Blogg gratis Logga in

WANTED

24 Jul, 2009

wanted | 24 Jul, 2009 | Matt | (2320 Läst)

Matt - Krigsögat Del III

Det var friskt och skillnad på att skära tårta snacka svensson och blodet gjorde så att handtaget var omöjligt att hålla i. Kniven slant ur handen..


Har fyra olika kategorier. ”Huvudkategorier” består av min vardag, mina tankar och storys om mitt förra liv. ”Om skriva” lägger jag inlägg som handlar om tankar, ord, om att skriva och den branschen. Sedan har vi ”Matt” där jag lägger ut inlägg, fiktiva berättelser om just ”Matt”. Till sist”youtube och bilder” som det låter. Mina egna klipp och bilder plus andras youtube som jag rekommenderar.

Här kommer ytterligare ett avsnitt av Matt ”Krigsögat del III”. För er som är nya och vill ta del av mina fiktivta berättelser om Matt rekomenderar jag börja från början av Matt. De är tagna ur verkligheten med viss ändring och även med fiktiva personer. Om hur det kan fungera, var eller är i den undre delen av världen i Sthlm. Annars kan ni ju ta del av en riktig verklighet och börja från absolut ruta ett på bloggen – om mitt liv.

Krigsögat Del III

Manne stannade till. Höll andan helt och hörde hur teven lät, det lät som en krigsfilm, skott avlossade i rutan. Han såg jeansen, benen på den där Bagera. Den stora kniven som var som en machete höll han hårt i högerhanden, så hårt att det nästan gjorde ont. Ljuset där inne från tvrummet slog mot väggarna och ändrades hela tiden. Mörk i hallen som han var i, det doftade främmande och han funderade om han bara skulle rusa in helt vilt och hugga så pass han kunde. Eller skulle han locka ut snubben i hallen. Göra något ljud? Vad var bäst? Fanns ingen återvändo nu, för brorsan tänkta han igen och igen. Men vågade inte röra sig. Som en ond dröm. Hela kroppen var som förlamad, som den stod på branten till rädsla och förvirring. Skärpning, sa han till sig själv. Gör det nu för fan. Han tvekade, tog mod. Tittade, spände blicken mot soffan. Såg benen och fötterna. Nu.. Nu.. tänkte han. Höll vänsterhanden mot väggen och plötsligt..

... rusade han in i rummet.

----------

Exakt samtidigt inte alls så långt därifrån på Roslagsgatan klev Matt in i sin port. Det verkade som läget var lugnt, även fast den här Matrix hade kolat så verkade det lugnt i båda lägena. Men det kunde gärna användas sen som ved i elden. Vid mötet sedan skulle det ligga agg i luften, tjock som levrat blod och det skulle vara förjävligt spänd atmosfär. Matt sköt bort tanken och hoppades Tony och Hammar visade någon styrsel till suga på freden. Matt hade haft ett möte med alla grabbar som skulle hjälpa till och de hade varit ute på torpet en sväng där sittningen skulle ske. Imorgon gällde det. Nu klev han upp för trapporna och stannade utanför sin dörr. Var det ljud från hans kvart? Det lät svaga ljud inifrån. Tydliga ljud. Matt la örat mot dörren och visst, det var någon inne i kvarten. Han tog bak handen för att ta fram gannen men kom på att han hade ju inte den med sig. Försiktigt drog han ner handtaget. Låst. Hur fan? Försiktigt tog han fram sin nyckel och stoppa i den i låset och vred om så tyst han kunde. Han hade en pistol vid byrån till höger i understa lådan. Han skulle rusa in och farten ta pistolen. Vem fan kunde det va? I samma stund som han ryckte upp dörren fattade han.

Hon kom precis ut från köket med en stor kopp i handen. Han med något böjd kroppshållning som han skulle slänga sig in mot byrån.

”Hej älskling”, sa hon

Hon hade ju fått en nyckel häromdagen om han inte var hemma förut. Hur kunde han glömma.

”Eh, hej gumman. Är du här?”

”Ja, jag försökte ringa men din mobil var avstängd och...”

Han rätade på sig och tog av jackan.

”... jag var klar med mitt arbete. Jag har hyrt en film”, fortsatte hon.

”Vilken då?” frågade han och hängde jacken på en krok.

”Någon ny rulle med Persbrandt, men det är inte Beck.”

Under filmen låg hon uppkrupen i hans famn med en filt över. Hon doftade alltid så gott tyckte han. Men han hängde inte riktigt med i rullen. Persbrandt var ju hans favvo skådis men nu var tankarna på sittningen och ibland dribblade de över till – om han gjort rätt att ge henne en nyckel?

----------

De första han såg var hur killen hajade till när han kom inrusande med kniven i högsta hugg. Hur killen i soffan slängde sig bort mot en golvyta bakom glasbordet. Manne rundade bordet så fort som möjligt och det kände helt bisarrt. Snubben trevade efter något inget skrik eller ljud bara dova rörelseljud som fyllde rummet, hasande ljud när Manne rörde sig framåt så fort han kunde. Han högg. Högg mot snubben som låg på golvet med ryggen och som var påväg att dra fram en pistol. Den stora kniven träffade armen, samma arm som han försökte dra fram en pistol med. Han skrek, men det kändes inte som Manne hade träffat, mer som kniven skar genom smör. Blod. Blod var det nästa han såg. Kniven hade dragit djupt i killens arm. Manna högg igen, tänkte inte på var, killen skek. Manne såg inte pistolen. Utan bara högg. Han måste hugga, annars var det kört. Kniven gick in någonstans och mer skrik från killen. Manne fumlade, tappade balansen fick en spark på smalbenen. Mer blod, var fan kom allt blod ifrån? Han högg igen och i samma veva vände killen ryggen mot honom. Hugget träffade rakt i ryggtavlan och Manne tappade greppet om kniven, blodet gjorde det svårt att geppa kniven. Han fumlade bakåt och försökte fokusera på snubben på golvet, men såg sig själv hålla upp en hand i luften som var helt röd av blod. Snubben på golvet skrek högt. Manne tittade, visste inte vad han skulle göra, backade. Skulle han dö? Hade han huggt tillräckligt för att han skulle döda? Killen rullade runt och skrek, skiken ekade i huvudet på Manne, fick honom i panik och plötsligt vände Manne sig om. Sprang ut i hallen mot ytterdörren. Ryckte i dörren men den var låst. Fan, fan.. han försökte låsa upp men gled bara med fingrarna på grund av allt jävla blod... Tillslut fick han upp dörren och kastade sig ut.

Sprang ner för trapporna så fort han bara kunde. Hjärtat bankade hårt, lungorna gjorde ont. Ut ur porten och han höll på att springa rakt in i byggställningen. Tog höger och sprang, sprang så fort han kunde längst fasaden. Fällde upp luvan och tittade inte. Det enda han såg var meterna framför honom. Inget annat. Mörk men gatuplattorna försvann bakom, under honom när benen tog honom framåt. Han svängde vid ett hörn, sprang mer. Bort ett helt hus till och sedan tog vänster. Hade noll koll var han var. Sprang mer och dunk, dunk, hela kroppen pumpade adrenalin. Blodsmaken i munnen kom och efter ett tag stannade han upp. Tittade sig bak och runt. Såg ingen, bara hus och fasader, tomma bilar och svaga belysningar överallt. Han stannade upp helt. Men bara för någon sekund, försökte lokalisera var han var. Sedan joggade han lite lätt. Hade han dödad snubben? Hur många gånger hade han huggit? Han stannade plötsligt upp vid en papperskorg, stoppa ner handen och drog upp något. En tidning. Drog av blodet på händerna och fortsatte sedan. Manne fortsatte att småjogga, kom ut på en större väg och började gå. Då slog det honom, han kom inte ihåg ansiktet på killen. Han hade ju sätt honom vid bilen, men fan allt hade gått så fort så han mindes bara kroppen, benen och armarna. Plus ryggen som han stack kniven i. Men det var rätt snubbe, för i lägeheten hade hade han sätt en banderoll med Börders logga. Vid ett skyltfönster stannade han till. Några bilar passerade. I ljuset av fönstret tittade han på sin tröja. Han hade dragit på sig sin brorsas Sweden Warrior tröja förut, för att hedra brorsan. Den var fläckad av blod men det gjorde inget. Det kändes nästan bra, tyckte han. Blod från Bröder, de som tagit hans brorsas liv. Fan hade han mördad en snubbe ur Bröder nu? För brorsan skull intala han sig själv, än hade inte rädslan kommit. Än hade han inte fattat vad han gjort. Manne tittade på sig själv i fönstret.

----------

Klockan åtta skulle de ringa. Från ett helt nya telefon med ett nytt nummer. De skulle då få varsin plats som de skulle ta sig till och de fick se till att inte hade span efter sig. Tony skulle ringa på ett nummer och Hammar till ett annat. Andy skulle möta Tony och hans grabbar. Och Walter skulle möta Hammar och co. Tony hade aldrig varit med om en sådan extrem sittning själv men nu var det han som styrde i det hela och det fanns inget utrymme till att det skulle kunna få gå fel. Inte på hans bekostnad varje fall. De hade båda organisationerna hade lämnat över det hela och då fick det bli på hans sätt.

Klockan var sju och solen höll på att gå upp. De alla satt i stora huset på Pollackstorp. Matt, Ramma, Andy, Danny, Olle, Barken och Walter. Walter hade bott på Scandic i stan de senaste dagarna och var den enda som inte drack java. Hans mage palla inte mer hade han sagt och kärringen hade satt stopp för kaffedrickandet. Walter, generationen äldre än de andra men hade störst barnasinne av dem sju. Kort och tjock med en riktig gubbmage, skägg och grått hår. Ansiktet såg riktigt ut som en go gubbe. Alla andra satt med en kopp i handen. Huset var den enda tvåvåningshus som fanns på torpet och de satt på undervåningen i konferensrummet. Träväggar och träindredning med några långbord. På väggarna hängde gamla tavlor och i taket gick tunga balkar. Det var här de andra skulle sitta sen. Andy hade trillat in sist vid halvsju och de höll nu på att gå genom allt igen. Olle och Danny skulle vara med i konferensrummet när de hade sittningen. Matt tänkte först han själv skulle va i huset men avstod. Han fick pendla runt istället och dyka upp för att kolla läget lite då och då. Danny och Olle var som skurna att sitta med. Ingen av de två skulle lägga sig i snacket och om det braka loss skulle ingen av dem backa en millimeter oavsett. Det fanns inte i deras värld. Spelade ingen roll att det var självaste presidenterna som där.

Matt rörde om i koppen och de småsurrades över bordet. Någon gäspade stort och Walter reste på sig. Det knakade om golvet.

”Någon som ska röka?” frågade han och knacka ut en cigg i ett mjukpaket.

”Så röka får du?” sa Danny.

”Ja, något måste man ju få göra. Men jag smygröker hemma.”

Barken reste på sig och sträckte på kroppen. De slutade med att alla gick ut för att få sig en nypa luft. Utanför var en grusgång och snett till höger låg en pool. Nedanför den en stor gräsplätt och nedanför plätten fanns en brygga, som guppa i vattnet. Några kanoter låg längst bryggan. Till vänster om gubbarna stora gräsytor en basketplan och tre mindre hus. Framför dem en gång bort till parkeringen och därborta ytterligare ett litet hus. Hela gården var ganska stor och runt det hela gick ett stort rödmålat trästaket.

”Så gubben”, sa Ramma. ”Hur känns det?” Frågan var riktad till Matt.

”Nja, det är en nog en lyx att känna efter”, svarade han. ”Men vi kan ju hoppas på de slutar fred, annars får vi väll begrava hela bunten och ta över hela skiten själva. Eller vad säger du Danny?” Matt vände sig till Danny som log.

”Blir jag President då?” sa Danny. ”I såfall ska jag ha helt egen makt och ni ska kalla mig Diktatorn don President Danny Saw och alla måste tatuera halva nyllet.”

Gubbarna skrattade och det var god stämning. Trots att de snart skulle ha ansvar över en sittning mellan kanske de tyngsta, om inte mest ”heta” kriminella organisationer i Sverige för tillfället. Matt tittade på gubbarna. De som stod här nu, framför honom var bland de tyngsta lirarna han kände. Stabila gossar på alla sätt. Egna men tunga kaliber. Ramma kanske var undantaget då han blivit en smula soft kanske. Men för kort tag sedan var han verkligen inte att leka med. Nu verkade det lite på honom som att han trampat ned några kilon i action. Det totala nätverks som dessa hade tillsammans slog både Bröder och Sweden Warriors med hästlängder, det kund Matt sätta livet på. Han sneglade upp mot de små husen. Bakom dem var det skog och hela gården, torpet låg i en helt ensam värld. Långt ut i skogen på väg mot Vaxholm. Luften här var betydligt friskare och det kändes som, de stod där på gruset, en tidig sensommar morgon i ett annat universum – än vad som snart skulle klä gården.

Spänning, tjock atmosfär var orden. Stenhårda blickar och mitt i stormens öga – Det var där det skulle slutas fred. Mitt i krigsögat, tänkte Matt och la upp de båda telefonerna på bordet. Men än var det ett litet tag kvar. De satte sig ner igen. Klockan var snart åtta. Han hade Olle till höger och Barken till vänster. Bordet de satt vid var ett tjockt ekbord, som det lätt fick plats minst tolv personer runt.

”Dags snart då”, sa Andy och tittade på klockan. Walter slog upp en Aftonbladet när ingen sa något mer och Olle fyllde på sin kopp. Tyst och alla väntade på samtalen.

Två minuter i åtta ringde ena telefonen. Det var den luren som SW skulle ringa till. En nokiasignal fyllde rummet.

”Ja” svarade Matt.

”Var ska vi åka?” Matt hörde det var Hammar.

”Det finns ett badhus i Täby som heter Tibble. Den nedre parkeringen utanför bowlinghallen. Var där exakt klockan nio. Walter kommer möta er där. Lämna eran bil där och era vapen om ni har några. Han kör er vidare men se fan till att ingen är efter er.”

”Visst visst”, sa Hammar kort, rösten var grov.

”Vilka tar du med dig?” frågade Matt.

”Eld och Pierre”

Efter att Matt sagt ”Okej” la de på och i nästan samma sekund ringde det på andra luren. Det var Tony. Matt tryckte grön.

”Ja”

”Du det har dykt upp problem.”

Sista ordet fick kalla kårar att krypa längs ryggraden på Matt. Vad fan var det nu då?

”Vadå?”

”Bagera ligger på sjukan, någon jävel var hemma hos honom i natt och slakta honom totalt.”

Matt blev helt kall. Så jävla typiskt, hade SW varit där natten innan de skulle ha en sittning? Det rimmade inte på något sätt.

”Vilka?” frågade han.

”Vi vet inte, har inte fått snacka med honom än. Han är nedsövd och ligger på akuten, har några gubbar där. Snuten är också där men media har nog inte fått nys än.”

”Tror du det är SW?” Matt reste sig och gick bort mot fönstret, de andra såg på honom att något var knas.

”Har ingen aning, ingen som vet något än, men det finns flera ovänner än de...” Tyst.

”Så?”

”Vi kommer ändå, men få jag reda på att..”

”Jo, jag hajar men jag tror fan inte att, ja dagen före”

”Jag vet. Var ska vi ta oss?”

”Va fan noga nu att snuten inte hakar på”, sa Matt. ”Men ta er ut till Arninge, Andy möter er där vid halv tio exakt. Parkeringen vid Sova. Parka där och lämna vapen i bilen.”

”Okej.”

”Vilka tar du med dig?”

”Mackan och Garsa.”

De la sedan på. Matt hade förstått att Tony skulle ta med Mackan och det var inte bästa fredssökaren direkt. Garsa var lugn men Mackan kunde vara lite hetsig. Han gick tillbaks till de andra och berättade vad Tony sagt om Bagera. De snackade om det en kvart men ingen trodde Hammar va så dum att han försökte klippa en snubbe ur Bröder dagen före sittningen. Förutom Danny som tyckte det var ett smart drag. Om det nu var Hammar. Efter det så stack Walter iväg för att möta SW. Andy väntade ett tag med stack kvarten efter. Matt hade lagt hämtningarna med en halvtimmas mellanrum för han först ville träffa en grupp i taget.

----------

Doften av sopor slog mot honom när han svängde runt hörnet. En äldre hemlös drog en vagn och stank illa. Gubben stirrade på honom men fortsatte bort på gatan. Manne hade inte sovit en blund men varit hemma i brorsans kvart och duschat. Sket i om snuten tog honom, sket i allt. En tanke slog honom om han skulle återvända till behandlingshemmet, men varför skulle han det? Tankarna hade bara snurrat och ett tag hade han bara suttit och skakat. Men nu drog han runt i stan. Han ville heller inte kila upp till Camilla. Hon förstod inget heller. Tog vänster ut på Kungsgatan. Han visste inte hur länge han dragit runt. Var nere förut på plattan men kände inte igen någon. Nu hade han bytt törja och hade hittat en svart Nike keps på hatthyllan i kvarten som han hade nerdraget så långt han kunde. Tittade ner i marken i stegen och var helt tom. Han var nästan säker på att killen dog. Gång på gång hade han gått genom händelsen i huvudet och han trodde han huggit fyra fem gånger men det kunde varit mindre. Allt gick så förbannat snabbt och hela händelsen var bara som en stor röra, det enda tydliga han mindes var hur han pillade upp haken på fönstret. Resten var en salig röra tills han drog av blodet från händerna på en tidning. Han hade tappat kniven i lägenheten, det mindes han också tydligt.

Manne gick Kungsgatan och korsade Sveavägen. Fortsatte ner förbi biograferna och stannade vid Stureplan. Vad fan skulle han göra? Det var glest med folk ute, tidigt på lördagsmorgonen. Några taxibilar och en och annan strök förbi. Han fortsatte planlöst upp in på Östermalm och kände hur benen bara vill gå. Var visste han inte.

----------

”De kommer nu”, sa Barken och Matt reste sig upp från stolen. Han stoppade mobilerna i fickan och gick ut på gården. Han hade ringt upp Tony igen och frågat vilket sjukhus som Bagera låg på. Karolinska låg Bagera på och Matt hade fått tag på en bra kille som hette Henry. En engelsk snubbe som kände en del i Bröder men bott i Sverge bra länge, ute i Solna, även kallad ”Britten”. På Matts begäran hade Henry åkt ut till sjukhuset och skulle möta upp de andra som väntade vid sjukhuset ur organisationen. Matt vill veta så fort något hände, om Bagera skulle dö eller kanske få tillfälle att berätta vad som hände. Han gick på grusgången bort mot bilarna, med sig hade han Barken. Danny stod redan ute på parkeringen och gänget klev ur bilen. Hammar med två medlemmar och Walter. Fullt påklädda av Sweden Warriors märken. Hammar hade en svart skinnväst smockad med märken och de andra två hade långärmade svarta tröjor, de också fulla med organisationens namn och symboler. Hammar – lång, men såg ut en aning som en yngre variant av Clintan. Grått hår och samma vaksamma ögon. De andra två Ricky Eld och Pierre, två av Hammars närmaste. Båda såg ut som de var huggna ur sten. Alla hälsade på varandra. Olle och Ramma var i kast med att ta en repa på gården för att kolla så allt var lugnt.

”Sorry”, sa Matt ”Men vi måste kolla er.” Han talade till Hammar.

”Inga problem”, sa Hammar och blev muddrad av Danny. Walter kollade de andra två och sedan bad Matt gubbarna att gå in i det lilla huset som låg i anslutning till parkeringen. De gick in tillsammans med Matt. De andra stannade utanför. Huset var ett gammal trähus som bara bestod av två mindre rum, som en större vaktkur på något sätt. Vid ett litet skrivbord drog Matt fram en tom skokartong.

”Mobilerna”, sa han och de tre tömde fickorna på lurar, som redan var utan batterier. Han tittade på Hammar.

”Hammarn också” sa han och tittade på en tjock kedja som hängde i runt halsen på honom och hade en mindre upp och ner vänd hammare i silver hängandes. Matt visste att det var en dold kniv. Drog man isär den så fanns ett blad på fyra fem centimeter. Hammar log och tog av sig kedjan.

”Vill du ta en djupdykning bak också”, sa han med en nypa humor.

De gick ut. Solen stod högt och Hammar drog in djupa andetag.

”Så”, sa Matt och tittade på honom. ”Du vet inget om gårdagens händelse?”

”Vadå?” sa Hammar och såg uppriktigt nyfiken ut.

”Ja, vad som hände Bagera.”

”Vad har hänt?”

Matt analyserade honom. Samtidigt som de gick upp mot husen med Walter och Danny i släp, berättade Matt kort. När de kommit fram till en av de mindre husen uppe på gården så stannade de till.

”Nej”, sa Hammar. ”Det där har vi fan inget med att göra.”

Matt hade visat de tre in i huset där de fick vänta. Varje stuga hade tv och ett mindre kök, plats för en familj att övernatta några dagar. Han gick med Danny och Andy bort mot parkeringen. Nere vid vattnet såg han Olle komma upp mot dem. Ramma syntes inte till men var förmodligen i närheten. Barken var vid grindarna. De snackade ett litet tag vid parkeringen och Matt sa till de andra vad Hammar hade sagt. Det verkade uppriktigt inte som de hade med skiten att göra, sa Matt.

Tjugo minuter senare dök Andy upp med sin kärra. Barken öppnade grinden och efter att de parkerat klev Andy, Tony plus Mackan och Garsa ut. Störst av dem var Garsa men Olle var betydligt större. De skakade hand och Tony såg bekymrad ut.

”Har ni hört något mer?” Frågade Matt samtidigt som de blev visiterade.

”Inte ett pip mer än att din kille, han Britten dök upp på sjukan.”

”Bra, jag vill han ringer mig så fort det händer något, om ni är mitt i mötet.”

Matt visade dem till huset vid parkeringen och de fick lägga av mobilerna de också.

”Är Hammar här?” frågade Tony när de kom ut.

”Jo, han sa att de inte har ett skit med saken att göra.”

Tony grymtade lite och de gick bort. Matt skulle hålla käften när det gällde han och Mackan. Han gillade ju att gnabba med honom men idag var inte läge. När de kommit en bit in på gården pekade Matt upp mot ett hus och sa att, skulle mötet ta lång tid så skulle det beställas mat och så fick Tony och de andra vistas i det huset. De kunde även ta sig dit om de ville diskutera något ifred. SW hade en annan stuga. Men de fortsatte bort till det stora huset och gick in i konferensen. Walter hade avvikit för att hämta gubbarna i SW.

Man kunde ta på stämningen i rummet. Den var riktigt tjock, låg som en dimma. SW med Hammar i mitten till vänster om Matt och Bröder till höger med Tony mellan Mackan och Garas. Än hade de inte sagt ett ljud till varandra. Hammar satt med båda händerna platt på borsdytan. Vid andra ändan av det stora ekbordet satt Danny och Olle stod vid dörren. Matt klöv tystnaden.

”Danny och Olle kommer vara med hela tiden och jag kommer in då och då. Utanför har vi Walter, Andy, Barken och Ramma. Är det något så säg till Danny eller Olle. Jag dyker in senare.” Han tittade på dem. Inte en min. Som om rummet hade fryst de alla, som om väggen mellan de båda grupperna var metertjock betong, granit och det skulle nog ta bra med tid innan dessa gossar skaka hand. Men någonstans måste de ju mötas, det var ju trots allt de som vill få till sittningen och varje dag som kriget pågick, kröp snuten tätar inpå, flera stök med och degen rullade in långsammare.

”Lycka till då gubbar”, sa Matt och reste på sig. Han lämnade bordet, gick förbi Olle som stod med armarna i kors som en jättekoloss och Matt stängde dörren bakom sig. Klev genom farstun och ut. Andy mötte honom därute. Som dag och natt, på inne i rummet och den friska sensommaren som slog honom i ansiktet. Fågelkvitter och långt där nere vid vattnet paddlade en kanot för fulla muggar. Vid bryggan stod Walter och kikade ut mot vattnet.

”Har de börjat?” frågade Andy?

”Nja, jag vet inte hur det här ska gå men vi får se. Som att låsa in ett par anabolfyllda svältande bulldoggs i en och samma bur.”

”Det går nog bra”, sa Andy med ett leende och räckte över en påse vingummi. Matt tog några och såg Barken komma mot dem. Han såg också Ramma snett upp till vänster som gick mellan stugorna.

----------

Det hade gått en och en halv timma. Matt kollade magget på sin pistol i brist på annat. Han stod nere vid vattnet tillsammans med Ramma. Bryggan guppade smått och han hade varit inne i rummet en gång. De var livligt snack då men inga höga röster. De flesta hade försätt sig med java och Danny hade suttit i ena hörnet lugnt i publik. Olle hade suttit vid bordet.

”Hur lång tid tror du det tar”, frågade Ramma.

”Ingen aning”, svarade Matt. ”Omöjligt att säga, men blir det klara i god tid så väntar ett kalas på mig.”

”Fyller du år?”

”Nej fan heller. Tjejens polare fyllde år och har middag. Men jag vet det fan vad jag föredrar. Sitta där och spela fin eller vakta här.”

Ramma hummade och de gick ut på bryggan.

Telefonen ringde och det var Lamina. När man talar om trollen, tänkte han. Han svarade och hon undrade om han visste om han hann ikväll. Men han svarade han inte hade en aning och fick återkomma. Efter de lagt på slog det honom vilken jävla kontrast allt var. Han var så uppe i allt, och likaså tidigare när han knegade att han inte stannade upp riktigt. Men nu satt han eller hade styrt upp ett möte med några av landets värsta brottslingar och runt på gården var det ena ägget ruttnare än det andra. Tretton personer som snuten skulle lägga ner lassvis med deg på att få in bakom galler. Inklusive sig själv. Och kanske om det hanns, så skulle han sitta i ett helt annat umgänge under kvällen och dela på en tårta och snacka om väder och vind i svenssonanda. Bisarrt på ett sätt. Lustigt på ett annat sätt. Var han tvungen att köpa present? Nej fan, det fick Lamina står för ju.

”De där är nog inte gjorde för mig”, sa Ramma och nickade mot en kanot. ”Jag skulle ju sjunka till botten direkt.”

Den smala kanoten slog lite lätt mot bryggan.

”Nä, världen är inte anpassad för jättar som dig”, sa Matt och peta med foten på kanoten. Vattnet var grumligt med det såg ut som småfisk simmade där nere. Solen slog mot ytan och en svag vindpust drog förbi.

En gäll nokiasignal skar plötsligt genom naturen och Matt ryckte till en aning. Han hade fastnat med blicken i vattnet. Han tog fram luren och kikade. Såg på nuffrorna att det var Henry, liraren på sjukhuset. Alltså något hade hänt. Matt tryckte på grön.

”Hallå”, svarade han.

”Det är Henry.”

”Jo jag vet, vad händer?”

”De släppte in snuten först och sa killen var vaken och kunde snacka. Men jag tror inte han sa något till dem. Sedan fick jag och de andra kliva in. Han såg förjävlig ut, blivit djupt knivskuren på flera ställen men kommer klara sig. Några millimeter till och han skulle tydligen strukit med direkt. Nu ligger han...”

”Kom till saken”, avbröt Matt. ”Vem eller vilka var det?”

”Nja, han sa att det var en person som brutit sig in i hans lägenhet när han kolla på tv. Han såg inte vem det var, men snubben var klädd i Sweden Warriors kläder.”

Matt blev helt tyst. Det kunde fan inte stämma. Vad fan skulle han göra nu? Det skulle ju bli rena rama helvetet om han avbröt sittningen och sa...

Fortsättning följer...

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Tja wanted!!!du skriver riktigt bra nu,du blandar det så man inte kan sluta läsa..nu väntar jag på nästa del...ha det gött så länge..
    Mvh chobban

    Skrivet av chobban — 24 Jul 2009, 16:18

  2. För fan, precis just när man kände det börja hetta till lite. Hopppas du får till nästa snart.

    Amgående din affärsidé, här av dig, kan nog bidra med en stor del.

    Skrivet av NoName — 24 Jul 2009, 20:33

  3. Tjena wanted,
    kanonbra skrivet som vanligt,du saknar sannerligen ingen talang,angående din affärside så hopppas jag att du får förverkliga den en dag,ser med spänning på vad det kan vara.

    Mvh,Seppo

    Skrivet av Seppo — 25 Jul 2009, 11:17

  4. tja! riktigt bra som vanligt ;) men när kommer nästa del:D?

    Skrivet av nicke — 25 Jul 2009, 20:28

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor