Blogg gratis Logga in

WANTED

04 Aug, 2009

wanted | 04 Aug, 2009 | Om att Skriva | (4142 Läst)

Om att skriva - Recension av "El Choco" och "Hanteraren"

Två recensioner.. Fängelseboken "El Choco". Om en ung svensk kille som får tugga kåk i Bolivia och boken "Hanteraren". Snutar som ligger på grått.

Har fyra olika kategorier. ”Huvudkategorier” består av min vardag, mina tankar och storys om mitt förra liv. ”Om skriva” lägger jag inlägg som handlar om tankar, ord, om att skriva och den branschen. Sedan har vi ”Matt” där jag lägger ut inlägg, fiktiva berättelser om just ”Matt”. Till sist”youtube och bilder” som det låter. Mina egna klipp och bilder plus andras youtube som jag rekommenderar.

Håller på att skriva sista delen av Krigsögat nu och lägger ut den ikväll svensk tid. Har under dagen stöttat Nam i lite svårigheter då det inte är så lätt alltid här. Ska hämta lillkillen nu om en halvtimma och sedan så ska jag fokusera på Matt.

Men trycker ut två recensioner, av böckerna ”El Choco” och ”Hanteraren”.

El Choco

Det första som jag får höra gör att jag genast vill klicka off och inte lyssna på denna story som ska vara sjukt vriden, storyn – en svensk ung kille som vistas i Bolivas värsta fängelse. Jag får Bamse, Lilleskutt och Skalman i örat. Jo, det är sant. Uppläsaren Hans Sandqvist låter väldigt likt våran allas röst som läser Bamse, Hans låter som Olof Thunberg. Och detta gör att jag genast vill stänga av. Vill inte ha en tung fängelsehistoria i örat av en barnkär dunderhonungs röst. Men jag hade inget val så jag fick härda ut och bortse från detta.

Skit samma. Boken handlar om unga svenska Jonas Andersson som under press ska smuggla flera kilon kokain från Boliva till Sverige. Men Jonas åker dit och får tillbringa lång tid i ett fängelse i Boliva. Hur han förvandlas från en knarksmugglare och slagskämpe till en ansvarslös överlevera och tvåbarnsfar. Hur han träffar sin livs kärlek och gifter sig, hur brutalt livet kan vara på denna helvetes plats och boken är en otrolig historia som glöms sent eller aldrig.

Så storyn, berättelsen är otrolig i sig och till och med jag tycker denna story är mäkta märkbar och bör läsas. Men jag är kluven då författandet av El Choco, Markus Lutterman inte fått storyn rättvis. Han skriver med en otrolig närvaro som en författare ska göra, men hans överenergi gör att det blir för mycket. Boken är skriven i tredjeperson och då det är någon annans sanna historia blir den intensiva närvaron störande istället. Som om författaren är Jonas. Boken borde istället skrivas i jag-form för att få ett starkare intryck. Alltså bör Markus gått in som spökskrivare för Jonas istället och skriva som om Jonas skrev. Markus blandar också olika perspektiv i vissa handlingar som är i samma stycke. Han lägger också in långa avsnitt om Bolivias historia som är intressant men kanske inte hör hemma just här. Men det kanske värsta är att slutet aldrig tar slut.

Nej, författandet ger jag faktiskt en svag tvåa då mitt klagande över är få av mina negativa kråkor. Storyn i sig lyfter boken till en trea och då har jag helt bortsett från uppläsaren. Förväntade mig mer av författandet och blev faktiskt djupt besviken. Äsch – jag hade tänkt skona författaren med vill risa på. Han lyfter fram otroliga adrenalin händelser och situationer som skulle få vem som helst att få hjärtattack på lama sätt. Som om orden inte räcker till och målar ibland med ingen färg alls. Boken blir som ett volvoband tillslut där jag som läsre/lyssnare själv måste gröta fram bilderna som jag vill få målade på näthinnan.


Så med en för intensiv författarnärvaro i en sann historia som är upplevd av någon annan, har jag nu lyssnat klart på ett volvoband utan färg med ett slut som aldrig tog slut. Dock vill jag ändå poängtera att boken bör läsas för storyn är förjävligt otrolig.

Fick på efterhand reda på att ljudboken även finns att köpa där Markus Lutterman själv är uppläsare och inte Bamse. Det kanske ioförsig hade gjort mig ännu mera lack om man tänker på övernärvaron. Men höjdpunkten var ändå när Bamserösten läste upp att Jonas fick en ”Bamsekram” av hans flickväns föräldrar då gjorde jag som Skalman – kröp in och gömde mig.

Svag tvåa för författandet men en fyra för storyn. Slutsats en trea.

Hanteraren

(Recensionen är även publicerad på andra ställen på internet därför en kort beskrivining vem jag är)

Jag har levt i över tjugo år som grovt kriminell och har aldrig tidigare haft utrymme för att läsa eller sätta mig in i vissa delar av världen så som politik eller samhälle, i den skalan som jag velat. Idag har jag tid. Lever lyst i Thailand och är författare till boken ”Jag är Wanted”.

Men som nykläckt skribent gäller det kanske att sätta sig in i andras verk. Nu har jag lyssnat på Dick Sundevalls – Hanteraren. Denna recension kan kanske bli en aningen udda då jag bara läst/lyssnat på ytterst få böcker tidigare och få eller inga journalistiska böcker, men vill ändå tycka till.

När boken tar slut och de sista orden säger punkt tar det en tid för mig att smälta all logos som jag nu fått på ett journalistiskt silverfat. Men vem är journalisten Dick Sundevall? Eftersom jag tidigare levt som jag levt har bara namnet figurerat i bakgrunden som en svag skugga. Så innan jag tryckte på play så cyberspaceade jag honom. Fick lite bakgrund och bild. Men när boken tog slut så kändes det som jag kände Dick. Har inte läst något av honom tidigare. Eller var det de ettriga grävande journalistiska mullvadandet jag lärde känna hos honom som kanske ska vara stommen till en bra journalist? Något var det som fick mig att le dock. Men nog om det.

Boken i sig är enligt mig inte superbra författad men mycket bra grundligt redovisad. Ett utlägg med tunga belägg och bevis om hur högt uppsatta poliser som Carin Götblad och andra som har chefspositioner i polisväsendet kringgår lagarna och inte tar ansvar för sitt agerande. Jag vet egentligen inte om boken smutskastar eller rentvår. Rentvår hanteraren Olle Liljegård som fick sitta häktad under väldigt lång tid för sina arbetsmetoder. Eller smutskastar de chefer över Olle. Eller är det en personlig hämnd? Ja inte vet jag men gott och blandat innehöll den.

Olle Liljegård fd kriminalkommissarie vid underrättelseroteln använde sig av bland annat Peter Rätz som informatör och Olle hade enligt boken grönt ljus i det mesta som utförde från de över honom – men Olle blev offrad, häktad och dömd i tingsrätten. Friad i hovrätten på nästan alla punkter men avskedad. Boken Hanteraren är som sagt väldigt grundlig skriven om detta och hur överskicket i polismyndigheten vill mörklägga sitt agerande. Även hur det påverkat och hur Carin Götblad använt vissa diskutabla metoder för att nå dit hon nått.

Men med min bakgrund så frågar jag mig när jag lyssnat färdigt på boken – Är Sverige så fullkomlig ”naivt” att detta är stoppa pressarna? Förstår inte svensken att det förekommer metoder som mörkläggas i hemliga slaskar och att utredningar inte läggs fram till åklagare, i rättssalar och till advokater? Tror vi att Sverige är lika vitt som snön i Norrland? Jag frågar mig också om det är på gott eller ont att svenska folket ska få bli naiva eller upplysta.

Vilket fall som helst så är boken grundligt skriven och för den som älskar luppa sig fram bland polisträsket – hur det kanske går till – så är denna bok ett silverfat. Dick skriver väldigt trovärdigt och har gjort ett gigantiskt jobb. En ettrig kackerlacka för vissa och för andra ”kalla fakta” som serverar ”sanningen?” Dock så är det bara lite orent snö på toppen av isberget som Dick visar för den naiva svensken om man tänker på helheten.

Språket är okej, journalistiskt kan jag tänka mig. Upplägget är faktiskt bra med variation från Olles cell, personliga brev, spännande beskrivningar om ”hur det gick till på fältet” och byråkratiska utlägg till smaskiga intervjuer. Ibland blir det lite kaka på kaka. Grävandet är – Medalj. Upptäckten för mig är inte nyhet och "aha". Men som helhet ger jag boken en mycket stark trea med lut mot svag fyra. Framför allt för själva jobbet bakom boken som Dick säkert svettas mycket i. Nu ser jag fram emot att tugga i mig ”Peter Rätz”.

Men får du en Aha-upplevelse och blir förbannad över hur det kan gå till, ja välkommen till verkligheten och sluta vara så jävla naiv. Ett tips bara.

Tre plus av fem till Dick och fan om han börjar gräva om mig.

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. kommer matt eller:O :D

    Skrivet av niklas — 04 Aug 2009, 23:08

  2. El Choco verkar jävligt intressant. Den ska jag ta och läsa. Tack för tipset.

    Skrivet av Gf — 10 Aug 2009, 22:04

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor