Blogg gratis Logga in

WANTED

27 Okt, 2008

wanted | 27 Okt, 2008 | Huvudkategori | (1932 Läst)

Scareface and some friend

Fri från ett avlångt rum med låsta dörrar. Båt? Vem fan vill ha båtar? Ett ärr dök upp och skiten innefrån skugga efter..

Denna text behöver du inte läsa. Då det är mer ord som jag trycker in för att det ska bli lättare att en okänd läsare ska hitta hit. Genom olika sökmotorer som knuffs m.m. Så blunda. Är en efterlyst yrkes kriminell som arbetat med grova rån, ekonomiska brott, utpressningar, indrivningar och mycket mer. Värdetransport rån för stor slant och det har blivit en del misshandlingar. Bor i Thailand och gömmer mig för Polisen, farbror snut. Mitt liv är våld och jag speglar en verklighet eller min verklighet av den undre världen plus anstalter och vad jag tycker om kriminalvården, fängelser m.m... Välkommen till min värld...

Haft det bra i helgen? Här har det varit som vanligt, kämpar nu med text men det rullar på som aldrig förr. Nam kom ju hem så vi har snackat och det har varit skönt att tala med någon. Vädret är okej, blandning mellan sol och regn.

Kallsnack, när hade man det senast? Förutom här på bloggen.. nej vi kastar oss in i dagens och ja måndag, men det är ju helg efter löning så det kanske finns en del trötta själar.

Here we go foks.. fortsättning på Corridor.

Såg plit Kristian långt bort i korridoren, han såg mig och vek undan in ett ett rum. Höll upp celldörren på vid gavel och hörde ljud innefrån Jocke Tågs cell. Djuriska ljud. Jocke skrek, men kvävdes av en kudde, lät det som. Det lät inte skönt. Men fort gick det. Kikade ut ingen där. Kikade in. Stomen tände eld på trasorna och knubbisen höll kudde över Jocke tåg. Det var blod på sängen och så började de brinna. På cellgolvet. Grabbarna ville inte lämna dna, så de elda upp tyget. Stomen ut och Fraskoman passera mig och jag gick tillbaks till fikarummet de före och så poker. Jocke skrek. Han skrek verkligen som en stucken gris. Stomen och Fraksoman sköljde av sig händerna. Några plitar hördes komma springande och larmet gick. Det lät som brandlarmet.

Askan tittade på mig. Jag tittade tillbaks.

- Golare, sa jag och tittade på mina kort. Fattades en hjärter så skulle jag ha färg.

Flera plitar och ännu flera, några avbröt oss och skrek att vi skulle gå till våra celler.

Ëfter det blev det ett jävla liv. I flera dagar fick vi besök av alla möjliga. Plitar snutar och muddra cell och åter vända ut och in på hela korridoren. Alla var misstänkta och speciellt vi tre. Det blev ett polisförhör men vem brydde sig egentligen. Nu fick plitarna bara en ursäkt till att vara hårda kändes det som och ja, gestapo plit tog i så det knaka. Men de gamla i game:et brydde sig inte.

Hörde två veckor senare att Jocke Tåg förmodligen skulle bli förlamad från midjan och neråt. Raschad var riktigt nöjd och från plank till plank så skulle han skicka in deg när vi tog anstalt. Han visste inte vilka som var med men det var upp till mig hur vi fördelade det. Han degade förmodligen också Kristian.

Men anstalt blev det inte för mig. Inte denna gång. Klev ut som en fri man då utredningen lades ner på grund av bristande bevis. De vittnen som skulle vittna ändrade historia och några riktiga andra bevis fanns inte. Tre månader och arton dagar satt jag.

Ha, min advokat gav mig beskedet och det blev en släppt på stubb. Fick mitt pick och pack mina egna kläder som Volkan lämna in på häktet. Kastade ett ciggpaket till Stomen och kramade de jag ville och skaka tass med andra.

”Stomen”, sa jag ”Sök upp mig sen okej, men du har mitt nummer så slå en pling när du vet var du hamnar så brevväxlar vi.” vi var ju polare sen förr men blivit riktigt nära nu kändes det som. Förut var det bara bekants bekanta och en och annan bira. Men nu något helt annat.

En plit följde mig ner och låste upp den sista dörren. Klev ut i en hall förbi en kur och ut. Stängsel en liten gång och där stod man. Efter nästan fyra månadar korridor. Det doftade frihet, det var frihet, helt underbart! Gatan, husen och luften. Jag tittade upp mot det höga häkteshuset och tänkte på grabbarna där inne.

- Mannen! Sa han och kramade mig.

- Tjena gubben, svarade jag och blev omfamnad av en bergsturk.

När vi hälsat klart bad jag om cigg, gav ju bort mina. Visst sa han och gav men en pinne.

Vi stod där på gatan och småsnacka. Andy satt ju, men det visste jag.

- Vad vill du göra? Frågade han.

- Äta, sa jag.

Och vi drog till mitt stammis hak. Mellis på Nytogert. Klockan var fyra på eftermiddagen och haket öppnade vid tre tiden. Ett litet hak men jag gillade stället tungt och åt säkert här tre gånger i veckan.

Väll ute på uteserveringen med en stek och kall öl, berättade Volkan om vad som hänt på utsidan. Han ville vi skulle lägga deg på en affär en koks deal men han kände mig och det räckte med att jag tittade på honom, så fatta han nejet.

- Ge mig något annat, sa jag.

Han funderade. Men det kom inget och jag skar stek. Underbar stek.

- Kan du något om båtar? sa han efter ett tag.

- Båtar? Jag tittade på honom.

- Ja, mannen. Båtar, känner en kille som degar bra för motorbåtar.. vi behöver bara baxa dem och köra dem till ett ställe och så plockar han upp dem och degar. Duktigt med deg.

- Hur mycket då?

- Nja jag vet inte, mannen jag kan ju inte båtar men jag hörde bara det här, ja var ju inte riktigt intresserad. Men ja.. jag kan ju kolla.

- Kolla det. Jag tuggade stek. - Hellre båtar än koks.

- Jag vet han tar dem söderut, sa Volkan och jag bara njöt av friheten. Men rastlös som man var och deg måste man göra så var allt av intresse. Men båtar? Det var de sista jag trodde skulle komma ur Volkans käft.

Tiden sprang på och jag saknade Andy. Hängde med Volkan och en lirare som hette Tomas. En svensk jugge som ville bli stor men han var mer hetlevrad än smart. Tomas va okej. Verkade lojal. Han och Volkan passa ihop som helan och halvan. För han var liten och mager men vass i humöret som fan. Det blev inte mycket knop gjorda, hade tappat lite drivkraft och en vecka ute så satt jag på Medis. Vänta på en tjejpolare. På Skräpet. Det var mitt på dagen och vi skulle ta en öl och snacka skit. Satt på uteserveringen och lapa sol. Var tidig, hon skulle dyka upp om tio men kände jag henne rätt som kom om då om en halvtimma. Men jag hade inget emot att sitta själv ett tag. Jag blundade och kände hur solen låg mitt i ansiktet. Men själv skulle man inte bli och skugga blev det.

Fan någon stod ivägen. Jag öppna ögonen och såg två män skymma solen. De stod vid mitt bord och stirra på mig.

- Vad? Sa jag,

- Är det du som är... de sa mitt namn?

- Det beror ju på vem som frågar, sa jag och undrade vilka fan det här var?

De satte sig vid mitt bord och jag såg deras ansikten bättre. Den ena var tatuerad som fan och hade kort klippt svart hår. Något spetsigt nylle, såg han låg i träning. Den andra en aning större och bredare. Inga tatueringar som jag såg men ett stort ärr från ena örat och det kila ner under t-shirten. Helt kal på skallen.

- Vad vill ni? Sa jag och var beredd på skit.

Han den större med ärret svarade men en grov röst, hes röst;

- Var det du som förlamade Jocke Tåg?

- Fan vad ni snackar gåtor? Svarade jag irriterat och jag började bli förbannad. – Tugga på vad fan ni vill istället!

- Vi är Jockes polare, sa samma man.

- Jaha och ni vill vad?

- Du vet att Stomen och Fraskoman fått sitt inne på kåken? Sa den andra.

- Så ni ställer er bakom en golbög? Jag var beredd på att det skulle smälla när som helst. - Snacka om att välden börjar bli skev, la jag till.

- Han var ingen golare, sa den grovröstade.

- Nej och tomten springer omkring i string.

Sngelade runt, omgivningen. Bordet bredvid satt en ung tjej ensam och som jag tidigare hade hon huvudet tillbakalutat och njöt av solen. På andra sidan satt två unga killar och var inne i att tala om helgens bravader såg det ut som. Fisken var så här stor. För övrigt var det ganska mycket folk. Strax över lunch en sommarvardag mitt på Medis.

Vad händer? Ska de inte göra något eller säga något? Hade de velat spöa skiten ur mig hade de redan gjort det. De ville något annat.

- Jag väntar sällskap, så ska ni bara sitta där och apa. Kan ni ju ta ett eget bord.

Nej grova blev irriterad och lutade sig fram över bordet och höll upp ett finger.

- Hörru du.. du är en riktig komiker va. De andra satt, så de blocka vi innanför, men du är ute så du kommer få dega.

Nu började jag bli riktigt irriterade. Men jag behöll lugnet. Tog en klunk av min öl.

- Så du menar att ni kommer att pressa stålar av mig för att jag spöa en jävla golbög. Och ni tror att ni kommer att få deg..!? Fan undra vem som försöker vara Jonas Gardell av oss, sa jag. Stirrade in i den grova killens ögon.

Vissa har det vissa inte. Det svarta, hatet. Saknaden av empati, djupet av våld. Det brukar synas i ögonen. Det brukar vara blankt, svart och man undrar om man redan är körd. Men den hör killen hade det inte. Han var inte den där granithårda som han försökte vara. Han ville så gärna men det fanns en tvekan, en rädsla som han så många gånger slagits med.

- Jocke vill ha hundra lax för förlamningen, sa han sammanbiten.

- Glöm det, fan stick nu eller gör något, svarade jag och lutade mig tillbaks. Kände solen och blundade. Men jag hade dem under full kontroll. Vill se hur de reagerade. Jag spände hörseln och skulle höra så fort en av dem rörde sig. Det låg en kniv och gaffel på bordet, som dög alldeles utmärkt till mycket.

Jag hörde hur de reste sig upp, stolarna ut och jag tittade med ena ögat.

- Hundra lax, om en vecka, sa de igen och gick.

Fan värdens sämsta utpressare. Borde markerat eller gjort något varjefall. Dragit en gaffel i benet på mig eller åtminstone vällt ölen. Men man ska inte underskatta någon. Jag ringde runt lite och ville veta om Stomen och Fraskoman åkt på stryk. Stomen satt på Hinseberg och Frasko satt kvar på häktet. Efter ett antal många samtal hade jag fått det bekräftat, båda hade åkt på skit, ganska mycket faktiskt.

Fraskoman var väll en sak men Stomen var inte den som tog stryk, det skulle till en del för att han skulle åka på pisk.

En tjugo minuter senare kom Skräpet och vi tog en öl, jag försökte skjuta bort skiten för tillfället, ville njuta av stunden. Men den låg där i bakgrunden och grodde.

”Gubben är något fel eller?”

”Nej då inte alls, strunt i det.”

Nej det var Medis nu två komiker skulle inte få förstöra min dag med Skräpet och vi lapa sol, drack en till och tog en promenad längst Götgatasbacken, ner till Slussen över till gamla stan och vi satte oss på kajen. Kunde det bli bättre, jo kanske men jag sket i det.

Dagen efter snacka jag med Volkan och han hade ingen aning om vilka det var, ingen visste. Jag hade inte känt igen dem. Hörde runt lite på gym och bland dörrvakter om killen med ärret. Men ingen visste. Veckan gick och på dagen gick jag jag beväpnad. Hade nu fått napp. Började morgonen med kaffe på seven eleven vid Stureplan. Klockan var tio och jag hade ett möte med Erez en kurd som var rätt tung. Han hade tydligen gjort någon affär med en svensk kille som hade ett ärr från örat ner på hela halsen. Skulle också träffa upp Tomas, den hetsiga juggen. Han hade proppsat på att få hänga på mig under dagen, om de skulle dyka upp. Erez och jag skulle mötas mötas på Sveavägen utanför mac Donalds. Tomas dök upp i en Audi A6, mörkblå med tonade rutor. Min bil var på mecken, något fel med kopplingen och självklart skulle de hitta tusen andra fel. Man skulle bli skinnad, men vad skulle man göra. Kände som jag satt i rullstol, var handikappat utan bil. Tuben fanns inte i denna värld. Jag hoppade in i Tomas kärra och han sa det var kusins.

Vi åkte bort ill Donken och Erez kom fem minuter senare i en grön Jaguar. Vi hälsa och först snacka om väder och vind, polare och lite annat. Tomas höll sig i bakgrunden. Han verkade gilla att leka bodyguard.

”Om samma gubbe det är.” sa Erez.

Jag lyssnade med armarna i kors och tittade på honom. Han kunde varit i fyrtioårsåldern. Ganska smal men gav ett intryck av lung, rättvis men hård.

”Det inte är någon. En snubben skyldig mig stålar och jag gav uppdraget till Romeo en kille. Han ja, tog med sig denna med ärr.”

”Vad heter han, kommer du ihåg det?” frågade jag.

”Roger eller Robert tror jag,” det vara ungefär ett år sen. Han jag veta bodde i Skåne ett tag. Kommer ihåg att han fråga om jag varit där.”

Det måste vara han, tänkte jag, Jocke Tåg hade ju mycket att göra med Söder. Jag tände en cigg och vi snackade vidare lite men Erez visste inte så mycket mer och den här Romeo var död. Omkom i en bilolycka för ett halvår sen. Så han kunde vi inte fråga.

”Tack Erez”, sa jag.

”Inga problem gubben.”

”Du förresten fråga jag, ligger det deg i båtar?”

”Båtar? Vad är det?”

”Ja båtar som i ja, segelbåtar eller motrobåtar.” sa jag.

”Aha jag tro det var nytt slang för nått knark. Inte vet jag gubben. Men det göra det säkert”

Vi sa hej då och han drog iväg i sin eleganta jagga.

Tomas fråga på och jag svarade Roger eller Robert.

Lunch på en kina, det blev foder med pinnar och sedan skulle vi möta upp Volkan. Men Volkan ringde och sa att han kunde inte komma. Hans var tvungen att åka ut till Vaxholm. Skulle träffa båtkillen.

Ja, vad skulle vi göra. Vi stod på odengatan och jag tittade åt båda hållen. Hade ju hoppats få ett nummer att ringa på av Erez. Men det fick man ju inte och själva känslan att inte ha kontroll var lite icke lustig. Tomas stod med armarna i kors, solbrillor och var beredd.

Men inget hände. Förra gången måste de följt efter mig och då måste de ha någon utgångspunkt, förmodligen visste det var jag bodde så de kanske vänta där.

”Vi drar hem till mig” sa jag.

Audi A6, Odengatan in mot Östermalm och parkera utanför mig. Såg direkt. De satt i en svart Dodge. Kände inte igen bilen och de var inte osynliga direkt. Bilen var inte tonad och vi satt cirka fem bilar bakom. Men jag såg de satt högt i Dogen. Vi satt kvar i bilen.

”Gå ut du” sa jag. ”Gå in i min lägenhet jag. Jag vill se om de följder efter dig. Vi latjar lite med dem. Verka nojig. Kolla dig omkring och sedan ta en väska i min garderob och stoppa ner lite kläder, kom ut. Men försök få deras uppmärksamhet.” ”Som om jag skickat dig för att hämta.”

Han hajade. Jag gav han nycklarna och han frågade portkoden.

”Tre små grisarna är jagade av Bond. 3007”, sa jag.

Han gjorde som jag sa och var lite extremt skum, men det funka. Jag klättrade bak i baksätet och sjönk ner bakom stolarna. En av killarna gick efter och han ta dörren innan den stängdes igen. Det var inte ärret. Tio minuter senare kom Tomas tillbaks ut med en svart väska, han kollade sig omkring och gick mot bilen. Hans förföljare kom ut och gick mot dodgen. Vi drog iväg, jag gömd och Tomas körde. Dodgen efter.

”Vart ska jag köra?” frågade han.

Jag funderade lite. Kör norrut. Jag drog upp luren halvliggandes bak och tryckte grön lur.

Ringde Volkan. Frågade när han var klar. Han skulle precis träffa killen, så om en timma kanske. Det skulle träffas vid någon restaurang ute på vaxholm. Jag berättade läget om vårt följe och han blev nästan glad. ”Ta dem hit, ta dem hit mannen.” sa han upprepandes gånger och vi beslöt att vi skulle snurra runt och hålla oss på norra sidan och mötas upp om cirka en timma.

”Dra till Arninge”, sa jag.

”Arninge?” sa han.

”Ja, kör ut på Nortäljevägen och åk bara rakt fram.”

”Nortäljevägen?”

Suck från mig men jag förklarade och han förstod inte. Men vi hamnade tillslut där ute vid Arninge centrum.

”Och nu då” sa han efter han parkerat.

”Gå in och handla eller något jag ligger kvar här, jag ringer när turken ringer.”

Så blev det och denna gång följde både ärret och den andra killen efter. Turken hade skynda på och ringde bara tio minuter efter vi landat i Arninge. Vi bestämde träffas på samma parkering vi en gång tog Kiam till. En parkering påväg ut mot Vaxholm. Den var bra. Öde halvt i skogen och ingen insyn från vägen.

Jag ringde Tomas och han stod i kön till Jula. Handlade en hammare. Han hade hört att jag brukade spö folk på kåken med en hammare och tänkte ge en present.

Låg där i baksätet när vi drog ut på vägen mot Vaxholm. Hörde motorn gå och frågade om de var efter. ”Japp” sa han och gasa på. Vägde hammaren i handen och det blixtra till gamla kåk minnen. Det kändes skumt det här, var aldrig kul att ha folk efter sig, men på något sätt var man tränad i liknande situationer. Pulsen var lite högre än normalt och jag gillade ju inte våld egentligen, men valen var få och hellre attackera än vara offer. Det bästa var nu att jag hade kontroll över situationen. Just det att inte veta, noll koll. Kunde gnaga ben väldigt ont. Men nu satt jag på korten och var det inte färg så var det kåk. Denna gång skulle de få se.

Efter en kvart blev det höger och grusväg.

”De är efter och ja.. jag tror jag ser Volkans bil efter dem.”

Perfekt tänkte jag. De är låsta nu. Jävla idioter. Bilen stannade och det blev tyst.

”Nu då?” sa Tomas.

Utan att kika bak öppnade jag dörren och klev ut. Parkeringen såg precis ut som förut när vi skjutit Kiam i benet. Men då var det höst och natt, nu var det sommar och dag. Dodgen tvärnitade när de såg mig och bakom stannade Volkan....

Sorry foks. Sa ju två delar men man vet ju liksom inte.. ni får hänga kvar på klippan tills imorgon... vi kör lite gott och blandat nu för tiden med mix av storys och djup. Lite för alla kanske man kan säga. Men tack igen för alla kommentarer och alla mail! Tårta varje gång!

Nu ska jag fortsätta på boken och ni ja... have a nice måndag kväll..



Kommentarer

  1. spännande .. as usual ..
    Keep it up Brother !

    Skrivet av Stefan — 27 Okt 2008, 16:35

  2. du mannen! Underbart!

    Skrivet av mange — 27 Okt 2008, 20:53

  3. Hundra pix för en kollitillvaro, är inte det billigt? :)

    Skrivet av Farbror Grön — 27 Okt 2008, 22:08

  4. GRYMT! Spännande till tusen.. Du verkar ha haft mycket kontakter samt mycket minnen från waxholm.

    Mvh David

    Skrivet av David — 27 Okt 2008, 23:45

  5. Ja du, senaste inläggen har det blivit en mixtallrik.
    Men det vore ju nice om du hade nästa redo att flåsa upp under dagen så man får sin dagliga dos. :)

    Ha det bra

    Skrivet av Henrik — 28 Okt 2008, 08:58

  6. Guld!

    Skrivet av M — 28 Okt 2008, 21:10

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor