Blogg gratis Logga in

WANTED

13 Okt, 2008

wanted | 13 Okt, 2008 | Huvudkategori | (2563 Läst)

Its eat me to dead

Vardag är en ordinary day. Lite sol, kvitter och en och annan promenad. Vi kan väll säga det... att det är så menar jag.

Ser ut som ett streck, rör mig som en skugga. Äter som ett sjukt kreatur, sover ryckigt och funkar inte mentalt. Kan skriva ja, försöker hålla rutin men när man är halvfri, låst i sen egen boja är rutin för mig en akrobatiskt volt. Och volta kan man ju inte. Kullerbytta på madrass kanske men inte mycket mer än så. Förmodligen så skulle man hamna utanför och bryta benet på något konstig vänster eller slå knut på sig själv och ligga här och chippa luft. Lättare faktiskt med rutiner i en cell. Du har inget val.

Men nu med tiden börjar solo styrkan försvinna. Var ju ett tag sedan man var med vän.

Ska inte dra i väg på ett tåg med plakat och hejaramsor i melodi ”tyck synd om mig”. Det här är sång för er där ute. Någon skrev ”Vråltalang och satsa massor på att mitt skrivande hamnar topp. En annan ”inte någon "Lapidus polish" på det tack och lov.” eller ” riktigt bra skrivet, de bara fortsätta mannen! Plus mycket mera.

Som sagt vad gör jag. Känner mig som Jorgeboy i Snabba Cash, i stugan ute ingemanlands. Trött, sliten och ja, framför allt helt solo. Så alla dessa ord ni skriver ger mig ork varjedag att vrida upp trummslagapojken och kunna gå vidare. Men jag har ju skadat, rövat och härjat så jag är ju värd den stol som jag själv tagit fram. En barstol utan sitts. Ett stålrör med endast fot. Japp på den får man sitta och uggla tills bättre tider kommer. Det skaver i röven men det är bara bita ihop. Ont så innevassen.

Men tack igen. I min förvirring och min osäkerhet så betyder ert stöd en massa. Mer än ni någonsin kan tro.

Lite som att ge alvedon till mig där på stålrörsfoten eller bjuda mig på en öl. Er uppmuntran att mina texter är bra, får mig helt enkelt att försöka och försöka igen och igen. och igen.

Jag ska fan inte ge upp. Aldrig. Ställer mig upp och går runt i baren efter några öl sådär. Groggy som fan. Märker inte att jag har ett stålrör med fot i röven, det släpar bara med. Trillar runt i baren med släp och folk glor. Alvedonen har börjat värka, eller var det ölen kanske?

”Jag ska aldrig ge upp!” skriker jag och klottrar ner på en öldränkt servett.. ”andu ouh jag.. går en pistol i vacker rån...”

Det jag vill säga är tack. Ni fattar nog inte riktig vidden.

Men även ni som ja, slits mellan mina handlingar och hur jag lever. Ni kanske inte vill ge mig en alvedon utan stå bredvid och tycka jag får skylla mig själv. Som jag får. Det är inte så jävla lätt att le med ett rör i röven men jag försöker och till er så vill jag säga detta:

Oavsett om jag gjort fel som jag uppenbarligen gjort i stora delar av mitt liv så det jag nu gör är inte för mig själv. I have a dream.. som någon sa. Det är inte att släppa en bok eller få bloggen till kassagris. Nej, det är att kunna säkra, finns för en ung kille där ute med mina gener. Jag har gjort fel, svar militär ”Ja”, honnör och klackarna ihop. Men inte han. Så därför tack ändå för du läser.

Ser ett ljus oavsett bokförlag där ute att jag kanske sitter på något som kan få junior och mig att komma nära. Jag tror att ni som kommenterat och läser min blogg, kanske har strippat mig på solglasögon och pekat med hela armen. ”Ser du ljuset? Gå dit! Och fortsätt gå!” Det känns lite så.

Så jag ska aldrig ge upp! Kopierar upp den öldränka servetten. ”Fan bläcket har spridits ut!” ”Skit i det.” springer till närmaste brevduveexpress företag. Barstolsröret plus fot hänger röv och det skvätter gnistor när det slåt mot gatan. Knyter fast min text runt duvbenet på alla duvor hela haket har. ”Flyg duva flyg!” och de flög men vem faan förstår svenska i Malaysia. För det var dit dem flög. Så vi får helt enkelt klottra nytt och aldrig ge upp. Aldrig!

På tal om vän. Jag ska snacka lite om Nam. Det var någon som frågade. Dåligt samvete på detta område. Men det finns inte så mycket jag kan göra. Jar har ju inga miljoner understoppade i sanden på Phi Phi eller mycket med deg. Nej, så smart var man inte. Har knappt till min gummikyckling själv. Lever på lite. Men Nam drog för ett tag sedan och skulle träffa hennes son. Mer än tolv timmar buss i en riktning. Skulle vara borta några dagar men jag har inte hört något sen dess. På senaste tiden har det varit si sådär med våran kontakt, försöker hjälpa till om jag kan. Men jag tror hon skäms. Hon måste ju göra saker som så många andra tjejer här. Sådant som ingen vill och det är hemskt. Riktigt hemskt. Vi talar inte om det, hon och jag. Ser på henne att hon inte vill snacka. Så jag snackar inte.

Men hon är den enda personen som jag har här. Så jag försöker göra vad jag kan.

Jit då?, har inte hört ett pip. Vet inte vad som händer och fötter. Men om något händer tror jag hon dyker upp. Jag är ingen kille som slår en pling, är inte den typen på något sätt. Är det av vikt så dyker hon upp.

Har ju berättat en del om händelser, skrivit om mig och Andy och många fler. Tror att intresset är väldigt stort att läsa och lyssna om galna tåg. Men ack så viktigt att snacka också. Det jag menar om saker runtomkring. Ett rån drar ju foks. Det vet vi ju. Men idag så kollade jag lite statistik på bloggen. Har du många ”unika träffar” frågade en polare på msn. ”Vad fan är det”, svarade jag. Men jag fick inget svar, han var tvungen att logga off. Vet fortfarande inte vad det innebär till hundra. Men statistik blev det. Klicka runt lite på folk som läser min blogg. Smög runt och hitta lite hit och dit. Ganska kul faktiskt. Vissa skriver på sin blogg om min blogg m.m. Sen så hamnade jag på ett ställe. Där en ung kille med gitarr skrev om min blogg och tyckte folk skulle läsa. Men han var klyven moraliskt. Inget konstigt med det. Tror det är många som tycker jag borde, ja få röret mer upp... men han skrev i en mening ungefär så här ”Det är väldigt intressant hur dessa psykopater tänker...” nja något i den stilen. Det är inget konstigt med det heller. Men sen när jag gick hem från internet cafet så funderade jag en tumme. Inte på om jag är psykopat eller inte. Nej utan på ja, skilda världar.

En båtmänniska kanske tycker, ”Hur kan man inte ha båt?” En jurist ser paragrafer och lagar. Sex års studerande tinget och praktik, lagar och paragrafer. En ekonom, siffror. Bartender ett nattliv. En bonde fattar inte storstan, en silverbrat fattar inte landet. En mekanikers motor är alltid olje okej. Du lever med det du har runt dig och självklart påverkas av det och format på ont och gott. En kriminell ser brott.

Jag har ju varit lite dr Jakell och Mr Hyde, levt i båda världarna eller anpassar mig efter människorna runt mig. Men jag tror inte riktig riktigt jag fattat hur långt bort jag är från den normala människan.

”Jag psykopat? Ja kanske det.” Rycker på axlarna tänder en cigg och köper en fiske på pinne. ”Nej, fy faan mer grova rån än tio har jag inte gjort. Men planerat en jävla massa.” Kilar in på seven eleven.

”Pressat folk, sa du? vet inte faktiskt, minns inte hur många.” ”Aha du sa stressat folk” ”ja det är rusning nu, mycket folk som ska till jobbet”

”Mördat någon?” ”Nej det har jag inte men ja, det har varit bra nära. En gång var jag påväg att mörda en kille på kåken med hammare, men ja, han hade fått förflyttning” ”och en annan..” Köpte en glass på seven och gick på min gata.

Tror aldrig jag kommer fatta, spelar ingen roll om jag sitter i kumlabunkern, lyst här i Thailand, hemma vid köket hos moran och farsan eller tar en promenad längst Strandvägen. Kommer nog som sagt aldrig fatta hur ovanligt jag levt. För mig så har det ju varit vardag. Ena dagen äta middagen med grabben, familjen och andra dagen råna transport. Skjukt kanske. För mig så var det fiskpinnar med potatismos. Inget märkvärdigt. För mer än hälften som jag umgicks med var det vardag. Så ja, ovanligt, nej inte för mig. Inte alls.

W ”Tjena Pelle hur är läget!?”

P ”Jo tack det är bra, Själv då?

W ”Knallar och drog in lite slantar för en vecka sen på en grej, så det är bra”

P ”Jo jag hörde det, förresten har du besökt Sören?

W ”Ja för fyra dagar sen. Han var svår men det löste sig tillslut, skaka tass tillslut.”

P ”Men det går bra för dig, har jag hört”

W ”Man ska inte klaga, det rullar. Själv då?”

P ”Det är lugnt jag kör mitt du vet, men skulle behöva in investerare.”

W ”I vad?”

P ”Importera lite prylar fån söder”

W ”Aha, men det är inget för mig”

P ”Nej jag vet. Men du jag måste kila, hälsa grabben och tjejen, så hörs vi snart”

W ”Visst, Pelle vi måste greppa en öl någon gång och ta igen!” Hej på dig”

Kunde vara vilken dag som helst. Kunde snackats börs, jobb och vardagligt liv. För mig var det just det vilken vardag som helst men inte börs, jobb jo på sätt och vis. På någon minut så var det, ett grovt rån, en utpressning och smuggla drugs. Sedan hej vi hörs! Fiskpinnar med potatismos. Som sagt kommer nog aldrig haja.

Grabben med gitarr på fotot som bloggar in och läser min blogg fick mig ändå att tänka till. Men det är klart. Fick ta del av min soc map som lite äldre. När jag satt på ett behandlingshem. De ville att vi tillsammans skulle gå genom och jag skulle bearbeta mig själv. Tror jag var arton. Jag överdriver inte men den var i A4 format och låg där tjock som självaste Sveriges rikes lagbok. Orange försida och sedan var det bara att börja bläddra. Cirka 4 års historia. Och nu ja, mellan 15 och 20 år senare. Ja, ni förstår. Vardag.

Hur skulle du reagera om någon satte ett pris på ditt huvud? Säg på trehundafemtio tusen. Fritt fram för vem som helst. Krypa ihop, sticka eller rygga på axlarna.

Hade förut ett pris på mitt huvud ett tag. Men det löste sig då det visade sig att jag inte hade fel. Men killarna som felade fick smaka. Vet inte om jag har ett pris nu. Men jag tror inte det. Det här kriget är på en annan nivå. Kanske inte handlar om deg längre om man säger så. Men hur kul är det att kila omkring i Stockholms stad och veta att vilken pundare som helst kan komma upp och skjuta vilt. Har också och detta.

Ni vet att preskriptionstiden för mord är tjugofem år. Så om ni har mördat någon ligg lågt i sjugofem bast. Jag snackar ju massa brott på bloggen som jag gjort. Och dessa brott har inte preskriptionstiden gått ut. Men då måste snuten först hitta ett brott som liknar det. Det blir svårt då jag ja kör lite Dj om ni fattar. Kör lite mix. Allt är sant men i gott och blandad påse. Men det finns brott som är lite grövre som mord tex. Livstid är inge kul även om man inte sitter hela livet ut, så om jag begått ett mord så skulle jag aldrig säga det. Lite grövre och ja farligare områden att snacka om. Men det finns andra brott som preskriptionstiden är femton bast så vi säger att detta var femton år sen. På tala om psykopat.

Okej Psykopat

Det finns en vän där ute. En nära vän. En riktigt nära vän. Jag har inte nämnt honom tidigare. Men idag gör jag det. Vi kan kalla honom Timo. Ni vet killen som slåss, men alltid får stryk. Killen som har ironi på tungan med sliriga kommentarer. Det är Timo. Bangar aldrig hjälpa polarn på krogen, med några öl i kroppen. Men åker nittionio procent på däng. Underbart va. Kaxig på fyllan, men klocka dagen efter. Inte så han slåss jämt men han är en skön figur i sköna kläder. En bra vän och mycket mera. Skötsam förresten till en gräns vuxet bus från Söder.

Timo och jag kan snacka om det mesta men med en ja, lite macho attityd. Ni vet killar är ofta killar. Satt soffa hos i Timos kvart. En soffa för två. Inte för tre utan en ganska tajt soffa. Kändes lite fag. Men alternativet var golvet och där ville man ju inte sitta. Burken visa sport. Inte ett dugg intresserat men Timo, ja det var Bajen för salnten till sista tanten. Uppvuxen på söder, hänger på söder och är en del av söder. Ser ut som kåken, tatoos och allt men lika snäll som krovgubben på Medis. Rummet, kvarten, ett ord ”Ungkarl”. Cykel på väggen och sneakers i garderoben. Coca cola i kylen och tv-spel på golvet, bärbar dator blinkar spraydate och under sängen det en solo man brukar ha.

Vi satt med fossingarna på träbordet, en varsin bira och skål.

- ”Så varför fick du stryk då Timo? Hur kommer det sig att du ser ut som stryk idag?”, frågade jag och kolla in ärret i skallen och svullnaden under ögat. Jag log.

- ”Skit ungar”, sa han kort utan finsk brytning. Född i Sverige.

- ”Berätta, jag vill veta,”

Han kände sig lätt för ögat, tog en klunk av biran, ställde ner den på bordet och slog armarna i kors.

- ”Okej.” ”Aprak som en finne på Viking line. Förresten så minns jag inte. Men Robban som var med har berättat. Men full var jag.

Timo sträckte sig efter biran, vi skåla flaska och sen fortsatte svenskfinnen.

- ”Först var vi på Kellys, sen till Bullen och vidare till Kvarnen. Det blev nog mycket på Kvarnen för jag minns inget efter det. Men Robban sa vi skulle vidare till Båten. Sent på natten, typ vid tre. Så vi trilla ut där och skulle gå götgatsbacken upp. Då hade det tydligen varit ett skateargäng som rulla bräda på medis. Robban sa de var runt tio pers.”

- ”Vad gjorde du?” sa jag med ett leende.

- ”Dyngrak som jag var så klev jag fram till dem och fråga varför de skata mitt i natten? Men jag svarade tydligen på min egen fråga.” ”Är det för att ni är så jävla dåliga på att åka bräda eller?... ”och sen small det bara. Fick väll äta en eller två brädor plus lite till. Minns inget. Vakna upp hemma på kudden sen. Robban fick lite pisk också men inte märkbart tydligen.

Skrattade inom mig och log brett. Vi drack upp ölen och sedan skulle Timo bränna på käk.

- ”Det blir radhusbiff idag”

- ”Helt okej”

Sprattel i kistan och den snacka högt. Kände inte alls för blodpudding. Brun torr skiva med röda bär.

- ”Timo!”, sa jag från soffan.

- ”Yes”, hördes från köket

- ”Ska vi inte dra in till Fridays istället och äta gott va. Jag kan bjuda.”

Så Fridays blev det, lätt val.Vi tog min stadjeep och drog in till city. Vår i luften, härlig känsla. Höger, vänster, raka, trafiljus, tunnel slinger i stan och stopp. Fridays mitt i Östermalm. Parka längs gatan utan för Cafe Albert och så dansade vi ut ur bilen och in på haket. Ballong och väntan. Bord för två och revbensspjäll för mig. Timo åt en stek.

Nu var det ju inte så att Timo var kriminell men han visste ju hela min historia och det var ju min deal tyckte han. Men vi kan snacka om allt, på macho manligt sätt.

Jag torkade mig runt munnen med servetten. Lagom med stök och bök. Inte mycket folk men helt okej. Söta servitriser och mini drag i baren. Prylar överallt. Hängde en kanot i taket och väggarna var smockade med stuff. Amerikanskt.

- ”En fråga Timo”, tittade på honom.

- ”Fråga på” la besticken ihop och tog en klunk av ölen.

En aning konstpaus.

- ”Jo, skulle du kunna mörda någon?” ”Det jag menar Timo, skulle du va kapabel till att ta någon annans liv, någon du inte känner?”

Han var tyst och funderade.

- ”Du menar för samvetets skull?”

- ”Ja, just det” ”Jag menar vilken idiot som helst kan ju göra det i självförsvar eller i panik men jag snackar kallblodigt bara gå fram skjuta person i skallen och gå.”

Såg faktiskt att han tog frågan på allvar. Han kände faktiskt efter. Det är så lätt att snacka om men att känna och försöka faktiskt rota efter, är ett annat mynt. Efter ett tag sa han.

- ”Nej, min ångest skulle äta upp mig efter” ”Förresten har personen gjort något ont?”

- ”Det får vi aldrig veta.” ”Spelar ingen roll”, sa jag,

Kaffe kom in. Inte till Timo. Han var ingen kaffe typ. Fika är fjolligt, en vanlig mening i Timos mun. Han tittade på mig bakom glaset.

- ”Jag tvivlar inte en sekund på att du kan”, sa han sen.

- ”Jo, du. Jag har funderat på det där. Det är ju en sak att ja, misshandla eller något liknande. Du vet ja, driva in deg och använda våld. Men jag frågade mig häromdan och försökte verkligen känna efter. Hur jag skulle känna efter ett kallblodigt mord.”

- ”Jaa”, sa Timo när jag stanna upp.

- ”Nej,” ”Jag hittade ingen ångest inget samvete, Skulle inte känna något dåligt”

- ”Jag vet”, sa Timo.”Du är sådan.”

- ”Jag har lite svårt att känna för någon jag inte känner” ”Hajjar du”

Han nickade men jag fortsatte ändå.

- ”Hur kan man känna känslor, ångest eller ja, något alls för någon man inte har någon som helst relation till. Inte snackat med eller ja, aldrig tidigare sätt?” Jag tittade på honom undrande.

- ”Jag vet att du känner så, det kallas brist på empati.” sa han. ”Du är sådan. Stor empati för nära men ingen alls för de du inte känner.”

Jag hade beställt in notan och den unga tjejen i randigt gav mig summan kardemumman i forma av fodral. Slängde i två rödingar och väntade på växel.

Jag såg mig själv gå upp till en rygg, en person jag aldrig sätt. Med draget vapen ställa mig framför honom och avlossa ett skott. Död direkt. Kroppen skulle falla ihop som en korthus. Första gången jag såg honom, sista gången han såg mig. Hur skulle jag känna? Tanken eggade mig retade mig något enormt. Om jag verkligen var så som Timo sa. För mig var ju den stora frågan hur jag skulle komma undan. Ett mord är ju alltid ett mord. Stort pådrag. Ett misstag och du är körd.

Gav sextio riksdaler i dricks och vi tagga. Mätta som aldrig förr. Såg på Timo att frågan faktiskt gnagde lite på honom också. Han visste att det låg nära min verklighet och han skulle förmodligen inte bli överraskat om det hände.

Körde Timo hem. Hade ett ärende i stan.

- ”Tack för maten Psykopat!” sa han och klev ut. Vi bestämde att ta en öl om två dagar igen och kanske äta gott. Jag morsa ”Hej” och gasa iväg.

Sveavägen. Kom från centralen fick runda glasfontänen och ut på den stora gatan. Trafikljus och raka. Stannade till en bit bort efter korsningen odengatan. En bil parkad på andra sidan blinka heljus. Det var dem. Klev ut. Inga mobiler, på mig, bra.

En svart volvo av V70 satt dem i. När jag små sprang över gatan klev två killar ut.

En motorcykel drog förbi. Och massa stadljud hördes i bakgrunden. Vi närmade oss varandra. Skaka hand utan att presentera oss eller säga ett ord. Jag fick en brun mapp. Ganska tjock.

Det enda jag sa ”Samma tid imorgon”.

Tillbaks till bilen och så riktade jag nosen hem.

Satt vid köksbordet hemma. Hade ett runt glasbord. Mappen låg framför mig, kaffe i bryggan och det var tyst. Det enda som hördes var lite putter från bryggan.

Jag hade sagt att några ryssar skulle göra det. Det gjorde det förjävligt billigt femtiotusen plus biljett fram och tillbaks och boende. Skulle alltså göra själv, kanske tvåhundara fyrtiotusen på ingenting. Jag hade sagt. ”Ni vet vad ni frågar om? Det här är ingen jävla lek” de hade nickat och en av dem hade svarat ”Det är lugnt, vi förstår vidden.”

Men för mig var det inte själva degen. Det var enkel smet, nja inte så enkel. Men man behövde ju inte göra många knop själv. Men det var inte det. Det var något inom mig som ville testa. Något sa ”gör det själv”. Något sa ”först då få du svar”.

Jag öppnade mappen. Det var ett vittne som skulle tystas för gott. Fan vad jag var kluven. Var jag så jävla skev att ja verkligen skulle kallblodigt kunna mörda någon? Utan ångest. Hittade inte rätt. Kunde inte känna. Det var tomt där borta i känslan. Men em annan känsla fanns, det var nästan som en tvångskänsla att jag måste testa för att få svar. Om jag var helt empatilös.

Jag beslöt att göra det själv... Slog igen mappen. Måste ha svar. Bara det är väll sjukt?

Bilden spelades upp om och om igen. När jag sköt. Kroppen föll. Vi var på en gångväg det var mörkt. Det small till. Eko. Tyst ingen såg något.

Det gällde nu att göra det på bästa möjliga sätt. Jag fick inte bli tagen på några villkor.

Hällde upp kaffet och telefonen ringde. Det var Sosso hon hade tråkigt och ville kolla rulle.

”Ge mig en timma” sa jag. ”Hyr något du, men jag behöver en timma” Ville gå genom mappen i lugn och ro...



Kommentarer

  1. Det var väl ofrånkomligt att komma fram till denna fråga.
    Jag satt precis och undrade när det skulle bli dags.
    Och det är viktigt att snacka om.

    Bra att du tar upp!

    Skrivet av Henrik — 13 Okt 2008, 13:22

  2. Svaret på din fråga: Alla förtjänar en andra chans.

    Skitbra inlägg, skönt med en paus från bus och få höra lite tankar som slits från kust till kust.
    "Ge mig mer ångest för faaan." som Bergman skulle säga.

    Det är när du skriver så här avslappnat men twistat du är som allra bäst, blues, jack, cirkus etc. Buset är bara reklamfilmerna/tillbakablickarna om du förstår vad jag menar. Det är det som gör dig unik, inte lapidus köret. Min åsikt!

    Skrivet av Farbror Grön — 13 Okt 2008, 13:32

  3. Kan bara hålla med Farbror Grön om skriveriet, har iofs inte läst helgens avsnitt som du har tagit bort. Skall göra det ikväll, jag han kopiera det innan du tog bort det.

    Du behöver inte vara orolig för att det skall komma ut eftersom jag inte har någon blogg och inga andra intressen ang ditt skrivande. Jag är bara en simpel wanted-holic som du vet vid det här laget. //Tobbe R

    Skrivet av Tobbe R — 13 Okt 2008, 14:20

  4. Jag håller med Farbror Marijuana, det som gör dig unik är när du börjar spåna lite och filosofera.
    Rån och adrenalin i alla ära, men när du spånar iväg så kan man på nått sätt relatera. Alla har vi ju våra nojjer som vi går runt och funderar på ibland.

    Skrivet av Earthbrigde — 13 Okt 2008, 14:22

  5. VAD HÄNDER?
    I skrivande stund hos mig är SAMTLIGA inlägg borttagna. Bara kommentarer kvar. Bara punkter i marginalen. Har wanted lättat? Är någon honom på spåren eller har han bara missclicked? Fan vad skumt.

    Skrivet av DOOBA — 13 Okt 2008, 14:30

  6. Hej!

    Forst vill jag bara saga att jag har suttit pa liknande stol ungefar. Men tog mitt straff. Var efterlyst i Sverige men jag var i Sverige. Inte latt alltid. Nu har jag flyttat till Thailand och laser din blogg dagligen. Du skriver forjavligt bra pa ren svenska. Bor ocksa i Bangkok, for den delen.

    Jo jag tankte pa en sak. satt och kollade dina traffar. Du har ju pa men manad mer ca 20 000 besokare. ca 450 i snitt per inlagg med mun till mun metoden pa trettio dagar. Det maste ju saga nagot? Har du funderat pa att skaffa sponsorer eller tjana pengar for bloggandet? Maste ju vara massvis med foretag som skulle vilja lagga en slant pa detta. Kan bara fantisera hur manga besok om dagen du skulle fa med reklam. Tank dig en ruta i aftonbladet! traffarna skulle ju dra ivag till flara tusen om dagen!

    Jag bara undra! Men bra skrivet! och lycka till!

    Skrivet av Carl F — 13 Okt 2008, 14:32

  7. DOOBA

    Sag ocksa det nu.. men om du gar in pa bloggsite.se sa har alla bloggar samma mystik!

    Adm vad hander??

    Skrivet av Carl F — 13 Okt 2008, 14:40

  8. Han är bara påkommen att vara fejk...så coola ner er.

    Skrivet av r — 13 Okt 2008, 14:41

  9. Forsokte skriva ett inlagg med det blev helt tommt! far skriva en kommentar da!

    Ar inte gripen eller tankt lagga ner har mailat Jari pa adm maste vara nagot tekniskt fel.

    Inte sa bra

    Wanted

    Skrivet av wanted — 13 Okt 2008, 15:05

  10. "Han är bara påkommen att vara fejk...så coola ner er."

    Verkar vara någon kampanj på gång för att svartmåla wanted? Varför? Likasinnade eller några i blått som försöker provocera fram något avslöjande? Genomskinligt tycker jag.

    Skrivet av DOOBA — 13 Okt 2008, 15:31

  11. Wanted!

    "unik träff" - Varje gång någon går in och tittar till din blogg så plingar det i systemet. En pinne till i statistiken. Jag kan gå in fem gånger på en dag - fem pling! En "unik träff" är min första gång. Helt enkelt hur många OLIKA individer som har varit inne. 400 "pling" är inte 400 olika personer. Det kanske "bara" är 190 "unika träffar"/personer. "Unika träffar" är det som annonsörerna är intresserade av. Kontaktkostnad är ett slitet men ack så relevant uttryck inom marknadsföring. Hur många unika personer ser budskapet?

    Skrivet av DOOBA — 13 Okt 2008, 15:42

  12. Fejk eller inte, detta är något av det bästa jag har läst på länge. När jag läser något är det mycket sällan jag sitter tyst en minut efteråt och bara... Tänker. Tänker på allt och ingenting. Men det gjorde jag nu.

    Du har ett väldigt bra sätt att skriva på, det fängslar mig något oerhört.

    Skrivet av J — 13 Okt 2008, 21:41

  13. Inledningen ovan, så jävla rolig. Alltid varit spännande men saknat garven. "Det skaver men det är bara att bita ihop." Din
    stil knäcker, hoppas att du förstått att vurmen handlar om så mycket mer än din kriminella livstil. I så fall finns ju forumet kriminalitet på flashback. Nej, det här är ngt helt annat och jag skulle kunna satsa min sista krona på att det här kommer att slå.

    Ta re lungt

    Lykos

    Skrivet av lykos — 13 Okt 2008, 22:32

  14. Det här var riktigt bra. Du överträffar dig själv gång på gång wanted! Keep it up!

    Skrivet av Sunshine — 13 Okt 2008, 23:10

  15. Tjo Wanted och alla holics!

    satan i gatan vad jag har saknat din blogg! har varit på resande fot kan man säga och inte kunnat läsa på ett tag, nu har ja gått igenom allt!

    Är dock avis på dom som kunde läsa "boken". nån som är sugen på att maila den till mig?
    daggen___@hotmail.com

    Keep it up!

    Skrivet av Danne — 13 Okt 2008, 23:25

  16. Först och främst vill jag säga att din blogg är riktigt jävla grym mannen. Men det är så att jag har en fråga till dig.

    Jag har precis blivit dömd till 8 månaders fängelse (det blev 12 egentligen men eftersom ja e under 21 vart det bara 8) Och jag kommer hamna på en öppen anstalt, jag blev dömd för grov misshandel. Jag är ganska ängslig över fängelsetiden, du som verkar ha lite erfarenhet kan inte du langa lite tips på hur ja ska göra för att klara mig bäst så att säga. Tack som fan på förhand och de skulle betyda mycket om du svara.

    Lycka till med allt nu

    svara gärna till min mail

    Skrivet av marcus — 14 Okt 2008, 15:17

  17. Hej, jag heter Gitarrfreak och jag är wanted-holic.

    Mäktigt att min lilla psykopatkommentar blev till ett helt blogginlägg av dig. Känner mig rörd på ett sätt, hehe.

    Fortsätt producera läsvärda inlägg. Jag är beroende och behöver min drog!

    Skrivet av Gitarrfreak — 15 Okt 2008, 00:23

  18. Skönt inlägg,har inte läst på ett tag nu när jag har knegat. Klart bästa så här långt...Timo verkar va en bra snubbe som ställer upp på dig utan att se ner på dina val.

    Skrivet av 13 — 15 Okt 2008, 23:25

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor