Blogg gratis Logga in

WANTED

05 Jul, 2009

wanted | 05 Jul, 2009 | Matt | (2186 Läst)

Matt - Pundarkaliber Del II

And know we looking for some shit.. men det är som att pressa en frisk lever ur en alkis.. hard och vad är moral egentligen?


Har tre olika kategorier. ”Huvudkategorier” består av min vardag, mina tankar och storys om mitt förra liv. ”Om skriva” lägger jag inlägg som handlar om tankar, ord, om att skriva och den branschen. Sedan har vi ”Matt” där jag lägger ut inlägg, fiktiva berättelser om just ”Matt”.

Sorry om detta kom ut sent men jag har haft lite datarpoblem. Trodde jag löst det men som sagt det var mer problem än jag trodde och det fick mitt skrivande att ta stopp för tillfället.. Men nu kommer del två. Tänkte egentligen skriva mer på del två men ville få ut den..

Matt – Pundarkaliber Del II

Han spotta blod. Drog baksidan av handen längst läpparna och tittade upp på Matt. Matt tittade ner.

”Slå mig inte mer”, sa han ”jag ska berätta.” Rösten var darrig men han försökte gömma rädslan.

Ramma tog sig om knogarna och Matt höll i fjäderbatongen hårt. Testo släpade kroppen bort någon meter och stötte sig mot ett träd, sittandes började han berätta.

”De tog paketet...” Testo tittade ner i marken som han önskade sig bort. ”Någon av dem tog paketet och jag.. eller vi var påväg till dem nu.”

”Vilka?” Sa Ramma.

”Nicke eller Kiam.”

Testo berättade att efter han hämtat paketet så skulle han åka hem och sova och dagen efter träffa Ramma. Men Nicke hade ringt en polare och frågat om han inte kunde komma över och hänga, de hade tydligen tjackat gräs. Så Testo stack dit. Nicke och en polare till honom som är inneboende hon Nicke var i kvarten. De var höga som fan och Testo gjorde sällskap. Han hade då paketet i hans ryggsäck och de spelade playstation och kollade på film. Rökte på och han mindes tydligt att han skjutit väskan under soffan. Men de rökte på fett mycket och Testo somnade på soffan. När han vaknade tidigt sen på morgonen var ryggan borta, grejerna var väck. Han hade fått panik och fattade ingenting. Både Nicke och den här Kiam var kvar men sov. Det hade blivit ett jävla liv när han skakat liv i de båda och anklagade dem för att snott hans grejer. Men de verkade fatta nada. Visste inte ett skvatt om vad han snacka om.

Matt och Ramma tittade på varandra. Matt suckade. Det var som vanligt i den här skiten, ingen visste något och alla skyllde på varandra. Och Matt fick leka CSI utan DNA och fingeravtryck att gå efter. Favorit i repris, eller var det så mycket favorit, tänkte han och tryckte in fjäderbatongen. Han såg på grabben att han inte ljög, han var för rädd för att ljuga.

”Ljuger du din jävel”, sa Ramma.

”Nej, Ramma, jag svär fan. Sedan blev jag så rädd så jag vågade liksom inte möta dig och nu skulle jag och några polare åka upp till dem.. till Nicke och Kiam alltså och snacka med dem. Jag letade genom hela jävla kvarten förut men hittade inte skiten. Fattar liksom inte...”

Matt och Ramma gick bort några meter.

”Tror du på honom?” Frågade Ramma.

Matt nickade.

”Vi åker dit och snackar med dem. Någon måste ju ha skiten”, svarade Matt.

Drottninggatan, Matt fickparkerade bilen mellan en brun budbil och en lyxig merca. De klev ut. Testo helt uppsvullen i nyllet och man såg han var i smärtor. Det var nästan värre att försöka pressa pundare, tänkte Matt, än rutinerade gossar. Dessa jävla drägg hade ju noll koll, inte för att de inte vill snacka utan för att de alltid var så jävla borta och inte mindes. Som att pressa ut en frisk lever ur en alkis.

I trappan sa Matt;

”Du Ramma, det kanske är bäst att vi tar på oss silkesvantarna.”

”Varför då?” undrade Ramma.

”Ja, vi kör den schyssta stilen först. Tror det är bäst, känns liksom inte som om alla bitar stämmer. Något vaj är det. Plus att hotar man dessa så haschtomtar för mycket så ja.. skrämmer man liksom iväg minnet kanske.”

Testo tittade på Matt i trappan.

”De är inte riktigt pundare, helgpundare kanske typ.”

Matt tittade tillbaks med en blick som sa – håll käften.

De knata upp resten av trapporna för hissen var inget alternativ. Trång som en telefonkiosk och Ramma skulle säkert få klaustro. Hissen var gjord för tre pers men yta för två och bara Ramma var som fyra.

Testo ringde på. Det hördes ljud där inifrån, var det skratt? Lät som några asflabbade. Ingen kom och Matt dunkade på dörren. Strax efter hörde de hur de rasslade i låset. Dörren öppnades. En snubbe som kunde varit runt tjugofem, ljus kille med smalt ansikte och tjocka läppar kikade ut. Ögonen var helt rödsprängda.

”Nicke”, sa Testo. ”Kan vi snacka då?”

Utan att verka bry sig om att Matt stod i bakgrunden och en jätte kolos, vinkade han in dem. Här var tydligen alla välkomna. Killen som var Nicke gick för in i en avlång hall. Matt sket i att häla av sig skorna utan klev bara på. Det lukta som de stigit rakt in i ett maja fält. Doften – söt, låg som en svag dimma och hallväggarna var vita med små ljusblå krusiduller till mönster. Breda bordar löpte längst taket som en list och skvallrade att kvarten var gammal men dyr. De gick rakt in vardagsrummet och Nicke satte sig i soffan bredvid ena annan snubbe, som såg ut att komma från Irak eller Iran. Nicke log.

Kvarten såg påkostad ut och Matt fatta, inga vanliga pundare utan svenssonpundare. Den andra killen nickade och han såg ut som att han var i happyland med sig själv.

”Testo my man, läget?” sa Nicke med ett mega leende. ”Vilka är dina homies? Och vad fan har du gått in i en vägg eller? Du ser ju ut som skit...”

”Hej homies!”, sa plötsligt den andra högt och vinkade och log.

Matt tittade på Ramma.

”Nicke skärpt dig för fan”, började Testo med allvarlig röst. ”Någon av er två har fan snott grejer från mig.”

”Ingen här snor.” sa Nicke. ”Eller hur?” Han tittade på den andra.

”Nej fan”, log han fram. ”Ingen snor, vi har inte tagit nått.”

Nicke slog ut med armarna och tittade på Ramma. Matt lutade sig mot Ramma.

”Ta den där Nicke i köket och snacka med honom, så snackar jag med den andra.”

Ramma nickade och gick fram till soffan. Han lutade sig över den som var Nicke och drog upp honom i kragen.

”Duuu, take it easy.” Hans min ändrade sig från solsken till mulet och Ramma drog med honom tillbaks i hallen och in i köket.

Matt blev kvar med den andra och Testo. Ler han fortfarande, tänkte Matt och satte sig bredvid killen.

”Här”, sa han och höll upp en joint åt Matt. ”Jag svär du kommer inte ångra dig.”

Matt suckade.

Han sjönk ner i soffan och slog plötsligt jointen ur handen på liraren. Den flög iväg över bordet och la sig på mattan. Testo som stod nära trampa död på den.

”Me.. min joi..”

”Käften”, avbröt Matt. Så mycket med silkesvantarna tänkte han, Matt orkade bara inte vara schysst. ”Du är Kiam va?”

Han nickade.

”Jo, Testo här, säger att du eller den andra.. Nicke har snott grejer från honom. Stämmer det?” Men Matt fortsatte utan att vänta på svar. ”Jag vet att du är påtänd som en jävla OSfackla men tänk efter innan du svara. Du får bara en chans att svara.”

Kiam tittade på Matt, nu något allvarligare, men ändå med ett litet smile på läpparna.

”Nej, kompis, jag har inte tagit något. Jag lovar.”

Matt reste sig upp ur soffan och tog fram fjäderbatongen. Han slog ut den och Testo som stod bredvid backa. Kiam tittade upp. Egentligen ville inte Matt slå, men klockan tickade på och hade någon av dessa snott skiten så hade Ramma inte haft problem och Matt skulle laga Paolo. Vid det här laget skulle säkert käket vara uppätet också, med Lamina mitt emot.

Han slog.

Ett hårt rapp och Kiam han få upp ena armen som skydd. Batongen träffade över armen på honom och han skrek till. Leendet släcktes direkt och en snabb smärta i ögonen tog plats. Skriket var kort och han kröp ihop som en boll i soffan sen, drog upp benen och kröp ihop, gömde huvudet. Matt vände sig mot Testo. Snubben började snacka med huvudet i skydd under armarna,

”Testo! Jag har inte tagit något.. Testo..”

Det kändes som han snackade sanning, det här var liksom inte sådana lirare som ljög i en sådan här situation. Och skulle de snott tjugotusen roppar så skulle de väll inte sitta här och dra en fet. Men å andra sidan så hade Matt varit med om skevare grejer så. Matt drog in batongen och stoppa den i fickan. Gick fram till liraren i soffan och tog tag i en av hans hand. Drog den till sig och greppade om handen, böjde den bakåt med båda händerna. Kiam tittade upp och försökte kom ur greppet men var låst.

”Okej, du får en chans till. Jag bryter av handen på dig och jag lovar jag gör det.. om du..”

”Men jag lovar jag har inte..”

Matt funderade en hundradels sekund, men knäckte inte till. Han trodde på killen. Släppte greppet och vände sig till Testo. Testo backade ännu mer.

”Vänta här”, sa Matt och gick ut i köket.

Testo nickade som värsta nickedockan.

Där inne stod Ramma över killen som var Nicke. Nicke låg på golvet och såg ut som han blivit överkörd. Blödde om munnen och tog sig för ansiktet.

”Jag vet inte”, sa Ramma. ”Försökte köra schysst men ja.. men jag tror inte han snott något.”

De tittade på varandra och Matt sa att det kändes inte som den andra heller ljög. Men någon måste ju ljuga så Matt ryckte av sladden från en telefon och knöt ihop Nickes händer bakom ryggen medan han gnällde högt. Ramma drog honom i benen och med Nicke som gled på ryggen genom hallen gick de tillbaks.

I över en timma försökte de sedan utan någon egentligen våld klämma fram vad fan ropparna tagit vägen. Det lustiga i det hela var att både Matt och Ramma tycktes tro på de tre. Testo hade kommit upp till kvarten och sedan hade de bara hängt där, rökt och spelat playstation. När snubbarna varit mer än väck, hade Testo somnat på soffan och de andra hade slaggat i sina rum. Ingen hade kommit till lägenheten men ändå så var väskan borta när Testo sen hade vaknat. I vanliga fall så skulle Matt inte trott på storyn men de tre verkade helt oskyldiga denna gång. De vred berättelsen fram och tillbaka men varje gång med samma resultat – väskan hade försvunnit upp i rök.

Matt och Ramma stod i köket, de andra var i vardagsrummet och stämningen mellan dem alla var inte fientlig, men Ramma vred på sig av oro. Någon jävel måste ju tagit skiten. Imorgon var han tvungen att hosta upp skiten till organisationen Bröder och skulle han komma tomhänt till Bagera skulle det bli adios Ramma. Spelar ingen roll om han kom med deg istället, det var själva grejen att inte leverera. Först skull han nog få sig en rejäl omgång och efter det en skuld inlindad i feta böter. Ramma vred på sig. Kuken, vad fan skulle han göra? Matt drack ur ett glas vatten och sköljde av glaset.

”Gubben, jag vet inte vad vi ska göra?” sa han efter han ställt glaset i diskstället. ”Det är liksom återvändsgränd här på något sätt.” Han såg oron i Rammas ansikte och Matt kände sig handikappad. Det var inte ofta han kände att han gått in i en återvändsgränd men nu var det fan stopp.

”Nej”, sa Ramma och suckade.

Matts telefon ringde plötsligt och det var Lamina. Han småpratade med henne några minuter och la sedan på. Hon var klar med sina jobbgrejer och undrade om Matt ville möta upp henne på något hak för att ta en matbit. Matt sa han skulle ringa upp snart, han ville först snacka med Ramma hur det skulle göra.

”Gå du”, sa Ramma. ”Jag stannar här och dyker något upp så ringer jag.”

Det tog emot att lämna honom, men det kom ju ingenstans och skulle Ramma möta upp Bagera imorgon utan varor så lovade Matt följa med. Han kanske kunde lindra fallet. Matt lämnade kvarten. Rammas bil stod parkerad hemma hos Matt men Ramma sa att han tog en bulle sen och hämta den.

Grekiskt blev det istället för Paolo. ”Sonjas Grek” hette haket de satt på. Ett söderhak som Matt ätit på många gånger. De hade beställt in mat och Lamina log. Träbord och inredningen gav en mysig atmosfär med vita dukar och levande ljus. Hon hade ett glas rött framför sig och han en kall.

”Trodde inte jag skulle få träffa dig ikväll”, sa hon och drack lite av vinet.

”Sorry, jag lovade ju dig röra till något hemma men det dök upp lite saker.”

Hon tittade på honom och log.

”Du vet att jag bryr mig om dig”, sa hon plötsligt. ”Jag vet ju inte vad du gör men jag vet att du inte är guds barn.”

Matt tog en klunk öl. De hade kilat några månader nu och han gillade verkligen Lamina.

”Vem är det?” sa han.

”Nej, kanske ingen. Men vad du än gör, var försiktig.”

Tänk om hon visste. Tänk om han skulle berätta för henne, gå in på detaljer hur han misshandla folk och ibland gjorde saker som till och med han fick spykänsla av. Vad skulle hon då säga? Skulle hon fortfarande bry sig om honom.

”Jadå. Jag är alltid försiktig.”

Maten kom in och Matt skar kött men en taggad kniv. Köttet såg mört ut och bredvid en bakad potatis. Magen skrek efter mat, doften sjönk in i honom och han blundade innan första tuggan. Den smakade verkligen och smalt på tungan.

De satt där bland levande ljust och andra gäster som skrattade gott. Det var normalt i miljön och Matt slappna av, och Ramma med roppaproblemet försvann. Den världen försvann för en stund, Matt njöt. Lutade sig tillbaks när tallriken var tom, torkade sig om munnen och kände sig mätt, inte bara mätt på Sonjas Grek utan även egentligen jävligt mätt på skiten där ute. Hon gav honom kontrast i det hela – som i alla filmer, tänkte han. En ängel som bara finns där i mitten av allt skit. Han ville inte fråga varför hon egentligen gillade honom, varför hon brydde sig om honom. I detta läge var han bara glad att hon gjorde det. Det var något rent med hennes känslor. Han tittade på henne. Hon åt lite sallad och tuggade blad och la håret åt sidan bakom örat. Lamina log efter hon svalt och tydliga skrattgropar visade sig. Han kunde döda för henne, tänkte han och höjde glaset. Han trodde fan han kunde det.

Efter middagen när de satt i bilen vid Medis ringde en av Matts ena lur. Han svarade utan att känna igen numret.

”Hallå?”

De stod stilla i rödljuset och folk strula över framför bilen.

”Är det Schack?”

”Vem är det?”

”Mitt namn är Eddie och jag fick ditt nummer av Anders, Anders Westberg.”

”Jaha”, sa Matt.

”Han sa jag kunde ringa och jag skulle behöva lite hjälp.”

Inte nu tänkte Matt, men Westen var en bra polare så.. han suckade en smula.

”Jo”, sa mannen. ”Jag äger ett solarium och ett vidouthyrning, den på söder vid Hornsgatan som heter ”Söders Sol och Video. Känner du till den?”

Matt kände igen stället och de snackade på luren en smula. Mot sin egentliga vilja bestämde de att Matt skulle dyka förbi utan ha en blekasta vad det handlade om. De var ju i närheten och fastän Lamina var med i bilen så tänkte han stanna till och höra.

Sju åtta minuter senare parkerade han utanför ”Söders Sol och Video”. Frågade Lamina om hon kunde vänta fem minuter. Hon frågade om de skulle hyra film men Matt sa bara att en polare bad han om hjälp. ”Strax tillbaks”, sa han och klev ut och rakt in på stället.

Såg ut som vilken liten videouthyrning som helst. ”Nyheter”, ”Lista” och ”Vi rekommenderar” brydde den mest solklara väggen. Sedan fanns det hundratals titlar av Hollywood. En godisvägg och en gång där det stod Solarium över i en glad sol. I kassan stod en mörk man som såg ut att komma från något afrikansk land. Han kunde va i fyrtioårsåldern och var helt rakad på skallen. Han hade utmärkande stora öron och höll på att fylla cigghyllan. Matt gick fram till disken.

”Eddie?” Frågade han.

Mannen tittade på Matt lite misstänksamt.

”Ja det är jag”, sa han utan brytning.

”Du ringde mig?”

Han tittade konstigt. Men förstod sen efter någon sekund.

”Oj, det var fort”, sa han och la undan några limpor han hade i handen. Han sträckt fram handen. Matt skaka den.

”Jo, Anders sa jag kunde ringa dig, du kanske kunde hjälpa mig.”

”Anders är en bra vän, vad har du för problem?”

Butiken var tom på folk men Matt hörde rörelser innefrån gången under solen. Mannen som var Eddie lutade sig en smula närmare över disken och viskade nästan;

”Nja.. jag har blivit hotad. Du vet jag har haft detta ställe i över tio år och för några veckor sedan dök det upp några män.”

”Jaha”, sa Matt och lyssnade.

”Jo och ja, det var två perosner som dök upp och de sa att de snart skulle öppna upp ett solarium lite längre ner på gatan och att det var bäst för min hälsa att ta bort mina solarium.”

En äldre dam kom ut från solariumkorridoren i lite för snåla kläder för sin ålder. Snåla i tyg och hon blottade en smula för mycket tyckte Matt. Såg ut som hon ville stanna i flickåldern. Hon tackade Eddie och sa att hon snart skulle komma tillbaks.

”Har du vänt dig till polisen?” frågade Matt när hon försvunnit ut.

”Vad kan de göra? De här männen såg ut som.. ja du vet de såg ut att inte bry sig om man säger så.” Eddie drog en hand över disken och verkade en smula orolig, samtidigt som en arg ton låg i rösten. En ton som skvallrade om missnöje av det rättsliga väsendet. Matt funderade kort och sa sen;

”Anders är en bra vän till mig och jag förstår inte riktigt varför han gav dig mitt nummer. Han borde veta att jag inte kan hjälpa dig.”

”Inte?” sa Eddie besviket och tittade på Matt. ”Men han sa att du...”

”Ja jag kan styra upp mycket men som sagt så kan jag inte hjälpa sig.”

”Varför inte?” Blicken Matt fick var vädjande nästan.

”Kan inte förklara det men ja.. du får nog ringa Anders och hitta andra vägar.”

”Men jag ger dig betalt.”

”Sorry”, svarade Matt och lämnade mannen.

Matt kunde säkert fixa det hela, dra i lite trådar eller själv snacka med de som skulle öppna upp nytt. Men det var inte i linje med vad han pysslade med som sagt. Det var ett klassiskt exempel på hur någon som levt på rätt sida av lagen och kämpat sig upp helt plötsligt vill vända kappan med vinden och i pressat läge ta hjälp av sådant folk som de annars aldrig skulle röra med tång ens. På något sätt tyckte Matt det var omoraliskt hur dåligt det än rimmade och drog faktiskt en tydlig gräns där. Han öppnade bilen och hoppade in i bilen.

”Gick det bra?” Frågade Lamina.

”Jo, då”, svarade Matt och kicka igång åket.

Ramma stod upp med armarna i kors och lutade sig mot väggen. I soffan satt de tre musketörerna eller de tre små grisarna kanske man skulle kalla dem. Matt hade lämnat kvarten för ett bra tag sedan och Ramma var orolig som fan. Han kände som Matt att de tre tala sanning men någon jävel måste ju ha något svar på hur tjugotusen roppar bara försvunnit. Ramma vägrade lämna lägenheten innan han fått något nytt att gå på. Det sista han ville var att hamna i kläm med Bröder. De skulle bara sluta i mega problem och just nu ville han glida under ytan. Han var så trött på strulet. Tankarna gick mer och mer tillbaks nuförtiden till tiden på Kuba. Hans bror var kvar där och de hade kontakt några gånger i månaden, men hade Ramma inte lämnat landet för fem år sedan skulle han säkerligen varit död nu. Men striderna, minnena därifrån hade plötsligt börjat dyka upp tätt nu på senaste. Han hade ingen aning om varför, men trött var han.

”Jo”, sa Nicke från soffan. ”Ehh.. min syster kommer nog snart komma. Hon sa hon skulle dyka upp någon gång under kvällen.” Nicke var uppsvullen i ansiktet, Kiam hade ont i armen och Testo såg ut som han blivit överkörd av en lastbil.

Ramma struntade i det och gick mot ett av fönsterna. Han lutade tittade ut. En grön saab höll på att fickparkera där nere och vad fan skulle han göra? Förutom när han flydde från Kuba hade han aldrig någonsin flytt från något tidigare och vägrade göra det nu. Han vände sig mot de tre och de hade i smyg slagit på playstation och Nicke och Kiam satt med en varsin kontroll i handen. Ramma vände ut blicken igen. Saaben hade parkerat klart och en ung tjej med blont hår klev ut. Hon låste bilen och försvann in i porten i samma hus som de befann sig i.

”Kör din syster en grön saab?” frågade han utan att titta på dem.

”Japp hur fan visste du det?”

”Hon kommer nu.”

Några minuter senare ringde det på dörren. Nicke la ifrån sig kontrollen och gick ut. Kort efter kom han tillbaks med tjejen bakom sig. Hon frågade oroligt vad som hänt honom. Men stannade upp mitt i meningen när hon kom in i vardagsrummet. Tittade sig omkring såg de andra i soffan lika kvaddade. Blicken stannade på Ramma, Ramma nickade.

”Hej”, sa hon tvärt. ”Egentligen ska jag bara hämta lite grejer jag glömde i fredags.” hon vände sig mot Nicke. ”Du vet en kartong jag har gamla foton i?”

”Ja.. den står i mitt sovrum i den högra garderoben.”

Det blev tyst i rummet förutom ett svagt ljud från gamet på tven. Kiam spöade en stillastående Nicke i något kampspel.

Tjejen försvann in i ett sovrum och kom ut efter några minuter.

”Fan Nicke om du ska röka på kan du väll öppna fönsterna åtminstone, det stinker ju gräs här inne.”

Nicke hummade och satte sig i soffan. Testo tittade ner i golvet och Ramma stod med ryggen mot dem. Kikade ut och funderade Kuba. Hon fortsatte;

”Träffade du Kalle förresten?”

”Kalle vem?” svarade Nicke.

”Kalle din kusin.”

”Nej varför skulle jag träffa honom?”

”Nej han sa han skulle kila upp till dig häromdan, trodde han varit hos dig. Han ringde mig och fråga om din adress mitt i natten. Du svara inte på mobilen sa han.”

Ramma fick stora öron.

Han sjönk ner i soffan. Hon bredvid honom och de hade köpt med sig lite gott från macken och tven åkte på. Matt la armen om henne och hon lutade sig in i hans famn. Tven visade en gammal Beck. Matt gillade den serien, som alla andra diggade han stenhårt Gundvald. Lamina drog upp en filt över henne och mös. Matt höjde volymen. Han hade funderat på att köpa hela Beck serien men kom inte ihåg varför han inte gjorde det.

”Du”, sa hon. ”Kan du inte slå av dina mobiler. Så vi inte blir störda ikväll.”

Han tittade på henne. Tänkte på Ramma.

”Alla förutom en”, svarade han och log. Skulle Ramma hitta ny tråd att gå på så var han tvungen att hjälpa. Han hoppades för Rammas skull att han hitta nytt men samtidigt kände han sig så trött på skiten och ha en helkväll med Lamina var faktiskt sällsynt. Han sträckte sig över henne och de tre mobilerna låg på bordet. Klickade av två och sedan blev det Beck...

Ramma fingrade på mobilen. Han hade fått nytt att gå på. Nickes syster hade lämnat kvarten och han misstänkte att den här Kalle hade något med saken att göra. Skulle han ringa Matt eller försöka själv? Han ville ju inte lämna någon av de tre solo. Om de skulle pipa iväg. Han hade fått ett nummer till den här Kalle av Nicke men övervägde om han skulle ringa Matt eller vänta.

"Ring din kusin", sa han hårt till Nicke.

"Vänta..." Nicke var helt inne i spelet.

"Fattar du inte ring för fan", Ramma höjde rösten. Fan fattade de inte allvaret? Jävla tomtar.

"Vänta ska bara.."

Ramma lacka...

bok

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com

Min andra blogg på Crime News



Kommentarer

  1. spännande som vanligt;) men när kommer nästa ?

    Skrivet av niklas — 05 Jul 2009, 13:31

  2. Riktigt bra skrivet.

    Skrivet av Gf — 06 Jul 2009, 03:08

  3. Hörru Mr Cliffhanger. :)
    Får hoppas att det kommer nytt snart.

    Skrivet av Henrik — 06 Jul 2009, 09:09

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor