Blogg gratis Logga in

WANTED

26 Maj, 2009

wanted | 26 Maj, 2009 | Huvudkategori | (1508 Läst)

En Guran, en Muhamed och en Volkan - Del I

Det var en gång tre som skulle åka norr och en som ville fly och det skavde om det som kastar bly...

Satt och blåste hårt på javan. Det rök om kaffekoppen. Hatade skållhett kaffe. Volkan tittade på mig när jag som vargen i de tre som grisarna – flåste och blåste.

"Hett eller?"

"Ja, som fan," svarade jag och rörde ner lite socker istället.

Odengatan, solen stod morgon och det var sommar. Söndag och lite trafik, lite rörelser i huvudtaget. Fiket vi satt på var nästan tomt och den skitsnygga servitrisen torkade bord på den lilla uteserveringen. När hon försvunnit in och Volkan och jag suttit och stirrat på henne som publik på cirkus, kollade jag klockan istället. Om tio minuter skulle snubben dyka upp. Lutade mig tillbaks och kände hur glocken skavde vid ryggslutet. Undrade för mig själv när jag skulle skaffa mig ett hölster. Men vem fan går egentligen omkring med en gun i hölster? Skulle var sådär superskön att ha ett axelhölster under en tunn sommarjacka istället för att hela tiden ha problems med att pistolen satt obekvämt. Så mycket gick jag ju egentligen inte omkring beväpnad men ändå. Och var fan fick man tag på ett sådant hölster i såfall?

"Sa snubben prick nio eller?" Frågade Turken och kikade på mig bakom koppen. Volkan drack choklad.

"Ja, jag sa ju det förut. Jag till och med sa; Kom för fan inte för sent."

"Okej mannen. Sorry är lite trött bara och vill hem och sova."

Volkan hade kört Stureplan igår och buggat loss hårt när solen var natt. Hade bankat i en hel kvart på hans dörr för att han skulle vakna. Och när han öppnat dörren stod han i enbart kalsonger. Ingen skön syn för ögat direkt, en stor trött bergsturk, nästan naken, hårig och han kliade skrev. Men nu satt vi här vilket fall och fika söndagsmorgon med skållhett kaffe, choklad och en varisn liten bakelse. Ingen av oss hade rört bakelsen utan silverskedarna låg på faten orörda och gräddbitarna var som nya.

Två minuter i nio. En silverfärgad volvo dök upp med tonade rutor. Parkerade bakom min bil och jag nickade mot den. Volkan vände på sig.

”Det är han”, sa jag kort.

Han, var Guran. En snubbe som jag kände sedan några år tillbaks. Var skyldig honom en tjänst för han försett mig med vapen en gång när det var kris och jag var helt naken. Snuten hade länsat ett förråd där jag haft mina guns, västar plus annat skit. Men förrådet var hyrt på någon annan och den personen hade i sin tur hyrt skiten på falsklegg. Samtidigt hade jag hamnat i trubbel om en annan grej och behövt några pistoler men var nästan helt utan stålar och Guran hade hjälp till, for free och nu var det dags att betala tillbaks.

Guran stega ut. Tror han var född i Nigeria. Stor och brutal eller tjock kanske var rätta ordet. Såg ut som Fantomens medhjälpare Guran, därav nicket. Hade ingen aning om hans riktiga namn. Svart skjorta som hängde utanför, solbrillor och ett par säckiga jeans. Halvt stilig och halvt hip hop. Lite glitter här och där som blänkte i solen, i ena örat och guld på några fingrar. Snubben var inte sådär jättetung men hade en del kontakter och körde köp och sälj – häleri för hela slanten. Han stega fram till oss och vi hälsade. Jag presentera Volkan och utan att beställa något slog han sig ner.

”Jo såhär är det”, sa han med en röst i slowmotion. Hela han var seg och tiden ticka dubbelt när Guran rörde på sig. ”En snubbe som heter Muhamed sitter i Sunsvall på öppen anstalt...”

”Sundsvall heter det”, rättade jag honom och klunkade java.

”Ja jag sa ju det.”

”Nej, du sa Sunsvall, du glömde d:et.”

”Nej”

”Jo, omöjligt att missa för du talar lika fort som en sköldpadda spurtar.”

Retade honom bara. Gillade att armbåga Guran. Vet inte varför men när jag fick chansen så högg jag till.

”Ja, ja... skit samma.” Han glodde lite irriterat på mig och fortsatte. Jag log. ”Den här gubben Muhamed är en polare till mig. Han ska rymma på tisdag. Pallar inte sitta inlåst på sommaren och vill hem. Men kåken är ju öppen så det är inge problem för honom att hoppa över staketet och så. Men han behöver någon som hämtar honom. Vi har bestämt att jag ska vänta på honom vid någon skog där uppe klockan tolv på natten, på tisdag.”

”Hur länge har han kvar?” frågade jag.

”Nja, fem månader men han vill som sagt göra sommaren ute.”

Volkan satt tyst och gäspade lite i smyg. Jag frågade;

”Så vad vill du att vi ska göra?”

”Jo... Grejen är det att ja...” Guran vred lite på sig på stolen som knakade en smula. I väntan högg jag till på bakelsen och stack ner skeden i grädden.

”Jag kommer vänta på honom där men kommer spöa skiten ur honom istället för att köra honom hem. Snubben VAR polare till mig och han tror han är det fortfarande. Men han har gjort lite fel och vet inte om att jag vet.

”Vad har han gjort?” frågade Volkan plötsligt.

Guran vred på sig igen på stolen. Mer knak och han tittade på Volkan.

”Snubben har golat men ja, inte medvetet. Jag läste hans utredning och fick städa efter mig ganska rejält. Men mer för att han så jävla osmart än rak golning. Så han är värd stryk. Gillar inte stakaren.”

”Stekaren, heter det”, sa jag.

Guran tittade på mig.

”Inte stakaren”, fortstte jag och log.

Volkan gäspade stort och den skitsnygga bruden kom ut och satte sig för att röka. Vi stirrade cirkus alla tre när hon blossade. Men hon brydde sig inte om oss. Inte för fem öre. Vi var väll fula, eller så hade hon kille. Hon kanske var flata.

Söndagkväll – Volkan sov på min soffa, jag spelade playstation med mig själv. Guran hade jag inge aning vad han gjorde. Måndag, fika med alla möjliga, solen var svettig och det var Stockholm i sina vackraste dagar. Söder hela dagen och lapa sommar. Gled gata nercabat, kika på katter och musik strömma ur högtalren. Tung musik. Shopa en smula. Tisdag – time för Sundsvall, göra en Guran med Muhamed tillsammans med Volkan.

”Varför ska jag egentligen följa me mannen?” Frågade Volkan mig när vi stod utanför min port och väntade på Guran.

”För att göra mig sällskap,” var mitt svar och jag kikade upp mot gatan. ”Vet egentligen inte varför jag själv ska följa med men som sagt, snubben har en upp på mig och detta verkar ju easy.”

Femton minuter senare satt vi volvo och Guran spelade någon Afrikansk trummusik i bilen och det skulle förmodligen bli en lång resa tänkte jag. Den första kisspausen hade nämligen varit redan på Donken vid Sveavägen. Volkan behövde då lätta på turkblåsan och passade på att köpa massa co till oss alla. Så i mac donalds-os och Afrikanska trummsolon lämnade vi nollåtta, mot Sundsvall och jag undrade om Guran ens, visste om vi åkte i rätt väderstreck. Pistolen skavde illa igen och jag la den i knät...



Kommentarer

  1. Äntligen är du tillbaka! :)
    Ska bli nice att dra igång läsningen igen.
    Hoppas allt flyter fint.

    Skrivet av Henrik — 27 Maj 2009, 13:33

  2. Yes, Wanted fortsätt så här ;)

    Skrivet av Tunisia — 27 Maj 2009, 19:41

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor