Blogg gratis Logga in

WANTED

09 Nov, 2008

wanted | 09 Nov, 2008 | Huvudkategori | (1902 Läst)

Selling underpants

Kliade mig i skallen i en delad värld. Våld i ena hörnet och i andra stod Jack. Visste inte riktigt vad jag skulle göra.. såg bara bakljusen på bilarna, när de kidnappat...

Så ja. Helgens inlägg klart. Skrev detta igår lördag. Men han inte rätta det. Har i baktanken att kanske redigera det och lägga in det i boken, då det speglar lite känslor om vara farsa och kriminell. Det ligger nämligen väldigt rätt i tiden i boken.. men jag vet inte om det får plats om man säger så. Ja får plats gör det ju men.. det kanske är lite ja offside, själva händelsen med Hakan. Men vi får se..

Någon undrade om Jimmy. Ja Jimmy och mina vägar korsades igen under ganska dramatiska omständigheter. Men det får bli ett senare inslag på bloggen. Kanske under veckan.

Kriminell farsa, det var Lördag.

Vi pinnade i oss Thai på Phi Phi. Haket vid Roslagstull. Jag och min son Jack. Han var tio år och började forma eget smak och tyckt i ganska mycket och just denna gång blev det lite fel beställning på maten. Inte så gått tydligen. Men inte bara eget tycke om mat utan kläder, musik och annat. Utan att veta av det eller förstå så smittade jag av mig i allt jag var.

Ställde mig upp och vifta lite, hon såg tillslut och kom fram med notan. Restaurangen var ganska liten, två rum, träinredning och självklart asiatisk tema. Hade varit en gång ute på öarna i Thailand, ute på Phi Phi. Det var som de sa, paradiset. Var där med en tjej jag var tillsammans. Två veckor paradis över jul och nyår. Helt underbart på alla sätt och vis. Nu var Andy där, kanske inte ute på Phi Phi men någonstans i landet. Någonstans i Thailand. Vi hade nyligen lyckats med ett värdetransport rån och efter lite bök och stök hade han stuckit dit. Själv så fanns det inget utrymme, jag hade ju gossen som satt mitt emot mig. Imorgon var det fotbollsmatch och just denna vecka så hade jag nästan ingenting på schemat. Han tog sin luvtröja, nästan en exakt lika dan som jag hade hemma, och drog på sig den.

Vi lämnade stället och dörren slog igen. Det var sommarkväll och trafiken utanför var lugn. Ett par gick förbi hand i hand och Jack skulle sova hos mig. Det var pappahelg nu.

- Är du hungrig Jack? Frågade jag, såg han bara peta pinne i maten.

- Nej pappa, inte så mycket. Men tyckte inte om maten.

Så matensmaken hade tydligen inte smittat av sig helt. Men på vägen stannade jag till vid seven eleven och det blev kokt korv med bröd. Vi köpte också lite snacks coca cola och en dvd rulle. Någon ny tecknad rulle. Sedan blev det hem. I bilen frågade han;

- Pappa vad jobbar du med egentligen? Mitt i korvtuggandet.

Jag svängde ut på vägen efter tittat höger, vänster, höger vänster.

- Vad menar du gubben?

- Ja, mamma säger att du jobbar som säljare men vad säljer du?

Jag funderade, svårt att ljuga för barn men vad skulle jag säga. Någon dag skulle ju komma då han fattade och jag gissade på tidig tonår, eller rättare sagt, då vi talade om det. Om jag nu inte innan dess sadlade om. Hade ju haft ett litet snack med Timo för ett tag sedan. Han tyckte jag skulle börja plugga nu när man hade cash och allt.

- Jag jobbar på ett företag som köper in kläder från utlandet”, ljög jag. ”och säljer till butiker som säljer till kunder.”

- Vilket länder då?

- Olika länder i Asien.

Han blev tyst och jag hade ingen aning om hur mycket han trodde på mig. Han hade ju besökt mig förut när han var fem år inne på häktet tillsammans med min far. Men jag visste inte hur mycket han förstod då. Jag svängde upp och in vid Östermalm. Han satt med det tomma korvpappret i handen och en servett i andra. Jag backade in i en ficka och drog i handbromsen. Vi gick upp i lägenheten efter han knappat in koden. Upp för trappan och in i lägenheten. Jag var lite trött, men fattade inte varför. Det var städat på alla vapen och allt som förknippade min andra värld. Jag gäspade stort och han tog av sig skorna och sprang in i tvrummet och tryckte in dvd. Efter jag tagit en klunk vatten gick jag ut till honom och vi såg på tecknat och skrattade ikapp, men efter halva filmen orkade mina ögon inte se, utan jag somnade in.

Vaknade med ett ryck och Jack sov bredvid mig på soffan, han var ruskigt lik sin mamma tyckte jag. Det tjocka svarta håret, kinderna och munnen. Ögonen och näsan hade han fått från mig. Tven snacka nyheter och jag kika klocka. Strax efter tio. Lyfte in honom i sovrummet och klädda av honom. Gick ut i köket efter omstoppning bland lakan och täcke. Han sov som en stock. Men vi hade varit ute hela dagen, gjort massa man gör som helgpappa, men samtidigt ingenting. Bara hängt, kikat i butik, fikat och allt det där. Tittade på telefonen, den var inställd på tyst. Brukade ha det när jag hade Jack. Flera missade samtal, men jag orkade inte ens titta. Tog en tidning om bilar och la mig på sängen bredvid Jack. Tittade på honom. Han sov djupt och kända att allt var så skevt. Med han och min andra värld. Det hade gått cirka tre veckor efter vi lyckade kapa värdetransporten och efter det hade det varit massa strul, då en väska exploderat och när vi skulle sälja de färgade stålarna.

Gäspade stort och tänkte på den närmaste tiden. Såg hur mobilen flimrade och vibrerade. Men jag lät den ringa, bläddrade lite i tidningen. Den ringde igen och igen. Tillslut tittade jag på den. H som i Hakan stod det. Vad kan han vilja som är så viktigt? Hakan var en lirare som hade varit med på rånet. Hetsig kille men bra, fick jobbet gjort. Lite för våldsam, eller hett temperament, för att tänka klart i alla lägen. Men hade han någon som tänkte åt honom, så funkade det. Han hade suttit en del och var väl inkörd i den undre världen. Men vi umgicks inte så mycket bara när det var jobb. Eller vi hade bara jobbat några enstakade gånger rättare sagt. Det slutade att ringa och skulle den börja låta igen så skulle jag svara. Bläddrade tidning och läste om något hemmabygge på över sju hundra hästar. Klädet, tänkte jag och la tidningen på bröstet. Köper och säljer klädet. Han måste ju fatta? Eller kanske inte. Men hur bra kändes det att ljuga för sin egna son om vad man höll på med. Fem minuter läsning och så vibrerade det. H som i Hakan. Tryckte på grön.

”Ja” svarade jag.

”Det är jag.”

”Är lite upptagen, vad det något speciellt?”

”Trubbel, kan jag komma över?”, frågade han och han lät stressad på rösten.

”Inte så lägligt just nu, har grabben.”

Det blev tyst. Hörde bara tunga andetag.

”Jag måste, vet inte var jag ska vända mig.”

Nu var jag tyst. Men efter ett tag sa jag.

”Det går inte Hakan, jag har grabben han ligger och sover.”

Förstod han inte, tänkte jag. Han var polare, men som typ en arbetspolare. Ingen som ringer i natten och frågar om han kunde komma över.

”Kan vi inte bara snacka, har en fråga jag måste ställa?”

Jag gav upp.

”Okej då, men jag ger dig tio minuter inte en sekund längre.”

”Kommer om fem.” sa han och la på.

Hade varit helt annorlunda om Andy hade ringt eller till och med Volkan. Men Hakan? Jag gick upp och gick in i köket, tände upp det jag nyss släckt och satt på en bryggare kaffe. Jack hade ju träffat de andra men Hakan. Gillade inte han störde min fritid på något sätt. Men han verkade ha grova problem om han nu ringde så här.

Fem gick han och ringde efter portkoden, men jag tryckte ”öppna” på telefonen i hallen och porten öppnade sig. Han kom upp och jag öppnade ytterdörren.

Hakan kom igen och jag stod med armarna i kors i hallen. Han hade en svart t-shirt på sig och ett par jeans. Han var i min längd men hängde på gymmet ständigt och tryckte i sig skit, så musklerna svällde och fick de tatuerade armarna att markera kåk och bad guy. En svart tatuerings smög sig upp längst halsen och han verkade stressad. Kort snaggat hår och grova ansiktsdrag. Jeansen en aning förkorta varje gång, och t-shirten för liten.

”Vad är det?” frågade jag i hallen, utan att visa honom längre in i lägenheten.

”Du måste hjälpa mig!” sa han högt.

”Shyyy, håll ner rösten, grabben sover.”

”Du måste hjälpa mig”, upprepade han något tystare. ”Har hamnat i trubbel med några lirare.”

Inte nu igen, tänkte jag. Hade precis bokstavligen riskerat livet för Volkan. Men jag var tvungen att fråga.

”Med vilka då?”

”Zabi, känner du Zabi?”

Visste vem han var, hade aldrig gjort affär men jag visste. Ingen gosse att latja med.

”Lyssna”, sa jag. och han lyssnade. ”Jag har min son nu. Denna helg och kan inte lyfta ett finger. Så vad det än är så får det vänta.”

”Men jag kan fan inte åka hem.” Helt plötslig lät han mer rädd än stressad. Hade aldrig sätt han så här. Andy och Volkan hade jag lätt erbjudit soffan. Men jag sa;

”Du får fan ta in på hotell tills måndag, mina händer är bundna. Deg har du ju.”

”Okej okej”, sa han. ”Men hjälper du mig sen då?”

”Jag gör mitt bästa”, blev mitt svar.

Efter lite snack till lämnade han mig och det kändes som jag fick kasta ut honom. Kände mig jävligt elak, men vi var inte så jävla nära. Ville inte veta just nu vad trubblet var. Låste dörren och gick tillbaks in i köket. Drack en kopp kaffe och tog en cigg under fläkten. Fan, mer trubbel. Jag som trodde det hade tagit slut på ett tag. Vi hade ju haft våran dos nu på senaste.

Söndag och det var fotboll. Innan boll sparkandet köpte vi nya fotbolls shorts och en ny fotboll. En helröd nike fotboll. Men innan det åt vi brunch på ett ställe som hette Elverket. Brunch var det bästa jag visste i matväg, speciellt när det fanns så mycket att välja på. Blev som barn igen, bacon, stekt ägg, korv, vofflor, pannkakor, olika sallader, frukter allt i lyxigt format. Efter nästan en och en halvtimma i soffan med antal tallrikar i olika storlekar, kaffekopp och glas, proppmätt gick vi ut till bilen. Jack frågade vilka typer av kläder jag sålde och jag sa underkläder.

”Trosor?” frågade han och jag svarade.

”Bland annat.” och så hade man blivit en trosinportör och trosförsäljare. Kunde jag inte sagt något annat som skor eller ja, tröjor eller alla slags kläder. Jag undrade när dagen skulle komma då jag var tvungen att lägga korten på bordet. Eller han kanske redan fattade.

Men på eftermiddagen hejade jag fram honom på plan. De vann med sex mot fyra och Jack hade fått nätet att prassla en gång. Stod för mig själv och hejade, kände inte de andra föräldrarna men efter blev det lite fotbollssnack och den nya tränaren verkade bra. Körde sen hem honom till Sofia och efter vi bestämt att vi skulle synas på onsdag och äta pizza, så drog jag in till stan. Hem till kvarten. Köpte med mig donken och slängde mig framför burken. Discovery visade lejon och de åt och slet på ett mindre djur. Tankarna gick till Hakan, skulle jag ringa eller vänta tills imorgon? Jag hade ju sagt måndag.

Helgen hade känts riktigt bra. En tvättäkta pappa helg. Fattades bara skansen eller Grönan. Men det var inte så länge sedan vi åkte karusell och jag vara då nära att på ren reflex sänka ett levande spöke i spökhuset.

Slog upp luren och ringde Hakan. Egentligen fanns det inte så mycket jag kunde göra. Det var ju Andy som kände de tunga gubbarna och Andy plaska ju genomskinligt vatten och låg vita stränder i Thailand.

”Var är du?” frågade jag efter han svarat.

”Scandic i Täby.” sa han.

”Vad fan gör du där ute?”

”Kände inte för att va i stan.”

”Okej jag kommer”, sa jag och han verkade lättat. Men jag gissade på att han trodde mer än mig än vad jag faktiskt kunde åstadkomma.

Gick ner till bilen och körde norrut. Klockan var sex på kvällen och det var söndagstrafik ut, knappt någon alls. Nästan på tio minuter var jag ute. Visste exakt vad hotellet låg. Svängde av vid Roslagsnäsby trafikplats och såg det fula bruna hotellet. Svängde upp vid kvadraten till Scandic och parkerade bilen. Ringde honom och sa jag var framme.

In i lobbyn och nickade åt en tjej i kassan, tog direkt vänster och beställde en kaffe av en servitris. Det fanns en liten restaurang som hörde till hotellet men jag valde några fåtöljer ute i lobbyn. Samtidigt som Kaffet kom öppnades en hiss och jag såg Hakan kom ut. Han hade samma kläder på sig som igår och såg trött ut. Väl framme slog han sig ner vid fåtöljen framför mig. Jag slurpade kaffe och sa;

”Berätta, vad har hänt?”

Tydligen så skulle han göra en koks affär. Vi hade ju dragit in en del deg och han ville investera men affären hade skitit sig. Han tyckt varorna var dåliga och vägrade betala. Jidder och han hade huggit en kille i axeln. Det visade senare under kvällen att folket knega för Zabi och en bunt lirare hade dykt upp hemma hos honom. Han hade sätt dem i fönstret och hunnit kila över till grannen. De hade väntat i flera timmar men han hade väntat ut dem och sedan stuckit till mig.

Blev inte ett dugg förvånad. Förut var det Volkan som blåst Palles kusin och nu hade Hakan stuckit en kniv i en av Zabis folk. Fan vad nästa steg?

Jag sjönk ner i fåtöljen och visste inte riktigt vad jag skulle säga.

”Vad vill du vi ska göra?” sa jag sen.

”Känner du Zabi?” frågade han.

”Nej inte alls”, sa jag.

”Känner du någon som känner honom?”

Jag funderade, visst jag kände folk som kände honom. Men inte kände honom så pass att de kunde snacka med honom om en sådan här grej. Jag slurpade lite Kaffe. Samtidigt som jag inte var förvånad så var jag också en gnutta skadeglad. Senaste tiden eller under senaste rånet hade jag blivit irriterad på honom flera gånger. Mer efter än under själva rånet. Personkemin var inte på topp mellan oss, tyckte varje fall jag. Men men, han var ju polare och ja, man fick göra sitt bästa.

”Varför högg du honom?” frågade jag.

”Han började jiddra och sa jag var en jävla rockie.”

”Men kunde du inte bara viftat med en gun och sagt något elakt tillbaks?”

Han satt tyst och jag visste det var steroiderna som spökade.

Hur fan skulle vi lösa det här? En sak som var säker, denna gång tänkte jag inte sätt mitt egna liv på spel. Inte för Hakan. Han vred på sig i fåtöljen och jag började nästan tycka lite synd om honom. Men fan, han hade gett sig in i leken och koks leken var ofta problem.

”Hur ställer du dig till att pröjsa?” frågade jag.

”Ja det beror ju på hur mycket.” vred han sig fram.

Ena sekunden ser man grabben spela fotboll och andra sekunden det här. Servitrisen kom fram och frågade ”Påtår” jag nickade och det blev en kopp till. Femte idag om jag inte räkna fel. Jag tog upp telefonen och ringde John John. Han jobbade för Palle och var polare till mig. Vi hade nyligen vart på Cafe Opera hela bunten och då satt vi bord med John John. Dessutom hade vi hamnat i ett stort slagsmål påvägen ut som löste sig till våran fördel, både utekvällen och slagsmålet hade förnyat våran vänskap och relationen blivit lite starkare.

”Tjena gubben!” sa han.

”Läget?” frågade jag.

”Jo fan, det knallar. Är på gymmet. Ha, grym fajt vid Cafet förut eller hur?”

”Ja som fan” höll jag med. ”Du skulle vi kunna träffas? Kommer du ihåg Hakan som var med på Opera, den tatuerade killen som du bröt arm med.”

”Ja fan, vad är det med honom.”

”Nej han har lite problem. Behöver ett språkrör till Zabi:”

Det blev tyst. Men efter ett tag sa han;

”Vi syns vid Mariatorget om en timma, du vet utanför seven eleven vid hornsgatan.”

Jag la på.

Vi snackat en halvtimma i lobbyn. Han upprepade flera gånger att han måste sluta med trycka i sig massa steroider, skiten skruvade bara till honom ännu mer. Kände knappt igen sig själv. För några dagar sen hade han slagit sönder halva kvarten för hans tjej, Nina hade bränt maten. Han tittade ner i golvet mellan benen och satt ihopskjunken. Återigen reflekterade jag på hur lustigt det var att se honom liten. Men efter det så begav vi oss.

Hakan körd en Audi S4 och jag min Volvo. När vi satt på seven eleven, såg jag på honom att han var nojig. Han skruvade och vred på sig och kunde inte sitta still. Blev ännu mer ställd över att se honom så, eftersom han brukade ju alltid vara den aggressiva. John John kom in. Pip skägg normal längd, krallig och under visste jag hela kroppen var full med bläck. Men nu hade han en skjort, kavaj och jeans och såg riktigt prydlig ut. Var det inte för guldet så skulle man kunna ta honom för normal. Jag hälsade med en kram och han lyssnade över en kaffe, när Hakan berättade.

”Inte bra”, sa han sen.

Hakan var tyst efter han dragit hela storyn.

”Känner du Zabi?” frågade jag.

”Jorå, någorlunda. Det bästa med honom att han är rättvis. Ganska okomplicerad faktiskt. Affärsman, han är nog mer sur för att själva dealen gick åt pipan istället för att du högg hans snubbe i axeln. Han gillar inte när det blir strul i affärer. Men det är nog bäst att ja, face:a honom rakt av, eller hans killar.

Hakan gillade inte iden men det fanns inte så mycket alternativ. Det eller helt enkelt strunta i skiten och det fick komma när det kommer. Eller på hotell ett tag fram över och se om det lugna sig. Men det var lite som att fega ut och Hakan ville absolut inte framstå som han fega ut. Han hade huggit killen för att snubben gick för långt.

”Ska jag ringa?” frågade John John. Med det innebar det i stort sätt ett möte.

”Okej okej, ring sa Hakan. Se vad han säger.”

John John gick ut från seven och jag såg hur han gick fram och tillbaks på gatan utanför samtidigt som han snacka lur. Efter fem minuter kom han in igen.

”Om en timma vid medis utanför mac donalds.”

”Hur lät han?” frågade Hakan.

”Ja, som vanligt, lugn. Men du kommer förmodligen inte träffa Zabi, utan hans folk. Ett förslag på böter kommer förmodligen ges och sedan är det upp till dig om vill pröjsa eller ej.”

Vi döda tiden med att snacka skit och Hakan satt i tystnad. Visste mycket väl hur han kände sig men, vad skulle man göra. När tiden var inne så erbjöd sig John John att faktiskt följa med. Jag trodde han skulle avvika, han hade gjort mer än mycket. Han jobbade för Palle och bland in sig i något som inte hade med Palle att göra kunde ju inte vara så bra. Vi åkte ner i tunneln och upp till donken. Parkerade på rad utanför och Jag och John John gick över till Hakans Audi. Jag tog passagerar sätet fram och John John bak. Hakan var beväpnad med en beretta 92, en svart pistol. Jag var naken och hade ingen aning om John John var beväpnad. Men detta skulle förmodligen gå snyggt till. Inge våld bara snack. Söndag kväll, lite folk och mac Donalds lös röd gult. Två stadejeepar dök upp och parkerade en bit bort. Såg att det klev ut två från varje bil. Sneglade mot Hakan som kramade pistolen.

Vi gick ut i tystnad och jag sneglade om jag kände igen någon. Men alla fyra ansikten var obekanta. Vi stannade, Hakan i mitten av oss och de kom fram. Fyra utländska killar i olika storlekar. Den största hade ett stort silverkors runt halsen och han verkade vara den som man skulle sköta snacket med.

Såg ut som han skulle hälsa, stack fram högern till Hakan och i samma stund som Hakan skulle sträck fram sin, drog den stora killen fram en pistol med vänster. Satte den i bröstet på Hakan som inte han reagera.

”Följ med!” sa han kort och hårt med en grov stämma.

Han tittade på mig och John John som inte rörde en fena, tog en hand runt Hakans huvud och föste honom bort. En av de andra killarna muddrade Hakan snabbt och fick fram Berettan. Jag stod i tysnad och bara såg på. Vad fan skulle jag göra. De hoppade in alla i stadsjeeparna med Hakan med sig och jag och John John stod kvar utanför donken. Det gick fort, jävligt fort.

I samma stund ringde mobilen, såg det lös Jack.

Det var tyst. Det enda som hördes var min ringsignal. Ett avlägset stadsbrus hördes fastän vi stod mitt i stan. Kände John Johns närvaro men jag tittade bara rakt fram och såg bakljusen på deras bilar försvinna bort och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.



Kommentarer

  1. Gäsp, bättre kan du allt!

    Skrivet av Earthbridge — 09 Nov 2008, 09:41

  2. Åke är i farten igen ser jag..Åke din fastnare..

    Skrivet av Earthbridge — 09 Nov 2008, 10:48

  3. bra skrivet. fasen måste man skynda sig hem från kneget imorrn så man kan läsa om hur det gick för håkan.

    Skrivet av svesse — 09 Nov 2008, 11:12

  4. Ojsan, Åke fast och Inge flyt verkar det som det där!

    Skrivet av Sockerconny — 09 Nov 2008, 11:45

  5. Så här i efterhand. När tror du att din son faktiskt insåg vad du höll på med. I texten gissar du tidigt tonår men nu med facit i hand har du en annan gissning?

    Du är mycket bra på att skapa en känsla när du skriver och jag antar att bokförlaget kommer ge dig tips om detaljer och miljöbeskrivningar.

    Keep up the good work

    //D

    Skrivet av Dunno — 09 Nov 2008, 13:54

  6. jag heter stjärtlikon. jag är kompis med grislon han tipsa mig om denna blogg. tycker du skriver som en riktig författare. kanon! ska läsa hela nu.

    Skrivet av stjärt-likon — 09 Nov 2008, 21:27

  7. Sjukt bra som vanligt.
    Hoppas veckan har varit nice.

    Skrivet av Henrik — 10 Nov 2008, 09:25

  8. Jag vill läsa vidare direkt. Bästa betyg alltså.
    Bless,M

    Skrivet av M — 10 Nov 2008, 14:01

  9. Den som skriver krigar
    Voltaire

    Skrivet av vill inte — 10 Nov 2008, 14:43

  10. har läst hela bloggen nu. superduperbra. är du inte rädd för killar som äter anabolica? jag känner en kille som åt ryssar.

    Skrivet av stjärtlikon — 10 Nov 2008, 17:28

  11. Mycket bra! Och spänningen är på topp som vanligt..

    Mvh David

    Skrivet av David — 10 Nov 2008, 17:41

  12. Dåligt att du inte skrev klart denna!! Det ska du ha mycket ris for.. Kommer komma ihåg detta!

    Skrivet av Earthbridge — 11 Nov 2008, 14:23

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor