Blogg gratis Logga in

WANTED

30 Jun, 2009

wanted | 30 Jun, 2009 | Om att Skriva | (1763 Läst)

Om att skriva - Plaska anka och poesi med en gun under kudden

Ta det easy och ni som väntar våld, det kommer imorgon. Idag så gräver vi djup och hittar insperation i hav och en tjej bakom ett piano.

Har tre olika kategorier. ”Huvud kategorier” består av min vardag, mina tankar och storys om mitt förra liv. ”Om skriva” lägger jag inlägg som handlar om tankar, ord, om att skriva och den branschen. Sedan har vi ”Matt” där jag lägger ut inlägg, fiktiva berättelser om just ”Matt”.

Även elak pojkar kanske badar med plastanka.

Okej. Idag ska jag bli jävligt blödig. Det är därför jag svär för att väga upp skiten. Ni som är macho och bara är ute efter våld och blod, ja ni får fan blunda. För idag ska jag dra en visa blödighet. Så här är det. Jag försöker ju utveckla mitt skrivande på alla sätt och vis. Så jag har vissa övningar jag utför ibland och nu så har jag kört en lite mer.. ja vad ska man säga. En övning som trycker på att jag ska gräva lite djupare.

Brukar använda mig av Norha Jones, för hon är bra, tycker en sida av mig. Övningen går alltså ut på att dribbla fram en låt på youtube och lyssna på låten. Under låten ska man bara skriva av sig. Spelar ingen roll vad. Precis vad som slår en utan att gå tillbaks och ändra. Och man får bara köra låten ut. Inte en sek mer. Sedan kan man gå tillbaks för att ändra stavfel men inga hela ord. På så sätt kan jag sedan hitta uttryck och meningar, fraser som jag diggar och kanske tar med mig. Jag får även fram lite djup på det hela och kanske ny infallsvinklingar.

Ja, för er som gillar en smula poesi vad det nu är. Och så lägger vi ifrån oss revolvern för två sek och lyssnar lite på andra toner. Som sagt ni som suktar våld vi syns imorgon istället. Varje stycke är en låt om man säger så.

*

Vem bryr sig. Kanske jag kan beröra, röra. Hur färgar jag en tillvaro när min färg bara är svart. Hit me, kick me och jag rör om i det jag har. Försöker måla med toner i form av ord, försöker hitta en melodi som rör, berör och belyser. Kladdar svart och drar penseln på duken med arga drag. Skvätter aggrssioner på vit duk, blundar och bara tömmer mig själv på svart. Det rinner, försvinner bort och är utom min räckhåll. För det är långt bort, till andra sidan, där färgen torkar och ändrar skepnad.

*

Någon drog igång ett piano och en röst ekade i mitt huvud. Rösten dog bort i svag nyans och hon talade om att det bästa som fanns redan var förbrukat. Men jag vägrade tro på henne och i en tunn linje från ett skört mörker hördes pianot igen. Svagt men jag hörde, det gav mig ro att veta att hon fortfarande fanns kvar. Rösten skar svagt, i knappt någon ton alls, men jag visste för jag vägrade tro, att det tagit slut.

*

Tystnaden i bakgrunden, det som ler en släng av kyla och samtidigt kväver allt jag varit. Just det tar mig idag och vaggar in mig i något jag inte vill somna i. Trots kylan rycks jag med och hela mitt jag säger emot. Men det ler. Och jag ler. Så vi fortsätter i något jag inte vet något om. Tystnaden är så stark, att en sorgsen bedövning tvingar fram ett måste. Mot min vilja ler jag igen och bara fortsätter, trots att vi stod i bakgrunden och trots att framtiden kan kväva allt jag varit. För den kalla handen som hon lagt på min rygg sprider ändå ett hopp.

*

Någonstans där upp. Ni vet där alla går klädda i vitt och där drömmen tonar fram i blåbärsblått. Där kanske jag kan tänka för mig själv att det var mörkt, för jag ser vänner skaka hand och de talar om att vi alla, gillar springa sommar i högt gräs. Även du, säger det till mig, när jag tänker för mig själv att det smakar verkligen blåbär om äng och skogar från min barndom i vitt. Och de nickar med stort leende mot mig. Visst gör det de.

*

Det skar som en ton genom ett fält av krig. Vi alla stannade upp för ingen förstod vad det var. Mitt i allt dök det bara upp, och skar över och genom oss alla. Han tittade på mig mitt i kriget och jag på honom, men vi fattade inte vad det var. Kanske passerade de bara förbi, kanske frös de fältet av en orsak, men vi stannade upp. Något i mig ville att det skulle stanna för evigt, förbli en dimma och det spelade ingen roll vad det var. Jag frös och det var skönt. Men jag visste det bara var på besök i ett krig, där själar skvalpar död och fältet var ens egna kropp.

*

Skylten på vägen pekade bort. Jag sjöng på en trall som den okända hade givit mig. Min röst gav ingen skönhet för skivan var hackig. Men i mig dansade trallen melodi och stegen följde skylten. För den pekade dit bort och det var bort jag skulle gå, sa sången i trallen. Jag hoppades på att tonerna slank genom och att någon bakom hörnet hörde. Det spelade ingen roll om de var trasiga toner för skorna var slitna och om någon dansade så spelade det ingen roll, eftersom jag inte såg. Det spelade ingen roll hur han dansade för jag kände att rytmen var rätt. Där borta, dit skylten hade pekat.

*

Det var bas, i stegen han tog. Gruset under knastrade hårt. Jag slog armarna i kors och såg ryggen på honom lämna mig. Som en vän som aldrig egentligen givit trygghet. I mig gick en sträng sönder fastän jag lovat att vara försiktig. Vi skakade aldrig hand utan det var bas i stegen. Och jag hörde dem fastän han inte syntes, fastän ryggen var borta. En frånvaro, en hälft av mig själv hade vägrat inse att det inte bodde något över kanten. Så han gick över kanten själv och jag stod kvar med armarna i kors och blev lämnad av någon som egentligen inte var en trygghet. Trots att det var bas i stegen hade jag armarna i kors.

*

Igår så såg jag något du aldrig kommer tro på. Jo, det är sant för synen levde och bad mig berätta. Jag visste vad jag såg men i mig skrattade det vilt för hur kan man berätta att en syn talar gott och jag lovar, det goda var att ögonen hade liv och att skrattgroparna var tydliga. Skuggan hade försvunnit och bakom berättades det något jag såg. Även om du inte tror mig så gör det inget, för jag är van. Van att se något som du inte tror på, men ovan att berätta om att skrattet i mig är vilt men ändå tamt. Det var inte varmt i skuggan, för du kunde inte se.

*

Det finns en scen, en scen där applåder är varma och ljuset ligger lagom. Men på scenen står en mick. Den badar ensam i ett hav av tomhet och ljuset slår cirkel, bara sådär lagom. I hörnet vilar allt från stök och bök och scenen lockar med varmt ljummet ljus. Micken säger till dig att någon borde fylla rummet och en pirrande känsla susar dovt. I dig gör den en volt, en knut av obehag, vilja och samtidigt kittlar rösten ett harkel. För plötsligt blir havet storm och du ser dig själv stå vid micken. Harklet ekar i lokalen och du vet inte riktigt vad du ska säga. Men bakom det hela tonar något upp. Ett slut som en stark början, och den enda som du egentligen bryr dig om ler. Så tryggheten bär ett hav i en storm, en storm med okända vindar.

*

Och så var det med det. Dags för en bira och några armhävningar plus att jag skiter i duschen idag så jag luktar svett. Imorgon blir det ”Matt”, biljakt, knark och våld.

Hmm har aldrig tveka att trycka "Blogga artikeln" lika mycket som nu. He he... klick it.

bok

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com



Kommentarer

  1. Intressant, det fins verkligen två sidor av myntet... Peace out

    Skrivet av sebbs — 30 Jun 2009, 21:44

  2. Det är sånna här grejjer som fullbordar ditt skrivande, när du sänker garden och blottar en sida du kanske inte är så bekväm med. Det går inte att blogga kall AK4 hela livet...

    Jag efterlyste poesi, jag fick poesi..

    Skrivet av Earthbridge — 01 Jul 2009, 13:55

  3. Djupa, vackra ord...

    Skrivet av N.H — 09 Aug 2009, 22:09

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor