glodde rakt in i bilen. Två snutar satt där inne. De tittade tillbaks och gled förbi, bara några meter från klungan. När bilen sakta försvunnit bort sa Matt.

”Du måste hjälpa mig Wood, om det fan inte var ni så var det någon som har era kläder.”

”Om inte Bagera jäveln ljuger.” la Wood in snabbt.

Efter fem hade Matt övertalat Wood att lägga ner energi och höra sig för. Någonstans så fatta även han att de låg i alla intressen att ta reda på snabbt som fan vad som hänt. Och om det var någon som sprang runt och försökte mörda i deras kläder så var bara det ett nackskott. De bestämde att ses om två timmar vid parkeringen vid Stockholms Universitet.

Matt öppnade handskfacket och la in gannen. Såg mercans med WS killarna försvinna bort och startade motorn. De åkte ut de också från parkeringen. Inga snutar. I värsta fall stod de och vänta på dem lite längre bort men allt verkade lugnt. Matt tog upp luren och ringde Andy. Han svarade som om han hållit i luren, på en gång. Andy sa det var lugnt. För dryga tjugo hade de beställt käk och Ramma hade dragit iväg och köpt pizza men de satt fortfarande i huset och snacka. Lång Olle och Walter satt med och Walter hade skvallrat om att det verkade som om yxan hölls på att gräva ner men det var fortfarande lång väg kvar. När Matt fått rapporten la han på. Det var ju inte bara en handskakning som skulle göras upp där inne utan det låg mycket i luften som skulle rensas. Förmodligen massa jävla tugg om olika affärer eller typ revir som de skulle göra upp också. Men ju längre tid allt tog desto bättre. Matt behövde tid. Men just nu hade han ingen fucking aning om vad de skulle göra i väntan på Wood.

----------

Samtidigt hängde Manne vid spottkoppen på centralen. Han lutade sig mot räcket och tittade ner på de som sprang fram och tillbaka. Från och till pendeln. Från och till tuben. Känslan var helt tom. Att brorsan gått bort hade liksom inte blivit verkligt än. Som om han inte fattat det och lika overkligt var det att han smugit sig in i en lägenhet och knivhuggit en snubbe ur Bröder. Det fanns inte på kartan, som om han bara fantiserat skiten. Tankarna hade snurrat illa fram och tillbaks och mest konstig var att han inte gripits av panik. Det var som han givit upp som han bara gick och väntade på att några skulle greppa honom slänga in honom i en cell och låta han ruttna bort. Som om det inte skulle göra något. Han hade inte ätit något, kände ingen hunger. Tiggt till sig en cigg av en lirare som han kände igen och det ända han gjort var gått. Gata upp och gata ner. Nu stod han bara där och stirra rakt ner bland folkmassan. So What om han skulle hamna på kåken. Allt var så jävla kört ändå? Självklart skulle de komma fram att det var han. Fingeravtryck på kniven och säkert massa annat skit. Sen inne på kåken skulle de plocka honom. Bröder skulle förmodligen mörda honom. En snabb tanke drog genom honom som en kall vind. Skulle han ta livet av sig själv istället? Hoppa från någon jävla bro eller kanske slänga sig på spåret. Men tanken svepte förbi och bort. Han vände sig om och plötsligt fick han en märklig känsla av att han känna sig beroende av att få berätta för någon vad han gjort. Att det skulle vara så otroligt skönt att få prata med någon. Men vem?

-----------

Bara en halvtimma efter att Matt och co lämnat parkeringen vid Skärholmen ringde Wood. Han hade fått reda på ett och annat som han sa på luren. De bestämdes att ses direkt. Matt och Danny hade lämnat Britten vid hans bil på sjukan och satt nu parkerade vid Sveavägen och försökte slå sina hjärnor ihop. Men idéerna var få. Den svarta mercan dök upp inom kort efter samtalet och Wood steg ut. De klev ut och gick honom till mötes. Wood såg gravallvarlig ut.

”Vi har lagt ihop ett plus ett”, sa han.

”Vadå, snacka i klarspråk”, sa Matt som kände sig mer och mer stressad.

”Har lite kontakter hos snuten”, fortsatte Wood. ”Tydligen så hade något vittne sätt en ung lirare klättra på en byggställning utanför Bageras hus. Snubben ska inte vara mer än sexton, sjutton.”

”Och, vad säger det?”

”För det första har vi fan inga jävla valpar i våran organisation och att komma över våra kläder är fan inte det enklast. Antingen måste man sno dem av någon av oss och det är inte en jävel som blivit bestulen eller så...” Han drog på meningen.

”Eller vad?” sa Matt.

”... så.. tar man de dödas.”

Matt fattade inte riktigt vad Wood mena och gav honom en blick som bad om bättre förklaring.

”Jo du vet Matrix, råttan som skulle kliva av men blev plockad på kåken, han har en lillebrorsa som stack i samma veva från sitt behandlingshem och är lyst nu.”

”Ofan”, sa Matt.

”Jo och vi misstänker att det kanske är han som givit sig på Bagera. De gick ju ut på nyheterna att det var Bröder som klivit på hans brorsa och ja..”

”Och allt detta har du fått fram på en halvtimma?” Matt var förvånad.

”Det är inte bara andra vi har koll på utan våra egna har vi stenkoll på. Varenda medlem och när någon börjar jiddra om att han ska hoppa av... Ja, då kör vi upp luppen i arslet på hela snubbens familj också.”

Logiskt tänkte Matt och självklart förstås. De stod tio minuter och snacka. Den enda som inte sa något var Danny. De måste helt enkelt få tag på den här liraren och helst innan snuten tog honom. Inte bara för att lösa skiten och se om det var han som stuckit Bagera, Wood ville få tag på honom om han gjort något i deras kläder och straffa honom för det. De bestämde att Wood och några andra ur SW skulle bege sig till Matrix kvart och Matt skulle snacka med Bröder på sjukan. Matt såg en ljusning och hoppades nu att det var den här lillebrorsan som försökt sig på någon hämnd.

”De kanske börjar kriga om vem som ska få plocka den här lilla valpen också”, sa Danny med leende i bilen.

”Ja..” suckade Matt. ”Skulle vara något. Men om det är han så ser det ju jävligt mycket bättre ut än för någon timma sedan.”

De körde tillbaks till sjukhuset och där berättade Matt till Bagera vad Wood sagt. Som Matt misstänkt, trodde först inte Bagera på Woods story utan trodde det var en bortförklaring. Men efter ett tag gav han med sig igen för Matt. Och om det nu var så, ”att det var någon jävla lillebrorsa som varit framme”, som Bagera uttryckte det, så ville Bagera personligen ta hand om snubben. Och Danny sneglade på Matt när Bagera sa det med en blick som sa – dokusåpa i värsta sorten.

Matt och Danny stod utanför sjukhuset. Värmen låg på och Matt blundade. En ambulans stod några meter ifrån dem och två äldre män, en i rullstol och en på kryckor befann sig vid en askkopp, rökte och småtjafsade om något. Matt kände och hoppades verkligen det var den här valpen som försökt mörda Bagera. Om Wood fick tag på honom så skulle de få veta inom kort. De skulle förmodligen inte ödsla tid på runda förhör med grabben utan gå rakt på sak med mer vassare och våldsammare taktik. Matt hade sätt hur de behandlade en snubbe som golat förut och det var bland de råaste han sätt och Matt hade sätt en del. Egentligen skulle det vara hugget som stucket vilken av organisationen som fick tag på grabben, blodbad vilket fall som helst. Okej att han velat ta hämnd på sin storebrorsas död, men han hade ju fan hämnas på fel lirare och fel grupp plus gjort det i SW namn. Matt suckade och tyckte nästan synd om grabben. Han och Danny diskuterade läget. De kom fram till att åka tillbaks till Polackstorp och låta Wood ta hand om det hela och hoppas på att få ett besked inom kort på telefon. Vem som skulle få utdela någon slags hämnd skulle kanske få bli första steget till någon form att samarbete mellan de två grupperna. Om det inte var killen som försökt mörda Bagera så fanns det egentligen inte så mycket Matt kunde göra än att hoppas på att de båda partnerna väntade med att drabbas samman tills efter de lämnat torpet. Det fanns egentligen inte så mycket annat de kunde göra.

----------

Han klev av tunnelbanan och gick in på pressbyrån. När hon i kassan tittade bort stoppa han en sprite i jackfickan och en kexchoklad. När hon sedan hade en kund gled han ut utan att köpa något. Han var inte hungrig men törstig. Trött var han också. Manne gick mot brorsans lägenhet. Han hade bestämt sig. Imorgon skulle han ta sig tillbaks till behandlingshemmet och där skulle han erkänna allt för en av personalen. Det fanns en tjej som hette Malin som, hon var ny bland personalen men Manne hade direkt tyckt bra om henne. Flera gånger hade de snackat och han hade öppnat sig lite för henne. Hon kändes bra. Att bara knata upp till snuten hade han ingen lust med, bli instängd i någon cell och inte få snacka med någon skulle äta upp honom. Inte nu, först ville han bara få snacka av sig med någon som kanske brydde sig en aning varje fall. Han tittade ner i stegen mot de ljusa sneakersarna han hade på sig. Såg att de var lite fläckade. Förmodligen av blod. Han gick in på parkeringen som låg nedanför brorsans hus. Knäppte upp spriten och stannade till. Klunkade lite och fortsatte sedan. Nu ville han vara sova, tröttheten hade slagit honom helt. Den tomma känslan om att inget var verkligt fanns fortfarande i honom som en ond dröm. Framme vid porten öppnade han dörren och tog sedan hissen upp. Vid dörren fiskade han upp nycklarna och låste upp, gick in och skulle precis dra igen dörren när någon hastig ryckte upp den. Ett par riktigt stora snubbar klev rakt in i hallen, nästan på honom. De hade Sweden Warriors tröjor på sig och han knappt reagera förrän en av dem gav honom en fet höger...

----------

Matt stod ute på Polackstorp tillsammans med alla runt sig, förutom Olle som var inne i huset. Tony och Hammar plus de andra medlemmarna hade precis satt sig igen. De hade haft ett kort break och Tony hade sagt till Matt att de höll på att bli klara. Någon timma till kanske och att de såg ljust ut. Ramma, Walter och Andy trodde inte det var grabben. Barken och Danny gissade på att Wood hade rätt och Matt hoppades. Men om de inte hade fått besked innan sittningen var klar bestämde de att Matt skulle dra hela storyn öppet för både Tony och Hammar. Kändes bäst att göra så och om helvetet skulle bryta ut fick de helt enkelt göra sitt bästa för att hålla isär dem. Men att undanhålla sådan information helt vid ett sådant här läge var inte aktuellt. Det kunde tolkas fel och slå tillbaks senare. Nu hade Matt varje fall gjort vad han kunnat för behålla läget något lugnt.

”Din telefon Schack”, sa Ramma.

Matt hade hört signalen men reagerade inte. Va i sina tankar och trodde det var någon annans lur som pep. Han rotade fram luren och kikade på den. Det var Wood som ringde. Matt tryckte snabbt grön.

”Berätta något bra”, svarade Matt.

”Det är som jag trodde”, sa Wood.

”Är du säker?”

”Japp, vi har honom och han har snackat.”

Matt suckade ut av lättnad och tittade på de andra som stod runt honom. Han nickade åt dem som om läget var lugnt.

”Du”, sa Matt sen. ”Kan du göra mig en tjänst. Istället för att ta skiten i egna händer kan du inte vänta tills.. ja du fattar.”

Tyst på andra sidan tråden. Men tillslut sa Wood.

”Okej, jag fattar.. om du tar hand om.. ja paketet.. och snackar sedan med ja.. du fattar vilka.. när de är klara så får de avgöra.. Okej?”

Det fanns ett ställe vid Liljansskogen som Wood och Matt hade sätts på tidigare, de bestämde träffa där. Men Ramma som hade varit med den gången också skulle möta upp Wood istället för Matt. Matt ville vara kvar på torpet om sittningen skulle avslutas. Så Ramma och Danny gav sig iväg.

Dryga timmen senare klev först Olle ut. Sedan kom Tony, Mackan och Garas. Efter Hammar och de andra två medlemmarna ur Sweden Warriors. Tony sträckte på sig. Några av dem tände en ciggarett och Hammar tittade sig runt. Matt stod utanför huset på grusstigen och väntade på dem. Bredvid Matt stod Walter. Det var eftermiddag och en ljummen vind svepte förbi. Matt gick fram till dem. Han hade precis snackat med Ramma i luren och de var tio minuter från torpet.

”Så” sa Matt. ”Är ni klara?”

”Japp”, sa Tony. Hammar nickade.

De småsnackade lite och efter efter ett tag öppnades grindarna borta vid parkeringen. Barken en bil åkte kom in och alla vände blickarna mot bilen.

”Vem?” sa Hammar.

”Ramma och Andy”, svarade Matt.

De såg på avstånd hur Ramma och Andy klev ut i samma stund som Barken drog igen grindarna. Ramma drog upp bagageluckan på bilen och drog ut någon. Matt nickade till de andra som om de skulle gå bort mot parkeringen och de gick i klunka bort. Väl framme ställde de sig runt. I mitten låg en blåslagen ung kille ihoptejpad på grusplan. Han blödde i ansiktet och såg ut som han pissat på sig.

”Vad fan är det här?” frågade Tony och pekade med hela handen på killen.

Matt suckade djupt.

”Han knivhögg Bagera, släckte nästan Bagera helt i Sweden Warriors kläder.”

”Va?” sa nästan både Tony och Hammar i munnen på varandra.

”När då?” fortsatte Tony.

”Igår natt. Bagera ligger på sjukhus. Det är Matrix lillebrorsa.”

”Vadå gjorde han det i vårt namn?” kom från en av lirarna från SW.

”Det verkar så.” Matt tittade på dem. ”Wood plocka honom och ni får fan göra upp nu vems problem det är.”

”Hur är det med Bagera?” kom från Tony.

”Han överlever men han ligger på sjukan. Vänta här”, sa Matt och gick in i det lilla huset vid parkeringen. Hämtade lådan med allas lurar och de plockade på sig.

”Ni får ringa runt och kolla eller vad fan ni vill göra men läget är som jag sa och hur ni än bestämmer så.. ja. Eller bara ni fan kommer överens.”

Hammar slog på sin lur och gick bort. Likaså Tony. Mackan stod kvar vid Matt.

”Så han försökte mula Bagera”, sa Mackan tyst för sig själv.

Två minuter senare kom Hammar tillbaks. Läget var spänt och det hela kändes ovanligt bisarrt tänkte Matt. Han hade varit med om en del i sitt liv men detta tog nästan allt. Stå där mitt ute i skogen på ett torpet med två olika rivaliserade gäng som precis skakad hand och en ung grabb som låg ihoptejpad och som precis försökt mörda en av dem i en personlig vendetta. Jävligt udda helt enkelt, som en dålig actionrulle. Rullen Pusher dök upp i skallen på honom.

”Ni får ta hand om honom”, sa Hammar hårt. Han tittade på Mackan som nickade. ”Gör vad fan ni vill, snubben stack en av era killar så, ja Bagera vill nog ha hämnd. Jag skiter i.”

Tony kom tillbaks i samma stund.

”Bra”, sa han kort.

-----------

Hon skrattade. Laminas väninnas pojkvän hade dragit något skämt och Lamina skratta. Skämtet var faktiskt roligt tyckte Matt men han höll minen. Pillade lite på köttbiten och snittade en potatis. Några ärtor rullade över kanten på tallriken. Sju personer satt runt bordet och de var tjugo minuter in på middagen. Levande ljus på bordet och Matt hade sätt gräddtårtan i kylskåpet när han plockat ut några bira. Hela sällskapet verkade okej. Det var bara den hon som fyllde års pojkevän och Matt som var killar, sedan var resten kvinns. Mycket vuxet tänkte Matt. Sällan han var på sådana här middagar. Snart skulle väll frågan komma vad han pyssla med och så vidare. Men det var lugnt Matt hade bakat ihop en story. Han hällde lite mer brunsås över köttet och lät de andra sköta snacket. Bestick klirrade och det surrades vilt om allt möjligt. Var det trevligt? Frågade Matt sig själv. Jo, en smula kanske. Han sneglade på Lamina mitt emot hon log. Hon hade verkligen blivit glad när Matt ringt och sagt han skulle hinna. Kontraster tänkte Matt. Riktiga jävla kontraster. Andy hade kört tillbaks Hammar och hans kumpaner nästan direkt efter Hammar sagt att Bröder fick göra vad de vill med grabben. De andra hade väntat på gården och en timme senare hade Zuma dykt upp med några och tagit med sig grabben. Matt och de andra hade snackat om allt och sedan själva lämnat torpet. Både Tony och Hammar hade tackat Matt och de andra rejält för att de hjälpt till med sittningen och i nuläget var krigsyxan nergrävd. Men så i mitten i skiten hade han nog aldrig varit förut, mitt i krigsögat. Precis när Matt stoppa in ett lass i munnen kom det.

”Så vad jobbar du med Matt?”

----------

Han blundade hårt. Ansiktet var bedövat av alla slag han fått, det värkte i hela kroppen. Nu låg han i en annan bil. Flyttats som ett kolli fram och tillbaks till olika bilar. Han grät. Kände inte tårarna med de rann hela tiden. Rädd, så rädd så han skulle kunna göra vad som helst för att bara få slippa. Det var som om hela världen svikit honom, som om allt han var med om var ett straff för något. Att hela hans liv var ett långt straff. Men vad hade han gjort? Den enda styrka som funnits tidigare hade försvunnit helt och han längtade. Längtade så otroligt mycket efter brorsan. Tänk om han var här nu. Tänk om Storebrorsan bara levt. Starka minnen dök upp om hans storebror, som värmde men gjorde ont. Bilen stannade igen och bagageluckan öppnades.

Japp så var det slut på Krigsögat... Simma lugnt så länge. Ska sova nu...

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Jag är blödig och tycker synd om lillbrorsan....

    Skrivet av Per — 05 Aug 2009, 16:31

  2. Det här va nog första gågen jag känner empati för en annan människa, jag tycker synd om grabben även om det inte va real.. bra skrivet wanted, man ser värkligen skillnaden från day 1 till nu.

    Skrivet av sami-tunisia — 05 Aug 2009, 16:48

  3. tjena Wanted,
    ett ord räcker: lysande...

    Skrivet av Seppo — 05 Aug 2009, 20:17

  4. Underbar läsning. Väldigt spännande som vanligt.

    Skrivet av Gf — 08 Aug 2009, 09:57

  5. ee jalla nästa mannen hallå å å å å

    Skrivet av Gurrass — 08 Aug 2009, 11:43

  6. du är grym mannen har fasnat hårt redan från början fasnade först på jag är wanted nu har jag läst matt och tatuerat bröder =)

    Skrivet av tok — 20 Okt 2009, 19:39

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor