Blogg gratis Logga in

WANTED

02 Dec, 2008

wanted | 02 Dec, 2008 | Huvudkategori | (1989 Läst)

Danny and a soft start to Malmö

Tillbaks från de döda kan man kanske säga. Danny me and Andy. Packa bagage och mot Malmö, fan vad jag hatar långa bilresor.

Det svider i ögonen och ljuset talar till mig. Det är dag, säger det och utanför hörs barnaskratt och massa andra ljud. Hör hur vattenrören gurglar ute på balkongen, någon på övervåningen spolar vatten och tupp och höns säger sitt. Balkongdörren har stått öppen hela natten och det var länge sedan jag har svettats så lite som i natt. Sitter sängkant och sträcker på ryggen. Greppar en vattenflaska och klunkar flaskvatten, känner efter. Vickar på tårna och drar på mig ett par adidas shorts och ett linne. Stiger ut i ljuset på balkongen och tänder en cigg. Känner mig frisk. Inte stark men frisk. Skönt. Febern borta och kroppen känns öm men blodet pumpar som det ska. Slitet och segt men riktigt jävla skönt att vara människa igen. Inte ett sjukt djur som ligger utanför tid och rum i sitt eget svett och plågas av ont. En moped drar förbi nedanför och jag sträcker på ryggen igen. Kotorna ramlar på plats och ciggen fyller mina lungor.

Vad hände egentligen kanske någon frågar sig. Dök ju upp men försvann lika plötsligt. Stod på benen men föll ihop igen. Trodde jag var rak men vek mig lika pladask som om jag var gjord av gummi. Orkade inget en andra gång, gick in i dimman igen.

I över två veckor har jag nästan varit borta helt. Minns en del och utan Nam skulle jag kanske varit en uttorkad svettfläck vid det här laget. Men nu är det över och aldrig mer igen, kan man ju hoppas. Fick inte förståelse för vad det var men bryr mig inte så mycket. Huvudsaken är att jag kan stå, gå och göra mitt och att jag är frisk eller snart frisk till hundra.

Nam har lämnat några kaffe på burk och lite frukt. Lagom som start på dagen. De senaste dagarna har jag bara legat säng utan varit riktigt sjuk men svag. Har inte velat göra mycket utan bara samlat kraft och hälsa. När jag var som sjukast kändes det som jag kraschat rakt ner i absoluta botten och dyngan där nere var inte kul. Så när jag segla mot ytan och ladda batterierna var det bara stirra tak och tänka på livets gåta. Man blir så där filosofisk efter en resa bland sjukdom och frånvaro. Men nu tillbaks till ett plus ett lika med två och jag känner mig som förut. Känns nästan bättre än förut, inte starkare men mer jävla anamma. Kan ju ha att göra med att man självömkat i alldeles för stor dos och det gillar ju ingen. Så för att vända på steken så blir det jävla anamma.

Det har blivit soppa och frukt för hela slanten de senaste dagarna men idag känner jag hur magen kurrar efter kött. Ett gott tecken att hungern är tillbaks. Ler för mig själv. Tänker på när jag tittar tillbaks på den här tiden om kanske tio år. Fy fan, säger jag bara. När jag väl lyckats traska ur denna skit och kan skratta åt mina dagar i fattiga dagar i Thailand så ska jag skratta gott. För fattigt är det. Riktigt jävla torrt på deg.

Efter en skön dusch toffla jag ner till gatan och för första gången på länge fick mina sinnen en dos av verklighet i friskt tillstånd. Mat, trafik och gata. Gav mig styrka att bara ta djupa andetag av det runt omkring mig. med svaga ben och hungrig mage leta jag lämplig föda och efter ett tag slog jag mig ner på en nytt hak. Det blev pork and rise. Munnen kändes torr och ljuset stack i ögonen. Värmen låg på och gatans rörelse stängde bort den sista droppen av sjukdom och självömkan. Jag log. Hade fått ett mail under dagen. Ett mail som gjorde mig friskare än medicinen på flaska. Ett mail från bokförlaget. Nu är det äntligen klart. Den nyheterna fick mycket styrka att träda kraft. Har vetat att det varit klaffat och klart men nu är det hundra. Alla jurister är klara och det är bara kråkan kvar. Skönt som en sval oas i öknen eller en bänk i skuggan i Thailand. Nu ska bok skrivas klart och blogg uppdateras...

Måste mantla på mig skrivandet igen och dyka in i ord och gammalt groll.

Har säkert förlorat ganska många läsare nu under sjukdomen men vad ska man göra. Jag var tvungen att ta denna stora frånvaro för att kunna gå vidare i huvudtaget och ledsen för att jag inte uppdaterade under andra försvinnandet men, det blev som det blev. Har läst kommentarerna och ja.. vad ska man säga.. Vän och Jacks mamma kan jag säga är på riktigt, ej plast. Men Danny boy? Sorry man.. eftersom du dog för ett antal år sedan så är du som skriver här på bloggen ganska mycket plast och pannkaka. Någon skrev att jag tappat tempo i texten, kanske det. Det kanske lutar lite mer mot boksrivande än blogg. Men vi får se övning ger färdighet och vi får se var vi hamnar. Senare kanske jag kan urskilja mer på mitt skrivande men amatör som man är och ny i berättandet så tar det ett tag att bli proffs. Ni som trots min frånvaro hänger kvar. Tack för det.. nu får vi börja bygga igen.

Var var vi innan jag dog och försvann?

Danny and lots of Money

Danny ville köra och jag tittade på honom. Han blinkade och jag slängde nycklarna i båge, han tog lyra. Andy kom ut ur porten också med en stor gäspning. Varför tänkte jag, varför tatuerar man halva ansiktet? Satte mig fram i passagerarsätet och slängde igen dörren. Psykopaten bakom ratten och Andy bak.

”Hittar du eller ska jag navigera?” frågade jag när vi började rulla gata.

”Såg kartan, hittar gubben.” svarade han och så var men en gubbe.

Det var fortfarande ljust ute, sen eftermiddag. Falun. Vad hade den lilla staden? Falukorv, koppargruvan och mer? Men det blev varken korv eller gruva. Nej vi skulle ut en bit, det skulle bli reka hus. Vi lämnade stadskärnan och tog oss ut, jag försäkrade oss att vi var på rätt väg. Karta fram och veckla ut.

”Liter du inte på mig?” sa psykopaten.

”Så du hittar så pass, sa jag och sneglade på Dannys profil.

”Japp.”

Och jag vecklade jag ihop Falun och stoppa ner kartan i mappen. Tjugo minuter senare svängde han in på en liten väg. Blev lite imponerad av hans lokalsinne. Han hade ju bara tittat på kartan uppe i lägenheten. Antingen hade han fotografiskt minne eller så hade han varit här förut. Han log.

”Är bra på kartor och har ett bra minne”, sa han helt plötsligt.

”Tanke läsare också?” frågade jag och hans iq höjdes en aning i mina ögon. Började få för mig att vi hade ett geni till psykopat med oss. Inte bara för att han hitta rätt utan små saker. Glidningar, kommentarer och hans analytiska förmåga. Fasaden måste vara ett skal med ett helt annat inehåll än bara våld.

Skog på höger och villor på vänster. Lagom stora hus i olika färger. Inte en kotte på gatan förutom de från träden men det lös från de flesta av husen. Träkåkar tills vi kom till slutat på gatan. Där låg en vitt tvåvånings tegelhus, såg ut som på bilden. Något större än snittet huset på gatan och flottare trädgård runt. Välklippt matta med belysning lite här och där och en liten fontän mitt i allt som spruta vatten. Kåken låg längst upp på gatan vid vändplan. Så vi kunde helt enkelt bara åka upp och göra en trehundasextio. Kunde inte stanna här utan att synas. Istället stannade vi lite längre ner och klev ut.

Vi gick in skogen efter kollat att ingen stod i publik och det var tall, björk och annat där inne. Flertal stubbar som någon varit framme med sågen för att glesa moder natur. Gick där inne i skuggan upp mot villan på fotot. Hamnade på baksidan av huset och såg en ganska stor gräsmatta som var omringad av en midjehög mur. Insidan av muren hade små träd med ungefär en meters mellanrum som inte var högre än muren men noggrant placerade. Gräsmattan var väl ansad och det var pedantiskt snyggt överallt. Några fönster och och en dörr. Det lös från alla fönsterna men ingen syntes i huset.

”Så det är såhär det ser ut”, sa Danny. Vi stod på rad och kikade vid träden och Andy var ovanligt tyst tyckte jag. Han gäspade igen och jag undrade om han varit ute och slagit klackarna i discotaket kvällen innan. Men jag sa inget utan tittade på det vita huset bakom granen.

”Imorgon gäller det”, sa Danny och bröt en liten kvist i tu.

”Hmm” hummade jag och såg en någon rörde sig där inne. Ljuset i ett rum ändrade styrka och det slängdes en skugga på en vägg. Vi stod stilla bakom träd och busk och såg hur en gestalt rörde sig inne i ett av rummen. Men mer än så kunde vi inte se. Den som rörde sig där inne försvann efter någon minut och ett av rummen släktes ner. Andy nickade mot sidan av kåken, den sidan som vi än inte hade sätt och vi gick på utsidan av tomten mot den sidan. Lika prydlig sida och härifrån kunde vi se fontänen på framsidan. Såg inga kameror och inget som skulle kunna störa oss. Huset låg perfekt, längst in på en gata med skog runt omkring. Imorgon tidigt på morgonen skulle vi slå till. Om allt stämde i dokumenten som vi fått så skulle han befinna sig ensam hemma på morgonen och punktlig som Sven var så var det frukost klockan åtta och sticka från huset vid nio. Det kritiska momentet var inte själva kidnappningen. Inte heller själva färden ner till södra delen av Sverige. Nej utan det blodiga i sången var att få ut honom degen, de alla miljonerna som försvunnit. Kontona och tillvägagångssätt hur han nu skulle kunna föra över degen till våran uppdragsgivares konto. Men det finns inga problem utan lösningar och mycket kan man lösa med våld.

Jag var ju van att arbeta med cash i handen. Sedlar, fysiska deg. Men det här var en annan nivå. Dessa gubbar, eko brottslingarna, bedragarna hade utländska konton som de gömde flera miljoner som ingen kom åt. Siffror, nollor och ettor på en dataskärm som de efter mycket svett kunde knata till bank i annat land och ta ut sköna deg. Detta var före min tid som ekobrottsling, tiden innan jag förstod att det var lättare att trolla och själa med papper och penna, dator och hjärna än knogar, våld och bollar.

”Har vi inte sätt tillräckligt?” frågade jag och glodde rakt in i en tom vit tegelvägg.

”Verkar så va?” höll Andy med och nickade mot bilen.

Danny sa inget utan stirrade mot huset men följde med när vi började traska skog tillbaks. Men det var skönt att sätt stället, huset vi skulle besöka imorgon bitti i verkligheten. Redan klockan sex på morgonen skulle vi kliva in, fullt beväpnade och bunta ihop Sven Björn Falkman och ta honom ner mot Skåne. Lång tripp att ligga i bagageluckan. Men om han satt på 36 mille så brydde jag mig inte om han låg bekvämt eller ont, bara han inte dog på vägen ner.

Väl tillbaks i bilen började Danny snacka om hur vi skulle gå tillväga och på något sätt tog han ledarrollen från första början. Varken Andy eller jag hade något emot det kändes det som. Varför vet jag inte riktigt, men det fick bli så denna gång. Snubbarna som mött upp oss på tågstationen skulle under natten dyka upp med vapen och diverse annat som vi skulle behöva och sedan var det bara att rocka fullt ös. Vi övervägde om vi inte skulle gå in tidigare men fastslog att vi nog behövde lite sömn. Andy gäspade stort och sov när vi svängde upp på parkeringen vid lägenheten. Upp i kvarten och utan tv och så blev det snack. Men nu var jag solo med Danny Saw då Andy duna in på madrassen på fläcken.

”Så har vad brukar du syssla med gubben?” frågad Danny mig när vi stod i köket och rökte.

”Rån och indrivningar”, svarade jag och sög på ciggen.

”Roger har som sagt snackat bra om er och är det någon jag liter på är det Roger Rabbit” hans ögon lös när han talade och jag försökte avläsa honom men fick inget att gå på. Jag kände ju inte Roger utan det var Andys bekant men jag var tvungen nu att fråga.

”Vad har han sagt?”

”Att ni har det som krävs.”

”Ja, det var ju ros.” svarade jag.

”Har du det?” fick jag tillbaks kort och avhugget.

”Vad anser du krävs?” frågade jag tillbaks och det blev en tyst sekund.

”Att kunna gå hela vägen?”

Jag tittade på honom. Han var huvudet högre och den starka personligheten fyllde det lilla köket.

”Jag gör det jobbet kräver och avslutar det.” sa jag.

”Bra, för degen ska fram oavsett och jag vill inte ha några blödiga typer som anser att det finns en gräns, som partners.”

Fanns inte en tvekan om att Danny skulle kunna ta livet av Sven utan att blinka. Förstod inte varför jag kände mig i underläge av Danny, var ioförsig ovan att bli ställd och ifrågasatt men ändå så gjorde det mig inget. Fimpade ciggen, skruvade ner den i en askkopp och svarade;

”Du behöver inte ifrågasätta min eller Andys blödighet eller om vi har det som krävs och jag tänker inte brösta upp mig, du får helt enkelt se”, sa jag.

Han borrade mig med blicken och jag kände att jag menade det jag sa.

”Bra” fick jag som svar och sedan log han. Hemskt leende och jag undrade om någon någon gång kunnat älska denna person. Eller om det var bristen på det som skruvat honom. Tror ingen födds ond men Danny fick mig flera gånger i senare att skede tveka på det.

Tiden gick långsamt och efter vi snackat ett tag blev det madrass för mig också. Somnade in efter ett tag och det sista jag såg var hur Danny stod vid ett av fönsterna med ryggen mot mig.

Vakna med ett häftigt ryck och kände den plastiga madrassen klippa fast i ansiktet. Dörrklockan ringde. Såg hur gatubelysningen låg på golvet och öppnade gluggarna så mycket jag kunde. Ryggen på Danny vandrade ut i hallen och från madrassen hörde jag hur dörren öppnades. Tittade till höger och såg hur Andy vaknat till. Håret stod kalufs och han som jag ruskade av oss tröttheten och ställde oss upp. In i lägenheten kom en av killarna som mött oss vid stationen. Den knubbiga killen. Han hade en segla jacka på sig och såg ut som en knubbig liten svärmorsdröm som kom bärandes på en sportbag. Knubbisen såg lite besvärad ut när han klev in i rummet. Nästan lite halvskrämd, som han var felplacerad och tvungen att möta oss. Bakom honom kom Danny och vi stod nu alla fyra i det tomma rummet inrett med luftmadrasser.

”Här” sa han och sträckte fram bagen. Jag tog den och drog upp blixtlåset. Kikade ner i väskan. Tre svarta pistoler några rånarluvor, tejp och en elpistol.

”Den stulna Saaben står nu vid stationen och här är nycklarna till den.”

Han höll upp ett par bilnycklar och Danny tog dem. "Den är röd."

”Har ni kartan så kan jag visa er ett bra ställa att byta bil.” fortsatte den knubbiga svärmorsdrömmen och tittade på oss.

Vi tittade tillbaks.

”Det behövs inte”, sa Danny och la handen på han axel. ”Vi vill att ni ska veta så lite som möjligt så har vi fått det vi ska så är det tack och hej.”

Det var en hänvisning, försvinn nu så sköter vi resten och så blev det. Killen försvann lika fort som han dök upp och Danny veckla upp kartan och studerade den. Själv så fiska jag upp en av pistolerna, en Walther P99. Kollade de andra. De var av samma märke. Kändes kort i handen men helt okej. Kolla magasinet och såg att det låg extra magg i väskan. Stoppade på mig en av dem innanför byxan, vid ryggen och gav väskan till Andy. Han fiskade upp elpistolen som såg ut som en tjock pistol liknande leksakspryl. Den skulle tydligen kunna skjuta ut två eloktroder med sylvassa spetsar som ger en kyss på 50 000 volt. Lamslår musklerna på offret direkt. Bra att ha. Danny snackade mig sig själv inne i köket eller med kartan och jag gick till toan. Skölde av ansiktet och kollade på klockan. Det var tre timmar kvar tills vi skulle överraska herrn i det vita tegelhuset. Kände hur det kalla vattnet fick ansiktet att rycka till och sinnena att klarna, tröttheten att försvinna. Tittade på mig själv i spegeln. Så det är dags nu igen, frågade jag mig själv i tysthet och nickade utan att nicka i spegeln. Tydligen så gungar det igång igen nu på allvar. Ögonen smalnade i spegeln och den droppe från luggen försvann ner i handfatet.

Danny rattade den röda stulna Saaben upp mot villan. Det såg ut som förut men var ljusare nu ute. Klockan var morgon. Vad visste vi egentligen om denna Sven Björn Falkman. Förutom ålder och utseende? Var tydligen en gammal räv som varit med från barnsben. Skulle vara en hårdnackad gubbe med kött på benen. Suttit en del för gammal skit men skulle vara ren i registret sedan tio år tillbaks. Gått över till ekobrott och letat efter det stora klippet. Slog till och blåste sin partner. Var generationer äldre och erfarnare. Levde solo och snålt, höll i degen och ingen som man bröt ner psykologiskt på en ettöring.

Sket i rånaluvorna om någon granne skulle se oss så skulle det se mer misstänkt ut om vi knata upp med dem på oss. Det var ju inte direkt så Sven skulle ringa snuten. Men vi hade dem på oss, man visste inte ju hur en sådan här jävla vals kunde urarta. Blodiga väggar och ett lik kunde ju vara likhetstecknet när 36 miljoner plus våld och blåsning fanns med i ekvationen.

Mjuk inbromsning vid brevlådan utanför grindarna. Det fanns en uppfart till huset som ledde till ett garage. Men grindarna var låsta och nyckeln hade förmodligen sven. Vi steg ut och jag kände hur pistolen låg kall mot huden bak i byxlinningen. Det var tyst ute, inte en själ andades. Det var bara skogen som såg iakttog oss. Asfalten lät grus i stegen och försiktigt öppnade jag den svarta låga grinden till gångvägen upp mot huset. Den var inte låst och vi slapp hoppa över muren. Den gnisslade i morgonen och vi klev in på tomten. De knähöga lyktorna längst gångvägen lös och jag och Andy gick upp först tätt följd av Danny. Danny gav mig en dunk i ryggen och försvann ut på den välklippta gröna mattan och försvann bakom husknuten. Han skulle ta baksidan om vår man fick för sig att hoppa ut bakvägen. Upp mot huset och ställde mig framför den svarta ytterdörren. Andy stod snett bakom. Hade ena handen bakom ryggen nu med pistolen i handen. Tittade på Andy och när jag fick en nick, tryckte jag in ringklockan. Det var sex på morgonen och förmodligen skulle han bli jävligt misstänksam vem som ringde dörr så här pass. Men det var bara att gå in med våld och göra det som skall om han inte öppnade.

Ringklockan hördes högt innefrån. Jag lyssnade. Tyckte jag hörde något ljud innefrån men var lite osäker. Ringde igen och nu hörde jag till hundra något där inne. Tittade mig runt, bak över axeln. Gatan stack ner och bort. Hus på ena sidan och skog på andra. Saaben stod utanför tomten vid vändplan och de andra villorna sov. En lampa tändes innefrån huset på övervåningen. Steg hördes. Jag knöt fingrarna runt pistolen bakom ryggen och var beredd. Ljud från mer steg som gick ner från en trappa.

Nu var han nära och låset raslades upp. Han skulle öppna dörren. Ytterdörren öppnades och Sven Björn Falkman visade sig i öppningen i en mörkblå morgonrock och ett grått yvig hår. Han såg en aning tjockare eller grövre ut än på fotot och kändes betydligt längre än jag förväntat mig. Det stack ut grått hår vid bröstet och morgonrocken var halvöppen. Ansiktet surt och blicken förbannad. Vem fan ringer på dörren så här tidigt såg han ut som.

”Sven?” frågade jag.

”Vem fan är du?” var svaret.

Tog ett snabbt steg framåt och fick nästan ställa mig på tå i steget och drog min pannan rakt över näsbenet på honom. Snabbt och hårt. Han fumlade steg bakåt och såg ut att tappa balansen men blev kvar på böjda ben. Jag gick snabbt in med Andy som följe och hörde hur Andy drog igen dörren i samma ögonblick som jag drog fram min Walther och riktade den svarta pistolen mot honom.

”Ner på golvet!” röt jag så jävla elakt jag kunde.

Han förstod inte såg det ut som utan höjde armarna i luften när han såg pistolen.

”Ner på golvet Sven!” sa jag igen hårt.

”Va va fa....”

”Ner!” sa jag igen. Men han han inte.

Andy sköt elpistol och förbi mig susade två elektroder förbi och satte sig mitt i bröstet på snubben. Han sprattla till utan att säga pip och föll till marken.

”Jävlar!” sa jag och vände mig mot Andy.

I fem, sex sekunder sprattlade han liggandes och sedan stängdes pistolen av sig själv. Han låg och kved på golvet och blödde över näsan. Tog sig för bröstet och slet bort de två centermeters nålarna som borrat sig in i bröstet på honom. Han såg ut som han just fått 50 000 volt i sig och låg halv död och rullade lite lagom fram och tillbaks utan att orka säga något.

”Ta hand om liket” sa jag till Andy och Andy fiskade upp en silvetejpsrulle innanför jackan. Jag klev över och gick in i huset. Hallen och hela huset såg i morgonljust vara ljuset inrett. Ljusa tapeter och ljusa bleka trämöbler. Passerade en soffa i vardagsrummet och klev på parkettgolv. Såg våran tatuerade vän på baksidan vid ett av fönsterna och jag gick fram till en bakdörr och öppnade upp den.

”Är det lugnt?” var det första som sas.

”Paketerat och klart.” svarade jag och släppte in honom.

”Redan?”

”Ja lika smidigt som en rysk akrobat i ringarna.”

Vi gick genom vardagsrummet och till vänster var köket och när vi kom ut i hallen såg vi Andy tejpa Sven. Trappan till övervåningen fanns i hallen och på krokarna hängde en svart rock en grön fjällräven jacka och mörkbrun dampäls.

Fuck! En dampäls gick genom huvudet och i samma stund hörde vi från övervåningen.

”Sven! Är du där, vad händer?!”

Han inte slänga en blick ens på någon av dem andra förrän Danny reagerade blixtsnabbt. Han flög upp för trappan och försvann. Kort därefter hördes ett gällt skrik men med en hård duns tog skriket tvärt slut. Efter bara en halv minut senare kom Danny ner igen.

”Kontroll över skiten”, sa han ”Langa på tejpen.”

Andy slängde silvertejpen till honom i trappen och jag tittade på sven som var tejpat för mun, runt händer och fötter. Han blödde fortfarande från näsan och ögonen var stora. Han rörde sig inte men jag såg han ville slita oss i stycken. Vissa var rädda, andra chockade och en del bara osa ilska i sådana här situationer. Hade sätt en del. Sven var en del och både i paket och i ilska, såg hur ögonen glödde. Fastän han låg still. Drog bort tejpen för munnen på honom i ett svep.

”Finns det flera i huset!” frågade jag högt.

”Fuck you!” väste han tillbaks.

Satte tillbaks tejpen och tittade på Andy. Han försvann sen in i huset på nedre plan och svepte genom för att försäkra oss om att ingen mer överraskning dök upp. Jag antog att Danny gjorde lika dant där uppe. För steg hördes från övre plan, fram och tillbaka. Undra vad han gjort med kvinnan, men det var tydligen under kontroll och död var hon ju inte eftersom han ville ha tejp.

Några minuter senare stod vi alla tre över sven och jag fick flashbacks när jag, Andy och Volkan var i skogen för att plocka Jimmy. Seg jävla idiot som aldrig gav sig utan försökte in i det sista. Bara vi inte kommit över en till sådan gubbe tänkte jag och vände mig mot Danny. Danny hukade sig ner mot Sven.

”Vi ska ta oss en lite tur”, sa han nästan med en mjuk röst. ”Men det blir ingen första klass biljett för dig inte min vän utan leverans i bagage.”

Jag tittade på Danny och sedan på Andy. Andy i sin tur tittade upp mot trappan och jag ryckte på axlarna i tysthet.

”Vet du var vi ska?” fortsatte Danny hukad och med samma mjuka stämma.

Sven rörde sig inte utan blicka bara kolsvart.

”Vi ska till helvetet du och jag och där ska vi stanna till du hostat upp trettiosex miljoner.”

Nu ryckte paketet lite på ögonbrynen.

”Men det är ett tag till dess först måste vi ta oss en jävla bra bit söderut:”

Det här kommer bli en lång resa tänkte jag och skådade spektaklet.

Tio minuter senare hade vi hittat nycklarna kört upp den stulna röda saaben så nära dörren som möjligt på uppfarten och dunkat ner en förbannad Sven Björn Falkman i ett för litet bagageutrymme och låst kåken. Enligt de fysiska lagarna gick han inte ner i bagaget men med våld och ett jävla anamma gick det.

Jag satt i passagerarsätet fram, Danny körde och Andy bak. Vi skulle byta bil någon mil bort. För att vara på säkra sidan. Nyfikna grannar fanns ju överallt. Förutom kvinnan som jag inte hade en aning om vad som hade hänt med så hade det gått smidigt. Men det kändes lite underligt när vi gled fram på främmande Faluvägar med ett byte som kunde vara värt 36 mille i bak. Det kändes lustigt, overkligt att bara kidnappa någon så där, slitit bort någon från vardagen till ett helvete som Danny sagt och skulle nu samåka ändå ner till Malmö trakten. Kom ihåg när jag var liten och vi bilade i Europa. Vi var familjen, två vuxna och tre barn i en trång bil. Den ständiga frågan oavsett väg eller mål var;

”När är vi framme?”

Våran resa hade precis börjat och jag ville redan sträcka på benen. Jävlar vad jag hatar att bila långt. Men Danny flina gott och Andy såg trött ut.

Efter att vi bytt bil och han där bak fått lite större plats bar det iväg ut mot de stora vägarna. Men vi stannade till vid en liten lokal livsmedelsaffär och eftersom Danny såg ut som han gjorde så klev jag ut och inhandlade diverse tidningar, dricka och ätbart. Öppnade luckan bak och slängde en blick på paketet med kassarna i handen. Såg förjävligt obekvämt men jag slog igen plåten och hoppa in i bilen.

”Malmö då”, sa jag och kasta bak några tidningar till Andy. Öppnade en pepsi och tryckte knapp ner för rutan och tände en cigg. Klunka pepsi och Danny vred om nyckeln, motorn kicka igång och precis då gled en snutbil upp framför oss.

”Jävla skit” sa jag och fick bubblor i näsan av läsken.

Fortsättning sen då..

Nu ska det bli intressant att se i slutet av veckan hur många läsare man tappat. Men måste jobba stenhårt med boken nu också. Nu när avtalet är i land. Har halkat efter en aning där också men är snart ikapp. Det kändes lite lustigt att knappa tangent igen efter några veckors uppehåll måste jag säga. Men som sagt det kanske tar några dagar innan man är tillbaks hundra i spåren och nyttjar vallan lika bra som Gunde på sin tid. Va inte han från dalarna.

Sätter mig ner på balkongen. Fläkten surrar innefrån och kaklet från hönsgården är fullt ös. Tänker på hur jag legat kolli och hur förjävligt skönt det är att andas normalt och kunna känna sig normal. Ska äta upp mig och börja träna. Armhävningar, sittupps och lyfta vattenflaskor. Man tager det man haver. På kåken knöt jag ihop byxbenen stoppa byxorna fylla med böcker och så blev det bicepsreps. Måste komma tillbaks på banan fullt nu och nyheten från förlaget styrker det mentala så inivassen. Ska snacka lite sen om vad som flög genom pallet när man låg på bädden men vi tar det sen. Just nu har jag bara lust att njuta av att kunna vara smärtfri. Satt idag och snacka med Jack och Sofia hans mamma på skype. Vi snacka februari. När han ska komma ner. Det ska bli en diamant i tillvaron. Ska bo hotel och bada pool, ska ta han till äkta thaiboxning och ut på flodmarknaden. Han ska få se min gata, mina kvarter och få känna det riktiga Bangkok. Men även få se lyxiga köpcentrum och annat smått och gott. Timo kommer ju också. Ser fram emot det besöket så där explosivt mycket. Men det kommer också bli jobbigt för både mig och Jack. Har då över ett år att ta igen på kanske tio dagar och sedan så måste vi skiljas igen.

Hör hur någon talar från en balkong över mig, det snackas thailändska och jag förstår att det snackar om att maten inte är varm nog. Underligt att jag förstår, känns så främmande ändå. Lutar mig bak mot fasaden och lapar sol blundar och känner att jag återigen har kraft. Trodde jag var död. Fan vad skönt.

Wanted



Kommentarer

  1. Fan vad gött att se dig uppstigen från glömskans kvarter.

    Skrivet av Farbror Grön — 02 Dec 2008, 06:51

  2. ÄNTLIGEN ÄR DU TBX WANTED!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
    tack

    Skrivet av Tunisien — 02 Dec 2008, 08:03

  3. Fan, det var nästan så man blev orolig att du däckat totalt.
    Härligt att du är tillbaka mannen.

    Skrivet av Dunno — 02 Dec 2008, 08:03

  4. Gott att du är tillbaka i högform och inte tappat stinget i skrivningen!
    Mycket bra!

    Skrivet av Kopparmalm — 02 Dec 2008, 08:55

  5. Fucking finally!!
    Stinget hade du ju inte tappat heller.
    Jävla cliffhangers ;)

    Då ser jag fram emot en jävla massa uppdateringar.

    Och fan ta dig om du blir sjuk igen.

    Skrivet av Henrik — 02 Dec 2008, 09:31

  6. Bra att du är tillbaka =) Perfekt start på dagen att läsa blogg och dricka kaffe.. Hoppas du håller dig frisk i fortsättningen. Väntar med spänning på boken.

    Skrivet av Cryo — 02 Dec 2008, 13:01

  7. Som jag sa... när du har kryat på dig så hörs vi igen och så det blev.

    Lev väl mannen.

    Skrivet av JD — 02 Dec 2008, 13:08

  8. Skönt att läsa igen...ser fram emot februari.

    Skrivet av 13 — 02 Dec 2008, 15:32

  9. fantastiskt skönt att herrn är tillbaka! :D
    synd på klipphängaren bara! :P

    Keep it up!

    Skrivet av Danne — 02 Dec 2008, 15:48

  10. Tjena.. Kul att du är tillbaks och mår bra!

    Hmm undrar om dendär killen ni kidnappa var dendär skumma bilhandlaren ifrån falun.. Hade inte Tjock steffe lite affärer med honom också?

    Men det hela slutade med att Steffe jobbade för bilhandlarn.. Och nått motorcykelgäng var inblandat mm.

    Mvh David

    Skrivet av David — 02 Dec 2008, 18:02

  11. Tjena!

    Härligt att du är tillbaka, man vart ju lite orolig....

    Mvh Tobbe R

    Skrivet av Tobbe R — 03 Dec 2008, 11:53

  12. riktigt smart att gå in i en butik där det finns övervarkningskameror?

    Skrivet av larsa — 04 Dec 2008, 03:26

  13. Gott du är kvar bland oss levande.
    M

    Skrivet av M — 08 Dec 2008, 15:20

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor