Blogg gratis Logga in

WANTED

23 Jun, 2009

wanted | 23 Jun, 2009 | Matt | (2083 Läst)

Matt - Backup Del II

Hur kunde hon acceptera? Han drog på sig den skottsäkra västen. Skulle han behöva hjälp? De jävla ryssarna var ju inga men tydligen en smula galna. Leon fatta nada.


Har tre olika kategorier. ”Huvud kategorier” består av min vardag, mina tankar och storys om mitt förra liv. ”Om skriva” lägger jag inlägg som handlar om tankar, ord, om att skriva och den branschen. Sedan har vi ”Matt” där jag lägger ut inlägg, fiktiva berättelser om just ”Matt”.

Backup del II

Det enda som lyste i mörkret var sänglampan. Han satt på sängen och fingrade på mobilen. Hela världen höll på att gå under. Hur fan kunde det bli såhär? Hur inne i helvete kunde det gå så här snett? Var var hon? Leon reste på sig och gick runt i rummet. Aldrig hade han varit så här rädd. Han var ju varit rädd förut så han nästan sket på sig när ryssarna kidnappat honom, men nu var det någon annan sorts rädsla, den gjorde ont i honom. Tankarna åt upp honom, gnagde på köttet, snurrade i skallen. Var som en mardröm knackat han på axeln och bara slukat honom helt. Det här var inte hans grej. Såå... han ångrade att de blåst ryssarna. Det var inte hans grej att hålla på och jiddra på en sådan nivå. Förut hade det bara handlat om tjack, mätta sitt lilla pundar behov, leva sitt lilla liv. Punda lite och bara vara. Ja, han var en pundare det hade han accepterat för länge sedan. Visst, han hade försökt att komma ur skiten förut men Pundar Leon, det var ju han.

Han gick in på toa, sköljde av ansiktet. Nu skulle det sitta fint med något skit. Men han hade lovat Camilla att lägga av. Nu när han äntligen hade stålar, då kunde han ju... Fan han ångrade, hatade de där jävla stålaren. Hon var ju allt för honom. Skulle han ge ryssarna allt istället för att blanda in andra. Det vred sig i magen på honom när han tänkte på henne. Var var hon? Leon fortsatte ut i köket, öppnade kylskåpet och rotade fram en bira. Något skit måste han ha. Han darrade fan, handen skakade när han skvätte upp ölen.

Gick ut på balkongen i mörkret. Tittade hetsigt på klockan, drog en klunk, tände en cigg och sjönk helt plötsligt ihop. Benen pallade inte. Han var nästan svimfärdig och mådde illa. Camilla, tänkte han. Sittandes på balkongen lutade han huvudet mot räcket och skakade smått av oro. De skulle fan aldrig blåst ryssarna. Men det hade ju bara blåst dem på trettio papp och nu ville de ha allt han hade, hela rånarbytet. Det var inte rätt men återigen - vad fan tänkte de på när de blåst dem? Lukas skulle fan inte skrytigt om att de rånat en bank, hur jävla dum fick man va. Okej, okej, skärpning nu, gick genom tankarna. Har reste sig upp, drog några snabba bloss och skvätte bort ciggen. Ringde en bulle. Den här Schack eller vad han nu hette fick fan lösa det hela. Han skulle ju känna alla och kanske kunde snubben fixa det hela. Enligt Sami skulle han var bland de tyngsta på något sätt kunna fixa skiten. Men kidnappning, det snurrade till och hjärtat dunkade plötsligt dubbelt. Camilla for genom huvudet. I hissen ner var han tvungen att luta sig mot väggen, han fick kväljningar. De hade tagit henne. Det var bara så.

Taxin kom och han hoppade in.

”Liljeholmen”, sa han kort och tog sig för ansiktet.

Bilen började rulla. Vad fan skulle han gjort om han inte haft kontakt med den här Schack? Gått till snuten? Och vad hände om snubben fick reda på att han och Lukas hade blåst ryssarna på tjack förut?

”Stanna!” skrek han.

”Va!?” Taxichaffisen tittade på honom i backspegeln.

”Stanna för fan!”

Bilen bromsade in hårt. Såg han rätt? Leon öppnade dörren och hoppade ut.

”Camilla!” sa han högt. Hon stod framför honom, med några kassar i handen. ”Vad fan.. jag trodde.. var har du varit? Har försökt ringa...”

Hon såg häpen ut.

”Nej, jag har ju varit med Ansi och sedan åkte jag till mamma.”

Han kramade henne hårt.

”Mina batterier dog och jag sa ju att Ansi och jag skulle äta middag och att jag sen skulle till...”

Leon kysste henne på kinden, igen och igen.

***

Matt väntade vid macken. Det hade bara tagit honom tjugo minuter att komma dit från att han låg i sängen. Trafik noll och med tunga hästar i motorn gick det fort. Ta på sig kläderna, västen och strulat ner till bilen hade tagit längre tid än själva färden. Nästan. Han trummade på ratten och letade någon bra låt på radion. Men musik från mobilen sprattla loss istället. Han svarade.

”Ja..” han såg det var Leon, kände igen numret.

”Det är jag Leon.”

”Jag är här nu”, sa Matt och sänkte volymen på radion helt.

Tyst.

”Hallå” Matt hörde ingen.

”Jo”, sa Leon plötsligt. ”Hon.. ja min flickvän dök precis upp.”

Matt satt tyst.

”Jag är ledsen men ja.. hon dök upp nu och ja allt är lugnt och jag kommer ringa dem imorgon... för att...”

”Okej”, avbröt Matt. ”Ring mig då istället.” Han var sur. Och la på.

Det var ju bra att hon var i ett stycke men vad fan. Här stod Matt mitt i natten och ryckt ut utan anledning. Jävla kuk. Matt vred om nyckeln och ratta ut från macken. Kudden locka fett, som de sa i Rinkyby och alla andra jävla skithål i staden. Han var på riktigt dåligt humör, gasa hårt över bron och styrde skeppet.

Klockan slog elva. Matt var på plats för samtalet från Simon i Göteborg. Stod vid den lilla baren, några gäster käka lunch och solen lyste för fulla muggar där ute. Var som hela staden pulserade nytt blod när vädret var extremt bra. När det var så här varmt så var det bara besvärligt tyckte Matt. Den skyddsäkra västen blev obehagligt varm. Över hade han en tunn sommar jacka och under västen en t-shirt. Jackan var uppdragen, revolvern bak vid midjan och framför honom en coca cola. Ägaren, George var i köket och strulade, en servitris sprang runt i lokalen med dreds och utanför på den lilla serveringen satt några och lapa öl, fastän klockan bara var förmiddag. I baren stod en ung kille och slog på kassan. Det var ägarens son. För tre veckor sedan hade han muckat från kåken, snubben i baren. Matt hade förut sätt till så hans volta hade glidit smidigt. Snubben hade fått åtta månader på öppen men Matt hade kopplat ihop honom med några lirar på kåken som var bra. Första voltan för grabben och han hade varit riktigt skitnödig när han klivit in. Ägaren var schysst så Matt hade ställt upp.

Telefonen ringde.

”Restaurang Tullis”, svarade grabben. Efter ett tag räckte han över den trådlösa luren till Matt.

”Ja”, sa Matt.

”Du bad mig ringa?”

”Hur är läget i Göte då?”

”Gött, gubben, vad har du på hjärtat?”

Matt förklarade läget, frågade om det var några ryssar som hette Ilja och Maksim som var skyldig honom stålar. Han sa inget om att de pressade Leon på stålar. Simon bekräftade att de hade en skuld på hundrafemtio tusen till honom. Han sa också att de inte jobbade för Moskva och för två månader sedan fått en böter på sig för ha hotat fel restaurangägare och spöat skiten ur denna. Försökt få ägaren att betala skydd, utan att veta att Simon redan hade det haket. Men snubbarna var inga, bara galna idioter som vill göra sig en hacka, sa Simon.

Det räckte för Matt. Nu hade han kött på benen. Det kanske var så som Leon sa. De ryssarna kanske bara var några idioter som fått nys på något vänster att Leon och hans polare satt på tunga deg, var pundare och så testa dem att pressa deg. Matt hoppade in i bilen och ringde upp Leon.

”Macken om tjugo”, var det enda han sa till Leon som svara med ett kort

”Okej”.

”Alltså” han skruvade på sig. ”Jag är ledsen för igår men jag trodde...”

”Det är glömt. Skit händer”, svara Matt när de satt i hans bil. ”Har du ringt snubbarna?”

Mer skruva på sig och lädret lät. Leon var nervös.

”Nja, jo jag testade men kom inte fram.. eller fan kan inte du ringa. Jag får rysningar av att snacka med dem.”

Matt tittade på honom. Men han var van att folk hade lika stora pungkulor som två skrynkliga russin. Vad fan skulle de kunna göra genom luren? Köra en Matrix?

”Ge mig”, sa han och sträckte fram handen som han ville ha Leons mobil.

Leon rotade fram sin lur och gav den plus en lapp som ett nummer stod på. Matt slog.

Men...

”Abonnenten kan inte nås för...” Matt suckade djupt. Leon hade alltså hamnat i klorna på några utpressade som inte kunde nås. Hur fan bra var det på en skala. Han ringde igen men samma sak.

De satt kvar i bilen några minuter, men ingen sa något. Både tänkte. Tillslut öppnade Matt käften.

”Testa sen igen, okej? Och ring mig när du har fått kontakt”

Efter det så lämnade han Leon och drog in mot stan. Inget överraskade Matt nuförtiden. Han tänkte åka till Nacka, en av lirarna där ute sålde prylar. Allt möjligt. Ibland var det drag. När några i branschen kommit över några bolag och körde en plundring eller eko av något slag så kunde det gå en susning i staden att det fanns prylar att köpa. Allt från datorner till soffor eller you name it. Toffa, var en lirare som körde eko fullt ut och nu körde tungt med några bolag. Köpte upp grejer på faktura som inte betalades och sålde till halva priset eller mindre, splirrans nytt. Ibland så beställde de varor på beställning. Matt behövde ett nytt kylskåp och varför inte en bärbar?

Han svängde upp vid adressen som han fått. Ett stort lager såg det ut som. Byggnaden låg ensam med skog runt och framför var en stor grusplan. På den stod en stor lastbil plus några bilar. Matt parkerade och klev ut. En snubbe i byggställ kom ut från byggnaden och mötte honom. Killen såg ut att vara runt trettio, krallig och en t-shirt som satt som en kådis på kroppen.

”Vem söker du?” sa han med grov stämma.

”Toffa, är han här?”

”Vem är du?” Frågade snubben istället, smått kaxigt.

Matt tittade på snubben. Han var så trött på dessa uppstudsiga anabolabögar som körde vass störig attityd men var nada när det small. Han visste att om han presentera sig som Schack så skulle nog killen veta vem han var, men det nicket hade aldrig riktigt smakat rätt på tungan för Matt. Kändes lite konstigt att presentera sig så också.

”Matt”, sa han istället. ”Toffa sa jag kunde dyka upp och kika på lagret.” Matt höll sig lugn.

”Vänta en sekund”, sa snubben och gick bort en bit och ringde.

Några minuter senare kom han tillbaks och vifta till sig Matt med en nonchig handrörelse. I fantasin såg Matt snubben ligga och tugga mark med handleden i omänsklig vinkling och sa förlåt. De gick in i en lokal, en liten korridor och till höger några kontor. Inne i ett kontor satt två lirare vid en dator. Matt kände inte igen någon av dem. En killen reste sig upp och gick fram till dem vid dörröppningen. Han såg ut att vara svensk, smal lirare, rakad med skägg. Tatuerad på halsen.

”Tjena, Fredrik”, sa han och sträckte fram en hand.

I samma veva sa anabola;

”Polare till Toffa.”

”Matt”, sa Matt och skakade handen.

”Aha.. är det du som är Schack?”

Matt nickade en smula.

”Fan, dig har man hört mycket om. Har du beställt något eller vad vill du ha?”

Anabola lämnade dem och gick ut, det lät som det kom en till bil där ute. Den här Fredrik visade med handen längre in i lokalen och de började gå mot en dörr.

”Vad har ni för grejer inne?” frågade Matt i stegen och Fredrik öppnade en röd plåtdörr. De klev in i ett stort lager med högt i tak. Plåtväggar och lagret var fullt av prylar på pall. Överallt pallar med lådor, inplastade varor, byggmaterial, vivaror, möbler, teknikprylar och allt. Det var uppdelat i två delar. Fredrik pekade åt ena sidan.

”Den sidan har redan köpare eller saker som beställts av andra. Men den här sidan,” och han pekade på den andra sidan i lokalen... ”Är varor som du kan välja på.”

Plötsligt öppnades en stor port mekaniskt och det lät om plåtporten som sakta sköts upp i taket. Ljuset utifrån slank in stort och en lastbil backade in med ett svagt tutande. Den där anabola snubben gick före och vinkade in lastbilen. Till höger om porten stod en gaffeltruck och en till snubbe kom från ingenstans och satte sig i den.

”Nya varor”, sa Fredrik.

En timma senare lämnade Matt haket. Han hade köpt kylskåp och frys för sju papp i märket Bosch. Nypriset låg på arton lax. Plus att han hade beställt en bärbar dator. Det hela skulle levereras hem till honom så fort datorn kom, om en vecka typ och cash vid leverans. Han ringde Toffa och tacka. Snubben körde eko så det rök och borde dra in riktigt stora deg tänkte Matt efter han lagt på. Från ett lager i Nacka ut till Enskede. Han hade lovat Lamina att hämta posten hos hennes väninna som var borta på semester nu. Väninnan hade en villa där och Matt hade varit där på en grill slash inflyttningsfest för en månad sen. Hon var snygg som fan, väninnan, han hade för sig att hon sagt hon jobbade som modell. Och bussig som Matt var så skulle han slänga in Posten innanför dörren så ingen inbrottstjuv var framme.

***

Hur länge hade hon legat där? Tio timmar, ett dygn? Armarna gjorde ont, handlederna nästan bortdomnade och ögonbindeln hade halkat ner. Hon var rädd att de skulle komma in och trott hon tagit bort den med flit. Hon var rädd för mer smärta. Vågade inte somna, törstig. Munnen var så torr, det gjorde nästan ont i halsen. Varför? Varför hon. Hon fattade ingetting. Var det någon som visste hon var kidnappad? Tankarna skrek i henne men det värsta var att hon accepterat att de fick göra vad de ville, bara det inte slog henne. Hur kunde hon acceptera att de fick våldta henne? Hur? Men hon var så rädd för smärta att de skulle slå henne igen. Rummet hade inget fönster och hon låg på en madrass, händerna bundna baktill och det var mörkt. En av dem hade gjort mer än bara tafsat nu, men hon hade inte vågat göra motstånd. Hon ville inte veta hans namn, se någons ansikte men han hade upprepat det hela tiden ”Jag är Maksim, din hora” skrek han gång på gång när han hade våldtagit henne. Hur många var de egentligen? Om de bara lät henne gå skulle hon inte säga något... inte till något. Hon ville inte dö. Var rädd. Tänk om hon aldrig mera skulle få träffa familjen, tänk om ingen saknade henne...

***

”Jag har ring nu, snackat med dem”, rösten var stressad. ”Men jag fattar inte för...”’

”Lugn för fan, inget snack på luren”, sa Matt hårt. ”Möt mig istället som vanligt, är där om en halvtimma.”

De la på.

Dumma jävlar. Slog aldrig fel, Leon som alla andra idioter fattar inte snutens långa räckvidd när det gäller mobiler. Han klev ut från villan. Hoppas det inte gjorde något att han lånat toan. Dofta ju inte så gott efter men hon skulle ju inte komma hem förrän om en vecka. Det var nödläge om man säger så. Matt tryckte in koden på larmdosan och larmet började tuta – en minut tills han måste kliva ut. Så han klev ut, låste och gick ner till bilen. Villan låg ett riktigt familjeområde. Litet hus men nice som fan. Någon gång skulle han själv vilja ha en liten kåk. Inte för att han var så mycket för att klippa matta och vattna blomster men ändå. Kul kanske att ha ett garage med verktyg och en egen liten grillplätt. Han sneglade mot en buske. Där hade han legat för en månad sedan på festen, aprak och Lamina hade garvat som fan. Inte ofta han söp till sådär men då hade han gjort det. Han blippa upp bilen och steppa in. Liljeholmens mack igen då.

Tjackisen Leon kom som vanligt i en taxi. Nu såg han inte lika snoffisg ut som förut. Luvtröja och jeans. Men han såg stissig ut, trippa på tå när han gick mot Matt. Pundarstil. Macken var full av bilar och rörelser, lång kö till tvättningen. En fet svart Hummer gled upp vid en tank och en svart kille klev ut. Matt sneglade på honom. Kände igen liraren men kunde inte placera honom.

”Jag fattar inte...” började Leon utan att hälsa. ”Ringde dem och ja jag fattar inte...” Rösten var stressad och han drog händerna genom håret.

”Fan tagga ner några kilon”, sa Matt. ”Vad sa de?”

Leon försökte stå stilla och sa med lugnare stämma.

”Jo jag ringde nyss alltså. Och sa att jag ville sätta upp ett möte. De frågade om stålarna och jag sa bara att jag ville möta dem. Men de sa att ja... de sa att om jag inte tog med stålarna skulle de fortsätta att våldta henne. Vem frågade jag då? Din flickvän din idiot, svarade de bara kort och, möt oss i din flickväns lägenhet vid sju ikväll. Sedan la det på.”

Leon tystnade och den stissiga rösten tog slut. Han såg ut som ett frågetecken.

”Men du sa ju att hon...”

”Ja.. hon är hemma nu, jag lämnade henne för bara tjugo minuter sen. Och fan inget har hänt henne.” Leon skruvade på sig. ”Så jag fattar liksom inte. Men de kanske mena att de skulle våldta henne, om jag inte pröjsar alltså.”

”Sa de fortsätta?”

”Ja, bergsäker.”

Matt la hande på hans axel.

”Okej. Jag åker dit ikväll vid sju och efter det ska du nog se att allt är löst. Men jag måste ha nycklarna till lägenheten och adressen.”

”Så jag slipper...”

”Ja. Ingen ide att du är med.”

De gick in på macken och Leon lånade en penna, skrev ner adressen till flickvännens lägenhet och gav Matt ett par nyklar. Matt passa på att köpa en köttbullesmörgås och efter det så ringde Leon på en taxi.

”Ringer dig när det är löst och ha resen av degen du är skyldig mig klar”, sa Matt.

Leon nickade och de lämnade varandra.

I bilen funderade Matt på det hela. Lät skumt men ryssar var ju ryssar. Förmodligen slog bara grammatiken fel. På radion var det något sommarsnack. De snackade om att Sveriges gator var trygga. Skulle han åka dit själv eller ta med sig någon? Ryssarna var ju inga speciella men det hade trots allt stake att kidnappa Leon och hans polare så det var ju inga dunungar. Idioter kanske men med stake och tvekade inte att ta till våld verkade det som. Han kanske skulle ta med sig Ramma och dega honom en tia. Den snubben var ju helt ok. Sommarsnacket gick över till Akon och Matt småsjöng lite tillsammans med Akon. Jo han bestämde sig för att ta med Ramma. Det luktade våld och förmodligen skulle inte ryssarna ge sig i första taget. I vanliga fall brukade det räcka med snack och folk ringde hit och dit. Försökte lösa allt med vem som kände vem och så vidare men denna gång låg det i luften, våldet. Var lika bra att tro det värsta. Han grävde fram luren och ringde Ramma. Sa han hade ett kneg ikväll och de bestämde att Matt skulle komma förbi honom.

Klockan var fem. De satt i Matts vardagsrum, Ramma och han. På burken var något barnprogram och på glasbordet låg ett avsågad hagelgävär och en revolver. I den tomma fåtöljen låg två skottsäkra västar. Ramma snackade i luren med någon och Matt bläddrade i en aftonbladet. De skulle åka snart, så de var i kvarten minst en timma innan ryssarna hade sagt.

Ramma – vägde cirka hundratio pannor. Stor som ett hus. Matt viste inte hans fulla namn och förmodligen var Ramma ett nick. Men han hade gjort en del jobb med liraren. Som Matt ville han inte gå med i något gäng. Vad som sas var att snubben kommit till Sverige för fem år sedan, flytt från Cuba och slagits i djungeln förut under Castros arme. Han hade nog varit med om en del, iskall jävel som såg ut att kunna vrida nacken av vem som helst. Han hade tydligen börja träna och tävla i K1 och var tydligen ett monster i ringen. Nu arbetslös men drog runt lite deg på att deala kola plus andra indrinvningskneg. Förut stod han i dörren på olika hak, men han var för våldsam tydligen.

Ramma la på och vände sig mot Matt. Ansiktet var grovt ärrat och dragen erfarna. Man kunde se i ögonen han varit med om en del. Stockholms djungel var nog sandlåda om man jämförde skiten i Cuba, för honom.

”Snacka med Palle”, sa han eller nästan grymta fram med lite brytning.

Palle en av de som ansågs styra stora delar i Stockholm.

”Jag snacka med honom förut”, sa Matt.

”Jo han sa det, men han fråga om vi var intresserade av ett - kalas.”

Palle och hans kodspråk, tänkte Matt. Kalas stod för indrivning men hur svårt skulle de vara för snutarna och räkna ut det? Till och med den snubben snacka lur.

”Nja, vi får se”, sa Matt. ”Just nu denna grej, sedan har jag en del annat att styra upp.”

Ramma grymta något och reste på sig. Jätten gled ut på toa. Vardagsrummet var ljust inrett med två ljusbruna lädersoffor, ett glasbord och vita gardiner. En hylla i glas och låg på tredje våningen på roslagsgatan. En trea, bostadsrätt och stod på Matts morsa. Själv hade han skulder upp till öronen, till staten men inte till en jävel ute på gatorna.

En kvar senare spände Matt på sig västen. Drog åt karborrbanden och över en tunn tröja. Ramma gjorde likadant men gömde västen med en sommarjacka. De stoppade ner brakan i en bag tillsammans med tejp och två rånarluvor. Man visste ju inte, om något skit hände kanske de var tvungna att lämna kvarten på Lidingö maskerade. De drog på sig ett par tunna knivhandskar och klev ut. Matt låste.

Tidigare på dagen hade han varit en sväng ute och rekat området runt hyreshuset som Leons flickväns lägenhet låg i. Området låg långt ut på Lidingö och ett flertal höga hus stack upp i himlen som ett bälte. Minst tio tolv våningar hade varje hus. I nummer nio låg hennes kvart. På dagen hade det kryllat av pensionärer som drog runt med rollatorer och en och annan servicebuss hade slickat området. Tvärlugnt område helt enkelt.

Nu, solen var fortfarande upp men ljuset svagare. Himlen var sommar, vägen som de körde på var mjuk fastän den var gjord av hård asfalt. Den sköna audin fick vägen att kännas som ett med bilen. Matt gasade ut över bron och vattnet där nere levde sitt liv. Ganska mycket trafik men han körde slalom så gått det gick i lagom fart. De satt tysta, radion avslagen, mobilerna avslagna och det enda som hördes var bilens mjuka, råstarka i motorn.

Han hade redan kollat ut en parkering en bit bort från lägenheten. Ville inte ställa kärran i närheten. Han hade redan kollat upp med en polare som bodde ute på Lidingö om det skulle bli knas, om helvetet skulle bryta ut. Polaren skulle vara hemma vid sju och stanna hemma under kvällen. Ett ställe att trycka på i närheten, ifall att. Man visste ju inte.

Bildörrarna igen och Matt satt på sig en keps. Blippa larm och Ramma hade väskan i handen. Matt hade en revolver i bältet framtill och de började gå åt det hållet Matt nickade åt. Efter de lämnat Matts lya hade de inte sagt ett ord till varandra.

Efter en mindre promenad kom de upp till hyreshusen, de passerade en grupp gamlingar som stod och pratade med varandra och tittade lite nyfiket. Matt var inte liten och inte ovanligt stor, Ramma var stor och drog till sig uppmärksamhet plus att ingen av dem såg ut som de skulle på te eller släktkalas. Strax efter kom de fram till hus nio och Matt stannade upp en gnutta innan han öppnade porten. Han tittade sig runt men inget konstigt och gick in. De passerade en till dörr och Matt tryckte på hissknappen. Fjärde våningen skulle de till. I hissen som kom ner kom en ung tjej i tioårsåldern ut, med ett hopprep. Hon passerade och de klev in i hissen.

Matt tryckte på fyran.

”Gillar inte hissar”, sa Ramma plötsligt.

Men Matt svarade inte utan bara titta på honom en skvätt.

Två, tre, fyran. Det plingade till lite och dörrarna åkte upp.

Matt halade fram nycklarna men la först ett öra på dörren. Hörde inget. Ramman drog upp blixtlåset på väskan och var beredd att dra upp hagelbrakan, i fall att. Matt öppnade också brevinkastet och lyssna. Bara ett svag sus av ingenting där inne.

Han stoppade in nykeln och öppnade upp hastigt.

Ramma först in med handen i väskan runt hagelbrakan beredd att skjuta.

Men hallen svart. Lägenheten låg som död och på golvet låg ett par skor, ett par vita sneakers i mindre storlek. Matt sökte efter strömbrytan och tände upp. Ramma gick in längre i lägenheten. Till vänster köket och rakt fram vardagsrummet, bakom köket sängkamman. Tomt. Inte en kotte. Lägenheten såg sliten ut och sparsamt möblerad. Halvstökigt som någon hade försökt städa upp det värsta efter att någon gått bärsärkagång. En hylla i vardagsrummet låg vält och soffans kuddar på sniskan. Men utöver det ganska hyfsat. I köket låg dock ett glas i bitar på golvet. Matt kikade på klockan. Tio över sex. Femtio minuter kvar då, tänkte han och rätta till kuddarna i soffan. Ramma gick ut och låste dörren.

***

Hon andades tungt. Bröstkorgen åkte upp och ner.

Plötsligt ryktes dörren upp.

Hon tittade försiktigt. Hela hon började skaka. Ljuset utanför stack i ögonen och nu hade ögonbindeln åkte ner ända till halsen. En av dem kom in.

”Snälla vatten”, sa hon och tittade på honom.

Han hade varit inne förut men inte brytt sig om att hon kunde se. Han var den som inte rört henne.

Han gick runt lite i rummet hon följde honom inte med blicken utan tittade rakt fram. Så plötsligt åkte dörren igen. Mörkt igen. Hennes blus var sönderriven och ena bröstet var blottat. De skavde så fruktansvärt ont om handlederna. Hur hon än vände och vred på sig så gjorde det ont. Gråten kom och gick, viljan att överleva tog över ibland och gav henne styrka att inte känna. Ibland fantiserade hon sig bort bara och önskade, trodde hon skulle vakna upp, hemma i sin säng.

Dörren öppnades. Samma kille kom. Han gick fram till henne och hon kisade för ljuset. Han hade ett glas i handen och lyfte upp hennes huvud. Han såg ung ut och som hon tidigare lagt märkt till var hans ögon helt blodsröda.

”Drick”, sa han.

Hon drack, slurpade ur glaset och det rann vatten ner för halsen, ner över bröstet.

”Du kanske bli släppt snart.”

Hon hajade till och fortsatte dricka.

”Vi träffa din man snart, han betala och vi släppa dig. Släppa fri.”

Sedan försvann han bara. Dörren igen och hon blev kvar i mörkret. På något konstigt sätt kändes han som en trygghet. Men tankarna for genom huvudet på henne. Vadå ”man”. Hon var ju inte gift, hade inte ens pojkvän. Och betala? Hade de tagit henne för att få pengar, men av vem? Hennes mor var ju sjuk och pappan bodde i Umeå. Ingen av dem hade pengar...

Dörren öppnades igen hårt och hon tittade upp från madrassen. Det var den andra killen, han som våldtagit henne. Han som slagit henne. Hon ville inte, skakade och bara bara var rädd.... den andra sa ju... det kändes i henne som livet försvann, varför hon?

***

Matt satt i soffan och hade revolvern i handen. Ramma gick runt i lägenheten. Kollade ut ur köksfönstret då och då. Från det fönstret kunde man se ner på gången som ledde till porten.

Matt fingrade lite på revolvern, vägde den i handen. Men tankarna var någon annanstans. Lamina hade frågat häromdan när de gick från bion på drottninggatan. Om han inte var trött på det han höll på med. Inte tjat som hans förra tjej utan mer som en ärlig fråga, som hon skulle stanna hos honom vilket som. Han hade funderat på det. Var han trött på allt, den kriminella skiten, våldet? Egentligen var han inte trött på den, inte sådär trött som om det var slitet och han inte orkade. Inte så pass mycket att han ville kasta in handduken. Visst han var trött på det men vad skulle han göra annars. Kanske han borde lägga av för skiten skulle nog sluta med kåken eller död men samtidigt som han accepterat det. Underligt egentligen. Folk sa ju han var sjukt galen och visst, han gjorde saker som andra tyckte var helt vridna. Men för honom, som liksom växt upp och ja, levt i det alltid var det ju inte så sjukt. Visst, hade han haft tur, många gånger när han stått och stirrat döden i vitöga och nästan väntat på att han skulle dö, nästan önskat sig död, så hade han lyckats komma ur skiten. Konstigt. Att vara rädd hade försvunnit för längesedan.

Ramma kom in i vardagsrummet. Satte sig på i en fåtölj. Nu hade han hagelbrakan öppet i handen och fåtöljen försvann under honom, som om han begravde den. Matt titta på klockan.

”En halvtimma kvar”, sa han och tittade på Ramma.

Ramma andades tungt. Lugnt men tungt.

”Allt lugnt?” frågade Ramma som han läste av Matt att han tänkt på något.

”Jadå.”

”Du...”, började Ramma och drog på meningen. ”Du, jo du känner ingen som har ett vanligt kneg. Typ vanligt.”

”Vadå?”

”Ja, jag måste eller skulle vilja knega vanligt, du vet. Men inte i dörren, typ dagskneg också liksom.”

Matt såg på honom att han var lite obekväm i frågan. Men funderat på om han kände någon.

”Nja, jag känner en kille som har en rivningsfirma, men du vet lite deg för mycket jobb.”

”Vad är lönen?”

”Ingen aning men jag kan höra.”

Ramma nickade och det blev tyst några minuter. Grannens tv hörde lågt genom väggarna och från köket hörde plötsligt ett puttrande. Matt rynkade på ögonbryna och tittade på Ramma frågande.

”Kaffe”, sa Ramma. ”Jag satte på en kanna.”

Tyst igen förutom puttrandet från köket och tven på andra sidan väggen.

”Varför vill du knega vanligt?” avbröt Matt tystnaden med.

Ramma vred på sig i fåtöljen och flyttade på hagelbrakan i knät.

”Nja, du vet fick ju sparken förut från...”

”Jo jag vet.”

”Och jag behöver liksom lite stibbilitat eller vad det heter.”

”Du behöver vad?”

Matt fatta han mena stabilitet men tyckte det var roligt att höra Ramma snacka wrong.

”Ja du vet, stibbilitett.”

”Du menar stabilitet?”

”Ja, juste det, behöver det. Kan ju hålla på med detta ändå.” Och han höjde hagelbössan som den symboliserade skiten, det kriminella, ”Men skulle behöva .. ja vad det nu hette. En lön varje månad.”

”Ska höra med killen som har rivningsfirman, men förvänta dig inget.”

”Tack”, sa Ramma och nickade.

Ingen sa något och Matt funderade på om han skulle sätta på tven men det fick va. Han ville ha alla sinnen skärpta, även hörseln nu när det började närma sig.

”Kaffe?” Frågade Ramma och Matt nickade.

De reste sig och gick ut i köket. Precis då dunkade det hårt på dörren.

Ingen dörrklocka utan tre hårda dunk.

Matt tittade på Ramma som mötte Matts blick. Matt kramade revolvern en aning och de båda gick mot hallen. Matt före.

Fram till kikhålet. Han satt ett öga mot hålet och kikade ut. Såg ut som två killar, en med en luva uppdragen över huvudet. Inge snack. Ryssarna...

Fortsättning torsdag el fredag.. Imorgon en recension av Snabba C och lite till.

Om min bok ”Jag är Wanted”

Min mejl är wantedblack@gmail.com



Kommentarer

  1. Fyfan wanted det här gör du bra, längtar efter forsättningen. håll huvudet högt allt kommer lösa sig tillslut!

    Skrivet av Tunisia-Sami — 23 Jun 2009, 20:31

  2. fan va spännande:D

    Skrivet av niklas — 24 Jun 2009, 02:51

  3. Gott som fan.
    Kul att se hur du har utvecklas sen starten.
    Nu börjar det närma sig ett år av det här.
    Keep it up. :)

    Skrivet av Henrik — 24 Jun 2009, 09:19

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå Webbshop och Hemsidor