Blogg gratis Logga in

WANTED

19 Jun, 2009

wanted | 19 Jun, 2009 | Om att Skriva | (1483 Läst)

Om att skriva - Dagens jungle

Om förlag, branschen och potatismos eller Mp3

Om att Skriva

Detta är ett inlägg i raden och kategori ”Om att Skriva”. Imorgon kommer första inlägget om Matt, en presentation plus ett inlägg om mig själv Wanted.

Först inlägget vill jag tugga lite förlag och bransch. Om hur jag ser på det hela. Är tiderna svåra för en skribent att bli publicerad? Stora förlag går ihop sitter bokstavligen under samma tak. På grund av svåra tider kommer marknaden styra litteraturen, är det förläggaren på förlagen som bestämmer eller är det marknadsavdelningen som har sista ordet?

Är en bok en produkt eller ett verk? Är detta resultat av våran digitala värld? Från hemmalagad potatismos till fastfood, från tjocka verk till Mp3 i örat. Men är det negativt?

Okej. Jag är ny i branschen, finns jag i huvudtaget? Jag är inte en bokmal som sitter hemma i skön soffa med ett glas rött, läsglasögon och sucka gamla goda tider över att boken ska vara pärm och texten litterär. Nej, jag är på flykt, jagad sitter på trasig pall och plinkar email, suger på en cigg och har läst EN hel bok, lyssnat på en ljudbok i hela mitt liv. Däremot har jag skrivit en jävla massa på senaste tiden och plöjt genom artiklar, texter och annat på internet. Vad fan vet jag egentligen?

Jag är den jag är. Du är den du är, en bok är vad den är. Den är skriven av någon. Den är förmodligen läst av någon och den är köpt. Förresten är det en bok? Eller ska vi kalla det en text? Eftersom texten idag säljs i ljudform. Vissa kallar det som sagt för verk. Men att jag är jag går inte att ändra. Vi kommer mer till det snart.

Men marknaden är hård the world are changing. The word are changing. Du har rafsat ner något som du själv tycker är tidernas text. Skickar den till ett förlag och håller hårt i båda tummarna. Du vill bli publicerad, helst av ett stort förlag och helst hamna på listorna. För degen eller för rampljuset, för att bli läst eller för att bli bekräftad. Spelar ingen roll, av någon orsak har du skickat in din text till ett förlag. Den dimper ner på skrivbordet hos en förläggare eller idag kanske ”you got mail”. Vi låtsas att förläggaren älskar din text. Din story ditt litterära verk. Med kraft kanske denna bollar med övriga förläggare och denna för medhåll. Fy fan vilket verk!

Nästa steg idag är kanske beroende på förlag, men nu snackar vi om de stora elefanterna, förläggaren måste knacka dörr hos marknadsavdelningen och pitcha det denna har hittat. De skruvar på sig. ”Ja storyn är bra, språket är bra och allt är bra men... den säljer inte idag. Tyvärr.” Så tillbaks får du kanske ett mejl eller ett brev där det står sorry din bok...

Whats wrong? Okej, konkurrensen idag är förjävligt hög beroende på många saker, men än är att det krävs så mycket mer än ett suveränt verk idag. Marknadsavdelningen ser ditt verk som en produkt. Bakom en produkt ligger mer än det faktiska. Om du tex har två olika Mp3 spelare att välja på i butiken. Samma pris, samma funktioner bara det att den ena spelaren har en logga, ett märke som alla kopplar till kvalité – vilken väljer du?

Nu säger jag inte att okända skribenter sållas bort helt. Nej, till höst så kommer runt 1900 titlar släppas och ca 95 av dem är debutanter, några dock redan kända och har enligt andra åkt gräddfil. Men vissa av dessa har trots allt slagit sig fram. Men verket som har omvandlats till produkt behöver det extra för att sälja i huvudtaget. Den säljer helt enkelt inte annars. Så ligger det på förlaget att ändra marknaden eller på folket att börjar köpa verk istället för produkter? Men vad är det där extra?

Jo det kan ligga i texten, men också i författaren. Nu kommer vi tillbaks till Jag är Jag. Jag David Wanted Larsson är ju egentligen inte jag, men ja.. just det är jag. Min situation säljer. Att jag faktiskt sitter här lyst och jagad väger tungt hos marknadsavdelningen. Så först måste jag alltså ha ett gudomligt sätt att skriva så jag kommer genom nålsögat hos förläggaren. Sedan måste jag också ha det extra att komma förbi marknadsavdelningen. Vissa kanske pressar genom sig ändå.

Så när vi kommit så långt. Så håller vi tummarna igen. För nu är det avgörande om vi kommer att bli sålda i stor eller liten mängd. Hela huset, förlaget diskuterar de utvalda böckerna som ska publiceras härnäst och vilka av dessa ska de satsa på? Självklart de som de i det läget tror kommer säljas mest. Det är ju ingen ideell förening som bedrivs. Nu sållas kanske tre böcker ut av tjugo eller en på tio. Har vi tur, skicklighet eller profil så kanske vi är det alstret, det verket, den produkten som de kommer lägga det på. Ja vi ÄR det. För det är så marknadsavdelningen ser på det. Jag är jag och jag säljer så de vågade.

Inte bara är jag en bra text utan jag är en bra situation också, en bra häst att satsa på. Så jag och någon till pitchar hela förlaget för till återförsäljarna. Ni vet, butikerna. Förlaget säljer nu in de produkterna som de tror på. Återförsäljarna vill ju också tjäna deg så de nickar och kanske är inne på samma spår. Ja men ”Jag är Wanted”, den kommer sälja. Den satsat VI pengar på och marknadsför. En butik säljer produkter och de produkter de vill sälja mycket av ställer de i skyltfönstret.

Där kommer kanske min bok, alster, verk, produkt stå – där kommer kanske jag stå, alltså ”Jag är Wanted”.

Det är nu marknadsföringen kommer in. Enligt mig har jag bara gjort halva jobbet hittills. Och då menar jag mig som skribent. Det är faktiskt nu jag går över från verk till produkt. Vi talar inte bara om tv-soffor och radioprogram. Tv-soffan kan jag ju utesluta helt. Men jag nämnde ordet profil och jag har tuggat ordet extra hela tiden. Så nu handlar det just om att jag som liten skribent ska profilera mig extra mycket.

Jag är ju den jag är, är man kändis så är man det och är man en efterlyst fd kriminell så är man det, är man helt naken så får man trycka på det. Men alla har något extra och det är här som kultursnbbarna suckar djupt ”räcker det inte med att skriva ett bra verk”. Nej det gör ju inte det och välkommen till Mp3!

Mitt jobb börjar nu. Att profilera mig själv. Idag brainstormar jag hur jag ska trycka ut mitt så kallade verk ut på gatorna. Visst jag har ett stort förlag i ryggen som redan sålt in mig till butikerna och visst jag står redan i skyltfönstret (snart då). Men nu ska jag göra det som var en del av det som tog mig förbi marknadsavdelningens nålsöga. Väktarna som stått med armarna i kors vid den dörren.

Jag har en plan. Jag har något, jag håller på att skapa mig en profil, vissa kallar det ett namn. David Larsson – vad står det för. Namnet på produkten är inte ”Jag är Wanted”, boken heter så. Men märket är David Larsson och bakom står något.

Håller idag på att skapa mig ett kontaktnät. Eftersom ingen kan få veta vem jag egentligen är än, så måste jag börja från cero. Inte mig emot. Jag mejlar alla från kolumnskrivarna på kultursidorna till hip hop band, som jag tycker står för något bra eller som går i linje med mig. Allt från mitt råa jag till mitt nya språkliga jag. Allt från mitt fd yrkeskriminella jag till mitt nya litterära jag. Skapar kontakter, ett namn, en profil. Jag funderar hårt på vad står jag egentligen för?

Min bok, produkt, verk har en målgrupp och det är allt från snubben som har hip hop i blodet, han som sitter kåk, de som vill veta till språkvetarna som kommer dribbla med mitt egna sätt att skriva. Det räcker inte att stå skyltfönster med ”Jag är Wanted” utan jag måste också visa vem ”David Larsson” är.

Men är detta fel. Att författaren ska se sitt verk eller sig själv som en produkt? Det beror ju på vad man har för orsak till att vilja bli publicerad. Finner man möje i att skriva och tycker det är nummer ett, då behöver man kanske inte bli publicerad. Vill man bli läst kan man ju alltid trycka ut sitt verk på internet och lobba för sin sida. Vill man bli bekräftat kan man ju testa att läsa högt på en författar cirkel om dessa nu finns. Men jag vill tjäna deg, så jag vill bli publicerad. Butikerna vill tjäna deg så de måste välja det som säljer och förlagen vill tjäna cash så de lyfter fram det som de tror säljer. Alla vill tjäna deg förutom de som värnar över kultur. De vill damma av gamla verk och tycker att de nya riktigt litterära verken kommer i skym undan. Alltså är just de minoritet. Eftersom kunden är de som köper. Kunden är de som väljer. Den äkta kulturen, litterära verken kommer i skym undan. Men stämmer det? Det kanske hör till kulturen idag att vara ett paket. För även kulturen förändras. Innehållet måste ha ett omslag, omslaget måste ha tyngd och just det kanske är dagens kultur hur illa det än rimmar.

Om vi gör en slutlig jämförelse med musiken. För musik är ju också en del av kulturen. Vi snackar dagens mega stjärnor. De som slagit sig fram ur ghetot på gator i staterna, de som tagit hip hopen till oanade höjder. De skapar musik, de säljer, de är ett verk isig. En låt börjar klättra i hela den djungeln men låten kommer till en gräns när namnet på artisten börjar ha betydelse, större betydelse än själva gung gunget i örat. Namnet har betydelse som fan.

Vad tjänar artisten deg på idag och nu snackar vi tunga namn, stora stjärnor. De säljer sig själva eller de har förstått vad som säljer. De stora degen drar de in på krim krams runt, egna klädesmärken, egna parfymer och till och med egen sprit. De har precis blivit ett märke. Och så är cirkeln igång. Degcirkeln.

Jag säger inte man ska jämföra sig med dessa superstars, men jag säger att man måste tänka nytt. Man måste se att det krävs mer än bara något bra. Det krävs att kunna se sig själv som en produkt. Tycker inte alls det är fel. Vi lever i en sådan värld, skyller inte alls på konsumenten eller förlagen, butiken eller konkurrensen. Jag skyller inte alls. Ärligt talat så tycker jag det är kul, bra och för fan – det handlar inte bara om att skapa ett par ord, utan det handlar om att skapa något vi alla går in i imorgon.

Så visst jag diggar hemmakokt potatismos som fan – det kurrar i magen när jag tänker på morsan mos och korv. Men likt förbannat så är jag öppen och nyfiken på vilken funktion härnäst som kommer på nästa Mp3. Man kan ju tugga mos samtidigt som man lyssnar på musik eller har ”Jag är Wanted” i örat.

Mina svagheter omvandlar jag till styrka och mina starka sidor är min råstyrka. It´s a jungel.



Kommentarer

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor