Blogg gratis Logga in

WANTED

01 Nov, 2008

wanted | 01 Nov, 2008 | Huvudkategori | (1849 Läst)

Forest and book talk

Om väder och vind bok och en tok, en jusrist i tvist och så mulle i skogen..


Ja det är lördag, helg igen. Sprutar ju bok nu och nu när det i stor sätt är klart, bara formalia kvar så får det ju en eller två tankar att ploppa upp. Så jag tänker inte dra någon story idag utan bara diskutera lite, en aning. Måste ju finnas utrymme till det också.

Om boken eller vi kanske säga när boken släpps, så funderade jag en aning på följderna och skulle vilja tala om dessa. Jag bloggar ju nu om ett och annat och har på vissa forum fått hårda ord, men också ros. Men när det väl blir en bok. Så har jag precis som på bloggen blandat händelser och kamouflerar med ett och annat för att någon inte ska knacka dörr. Detta kommer ändå om jag gissar rätt, sticka i andras ögon och skit är ju aldrig kul att ta. Kommer säkert att få höra det ena och andra. Oavsett hur mycket jag kamouflerar och byter ut namn. Det finns ju inte ett namn som är rätt och enda staden jag kommer nämn i boken är Stockholm. Så om jag undanhåller information är det för att jag inte heller vill ljuga. Jag överdriver mycket sällan men kanske lägger till en färgklick för att det ska bli färgglatt. Men grunden är riktig. Och oavsett allt detta kommer mycket ris antagligen delas ut, från olika håll. Tänker på likasinnade som var eller är i samma bransch. Fattar ju att jag för svälja detta och gå vidare. Men ändå, därför är det alltid kul att höra från folk som faktiskt varit där eller är där att man gör rätt.

Sedan kommer jag nog få frukt i nyllet från personer som direkt ogillar mina handlingar och den frukten är bara att ta. Det är ett måste. Men vi kan ju hoppas på att det finns ros också som här på bloggen. Just i det man gör, idag om man säger så.

Att vara en efterlyst ex yrkeskriminell som släpper bok och skriver blogg kommer nog dra olika sorts flugor och bara tanken att man måste försvara sig men inte riktigt kan, eftersom man är anonym är lite dubbelvridet. Men det är bara att acceptera.

Nu talar jag som om boken skulle få uppmärksamhet och det vill jag ju, men om vi utgår från det som ett ämne som sagt. Det kanske blir värsta floppen. Jag kommer oavsett erbjudande vara hundra försiktig om min anonymitet och säkerhet. Av flera olika skäl. Nummer ett. Min familj och son. Vill absolut inte att någon ska peka med dåligt finger mot dem. Folk kommer ju diskutera och dra vissa slutsatser och gissa vem jag är. En person gjorde ju det som jag satt med. Men jag kommer alltid förneka från och med nu vem jag är oavsett pga av just min familj. De ska fan inte få ta mer skit, speciellt inte nu när de stöttar mig i detta. En annan sak, nummer två är min säkerhet, angående mig själv. Även om jag svänger om färgerna och miljöerna så kanske snuten kan gissa och det är ju inte så bra. Men balansen är hårfin.

Har ingen som helst vilja att bli den ”kända kriminella”. Det är det sista jag vill bli. Känd i namn för mina handlingar. Är inte stolt för det jag gjort, och bloggar inte eller skriver bok för att bli känd. Många som skriver en självbiograf fläker ju ut sig och blir känd. Eller om man blottar sig i tvrutan eller på annat sätt så är uppmärksamhet, rampljuset skönt. Men det är inte alls därför jag skriver och jag hoppas mitt namn kommer att bli begravt för evigt. Men för eller senare kommer de nog ploppa upp och jag hoppas på senare när stoffet har lagt sig.

Fan får bara rysningar av själva tanken att ja.. sitta i en tvruta med nyllet och allt och snacka om min bok. Aldrig i min värld. Då skulle jag vara tvungen att linda in hela mig i Thailändsk siden och ha en röstförvrängere som fick mig att låta som Dileva. Nej usch och fy.

Jag gör det för jag älskar att skriva, för jag tycker jag har något att ge och för att det kanske nu visar sig att kunna ge mig och min son en slant. Finns ingen som helst annan anledning.

Nej, vill bara dela med mig av lite sköna storys från mitt liv som kanske kan få någon att döda tid, en annan att fundera och en tredje kanske välja ett annat spår. Men vi får se vad som kommer att hända. Men jag tror som sagt att när boken väl släpps så kommer det att vara mycket gott och blandat och speciellt en del blandat som jag får svälja.

Om min framtid? Vad tänker jag? Ja, det är svårt att tänka och för två månader sedan visste jag varken fram eller bak. Låg som sagt bara platt madrass och kraften var noll. Men nu har jag sprattlat ner ca 57 inlägg om man räknar bort de som bara är lite info. Tror jag att det är. Varav snittet ligger på 5 till 6 A4 ark. Vissa mer, vissa mindre så hamnar vi någonstans på ca 320 A4. Det är ju en del om man säger så. Och det har givit frukt eftersom jag nu snart har avtal om bok. Så jag ångrar inte en sekund att jag börja blogga. Utan ett ljus har tänts men vad tänker jag.

Min dröm om vi får tala drömmar. Är att kunna sitta vid ett litet hus här någonstans och vara författare och leva på det. Helst ska huset ligga vid en strand och ja, där sitter jag och knappar blogg och bok på balkongen och tittar på havet och min son kan komma på besök en massa. Tills jag tror det är lugnt för mig att ge mig hem till Svedala. Så är min dröm. Ordet författare, tänk bara att kunna säga att man har ett yrke. Som man kan vara stolt över. Siktar mot denna dröm så för vi se. Men ska fila på reservplaner om drömmen går i kras.

Kommer boken att bli stor? Det vet man ju inte. Det beror ju på massa faktorer. En del säger ju att man inte blir rik på att skriva bok och en del har känat grovt. Ja det beror ju helt på hur mycket boken säljer. Jag menar om nu författaren Jeans Lapidus sålt sin bok i 400 000 ex som jag läst och han har samma avtal i nuffror och procent som jag kommer signera så lever han gott. Nu skulle jag aldrig kunna drömma om att min bok skulle dra iväg i dessa siffror, fastän bokförlaget jag har i ryggen är bland Sveriges största. Men faktorerna borde ju vara, självklart om boken är bra i text och berättelse. Men också om marknadsföring och hur pass mycket förlaget tror och vill lägga på att blåsa upp boken.

Men om jag nu lyckas få ner en läsbar bok som de tycker är bra. Förläggaren har idag bara givit ros och några hänvisningar men hela tiden varit ja, givit beröm och det måste ju ses som positivt. Då kan man ju tycka att just det är en självbiografi från en efterlyst yrkeskriminell borde sälja.

Nu spånar jag bara fritt och skriver ner mina tankar rakt upp och ner. Som sagt så borde de ju gå hem redan där. Sedan om boken är bra så kan man ju hoppas på att den säljer bra. Nej, man ska inte ta ut något i förskott. Låga förväntningar... Men hoppas kan man.

Förutom detta inlägg har jag märkt att mitt skrivsätt har utvecklas och ändrats något riktigt märkbart sedan ruta ett. Kan verkligen se förändringen. Är ganska kul att se, men det är väll ett måste om man ja, skriver ju varje dag.

Om boken.

För er nyfikna ni andra får väll hoppa över detta stycke. Kommer ioförsig inte berätta några detaljer. Men mitt upplägg kommer vara följande. Jag har en inledning och ett avslut som hör ihop. Men mellan så varvar jag med tre delar.

Del ”ett” som är huvuddelen och som ligger mer än vartannat kapitel är ett grovt rån. Det börjar där och allt som hör till. Denna berättelse börjar när jag är runt 27 och den mer detaljrika delen utspelar sig på ungefär två tre månader från före rånet till några månader efter då det är lite deg problem. Men efter dessa månader fortsätter del i ett hur jag hamnar i fängelse och övergår sedan till ekobrott och speciellt tar upp händelsen varför jag befinner mig i krig med några. Detta är del ett.

I fläta med del ett ligger inslag av del två och del tre. Del två börjar när jag är femton och det dras små historier om tonåren och familj, våld, behandlingshem m.m. denna del fortsätter tills den kommer fram i åldern då jag gjorde rånet vid 27 år. Sedan går de ihop.

Sedan har vi del tre som är minsta av. Den är om mig i Thailand och är i stor sätt bara i börja och i slutet, presenterar mig och mitt liv som lyst. Men denna del dyker upp ibland då jag tar med läsaren på en resa, som jag gjorde med indrivningen och mercan om ni kommer ihåg. Lite djupare om man säger så.

Skulle vilja säga med tummen och pekfingret att del ett utgör ca 60 % och del två ca 30% och del tre 10% .

Men det hela flätas samman i den sista femtedelen av boken kan man säga till en del och avslutar med mig i Thailand i nutid.

Usch kanske uppfattades som rörigt men detta är mitt nuvarande upplägg och jag har kommit ungefär en tredje del in på boken. Har skrivit ca 100 A4 med normalt radavstånd. Som motsvarar ca 170-180 pocket sidor om jag uppfatta det rätt. Har dock inte skickat in allt till förlaget än, men där någonstans ligger jag.

Förläggaren ville ha ax till limpa, hela storyn. Men en mindre story som grund. Och tillbaka blickar med flachbaks och allt om bakgrund fram tills idag. Funderade ju på ja, att om man var dum som blottade allt i en pärm men sedan när jag tänker efter så gör jag inte alls det. Finns så mycket storys som jag skulle fördjupa mig i och måla bila av. Finns ja tonvis med mojs som jag skulle skriva spännande roman på fem hundra sidor om. Om jag inte sen ska skriva självbiografi så har jag mötts så mycket olika karaktärer och ja, de har ju berättat sina storys så listen på händelser är lång.

Ja nu kanske inte det här var så kul att läsa för den som förväntades sig något smaskig historia eller en djupdykning men jag kände helt enkelt för att snacka av mig lite. Då jag inte är omgiven av friends här i Thailand precis. Men jag kan ändå inte dra mig från att snacka lite gammalt.. Ska snacka några få ord om Volkan.

Mr Volkan

Ni har kanske fått bilden av Volkan som problem och lite stor dum sådär. I många lägen var han eller betedde sig så. Men när jag först träffade honom så jobbade han extra på en mack och studerade till jurist. Men våra banor korsades och han var den där stora busen som ändå inte var buse. Utan skötsam på flera sätt.

Men sedan dök jag upp och Andy och hade inte så där jätte bra inflytande direkt. Vi började umgås och hans horn dök upp i pannan. Volkan slutade på macken och slutade studera. Några fel kalkylerade affärer gjorde att hans aktie fåtölj hamnade på noll och där stod han rygg i rygg med oss och vevade kriminell svingar.

Vi satt hemma hos Volkan, fåtöljerna var i svart skinn och mattan var äkta. Hans föräldrar hade flyttat och han fick ta över lägenheten. Sängöverkastet var i leopard och rummet vi höll på att lägga parkett golv från ikea var nymålat och listerna var breda med massa mönster. Men det såg konstigt ut i hörnen. Väggen var ljusblå och rummet skulle bli kontorsrum. Vi var inte mer än tjugotvå och golvet blev konstigt. Det var onsdag kväll och jag hade lovat att lägga golv fastän jag inte alls hade någon lust ville hellre ligga soffa eller hitta på bus, men polare som man var så ställde man upp.

Precis när jag la ner en sista bit och märkte att den måste sågas till för att den inte gick ner mellan golvet och väggen ringde Volkans telefon. Han svarade och sa

- Vi kommer, mannen.

- Vem var det frågade jag och blev bara jätteglad att vi skull dra ifrån golv, bräder och såg.

Det var några små turkar som var på lokalkrogen. De satt där nere i glesbefolkad lokal och drack en öl, men kände sig lite rädda för några stor skinnheds hade dykt upp och satt i baren och glodde stort. Så patrull Volkan ville rycka ut och bara skydda.

Passa mig aldelles utmärkt och vi tog hans mazda till stället. Istället för att köra runt som skulle ta fem minuter extra drog han upp på cykelvägen som genade mellan husen och låg i lagom hastighet på den och vi var framme på ett kick. Parkera åket utanför och klev in. Vi vek av efter hallen in i lokalen och det var inte mycket folk alls. Såg turkarna lite längre in och Volkan fram till en rakad kille i baren som satt med vän. Tog honom i kragen utan att säga något och gav honom tre fyra redig örfilar så det small i hela haket. All vände på sig och glodde.

- Men vad har jag gjort! Skrek killen mellan örfilarna och han fick en till lavett.

- Du ska inte kaxa mannen, sa Volkan och släppte kragen.

Men en av turkarna kom fram till oss försiktig och sa, att skinnbulorna hade precis lämnat haket, att Volkan örfila fel kille.

- Oj, sa Volkan och tittade på killen. - Sorry mannen, trodde du va..

Killens kinder var rosaröda och han satt i chock, helt tyst.

- Bartender! Sa Volkan, bjud dessa gossar på två öl från mig.

Sedan satt Volkan där och drack öl med killen och bad om förlåt i en halvtimme. Själv satte jag mig vid black jack bordet och losa en tusing.

Nu var han lagt såhär, att han agerade först och frågade sen. Bra i en del lägen men dåligt i många. Men han var en karaktär som jag aldrig kommer att glömma. När vi växte lite så började han med indrivningar, utpressningen och gjorde en del dåliga affärer. Men han var alltid rak mot mig och vi respekterade varandra under en lång tid. Han fick sitta för misshandel och ett tag blev det mycket våld för honom. Stod i dörren på några hak och tränade gym ständigt. En driven kille på många sätt men kort stubin och det small lite väl fort ibland. Vår vänskap höll i nästan sju åtta år om jag minns rätt. Sedan efter en volta som jag gjorde så tappade vi kontakten.

Nu ska ni få höra. Men trilla inte av stolen. Ja varför tappa vi kontakten jo, för att han valde att lägga av. Och inget fel i det men jag var ju kvar och det var då svårt för honom att hålla kvar vänskapen för att inte dras med. Men glad för hans skulle så kilade jag vidare i mitt. Men det jag ville ha sagt är att Volkan mannen idag har sin egna advokat firma mitt i stan och ja, det går nog ganska bra för honom. Han gick tillbaks till studierna och avslutade jusritlinjen och öppna egen advokat firma. De tippade ni inte va. Jag skulle inte sätta två öre på det men så är det. Är glad för han skulle och jag hoppas det går bra. Vet inte hur länge sedan det var vi träffades men det var ett bra tag sedan...

Tänkte faktiskt sluta här men nu jag ändå igång så påbörjar vi nästa berättelse.. tycker jag.

Skogsmulle.

Fan nu hade vi följt jogginspåret en halvtimme. Efter det skulle vi vid en stor sten vika upp rakt in till höger i skogen gå trehundra meter och komma in till en liten sjö. Där skulle platsen vara.

- Håller du kartan rätt? Frågade jag Volkan.

- Ja, mannen ser du inte här är stigen och där är vi nu.

- Men då ska ju enligt kartan det ligga ett berg på vänstersida och det finns ju inget berg, sa Andy och titta på kartan Volkan höll i.

- Hmm... sa Volkan. - Men norr måste ju vara åt det håller och han pekade rakt fram.

- Varför tror du det? Frågade jag.

- Ja, växer inte mossa på södra sidan av trästammarna, svarade han.

Jag rykte på axlarna men att lita på Volkans mosskunskap var inte direkt säkert. Men jag hade ingen aning. Vi hade glömt kompassen och jag ställde ner min ryggsäck på marken och satte mig ner på en sten. Andy och Volkan prasslade karta och jag tände en cigg. Det var inte ofta man var ute i moder natur. Skogen, stenarna och alla buskar kikade på oss och undrade vad vi gjorde här. Solen lös genom grangrenarna och det sprang några små djur i hareformat lite längre bort. Hade nyss också sätt en ekorre sprungit stam och myrstacken var stor.

- Nej vi skulle vikta av där, sa Andy.

- Fan ge mig kartjäveln, sa jag. Kollade på den och eftersom jag var logiskt lagd så borde det inte vara några svårigheter att lista ut var vi var. Där började vi och jag följde stigen med fingret, minde vad vi sätt och där var vi nu. Vi skulle dit och hade gott galet fel.

- Vi måste gå tillbaks en bit svänga in på en annan stig och sedan gå den cirka.. hmm.. en kilometer, då kommer vi till stenen som vi ska svänga upp vid, sa jag och visade herrarna mossa.

Vi tog våra ryggsäckar och gick tillbaks.

- Fan vad det luktar konstig här, sa Volkan.

- Skog kallas det, sa Andy och vi gick stig.

Efter mycket om och men kom vi äntligen fram. Vi var framme vid en campingplats. En liten eldstad, en sjö med brygga och ett stormskydd byggd i massa pinnar. Men vi hade tält. Eller rättare sagt så släpade vi på ja, tre tält. Ett var. Eftersom ingen ville, ja sova den andra nära på något sätt. Det skulle kännas lite konstigt på något sätt att ligga och trängas sovsäck med Volkan eller Andy så vi köpte tre två manna tält. Jag gick ner till bryggan och ut på den. En liten sjö men den var charmig och bryggan var hemmabygge av modell trasig. Böjde mig ner och sköljde ansiktet i vattnet. Stod där och kikade ett tag och tyckte faktiskt om miljön. Gick upp till de andra. Volkan var igång med att smälla upp hans tält. Vågade inte ens titta på honom när han höll på med tältpinnar och linor och allt ett tält kräver för att slås upp. Det såg mer komplicerat än det var när jätteturken byggde tält. Själv så fick det bli en enare fråga. Jag var hungrig och Andy och jag gick in i skogen för att fixa ved. Vi hade till och med en liten yxa med oss. Efter en kvart hade vi fått ihop en massa ved och jag la upp vedkubbarna i eldstaden. Grävde fram lite tidningspapper ur ryggsäcken och pulade ner det under kubbarna och sedan krydda jag med bark och näver. Tände eld på skiten och och det började brinna. Medan det brann slog jag upp mitt tält, hade ju lite tält vana inne och blev klart på tio minuter. Höll brasan igång med kubbar och Andy slängde upp sitt tält. Han hade tydligen också en vana. Jag hade ju fått min när jag campat med farsan som liten men jag funderade på var fan Andy fått sin. Volkans tält blev äntligen klart. Mitt i när jag täljde en korvpinne.

- Fan Volkan det blev ju riktigt bra. Våra tält stod några meter bort från eldstaden så den var i mitten och vi hade ingångarna mot eldstaden. Men ja, Volkan märkte precis att hans tältingång vette åt andra hållet.

Jag och Andy garva stort men vi hjälte honom att vända på skiten och dra nya linor, slå ner tältpinnarna och det gick kvickt. Sedan gick solen ner och jag drog fram korv, i olika kryddade smaker och storlekar. Fan vad hungrig jag var. Volkan hade också med sig mat. Han hade stek. En stor flintastek. Visste inte riktigt hur han tänkt, ja det fanns ju ingen galler att grilla steken på. Andy kom fram till mig och tog några korvar och jag satte två styckna på spetsigt pinnar och höll dem över elden.

- Hur ska du laga till den där biten? frågade jag Volkan.

Han funderade och tittade sig omkring.

- Fan finns det inge galler eller nått, mannen?

Jag log.

Han som hade marinerat den och allt. Han fick helt enkelt tälja till en lite stabilare pinne och grilla flintastek och det gjorde han. Så där satt vi och drack bira och grilla korv och stek. Vattnet slog lite lät nere vid bryggan och brasan knastra sådär mysigt. Solen hade ju försvunnit för ett tag sedan och vi snacka minnen. Skogen blev mörk och skuggorna rörde på sig av elden. Men luften var ren och det kändes skönt som fan att vara ute i det fria. Tyckt jag varjefall och tittade på Volkan som slog mygg.

Hade rullat ut sovsäcken och allt var klart för att bara duna in när vi kände för det. Men vi skulle nog sitta upp ett tag och mysa mitt i skogen.

Nu kanske ni tror vi gör som normala människor och tar paus och drar på camping. Men även denna gång så var det brott som låg bakom och vi var där av en speciell anledning. Jag tittade då jag fått med allt, kikade i ryggsäcken och där lågt rånarluvorna, pistolen och silvertejpen Vi satt mitt i skogen omgivna av höga träd, mygg och satt brasa och grilla krov med en bira i handen. Vilken anledning får ni veta på måndag. För nu gör jag helg...

- Andy kom du ihåg den där första bilen vi köpte i Södertälje? Frågade jag och bet i korven.

Han slängde lite pinnar i brasan och log.

- Den där silvriga mazdan, sa han.

- Jo just den ja.

- Fan vi var inte många bast då.

- Jävla är det alltid så här mycket mygg i skogen, mannen......

Trevlig lördag & söndag foks..

Ps Ricki har inte suttit på varken Hällby el Mariefred.

Wanted



Kommentarer

  1. När jag läser det du skriver kan jag inte annat än att beundra dig att du vill prata om allt som hänt. Men på ett sätt kan jag inte annat än att känna dispyt mot dig. Som när du berättade att du stod med AK4 och du såg en mamma gömma sig bakom barnvagnen. Jag menar din vän Volkan valde att bryta sig ur. Du valde inte det, du valde att rymma för att du vart sökt. Förstår att du inte vill hem till Sverige och få fel människor efter dig. Men tänk alla rån du gjort, all skräck du satt i människor. Folk kan fortfarande ha trauma för detta. Gör dom en tjänst och gör det rätta. Gör det rätta för din son. Visa att du är en man och stå för det du gjort och sluta rymma.

    Skrivet av iiikah — 01 Nov 2008, 15:32

  2. trodde först att ni bara hade åkt på en camping tur :D

    ha en trevlig helg.

    Skrivet av Svesse — 01 Nov 2008, 15:39

  3. Tror inte på att du är i thailand eller någonting, men du överdriver på volkans karaktar knappast att någon säger "mannen" varje fucking mening

    Skrivet av Edi E — 01 Nov 2008, 19:35

  4. Suck, Edi E.. Ta inte allt så förbannat bokstavligt, "varje fucking mening", hur fan låter det? Patetiskt.

    Skrivet av Sajlid — 01 Nov 2008, 22:29

  5. Fortsätt gärna med reflekterande lägesrapporter. Man blir aldrig besviken på dina poster. Jag älskar att läsa det du skriver!

    Vänligen,M

    Skrivet av M — 02 Nov 2008, 06:43

  6. edi -e Dra åt helvete din tönt

    Skrivet av tunisien — 02 Nov 2008, 16:05

  7. hej jag heter grislon - tack för bra läsning

    Skrivet av grislon — 03 Nov 2008, 07:09

  8. Tror man att denna bloggen är äkta så lider man av en grav utvecklingsstörning.

    99% Plast!

    Men den är jäkligt bra! Kommer att köpa boken om/när den publiceras. Lapidus kan slänga sig i väggen...

    Skrivet av Hmm — 03 Nov 2008, 10:12

  9. varför tror du han är "99% Plast"? har du svar på det? håller med dig om att det är väldigt bra hur som helst.

    Skrivet av grislon — 03 Nov 2008, 10:55

  10. mitt namn är grislon. fattar ni vad det betyder? gris-lon. vad säger ni nu?

    Skrivet av grislon — 03 Nov 2008, 10:56

  11. nähä inget svar från Hmm. skandal på torra land..

    Skrivet av grsilon — 03 Nov 2008, 10:58

  12. Som vanligt mycket bra inlägg! Och GRATTIS till boken.. Kommer att bli kanon dehär.

    Sedan skulle jag vilja höra mer om dina båtaffärer..?

    Mvh David

    Skrivet av David — 03 Nov 2008, 18:21

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor