Blogg gratis Logga in

WANTED

22 Jul, 2009

wanted | 22 Jul, 2009 | Matt | (2666 Läst)

Matt - Krigsögat Del II

Det ska skakas fram gubbar från Söder till norr och det bor ett hat i ung kropp.. fixas och donas för Pollackstorp.. Tisdag, Ons, tor.. fredag och..

Har fyra olika kategorier. ”Huvudkategorier” består av min vardag, mina tankar och storys om mitt förra liv. ”Om skriva” lägger jag inlägg som handlar om tankar, ord, om att skriva och den branschen. Sedan har vi ”Matt” där jag lägger ut inlägg, fiktiva berättelser om just ”Matt”. Till sist”youtube och bilder” som det låter. Mina egna klipp och bilder plus andras youtube som jag rekommenderar.

Här kommer ytterligare ett avsnitt av Matt ”Krigsögat del II”. För er som är nya och vill ta del av mina fiktivta berättelser om Matt rekomenderar jag börja från början av Matt. De är tagna ur verkligheten med viss ändring och även med fiktiva personer. Om hur det kan fungera, var eller är i den undre delen av världen i Sthlm. Annars kan ni ju ta del av en riktig verklighet och börja från absolut ruta ett på bloggen – om mitt liv.

Krigsögat Del II

Andy slängde igen dörren på bilen och klev fram till Matt, han fick stanna upp för en moppe som susade förbi med en ung kille som förare. Men sen hälsade de glatt på varandra.

”Tjena Andy”, sa Matt och slängde fram ett fast handslag.

”Schack Matt, läget?”

”Det knallar, själv då?”

Efter att Andy hälsat på Ramma som han kände en skvätt genom Matt berättade han att det varit kaos den senaste tiden. Mycket hade hänt men same same, strul och ständigt jagande efter stora cash. Andy var klädd i ett par jeans och en svart skjorta. Det var lite halvmulet ute och himlen över Hornstull kanske skulle börja droppa regn närsom. Ett glasspapper flög förbi och fastande på Andys ben. Han skakade av sig det samtidigt som nästa man dök upp, Lång Olle. Han kom gående och Matt hade sätt honom i samma stund som han svängt runt hörnet vid Hornsgatan. Olle var mer än ett huvud längre än allt folk som han passerade och betydligt bredare. På huvudet hade han en keps nerdraget och kom i ett par svarta adidasbyxor och en grå luvtröja. När han kom fram till Matt och co slängde han fram en jättenäve och skakade hand med dem. Olle brukade inte säga särskilt mycket, snacka sällan utan bara gjorde små korta ljud som svar. Varje gång han höll med om något drog han liksom in luft med munnen som bildade ett svagt ljud och skulle tolkas som ”Ja”. Höll han inte med skakade han bara på huvudet. Matt hade knegat en del med honom, känt killen i över tio bast och han var en av de stabilaste lirarna som Matt kände. För fyra år sedan hade han lyckats med ett stor utpressning som givit honom deg till att öppna upp två gymlokaler och i dem sålde han steroider som andra säljer frukt. På gymmen tränade bara så kallade lirare som var godkända av Olle själv, alltså inga öppna gym för allmänheten. Det ända som var öppet för allmänheten var en typ av arobicfittnesboxning som han tjej körde i samma lokaler. Snuten låg som hökar över lokalerna men hade aldrig lyckats hitta något att ta på. Steroiderna betalades månadsvis i samband med medlemskapet och varje medlem fick det de behövde på krita. Medlemmarna fick göra veckobeställningar som sedan levererades jävligt snyggt utanför gymmet. Allt var uppbyggt för slutna medlemmar och förutom deg från steroiderna drog Olle in slantar på kläder. Han sålde gymkläder, luvtröjor, gymbyxor och t-shirts. Allt var direkt import från Kina, från en fabrik som ägdes av hans flickväns familj som var därifrån. Gym – var hans liv.

De stod där i ytterligare tio och Andy hade kilat in för att köpa snus. Men sedan dök nästa upp – Barken från Uppsala. Han kom i Bmws nyaste stadsjeep och eftersom han inte hittade någonstans att parkera ställde han sig jävligt fel, som skulle få vilken lapplisa som helst att börja dregla. På gult och två däck uppe på trottoaren plus att bilens bakdel stack ut åt helvete fel för övriga trafiken. Barken klev ut. Kort lirare, skallig och stora delar av ansiktet var brännskadat från en brand för fem år sedan. När några hade försökt elda ner hans kåk med Barken i. Han hade klarat sig med svåra brännskador och delat ut en hämnd som prydde löpsedlarna, men som inte kunde knytas till Barken då han var på semester i Florida. Han var dressad i en mörkgrön kort midjejacka och ett per svarta byxor. Kort, men bitig. Barken styrde på nittiotalet stora delar av en beskyddarverksamhet i olika delar av Sverige men hade på senare dagar lagt av och körde eko och lite annat skit. Var ett tungt respekterat namn men hade inget intresse av att kliva in i någon organisation.

Så det var Matt, Ramma, Andy, Olle och Barken. Raschad hade ringt och sagt vad det än var så var han inte intresserad för han skulle dra iväg en repa till Luleå på några månader. Och Danny hade Matt inte fått tag på. Men det behövdes två till. Matt skulle dra skiten för dessa gubbar och sedan försöka handplocka två till. Han hoppades på få tag på Danny. Ett gäng ungar kom springandes från seven och en av dem sprang in i Olle. Olle grymta något men ungen försvann.

”Ingen har lur va?” Frågade Matt.

Olle bad att få lägga in sina lurar i någons bil och Matt blippade upp sin kärra. Efter det rundade de seven och gick på en liten promenad. De gick upp på en parallellgata till Hornsgatan och Matt berättade i stegen hur han blivit tillfrågad av Tony presidenten i Bröder och att han blivit godkänt av Hammar i SW för att fösöka få till en fredlig sittning. Som förhoppningsvis sluta med att de båda slutade fred. Matt berättade om Pollackstorp och sa att det var skitviktigt att ingen av grupperna fick reda på vart sittningen skulle hållas. Enligt Matts förslag så skulle organisation få ha tre medlemmar med sig på sittningen. Och båda Tony och Hammar var tvungna att vara där själva. Alla vapen skulle lämnas utanför gården och de enda som får ha vapen är ”vi”, sa Matt. Han stannade upp. De andra stannade också. Matt fortsatte;

”Gården är upplagd så att vi kan ha ett hus för själva sittningen där de sex för snacka ihop sig. Och om det drar ut på tiden så kan de få ett varsitt mindre hus till att diskutera gruppvis. Men när de sitter tillsammans så kommer två av oss vara med hela tiden. Fullt beväpnade. Under tiden vill jag ha två utanför gården som håller koll och två inne på gården fast inte i huset. Om ni fattar och en hela tiden vid infarten.”

De nickade. Matt fortsatte;

”Men det är jävligt viktigt att ingen av de vet var det hela kommer att vara, så ingen kan planera något skit innan menar jag. Så vi hämtar upp killarna i varsin kärra någonstans och ser till att vi inte blir skuggade helt enkelt.”

De fortsatte att diskutera det hela och den enda som tyckte att de behövde mer än sju pers var Ramma. Men de beslöt att sju sammanlagt räckte. Matt sa att han skulle försöka få tag på Danny och hitta en till istället för Raschad. Efter cirka en timma promenad var de klara. Mötet skulle ske om fyra dagar, på lördag morgon och det var en del att fixa fram till dess. Hur långt det skulle ta hade de inget aning om.

----------

Matt kastade fjärrkontrollen i soffan efter han slagit av tven. Lamina höll på att laga till mat i köket och efter resan hade hon sovit hos honom flera dagar fastän hon hade kneg. Förut så brukade hon ofta sova hemma på vardagarna. Men Matt hade inget emot det. Än så länge var det inget som helst gnäll över hans sätt att tjäna deg. Fastän hon inte visste några direkt detaljer eller hon hade nog egentligen ingen aning, mer än starka misstankar. Han gick in i köket och ställde sig bakom henne. Hon höll på att röra om i någon gryta av något slag. Det var samma dag som han träffat gubbarna vid seven fast kväll – tisdag.

”Skulle du vilja följa med mig hem till Cissi på Lördagkväll?” Frågade hon plötsligt.

”Cissi?” Sa han förvånat.

”Ja, du vet hon vi stötte innan Spanien i Gallerian. Hon ska ha en bjudning för att hon fyllt trettiofem för några dagar sen.”

Första gången Lamina frågat något sånt. Att Matt skulle mingla med hennes polare.

”Ja...” fortsatte hon och hällde ner en massa hackad lök i grytan. ”Hon frågade om jag inte skulle ta med mig min mystiska pojkvän till middagen.”

”Är det jag?” frågade Matt och kyste henne i nacken. ”Den mystiska pojkvännen?”

Lamina log.

”Ja det är du, det skulle betyda mycket för mig om du följde med. Cissis man kommer vara där. Du kanske vet vem det är, Joakim Bergkvist? Han var med i någon ekobrottshärva men blev frisläppt för några år sedan.”

Matt sög på namnet men kände inte igen det. Faktiskt så skulle han vilja följa med men det var samma dag som sittningen skulle ske och han vågade inte lova något. Han hade ju ingen aning om hur långt tid den skulle ta.

”Sorry gumman jag kan inte. Har lite annat att göra, men om jag hinner så kommer jag.”

Verkade inte som hon blev besviken, som hon förväntat sig ett nej. Utan mer glad för att han sagt han skulle försöka. Matt dukade bordet och tog fram en flaska vin. Inte för att var så förtjust i trampade druvor men Lamina hade faktiskt fått med honom till en vingård i Spanien där de gick på rundvandring och var med på någon slags vinprovning. Inte Matts ordenarie pysslor direkt. Han satte sig ner och hon ställde fram en gryta.

----------

Senare på kvällen, några timmar efter middagen satte han på sig jackan. Hon låg i soffan och tittade på tv. Han hade sagt en timma cirka. Matt skulle iväg och träffa Danny. Han hade fått tag på honom efter mycket strul och jagande men tillslut hade han fått ett nummer. De skulle mötas vid grillen vid Roslagstull. Bara några minuters promenad från Matts kvart. Han trampa ner för trapporna och tryckte upp portdörren. Mörkt ute, fast en bil svepte förbi och lyste upp det som inte gatubelysningen täckte. Matt drog till sig jacken en smula. Det var inte kyligt men fan inte varmt heller. Eller han kanske var van vid Spanien. Han gick över gatan och fortsatte bort längst husfasaden. En motorcykel gled förbi, en harly och gav ifrån sig ett tungt dovt smatter som ekade mellan husen. Han funderade på Danny när jag gick. Snubben var bland de värsta han kände. Om folk tyckte han var paj, så skulle träffa Danny. Kuslig lirare på alla sätt. Den gubben hade moral, eller ja.. han stod för grejer som han aldrig skulle vika sig för. Men hans regler kunde ibland vara lite skeva. Det var ett tag sedan han träffa honom. Fanns nog inte många som ville ha honom efter sig, tänkte han och såg grillen på avstånd.

Han såg Danny sitta där inne på grillen. Lamporna där innanför glasmontern lyste upp och han satt ensam och åt såg det ut som. När Matt kom fram knacka han på rutan och Danny tittade ut. Såg ut som han precis var klar med en burgare där inne. Danny knögla ihop en servett och kasta den i papperskorgen och tömde en dricka. Sedan kom han ut. Han hade en grå tröja med en dragkedja som gick ända upp till halsen och som var stängd. Ett par svarta millitärbyxor, var normallång, normalbyggd men halva ansiktet var korpsvart med massa tatueringar. Håret var mörktbrunt i bena och ögonen var helt kalla. Vänster lillfinger saknades och han stannade vid dörröppningen som han gick in i en vägg.

”Matt”, sa han kort.

”Danny, hur mår du?”

”Bättre än kidsen som svälter i olika delar av världen, själv då?”

Matt tänkte faktiskt efter.

”Jo fan, var länge sedan jag mådde så här bra faktiskt.”

”Är du värd det?” frågade Danny och klev ner från dörren och gav Matt en kram.

Matt tänkte efter igen.

”Ja, fan. Jag tror det”, sa han i kramen.

”Tror jag inte”, svarade Danny och de började promenera.

Matt förklarade det hela och Danny tittade lite misstänkt. Som om han inte alls var på. Efter han dragit det hela stannade de upp. De stod nästan upp vid roslagsbanans slut station vid Tekniska Högskolan. Danny drog en hand genom ansiktet, den med lillfinger och tittade på Matt.

”Du vet vad jag tycker om gängen”, sa han.

Matt nickad.

”Ibland så gör jag kneg åt dem och de degar alltid i tid utan strul, med undantag för någon gång”, fortsatte Danny. ”Men du vet att jag egentligen inte tycker om dem, de är egentligen allt jag förkastar.”

”Jo jag vet”, sa Matt lågt och de började gå tillbaks.

Det var inte så att Danny inte gillade gängen för deras handlingar utan mer för deras inställningar. Danny trodde på att ensam var stark och att jobba i skuggan var fan så mycket bättre än vara mediakåta och hela tiden brösta upp sig för att tro man vann respekt. Märken och tatoos, som ska skrämma – dessa fick bara Danny att se ner på människan som hade detta. Matt hade faktiskt ganska så liknande spår i hans tycke men inte lika vassa som Danny. Han accepterade det mer medan Danny rent av kanske njöt av att sätta någon av dem på plats. Spelade ingen roll HA som Bandidos, OG eller SW eller andra bokstäver, för Danny eggade det bara om han fick chansen att knäppa dem på näsan.

”Ge mig ett bra argument för att jag inte vill att de ska skjuta ihjäl varandra?” sa han och Matt tittade på honom. De stannade upp. Ljuset från en lukta låg i ansiktet på Danny och ljuset liksom skalade bort tatueringarna, skuggade den sidan helt.

”Ja, du Danny. Tänk hur många oskyldiga som drabbas i kriget...” sa han med en nypa ironi. Men han hade faktiskt inga direkta argument för varför Danny skulle ställa upp. Respekt behövde han ju inte, även de gängen respekterade Danny stort. Att knyta starkare band med dem vill han ju inte heller, de visste vad Danny gick för och behövde de honom, degade de.

”För min skull kanske”, kanske sa han tillslut.

Danny rörde på sig under lampan och det såg ut som tatueringarna fick liv i ansiktet på honom. Matt försökte läsa av de kalla ögonen, som liksom var iskallt ljusblågrå. Som om ingen värme bodde i dem. Men han fick ingen read och det slog honom då att Danny borde ju vara klippt för poker.

”Det skulle vara det då”, svara Danny. ”Om jag nu gillar dig Matt.”

Han sa det sista med kall på rösten utan någon ton och visste inte Matt bättre så skulle han tro Danny mena det.

”Okej, Matt”, sa han. ”Men du vet att den där Hammar...” Danny tystnade.

”Jaa..” sa Matt undrande.

”... Jo jag ska hålla mig nu, men någon dag ska jag nog flå honom levande.”

----------

Nu var det bara en gubbe kvar, en snubbe till istället för Raschad. Han hade några på listan och hade funderat på vilken han skulle börja ta kontakt med. Vem han helst ville ha med. Helst skulle han vilja ha en tysk som hette Walter Filbrich. Han var tung och men snubben bodde i Göteborg. Flyttade med tanten för fyra år sedan och jobbade med någon slags importfirma. Hade tidigare kört hur mycket eko som helst och innan dess tunga omtalade rån. Men nu slagit sig till ro i Göte. Eller ro och ro – snubben smugglade säkert något skit med sin importfirma.

Matt hande precis lämnt Danny och klev in i porten. Men han vände, bestämde sig för att han skulle ringa Walter. Men han måste ringa från något säkert ställe. Han gick ut på gatan och gick bort till sin bil, hoppa in i den och drog iväg. Vid Odenplan parkade han och letade reda på en telefonkiosk. Stoppade i ett kort och letade reda på Walters mobilnummer. Han borde ha kvar samma nummer, Matt hade snackat med honom strax innan han stack till Spanien.

Walter svarade direkt och fem minuter senare hade de bestämt att Walter skulle ringa till videobutiken som de en gång i tiden stött på varandra och nästan börjat bråka om en film. De hade då bara funnits ett ex kvar av rullen och Matt hade förbeställt, men kassörskan hade glömt att lägga undan och Walter hade tagit den framför näsan på honom. Det var för över tio bast sen när de inte kände varandra. Matt visste vidobutiken fanns kvar och åkte dit. Sveavägen, han parkerade priecis utanför och hälsade på killen bakom kassan. De kände varandra ytligt och det var ingen problem alls att Matt skulle nyttja luren.

En halvtimma senare så var det bestämt. Walter var på. Han skulle ta X2000 redan imorgon och var mer än villig att ställa upp. Allt för att komma ifrån kärringen ett tag, hade han sagt och förmodligen slängt sig på luren för beställa ticket.

Då var det klart då tänkte Matt, gubbarna alltså. Sedan var det massa annat praktiskt men det mesta var små saker. Han hade tidigare också träffat Henke en snabbis och erbjudit en tio lax för att de skulle låna Pollackstorp. Utan att ställa en enda fråga hade det varit lugnt. Så nu hade Matt ställe och gubbar och han hade förmedlat dag till både Tony och Hammar. Det var

----------

Torsdag – Manne satt tyst och kikade ut. På gården där nere spelade några killar fotboll mot en vägg. Han kände ingen dem. Men de var bra mycket yngre än han. Nu hade han varit lyst i fyra fem dagar. I stort sätt hela tiden hade han varit i brorsans lägenhet. Förutom när han taggat ner till Ica och snattat mat. Hans kusin, Camilla hade varit förbi och försökt övertala honom att åka tillbaks till hemmet. Men när hon inte lyckats så gav hon honom en femhundring och stannade under kvällen. Hon var bra. Storebrorsan och hon stod varandra riktigt nära. Hon var egentligen den enda släkting som de hade, förutom morsan. Men hon kunde dra med sin jävla pundare. Nej, Camilla brydde sig varjefall. Hon hade haft kontakt med kriminalvården på Hall och de hade sagt att brorsan fortfarande låg på sjukhus och var riktigt allvarligt skadad, de opererade tydligen honom och det såg inte bra ut alls. Första operationen hade gått bra, men sedan hade något kukat ut och så var de tvungen gå in igen. Manne reste sig från stolen. De hade sagt att de skulle ringa till Camilla så fort de visste något och Camilla skulle då höra av sig till Manne. Han gick ut i vardagsrummet och passerade en byrå med massa foton. Han stannade upp och tände en lampa på byrån. Han hade sätt dem tidigare men gillade att titta på dem. Det var inramade foton av Sweden Warriors. På en bild stod en grupp på cirka tjugofem pers och Storebrorsan stod snett till höger. Manne var stolt som fan över att brorsan var med i organisationen. Han gick genom de fem bilderna varsamt och gick sedan ut till tven. En kall rysning gick genom kroppen på honom. Vad fan skulle han ta sig till om Brorsan dog? Bara tanken fick honom att må illa. Det fanns bara inte på kartan. Storebrorsan var det enda Manne hade, den enda. Han suckade stort och kände hur en knut slogs i magen. Satte sig i soffan och utan att slå på tven stirrade han bara rakt fram.

----------

Samtdigit sjönk Matt ner i sin soffa. Snart var det bara fredag kvar sedan mötet. Han slog på Tven. Nyheter prydde rutan. Lamina jobbade sent och han njöt faktiskt av ensamheten. Hon hade varit här nu väldigt mycket, inte för att han hade något emot det men han hade lärt sig att när det började bli jobbigt eller när det kändes tomt att vakna upp ensam. Då var det dags att sakta ner lite. Det sista han ville var egentligen att känna för mycket, det slutade oftast i kaos. Det fick växa fram kändes det som. Han öppnade upp en chipspåse och hällde öppna upp en kall. Lutade sig tillbaks. Hade varit full ös med mindre möten under dagen för att styra upp allt men det såg bra ut. En stor bussolycka hade ägt rum i utanför Norrtälje och två hade omkommit. Busschaffisen misstänktes vara påverkad av alkohol skvallrade nyhetsankaret. Matt klunka bira...

”...Och vi kan nu meddela att den 35 åriga gängmedlemen, i Sweden Warriors, som blev karftigt misshandlad och knivskuren inne på Hallanstalten i måndags har nu omkommit. Han gick bort efter en andra operation på sjukhuset och en 31 årig medlem ur den kriminella organisationen Bröder står nu åtalad för mord. Vi har idag med oss nu Mats Westman som är kriminolog, studerat gängen och även författat en bok om gängkulturen. Boken heter – Gängkrig i Sverige. Välkommen Mats.”

”Tack”

”Idag har ett otaliga brott under en väldigt lång tid pågått på öppen gata, skottlossningar och bilbomber mellan gängen Bröder och Sweden Warriors. Flera medlemmar har mördats och oskyldiga har drabbats. Ett krig som liknar kriget mellan Hells Angels och Bandidos på nittiotalet har nu drabbat samhället. Mats, du som krupit inpå skinnet i denna gängkultur, hur ska samhället agera?”

”Ja...”

Matt lyssnade. Så snubben dog alltså. Inte bra. Detta kunde leda till svårigheter. Rövhål, tänkte han och rota fram en lur i jeansfickan. Han slog nuffrorna till Wood, killen han mött ute på Arlanda som var medlem i SW.

”Hallå”, svar efter två signaler.

”Tjena hör du vem det är?”

”Neej”

”Jo, kom igen nu fan, vi möttes på Arlanda när du hämta din lillesyrra i helgen.”

”Aha.. ja fan nu hör jag.”

”Kan vi mötas, måste träffa dig och eller någon annan som är på ganska hög pinne.”

”Ja, jag fattar.. du ska ju.. eller ja vi möts, det har ju hänt lite stuff.”

”Jo, jag beklagar när kan vi mötas och var.”

”Om två timmar ute i Södertälje. Kommer du ihåg där vi möttes angåend den där horan som inte ville jobba längre i vintras.

”Ja..”

”Vi möts där om två timmar.”

De la på. Matt hade i vintras fått i uppdrag av SW att styra upp en hallick som i sin tur begick självmord. Hängde sig rakt upp och ner och han visste att Wood kallade hallicken för ”Horan”. De hade då träffats vid gamla stan på en restaurang. Matt mindes inte namnet på haket men visst var det var.

----------

Nästan exakt två timmar senare klev han in på haket. Ett litet hak med rödvita dukar, någon Italiensk skrubb. Han såg Wood längst in i lokalen. Utanför hade två andra från SW suttit i en bil och haft ett öga på det hela. Matt gick fram till Wood som satt i fullt klädd i organisationens kläder. Han åt pasta och drack öl. Tomt i restaurangen annars. Matt slog sig ner mitt emot Wood utan att beställa något. De hälsade och Matt började direkt utan att springa som katten runt gröten.

”Som sagt beklagar sorgen, vem var det som gick bort?”

”Borde väll du veta? Har du ingen koll?”

”Nja, kanske borde jag det. Vem var det?”

”Matrix” sa Wood kort och fortsatte rulla spagetti på gaffeln. Han såg ut som en liten slafsig bulldogg.

”Du vet ju att jag ska styra upp sittningen på lördag”, sa Matt.

”Jo jag vet. Men oroa dig inte.”

”Inte?” sa Matt förvånat.

”Nej, Matrix död kommer inte ställa till mer trubbel, han var påväg ur organisationen. Han hade bara för någon vecka innan han knalla meddelat han ville kliva av. Och du vet ju vad vi tycker om det.”

”Ofan”, sa Matt kort och tittade på bulldoggen.

----------

En halvtimma senare lämnade han den lilla Italienska haket och Wood. Så det var Matrix som knallet. Snubben var med i en skottlossning för fem år sedan. Det hade regnat kulor och snubben hade vikt sig bakåt, snubblat som snubben i Matrix. Inte fått en skråma och därefter fått nicket Matrix. Att han velat kliva av gav misstankar till att han kanske inte blev dödad för själva krigets skull men Matt ville ha någon slags bekräftelse från Bröder också. Så Matt inte sammanförde de båda presidenterna och helvetet bröt ut. Han ville veta exakt vad som låg bakom skiten Matrix död. Det ända han egentligen visste var ju det han hört på nyheterna och de var ju rent skvaller bara. Han åkte tillbaks till Stockholm och tog av mot Hornstull. Körde upp till solarium som Ramma jobba i. Parka och steppa ut.

”Jag försökte ringa dig men din lur var avstängd”, var det första Ramma sa när han såg Matt.

”Jo jag snacka med SW. Du har hört va? Om Matrix?”

”Ja, Smith var här och snacka om saken. Han vet ju att jag ska hjälpa till med sittningen och ville jag skulle förmedla till dig att Tony ville du skulle komma ut så fort som möjligt. Där du var förut.

”Okej”, sa Matt och vände nästan direkt på klacken. Innan han gick ut såg han en två tjejer som stod bakom hyllorna. De stod lite i skymundan och verkade nervösa. Men Matt såg också att det stod ”Erotik” på hyllan vid dem. Han klev ut, hoppa in i kärran och styrde mot Sollentuna. Det var typiskt att något sånt här skulle hända precis dagarna innan sittningen, tänkte han. Men kanske var det mer otroligt om inget hade hänt. De var ju trots allt krig som den den där professorn eller vad han var sa. Det var mörkt ute och Matt körde fort, hade ständig uppsyn bakåt om han var förföljd men det verkade inte så. Han tog alla möjligt kringel krok vägar och stannade till vid vissa tillfällen. Men han såg inget misstänksamt. Tillslut kom han in i Sollentuna och hittade uppfarten till området han hade blivit tagen till förut. Körde in på den mindre skogsvägen och kom fram till en bil som stod mitt på vägen. Bilen slog på lyktorna och Matt klev ut efter han stannat helt. Han höll upp händerna synligt i midjehöjd och gick sakta fram till bilen. En kille klev ut. Matt kände igen honom, stor kille med grått hår i kort frisyr. Det satt också två andra i bilen.

”Tony ville jag skulle komma förbi”, sa Matt.

”Japp, du har inget följa va?”

”Nä, har kollat noga. Är inte beväpnad heller.”

”Okej”

Men killen visitera Matt lite snabbt ändå och sa;

”Lämna bilen här och gå sista biten. Vi kör upp bilen. Om du skulle ha något i bilen. Vi litar ju på dig men du vet...”

”Jo jag vet”, sa Matt och började gå upp mot gården.

Han hade faktiskt glömt sin pistol denna gång. Underligt tänkte han, aldrig hade han gjort det tidigare. Lämnat hemma medvetet ja, men bara glömt, nej. Han gick upp och det knastrade grus i mörkret. Flera bilar stod som förut uppe på gården och det satt två killar på verandan. Den ena kom fram till Matt och hälsade. En som Matt kände igen men aldrig riktigt hälsat på. Killen ledde in Matt i huset och Tony var i köket.

”Du vet”, sa Tony. ”Det var inte vi denna gång.”

Matt tittade på honom. Han stod med en kopp vid spisen.

”Inte?” sa Matt förvånat.

”Nej... Fattar inte varför nyheterna pumpar ut sådant skit. Killen som är misstänkt för skiten är inte medlem.”

Matt lyssnade stort och satte sig ner på samma fläck han suttit förut. De var ensamma i köket och en dov belysning låg i rummet. Tony rörde om i koppen.

”Snubben har flera gånger försökt att bli medlem men jag vill inte ha honom i bland oss. Det är något som inte stämmer hos honom. Saknas något. Det säga att han försökt bli medlem i X-team också men nekad där också.”

”Vad heter han?” frågad Matt och strök en hand längst bordsytan.

”Adrián Kövago, någon Ungersk lirare från Helsingborg. Har du snackat med Hammar?”

”Nej, men jag snacka med Wood. Och deras inställning är att Matrix var på väg ut. Nästan som de själva var inblandade.”

”Så de nämnde inget om oss i den händelsen?”

”Nej, bara att de inte skulle påverka sittningen”, sa Matt.

”Bra”, sa Tony kort och tog fram en kopp och hällde upp kaffe till Matt.

----------

Han satt helt kraftlös i trappuppgången. Det var fredag och det var i Camillas portuppgång Manne satt. För fem minuter sen hade han klivit ut från henne lägenhet. Hon grät där inne och kunde inte sluta. Hela hans kropp kändes totalt bortdomnad. Igår natt hade han fått beskedet att brorsan dött på sjukhuset. Han hade tillbringat natten hos Camilla som varit en av de värsta nätterna i hans liv. Inte fått en blund. Hon hade gång på gång gjort tappra försök att slipa till sig men hela tiden brustit ut i gråt och ångestattacker. Han hade bara känt sig så otroligt tom. Som om hela världen var emot honom, som om allt som kunde gå fel gick åt helvete. Det fanns inte att brorsan skulle dö. Dö.. att han var borta. Det stämde inte och bara tanken på att aldrig mer få snacka, vara med honom fick Manne att vrida sig i någon konstig sorts tomhet av smärta. Hur fan kunde han bara gått och dö? Nu när Manne behövde honom som mest. Nu när allt var åt helvete. De skulle ju flytta ihop sen efter hans muck och knega tillsammans. Vad fan skulle han göra nu?

Han reste sig upp och gick ut. Söder, Camilla bodde på Skånegatan. Han hade inte släppt en enda tår. Var det fel? Att han inte grät. I handen hade han en kasse. I den låg brorsan SW tröja. På nyheterna hade de sagt att Bröder låg bakom. Att de hade knivhuggit brorsan till döds. Manne drev omkring planlöst på gatorna och med kassen i handen. Han var helt tom och fattade inte varför han inte kände mer. Han kände men som han ändå inte hade fattat än, inte accepterat det. Vid Medis slog han sig ner på en bänk. Det var ganska mycket folk ute. Fredag eftermiddag och söder kryllade av pigga människor som irrade fram och tillbaks. Han bara satt där på bänken och stirrade rakt upp och ner. Ett par killar i hans ålder drog föbi på cyklar. Han kände igen killarna, de var från Jakan. Han hade tjackat braj en gång av ena killen. Men de försvann bort. Han satt där i folkmyllret som levde sitt liv och Manne stängde av helt. Tankarna var överallt men ingenstans. Han visste inte hur länge han satt där med händerna i byxfickorna och glodde men helt plötsligt kom killarna från Jakan tillbaks.

”Manne”, sa ena killen från cykeln. De hade stannat framför honom på bänken.

Manne tittade upp.

”Tjena” sa han lågt.

Det var två killar. Båda med keps och riktigt pösiga kläder, hip hop för hela slanten.

”Du fan.. vi hörde vad som hände med din brorsan. Beklagar som fan Manne.”

Han tittade på dem. Vad fan skulle han säga? Tack?

”Beklagar”, sa den andra killen som stod bakom den första.

Manne suckade bara. Den ena killen klev av cykeln och la den på backen. Satte sig på bänken och tog fram ett ciggpaket. Gav Manne en cigg och tände en själv.

”Du vet”, sa han sen. ”Jag hörde det var Bröder som mördad din brorsa.”

”Ja, det verkar så”, sa Manne och sög på ciggen.

”Jo, en av killarna i Bröder bor faktiskt granne med oss.”

Manne hajade till och tittade på honom.

”Vi bor nu på Kungsholmen och i kvarten bredvid bor en snubbe som kallas Bagera. Snubben brukar jämt väsnas, ha fester och så och farsan gick in en gång för att få tyst be dem dämpa sig. Men den där Bagera nita farsan och höjde musiken.”

”Ofan”, sa Manne. ”Är du säker på att han är med i Bröder.”

”Ja hundra, har själv sätt tatuering på hans arm. Hundra alltså.”

”Var på Kungsholmen bor ni?”

Killen tittade konstig på Manne.

”Fan, du tänker väll inte göra något va? Dessa killar är fan inga att leka med.”

”De mördade min bror”, sa Manne med iskall röst.

”Göransgatan tolv”, sa han efter ett tag.

----------

Fredagskväll. Manne hade tagit sig till Göransgatan. Låg nära Fridhemsplan. Han stod vid en container och klockan var tio elva kanske. På andra sidan låg port tolv. Han lutade sig mot containern och hade stått där i en timma nästan. Vissa fall hade han satt sig på en trasig pall som stod lutad på containern men därifrån hade han inte uppsyn över gatan. Hela fasaden vid byggnaden var täckt med en byggnadsställning och Manne hade räknat ut vilken kvar Bagera bodde i. Allt efter beskrivning från killen han träffa på Medis. Han hade varit uppe på ställningen och kikat in i kvarten men den låg helt i mörker. Han var ingen mördare och avskydde våld. Efter all spö han fått i livet så hade han sagt att han aldrig skulle slå sina egna barn, någonsin. Nu var han ju bara sjutton bast men om han skulle få barn. Men brorsan var allt för honom och ju mer han tänkte på det ju säkrare blev han. Det fanns inte mycket att leva för längre och han kunde lika gärna sitta hela livet på kåken. De jävlarna hade tagit allt ifrån honom. De hade tagit brorsan från honom, den enda person som betydde något för honom. Någon måste fan få lida och han brydde sig inte något. Den stora tomheten som tagit honom hade nu fyllts av hat. I handen hade han en stor kniv, nästan som en mancheta. Han höll den hårt och petade med den på containern. Det ver helt overkligt och känslorna i honom var så dubbelt, han kände sig nästa schizofren. Visste varken ut eller in, i ena sekunden ville han bara krypa ihop och dö, för det var ändå ingen som skulle sakna honom. Det fanns verkligen ingen där ute som brydde sig. Andra sidan ville...

...Plötsligt dök en svart volvo upp. Manne stelnade till. Killen hade sagt den här Bagera eller vad han hette körde en svart Volvo. Han som klev ut såg precis ut som han fått beskrivet. Det måste vara han, tänkte Manne. Snubben låste volvon och tittade sig omkring, gick sedan mot port tolv och slank in. Det dunkade i Mannes bröst och han andades tungt. Adrenalinet pumpades ut i kroppen och det var som han steg ur sin egen kropp. Han tog sig över gatan och försiktigt klättrade han upp på byggställningen. Kollade sig omkring så ingen såg. Smög sedan upp bakom byggplasten upp till tredje våningen. Plankorna knakade en aning och det var svart. Det enda ljus som fanns kom från de fönsterna som var upplysta. Han tog sig smidigt fram bland plast och ställningar till det ett fönster som skulle vara Bageras. De var tänt nu därinne. Försiktigt kikade han in. Fönstret var till vardagsrummet. Och där inne var en stor svart skinnsoffa och en tv plus en hylla med massa böcker. Ingen syntes till. Han väntade några minuter och hörde sig själv andas. Hur fan skulle han ta sig in? Plötsligt dök snubben upp och slängde sig soffan. Det var samma lirare som kört volvon. Manne backade en aning och tog sig till ett annat fönster som borde vara toalett fönstret eller något till samma kvart. Det var ett betydligt mindre fönster och frostat så man såg inte in. Det fönstret var även inplastad och runt satt en svartgul tejp. Det såg fan ut som det fönstret var öppet bakom plasten. Kunde han ha sådan tur? Han lossade försiktigt på tejpen och drog bort den sköt plasten åt sidan och visst. Fönstret var lite öppet men en hake på insidan hindra så det skulle öppnas helt. Manne pillade med den långa kniven och försökte skjuta bort haken. Han sköt bort alla känslor inom sig. han hade redan bestämt sig. Det fanns inget alternativ. Försiktigt pillade han och helt plötsligt hoppa haken loss.

Det lät en smula oroväckande mycket. Han stanna till och lyssnade. Smög tillbaks till andra fönstret och kollad in igen. Killen låg fortfarande på soffan med tven flimrande. Tillbaks till det lilla fönstret och när han öppnat det helt lirkade han sig in. Det var precis så han fick plats. Han tryckte sig in och försiktigt ålade sig ner, tog stöd i mörkret mot något med foten, var det handfatet? Satte ner den andra foten på golvet och den stora kniven hade han satt bak i fodralet i midjan, innanför byxorna. Nere och inne helt. Han smög fram till dörren i mörkret och tog fram kniven, höll den stenhårt och andades tungt. Försökte kontrollera sina andetag. Drog ner handtaget och öppnade försiktigt handtaget. Svaga röster från teven hördes därute.. Han blundade. Skulle han klara det här? Han måste. Ljuset slog där ute, och han såg ytterdörren. Till vänster var vardagsrummet. I en sista suck steg han ut försiktig satt ner fötterna så tyst han kunde och såg öppningen till vardagsrummet. Flimmerljus från teven och han såg soffan. Såg benen på killen, fötterna men väggen, hörnet skymde överkroppen...

Fortsättning följer...

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på CrimeNews

bok



Kommentarer

  1. Det är ju för JÄVLA bra!
    Jens Lapidus kan gå och lägga sig.

    Nu får du se till att knacka fram nästa del pronto! ;)

    Skrivet av Henrik — 22 Jul 2009, 14:32

  2. smördeg

    Skrivet av gurrass — 22 Jul 2009, 15:11

  3. Henrik - thanx håller redan på att skiva nästa del..

    gurrass - det kan man baka mycket gott med.

    Skrivet av Wanted — 22 Jul 2009, 15:36

  4. Jävligt bra, Stor skillnad från dag 1 å nu, du kmr rulla in deg på böckerna tro mig Mvh

    Skrivet av Sami-tunisia — 22 Jul 2009, 18:10

  5. Nääääääääääästa del snart,tack.mycket nice läsning..mvh chobban

    Skrivet av chobban — 22 Jul 2009, 20:29

  6. perkele vittu .. jiddrar bara lite .. allt bra MR Wanted

    Skrivet av gurrass — 23 Jul 2009, 13:27

  7. tjena Wanted,
    ända negativa med dina texter är att man glömmer av tid och rum när man väl börjat läsa dom.. :o)

    Skrivet av Seppo — 23 Jul 2009, 14:41

  8. Hur känns det att få lovord/beröm för något du gjort bra och hederligt som att skriva böcker, gentemot att vara respekterad, endast av andra kriminella, som kriminell?

    Som kriminell är det svårt att få gemene man att se upp till en då allt man gör är, av självklara orsaker, hemligt.

    Dessutom, man tror ju att kriminella har ett slappt och skönt liv med brudar och mycket dollars. Men det måste ju ändå vara bättre att hitta sköna, hederliga klipp, som ger stålar och som man inte behöver vara rädd för att förlora.

    Kanske blev en konstig fråga, men tror du förstår.

    Skrivet av NoName — 23 Jul 2009, 15:08

  9. Tack för kommentarerna!

    Gurrass - lugna puckar!!

    NoName - Ja, jag hajar. Jo det känns skumt, men jävligt bra. Jag hade den diskussionen på skype med en av läsarna här på bloggen som jag fått nära kontakt med. Skumt på det sättet att jag riktigt aldrig tidigare tjänat ärliga stålar. Jag har ju haft en byggfirma/rivfirma eller egentligen två. Men som sagt det var mycket svarta deg och så. Vi utförde ju jobb och fick betalt och hade tidvis ganska så stor omsättning. Då tjänade jag ju deg från utfört jobb - men sedan fifflade man ju med annat.

    Har nog ännu inte riktigt förstått det hela. Tror att verkligheten kommer komma ifatt senare. Tex när jag får första betalningen från förlaget. Nu har jag ju fått ett förskott från förlaget som legat på ca 50 000 - det var både inbundna boken och pocketavtalet - sedan har jag fått ca 30 000 för ljudboken. Men det ska ju skattas på det!

    I vanliga fall så ska räknar förlaget ut varje Oktober hur mycket boken har sålt och så får man deg då. Så egentligen ska jag inte få deg förrän oktober 2010 - men säljer den bra så har förläggaren sagt de nog kan betala förskott.

    Därför vill jag sälja in nästa bok så jag liksom är säker på att få en slant till. Men som sagt - polletten kanske inte faller ner hundra förrän senare. Men om vi talar feedback, beröm och ros, respekt för det jag gör så känns det jävligt bra.

    Kommer nog dröja länge här också när jag verkligen förstår vad jag skapar. Varje gång man får beröm så känns det jävligt bra och man fattar nog inte riktigt vad det är som är så bra. Har inte riktigt trots all beröm och trots att jag ska släppa en bok - att jag har det där extra som förlaget säger. "Naturell Born Writer" som hon sa. När jag har svart på vitt - bok eller böcker i händerna och en trygg tillvaro runt mig kanske jag förstår.

    Men att få ge tillbaks - för han jag snacka på skype med, sa att jag nog inte fattat hur mycket en del av texten betyder för vissa - det känns jävligt bra och det kommer bara kännas bättre och bättre ju mer jag själv kan känna mig lugn i min egen tillvaro. Nu kämpar man ju var dag för att överleva i psyket om man säger så. Men utan all feedback och boken har jag ingen aning om vad som skulle hänt.

    Respekten sedan är svår att tackla - den riktiga respekten om man säger så. Då jag hela tiden krigar i mig själv att jag vill blotta min anonymitet men ändå inte. Jag vill få cred och kunna få påverka/tala öppet men ändå vill jag inte blotta mig för mina näras skull om man säger så. Om jag någon gång kommer eller när jag min identitet släpps och då får god respekt så kanske jag förstår - att nu jävlar gör jag något bra.

    Men som min far sa - den dagen din identitet kommer fram så kommer det bli jobbigt för oss men det är en fas som kommer gå över den också. Och efter det så blir det nog väldigt bra.

    Men jag kämpar på flera håll och kanter för att nyttja denna chans och har tonvis med ideer som jag nog kanske kan ro hem - en del varjefall. Med hjälp av att min bok släpps. Är dock jävligt glad för all feedbakc beröm jag för här på bloggen och på andra ställen - kan ju rakt av säga att det betyder jävligt mycket.

    En del kanske tycker jag förut noncha det hela lite när jag sluta skriva under en tid. Men som sagt - det har varit riktiga svåra tider ibland och psyket stod kanske på superrött. Samtidigt som man skrev bok och allt - hade knappt mat för dagen och ja det var mycket skit. Och visst kanske jag gjorde fel i att inte skriva då men som sagt... ibland så är man inte så stark.

    Idag har känner jag mig stark i mina texter, min framtid - svag i min nutid och osäker i mycket men har trots allt fått en möjlighet att vända på hela steken och gör det absolut bästa nu med hjälp av ert beröm. Kan gå in på konkreta skillnader sen i något inlägg. Skillnader på respekt nu och förut..

    Kommer så småningom blotta en ide som jag har och kanske eftersöka samarbetspartners - i ett projekt som jag tror kan leda till mycket. Behöver dock någon som är duktig på att rita och någon som kan bygga hemsidor men vi får se - det är en av tusen ideer som jag har.

    Jag växer, utvecklas - i varje beröm och i varje ord man får - det ska ni ha tack som fan för! Tror dock att det hela tar tid att smälta och förstå.

    Wanted

    Skrivet av Wanted — 23 Jul 2009, 15:41

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor