Blogg gratis Logga in

WANTED

05 Dec, 2008

wanted | 05 Dec, 2008 | Huvudkategori | (1714 Läst)

The end of Danny and co

Tre små har på bordet ett stort. Mycket på spel när tärningen är rullad och så blev man kanske ett könsord.. eller?

Danny och Money the last part.

Rummen för stora. Högt i tak breda valv eller stora dörrar. En riktigt pampig herrgård som såg ut att vilja lysa lyx. Stora tavlor och antika möbler. Vi passerade hallen och kom in i ett rum med två flådiga soffor och flera fåtöljer. De stod i kvadrat runt ett glasbord och Rickard slog ut med armarna.
”Sitt” sa han högt och försvann ut från rummet.
Jag satte mig ner i en av sofforna och tittade upp i taket. Högt i tak och kristallkrona hängde där uppe. De andra satte sig också. Andy bredvid mig och Danny och Sven i soffan mitt emot. Snegla mot Sven. Han borde vara orolig men fanns inga spår av det i hans ansikte. Inga spår helst av rädsla, oro eller tanke på flykt.
”Ja här var det ju fint”, sa Danny och log. Han tittade sig omkring.
Efter bara ett kort tag återkom Rickard, nu med fyra öl i handen.
”Öl eller vin?” frågade han och höll upp flaskölen.
Vi alla förutom Sven sa Öl och efter ett tag stod öl, glas, en vinare och en skål med salta pinnar på bordet. Jag böjde mig fram och med en öppnare som liknade en fisk sprätte jag upp biran. De andra följde mitt exempel.
Rickard satt i en fåtölj med benen i kors. Han hade rött i glaset och tittade på Sven.
”Så Falun” sa han med ett brett leende. ”Varför där?”
Jag hörde på Rickard att han var från Stockholm men rösten var ganska grov och raspig.
”Ja du Lejon” svarade Sven och tittade på honom tillbakalutad i soffan. Sven hade fortfarande handlederna ihoptejpade och händerna låg i knät. ”Det blev bara Falun av ren slump. Själv då?”
”Du vet ju hur jag är. Måste röra på påkarna, kan inte slå mig ner. Men har blivit mycket London och en del staterna.”
”Jasså” Sven lyfte på ögonbrynen. ”Är det Stefan du besökt då eller?”
”Kanske det kanske inte”, sa Rickard och drog vinglaset under näsan fram och tillbaks.
Vi andra lyssnade och mitt intryck av Rickard var inte hundra. Gillade inte riktigt det jag stött på men jag svalde och gav honom flera chanser än första intrycket.

De talade om gamla tider, om folk som jag inte riktigt hängde med i vilka det var. Brukade känna mig ganska insatt med detta var en annan nivå. Vi andra sa inte mycket utan Danny som gjorde några små inlägg. Tiden gick och ölen hade blivit en till. Efter drygt en timme stelna rummet till en aning.
”Så hur gör vi? sa Rickard. ”Med stålarna.”
Jag stannade upp en aning i rörelsen med flaskan och spände öronen. Tittade p Sven. Han satt tyst. Rickard fortsatte när Sven inte sa knyst.
”Om du nu slösat någon miljon hit eller dit fattar jag men eftersom du försökte blåsa mig vill jag ha allt.” allvarlig ton på rösten.
Sven tittade upp.
”Jag förstår det” sa han. ”Men jag kan bara erbjuda hälften.”
”Räcker inte”, kom från Rickard. ”Allt gosse, jag vill ha allt.”
Sven tittade på mig och Andy. Han sneglade på Danny som var mitt i att ta en klunk av biran.
”Ni får dela på femton mille” sa han till oss och tittade mig rakt in i ögonen.
Han erbjöd oss alltså fem miljoner var för att vända sida. Jag tittade på Danny. Men nu steg Andy upp en pinne i kommandot. Han inte varit särskilt aktiv hittills utan mer inte sig själv och netrul hade jag tyckt. I samma sekund som vi stigit på tåget i Stockholm hade han varit något frånvarande.
”Så du tror vi bara kan köpas sådär?” sa Andy till Sven. ”Det finns en anledning till att vi sitter här. Det kallas lojalitet.”
Andy kände ju Rickard sedan tidigare och det var mer än pengar som allt handlade om. Fastän degen var i stora summor.
”Så du har köpt dig omutbara muskler.” sa Sven och vände sig mot Rickard.
Rickard svarade inte.
”Svårt eller förjävligt lätt?” frågade han. ”Måste vi ta den svåra vägen?” frågade han istället.
”Så du tror jag bara kommer ge dig över trettio miljoner på ett silverfat?” stämman på Sven var nu lite irriterad. Inte lika kamratlig som förut när snacket hade cirkulerat runt goda tider.
”Varför stack du förresten?” undrade Rickard.
Kom inget svar. Det var tyst. Vi alla väntade och undrade. Varför hade han blivit så girig och tagit allt, blåst Rickard. Man kunde ju lätt leva gott på över femton miljoner och var det så stor skilnad att ha det dubbla. Men tanken for också inom mig om nu var det mer princip. Rickard ville ha allt för att han blivit blåst.
”Tjugo miljoner” sa Sven till Rickard. ”Det finns ungefär trettiotvå kvar och jag ger dig tjugo.”
Rickard log stort.
”Jag kan låta dig behålla huset och bilarna.” ”Ska ha allt.”
Tyst igen och jag sneglade upp mot kristallkronan.
När ingen sa något så nickade Rickard mot Andy. Andy reste sig upp, runda glasbordet och drog upp Sven på benen.
”Köket” sa Rickard och Andy försvann med Sven ut från vardagsrummet.
”Jag känner inte er två men både Andy och Roger har gott i god för er.” sa Rickard sen.
Vi sa inget utan tittade bara på honom.
”Sven har varit med om mer än ni någonsin kommer att vara, en av de tuffa gossarna. Man kanske inte kan tro det men han har gjort och varit med om mycket rått. Han kommer aldrig ge mig allt och förmodligen så är hans förhandling bara ett sätt att vinna tid.”
Lite vin och sedan fortsatte han.
”Det viktiga är att få ut vilken bank i vilket land som han har stålarna. Vore bra om kontonummer också. Men det är inte nödvändigt. Men det jag måste veta är vilka eller vilken som står på kontot. Men resten sköter jag.”
Jag ville fråga hur då men gjorde inte det.
”Sedan så måste vi ha koll på honom medan jag jobbar fram stålarna. Det innebär att från och med han sjungit ut så behöver jag fyra till fem dagar på mig.”
Det här skulle ta längre tid än vad jag trodde, tänkte jag.
”Ni kan ta honom till den röda ladugården och jobba på honom där. Och ni behöver inte vara rädda för att någon ska dyka upp eller så. Hyr den här satans gården i ett år av en bekant och så länge ni håller jobbet i ladan så är det okej. Vi bränner ner skiten sen.”
”Om han inte snackar då?” frågade Danny. ”Jag menar har vi någon reservplan. Som att hitta någon som gubben bryr sig om?”
”Det finns inte. Sven bryr sig bara om en sak. Han själv. Hans stålar är hans barn. Har känt honom i hela livet och vet om att han skulle sälja sin egen morsa för att få stålar.”
”Men det var en kvinna i villan som var tvungna att tysta.” sa Danny.
”Dödade ni henne?”
Jag tittade på Danny.
”Nej”, sa han. ”Men om ingen dyker upp så kommer hon kanske möta gud.”
Det blev tyst en sekund och jag litade ändå inte på vad Danny sa. Han hade visserligen bett om silvertejp men det kunde vara en skenmannöver för att vi skulle tro att hon levde. Rynkade pannan lite när jag funderade och först nu kom en tanke på vad jag egentligen givit mig in på. Men jag slog bort den i samma stund som Rickard sa;
”Han vet att han inte är värd något död och det kommer att få honom att dra igen käften så länge han kan. Men jag behöver infot jävligt snabbt av vissa anledningar som jag inte kan gå in på. Så gör det ni kan och ska från början. Ta fram hemskheterna direkt om man säger så.”
”Inga problem”, sa Danny och log.

Ladan dofta lada. Hö och lite skit. Den var tom, inga djur. Ganska stor. Hade nog varit full ös med både gris och häst kanske men nu ekade den tom. På väggen hängde en högaffel och andra rostiga verktyg. Sven hängde nu med armarna bundna i rep. Det var precis så han stod på tå och repet gick över en bjälke i taket. Fortfarande tejpad runt vristerna och än hade jag varken sett ett spår av oro eller rädlsa. Hårdkokt gubbe helt enkelt. Jag stod med en cigg i mungipan och Andy vid sidan. Danny hade fått ett samtal och hörde hur han mumlade utanför ladan. Rickard hade lämnat oss. Stuckit från gården, hade lite ärenden han skulle göra, men han skulle komma tillbaks imorgon bitti.
Så strax över trettio mille hängde rep och dingla. Vi hade blivit lovade bra mycket mindre än vad Sven erbjudit men som sagt. Det var inte mängden av deg utan så mycket mer. Skulle vi vika oss för den som betalade mest så skulle vi aldrig få något mer jobb. Samtidigt så kanske man inte behövde det med fem mille i handen. Men nu var det som det var. Såg Rickard som en framtida kontakt också. Jag menar, gick det här bra så skulle man kunna lära sig ett och annat av honom. Även om jag inte fatta tycke för honom så där hundra.
”Då sa” sa Danny bakom oss. Han kom in i ladan bakom mig och Andy och jag vände på mig. ”Nu ska vi se vad den här råttan är gjord av.” ”Ta fram det hemskaste från början sa Rickard.”
Jag stod med armarna i kors. Mörkret utanför låg på och omslöt det hela och en svag belysning inne i ladan fick det hela att nästan framstå som en dålig actionrulle. Men det var verkligt, kändes inte verkligt men det här stod man.
”Låter ni mig få sköta det hela?” frågade Danny.
”Visst” sa Andy ”kör på du.”
Han gick fram till Sven.
”Jag kommer inte fråga om något än”, sa han. ”Och det spelar ingen roll om du skriker ut bank, land och kontonummer. Först så ska vi ha lite kul du och jag.”
Just detta var skillnaden på mig och Danny slog det mig. Han njöt det gjorde inte jag.

Klockan var morgon. Danny hade hållit på att torterat Sven i flera timmar. Vi hade sedan tagit en paus och återvänt till honom. Hade nu fattat att Danny var en riktig helblods psykopat. Han hade gjort saker som jag inte fanns på kartan att göra. Hela ladan hade fyllts av Svens skrik gång på gång. Flera gånger hade jag och Andy lämnat dem ensamma. Inte för att det var svårt att se på utan mer för att vi kanske trodde att Sven skulle känna sig mer övergiven om han var ensam med Danny. Det skulle inte förvåna mig om Sven givit Danny allt vi ville veta redan och bara fortsatte på skojs skull.
Tånaglarna var bortryckta och överkroppen var täckt med blod. Danny hade våldtagit honom med en kvastskaft och ena örat hängde i trasor.
Han hängde medvetslös nu och solen började gå upp.
”Har han inte snackat nu så kommer han inte att snacka.” sa jag och tittade på det hängde stycket.
”Jag vet” sa Danny. ”Han kommer nog ta med sig skiten in i döden. Har aldrig varit med om någon så jävla envis.”
Som om han pysslade med tortyr på heltid, tänkte jag.
”Så vad fan gör vi?” frågade jag och vände mig mot Andy.
Just då hörde vi en bil komma upp på gruset. Det lät grus långa vägar och vi stampa ut från ladan och möttes av en skånemorgon. Det var Rickard som kom.
Han klev ur bilen. Nu klädd i svart kavaj och jeans.
”Hur går det” frågade han på avstånd.
”Säger inte ett pip?” sa Danny.
”Inte” sa Rickard när han kom fram till oss.
”Tyst som graven” sa jag. ”Inte tyst men vägrar ge något.”
”Som jag misstänkte.” sa Rickard.
Vi gick in i huset och slog oss ner i stora rummet. Rickard kila in i köket och bryggde kaffe och när vi satt där med kaffe och några mackor som han köpte med sig från någon mack började vi diskutera det hela.
”Har ju ingen direkt plan B” sa Rickard. Det är för mycket stålar att bara glömma. Men om han inte snackar så gör han det inte. Jag har ju lovat er en slant, men det var ju om han skulle snacka och vi kom åt stålarna. Eller hur?”
”Visst” sa Andy.
”Jag kan ge er en femtedel av vad jag lovat. Utan att ni behöver göra mycket mer. Det finns en annan utväg att komma åt de stora degen men det behöver jag inte er hjälp med. Fick nys om det nu när jag var borta. Den vägen är tyvärr inte hundra utan femtio femtio men det behövs inte muskler om ni fattar. Mer tålamod. Skulle föredra att få honom att snacka. Då har är jag hundra på att jag kan komma åt allt.”
”Så vad gör vi med honom?” frågade Andy.
Det blev tyst och jag hörde hur skinnsoffan lät när Rickard rörde sig lite.
”Kan jag få tala med Andy i enrum?” frågade han.
”Visst” sa jag och Danny nästan i mun på varandra och lämnade rummet och gick ut för att röka på trappan vid entren.

Efter cirka tio minuter kom Andy ut till oss på trappan. Men han han inte säga något förrän Danny sa;
”Det finns fortfarande tid till att knäcka honom. Men förmodligen kommer han inte säga något och mitt förslag är att den som vill stannar och försöker. Skulle han inte tala så ja.. ni fattar.”
Jag skruvade lite på mig. Danny fortsatte;
”Att få en femtedel är generöst men som sagt egentligen borde bara en av oss stanna och avsluta det hela.”
”Jo” sa Andy. ”Det är onödigt att vi alla tre gör den absoluta finishen.”
”Så den som stannar. Om han skulle snacka så får denna person hela kakan av resten av degen?” frågade jag.
De andra nickade.
”Eller vill ni att vi ska göra det här tillsammans alla tre” frågade Andy?
Jag funderade.
Vi alla fattade att den som skulle få stanna var Danny och just i denna stund ångrade jag mig att vi lämnat Danny med Sven ensam tidigare. Om han redan hade snackat. Jag litade på Danny men ändå. Man visste aldrig. Var han så slug att han räknat ut detta tidigare och var pengarkåt. Det rörde sig ändå om ganska stora summor. Var det värt att ta reda på? Att stanna för att rentutav mörda någon helt kallt.
Vi kom överens om att tänka lite på saken och jag gick ner för trappan och satte mig på en stenbänk som stod lite avsides. Tände ytterligare en cigg och funderade mera. Andy gick in till Rickard och Danny satte sig ner på trappan.
Undra vad egentligen Rickard och Andy snackat om men han skulle förmodligen tala om det till mig sen. Om det nu var så att någon eller alla tre var tvungna att stanna och se till att Sven blev nedgrävd och aldrig hittad, var man rent ut en fitta då som stack innan? Eller inte?
Rent logiskt så behövde ju inte alla tre och vid en eventuell utredning skulle ju det vara en nackdel att tre visste om exakt vad som hänt än en. Det var mycket som gick innanför pannan på mig på kort tid. Men jag bestämde mig för att om det verkade lugnt för de andra att helt enkelt lätta på skorna. Fick Danny eller Andy och Danny honom att snacka så grattis till dem. Men hur kan man vara så dum att hellre ge sitt liv än att tala om för oss vad vi ville. Den enda anledningen måste ju vara att man redan visste att man var död.
Vi kanske skulle försöka få honom att förstå att han skulle få leva om han gav oss de vi ville ha. Det var ju inte direkt så han kunde springa till snuten. Skulle ge det som förslag men om inte skulle jag not dra mig ur, blev mitt svar.

Tillbaks till de andra och vi var samlade ute på trappan utan Rickard.
”Enligt mig”, sa Andy så bör en av oss stanna bara och för att snacka klartext så borde det vara jag. Men om jag förstår det rätt så skulle du Danny inte ha något emot att avsluta det hela.
Danny log med det leendet som han brukade le med.
Jag sa inget.
”Okej”, sa Danny. ”Jag stannar.”
Jag berättade min tanka om att ge honom hopp men Andy sa ifrån.
”Ingen ide.”
Det var som han ville skydda mig från något, som att han inte ville att jag skulle vara kvar, kändes det som.
Okej, upp till er”, sa jag.
Vi trampade lite på trappan och diskuterade vidare. Men det beslutades att Jag och Andy skulle under dagen efter vi sovit lite få skjuts in till Malmö och ta tåget därifrån. Bättre att vi nu inte visste alls vad som hände och att Danny aldrig skulle berätta om det i framtiden.
Och så blev det.

Efter fyra timmars sömn mitt på dagen körde Rickard oss in till Malmö och när vi köpt biljett på tåget och satt på rälsen hem sa jag till Andy;
”Vi gick inte hela vägen som Danny frågade om vi kunde.”
”Se det inte så. Danny är mest lämpad till att stanna och det är bättre än vet vad som händer där ute än tre.”
”Kanske det” svarade jag och tittade ut när Malmö stad svischade förbi i rutan. Men jag kände mig inte helt okej ändå. Kändes fel på något sätt.
”Rickard kommer förmodligen få ut stålarna ändå, han hade i sista sekunden fått tag på någon som tydligen visste. Rickard lovade en del som är till våran fördel i framtiden eftersom vi då gjorde hela resan i onödan. Han fattade också att det är onödigt att vi stannar alla tre och han hade talat med Roger. Roger hade sagt att Danny skulle avsluta det hela ensam.
”Tror du Danny redan fått ut Sven allt, utan att säga det till oss?”
”Funderade på det, men tror inte det. Det finns ju en chans till det men jag tvivlar på det. Finns också en chans att han i sista sekunden får ut all information ur honom. Fastän Rickard sa att han ville helst det så ville han inte det. Billigare för honom antagligen ned den andra vägen. Det han nu ville var bara att Sven skulle försvinna, men eftersom han lovat oss så ger han Danny tid till att pressa ut skiten.”
Malmö var fulare än vad jag mindes och tåget dunkade flitigt fort på rälsen. Kände mig trött och svarade inte på vad Andy sagt. Vi satt tysta ett tag och till slut somnade jag in i den obekväma stolen på väg hem till Stockholm.

Vi fick våra slantar av en kille uppe i Stockholm dagen därpå och Danny skulle få sina på plats. Danny fick tydligen ur Sven det info som vi var ute efter och det spädde på mina misstankar om att han redan visste. Rickard fick ut sina deg och Danny sina. Men jag arbetade med Danny senare och mina misstankar om att han blåste oss försvann ganska fort. Just för att han aldrig riktigt var intresserad av pengarna. Vi gjorde några lätta indrivningar och lite till och ja, all den deg som han tjänat på Rickards jobb såg jag inte ett mynt av. Han skulle ju kunna ligga lågt i resten av sitt liv och investera väl men var ute på fältet och jaga små slant. När jag frågade honom vad han gjorde med stålarna fick jag bara svar.
”Skänkte dem till mer behövande” och ja det kan man ju tro så mycket man vill om. Men enligt ryktet så var det ingen som såg han använda stora kronor i nått. Förstod mig aldrig riktigt på en mannen, vet fortfarande inte om jag gillade honom eller ogillade honom. Men vi knegade lite tillsammans och tog en och annan bira ute på krogen. Nej när jag tänker efter så gillade jag honom. Men han gick bort för inte så länge sedan. Alla har ju sin tid här på klotet om man säger så. Angående Sven så ville jag inte veta och frågade inte. Hörde från Andy men han visste inte riktigt hundra att Sven var i livet.
Men mer om Danny och co sen någon gång...


Svarsruta
Någon undrade varför vi stannade vid ställen som kan ha kamera. Nja kanske var dumt som sagt men mycket uppgörelser i den undre världen görs i det mörka. Det vill säga att snuten är en sidopjäs som man helt enkelt inte eller har i baktankar att han ska blandas in. Risken finns ju alltid och hade vi rånat eller härjat öppet så är det ju en sak att vara försiktig. Men Sven kunde ju aldrig själv snutanmäla det hela då degen var lika svarta som kol och efterlängtade dessutom. Ibland öser man bara på utan att tänka helt rationellt också.
aa, japp det stämmer angående ekobrott. Det är det jag är lyst för. Ska nu tala om en liten baktanke med det hela som sagt. Det finns en ganska stor chans någon eller snuten kommer att lista ut vem jag är i framtiden. Jag vet att snuten läser denna blogg då och då. Men de kan aldrig sätta fingret på att ex ett blogginlägg är knutet till just en verklig historia som ligger som outredd på deras skrivbord. När jag berättar knyter jag ihop flera historier till en och kamouflerar så gott jag kan. Det viktiga är att ni får en underhållande text som är upplevd av mig och andra även om den är i annan färg. Men men.. om det nu skulle kunna identifiera mig i framtiden när boken är släppt så hoppas jag på en sak.
Och det är lite det här som är baktanken. Jag kan krypa in och göra mitt straff det är inget problem men jag gör inte det så länge jag har ett dödshot över mig. Då jag är en sitting duck där inne. Så när boken är släppt och jag blivit en offentlig person även om jag går under ett alias så hoppas jag på att en person ska läsa den. En person som kan lösa min tvist där ute och det är Andy. Jag vet att han kan lösa min tvist men jag har försökt att få tag på honom utan resultat. Jag vet att hon gjort sen en rejäl hacka. Större än något jag skrivit om här på bloggen och jag vet att han är då lika svår att få tag på som att jag en fis i universum med en trasig hov. Men läser han boken så fattar han och tar kontakt med mig på bloggen. Läser han bloggen så fattar han direkt. Men bloggen är liten och boken när längre. Jag vet att han är stormförtjust i just liknande böcker och hamnar någon bok i denne gren högt på en lista är han där.

Det var lite om det... har inte hittat rätt titel men förlaget vill ha ”Jag är wanted”. Har så kallade lyxproblem att hitta alias och så.. usch och fy. Hade vi någon fler fråga? Hmm tror inte det va.. eftersom jag inte bestämt nämn än..

En sak som jag vill att ni ska vet angående texten. Idag gör jag det inte för stålar. Får ju inte en krona. Kanske i framtiden man vet inte var som händer. Men Jag ska fortsätta att skriva som sagt av flera anledningar men det är tidskrävande. Jag har en del att göra nu och mitt tillvägagångssätt är att skriva på ett blogginlägg i en raksträcka lägga in det i ett rättsvatvningsprogram och klicka där det är rött. Hinner inte gå genom texten som jag vill. Bara så ni vet. Hinner inte möblera meningar rätt och så.. men har i stor sätt jobbat så under hela bloggtiden. Men så ni vet om det är stökigt någon gång.

See you soon my friends.. idag firade vi kungen här I Thailand.

Wanted



Kommentarer

  1. Tjena!

    Hoppas du får tag på Andy och allt löser sig..
    Och somsagt tidigare, skulle verkligen vilja ha din signatur i boken..

    Mvh David

    Skrivet av David — 05 Dec 2008, 20:47

  2. Jag gillar I am Wanted stenhårt ju mer jag suger på det. Bra story vännen. Man börjar undra hur många du sitter på egentligen.

    Hare kul med kungen nu :)

    Skrivet av Farbror Grön — 05 Dec 2008, 23:51

  3. namnet på boken löser sig, dom kan nog det där på förlaget :). börjar fundera om du verkligen gömmer dig i thailand. har iof lirat poker med endel som gör det, men verkar märkligt att du vill påpeka att du bor där så mycket :)

    Skrivet av larsa — 06 Dec 2008, 01:36

  4. bra skrivit som vanligt. 1 av dom bästa du har skrivit hittils ;)

    Skrivet av Tunisien — 06 Dec 2008, 15:09

  5. larsa han skriver om sitt liv och just nu lever han i thailand, svårt att fatta eller

    Skrivet av asd — 06 Dec 2008, 21:01

  6. Har aldrig riktigt tyckt om att läsa blogginlägg. Gillar dock läsa böcker, när man känner doften av papper och tyngden av boken så att man inte riktigt vet vilken ställning man ska hålla upp boken på. Din blogg kan jag inte sluta att läsa! Du berör, skakar om och fastnar i mitt minne. Sänder en tanke, nina

    Skrivet av N.H — 09 Aug 2009, 15:07

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor