Blogg gratis Logga in

WANTED

10 Okt, 2008

wanted | 10 Okt, 2008 | Huvudkategori | (1946 Läst)

Christmas on turk

Klev på suget, stick och brinn, krama bulle och drog på mig julkostymen. Fan julen suger och tomten vill ha klapparna för sig själv.

Svarsruta. Känns faktiskt bra att börja med rutan. Mange, No mannen, sorry not me. Farbror Grön och Spence snackar om en snubbe. Maby I know him maby not. Men jag e inte killen i gult. 13, I know. Du vet, skulle jag gå i Stockholms stad idag oavsett gata, skulle jag känna som du. Obehag. Men Stockholm är min stad och vad som än händer har jag minnen från hörn till sten, från söder till norr. Medis till östermalm. Snaps till East. Danne, icke sa nicke. Inte denna text. Tror jag redan nu ska börja fila på en ny början. Känner dåliga vibbar, men vi får se. Ni andra, thanks for your word, means allot.

Med... Fördelar, Respekt. Självklar backup, Förmodligen cash. Du kan klättra. Sammanhållning, Kontakter. Kontakter lika med stålar.
Nackdelar, Folk ser dig, Snuten är på dig, Jobbar för någon annan, Inte sin egen herre. Du måste göra saker som kanske inte gynnar dig själv. Du kanske måste ta någon annan skit.

Inte med... Fördelar, Du syns inte lika mycket, Kan jobba med det du vill, Sluta när du vill, Behöver inte göra saker du inte vill, Din egen herre. Ditt jobb dina deg.
Nackdelar, Ingen självklar backup, Kanske inte samma respekt.

Inte med alls... En självklar Frihet, ett liv i trygghet men framför allt ett liv.

Jag valde ”inte med” som ni förstått. Lekte ensam i min sandlåda tills någon trampa på mitt sandslott. Vad hände?
Jo, ska göra en lång historia millimeter kort. Ekobrott. Fick ett ebjudande, någon gav mig en hink i form av bolag. En av de stora killarna i lådan. ”Varsegod lilleman, lek och vi delar på slottet”. Så med hink och spade började jag leka med, men hinken var trasig som ett såll. Sanden läckte ut. Den stora killen blev piss off. Den stora killen hade ju lovat den annu större killen i sandlådan ett slott. ”Men vad fan”, sa jag ”kan ju inte bygga med en trasig hink!?” Den största killen blev förbannad. ”Vems är felet!?” röt han ut så hela sandlådan skakade. Den mellanstora killen peka på mig. Så där stod jag med en trasig hink, inget slott och spaden släpade i marken. Jag skakade på huvudet. Men det hjälptes inte. Jag kände ju inte den största killen och mellankillen var ju lillebror till honom. Så det var inte så mycket jag kunde göra. Det jag inte visste från början var att mellankillen redan lekt hink med hinken tills den blev trasig. Döljt sina spår och tagit degen själv. Men det tror ingen på.
Så går det till i sandlådan ibland. Visste ju det, men vad fan. Jag lekte ändå. Tyävrr.


En korv med bröd och en tomte turk.

”En korv med bröd, tack” ”Senap och ketchup”, sa jag och slanta fram lite mynt.
Undra varför man säger en korv med bröd, tänkte jag. Skulle ju i oförsig vara surt om man bara fick en korv, utan bröd.
Tuggade korv med bröd och stod där mitt i centrum. Julen var här. Pyntning i rött och glitter och tomtar. Klockorna i taket var uppe för längesedan. Tittade på folket som sprang omkring. Jag skulle julhandla som alla andra. Men jag handlade ju på mitt eget sätt. Men först skulle jag ta en repa i centrumet med Sofa, Jacks mamsi.
Hon kom där borta i folkmyllret. Hon tog ett steg åt sidan för en barnvagn full med klappar och ett steg åt andra sidan för en tomte med säck.

Sofia, ja någon undrade. Sofia och jag stötte på varandra i unga dar, redan som fjorton femton och ja, ni vet hur kids i den åldern hittar varandra. She was my world. Jag vill tyvär inte säga hur länge vi var tillsammans men vi kan säga mellan tre och sex år, för när Jack kom så gjorde vi nästan slut på en gång. Då kan ju någon matematikprofessor försöka räkna ut min exakta ålder eftersom jag tror jag nämnt Jacks ålder. Vi försökte, men det gick inte och vi försökte igen. Men det gick inte. Jag var ju inte i mina gladaste dagar och Sofia fick stå ut med mycket. Det sprack i unga dagar. Men nu var nu och detta var långt efter. Jack var i låg ålder och jag åt varm korv med bröd.
Hon hade som alla andra en kasse i handen.
”Ska du ha en korv?” frågade jag.
”Det skulle sitta fint”, sa hon med ett hungrigt uttryck.
Jag steg närmare korvbåset.
”En korv, tack” sa jag. Som svar fick jag, med lite utländsk brytning.
”Enkorvmedbrödsenapochkertchup?”
”Bara en korv, tack med senap.”
Men jag fick en korv plus bröd och lite senap.

Tillbaks till Sofia.
”Varsågod”, gav henne korven.
”Tack.”
Vi började gå, en man med irriterat julstress humör stötte till mig och jag sa ”God jul på dig stick och brinn”. Det var trångt, mycket folk, ja som ni vet, hur alla centrum är innan jul. Ibland fick jag panik men nu var det ganska lugnt. Vi snackade om Jack i trängeseln på samma sätt som alla föräldrar gör, om de inte bor tillsammans. Jag var ju förälder fastän jag var kriminell. Ja vi snackade ”Du måste träffa Jack mer och hur ska vi fördela julen” det var, ”Kan du snacka med Jack han måste sluta sitta vid datorn så mycket” och ”Han lyssnar ju på dig”. Jag lyssnade. En barnvagn stötte in i mitt smal ben. ”Aj faan vad ont det gjorde”.
Men mamman bad inte om ursäkt och drog iväg och ungen tappa nappen. ”Aha där fick hon”, tänkte jag när ungen började skrika. ”Vart tog nappen vägen?” undrade mamman. Jag trampade på gummisuget.
”Jag snackar med Jack” sa jag och vi trängdes vidare. När jag glodde på några i myllret som jag kände igen men inte kunde placera höll jag på att gå rakt in, i en julfiskdam. Klev tomten på skorna som stod med ett metspö i handen. ”Jävlar skit”, tänkte jag och titta tomten mitt i skägget. Sen när började man fiska paket på julafton? En jättesäck var placerad mitt i centrum och ungar på led. Tomtefiskdamm?
”Faan Sofia” ”Kan vi inte sätta oss på ett fik och snacka, börjar bli lite smått irriterad på allt?”, sa jag
Vi riktade stegen mot det närmaste fiket och efter att fått stå där med en bricka med kaffe, te och två bakelser i all evighet och spanat bord. Såg vi äntligen två damer som reste sig upp. Men en man som stått i kön, efter mig, trängde sig som en amerikansk fotbollspelare. Tryckte sig förbi bland folk och vagnar, klappar och packet. Han satt ner sin bricka på bordet. Nöjd och belåten hängde han av sig rocken på stolen. Bordet var till för två. Jag satte ner min bricka jag också. Lite av Sofias te droppa över. Han tittade förvånat. Sofia stod bakom och tänkte ”pinsamt”.
”Mitt bord” sa han.
Jag tittade mig lite omkring och så kramade jag sönder hans kanelbulle som en degklump i handen.
”Vad gör du!?” sa han något högt.
”Blir så jävla irriterad på dig och dina paket, din julen och alla dina barnvagnar, kan inte du bara gå upp i atomer och....”
”Det finns ett bord här borta”, sa Sofia och drog mig i armen. Jag tog min bricka och lämnade herrn som hade en kanelbulle minus.
Vi slog oss ner lite längre bort och jag försökte andas lugna pepparkakor.
”Faan sluta nu, tänk på Jack”, sa Sofia när vi satte ner.
Skeda bakelse med geledränkta bär och var tyst. Grädden var god.

Så där satt vi i ett tag och snacka Jack. Jag har alltid i den mån jag kunnat försöka hålla varannan helg, men det har inte alltid lyckats och Sofia har varit tuff. Speciellt när jag suttit på kåken eller någon annanstans och varit borta för länge. Tuff tjej med hårda ord. Hon fick inte bara vara ung mamma utan släpa på min frånvaro alldeles för mycket. Även idag som sagt och många gånger vet jag att hon gått sönder men gtåtit ut och tagit ny tag. Fanns ju inga alternativ.
Ställde undan brickan prydligt i stället, var noga med sådant där. Man ska varjefall försöka ta undan efter sig. Blängde på kanelbullemannen utan kanelbulle. Han hade fått sällskap av en kvinna i päls. Han blängde tillbaks.
”Kom nu”, sa Sofia och ryckte mig i armen. Jag följde med. Mer trängsel och sedan var hon tvungen att gå. Skulle hämta Jack hos mormor och sedan var det bakdags och pul för julen. Fick en kram och hon sa ”Sköt dig nu för faan det är ju Jul”. Sedan försvann hon och ryggen var borta.

”Hej! tomte gubbar slår i i glaset och låt oss lustiga vara!” Fem små tomte nissar med luva och skägg sjöng jul och drog förbi på led i centrumet. Den sista nissen som egentligen var en ung flicka hade en silverbricka och hon bjöd på stora glada pepparkaksgubbar med rosa knappar. Jag tog tre. Hon tittade på mig med en ”Bara en” blick. Men nisseledet sprattlade iväg och hon måste haka, för att inte tappa rytmen. Jävlar var trött jag var på julen. Men hämd ljuva hämd.
Först skulle jag ja, personligen dra en repa och julhandla på mitt sätt. Sen så skulle jag hämnas på alla de små. På mitt och Andys sätt. Vi skulle råna leksaksaffären. Ja, inte på leksaker men den stora leksaksaffären drog in en jävla massa sköna cash dagarna innan jul. För ganska länge sedan så sökte en polare till mig jobb där. Han fick det då det var personalbrist under julen. Så nu visste vi helt plötsligt alla rutiner, koder och det vi behövde.

Men innan vi fortsätter vill jag dra en liten varnande trudelutt för den mindre varianten av människa där ute. Och vi kan ju låtsas att det är i melodin ”bjällerklang” och att jag står med tomtedräkt på torget med en sådan där julklocka och pinglar. Here we go..
Jo, harkel...och.. Bjällerklang, bjällerklang jaa.. Cash is faktiskt kung.. men uti snö så är de tö oooch i dagens lek så finns det smet.. meeen... kreditkortshandel är en vanlig mandel och nuuu klirrar kassan tom.. Ja bjällerklang bjällerklang.. Cash is faktisk kung... men råna butik är ingen taktik för den som klapp vill ha.. så barn, låt det bara va!

Hmm.. ja just det. Men skit i det och så lämnar vi mig på jultorget i tomtedräkt...

Nej, vad gjorde jag. Jo just det. Jul handel. Du förstår, jag är egentligen ingen tjuv, eller tjuv är jag ju men när man rånar och pressar pengar ur folk och slagit folk på käften i halva sitt liv så försvinner nerverna. Ja, det är sant. Nerverna försvinner nästan helt. Eller som på mig helt. Det är inte mycket normala grejer som får mina ben att skramla julklocka eller pulsen att julklapp fort. Nej det ska till en del för att man ska känna sig nervös om man säger så. Tjuva gör man väll för deg? Och detta var inte för degens skull. Så vad gjorde jag? Jo jag gled upp till den stora leksaksaffären och traska runt där och kolla läget. Men vid ingången, tog jag en sådan där jätte kasse, jag minste en och en halv meter gånger en meter och djup som faan. För föräldrar som ska handla stort. Jag stoppa ner Lego prylar, ja sådana där jättekartonger med dyrt lego. Faan en kosta ju över ett tusen bagis och en annan ett tusentvå hundra och annat leksaks meck. Hade säkert paket för fem tusen i kassen. ”Men va faan en bilbana!” Två tusen sexhunda spänn. Men den var stor. Hade handtag. Lyfte ner en sådan. Kollade runt lite och kikade läget inför rånet. Gick sedan mot kassan. Vilken jävla kö. Minst tio pers i kö och vagnar och strul med barn och allt. Gick förbi kön och direkt till inslagningsbordet som låg lite vid sidan om. Kö där också. Väntade på min tur och slog in bilbanan så noga jag kunde. Drog ut en massa papper och stoppa ner rullen bland mitt lego och annat jox. Sedan med en inslagen bilbana och en jättekasse plus ett kvitto jag hittade vid inslagningsbordet gick jag ut. Tittade på kvittot och låtsades vara förbannad för allt var så dyrt. En i personalen nästan knuffade ut mig för att det var så mycket folk. Gick till bilen och slängde in skiten där bak och så en ny vända på Duka och sedan blev det Åhlens. Bestick för tusen spänn kartongen och massa skräp. Hmm.. ja det var mitt sätt att handla. Hade ju deg och kunde betala men ja, det kändes så jävla onödigt på något sätt. Men larmet då kanske någon tänker. Ja, leksaksbutikerna och duka har ju inget larm och hur lätt är det inte att slita bort larmet om man kan. Ja, jag är ju inte snål på något sätt, inte kelptoman heller. Men ibland känns det så jävla onödigt att pröjsa. Jag menar degen jag i såfall skulle använda var ju säkert från något rånbyte ändå. Så det kvittar ju om man säger så, från samhällets sida. Och vad skulle de göra? Spärra in mig, eller ringa till mina föräldrar?
Men när jag var klar ratta jag ut från parkeringen och det låg säkert julklappar för tjugotusen i bilen. Alla klapparna var ju inte mina. Men vi hade ganska mycket att göra så polarna fick roffa åt sig det som de ville ha så slapp de tänka på det.
Fuck you Santa and Christmas snow.

Vissa kanske jag tror jag blivit utan julklappar under julen. Nej, det är inte alls så. Morsan och farsan baka till riktiga jular och gör det fortfarande. Det är inte själva tomten jag egentligen är förbannad på utan kanske mer, ja, hysterikern och allt det där.

Det var till och med trängsel ut från parkeringen. Ratta snabbt åt höger så jag han med det gröna ljuset. Halt ute. Snövallar och folk på busshållplatsen hade vantar. Drog upp mot lägenheten och parkera på en tom ruta. Hade ingen egen ruta men det fanns några parkeringar som ständigt stod tomma. Fyra vändor blev det. Från bilen till lägenheten. Med famnen full av skit. Bilbanor, bestick och jux.
Hemma. Faan vad skönt. Tände upp och hälade av mig skorna. Klockan var Andy time snart och när som helst skulle det plinga på dörren. La alla nyinköpta prylarna eller ja, tjuvade grejerna i sovrummet på sängen. Tog ut en besticklåda. Ett tusen tvåhundra nittionio kronor stod det på etiketten. Den ska jag ha. Så jag tog den och gick ut i köket. Dörrklockan pinglade till och jag öppna. Välkommen Andy.

Vi satte oss i köket.
”Nya bestick” sa han.
”Jo”
”Men du lagar ju aldrig mat?”
”Man vet ju aldrig” svarade jag. ”Någon gång kanske man får finbesök.”
”Vad är jag då?” Frågade han och granskade en gaffel.
”Ful besök, den värsta sorten”

Så här skulle rånet gå till. Det var egentligen jävligt simpelt. Vi hade ju koden till personaldörren på baksidan. Så det var bara att kliva in med tomtedräkt och ”Ho Ho”. Snubben som jobbade där skulle ju ringa innefrån när de satt och räknade dagskassorna. Sedan var det bara kliva in. Och ja, men behövde ju inte markera att det var ett rån förrän man var ända in vid degen. Vem skulle säga pip om det knalla omkring två tomtar i personalgångarna på leksaksbutiken. Butiken hade ju till och med sina egna tomtar som stod vid entren lekt afton med kidsen. Sedan ut och in i en tjolburk och dra. Parkera lite längre bort och byta bil och sedan dra vidare. Enkelt. Vi skulle ju kunna gå maskerade varfan som helst.
Tomtedräktar, check. Tjolburk, check. Flyktbil nr två, check. Pistoler, check. Två mobiltelefoner med uppladdade kort, check.
”Okej, då är väll det bara att köra imorgon va?”, sa Andy lutade sig bak på stolen.
”Yes box”, sa jag och kikade ut i köksfönstret. Det snöade och balkongen var full av snö.
Vi skulle fixa det här själva. Inge strul bara in och ut. Problemet var bara vädret och trafiken, men det fanns en bakväg direkt vid parkeringen. Ut på en cykelbana. Ja man behövde bara köra över banan ca tjugo meter så kom man ut på en annan väg och därifrån skulle det vara smidigt att köra iväg. Nemas problemas.

Kväll. Tv, någon film och tråka. Hade fått erbjudan att följa med på krogen på några öl. Några polare från den goda sidan. Men jag tacka nej, orka inte med vimlet. Julstöket var tillräckligt. Låg där i soffan och kliade mig i naveln. Andy hade dragit för längesedan. Funderade på vad Sofia sagt om Jack. Somnade efter ett tag och burken snacka lågt och det var en bäcksvart natt några dagar innan jul.

Dagen D
Han hade inte svarat på hela dagen. Andy var som bortblåst. Hade ringt flera gånger men inget svar. Mobilen avstängd. Ringt runt men ingen visste. Ringde till en polare om bodde granne men tomt hemma hos Andy. Det fanns flera alternativ. Ett var ju att snuten rykt innan och det var ju inte omöjligt. Ett annat, mobilen paj. Och sist, låg bakfull och visste varken ut eller in. Uteslöt nummer två. Då skulle han tagit kontakt med mig. Uteslöt nummer tre, då skulle han ändå ta kontakt med mig. Fastän han varken visste eller var ut och in. Så där stod man samma dag och skulle tomta sig in på lekisaffären utan Andy.
”Fuck a Duck”
Slogen en trudelutt till Andys advokat, men han hade ingen aning, sa ”God Jul på dig och ja, får du några klappar i Jul, ho ho ho.”
Skit kul. Vad fan skulle jag göra. Det gick ju inte att skjuta upp skiten. Fem timmar kvar tills vi skulle robba haket. Det är ju inte jul varje dag och denna dag skulle omsättningen vara på topp. Imorgon mindre och sedan som vanligt.

Det ringde på dörren. Jag ryckte till värre än ungarna som väntar på skägget med klappen. Dagen är räddad. Julen är räddad. Andy here we go! Öppnade dörren utan att kolla kikhål. Men vad besviken jag blev. En bred bergsturk vid namn Volkan.
”Kom in” sa jag och suckade tungt.
”Kul mannen, här jag komma och god jul önska och du bara suckar, mannen!”
”Japp, mannen”, svarade jag och gick in i köket. ”Trodde du var någon annan.”
”Tomten eller, mannen?”
Hällde upp lite kaffe och satte mig i köket. Volkan stampa av sig snön och klev in. Drog av sig jackan och kom in i köket. Hur ska man beskriva Volkan? En bred bergsturk med riktigt stora ... Ja, han backar inte får nått. Oavsett. Krallig typ, bred och skyst. Hobby, att örfila upp folk i förorten.
Volkan drog handen genom sitt långa hår och satte upp det i hästsvans. Bred näsa och ännu bredare nu med ponny frilla.
”Varför så butter?” frågade han.
Men dra i snöret på tomtens klapp, vart tog ”mannen” vägen.
”Mannen”
Där kom det. En aning sent men det kom.
”Har du sätt eller hört var Andy är?”
”Nee”

Jag berättade läget, att vi skulle jobba men att Andy försvunnit, gått upp i rök. Volkan erbjöd sig utan att vet vad jobbet var. Jag tittade på honom och rös till. Tanken att göra ett sånt här jobb tillsammans med ”Volkan mannen” fick kalla kårar att kila rygg. Såg synen inom mig. Volkan i tomtedräkt. Skägget på sniskan och guldkedjan kika fram. Sprang runt där i leksaksaffären som en bortappad unge i ett köpcentrum och örfilade upp den stackars extra personalen. Skägget flög och tomtedräkten för liten.
Men cashen lockade. Var var Andy?
Måste besluta mig snart. Kunde inte göra grejen själv och Volkan var ett alternativ. Snart fyra timmar kvar. Gick in i vardagsrummet medan Volkan satt i telefonen och slog några signaler till folk jag visste kunde sånt här. Men ingen ville. För kort varsel. Sa, ju bara ”kneg”, men folk visste vilket typ av kneg det var, på ett ungefär. Visste av Volkan aldrig hade rånat förut men samtidigt visste jag att killen skulle palla trycket. Det var inget snack. Men det handlar inte bara om att palla trycket, man måste samtidigt kunna fokusera och agera under tryck. Agera rätt när oväntade grejer dyker upp. Plus att ja, när Andy och jag knegar är som när kockteamet på Cafe Opera slänger ihop en julbuffe, de vet ju vad den andra ska göra. Kockat länge tillsammans. Viktig grej, veta och känna hur den andra reagerar och är.
En stor istapp slog ner på balkongräcket utanför. Den slogs i bitar och jag ryckte till. Såg det från vardagsrums fönstret. Jag gick ut till Volkan.

”Okej Volkan” ”Innan du säger ja så tycker jag du ska lyssna.”
Shit vad gör jag, tänkte jag. Volkan lyssnade men avbröt.
”Mannen, Vad det än är så är jag på. Behöver cashen. Är helt jävla luspank.”
En ”desperat” bergsturk i tomtekostym, ännu bättre. Detta kunde bara sluta på ett sätt. Men vad fan, Julen var ju här och ja, tomten kanske var på våran sida.

Så imorgon blir det tomte turk och leksaks affär...

simma lugnt tills dess

wanted



Kommentarer

  1. Haha, fan vad jag känner att det kommer bli ett grymt avslut (som vanligt).

    Skrivet av Henrik — 10 Okt 2008, 13:57

  2. Dåliga vibbar? Ta det lugnt vännen. Hade du väntat dig en Ferdinand? "Fantastico, Splendido, honom ska vi ha." Förlagens kvarnar maler långsamt och det kan ta upp till ett år innan din skapelse får se världen. Andas broder...

    Dessutom, mistern läser väl kommentarerna, han fnular just nu på hur han ska sticka in den :) Stå på dig, fanskapet får bjuda på vitt vin å räkor först, haha

    Jag ser att din text förändras. Någon har läst på, bra jobbat. Vill du ha lite tips skrivarmässigt så skrik till så mailar jag lite.

    En fråga: Hur långt har du tänkt? Ponera att du blir en hit... Förlaget vill att du visar ditt fula tryne och ställer upp på intervjuer... Vad gör du då?

    Skrivet av Farbror Grön — 10 Okt 2008, 14:40

  3. Finns här, läser och skickar en god tanke.
    håller med farbror färgglad, du har ändrat sättet du skriver på. fortfarande genuint rufft och oslipat precis sådär perfekt.

    Keep it up brother !

    Skrivet av Stefan — 10 Okt 2008, 16:17

  4. :O Var e Andy??! Och kommer turken klanta till det? exiting as always hihi :D

    Skrivet av Sunshine — 10 Okt 2008, 18:21

  5. Men å, måste som vanligt vänta ända till i morrn för att få veta slutet :) Lika spännande som alltid

    Skrivet av Hejhej — 10 Okt 2008, 18:38

  6. Vad fan är det frågan om? Farbror Regnbåge. Farbror Färgglad. Mobbing. Snart säger ni väl att jag gillar fotsköna skor och är tjock också... Era miserabla homofobiska ursäkter för misslyckade aborter. Vik hädan! :)

    Skrivet av Farbror Grön — 10 Okt 2008, 19:15

  7. Farbror färgglad .. du kommer snart med att du är allergiker & lactosintollerant också .. och INTE dricker vodka..

    *moohahahahaha*

    Skrivet av Stefan — 10 Okt 2008, 22:14

  8. @ Stefan - Jag är blatte, Vi blattar dricker inte Vodka. Vodka är enkom till för svennar som vurmar för svunnen storhetstid och dricker för att få sina cojones att växa :) Det är homo att dricka Vodka. Go figure...

    Skrivet av Farbror Grön — 10 Okt 2008, 23:28

  9. Hehe klockrent inlägg "igen"... Och idag fick man dra lite på smilbandet när jag läste. Bjällerklang sången och inlevelsen då du tog upp om hur du fantiserade att rånet skulle bli tillsammans med Volkan, det var fan lite humor där hehe.

    Mvh.

    Skrivet av JD — 11 Okt 2008, 01:27

  10. HAHA fyfan så jag garvat åt detta inlägg....ojojoj! Kan verkligen se Volkan framför mig.

    Ser fram emot att läsa fortsättningen!

    Skrivet av Vincent — 12 Okt 2008, 00:41

  11. @ Farbrorn

    Jönssonligan och någon film om när dom är i Ryssland, klart skönaste repliken någonsin, spana in dem och garva lite.
    Rått men hjärtligt.

    Skrivet av Stefan — 12 Okt 2008, 13:38

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor