Blogg gratis Logga in

WANTED

20 Okt, 2008

wanted | 20 Okt, 2008 | Huvudkategori | (1917 Läst)

Drunk on Andy day and just shit it is..

Happy Andy day today and we try yes we try.. Men kebab för hela kniven och en Babak som tränger sig på.


Ett försök för några dagar sen..

- Hur mår du egentligen?
Datorn blinkade och frågan ekade i huvudet, hon hade frågat hur jag mådde? Jag så skype rutan framför mig och bakom den låg ett dokument på skärmen. Det var text från boken.
- Det är inte så bra, blev mitt svar.
- Nej jag har förstått det. Vill du snacka?
Det blev tyst. Jag satt på en röd pall vid balkongdörren och hade datorn i knät. Visste inte riktigt vad jag skulle säga. Det var tyst i rummet. Sköt upp glasdörren en aning och lutade mig mot väggen.
- Vet inte riktigt vad jag ska säga, svarade jag.
- Berätta hur du känner bara.
Jag tog ett djupt andetag och kände efter.
- Trött, fick jag fram.
Det blev tyst.
- Sliten, sa jag sen. Helt slutkörd på något sätt. Det kanske börjar komma ifatt nu.
- Det är inte så konstigt, du har känslor du också, sa hon.
Jag tände en cigg. Allting verkade så tomt. Slängde tändaren på bordet bredvid. Drog några djupa andetag. Blundade, kände hur röken fyllde min kropp.
- Vad är tyngst? Hörde jag ur micken.
- Jag vet inte Sofia, jag vet inte. Men tyngst är kanske..
Jag funderade, ville inte svara. Visste inte vad jag skulle svara. Tankarna var spridda.
- Det kanske är den totala ..
Vill inte säga ordet.
- Jaa, sa hon.
- Ensamheten.
Tyst igen, en moppe drog förbi nere på bakgatan och några ungar skrek något på thailändska. Jag bestämde mig att dra ihop påsen och inte börja självömka.
- Glöm det där, men det är jobbigt att inte ha någon att snacka med efter man skrivit så jävla mycket. Men sak samma, hur mår Jack?
- Han mår sådär. Men du har oss. Det ska du veta. Du kan snacka med mig när som helst. Det kan inte vara så lätt när allt kommer ifatt.
- Kan vi inte snacka om Jack?
Hon märkte nog förmodligen att det var läge att byte ämne så hon började tala om våran son, hans skolan och hur han mådde, sådär, var ordet. Han saknade mig.

Jag vet att saker och ting kommer ikapp, det känns. Men vad ska man göra? En utväg är just att bara fortsätta att få ner allt. Tömma sig själv om man nu kan bli helt tömd. Tvivlar på det. Men sak samma. Utvägen eller inte, det är ett försök till att göra något vettigt som kan leda till kanske ekonomi och stabilitet oavsett vad som händer mig. Så jag biter ihop och öser på fastän det känns som nålar, spikar eller en tung fotbojja runt vristen. Ska fan göra det här.

Men tack alla för uppmuntran och allt. Ska dra en liten svarsruta innan vi Pinkar igång.
Sajlid, Det bero på så mycket speciellt vad killen har för relationer utanför, nära och kära du vet. Stöttning backning. Självklart är det inte körd och allt beror på killen. Men grovt rån en ganska lång volta för en färsking, jag skulle säga att utan stöd är det kört med backning finns det hopp. Klimatet är hårt och man hårdnar själv. Drömmar väcks och kontakter knyts, så det beror på. Men tar man tag i killen direkt och han har själv motivation så kan det gå. Men vägen är lång att vandra och lockelserna är många. Han kommer komma ut förmodligen som en helt annan person. Tyvärr kanske till det sämre efter en sådan lång volta. Men vill han och har hjälp utifrån, backning vid muck m.m. så är inget omöjligt. Men svårt.
Hur han klarar sig innanför, ja det beror ju på hur han är mentalt. Klimatet är hårt men ibland överdrivet hårt och går han in som en ungtupp i ny gård, kaxig som fan kommer han få lära sig att sitta vackert. Men ja, det är tungt mentalt i ett hårt klimat. Men vi återkommer till det i lite längre sammanhang tycker jag. Samtidigt så är kåken, dagis måste jag också säga. Om man är van. Lekstuga på många sätt en låda utan sand, inga hinkar och ingen spade.

M W Brödraskapet Wolfpack. If I remember? Can I forget? Tack för den långa kommentaren, men jag kan tyvärr inte kommentera kommentaren, tror du förstår. Hoppas allt är bra.


Pink it is

Verksamheten rullade på riktigt bra. Vi kanske var lite väl hårda ibland men killarna gjorde framsteg bara på en månad och päronen var helnöjda. Dels för att vi jagade ikapp ungarna men också var ett stöd åt förladrarna. Grabben på Lidingö var struligast, bråkigast och rökte på titt som tätt. Men vi hade strypt alla hans kanaler till köpa skiten och sagt till de vi stött på på ön att, don´t deal to Stefan, som han hette. Någon hade ändå gjort det och i samband med en biokväll med en annan grabb drog vi till pundarkvarten Stefan satt i och drog hem honom efter vi spöat skiten ur kranen som var ganska mycket äldre. Efter det så var det inte så många som ute på Lidingö som vill umgås med Stefan. Men vi hade nu fem killar efter en månad hade gått och det var fullt ös hela tiden. Två från djupa Djursholm, en från utkanten, en från Lidingö och en från Danderyd. Den äldsta var sexton och den yngsta fjorton. Upplägget var följande;
En fika, bio i veckan per kid. Lite storebrors snack och så. Men dessa slog vi ihop så killarna fick träffa varandra och ibland kila vi på andra aktiviteter, som ja, klättring eller annat håll igång. Sedan så var det jour, så päronen kunde ringa när som helst och snacka skit, eller om grabben dragit så jaga vi rätt på honom. Vi satte upp individuella mål och såg till att grabben föjde dessa. Blev det mer än en utryckning per vecka och grabb så skulle föräldrarna dega mer. Vi hade förutom det också varannan vecka en träff tillsammans med varje familj, en kortis och gick genom hur veckorna hade varit. Det gick som ett oljat tåg på en rakstrecka på räls, helt enkelt. Men grabbarna såg upp till oss mer och mer och bara efter en månad så verkade styrningen helt okej. Den struligaste var Stefan, men lite ris så skulle han nog greppa tåget han också.
Andy och jag hade skött oss förvånansvärt bra själva. Inte mycket som hänt på en månad. En indrivning hade vi varit med på. Men vi hade knappt visat oss. Stått i farstun medan Räkan spöat upp en lirare som var skyldig honom för borttappat gods. Sedan hade det bara varit lite fest och ett krogslagsmål men annars var det lugna puckar för hela slanten.
Två av våra grabbarna skulle komma hem till oss under kvällen och vi skulle ha videokväll plus snacka lite om droger. Inte mitt bord men Andy fick sköta grejen. Volkan hade vid det här laget muckat men han fick bo hos en släkting. Men vi hade haft en riktig muckar fest och turken hade däckat vid elva inne på toaletten på kvarterskrogen.
Killarna som skulle videokvälla var Stefan och en liten sparvell vid namn Måns.
Jag och Måns satt i köket och Andy och Stefan var iväg och skulle leta rulle. Jag hade visat Måns lägenheten och det var java på bordet. Lägenheten var ganska snålt inredd, inga blommor, tavlor och annat krussedull. Utan endast de nödvändigaste. Vi hade inte haft tid att leka inredare utan denna verksamhet sprattla på duktigt. Kände mig ganska nöjd med livet, var ju inne på någon halvsväng av svensson och ändå fick lite spänning. Degen var ju lagom men det var okej. Vi hade en del själva så vi svalt inte.
- Är Andy bög? Frågade Måns.
- Varför tror du det?
- Hans rum är ju rosa.
Jag log och svarade medan jag klunka svart.
- Fråga han.
Jag iakttog grabben, fjorton bast, liten som en spillivink och kolsvart hår som stod åt alla håll.
- Nää, det vågar jag inte.
Precis då kom Andy och Stefan in. Efter de dojjat av sig kom de in i köket. Någon ny thriller med Robert De Niro.
Stefan var storleken större än Måns, med rött hår och fräkning som fan. Frisyren var bakottslick och attityden var en och annan örfil. Men när man lärde känna grabbarna var de små som nyfödda.
- Måns har en fråga till dig Andy, sa jag och tittade på Måns. Han stelnade till och skakade på huvudet.
- Vadå? Undrade Andy och hällde upp en kaffe svart.
Måns satt tyst.
- Kom igen nu Måns? Fråga på, sa jag och sparkade honom under bordet. Han ryckte till lite och efter några sekunder så kom det med blicken i bordet.
- Jo.. jag undrade.. om du e.. ja.. bö... Eller varför har du rosa rum?
Andy höll pa att sätta javan i halsen och fick spotta i vasken.
- Vadå rosa rum!? Sa han sen och torkade sig runt hakan.
Jag skrattade gott och blinkade åt Andy. Jag reste mig upp och gick ut i vardagsrummet.
- Vadå rosa rum. Hörde jag från köket.
- Kom nu så tittar vi på rulle och grabbarna och rosarummet kom ut och slog sig ner i den stora L:formade soffan. Det var Robert De Niro time. Men rullen sög. Jag tyckte det varje fall.
Efter det snacka vi droger och killarna berättade vilka droger de testat och Andy berätta om hur han tyckte att hans ena pungkula lyste grön en gång. Mitt under chips och storys ringde det på dörren. Vem fan var det?
Både jag och Andy tittade på varandra. Jag gick och öppnade. Kolla kikhål och såg en bergsturk. Men det såg ut som han hade någon med sig.
Jag öppnade dörren.
- Tjena mannen, sa Volkan och jag hälsade.
Tog några steg in så både den stor turken och hans kompis kunde kliva in i hallen.
- Det här är Babak, sa Volkan och jag hälsade på Babak. En mindre kille både till ålder och storlek. Det var ju inte så svårt att vara mindre än Volkan men grabben var inte längre än hundra sjuttio och ganska smal. Halvkrulligt kort hår och spetsig näsa.
- Whats up? Sa jag och undrade vad de hade på hjärtat.
Volkan berättade lite tyst i hallen att Babak var en kåkpolare och att han muckat för tre månader sen men nu var i trubbel. Han var lyst för två ett rån på en mack och undrade om Babak kunde få knoppa hos oss några dagar. Själv så bodde Volkan hos sin kusin och där hemma gick det absolut inte. Några nätter kunde ju inte skade tänkte jag och tji fick jag.

Tre veckor senare så var det fest. Babak bodde fortfarande kvar och Andy och han gick bra ihop. De hade en gemensamt intresse, dra en näsa då och då. Andy och jag hade regel. Inget skit innanför dörrarna i kvarten, sen brydde jag mig inte om vad de gjorde. Så länge han var kapabel till att hjälpa till med verksamheten. Och det hade inte varit några som helst problem. Den flöt på duktigt och vi skulle snart få en ny kille från Bromma. Men nu fyllde Andy år och vi skulle slå klackarna i taget på det lokala ställer och kanske dra in till city sen. Vi var ungefär tjugo pers som tog upp två långbord. Klockan var runt nio och det var middag kröka och hela havet gungar för många redan nu. Babak var också med. Bara killar och det var ös. Skålade och shots, skumpa och kasta kotlett. Ren svinstia men ägaren var lugn. Igår hade vi dragit med alla våra grabbar i verksamheten och käkat middag ute, alkoholfritt, men det var nog ett minne för livet då vi hade förjävligt skoj. Efter middagen var det bio och efter det så blev grabbarna hämtade av sina päron utanför Rigoletto. Men nu var det vuxen kväll. Eller kanske inte vuxet men ändå.
I lokale bredvid började de smått trilla in folk. Inte så mycket än men folk. Stammisar men haket brukade vara fullt runt midnatt. Vi festade loss och strax före midnatt var jag riktigt rund om fossingarna. Jag och Andy satt i en soffa och snackade old times. Han var lika väck som jag. Vi var glada att vi hade någon sysselsättning och stolta för det vi gjorde. Att vi glidit över i något mellanspår men ingen mer inlåsning, för varken Andy eller mig. Fan heller det här skulle gå bra. Bara vi hade så vi klarade oss ekonomisk.
- Andy, sa jag och hängde en aning med huvudet. Du måste fan sluta med kokset.
- Jag vet, sa han och svepte en shot. Jag vet det är inge bra.
- Nu när vi är halvvägs menar jag, drog en shots jag också, lakris. Silverbrickan som stod på soffbordet var full av olika färger. Små glas med farligt innehåll. Två brudar kom och satte sig. Linda och Ann. Vi kände dem mycket väl. Mitt huvudet snurrade. Gillade inte att inte ha kontroll. Fan, jag måste hem. Tänkte jag. Sova vore det ända rätta.
- Ann, kan inte du ta mig hem. Slänga in mig i en taxi eller nått, måste hem gumman, sluddrade jag fram. Musiken var obekväm och folket var mycket. Gillade inte att det var mycket folk. Fan skulle nått hända var man helt under isen.
Ann tog tag i mig, Andy ville stanna ett tag till. Så jag stannade jag också. Babak kom och och satte sig, klämde sig ner i soffan. Ann och jag skrattade, såg att Babak snackade med Andy. Gillade inte killen, riktigt. Trubbel, hela han. En vecka till sen så måste han flytta tänkte jag och Ann kröp upp i mitt knä.
- Ska vi inte gå hem till dig, sa Ann. Men jag brydde mig inte. Tankarna flöt omkring som aldrig förr. På allt och inget. Måste ha vatten. Något stort stod framför mig, jag tittade upp. Volkan. Han svepte ett litet glas.
- Var är Andy, frågade han.
Jag tittade förbi Ann, Andy var borta. Babak också. Orkade inte svara utan ryckte bara på axlarna.
- Shit mannen, du är ju helt väck!
Tror det var Volkan som sa det. Musiken dunka dunka och folket högljutt.
- Kom mannen, hem för dig, sa Volkan och drog upp mig ur soffan. Jag kör dig hem.
- Visst visst, sa jag. Perfekt.

Det nästa jag hörde var hur bildörren slängde igen och Volkan sa;
- Vänta här mannen jag kommer strax.
Så jag väntade. Låg i baksäket, trodde jag. Huvudet på sätet och armarna hängde tungt. Hur fan kunde det bli såhär. Skumpa och shots, hur mycket hade vi egentligen druckit? Fan, det snurrade och jag försökte andas lugnt och fokusera på inget. Blundat och kände fortfarande musiken innefrån haket i kroppen och vimlet av folket. Men det var tyst ändå i huvudet. Brukade inte bli såhär. Var tog Volkan vägen? Fan vad skönt det skulle bli att sova säng.
Efter ett tag hörde jag ljud. Röster.
- Han ligger i bilen.
Drog mig upp för att kolla i rutan. Såg Andy, Babak och Volkan. De snackade med några tjejer. Fan Andy såg pigg ut, måste dragit en näsa. Han skulle ju sluta. Tillbaks med huvudet i sätet. Skit samma, sova tack.
En kort stund senare öppnades dörrarna och någon knuffa mig lite åt sidan.
- Maka på dig, sa Babak.
Din jävla spillivink tänkte jag, jag ska minsann maka Babak.
- En vecka, sa jag rakt ut.
- Vadå, sa Volkan från förarsätet. Såg Andy satt fram.
- En vecka, upprepade jag. Sedan ner med huvudet i sätet. Jävla skit. Hur fan..

Vakna till med ett ryck. Shit var var jag? Det snurrade, som en jävla karusell i pallet. Fan vad jag mådde skit. Var i bilen. Låg med nacken i en jävligt obekväm vinkel. Lyfte på huvudet, bilen var tom. Den stod stilla. Luft, tack. Öppnade dörren och stack ut huvudet. Vad skönt med frisk luft, helt underbart. Fortfarande full. Riktigt full. Karusell och bergodalbana, ville ju hem. Satte mig upp med all kraft jag hade och ut med fötterna ur bilen och tända en cigg. Såg nu att vi var på en parkering på ett torg inte långt från krogen. Jävlar vad nacken gjorde ont, måste legat helt skev. Jävla Babak. Var fan var de andra? Aha Kebaben, vi var ju utanför Kebaben. Ställer som aldrig stängde, typ. Så det var mat framför sova, jävligt skyst. Stället lyste tjugo meter ifrån, ett litet hak insprängt i en byggnad. Hade varit öppet ungefär ett år och var redan nu ett klassiskt nattställe. Slog aldrig fel med en nattlig kebabtallrik. Reste mig upp. Shit, dålig balans. Stötte mig mot en lyckstolpe. Fan, det går bra det här. Tog steg för steg i riktning Kebab. Snart framme, skvätte iväg fimpen. Framme vid glasdörren. Öppnade upp den. Stället var helt tomt. Ingen Volkan, Andy eller Babak. What the fuck? Var var de? Ingen bakom disken heller. Den runda Kebab mannen som brukade stå där, gone. Hörde helt plötsligt röster. Kom från dörren tror jag, den bruna trädörren som det stod privat på. Var det Babaks röst. Någon skrek. Fan vad händer.
Försökte skärpa till mig. Kollad ut men ingen bakom, Skakade på huvudet för att få kontroll över mig själv. Mer röster, hårda röster. Tog mig vinglade fram genom den lilla lokalen mot dörren ”Privat”. Väl framme sköt jag upp den och kikade in.
”Nämen shit! Sa jag, Ni är ju fan inte kloka!
Såg Volkan stå med armarna i kors, Andy bredvid honom i det lilla kontoret. Såg också Babak med en stor kökskniv i högsta hugg och kebabmannen.....



Kommentarer

  1. Bara att ha lite abstinens till imorgon då.
    Fan, kan inte släppa när du flaxar så hejvilt mellan dina tankar i nutid och dessa små anekdoter.
    Vad det gäller ångest och skit antar jag att det är oundvikligt när du bara har dig själv och dina tankar att umgås med.
    Hoppas denna bloggen kan hjälpa dig att hålla huvudet över ytan iaf. Annars antar jag att dom har både ett och två piller som kan bota dig där nere, om än tillfälligt.

    Skrivet av Henrik — 20 Okt 2008, 14:48

  2. Fyfan den där babak...såna är tyvärr inte ovanliga.

    Skrivet av Vincent — 20 Okt 2008, 18:25

  3. Du har hittat en skön rytm i ditt skrivande, även om du tar en paus då och då så spinner det på riktigt bra. Du e grym!

    Vill även tilläga att ja inte tycker om Babak..

    Skrivet av Earthbridge — 20 Okt 2008, 20:03

  4. Kolatorskar. Man kan inte leva med dom och kan inte skicka dom till Kanada.:) Det enda positiva med kolatorskar är att dom inte kan ljuga bra.

    Wanted - Med all respekt. Fläk ut dig för exet. Bjud henne på det, hon förtjänar det och du tjänar på det. Du kan inte gömma dig bakom texten för evigt.

    Skrivet av Farbror Grön — 20 Okt 2008, 23:21

  5. wanted! Fråga från mig! Har du fått någon respons från "undre världen", hemma aktiva? Positiv/negativ? Tänkte att om en gammal kåkpolare från längst bort i korridoren vet vem du är så borde det rimligtvis innebära att MÅNGA personer där ute har listat ut din identitet. Är det ett problem för framtiden för dig? Jag har no idea om vem du är men å andra sidan är jag just från andra sidan...

    Skrivet av DOOBA — 21 Okt 2008, 12:48

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor