Blogg gratis Logga in

WANTED

22 Okt, 2008

wanted | 22 Okt, 2008 | Huvudkategori | (1932 Läst)

Friend

Satt vi bryggan. Vattnet kluckade och slog mot bryggkanten, en sommarnatt för länge sedan. Månen speglade sig i vattnet och mina ben var raklånga..

Denna text behöver du inte läsa. Då det är mer ord som jag trycker in för att det ska bli lättare att en okänd läsare ska hitta hit. Genom olika sökmotorer som knuffs m.m. Så blunda. Är en efterlyst yrkes kriminell som arbetat med grova rån, ekonomiska brott, utpressningar, indrivningar och mycket mer. Värdetransport rån för stor slant och det har blivit en del misshandlingar. Bor i Thailand och gömmer mig för Polisen, farbror snut. Mitt liv är våld och jag speglar en verklighet eller min verklighet av den undre världen plus anstalter och vad jag tycker om kriminalvården, fängelser m.m... Välkommen till min värld...

Tittade mig omkring. Mörk ute, trafiken på gatan var glest. Min gata här i Thailand. Klockan tre på natten. Några mopeder drog förbi. Sång hördes från en svartglasad karokebar. Jag måste promenera, benen var stela. Tofflade fram. Den spruckna asfalten är mer sprucken på nätterna, då gatan är tom. En tv flimrade i ett betongblock och några män skrattade ifatt. Passerade mitt lunchhak. Så trött på kyckling, tänkte jag. Urusel ekonomi, trasig inombords men idag, eller i natt som det var så mådde ja ändå bra. Trots mycket. Hade precis talat med min mor på skype. Ni vet när jag talar med familjen så är det skype och det är alltid min farsaballo. Han talar ja, för talan för alla andra. Har inte snackat med morsan på över tio månader. Men hon brukar stå i bakgrunden och lyssna när farsan och jag bubblar på om allt elände. När jag mailar farsan så ber jag honom dämpa fallet och allt dåligt inför morsan om ni förstår. Men nu skulle farsan ringa en viss tid och han blev försenad, gjorde saker som inte kunde hjälpas. Men skype tutade ”ringa”.
Det var morsan som ringde. Höll på att ramla baklänges när jag hörde hennes röst. Men vi pratade på en halvtimme om inte allt för tunga grejer. Utan det var mer,
”Har du fått adresserna från pappa?”
”Nej vilka adresser?”
”Jo, jag hade tagit fram adresser bland annat till svenska kyrkan, tänkte du kan gå dit och få prata lite svenska. Du behöver ju inte uppge ditt namn, utan det kan vara skönt att bara prata.”
”Nej, det har jag inte fått än.”
”De serverar ärtsoppa också. Jag ser till att du får dem via mailen.”

Ja, det pratade vi om och mycket mer men ändå inte. Ja vi är inte kristna på något sätt men tanken var god, väldigt god.
”Pappa, ringer dig imorgon förmiddag och ta hand om dig gubben.” sa hon efter en halvtimme allt möjligt.
Vi la på. Kändes bra, på många sätt. Kände för att promenera då, så nu går jag gatan i natten. Önskar jag hade en mp3, men det kanske är för mycket lyx. Skulle vilja lyssna på gamla nostalgi låtar och bara glida. Musik gör mycket ibland. Svängde höger, mer action på denna gata. Mer trafik och fastän klockan snart var morgon så var det mycket. Men inga barer och turism. Nej jag bor långt bort från den trängseln. Nej, det var rörelser på thai vis. Små matstånd och lite kläder, ett internet cafe lös. Mopeder och taxi. Dofter och ibland stack det till och ”håll andan”. Men varje gång jag passerade ett matstånd blev det bättre. Tofflade rakt och funderade på ja, dig.

Ja just det på dig som läsare. Jag undrar egentligen vem du är. Har ju fått lite mailkontakt med någon och lite myspace. Men oavsett kontakt så funderade jag på dig. Satt tidigare på ett internet cafe idag och såg att en kille, tror det är en kille. Han streckläste. Titt som tätt så kom det en kommentar. ”Du skriver helt fantastiskt!” ”Streckläser kan inte sluta, hela dagen har gått och kanske natten kommer gå!”, typ så dök det upp, korta kommentarer i inläggen och jag såg hur han eller hon, klättrade upp får stegen av inlägg. Ja, det var du M. Tack för dina ord. Men jag tänker på er alla eller just du som läser nu.
Vänta en sekund, ska bara som Alfons... köpa en mandarin.

Så ja, fem baht, typ en krona. Fick två runda.
Jo, det jag funderar på. Om du hängt med från square one så känner du mig ganska väl men ändå inte. Du har fått en bild av mig kan jag tänka mig. Undra hur den bilden är? Du har kanske fått en bild hur jag ser ut eller hur jag är. Ja, jag har ju inte nämnt en bokstav hur jag ser ut men man får ju en bild. Tror jag sagt ”Normal”. Men du har ju hängt med i mina tankar och funderingar och speciellt i mina äventyr. Så du vet ju vad jag gjort. En handling speglar ju en person och jag försvarar inte saker jag gjort men, ja, hur ska man säga. Jag känner mig inte ond. Men jag hoppas på något sätt du er bakom handlingarna. Förstår det kan vara svårt men ändå. Får ju sova spikmatta eftersom jag bäddat hårt och jag tar det. Det är tungt men jag tar det.
Men mina tankar vandrar omkring dig nu när jag går gata. Oavsett kommentarer eller inte så finns du ju där. Någon måste ju stå för ja, snart trettiotusen träffar eller vad det kan vara. Du är ju en av de som läser min text och eftersom du är kvar så kanske du tycker om det du läser. Eller så är du kvar för att ja, hata mig. Men det tror jag inte. Du kanske inte har något tycke alls utan diggar bara hänga med på några äventyr. Intressant helt enkelt. Men jag undrar vem du är? Har ju fått lära känna en lite bättre. Men ja, vem är du som läser just nu?
Du ska veta att man blir lite koko i bollen att vara så solo som jag är och ibland så snackar man med sig själv. Men det hör väll till, kanske. Jag menar skulle vara konstigt om man va på rymmen och allt bara var en tango på lackat golv.
Så, du sitter nu och läser dessa ord. Men var? Hemma på jobbet eller ja inte vet jag? Familj? jobb? Studerar du? Lärare kanske. Mekaniker, byggare? Kontor? Någon hade ju båt i Vaxholm. He he. Hur ser du ut?
Nu när jag stegar fram med mandarin för två så skulle det vara trevligt att tjit tjatta lite strunt. Gå gatan ner och jag skulle visa dig runt. Här brukar jag ta till höger, men gatorna där inne ska man inte gå på i mörker. Ser du där borta? Där är mosken, jo man kan se den om du kikar mellan husen. Skulle faktiskt vara stolt att visa dig min gata. Den är trasig men ändå. Här brukar jag äta lunch, ja kyckling och seven eleven har gummiburgare. Vi skulle kunna ta en öl på en litte hak, då skulle jag visa dig ett litet ställe som jag gillar. Har inte varit där på evigheter nu, men det är helt okej. Men jag skulle vilja visa dig gatan under dagen. Då är det ös. Alla smågator som går bakom är fulla av liv de också. Jag lovar. Du ser inte det härifrån men det lever. Självklart skulle jag visa dig mitt rum, fastän det inte är mycket att se och min balkong. Mosken, vi var ju självklara att sitta balkong tills bönerna började. Hade vi tur så skulle vi stöta på Fatti.

Ja, nu när vi ändå sitter har kan jag ju ta svar i kvadrat. Skål på dig.
Jo hur var det. DOOBA så här ligger det till. Jag har kontakt med mycket få personer och har ingen kontakt helst med den undre välden. De jag har kontakt med ät min familj, en vän som är svensk, men bor i USA och Timo. That´s it. Har ingen aning om hur reaktionen är. Men jag namnger ingen kamouflerar texten och ja, du vet. Tydligen så kan vi säga att M W plus och minus lika med. Och att andra kan också. Men jag vet inte alls hur folk tycker och tänker. Har fått en del hårda av vissa i några forum. Dock ej bekanta. Men jag har också fått ros. Men jag vet inte, har som sagt ingen kontakt. Du ser rummet bakom draperiet, det är mitt rum och här lever jag.
Henrik, du undrade angående förlaget. Jag har fått tummen upp, att skriva på och att förläggaren absolut tycker att vi kan samarbeta. Vi håller på, men jag kan inte säga mer nu. Men så fort jag vet så säger jag till. Jag har skickat in olika förslag på text typer olika skrivsätt och jag väntar på vilken personen tycker är bäst. Det första utskicket gillades och ska redigeras. Dock ej det jag gav er. Vet inte så mycket mer. Men så fort jag vet ropar jag till.

Men nu är du ju inte här på min balkong och jag kan tyvärr inte ta mig någonstans. Du sitter ju framför din dator och jag är i mitt rum, kanske pladask madrass och nyllet rakt i kudden. Men det skulle vara nice att tjit tjatta om väder vind, strunt i bunt och mycket mera över en kall på min balkong. Ja den är ju inte stor men har du tagit dig hit så finns det plats.

Man kanske skulle ta sig till kyrkan någon dag ändå. Vet inte hur det skulle vara eller kännas egentligen att snacka. Har ju blivit lite osocial på senaste tiden. Jag var den där killen som höll koll och schack på över trettio pers, peka med hela handen och gav beröm. Nu, ja .. helt annan känns det som. Men sak samma. Vi lämnar balkongen och kilar vidare till ”en” sak.


Ni vet Andy.

”Vem är det” frågade jag Mange.
”Andy han är värsta strulputten.”
Vi var tretton, bara några cent höga. Satt på en bänk utanför skolan. Skolan var lektion men inte för oss. Lärarna brydde sig inte längre om varken Mange eller mig. Fastän de sa jag var begåvad så var jag omöjlig. Bortkastad talang. Japp, redan då så kastade jag bort mig själv. Tittade på killen som Mange sa hette Andy. Tanig kille, smal, ljus spillivink. Han åkte cirkel med en ciao moppe. En röd med rosa prickar. Helt själv, vad gjorde han på våran skola.
”Känner du honom bra?” undrade jag.
”Nej inte alls jag vet bra vem han är.”
Sommar och solen stod högt. Dofta mat från matsalen, lunchen skulle kicka igång om cirka en halvtimma. Fullt ös då på skolgården.
Han med den rosa prickiga moppen styrde mot oss och bromsad in någon meter framför. Vi tittade på varandra.
”Har ni cigg?” frågade han.
”Nej tyvärr” sa jag ”Din moppe?”
”Nä, snodde den för några dagar sen” ”Varför sitter ni här?”
”Finns inte så mycket att göra” svarade jag.
”Du heter Andy va?”, frågade Mange.
”Japp.” ”Ska ni med ner till torget, tänkte sno lite glass.”
Mange och jag tittade på varandra.
”Varför inte” sa jag ”Finns ju inte många knop att göra.”
Så vi drog iväg tre på en röd moppe med rosa prickar. Andy körde jag satt lågt mellan benen på han och Mange satt bak...


Femton år höga. Hade tagit oss till Södertälje.
”Ni ser ju inte ut som arton.” ”Har någon av er körkort.”
”Nej glömde hemma, korta i växten förstår du, små ben.” sa jag.
Han tittade på mig och Andy och torkade bort oljan på händerna på en grå trasa.
”Okej då, följ mig ner i garaget den står här nere bland de andra bilarna.”
Jag och Andy följde mannen med våra små ben, ner i garaget. Mannen en sliten bilförsäljare i södertälje, mekaniker och förmodligen mer.
”Kan du köra”, viskade jag till Andy.
Han nickade.
”Okej, här har ni åket. Mazda 626:a”
Jag degade fram sextusen femhundra och han tog emot, lite papper och sedan hoppad Andy in i förarsätet och jag fram i passagerarsätet.
Nyckel, motor igång, gasa, koppla, växla gasa och vi rullade upp för utfarten.
”Fan Andy du kan ju köra.”
”Jag sa ju det”
Ut på gatan. Var ligger Stockholm undrade vi och åkte helt fel.


Sexton, finniga och jävliga.
”Shyyy”, sa jag. ”Hörde du något?” min röst var viskande. Såg inte Andys ansikte bara hur huvudet skakades i mörkret. Det var kolsvart. Vi hade dragit ett fönster lite lätt och öppnad ett fönster. Villan var skrämmande, spännande och vi jagade allt vi kunde få tag på. Aj, fan jag gick in med smalbenet i något.
”Andy var är du?” viskade jag i det svarta.
”Här borta” såg hur han öppnade kylskåpet och det lös.
Jag smög bort till honom.
”Fan ska du äta?” viskade jag fram
”Nej okej då skit i det, vi går upp på övervåningen”
Försiktigt smög vi upp men halvägs upp i trappan..
”Jag hörde något”, sa jag lågt.
”Va” ”Vadå”
Plötsligt tändes det i ett rum på övervåningen och ljuset trängde ut i korridoren där uppe.
”Shit” ”Spring!”
Vi halkade ner, trillandes knut i varandra, dunder och brak ner för trappan, gled på vardagsdrumsgolvet mot fönstret som stod öppet. Andy kastades sig ut som en cirkusakrobat. Kunde svära att det såg ut som han gjorde saltomentar med skruv eller vad det heter. Snyggt var det varjefall. Själv slog jag i knät i fönsterkarmen och fastna i ros och busk. Men kuta gjorde vi...


Samma år.. Österråker häktet för mig.

Hej Brorsan!
Hoppas det är bra med dig. Förstår om det är jobbigt. Men stå på dig! Vet inte om du kommer få det här brevet, Jag vet inte var du sitter men jag skickar ett brev till alla häkten och ungdoms hem jag hittade i katalogen. Önskar det var jag som satt istället. Hur länge fick du? Hur är det där du är? Vad gör du? Tyvärr kan jag inte skicka pengar det skulle bli för dyrt att lägga ner stålar i varje kuvert. Men när jag vet var du sitter så kan jag skicka in lite till dig om du behöver. Vi tar hand om allt här på utsidan. Hoppas du kommer ut snart, det är tomt utan dig brorsan. Här är det som vanligt. Du vet det knallar. Funderar på att skärpa till mig men det är inte alltid så lätt.

Men skriv till mig så jag vet var du är! Så skriver jag tillbaks!

Din vän och brorsa Andy!


Några år senare.
Telefon låg i örat på mig och jag stod ute på morsan och farsans balkong. Hade dragit ut Cobra telefon dit. Ville inte de skulle höra.
”Hur fan är det!” sa jag när jag stod utan räckhåll.
”Jo det är fan tungt. Fick ju tre och ett halvt år” hörde jag Andy säga i andra enden av tråden.
”Jo, jag läste det i expressen, du var ju med på löpet och det slutade aldrig att skriva om dig.”
”Nej jag har förstått det, nu kan jag varjefall ringa”, sa han och rösten lät tung.
”Vad det än är, så säg till, jag ställer upp för dig”
”Tack”
”Behöver du stålar?”
”Nej det är lungt, tänk inte på det, morsan och farsan skickar in.”
Det blev tyst, jag kände mig dum på något sätt, dåligt samvete för att jag var fri och Andy bakom lås i över tre år. Hade ju inte varit med på hans grej men ändå han var ju min polare.
Vi snackade om allt möjligt som polare gör i en kvart. Sen var han tvungen att lägga på.
”Andy”, sa jag
”Ja,”
”Säg till, vad som helst jag ställer upp på dig”
”Jag vet, tack. Måste gå men jag ringer sen”
”Gör det ta hand om dig”
Vi la på, det blev tyst och tomt.


Fyra år later.
”Fan Andy vi lyckades!!”
Han satt i soffan och degen låg på bordet. På kassa påsarna stod det innehållets totala summa. En snabbräkning så var det över sexhundra tusen ungefär.
Jag tände en cigg fast tjejen inte gillad att jag rökte i vardagsrummet.
”Fan, vad ska du göra för din del?”, frågade han och öppnade en genomskinlig påse. Degen ut på soffbordet och han räknade.
”Jag vet inte, har ingen aning?” ”Du rå”
”Jag sticker iväg en sväng till Thailand kanske” ”ska du inte med?”
”Kan inte du vet tjejen skulle bli galen” svarade jag och tittade på klockan, hon skulle komma hem om en timma.
”Jag vet”, sa han ”Jävla toffel!” han skrattade och räknade stålar.
Jag ställde mig och kollade ut genom fönstret. Rånet hade gott helt smärtfritt. Så nu hade man lite deg, ska kanske ta tjejen ut på restaurang idag, tänkte jag och tittade på Andy.
Som ett litet barn, men vem var inte det när det var Julafton om bara några dagar.

Några år senare.
”Fan akta bakom dig!”, skrek jag och några stora killar kom bakom Andy. Han vände sig om och drog en stol i huvudet på den ena. Jag var fullt upptagen med att veva flaskan. Det var ju hur många som helst.
”Kom du!” skrek jag och viftade med den trasiga flaskan.
”Hur många är det egentligen” hörde jag Andy skrika i ryggen.
Vifta med flaskan och den drog i kinden på en snubbe. Han ryggade tillbaks och blödde. En annan kille kastades sig över mig, jag lyckade få upp ett knä. Tror de träffad hundra procent pung. Han vek sig bara. Hörde i ryggen hur Andy tummulta. Släppt flaskan och tog tag i en kille som måtta ett slag mot mig, ducka och skalla. Shit måste träffat hans panna, det gjorde för jävligt ont själv. Vände mig om såg hur Andy låg i underläge, på golvet men en stor bjässe över sig. Drog en fotbolls spark och ingen tåfjutt direkt. Rakt i skallen på honom. Han vek undan och Andy upp.
”Fan vi måste nog tagga” sa jag
Några killar stod på avstånd, en med en biljardkö. Alla andra hade backat. Vi hade utgången bakom oss, raka vägen ut nu eller?
Andy tog sats och kastade sig på killen med biljardkön.
”Shit”, tänkte jag och dök efter. Hamnade i hög på golvet och en kille slog mig i sidan, men det kändes knappt. Jag drog en höger halvsittades och skallade en kille som låg under. Träffade honom över örat. Hörde ett skrik och Andy hade klippt till en kille som skulle ge sig på mig med biljardkön som hat tagit. Nu då? Var det flera? Jag ställde mig upp. Lite groggy men okej. Några vakter kom springandes mot oss...


Ytterligare några bast.
Satt i soprummet. Jag Andy och en annan kille vid namn Hakan. Vi skulle råna en värdetransport och var gömda i ett soprum tung beväpnade med Ak4:or. Hade bytt lås på dörren så ingen kunde komma in.
Vi väntade. Minuterna gick sakta.
Trängde bort alla tankar som kom. Tittade på de andra. De var fokuserade. Tomma i blicken. Hade handen lätt på dörrhandtaget. Några snabba steg hördes tätt inpå dörren. Men försvann. På avstånd hörd jag hur två kvinnor talade men jag kunde inte höra vad de talade om. Några steg igen.
Plötsligt drogs handtaget ner och jag rykte till. Drog bort handen från dörrhandtaget som om det var skållhett. Någon försökte öppna. Hörde skrammel med nycklar. Och så handtaget ner igen. Men dörren var låst.
”Maggan, har du nyckeln till soprummet?” hördes. En ganska grov mansröst. Jag såg skuggorna vid dörrspringan, nere vid golvet. Jag tittade på Andy. det enda jag såg var två ögon och en mun.
”Nej” hörde jag en kvinnoröst säga, mer avlägset. ”Du ha den”.
”Men den funkar inte”, sa mannen.
Hörde hur ett par klacksteg kom närmare dörren. Mer skugga. Skrammel vid låset.
”Konstigt”, sa kvinnorösten.
”Klas, måste ha bytt lås”, sa mansrösten.
”Konstigt” kvinnorösten igen.
”Faan då måste jag ju släpa upp skiten igen.” mansrösten.
”Men där borta kommer ju Klas!” sa kvinnan.
Det blev tyst. Några steg som försvann bort.
Faan, svor jag för mig själv. Tittade på de andra. Hakan kramade sitt vapen. Andy håll i yxan och hade väskan i andra handen.
Någon minut senare.
En ny mansröst. Nys skuggor vid dörrspringan.
”Nej jag har inte bytt lås.”
Skrammel i låset. Dörrhandtaget drog ner. Lite ryck i dörren.
”Mycket konstig” samma mansröst.
”Jaa,”, sa den andra mansrösten.
Hörde kvinnan snacka i telefonen i bakgrunden. Det kändes som de båda männen bara var någon centimeter från mig.
Min andetag var tunga. Skuggorna försvann men jag hörde hur de talade bara några meter från dörren.
”Väldigt underligt, vad jag vet så har inte Elisabeth beställt någon låssmed heller.”
Plötsligt knastra det till i walkitalking.
”Den är här nu” "Den är här nu”.
Mina sinnen skärptes. Adrenalinet pumpades upp på ett kick. Försökte ta djupa andetag.
Tryckte in talknappen.
”Uppfattat”
Nu var det frågan om sekunder eller minuter som vi skulle höra ett ”NU!”
De andra ställde sig upp bakom mig jag halvsatt. La handen på dörrhandtaget. Hakan satte fingrarna på låset. När Flussen skulle säga ”nu”, skulle Hakan vrida om låset. När jag hörde låset vridas om, var det bara för mig att dra ner handtaget och knuffa upp dörren med all kraft jag kunde om det nu stod folk på andra sidan.
Andades tungt, men var så fokuserad så jag hörde inte mina andetag, kände de bara. Väntade bara på Flussens ”nu”. Det ordet betydde allt. Inget annat fanns. Det handlade om att vinna sekunder, överraska totalt. Mötte Andys blick. Mötte brorsan blick. Vi tittade på varandra. Allt eller inget, sa blicken och han var trygg i mig och jag i honom. Hela våra liv var för detta, vi hade gått genom så mycket tillsammans och han var jag och jag var han.
Tryckt pannan lite lätt mot ståldörren. Kikade upp, såg Hakans arm över mig. Pannan mot dörren koncentrerade mig, lyssnade. Såg skuggorna komma tillbaks. De talades precis utanför dörren men jag brydde mig inte om vad de sa. Väntade på Flussens röst. Walkisen hängande runt halsen. Kramade AK4:an med högerhanden. Såg i huvudet hur Värdetransporten parkerade som förut. Väntade. Väntade.
Nu var det säkert bara frågan om sekunder. Blundade. Fokus. När? Vad händer? Handtaget drog ner igen lite lösare denna gång. Röster utanför tätt inpå. Skuggor vid dörrspringan.
”NU!!”.... Knaster i walkisen "NU!"
”klick”, Hakan låste upp....


Bara för något år sedan plus några månader.
Vi satt och fikade i centrumet som vi vuxit upp i. Kände alla knutar här. Även om det var ett tag sedan jag var här så var det helt bekant. På bordet var det java och kanelbullar. På bordet bredvid satt några unga tjejer som små flirtade lite.
”Är du säker på att du ska göra det”, frågade Andy mig.
Jag klunka java.
”Jo, det känns säkert.” ”Det är ju det här jag kan, jag har syslat med det här med bolag och skit nu de senaste åren.”
”Gubbarna är bra” sa han.
”Jag hoppas det” svarade jag och kikade på tjejerna och log.
”Jo, men var försiktig man vet aldrig”
”Jag lovar, det kommer att gå bra.” Jag fortsatte ”Själv då, vad har du på G?”
”Du vet ju mitt spår. Har alltid stort på gång. Har en grej, du vet som kan göra semester för resten av mitt liv plus ge mina barns barn”
”Jo fan hur är det med dottern, förresten? Får du träffa henne något?”
”Nej knappt nått, Elsa har ställt sig på tvären som vanligt.”
”Beklagar” sa jag och kände verkligen tyngd för hans skull.
”Jack då?”
”Jo det är bra. Ja du såg ju honom för en vecka sen.”
Tittade på honom när han reste sig upp för att ta en påtår. Han vinglade med faten och koppen och kände jag honom rätt så skulle halva koppen java ligga utskvalpad på fatet när han kom tillbaks. Och rätt hade jag.
”Jag måste dra iväg en sväng” sa han när han satt sig.
Visste han inte kunde säga för mycket ville inte veta heller. Men det var helt okej.
”Jag kommer köra på den här grejen nu”, sa jag med allvar på rösten.
”Det är tunga gubbar du har med att göra”, sa han.
”Jo men de har lovat att allt ska vara grönt så jag kör på det.”
”För du några problem som helst säg till så styr jag upp det.”
”Det är lungt Andy, det är lugnt, hoppas jag.”
Vi satt där i en timma ungefär och snacka gojja och skämtade. Sen var vi tvungna och skiljas. Jag skulle iväg och börja racea mitt skit och han skulle köra sin grej.
Vi stod vid ingången till centrumet. Hans bil stod på parkeringen utanför. Min stod på andra sidan centrumet. Vi skakade hand.
”Vi syns snart då brorsan” sa han.
”Japp lycka till” sa jag och skaka hans hand med båda mina händer.
”Du med” sa han och lämnade mig. Såg ryggen på honom och jag vände mig om och gick genom centrumet till min bil.

Det var det sista jag såg av Andy.
Det strulade till det med de tunga killarna för mig. De var inte grönt som de sagt och några skyllde på mig. Var tvungen att sticka, blada till en gata där ingen bor. Andy var borta. Men Jack träffade honom i centrum för cirka åtta månader sedan, Andy hade då sagt att jag skulle ringa honom, han gav Jack ett nummer. Han hade hört jag fått problem. Men vi byter nummer lika ofta som Peter Cypern speglar sig, så numret leder ingen stans.
Nu tror jag att han sitter på en en egen ö och har semester i resten av sitt liv plus att han kan ge sina barns barn detsamma. Saker och ting sprids även hit i Thailand, kan ju läsa nyheter och så och jag tror han äntligen lyckats och kan lägga av för gott men jag är inte hundra. Hoppas bara att han inte har det värre än jag, Nej fy fan Andy. Hopps du kan leva nu.. håller tummarna för det stenhårt.

Men vi har gått genom så mycket i över tjugo år i från och till. Så mycket skit och elände. Men också roliga, minnesvärda stunder. Vet inte om jag någonsin kommer att träffa honom igen. En riktig god vän och vapendragare i alla världar. Sten och skog, kullar och mark. Dåliga väder, sol och ljumma vindar, spelar ingen roll. Andy var vän. Och är..


När vi var fjorton..

Bryggan guppade vi var nere vid sjön. Det var ljummen sommarkväll. Jag satt med benen raklånga på bryggan och Andy satt i kors med benen. Fjorton år, korta och små. Vattnet kluckde lite lätt mot bryggan och månen låg på vattnet. Det var halvmörkt ute. Några vasstrån kikade upp från vattnet och den bruna bryggan gunga skönt.
”Jag tror Sofia gillar dig”, sa Andy.
”Jo jag vet, jag snacka ju med henne igår. Hon frågade om vi ska gå på kvartersdiscot i helgen.” Jag kände vinden i håret. Det kändes skönt det där med Sofia. Hade aldrig haft en tjej förut. Jag la mig ner på bryggan och tittade upp i himlen.
Vi sa inget på ett tag utan bara njöt av natten. Vi var vana att vara ute på nätterna. Det var skönt att smyga runt tillsammans och hitta på både det ena och andra i busform. Efter en ganska lång tystnad sa Andy.
”Jag liter på dig glöm inte det.”
Jag undrade vad han menade men det kändes bra.
”Desamma”, sa jag och tittade på månen.
”Du vet”, fortsatte han. ”Har aldrig haft en vän som du förut.”
Det visste jag inte men det kändes riktigt bra när han sa det.
”Men nu har du det”, svarade jag och satte mig upp.
Det blev tyst. Vattnet guppade och en plastbit flöt förbi. Jag försökte nå den men den flöt förbi och våt ville man inte bli.
Jag funderade ett tag.
”Vad tror du vi kommer att vara om säg tjugo år?” sa jag och tittade på honom.
Han funderade.
”Jag vet inte” ”Ingen aning.”
”Man kanske ska bli snut”, sa jag.
”Du snut”
”Ja varför inte, pistol och åka siren.”
Blundade och såg mig som vuxen. Undrade hur jag skulle se ut. Föreställde mig, mig och Andy som poliser. Hade egen bil och jag och Andy drog runt tillsammans på stan och jagade bus. Drog pistol och ja.. allt en polis gör.
Sneglade mot Andy det såg ut som han funderade på vad han var om tjugo år.
”Tror du vi har barn?” frågade han.
”Ingen aning” ”Men jag tror det”
Blundade igen. Man skulle förmodligen vara gift och ha familj. Gift, vuxen... familj.
Kände hur bryggan rytmisk slog och jag hängde med med ryggen mot brädena och det kändes skönt. Kanske familj med Sofia. Tjugo bast, det var så länge dit. Kändes som en evighet. Helt omöjligt att ens fantisera. Familj med Sofia.. villa kanske...


Wanted



Kommentarer

  1. Grym blogg som vanligt mannen!
    Missade inlægget från din bok då jag bara læser ifrån jobbet på vardagar.. Du kan inte maila det kanske?

    Skrivet av MarQ — 22 Okt 2008, 14:22

  2. Tack!!

    Du fyller min dag!
    Underbart text, speglar verkligen lojalitet och polare i hela livet!

    Skrivet av Dedde — 22 Okt 2008, 14:44

  3. Fan..man blir verkligen nostalgisk..

    Skrivet av Earthbridge — 22 Okt 2008, 15:23

  4. Fuck me!
    Detta va det absolut bästa jag har läst hitills av dig!
    Alla kategorier.

    Jävligt få förundrat att ha en sån polare. Som går genom eld för en.
    Själv är jag fett lycklig för min, han fick sitt namn på min röv som present.

    Hoppas det löser sig för dig mannen.

    Hur är det med framtiden, tänker du någonting på den? Kommer du hem till Sverige tror du?
    Hur länge måste du ligga lågt tror du?

    Och framförallt hoppas jag verkligen få läsa vad i helvete det va som gjorde så att allt sket sig så förbannat. En rakt igenom ärlig historia om det.

    Mina tankar går ut till dig.

    Skrivet av Henrik — 22 Okt 2008, 17:00

  5. Mr Jordbro - Så du gadda din bäste polares namn på din röv? Ser fint ut i dakta eller i duschen.
    Kolla snubben har en snubbes namn på arschlet. Får jag gissa, du var packad när du klev in i studion? Eller gjorde han den åt dig :)
    Det här gott folk.... är humor :)

    Sorry raring men du får inte lämna öppet mål, haha.

    Skrivet av Farbror Grön — 22 Okt 2008, 17:57

  6. Sorry jordbro, henrik skulle det vara :)

    Skrivet av Farbror Grön — 22 Okt 2008, 18:30

  7. Jävlar, vad bra skrivet! Var riktigt gripande och vackert den här gången. En väldigt bra skildring av äkta vänskap. Hög igenkänningsfaktor.

    Sluta aldrig skriva!

    Skrivet av JN — 23 Okt 2008, 04:03

  8. Kan man skriva till dig, utan att alla läser det?

    Skrivet av mtb — 23 Okt 2008, 08:59

  9. Farbror Grön.
    Haha, nej vi hade en deal. Och ska man märkas så ska man märkas på riktigt.
    Tatueraren garvade sig igenom hela tatueringen.

    Tatueraren berättade också en skön historia om en polare till honom som tänkte att han skulle överraska en annan polare.
    Så han letade upp ett kort på sin polares morsa och gaddade henne på sin röv.
    Lite skönare idé än min.
    Fatta mäktigt att ha sin polares morsa på röven.. :)

    Skrivet av Henrik — 23 Okt 2008, 12:17

  10. Du är skön du Henrik, ärligt. Nä tyvärr förstår jag inte det mäktiga att tatuera sin bäste vän på röven eller något överhuvud taget på röven :) Inte heller skulle jag tatuera en kvinnas namn någonstans. Mina barn ja, de kanske redan finns där. Om någon skulle tatuera min morsa på röven skulle jag personligen leta fram en vinkelslip.

    I min mening så är blod det enda som betyder något. Hur du än frustar och skakar kan du inte göra dig av med det, oavsett svek eller förräderi.

    Vänner är en annan sak, de kan komma och gå. Vänskap är som ett yvigt träd, alla växer åt olika håll och det man har gemensamt ena dagen kan vara totalt främmande 10 år senare. Har själv 3 riktigt bra vänner men är osäker på att någon av dem skulle gå i döden för mig eller jag i dom. Långt skulle vi gå för varandra men inte ända dit. När man når en viss ålder, skaffat familj etc så är det andra värderingar som dyker upp. Man måste prioritera och i min bok så kommer familjen först, jag sen, ett fåtal vänner därefter och resten kan fara åt helvete.

    Låt oss slå vad. Jag gissar på att du är under 25. Inget förmenande med det. Om du om 10 år fortfarande är bäste vän med ditt arschles boskapsmärke och så bjuder jag dig på en riktig fylla.

    Skrivet av Farbror Grön — 23 Okt 2008, 13:55

  11. Bortom genre och indelning, en satans god berättare. Timing,känsla,fantastiskt språk,list goes on... Du saknar knappast stoff heller,där har du för en livstid skulle jag tro. Hajar du hur bra detta är? Jag gillar dig ;)

    Peace,M

    Skrivet av M — 23 Okt 2008, 15:17

  12. Farbror Grön.

    Jag skulle aldrig på något sätt ha en bruds namn på kroppen. Inte en suck i atlanten.
    Saken är det att det här är djupare än blod. Eller kanske inte djupare, men annorlunda.
    Vi har gått igenom blod kan man säga.
    Vi har känt varandra redan innan vi kunde gå eller krypa, låg på samma filt som spädbarn. Dvs mellan 23-26 år.
    Så du får nog vara beredd på att hosta upp slantar till en brakfylla. ;)

    Och självklart kommer ALLTID familjen först. Skulle inte ha några problem överhuvudtaget att upplåta den andra skinkan till familjen, men jag tror inte det skulle gå hem riktigt. :)

    Skrivet av Henrik — 23 Okt 2008, 15:47

  13. Dåså Henrik, its a deal. Fast jag tror jag skickar degen. Män som tatuerar sina skinkor med andra mäns namn skrämmer mig ;)

    Skrivet av Farbror Grön — 23 Okt 2008, 17:06

  14. Tjena! Nu är jag tillbaka och har en del att läsa ikapp. Jag undrar så mycket på hur andy ser ut!

    Skrivet av Vincent — 06 Nov 2008, 18:01

  15. Började läsa din blogg från starten för nån vecka sen eller två och tänkte att jag skulle komma ikapp innan jag började kommentera men nu känns det onödigt.
    Du är helt fantastisk på att skriva. Inga krusiduller, allt bara faller på plats så att man känner och hajar direkt vad det handlar om.
    Detta är bland det mest intressanta och gripande jag läst, på nätet som på bok.
    Hoppas Bangkok behandlar dig väl, känner du för att tjöta får du mer än gärna dra iväg ett mail. Ha det så fint det går, du!

    Skrivet av Kanel — 18 Dec 2008, 08:06

  16. Halloj,jag måste bara få säga att det här är Det bästa jag läst,började läsa din blogg i början på september 2009,har lite att läsa för att hinna ikapp,men det ska nog gå ganska fort,det är ju omöjligt att sluta läsa:)

    Skrivet av B.T — 12 Sep 2009, 09:40

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor