Blogg gratis Logga in

WANTED

26 Jun, 2009

wanted | 26 Jun, 2009 | Matt | (2168 Läst)

Matt - Backup Del III (slutet)

Strykjärnet låg blodigt på golvet och kastrullen hade ett handtag minus. Ramma sög in ryssen som en dammtuss och det stektes korv i Skärholmen. Solen gick ner över Lidingö helt. Kvällen tog över Stockholm. De gick mot bilen.

Har tre olika kategorier. ”Huvudkategorier” består av min vardag, mina tankar och storys om mitt förra liv. ”Om skriva” lägger jag inlägg som handlar om tankar, ord, om att skriva och den branschen. Sedan har vi ”Matt” där jag lägger ut inlägg, fiktiva berättelser om just ”Matt”.

Backup – del III (slutet)

Är du ny, så är detta slutet av en story. Börja gärna läsa början under ”Matt” till höger under kategorier

Matt tog väskan som de hade haft med sig och snabbt pulade ner en tröja som hängde på en krok i hallen. Han nickade åt Ramma att Ramma skulle gå ut i köket.

Två dunkar till på dörren och så ringde de på dörklockan som gav ifrån sig ett snabbt skrik. Med väskan i ena handen, revolvern i andra och Ramma i köket la Matt handen på låset.

Vred om och sköt upp dörren.

En av killarna utanför ryckte upp den på vid gavel. Ljuset från trappuppgången trängde in i den halvmörka hallen.

De båda där utanför ryckte till.

”Vem fan är du?” sa den största av dem högt och drog fram en kniv från ingenstans. Det ekade i trapphuset.

”Stålarna”, sa Matt och höll upp den svarta väskan. ”Det var väll det ni kom för?”

Den mindre av dem som stod bakom, sa något på ryska.

Den stora var tatuerad på halsen, grov överkropp och sa;

”Ge mig”, samtidigt som han sträckt fram handen ena handen.

Matt höll revolvern bakom ryggen.

Tyst en sekund.

”Visst, men kom in.”

Hård spänning. Ett felsteg och helvetet kunde braka loss. Matt vände sig med ryggen mot dem men samtidigt dolde gannen. Gick mot vardagsrummet, passerade köksöppningen till vänster. Slängde väskan vid golvet precis framför köket och vände på sig där inne där hallen blev vardagsrum.

”Du, ge mig väskan!” sa den stora ryssen utan att gå in. ”Du komma och ge mig.” Han vifta med kniven.

”Jag vill snacka”, sa Matt genom hallen. ”Pengarna är dina om vi snackar om det hela.”

Ryssen gick ett steg in i hallen. Titta sig misstänksam omkring, höll kniven högt.

”Leon, var?”

”Han skickade mig, Leon är för rädd för att möta er.”

Den mindre ryssen gick närmare dörren men inte in. Han med kniven sa något hårt på ryska och fick svar från den andra. Matt gissa på att de jiddra om vem som skulle gå in och hämta väskan, för snubben bakom skakade på huvudet.

Hallen var trång, halvmörkt och tiden andades tungt.

Tyst.

Mer ryska mellan dem och till sist väste den stora någon svordom, tog några steg in, men var fortfarande några steg från köksingången och flera steg till väskan. Matt stod beredd, men lugn.

”Jag vill bara snacka lite”, sa Matt.

Killen hajade till.

”Inget snack, jag tar väskan, horan gå.”

Horan? Tänkte Matt. Vem fan då? Vad fan snackade han om?

Ryssen tog ytterligare några steg och hade kniven sänkt, stannade. Såg ut som en stor kökskniv, bladet blänkte i högern på honom.

Ett steg till.

Matt kunde se Ramma som bara väntade vid köksöppningen utan synhåll för ryssen.

Sakta, misstänktsamt tog ryssen sista steget och kikade bakom hörnet in i köket.

Han sögs in av Ramma som en dammtuss försvinner in i en dammsugare. Ramma slet in honom med en hand i köket. Matt höjde kvickt revolvern mot den andra i dörren.

”Jag skjuter!” sa, Matt högt.

I ögonvrån såg han hur Ramma fått ner ryssen på köksgolvet, dunsar hördes och det såg ut som Ramma stampa på killen, med bössan i ena handen.

Ryssen skrek.

Snubben i dörren rörde inte en fena.

”Ahhrggg” hördes från köket. Flera dova dunsar och Matt såg ryggtavlan på Ramma röra sig vilt, som en tjur över något skadat.

”Stilla fjant”, sa Ramma plötsligt och stannade upp i stampandet.

Matt råkade släppa den andra snubben med blicken en halv sekund.

Det räckte.

Snubben pep iväg. Slängde igen dörren och snabba steg hördes i trappan.

Fuck, tänkte Matt och sprang ut i hallen, snubblade nästan på väskan. Puttade upp dörren och ut. Men stannade.

De hade en. Det fick räcka. Han hörde killen lubba ner för trappan. Sket i honom och vände tillbaks. Dörren igen och lås.

I köket stod Ramma över killen med hagelbrakan i ansiktet på ryssen som låg på rygg.

”Bögar, kuksugare jag ska knulla er”, väste ryssen fram men han hade tappat kniven och låg stilla. Matt gick över honom och sparka bord kniven. Den in under köksbordet, Ramma backa ett steg.

”Du kan ju alltid försöka”, sa Matt.

I bakgrunden vid en liten bänk puttrade kaffekokarn och på kylskåpet hängde ett foto på Leon och två andra killar. De såg glada ut och höll om varandra. Köket var mysigt med små detaljer som visade kvinnlig beröring, men just nu var det fullt av aggressioner. Det var inte bara kaffet som koka.

Matt hukade sig ner nära ryssens ansikte. Ryssen stank svett.

”Jag kommer bara säga det en gång. Inte två”, sa han, tittade honom i ögonen. De hade dragit ihop sig och ansiktet var spänt. ”Ring din polare och säg att han kommer tillbaks.”

”Aldrig kuk!” spottade ryssen fram. ”Njet!”

Matt reste sig upp. Riktade revolvern mot hans ansikte. Men flyttade pipan mot skrevet.

”Jag sa att jag inte skulle säga till två gånger”, sa han och var precis påväg att trycka av, dra iväg en kula, men mot ena benet.

”Okej!” Skrek ryssen ”Okej!”

Han höll upp händerna som skydd.

Det var i just i sådana här situationer som Matt var avtrubbad. Han tvekade inte en sekund att trycka av. Han tvekade inte en sekund på att göra det som krävdes. Våld låg som en mantel över honom. Det skrämde honom att han inte längre kände rädsla över det. Det hade skrämt honom länge. Förut eggade det honom, när kroppen flöt adrenalin och hjärtat pumpade högt. Att han skulle kunna bli indragen i skit, som att få sitta kåk ville han ju självklart inte. Men tänket, det förberedande tänket, skyddade honom i känslan. Logiken att hela tiden vara förberedd att alltid planera för det värsta. Låg likt våldet som en vardag, som en rutin men situationer som denna stängde han av helt, känslan kom efter. Rädslan av att inte känna. I väskan hade han silvertejp och rånarluvor. Skulle de var tvungen att göra något med ryssen så snubben bada blod och smärta, skulle de kanske vara tvungna att lämna kvarten maskerade. Två kilometer bort skulle de kunna få gömma sig hos en polare på Lidingö, för om någon ringde snuten skulle de kanske stänga av broarna till ön. Så han var beredd, beredd på att göra det värsta.

Ramma böjde sig ner och muddrade ryssen med ena handen. Drog fram en mobiltelefon och slängde den på hans bröst.

”Ingen ryska”, sa Matt, ”Ett enda njet och jag skjuter.” Och Matt mena det.

Killen nickade på golvet och slog ett nummer.

”Ilja, du komma tillbaks.”

Matt lyssnade.

Ryska hördes svagt i luren.

”Nej, de vill snacka. Kom nu för fan!”

Tyst, inte ett ord från luren.

”Ilja, du lyssnar. Du kommer nu.”

Mer svag ryska från andra sidan tråden.

”Jag inte veta. De vill snacka och ja..”

Svordomar.

Tyst.

”Hallå... Ilja du kvar?”

Ryssen höll upp luren.

”Han la på”, sa han och tittade på Matt.

Matt nickade mot ryssen som han skulle resa sig upp och backade ett steg, stött in i en köksstol. Han pekade ut mot vardagsrummet med revolvern och Ramma som stod vid öppningen började röra sig ut. Ryssen gick efter och Matt sist.

***

Leon satt i köket. Camilla höll på att skramla i med kastruller och en stekpanna. Han tittade ut ur fönstret. Halvmörkt där ute. En doft av mat spred sig i rummet och pannan puttrade. Camilla slog på fläkten över spisen och rotade sedan fram något ur kylskåpet. Han vände sig mot henne och hon var allt för honom. Han hade berättat nästan allt för henne, de hade alltid varit ärliga mot varandra och även om han levt värsta skitlivet och var pundare så stod hon kvar. Hon var ju inte värsta ängeln själv utan levt ett hårt liv som tvingat henne till in i skit. Men nu var de båda på bättringsvägar. Han hade berättat om rånet för henne och om pengarna, men inte gått in i detalj om ryssarna. Hon visste bara att det var trubbel och de var tvungna att gömma sig ett tag, men det skulle lösa sig hade han sagt och hon trodde på honom.

”Det är snart över”, sa han plötsligt.

”Vad?” sa hon och vände sig från spisen. ”Vad är över?”

Som om hon redan glömt att de bodde hos hennes polare och inte kunde bo hemma.

”Ja.. en lösning på.. eller hur var det med din morsa igår?”

Han ångrade sig att han tagit upp det. Potatisen kokade över och hon flyttade lite på locket.

”Bara bra”, svarade hon. ”Jag hjälpte henne med tvätten och så tittade vi på en Beckfilm, hon älskar ju de filmerna. Hon frågade efter dig förresten.”

”Gjorde hon?” Leon blev förvånad. ”Det har hon väll inte gjort förut?”

”Nää, första gången faktiskt.” Camilla log och la håret åt sidan. Fortsatte sedan att röra om i stekpannan.

Snart över, tänkte Leon. Han tittade på klockan som satt på väggen. Snart sju. Han var orolig, inte rädd för det var något med den här Schack som fick honom att känna sig lugn. Snubben skulle nog kunna fixa problemet. Han osade lösning på något sätt. Sami hade sagt killen var tung. Om han inte löste det så då fan skulle han övertala Camilla att de skulle flytta. Hon hade ju vissa saker hon inte kunde lämna kvar, henne morsa och lägenheten var hon ju tvungen sälja men... varje fall dra utomlands ett bra tag.

En stekpanna med korvbitar åkte fram på bordet och Leon hällde upp mjölk i glasen. När hon kom tillbaks med en kastrull frågade hon:

”Jo, Ansi har inte ringt? Hon skulle ringa mig och vi skulle fika idag men henne telefon är avstängd.”

”Nä, har hon numret hit?”

”Ja, jag gav henne det förut.”

”Nej, ingen har ringt hit och jag har varit hemma nästan hela dagen.”

”Konstigt”, sa Camilla. ”Inte likt henne.”

De började äta.

***

Så det var han som var Maksim och den som stack Ilja. Snubben framför honom såg ut som en psykopat. Men nu var han tejpat på en köksstol. Spelar ingen roll hur mycket anabola han tryckt i sig. Silvertejpen gjorde sitt. För det fyrkantiga ansiktet skvallrade om steroider. Ramma stod bakom och drack kaffe ur en kopp md texten ”Älskar dig”. Matt fatta inte riktigt vad ryssen menat med horan och det var något som inte stämde. Ilja hade inte dykt upp och skulle förmodligen inte göra det heller. Det hade gått en kvart nu sedan snubben stack. Maksim var tejpad över käften också. Ögonen var blodsprängda och förmodligen var han hög på något skit.

”Du fattar väll?” sa Matt. ”Självklart så får ni inga stålar och vi är här för att se till du och sin lilla homie ska ge fan i Leon.”

Ryssen tittade bara på honom, röra en fena. Matt fortsatte:

”Egentligen borde vi se till att du försvinner för gått om du hajar vad jag menar. Jag menar så vi kan garantera Leon att ni aldrig kommer tillbaks. Och tro mig, det är inge problem.”

Matt reste på sig och gick in köket. Han var också sugen på kaffe.

Han funderade medan han hällde upp en kopp. Den här typen av snubbar, som denna ryss, skulle förmodligen komma tillbaks som en jävla kackerlacka. Kanske aldrig skulle ge sig. Vad han fatta så var det denna Maksim som var drivande av ryssduon. Föruom att mula ryssen helt som inte riktigt var ett alternativ fanns två alternativ. Ett var att snacka schysst med snubben och låta han gå i hopp med att tro han skulle skita i det hela, ringa upp några tunga kontakter i ryssens närvaro som intyga Matts ord. Att det var bäst att göra som Matt sa. Det andra alternativet var att ge honom en sådan omgång så han fatta. Det lutade åt det andra. Men Matt funderade, han hade köpt Leons story att ryssarna dykt upp från ingenstans och försökt pressa Leon och hans polare. Det kanske fanns någon sorts historia bakom som band samman skiten. Men han trodde inte Leon ljög för honom. Var han egentligen just nu, intresserad att veta allt? Egentligen ville han bara göra jobbet och gå över till nästa. Men något sa i honom att han ändå ville rota och trycka fram allt, moralen i honom sa att rätt skulle vara rätt. Det kunde skada honom senare om det var något annat som låg bakom och han hade gett Leon backup av fel anledning. Det kunde förstöra han rykte.

Matt drack ur koppen och klev ut i vardagsrummet. Han hade bestämt sig. Han skulle skita i att rota. Han trodde på Leon och ryssarna i sig verkade ändå inte va gillade av folk. Satt ju skuldsatta själv och var nog den sorten som fila sönder kedjan av att rätt skulle vara rätt, även i denna del av skitvärlden, den undre. De var sådana som han hatade. Blåsare, problemskapare och visade ingen som helst respekt för något. Han hade bestämt sig, ett blodbad som låg nära döden var nog ända utvägen.

Slaget träffade över bröstkorgen, tyngd bakom slaget och Matt kände hur han näven gjorde skada. Musiken från stereon strömmade högt och ryssen var helt nerblodad i ansiktet. Han låg med stolen fasttejpad på golvet och ansiktet var förvridet i smärta. Matt hade slagit honom blodig i ansiktet med ett strykjärn och Ramma hade slagit sönder knäna med en kastrull som handtaget hade lossnat på. Tejpen över ryssens mun hade hoppat av flera gånger och tillslut blev det så blodigt i ansiktet så den inte fäste alls. Så det hade varit tvungna att riva sönder en tröja som legat på soffan och tillsammans med den och en strumpa i munnen sätt till att ryssen inte kunde skrika. Men musiken dränkte skiten. Madonna sjöng vilt i bakgrunden.

”Ska jag bryta något på honom?” sa Ramma.

Ryssen sprattlade på golvet.

”Va?” Matt sträckte sig mot fjärrkontrollen och tryckte ner Madonna.

”Va?” upprepade han. ”Vad sa du?”

”Ska jag bryta något? Lossa tejpen och vrida av en arm?”

Matt slängde kontrollen på soffan och böjde sig ner på knä mot ryssen. Ansiktet var fullt av blod och från munkaveln rann dregel. Hela kroppen spänd, blodådrorna på halsen såg ut att vilja explodera och smärta var en faktum. Den låg som en dimma runt snubben.

”Nej, det räcker nog nu”, sa Matt och granskade ryssens blick.

Ramma stod över som en skugga, hagelbössan låg på bordet, strykjärnet som var fläckigt av blod på golvet och mattan under dem i väck.

”Du och din polare försvinner från Stockholm och ger fan i Leon. Fattar du?” Började Matt. ”Du fattar va.”

Ryssen nickade en smula i smärtorna.

”Mitt namn är Schack och du kan lyssna med varenda jävel som är något i denna stad, i Göteborg och vilken jävla stad som helst att man bör göra som jag säger. Fattar du?”

Ryssen nicka igen, mer dregel rann. Matt reste på sig och gick in i köket igen, hämta kniven ryssen hade viftat med och när han var tillbaks satte han den baktill i snubbens händer, som var tejpade.

”Vi lämnar dig här, men så fort du kommit loss så stick för alltid. Dyker du upp igen är detta bara början på våran lilla relation. Nästa gång överlever du inte. Det kan jag lova.”

Matt tryckte på knappen längst ner. Hissen började röra på sig. Ramma vred lite på sig. Han gillade ju inte hissar. Det var något som inte stämde, tänkte Matt, men slog bort tanken. Hissen stannade längst ner och de klev ut. Ramma med väskan och Matt tryckte upp portdörren och de gick ut i kvällen. Ett gäng ungar stod i en klunga lite längre bort. En röd servicebuss åkte förbi och de promenerade längst en mindre gångbana mot bilen.

Ingen sa något. Kvällen började sakta sluka Lidingö och hela staden helt.

När de kom fram till bilen konstatera Ramma att det hela gått ganksa bra och avslutat med ”Eller?” ”Jadå” hade Matt svarat och hoppats på att ryssen fatta allvaret. Men det kändes så. Liknande grejer hade knäckt hårdare killar än dessa småryssar.

Bilen slickade asfalten och när de kom in mot Stockholms kärna bestämde Matt att tankarna om att något inte stämde skulle glömmas helt. Han var tvungen att fokusera på nästa grej. Nu skulle han bara köra hem Ramma och ringa Leon, bestämma ett möte för att plocka upp resten av degen. Leon skulle nog vilja ha kontakt med honom de närmaste veckorna om ryssarna skulle dyka upp igen. Men det var lugnt. Lite kontakt med liraren kunde han ha. De här var ju ingen bransch som man kunde garantera att skiten var över, men ryssen verkade övertygad. Speciellt om han senare skulle höra sig för vem Matt var.

Ramma klev ur bilen.

”Okej gubben”, sa Matt. ”Tack för den här gången. Jag ger dig en femma extra när jag fått resten av degen. Okej.”

”Schysst Schack och du.. glöm inte fråga din polare om det där jobbet. Han som hade den där rivningsfirman.”

”Nejdå, ringer sen.”

Ramma slängde igen dörren och Matt gasa iväg. Innan han skulle hem och slänga sig framför en rulle skulle han bara dumpa en plastpåse. En plastpåse med grejer som de samlat ihop från lägenheten som skulle kunna ha deras DNA, som kaffekopparna plus annat skit. Ifall att.

***

Hon andades tung. Kändes som hon legat där i en evighet. Hon frös plötsligt. De hade försvunnit för länge sedan. Sakta hade hon fått mod. Mod i att de inte var där, styrka att försöka komma loss. Göra något, kanske skulle hon ta sig upp på benen. Undra om dörren var låst. Inte hade de låst dörren. Hon kände sig äcklad, äcklad av blivit våldtagen. Men hon försökte skjuta bort allt. Hur rädd än var så fann hon helt plötsligt stryka i att försöka något. I stöd mot väggen sköt hon upp kroppen. Fotanklarna var bundna och händerna bortdomnade för länge sedan. Hon hade slutat skaka men hon var rädd. Det kändes som någon skurit ett stor kniv genom hela livet på henne. När hon lyckades ställa sig upp lyssnade hon. De var så tyst. Allt var så tyst. Ansi lyckades hoppa fram till dörren och drog ner handtaget med hakan. Den var inte låst. Ett starkt ljus trängde in från rummet utanför när dörren sakta gled upp.

***

En vecka senare satt Matt i sitt kök. Lamina var påväg, de skulle ut och ta ett par bira och käka lite. En ny restaurang på söder hade öppnat. Något grekiskt hak. Han hade faktiskt inte hört ett knyst från Leon efter han fått resten av degen. Matt hade sagt han kunde ringa närsomhelst om det hände något mer. Men det var nog ett tecken på att allt var lugnt. Att snubben inte ringde. Kaffekoppen framför honom rök het och han vänta någon minut innan han skulle börja dricka. Han slog upp aftonbladet. Läste genom tidningen. Ett nytt värdetransportrån hade skett i Haninge. Stora artiklar om alla dessa dokusåpor, skit alltså. Någon hade lyckats med ett bedrägeri på någon arvsfond på femtio miljoner och massa annat skit. Han läste och bläddrade något ointresserad. Dessutom hade två män gripits för att kidnappat och våldtagit någon tjej i Stockholm. Han slängde tidningen på bordet, tog kaffekoppen och reste på sig. Kikade ut i fönstret. Gatan där nere var lugn. Plötsligt såg han henne på avstånd. Hon bar på en kasse från Åhlens, hon hade sagt hon köpt en present åt honom, utan någon som helst anledning. Kaffet smakade och när Lamina var närmare vinkade hon där nere, hon hade sätt honom i fönstret. Matt vinkade tillbaks, tog några klunkar, hällde ut resten av javan i vasken. La bort revolvern som låg på köksbordet i en låda och gick ut i hallen. Drog på sig jackan och det skulle bli riktigt gott med lite grekiskt. Bon appetite, tänkte ha, nej det var ju franskt.

The end.

Detta var första storyn om Matt. Hope you like it. Flera är på G. Men jag vågar inte lova när jag kommer lägga ut nästa. Kanske nästa vecka. Nästa story heter ”Kaliber”. Ramma börjar jobba på ett solarium, Matt får ett uppdrag som bland annat leder till en förjävlig biljakt. Lamina vill åka på spa, bada choklad eller något och någon där ute har riktiga problem.

Om min bok ”Jag är Wanted”



Kommentarer

  1. kul läsning. jag gissar att det blir mer ryssstrul.

    Skrivet av p — 26 Jun 2009, 16:09

  2. riktigt bra:P

    Skrivet av niklas — 26 Jun 2009, 19:21

  3. äntligen längtade efter del 3. Tungt wanted

    Skrivet av Sami-Tunisien — 26 Jun 2009, 19:30

  4. Riktigt kul läsning och mycket underhållande

    Mvh HK

    Skrivet av Hemligaklubben — 27 Jun 2009, 04:18

  5. Grovt bra, as usual.
    Det är bara att slänga ut nästa. :)

    Skrivet av Henrik — 29 Jun 2009, 09:01

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor