Blogg gratis Logga in

WANTED

16 Okt, 2008

wanted | 16 Okt, 2008 | Huvudkategori | (1835 Läst)

Cake and break

I have a dream..

Så här är det idag. Ni får ursäkta men jag har mått piss. Så jag har bar skrivit halva inlägget idag och trycker ut det imorgon.

Måste få rutin. Vända på mig helt. Idag har jag skrivit totalt på bloggen mer än ja säkert tvåhundra åttio A4 sidor av blandad i mitt liv. Jag tror det börjar komma i kapp och rätt är kanske det. Skev ju förut av avsaknaden av ångest.

Sover mycket nuförtiden och äter dåligt. Dåligt med energi. Drömde idag på dagen. Men innan jag kort ska berätta min dröm som jag vaknade ifrån för bara cirka en halvtimme sen ska jag förklara en sak.

I mitt liv som varit Dr Jakell och Mr hyde. Har jag träffat otroligt många bra människor också. Som velat hjälpa till. Gamla klass kamrater och många vänner. Som jag sedan klippt relationen med helt.

Alla dessa och då menar jag nittionio procent av dessa plus folk jag inte minns dök upp idag.

Jag var på fest. En stor fest. Middag i buffe. Riktigt stor lokal en lokal som aldrig tog slut. Borden var kilometer långa och jag gick dit med ett gäng från förr. Ett gäng från undre världen. När jag hängt av mig och vi blivit hänvisade till ett bord så var det dags för buffe. En man visade mig, men bara mig till förrätterna. Vi passerade långa bord fulla av folk men jag kunde inte se ansiktena på dessa. Framme vid förrätts buffen, blev jag helt hysterisk av glädje. Jag visste inte vilken rätt jag skulle välja. Det var så många. Kunde inte bara fantisera om huvudrätten och efterrätten. Men när jag äntligen valt en rätt och skulle gå tillbaks. Så var helt plötsligt de närmaste borden fulla av folk från goda tid och den goda sidan. Folk som jag svikit, personer som stöttat mig, vänner. Jag visste inte hur jag skulle reagera. Men Niklas räckte fram handen och ville hälsa så jag hälsade och fler och fler hälsade, jag gick bordet runt. Tills jag kom till en kille som heter Rikard. Han och jag hade varit riktigt bra vänner men jag hade svikit honom totalt. Vänt ryggen åt honom och gått. Han ställde sig upp och sköt fram handen som han ville hälsa. Jag hälsade och vi började kramas. Han grät, jag också. Storgrät och i tårarna berättade vi om varandras liv så gott vi kunde. Han hade inte heller haft det lätt. Såg hans flickvän komma som jag också gillat. Hon hade varit rusktigt förbannad på mig nästan hatisk innan för mitt svek. Hon kramade oss också. Helt plötsligt från ingen stans dök massvis och då talar vi folk jag glömt bort, upp. På led. De hälsades och kramdes och ja, jag blev helt paff hur mycket folk det var. Allt från folk i småskolan, till människor i vuxen ålder. Kompisar och vänner. Bra vänner bra kompisar. Musiken höjdes och jag var överlycklig att vara tillbaks och förlåten. Folk började dansa och jag längst fram i en följa John dans. Fastän lokalen var utan väggar så var det trångt. Jag skulle precis börja tala med en av mina närmaste vänner igen och berätta hur jag mådde.. då jag vaknade.

Svettig och dan i min lägenhet i Bangkok. Kanske var så att ångest kapitlet kom ikapp eller något annat. Men jag har bara mått piss och måste få rutin, som en vän skrev till mig. Ta det lugnt, ta ett break, vänd på dygnet.

Sorry men känner mig som mattan på golvet eller såsen som fågeln utan vingar. Jävligt låg.

Dessa saker kommer nog hända då och då. Räkna med det. Det är en tung bit att leva så här. Det är en självterapi utan dess lika, så det kanske inte är så konstigt. Säger inte att jag ”inte” är värd det, men jag berättar bara hur det är.

Vill så gärna få klart dagens tårta men knåderiet tog slut för ett litet tag. Bakarn som dett hette förr innan danskarna smittade av sig danka, tror jag, mår ingen bra. Och brödet ska va färskt när det serveras. Så Bakarn bakar vidare imorgon men grunden är lagd.

Så håll till godo.. friends and foks. Måst time:a out en sekund. Sorry again. See you tomrrow..



Kommentarer

  1. Det ær tråkigt men det ær livet, inget jag behøver berætta før dig dock!
    Man går vidare och klarar sig igenom allt, stå på, ibland ær det varken lætt eller skoj men det blir bættre! Det blir det alltid!
    MVH

    Skrivet av MarQ — 16 Okt 2008, 19:06

  2. Det är skit att börja grotta i sitt past och sina känslor. Tror det kallas rannsakan :)

    Det är underskattat att ligga i fosterställning och gråta en skvätt

    Skrivet av Farbror Grön — 16 Okt 2008, 19:13

  3. Ta den tid du behöver, alla läsare finns kvar och detta är inget jobb, det är något du gör för du vill och det är vi alla glada för!

    Vila nu och hoppas du mår bättre snart. Gå ut och ta lite kort vet ja!

    Skrivet av Vincent — 16 Okt 2008, 21:34

  4. Det är lugnt mannen! Vi kommer tillbaka varje dag, så ta du en välförtjänt vila nu så höres vi i morgon.

    Sleep well, mvh JD.

    Skrivet av JD — 16 Okt 2008, 23:12

  5. Tjo Wanted!

    Usch, det är inge skoj när allt kommer ikapp en.. Jag tror jag vet hur du känner..

    som sagt, ta den tid du behöver!

    Jag kommer förbi ett gäng gånger imorn och kollar till dig!

    Sköt om dig och Keep it up!

    Skrivet av Danne — 16 Okt 2008, 23:23

  6. De bara ta de lugnt , ta den tid du behöver vila upp dig ordentligt. men sluta inte med ditt skrivande satsa på boken.
    Winners never quit and quitters never win.
    du är en vinnare mannen!

    Skrivet av makitigar — 16 Okt 2008, 23:41

  7. Du öppnar verkligen upp dig här. Ibland går det inte att trycka på Off och då är det riktigt tungt, men du klarar dig igenom smärtan, det vet jag.

    Dina läsare försvinner inte om du inte skriver på någon dag. Vila upp dig och skaffa rutinerna du behöver så kommer du att må mycket bättre.

    Ha det bra!

    Skrivet av Gf — 17 Okt 2008, 01:37

  8. Skickar en till klapp på axeln till dig, du är aldrig ensam det vet du även om du sitter i ett främmande land på andra sidan jordklotet.
    Sverige är detsamma, bara lite sämre p.g.a vår dysfunktionella regering;) Njut av solen, här är det grått och mörkt!

    Skrivet av Vincent — 17 Okt 2008, 02:17

  9. Ta det lugnt, vi är tillbaka i vilket fall.
    Suger kuk när verkligheten kommer ikapp och bajsar en i ansiktet. Men oavsett vad eller vem man är händer det nog alla.
    Andas ut och ta ett par välförtjänata dagar off.

    Mycket har väl hänt den senaste månaden, med bloggstart och förlagskontakter.

    Vi finns kvar iaf.

    Skrivet av Henrik — 17 Okt 2008, 07:58

  10. *KRAM*

    Skrivet av DOOBA — 17 Okt 2008, 09:06

  11. Att vända på dygnet kan vara en bra idé. Att vara vaken på natten och sova på dagen kan efter ett tag bli psykiskt påfrestande. Försök att komma igång med lite träning igen, det är den bästa självterapin som finns, få fart på endorfinerna.

    Hur som helst, no stress no mess..

    Skrivet av Earthbridge — 17 Okt 2008, 09:24

  12. Lilla gubben då :(
    Hoppas du mår bättre snart.

    Skrivet av Sunshine — 17 Okt 2008, 17:22

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor