Blogg gratis Logga in

WANTED

29 Jun, 2009

wanted | 29 Jun, 2009 | Huvudkategori | (1389 Läst)

Cops and bullets

Kul med kulor. Tunga kaliber, kanske inte de som viner i luften och kan sliter kött i bitar. Men han stod i blått och jag i luva. En gång i tiden smattra vi cykel.

Har tre olika kategorier. ”Huvud kategorier” består av min vardag, mina tankar och storys om mitt förra liv. ”Om skriva” lägger jag inlägg som handlar om tankar, ord, om att skriva och den branschen. Sedan har vi ”Matt” där jag lägger ut inlägg, fiktiva berättelser om just ”Matt”.

Cops – snutar – poliser – aina and so on, är vad jag tänkte snacka om idag. Min syn på blåvitt och yrket. Flertal av mina gamla skolvänner, de som jag gick i grundskolan med eller hängde gård, kanske gick på dagis med. De som jag spelade kula med. Kom ni ihåg det förresten att man spela kula förr i tiden. Gör man det fortfarande? Dank, Porsche, stenkulor och glaskulor kanske med en ros i. Det var tider det. När sandlådan, lekplatsen var ens rike och man samlades för att spela kula. Tog cykeln och kulpåsen och hojade ner till lekplatsen. Det var sommar och gruset på gatan slirade under däcken. Det smattrade skönt om cykeldäcken för man hade hottat upp åket med kort i ekrarna i klädnypor. Pimp my ride. I lekplatsen var det ös. Ett flertal banor hade gjorts och man utmana varandra, spela kula. Det skramla skönt om kulpåsen och varje kula var värd sin vikt i guld. Antingen skulle man sänka en pyramid eller kanske försöka få ner en dank till banans slut.

Får lite gåshud när jag tänker på detta och jag trodde det hade suddats bort från mitt minne helt. Men när ett minne faller plats kommer fler. Jag hängde med Simon och Mathias. Grymma tider, men Simon och jag gick olika vägar. Mathias och jag hängde dels för att vi började spela i samma fotbollslag, ett bra tag efter kulåldern.

Idag är Mathis snut, polis. Har träffat honom flera gånger efter det, vi har stött på varandra i samma kvarter som vi just spelade kula. Mina föräldrar bor kvar och likaså hans. Kanske på Ica eller vid den lokala pizzan. Han har alltid vetat min väg, gick ju inte att sticka under stolen när man väsnades lika mycket som en monkey med ett trumset i tonåren. När vi träffas har han aldrig frågat. ”Vad gör du nu?” För han vet. Jag vet han vet och ha vet jag vet att han vet. Så vi talar gamla minnen. Fotboll och annat som gav ljus i våra unga dagar. Vi talar om andra när vi träffas, sällan om oss själva.

Det hade alltid legat i luften att Mathias skulle bli polis. Lika tydligt som jag skulle gå den banan jag gena. Hans far var polis. Jag vet inte vilken typ av polis Mathias är, men jag känner honom och jag vet att han är en förbannat bra sådan oavsett område. Han hade det där i ryggmärgen. Det som gör en polis till en bra polis. Han handlade alltid rätt och moraliskt, han gjorde det man skulle göra och det var en självklarhet för honom. Det satt i blodet på honom. Att göra rätt.

Trots min väg, trotts allt jag gjort och i den världen är Snutarna rena motsatsen, fiende nummer ett. Om man bortser från sig själv. Trots det och när det väl gäller så är de lagens väktare och deras uppgift är att se till att låsa in dig. Men det är deras uppgift, deras yrke och deras sätt att få bröd på bordet. Många så kallade homies, polare och större delen av den undre världen delar inte min mening. En del gör men inte många. Den här attityden som de flesta kör med, snujävlar, grisar och så vidare – jag skakar bara på huvudet och har alltid gjort. De som kör den attityden har någonstans glömt bort reglerna. Det handlade inte om dem eller vi trots att de var fiende nummer ett. Det handlade om bara Vi och det ligger ingen som helst vinst i att köra – grisar!

Men det finns rötägg i alla korgar och samhället skakar på huvudet stort när dessa rötägg i korgen polis blottas. Hur kan det ske? Hur kan dessa böjda ryggar som ska vara förebilder lyckats ta sig genom filtret. De ska ju veta vad som är rätt eller fel. Och buset ställer sig upp och applåderar och skriker högt. Kåren blir granskad i sömmarna enda till nålen den syddes med. Visst de ruttna ska vaskas bort men varför är alla så förvånade? För bakom uniformen eller i uniformen finns en människa och är det konstigt?

Vad skulle hänt om Mathias skulle stå där på andra sidan när jag lämnade torget. När vi precis kapat en transport och i min händer vilar en AK4a. Vi ska precis hoppa in i flyktburken och jobbat klart med transporten. I sista sekund dyker han upp i blåkläder och hans uppgift är att till varje pris stoppa mig. Vad skulle hänt då? I det läget är han uniform. Det är stor skillnad då. Mitt jobb var att hålla torget rent. Så reagera – agera. Det var därför det var så viktigt bland annat att kunna trycka på Off. Att ha lärt sig, bli tränad att när det gällde så fanns det bara VI. Det vi:et innehåll alla vid andra tillfällen. Men just då fanns det bara Vi, som kapat transporten. Så visst skulle jag trycka av.

”Vill du byta?” frågade han och höll upp en svart dank i luften. I kulan syntes små vita stjärnor som ett helt universum. Jag var sugen på att byta mot mina tio glaskulor som han snegla på. Men jag var osäker. Om jag la ut danken på planen så kanske jag kunde vinna massa andra kulor men någon kanske också sänkte den med två eller tre kulor.

”Ne, men fråga Mathias”, svarade jag efter ett tag. ”Han vill nog.”

Mathias kom upp till mig och Simon. Han log för han hade precis sänkt en pyramid med ett kast. Håret stod yvig på honom. Simon frågade men han ville inte heller.

”Ska vi inte cykla bort till badet istället?” Gav han som förslag.

Det lät bra.

Jag klev på min cykel, hade precis fått en ny med limpa. En cykel med avlång sadel och det smattrade högt när vi trampa bort. Alla tre hade satt kort i däcken. Kulpåsen hade jag knutit fast bak och den dinglade i trampet.

Ja, tiden går framåt. Tiden förändrar. Idag när jag sitter här i Thailand och skriver just om detta ler jag. Inte för att jag skulle kunnat slänga iväg en salva tunga kaliber mot yrkesfolk i uniform och en gammal vän. Utan för att det finns goda barndomsminnen kvar. Kan nästan känna de nersandade kulorn i handen och höra hur det smattrar i däcken. Känna solen ligga på nacken när vi trampar till badet. Känna hela lekplatsen som var full av barn med lek och spring. Jag var ju en av dem också.

Tillåter mig göra det. Tänka tillbaks. Det är okej, trots att jag ibland spricker av elände här och hela tiden försöker ha psyket på grönt. Ser ju ljuspunkter som ger styrka. Visst, som sagt, som man bäddar.. och så är det. Men vissa stunder här sliter jag mitt i håret. Dock så ler jag ibland och det är skönt. När The Office går i gång på burken eller när kommentarer dyker upp under inläggen eller när jag tänker bra good stuff från förr.

Det är sagt att jag ska slänga ut första blogginlägget på Crimenews på onsdag. Och det kommer bli kul. Håller just nu på att fila på nästa avsnitt av Matt och hoppas lägga ut första delen då på onsdag också, men här på denna blogg.

Det är sagt att förlaget ska hjälpa forma mig en blogg, med mitt tycke och smak i design denna vecka. Men vi får se. Inget är spikat än. Kanske kommer jag behålla denna sida ändå och inte byta. Trivs här på något sätt under bloggsite. Jari som har sidan ska ha stort cred för denna sida. Vi får se hur det formar sig.

Idag ska jag skriva och kanske lyxa till det med att sticka iväg och köpa någon Dvd. De har ju de mesta här, i bra kvalité, dock kopior. Fundera på den där nya Transformers. Har sätt trailern och effekterna verkar var tio topp. 18 sek kostar de.

Simma cool, syns snart.

bok

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com



Kommentarer

  1. Fan detta va nästan det bästa och mest genomtänkta inlägget jag har läst hos dig.
    Kudos.

    Hehe, klart man spelade kula. Kulllager-dankarna va värda mest hos oss iaf.
    Tror inte det spelas kula längre tyvärr. Kidsen gillar dataspel istället.

    Jag vet inte om det har kommit fram ngngång, men har du hamnat i ngn eldstrid under dina år som aktiv?

    Och sen vet jag inte om det tillhör boken, men du kan väl rabbla upp det grisigaste du har gjort ngn gång? Kanske tom något du ångrar.. Vad vet jag, men det är jävligt intressant att läsa dina historier.
    So keep em coming.

    Skrivet av Henrik — 29 Jun 2009, 13:04

  2. Håll huvudet högt wanted när man har varit på botten kan allt bara bli bättre eller? längtar efter nästa matt ;)

    Skrivet av Sami-tunisia — 29 Jun 2009, 20:36

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor