Blogg gratis Logga in

WANTED

28 Okt, 2008

wanted | 28 Okt, 2008 | Huvudkategori | (1973 Läst)

You.. today you care gun and hammer..

Man vet aldrig, vänlighet brukar löna sig i längden, att inte alltid bruka våld och ta fram hat.. borde ju på något sätt löna sig.. kanske kanske inte.. vi får se när du bär pistol och hammare..


Denna text behöver du inte läsa. Då det är mer ord som jag trycker in för att det ska bli lättare att en okänd läsare ska hitta hit. Genom olika sökmotorer som knuffs m.m. Så blunda. Är en efterlyst yrkes kriminell som arbetat med grova rån, ekonomiska brott, utpressningar, indrivningar och mycket mer. Värdetransport rån för stor slant och det har blivit en del misshandlingar. Bor i Thailand och gömmer mig för Polisen, farbror snut. Mitt liv är våld och jag speglar en verklighet eller min verklighet av den undre världen plus anstalter och vad jag tycker om kriminalvården, fängelser m.m... Välkommen till min värld...

Hej foks!

Försöker lägga ut inlägget så fort som möjligt, men det är omöjligt att säga när. Tiden är en ända röra här.. skriver på nätterna och så helt plötsligt är det morgon och så sova några timmar, sedan kommer Nam och går ner och handlar lite mat. Äter och är så jäkla trött, sover mera och när jag vaknar så skriver jag blogg. Försöker få ut den tidigt och ibland skriver jag även bloggen på natten. Men kan inte säga någon tid. Bara någon gång under dagen, kvällen.

Min tid nu går ut på att skriva, sova, äta, skriva... Men ibland behövs lite paus fågel..

Det blir corridor för hela slanten.. idag igen. men på två olika vis kan man kanske säga...

Forts, Corridor

Solen tränger genom kvist och trädkronor. Parkeringen och skogen ligger tyst, motorljud hörs. Inbromsningen från deras bil gled på grusvägen och bilen blir stående. Jag hör Tomas slänga igen dörren bakom mig. Ser Volkan stiga ur sin bil. Deras bil ar ca sju åtta meter framför mig. Ser de tittar på mig, häpna. Ser hur den rakade tatuerade killen börjar rota efter något i handsfacket. Volkan gider upp vid hans sida. Och knackar ruta med en gun. Han tittar upp och de båda där inne i Dodgen fryser till. Jag grå fram till bilen med hammaren i högra handen. Känslorna inom mig var så blandade. Var trött, sliten. Ville inte ha trubbel, ville bara göra mitt. Men det var alltid något. Tom suckade känslan och jag var tvungen att acceptera. Var inte förbannad fastän mitt ansikte var inställt på krig. Var mer trött men på rutin var det krig och ilskan började krypa ryggrad. Kunde allt strul inte bara låta mig va.

Svingade hammaren mot förarfönstret och glaset splittrades. Den ärrade mannen ryggade tillbaks och höll upp händerna som skydd. Såg hur han snabbt tänkte lägga i backen men Volkans bil i backspegeln stod i vägen, grusvägen var smal och det fanns inget utrymme att fly.

- Ut!, sa jag när glassplittret lagt sig. Han nickade. Och de båda öppnade dörrarna. Volkan drog ut den rakade killen och Ärret höjde händerna.

- Ta det lugnt!, sa han när jag knuffade honom framför mig. Han var grov, stabil. Tomas stod vi hans bil, han hade en silvrig revolver i högra handen. Det raslade till i busken och något litet djur lekte rövare. Jag knuffade mannen igen och nu stod vi alla mellan Dodgen och Tomas Audi.

- Mannen vad ska vi göra med dem? frågade Volkan.

Både den ärrade och den rakade hade fortfarande ett kaxiga ansiktsutryck i försök att hålla stoltheten uppe.

- Fattar inte, sa jag och gick framför de båda. - Varför? Jocke var ju för fan golare, är han grönsak nu har han ju bara sig själv att skylla!

- Han golade aldrig.”muttrade den ärrade fram. - Du ska fan pröjsa och de andra ockås när de kommer ut.”

- Vem fan är i position nu att säga något? Frågade jag - ..och vilka fan är ni?

Jag slet den ärrades plånbok ur bakfickan på hans jeans. Volkan och Tomas stod på olika sidor, båda med laddat vapen.

Kikade körkort, Robert John Tågson.

Givetvis tänkte jag, brorsan.

- Varför har jag inte hört om er tidigare, är ni från Stockholm?

Det var tyst. Tanken slog mig, tänk om Jocke inte var golare, men det kom ju från Zabi plus blivit bekräftat av Pliten. Nej, han gola helt enkelt. Men de här gossarna ville ju inte ge sig. Jag tog den andras plånbok och kollade namn. Erik Kraskowski. Polack kanske, tänkte jag och slängde plånboken till marken. Gick bort en sväng och ringde några samtal. Kankse var enklare nu när jag hade namn. Fjärde samtalet napp.

Björn även kallad Biten, kände de båda. Robban Tåg var gammal i gamet men lagt av för länge sedan. Jobbade idag på posten i Bromma. Hade två ungar och bodde också i Bromma. Var en bra kille innan han la av. Nu umgicks det inte. Men ärret måste vara nytt. Han hade inte haft det för sex år sen. Biten kände även polacken Erik, hängde jämt med Robban, förr i tiden men han var absolut ingen. Såg värre ut än han var. Jag frågade även om han kände Jocke och det gjorde han. Jocke Tåg var en bra grabb. Enligt Biten så skulle Jocke Tåg aldrig golat. Han hängde inte så mycket med honom men, ja killen höll käften förut när han riskerade en sexårs till åtta års volta och var beredd att ta den för några andra.

Jag la på.

Tomas hade tvingat killarna ner på knä och det stod med händerna på huvudet som om de skulle avrättas. Jag funderade. Det stämde inte. Men sak samma. Gjort var gjort.

- Okej, Som ni kanske förstår så kommer jag aldrig dega en krona, men jag funderar hur jag ska få er att fatta att ni aldrig ska komma tillbaks, sa jag i ett bräde och titta på Robert.

Hans blick var tom och rakt fram. Inget svar.

Jag gick fram till Volkan.

- Vi låter de va, sa jag något lågt.

- Va? han såg undrande på mig.

- Jo, vi sticker, jag tror de hajar.

- Säkert mannen, du måste markera.

Men jag gick framför de två och tittade på Robert.

- Låt det rinna ur sanden, du vill inte starta ett krig, nu när du lagt yxan på hylla.

Han sa inget. Tittade inte ens på mig.

- Vi drar, sa jag till Tomans och han såg lika fundersam ut som Volkan. Men vi drog från platsen. Jag tog deras Dogden och parkarade den utanför Arninge, med sönderslagen ruta.

- Varför? frågade Tomas i bilen in mot Stockholm.

Men jag svarde inte. Ville bara komma hem ett tag. Kankse gjorde fel kanske inte.

Hmm.. ja har ju fått lite mail av er där ute och har kunna lära känna en del en aning. Har fått läsa om vem du är som läsare och det är spretande från olika delar av europa till här i Thailand, från kontor till ungdom, från ex kriminell till aldrig gjort en fluga förnär. Det är lika spännande för mig att läsa om er som ni tycker om mig. Tro mig. Ni som läst mycket eller från ruta ett, ni känner ju mig, ganska väll på ett sätt. Men skulle jag vilja att du känner efter. Tar djupa andetag.

Du sitter ju framför din skärm och läser just detta. Oavsett var du är eller vem du är så ta djupa andetag och känn efter... känn efter vem du är. Blunda gärna några sekunder och bara sjunk in i dig själv....

... Du är du. Men resten av detta blogginlägg så är inte du ”Du” idag så för ett kort blogg inlägg så är du ”jag”. Just det, lämna dig själv för ett tag. Allt runt dig existerar inte just nu. Dina väggar, det rum du är i din kropp, dina andetag existerar inte just nu, för du är ”Jag”. Du har ju en bild av mig innanför din näthinna och den bilden är du. Idag nu så har du han du läst så mycket om under den senaste tiden. Försök föreställa dig det. Jag ska först beskriva min lägenhet som jag hade i Stockholm under denna period som vi måtte ”Robert Tåg och Erik polacken från förra stycket sen så byter vi plats. Du är jag.

Min lägenhet är en två på Östermalm. Den ligger en trappa upp. Hallen är ganska avlång och till höger kommer först köket, av gamal modell. Litet kylskåp, gasspis och vita köksskåp, Ett ganska avlångt kök. Ett litet bord för två. Om vi backar ut ur köket och fortsätter hallen några steg kommer vi till vardagsrummet. Högt i tak vita väggar brun stor skinnsoffa i rak modell. Mörkbruna möbler mot vit vägg. Stot BO tv som man kan vrida på sig om man trycker på ”vrid dig knappen”, en mörk brun låg hylla full med dvd filmer. Golvet är ljuspakett i hela lägnheten. Det är ett öppet vardagsrum med stora fönster och vita långa gadiner. Fortsätter vi fram så kommer toaletten rakt fram men till höger vid den så finns det en dörr. Öppnar vi den så kommer vi in till sovrummet. En dubbelsäng med mörkbrun ram och lika dant här. Vita väggar enkelt inrätt i mörkbrunt möblemang. Mörkbrun sänggavel, ett fönster, vita gardiner och en stor spegel med en mörbrun ram står på golvet. En riktigt stor spegel, helfigur plus mycket mera.

Jag står framför spegeln. Just i denna sekund när jag står där så byter vi plats, så var vänlig kliv in i mig. Du är jag, allt jag skrivit som du läst, har inte jag gjort. Du har gjort det. Alla min tankar är dina tankar. Alla min känslor är dina känslor. Blunda...

Och när du nu tittar så tittar du rakt in i den stora spegeln. Du ser mig. Min kropp. Du är jag. Du drar dina händer över ansiktet och tittar dig noga i spegeln. Jeans, vit enkel t-shirt. Något tatuerade armar och en guldring på höger ringfinger. Tröttheten finns där. Men du har precis kommit ur ur duschen men hunnit tagit på dig kläder. Håret är fortfarande blött och parkett golvet knakar lite när du rör på fötterna. Det har gått fem dagar sedan du träffade Robert och Polacken. Men känslan är rätt. Jocke Tåg hade fått sitt och din handling var berättigad. Även om han nu var oskyldig. Eller? Jo säger spegelbilden till dig och kaffebryggan i köket har slutat att droppa. Tre minuter senare är kaffekoppen fylld och fönstret bakom gardinerna, som vetter ut mot gatan. Vill säga dig något. Någon skrattar, ett kvinnoskratt, där nere på gatan och det låter som höga klackar mot trottoar. De måste kollas. Du viker gardinen åt sidan och kollar ner med koppen i handen. Två kvinnor i tjugoårsåldern klider förbi i klackar och sommar klädsel, solbrillor och långt hår. Sexigt. Vad kan klockan vara, kavart i tolv visar den och om tre kvart är det träffa med Volkan, han har tycligen fått en lista på båtar som någon kille vill ha. Men du kan inte tänka dig själv tillsammans smyga omkring på olika bryggor och leta efter båtar. Kaffet rycker och du står kvar i fönstret. En avslappnad känsla kryper längst koterna på dig. Den smyger på. Du står i ditt eget hem och när minnerna från cellen på Kronan och hur du slapp sitta blixtrar förbi, så smakar plötsligt kaffet betydligt mycket bättre och luften känns fri, att bara kunna besämma att nu ska jag jag gå sommar och kliva ut. Det känns mer än lyx. Väggarna där inne, cell dörren, britsen och fläckarna i taket..

Men vad fan! Det rör sig någon i bilen där nere. Den svarta Saaben. Det sitter någon i den. Personen slängde precis ut en fimp. Du ser bilen snett uppefrån. Kan inte se vem det är som sitter, men någon sitter där. Är det? Har de inte givit upp. Fan du kanske skulle markerat. De Kanske trodde du var blödig.

Shit, personen i bilen luter sig ut och tittar upp mot ditt fönster, du backar men du han se. Det var Robban. Det var hans nylle som stack fram. De jävlarna. Som jävla blodiglar. Stegar fram till byråland och drar fram en Glock, en svart. Kollar magg och lägger den på bordet. Drar fram en skottsäker väst och karborrar fast den över t-shirten.

Fuck, adrenalinet pumpar. De skulle ju kunna komma instormade nar som helst. Västen klar. Drar en grå luvtröja över den. Tar pistolen och du går med bestämda steg fram till fönstret men smyger den sista metern. Ställer dig bakom gardinen och försiktigt skjutet gardinen åt sidan.

De eller han, du har ju faktiskt bara sätt en personn, är kvar. Ser armen nu hänga ut från fönstret. Vad ska du göra? Ringa Volkan.. Precis när luren är famme dyker en mindre röd audi upp och ställer sig bredvid Robban och hans Saab. Du kiar försiktigt ut, håller ett finger på gardinen. Robban snackar med någon i andra bilen. Tummen på grön men du avvaktar vill se vad som händer. Audin kör upp en bit och parkerar i första bästa ficka. Det stiger ut två killar, ser ut att vara ganska stora killar. Känner inte igen någon av dem. Ena har grått skägg och solbirllor. Den andra kroppsbyggare och några år yngre men, man ser i stegen och de varit med. De går fram till Robbans bil som kliver ut. Han verkade vara ensam. Robban går bak och tar upp en kofot ut bagageluckan på saaben. De snackar lite och sedan går de mot din port.

”Shit”. Men de står där nere och väntar på att någon ska komma in eller ut. Du ser bara en av killarna rakt nedanför dig. De andra syns inte.

Grön lur.

- Japp. hör du Volkan säga.

- Snubben med ärret är tillbaks, säger du och kikar ut. De står fortfarande kvar.

- Va?

- Snubben med ärret är tillbaks, med två andra. De står nedandanför min port är på väg upp.

- Jag kommer men jag är i solna nu, mannen så det tar tid.

- Fan, måste lägga på. Och röd.

En äldre tant lämnar byggnaden och de glider in i porten. Du måste agera snabbt. Springer ut i hallen, drar på dig ett par skor utan att knyta och öppnar upp ytterdören ser Tomas present ligga på hall byrån och du greppar den i förbifarten. En hammare, fort. Stänger igen och låser. Hör de komma. De går genom hallen på den röda mattan och snackar. Fort, din puls är hög och adrenalinet mycket. Med pistol i höger och hammare i vänster flyger du fram och upp en trappa. Där uppe stannar du, hukar dig ner och lyssnar. Fan, du har telefenen med dig. Tänk om den skulle ringa. Precis när tanken kom, hör du hur de tre kommer upp och stannar på din våning, någon säger.

- Den jäveln ska få veta att han lever.

De stegar fram till din dörr och knackar hårt på dörren.

- Är du säker på att han är hemma?

- Ja, såg han i fönstret för en timma sen och efter det har han inte lämnat kvarten.

Bara inte luren ringer nu.. du tar föriktigt upp den efter du lagt ner hammaren på mattan i trapphuset. Drar ut batteriet och stoppar den i tåv bitar fickan.

Fan, tänk nu. Vad fan ska du göra? De kommer ju bryta sig in oavsätt, ska du gå ner och sätta Glocken mot någons huvud och be dem sticka? Ska du avvakta, när de ser lyan är tom så kommer de ju förstå jag stuckit och dett finns bara en väg, upp. Om inte.

När de går in så kanske jag kan smita ner, tänker du.

- Han öppnar inte. Säger någon.

- Öppna dörren för fan med benet då och det hörs bryt läten.

- Han är ingen dununge ska du veta och förmodligen sitter han där inne med gun.

- Det skiter jag i, en helt okänd röst. - Han ska få äta min näve oavvett.

Du lyssnar och de lyckas bryta sig in. Dörren brakar till en aning och du går försiktigt ner på huk ett trappsteg, vill se. Du ser till vänster din dörr står på glänt men en av killarna står kvar vid dörren, de andra är inne. Du backar upp igen fan. Vad ska du göra? Du kan inte ta dig ner. Ska du attackera? Men var är bästa platsen? De är tre och du är ensam. Fuck. Efter bara någon minut hör du röster igen.

- Fan han har bara gått upp i rök.

- Måste sätt när vi gått in och sprungit och gömt sig.

- Ja men var faan då.

- Trappan upp. Förmodligen. Är enda vägen.

”Shit”, vad ska du göra? Adrenalintet pumpas och du ångarar dig att du inte markerade ute i skogen. Du måste helt enkelt attackera. Finns inget annat val. Hör hur de hasar sig upp på den tajta spiraltrappan.

Ska du skjuta? Kanske lika bra. Skjuta benen av dem och försöka hoppa förbi och dra ner och ut. Pistolen vilar lätt i handen och du siktar den mot ner mot trappan i andra handen kramar du hammaren. Du hör dina egna andetag... lungorna drar ihop sig och vidgar sig. Västen känns obehaglig. Men du backar. Fan du kan inte skjuta någon här i din egen trappuppgång. Det skulle genast leda tillbaks till dig, nu när dörren är uppbruten och allt. Okej om det varit ute på gatan, men mitt framför din dörr. Du måste försöka få ut skiten till gatan.

Upp, du springer upp för trappan. Har inget i tanken. De går du springer verkar det som. Men den röda mattan dämpar ljudet från skorna och knappt något ljud alls hörs när du flyger trappan upp. Var är hissen? På femte våningen trycker du på hissen. Den gamla Östermalms hissen rör på sig. Men den är snabb. Det knakar hiss och du ser i schaktet hur linorna rör sig.

- Han tar hissen hör du!

Fuck!

Hissen var på våning sju och den kommer ner till dig. Du öppnar upp dörren, drar säkerhetsgallret åt sidan, trycker på B och stänger hissen utan att var i den.

Den tar sig neråt. Du är kvar på femman. De kanske är på trean fyran. Hissen ner och du hör hur de springer ner. Idioterna måste gått på det, du hör hur de kutar ut. Du tar dig snabbt ner och fram porten på bottenvåningen. Kikar försiktigt genom sidofönsterna. De står där ute. Alla tre, vilka idioter.

Men detta funkar inte. Du måste få ett avslut. Gatan är bättre än trapphuset. Inte lika genomskinligt. Djupa andetag. Dags att kliva ut och avsluta skiten. Det finns inget val. Blicken faller på pistolen i högra handen och hammaren i vänstra. Okej, Volkan skulle ändå inte hinna hit, innan de begav sig in igen. De står kvar. Någon rycker plötsligt i porten men den är låst. Okej, det är dags. Jävla skit... Alltid massa problem.. Handen på dörrhandtaget och du slår lätt med hammaren på knappen vid sidan som låser upp dörren. Klick säger den och porten är olåst.....



Kommentarer

  1. Meeeeen!! Spotta ut nästa inlägg fort :)

    Mvh David

    Skrivet av David — 28 Okt 2008, 18:30

  2. Du behöver fan ingen hjälp med ditt skrivande. Antingen är du en naturbegåvning eller så har du tur som en tok.... Jävligt skickligt skrivet, för första gången fick du mitt adrealin att börja spruta lite. Fan vad bra gubben.

    Förlaget har dragit en jackpot, men tro fan inte att du är något bara för det :)

    Skrivet av Farbror Grön — 28 Okt 2008, 18:49

  3. iii skynda nästa inlägg!! Grymt bra!

    Skrivet av Sunshine — 28 Okt 2008, 23:51

  4. Första gången jag läser, men jag är fast :-)

    Finansierar din bok "any time" bro :-)

    Kontoret om 6 timmar så måste kasta in handuken nu...

    /S

    Skrivet av S — 29 Okt 2008, 01:04

  5. Jadu, helvete.
    Kommer fan inte ifrån att jag älskar när du blandar dina inlägg med lite skön action, lika väl som du blandar med känslomässiga reflektioner om livet i allmänhet.

    Det kommer bli galet bra, och hoppas verkligen förlaget inser det också.

    Kanske borde skicka ett mail och presentera mig lite, våran "vänskap" börjar bli lite envägs.. ;)

    Skrivet av Henrik — 29 Okt 2008, 08:29

  6. hehe tror jens lapidus kommer att bli avundskjuk på din blivande bok. ingen slår en självbiografi :)

    Skrivet av torsten — 29 Okt 2008, 11:46

  7. Men kom iigeeeeeeen. Ja har suttit och uppdaterat sidan hela dan, ja pallar inte vänta längre!!

    O du, om jag ska vara du så får du ta och kamma dig lite. När jag såg dig/mig i spegeln så blev ja chockad. Vilken frilla liksom!! =)

    Skrivet av Earthbridge — 29 Okt 2008, 17:47

  8. Framtiden är verkligen ljus. Jag finner knappt ord för hur bra jag tycker du skriver. Jag hoppas du snart kan komma hem till Stockholm.

    Varma hälsningar från en höstkall huvudstad,
    /M

    Skrivet av M — 30 Okt 2008, 01:34

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor