Blogg gratis Logga in

WANTED

11 Dec, 2008

wanted | 11 Dec, 2008 | Huvudkategori | (1962 Läst)

To littel to hurt. To Big to fight?

Fruktlådan lukta frukt och gömmstället var okej. Men det var bara en tidsfråga innan de skulle ta mig. Vad fan.. Vad gjorde han tillsamman med de grabbarna? Det skulle bli kaos som vanligt.

Lämnar parken, ungar och folk som promenerar i solen. En av stadens oaser. En stor konstgjord vattenpöl med en lång asfaltsslinga runt. Lekplatser, jogging, stora gräsplättar och rent och fint. Massa happy pepole. Plus gratis ”låna cykel”. Så självklart blev man attackerad av en unge på ranglig cykel. Smalbenet skrek när det träffades av ett cykel i ”trampa galen takt” och den lilla skiten till unga brast ut i tårar. Men först darrade underläppen som en speedad påse gele, sen kom vatten ur ögonen och sist men inte minst gick ett tjutande larm från käften igång. Tjöt som en gris med en högaffel i stjärten. Fan, det var ju han som sikta in sig på mitt smalben. Såg ut som det var med vilja också. En medelålders kvinna kom springande och börja spruta thai. Undra vad hon sa? Fatta ingenting. Men jag tog mig för smalbenet och sa på svenska.

”Förlåt för att mitt smalbena gjorde illa sig. Håll koll på din lilla människa.” Tänk om hon hade gått en svenskakurs.

Men det hade hon inte. Tydligen bad hon om ursäkt, sa Nam som kom till räddning och tolka.

Jag sa ”Sorry sorry dont cry.” och när ungen slutat lipa sil smög vi iväg. Men jag såg minsann hur den lilla jäveln körde in i ett annat offer, lite längre bort på andra sidan pölen. Såg på avstånd hur han med ond avsikt valde ut sitt offer och börja trampa pedal som en tok. Krockade in i en farbror och började grina så de eka över sjön.

Fan, jag var nog lika dan som liten. Spö skulle man ha. Men agat barn buggar inte små grodorna som vuxen. Nej, agat barn blir säkert en arg krabat.

Men dagen i sin helhet hade varit underbar för en gångsskull. Nu börjar det, känns det som. Ett helt nytt liv. Tänka att man kommer kunna säga att man är Författare. Vad jobbar du med då? Jo jag är författare. Sedan får vi se, kanske står där och rör ihop nudlar på en sketen restaurang i Boden om tio år. Degen från boken räckte till ticket hem och i storstaden kan man ju inte knata.

Hoppa in i en orange taxi och Nam sa gatuadressen hem. Skönt att komma ut lite. Funderade på mig som liten i taxin, fan vilket rackare jag varit stundvis. Inte alls trevlig alltid. Bröt ju armen på en lirare redan på dagis. Minns det som igår faktiskt. Kuddrummet på dagis var brottsplatsen och det drabbade offret hette Simon. Vapen dörr. Kanske var fem år hög eller fyra. Arg som ett bi sprang jag in i kuddrummet för att gömma mig. Ville inte vara med längre. Simon från gröna området hade pussat Karin i klossrummet. Karin var ju min vän. Simon hade sedan börjat städa undan kuddar från lekrummet och när han slängde in några kuddar där, hoppa jag fram som ett spöke i attack. Han trilla baklänges men reste sig upp. Jag gick förbi honom med en fyrkantig kudde under armen, sur blick och hängande läpp. Såg han stod i dörröppningen till kuddrummet. Drämde igen dörren med all kraft jag bara hade. Såg en Simonarm klämmas ont mellan dörr och karm, och oj fadderillan vad han skrek. Fly! Vart då? Sprang in i köket. Tittade mig omkring. Här fick vi egentligen inte vara utan dagisfröken. Men nu var det allvar. Gömde mig under en bänk bakom ett par fruktlådor och jag hörde skriket från Simon tjuta där utifrån. Sedan blev det jakt på liten skyldig misstänkt. Var var han? Hörde hur fröknarna letade och ropade mitt namn. Andra ungar ropa också. Aldrig att jag skulle kliva fram. De fick leta sig trötta. Lyst och gömd. Tillslut grep de mig. Kände hur Lotta tog tag i armen på mig och drog mig fram under bänken. En fruktlåda välte och päron rullade ut på golvet. Jag sprattlade vilt in i det sista. Men det var kört. Gripen och fast.

Resultat av brottet, bruten arm på Simon som fick åka till sjukhuset. Dom, utskällning av fröken Ann-Marie och ingen nyponsoppa till mellanmål. Tog straffet. Mamma gav mig också en redig skopa skäll när vi kom hem. Nästa dag var det lugna puckar. Men långt ifrån rehabiliterad. Fick typ inte ens samhällstjänst för grov misshandel. Såg inte Simon dagen efter men Karin... vad fan. Vad gör Kristoffer? Pussas de?

”Come on” sa Nam och jag hajade till. Dega taxin, typ 15 svensk bananer. Upp i kvarten. Vi hade varit ute hela dagen. Riktigt underbart, men hon hade fått tjata ut mig i morse. Satt ju säng så ryggen var krokig och tryckte tangent hela dagarna och nätterna. Men hon slet ut mig..

”Näää” hade jag sagt. ”Must write”.

”You must have air” fick jag som svar och så blev det.

Men sen blev det dator efter hemkomst och Nam ut igen för att köpa krubb. Nu är det sådär att livet leker. Snart ska degen komma från förskottsbetalningen av boken. Hip hurra! Vi har bestämt att ta en weekend ut till stranden. Kila in på ett hotell och plaska hav och lapa sol. Kanske kommer gå på.. ja.. inklusive mat och allt på runt tusen svenska kronor.. hotell och käk ja rubbet lite massage och en solstol. Kalas och tårta helt enkelt.

Svarsruta mitt i

Rasta, Vad jag tänker om boken blir stor och ändringar i mitt liv? Jo, du. Drömmer ju om att boken säljer och kunna skriva en till. Det är därför jag spånar lite i hur det är att skriva hur fantasin i ”Tatuerat BRÖDER”. Ang media så ska jag hålla så hög profil jag kan för att förbli anonym.

13, Stek du din radhusbiff. Du kan ju alltid frysa ner lite och ta med dig vid besök.

Sara och Hanna och Christine, trevligt att det dyker upp tjejer här. Trodde de var lika sällsynta som Sill och potatis i Bangkok.

MarQ, se dedde. Ytterst liten text är egentligen tagen från bloggen. Men lite är just för att ni och förlaget har sagt det. Kanske bad luck att det hamna i början.

Bekant, jag vet. Försöker behålla språket men är svårt när man ska fylla en bok på 500 sidor. Lätt att storyn måste fyllas ut då bloggspråket jag har tidigare och ibland har ett högt tempo.

Har jag glömt något ryt till. Båt och kåk kommer.

Visste ni...

Att jag gillade Allsång på Skansen. Kunde sitta klistermärke framför burken när det sjöngs med blommor i håret och tanterna headbanga framför scen bland trasiga oxar och våfflor med grädde. Njöt av varje ton.

Att jag flera gånger har blivit hyllad för att vara en rolig lekfarbror till barn. Flyger flygplan och kastar kuddar, läser sagor så jag tror på dem själv. Fanns inte Gusatv Grodslukare på riktigt?

Att jag en gång i tiden blev tvingat av kära mor att gå på balettakademin. Jag och trettio tjejer i klassen. Som försvar var det dicksodans jag testa.

Att jag stått framför svarta tavlan mot betalning för att hålla kurser i hur man utökar sin kreativitet.

Att jag ofta slantar deg till de hemlösa och lägger kronor i bössor för rädda barnen.

Att jag en gång i tiden följde Idol och Big brother i smyg. Satt bänkad med chips och fanta hemma i kvarten med alla telefoner avstängda. Gardinerna fördragna och ”Nä vadå? Har aldrig sätt det programmet.”

Men nu över till en mörkare sida.

To Big To Fight?

Gav honom kuvertet, det låg femtiotusen i det. Hade jag räknat rätt? Två gånger dribbla jag genom tusingarna. Så varför vara osäker.

”Tack du” sa Jan och stoppa på sig mutan. ”Skickar över avtalet i nästa vecka. Det här blir nog bra ska du se.”

Det var bara rivning och ytterst lite snickeri. Men mitt anbud låg på sjuhudraåttio tusen. Jag låg några tusen högre än andra firmor, men hade fått reda på vad de låg på innan jag skeppa iväg mitt anbud. Nu fick jag ju också dega femtio till, så dessa deg får jag ju räkna in i omkostnaden sen. Men det var värt att slanta för att få jobbet. Platschefen Jan hade skvallrat om att det skulle bli mycket tilläggstimmar. Då gick ju mina gubbar på timme och det var alltid plus i plånkan. Som grovstädare eller rivare kunde jag trycka ut 265 kr i timmen på fakturan. Jämförde man med vad snickartimmen låg på så var det lågt men jag betalde ju gubbarna inte mer än mellan 100 till 125 kr svart. Med lite tvättning så fick jag själv ut minst lika mycket till mig själv så det var helt okej.

Mulet ute och Jans volvo försvan bort i rondellen. Stod kvar en sekund med händerna i fickan och tänke på Jan. För att testa mig hade han skrattat lite lustigt och snett, dragit en vits om svarta stålar och sagt; ”Fan själv så jobbar man arslet av sig som platschef utan att ha råd med semester när det är dag. Hade jag drivit en firma som du skulle jag nog se till att lägga undan lite under bordet.” Fatta vinken direkt och jag orkade inte dribbla längre och gå som katten runt gröten.

”Du får fyrtiotusen.”

”Femtio” sa han och vi hade skakat labb.

Firman var gigantisk och en fot hos dem satt fint för framtiden.

Två veckor senare. Inget avtal på posten. Jag ringde Jan. Det tuta signaler tills telefonsvararen kom.

Klick, jag la på. Fan hade han blåst mig? Satt på kontoret och räkna på ett annat anbud åt en annan firma men fick ingen lust. Linjal, räknare och ritningarna tog skrivbord. Lutade mig tillbaks och stolen sjönk tillbaks i viloläge. Upp med fossingarna på bordet och jag slöt ögonen. Om han nu var så dum att han blåste mig, vad skulle jag då göra? Det var det här som var nackdelen att göra fulffärer med folk i den normala världen. De visste ju inte vem man var egentligen. Körde ju för fullt nu i bygg men hade kvar halva foten bland tomtar och troll. Femtiotusen var ju deg men ju mer man körde rätt ju mer hade man att förlora. Jäkla Jan. Måste jag lägga bort silkesvantarna?

Drog händerna i håret och vickade på tårna. Elin kom in med kaffe. Min egna sekreterare kan man säga. Hade sten koll på vad jag skulle göra på dagran. Utan henne skulle firman fall korthus.

”Tack Elin” sa jag och tog emot. Rörde om lite koppen.

Hon satte sig på stolen mitt emot.

”Problem?” frågade hon med en tunn röst.

”Nja lite grann, men det är lugnt.”

Vi snacka lite ekonomi och jag måste förvandla mer vita stålar till svart. Löning snart. Efter tjugo minuters tugg var hon tvungen att sticka hem och jag blev ensam. Bestämde mig efter lite ensamhet att det skulle förbli hårdhandskarna direkt. Orkade inte gå någon mellanväg. Kändes lite som man drog på sig en gammal dammig mantel, men vad fan. Kanske skulle bli kul också. Men vem skulle jag ringa? Skulle jag ta med någon?

Andy hade jag ju inte hört från på ett bra dag och massa indrivare som jag kände skulle ta för stor slant. Nej jag ville inte ge bort skulden, för lite deg. Kände mig lurad och bedragen av någon lallare som gissa man var nykläckt. Funderade och funderade. Toffa var ju i Grekland. Han höll på med något projekt där, tror faktiskt han byggde hus.

”Danny”, sa jag sen. Det var flera år sedan jag hade kontakt med honom. Men han kanske hade lust att hjälpa till för gammal vänskaps skull. Hur skulle jag få tag på tatuerade jäveln.

Efter fem samtal hittade jag honom. Klottrade ner numret på en post-it lapp och slog det. Det kom signaler. Efter tre svarade han.

”Hej hopp i lingonskogen” sa jag och försökte vara lustig.

”Vem fan är det?” hördes det i luren.

Jag sa mitt namn.

Han skrattade och jag kunde se hans psykopatiska ansikte framför mig. Efter lite väder och vind plus vad gör du nu förtiden, bestämde vi oss föra en bira på kvällen.

Krogen, söder, Stockholmskväll och sensommar. Visserligen vardag men det var lite ös ändå. Medis och flickorna satt under filter på uteserveringen. Manlig som man var satt man i T-shirt fast huden var lika knottrig av den svaga kylan som den extra knottriga kondomen. Danny log. Vi snacka lite minnen och han bara glassa runt nuförtiden på sitt lilla vis. Efter jag förklarat läget med Jan så fråga jag om han hade lust med en hjälpande hand. Det var ju smågrus det handlade om men en fråga i princip.

”Det vet du.”

”Vad vet jag?”

”Att jag ställer upp.”

Två kalla i det kalla drack vi till. Ångrade att jag inte tagit långärmat men i bilen var det varmt. Ångrade jag att jag blandat in Danny? Var han för mycket? Han kanske spårade ut helt. Nä, fan.. jag ångrade ingenting. Jan hade för fan blåst mig. Vred om och motorn spann igång. De nästan fyra hundra hästen gillade läget. Mercan, åket min diamant styrde jag mot kontoret. Nu var jag redo att räkna på mer jobb. Hade Jan inte svart imorgon skulle de bli besök på fredag. Visste ju var ju han höll hus. Bygget låg ute på Gärdet.

Fredag efter morgonfikat stod det en Danny givakt i dörröppningen till kontoret. De anställde som arbeta administrativt och några platsansvarig plus maskinansvarig titta nyfiken på honom när vi gick genom lokalen. De visste ju att jag höll på med smussel och båg. Men inte alltid jag tog fram någon ur garderoben och visa upp. Det tatuerade ansiktet tala om att nu var det hårda bullar på g och eftersom jag svurit under morgonmötet lite extra så var det ovanligt tyst i lokalen. Elin fråga blygsamt om vi ville ha kaffe och det ville vi.

”Mjölk och socker?” frågade hon lågt i dörröppning till Danny.

”Bestäm du?” svarade han och jag visste att stackars lilla blonda Elin skulle få problem nu. Såg henne framför mig hur hon stod i köket och visste varken ut eller in... hur fan skulle hon välja vad den läskiga skulle ha? Nu ångrade hon sig för att hon ville vara seviceminder.

Men kaffe kom det. Det såg ut som det stora glaset hade en liten skvätt mjölk, sockerblandningen var omöjlig att se. Danny tog emot.

Smuttade och tittade elakt på henne.

Hon såg hemskt liten ut helt plötsligt men Danny sa,

”Super gott, tack.” I det här läget skulle en normal person som skojade ”le”. Och då skulle Elin le tillbaks och alltid var frid och fröjd. Men inte Danny. Samma kall blick fastän han skoja med henne.

”Bry dig inte om honom” sa jag högt för att Elin inte skulle gå sönder helt. ”Han has svart humor.”

Ett pipigt ”okej” kom och hon försvann.

”Fan du skrämmer ju slag på personalen.”

Han tittade på mig med onda ögat men jag visste bättre. Vi drack kaffe och Danny drog en vits om byggare. Sedan var det time. Jan på schemat.

Idag var solen framme, det var lite morgonkallt men jag caba ner. Drog på lite extra värme i bilen och helt plötsligt var det behagligt att köra cab. Vi gled fram i trafiken. Hade inte brådis direkt men trafiken kunde göra en galen. Efter flera våghalsiga omkörningar och lite armbågsbuffel i trafiken gled vi på Gärdet. Svängde in på arbetsplatsen, såg byggbarackerna direkt och det såg ut som de var påväg att installera sig. En stor kontorsrenovering och det var en och annan container några ställningar och staket. Skymta en kranbil lite längre bort och Jans volvo stod parkerad utanför en blå barrack. Två andra bilar stod på samma grusfläck. En Cheva och ytterligare en volvo. Precis när jag drog i handbromsen öppnades dörren till barracken och två män dök upp. Såg direkt. De hade svarta skinvästar på sig som sa var de kom ifrån. Västarna talade respekt och de var från en av de två stora MC klubbarna. Båda var skäggiga och storvuxna. Breda som troll och han med solglasögonen såg ut som han kom i direkt nedstigande led från Djävulen själv. Riktigt äckligt groteskt ut. Ansiktet var helt snevridet. Som om någon hade möblerat om nyllet med ärr och fanskap för att han skulle vara född till just ond. De båda tungviktarna gick ner från den lilla trappan och gick förbi oss mot bilarna. De tittade på oss men sa inget. Gick i gruset mot Chevan och hoppade in i bilen.

Jag tittade på Danny.

”Det här kanske blir roligare än vad jag väntat”; sa han och log.

Jag suckade stort. Fuck, så de är inblandade...

Vad är en dag utan problem? Vad är en situation utan hinder, lekstuga kanske. När man varit pjäs på brädet länge i fablernas värld, så vet man hur slipstenen ska dras, fastän stenen är förjävligt skev. Men alltid är det något...

Jag undrar hur det är i pennans värld bland förlag, media och massa kritiska bödlar. Men det ska bli mycket intressant att se. Kliver in i ett helt nytt universum nu som jag måste se på med öppna ögon. Ska nog slipa till mina färdigheter, mitt vapen och använda boken som AK4.a till att i lugn och ro få simma vatten i vassen. I pölen, där lag styr kaos och där gäddan inte bits.

Syns i vassen foks imorgon är jag skribent.

Jonny ”Wanted” Jakobsson

Kärt barn har många namn.



Kommentarer

  1. Avskytt barn har fler.

    Skrivet av Christine — 11 Dec 2008, 10:47

  2. du vet att jag läst din blogg jävligt länge nu mannen .
    och idag kom jag på mig själv gapflabba ännu en gång ..

    " Fan, jag var nog lika dan som liten. Spö skulle man ha. Men agat barn buggar inte små grodorna som vuxen. Nej, agat barn blir säkert en arg krabat. "

    Det är sådana meningar som jag bara älskar i ditt skrivspråk.

    Låter bra att du får in lite deg och kan ta en "Time Out" och unna dig och Nam en myshelg.

    Keep it up brother.

    Stefan.

    Skrivet av Stefan — 11 Dec 2008, 11:17

  3. Bättre 200 lästa sidor än 500 olästa.

    Skrivet av Bekant — 11 Dec 2008, 15:13

  4. Super! ser fram emot fortsättning!

    Skrivet av Dunno — 11 Dec 2008, 19:31

  5. Idag har jag faktiskt två frågor för en gångs skull.

    1. Jag får kännslan av dom senaste inläggen att dömma, att du numera bor hos Nam? eller har du kvar din egen lya?

    2. Du har tidigare nämnt orter långt norrut i sverige, inte offta, kanske bara en gång tidigare. Men så idag kom det igen... har du haft nån koppling till dessa orter eller lägger du bara till dom i "historien". Boden är ju bara en liten skithåla som dom flesta känner igen via lumpen, kanske du har gjort den där?

    Skrivet av JD — 11 Dec 2008, 19:36

  6. Du måste ju ligga med nam... sedan varför lägga in namn ? Och varför söka danny för ett enkelt skitgöra ???

    Skrivet av roffe — 12 Dec 2008, 02:04

  7. Tänkte bara säga att jag också är tjej, har följt din blogg sen dag 1. Hoppas inte att Jonny är det namn du bestämt dig för att använda som pseudonym, låter för kriminellt för en svenssonkille som du... Det är nåt speciellt med Y-barnen vet vi som jobbar inom skolan, och inte speciellt på ett bra sätt ha ha. Nu generaliserar jag lite, men lite sanning ligger det i klyschan.
    Keep it up!

    Skrivet av A — 12 Dec 2008, 10:48

  8. Sonny , Tony , Paulie , Frank eller John skulle vara passande pseudonymer.

    Skrivet av B — 12 Dec 2008, 13:07

  9. Nej nog finns vi... Vi är nog bara dåliga på att kommentera :P

    För nog finns det väl fler än vi tre??

    Skrivet av Hanna — 14 Dec 2008, 23:31

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor