Blogg gratis Logga in

WANTED

08 Okt, 2008

wanted | 08 Okt, 2008 | Huvudkategori | (1914 Läst)

He stand there and look, just remeber on the side of the road.

Whisky på trägolv och historier om förr, En rakad Palle knackar Mac Donalds dörr. Får det lov att vara fred eller ska vi slösa deg i led. Vi är för gamla för smiska... speciellt med tjugotusenskronors piska.

Satt ett tag innan jag skicka iväg det jag skrivit till bokförlaget, men enter blev det. Iväg stutsade det bort till andra sidan världen och vi får se i vilket skick det kommer tillbaks. Yes, Uncle Green och alla andra. I gone do like the small people do in prisons movies, bend over. Nej då är det något jag är bra på så är det att ta kritik. Stryper gummiankan så hårt jag kan. Kommer ta ris med glädje och vända andra skinkan till.

Bonde, till Kung och emellan är det ton

På tal om andra skinkan till. Vi var ju på väg att smiska Morat för en andra gång...

Drog över bron vid Hornstull och snart var ute på motorvägen. Vid Midsommarkransen. En lur ringde. Det var Andys och han tog fram tre telefoner och svarade i den som blinkade. Jag håll blicken på vägen. Tunn trafik då klockan var natt och en mötande bil hade helljus.

”Andy” svarade Andy

Det blev tyst några sekunder. Sedan.

”Aha, jo men det är lugnt. Vi är påväg dit nu. Satsar på sjukan.”

Tyst och någon pratade på andra sidan. Hörde bara svag röst.

”Nej, för faan” sa Andy. ”Men okej, Jo det kanske sant.”

Tyst

”Okej, jag ringer dig om fem igen.”

Andy la på.

Jag tittade på honom och höll i ratten.

”Palle”, sa Andy. ”Snacket går fort och Palle ville träffas.

Palle är en tung snubbe. Riktigt tung. Andy hade suttit med honom för två år sedan och jag hade stött på honom som ung. Vi hade strulat till det i unga dar i en affär och en timme senare så dök Palle upp med tre MC killar från ja, ett gäng som ingen vill bjuda på ungarnas födelsekalas direkt. Men detta var för över tio år sedan. På senare dagar så hade vi gjort lite grejer ihop eller jag hade gjort det med så kallade Palles folk. Palle var ett namn och ja, Någon som vi kallar det. Idag är han död vad jag hört. Skjuten men sak samma.

”Vad ville han”, frågade jag. Vi drog om en lastbil i lagom hastighet.

”Snacket går ju och han sa att Morat jobba tillsammans med Zabi och ja.. Zabi inte var så glad”

Såg lite länge bort baken på en snut så jag sänkte hastigheten och la mig i samma fil som snuten med några bilar emellan. Andy fortsatte.

”Så Palle ville träffas och bara snacka, försöka lösa detta fredligt.”

”Varför då? Frågade jag.

”Palle och Zabi gör affärer och ja, Palle är ju polare till mig och för att vara bussig helt enkelt.”

”Säker?” frågade jag.

”Nja, grejen är att Palle ligger bakom en grej som jag inte snackat med dig om” ”än indrivning som han och jag diskuterat att du och jag kanske ska ta, en ganska stor grej.”

”Aha”

Det blev tyst en sekund. Jag fortsatte.

”Men är du säker på att det inte kommer tillbaks i såfall?”

”Hundra.” fick jag kort som svar.

”Okej, vi träffar Palle då”, sa jag.

Snuten där framme fick blåljus och drog ut i vänster och försvann.

Vi bestämde att träffas på en Mac, Donalds vid Östberga och jag fick dra en höger på närmaste avfart och åka tillbaks en repa. Inte så långt.

Det var fullt med bilar på Donken och människor stod utanför. Konstigt för att vara en vardag natt tyckte Andy.

”Birka race, tror jag det heter.”, svarade jag. ”Tror faktiskt grabben skulle kolla på det idag”

Birka Race är ett sådant där olagligt bil race när folk samlas och tittar på när hemma meckade bilar tävlar mot varandra på de vanliga gatorna. De stänger av hela motorvägar mitt i natten och hoppas på att snuten inte ska dyka upp. Det brukar samlas massvis med folk som ser på. Hundratals. Men ingen vet var loppen kommer att vara förrän kort innan de ska tuta igång. Så då samlas folk på platser lite här och där i närheten, där de tror att racet ska va. Tills någon får ett samtal och sedan är det bara att tränga sig fram med sin bil och följa de andra tills man kommer till platsen. Kasta sig ur bilen och kuta fram för att inte missa själva racet som är slut på några sekunder. Och så håller det på hela natten. Grabben brukade följa med några som jobbade på min firma. Han tyckte det var spännande. Hade själv kollat en gång men ja, det föll inte direkt i smaken.

Vi gled upp på Mac Donalads parkering och hittade en ruta. Fullt med folk. Bilar överallt osh små klungor av folk utanför. Lite typiskt att vi skulle träffas Palle här, men det fick gå. Vi skulle ju bara snacka. Inte dansa tango precis.

”Big mac och kompani, fanta utan is” sa jag.

”Lika dan men med cola”, sa Andy.

Den unga kassörskan tryckte kassa och fyllde brickan.

”Ingen is”, sa jag.

Ny fanta och en ursäkt, en söt blick och ”Smaklig måltid”

Söt, tänkte jag. Vi gick bort till ett bord vid glaset. Ett bord för fyra. De flesta folket var utanför. Ingen ville ju, ja hamna på efter kälke när någon fick ett samtal att racet skulle starta. Men några enstaka hade chansat och sög i sen en milkshake eller tugga bröd och kött.

Klockan tickade och fantan utan is var orörd men burgarens kartong kika tom. Så pommes frittes nästa. Helt plötsligt mitt i en ”skit pomfritt” drog det igång.

Folk slängde sig in i sina bilar, de inne på mac donalds ut, någon lämna burgaren och bilarna spann igång. De försvann en efter en och trängde sig ut åt samma riktning.

Jag tog upp telefonen och slog en pling till grabben.

”Hej pappa jag kan inte prata nu, ring sen!” fick man i örat och det blev tyst.

Där satt vi och kika på en tom parkering och den söta servitrisen plocka bord och jag tyckte faktiskt hon flörta lite. Men hon var för ung och jag för gammal. Sedan så inbillar man sig bara sånt där.

Fem minuter till och då dök en bil upp.

”Palle”, sa Andy och nickade mot bilen.

Det var en Jeep grand Cheokee I svart kulör. Hel svart med tonade rutor och kromade lister. Bilen parkerade nära ingången och Palle klev ut.

Nu ska ni få höra. Ja jag vill ju inte måla upp en bild av någon fantasibild hur kriminella ser ut. Att alla kriminell har tjurnacke är stora och guldkedja. För så är det inte. Men ja, Palle klev in på mac Donalds. Skulle du träffa Palle i en mörk gränd skulle du garanterat backa. Han var säkert över två meter lång och ja, bred som faan. Har aldrig tidigare sätt någon med så tjock tjur nacke och breda axlar. Bröstkorgen får vem som helst att känna sig liten även de stora på gymmet. En riktig jävla kolossal kloss från tåspetsen upp till toppen av skallen. Inget hår. Helt kal, ljushyad och en skalle dubbel min egen. Ansiktet ärrat och riktigt bred näsa och ond blick. Jag överdriver inte han såg inte kriminell ut utan han såg ut som han var själva brottet i sig. Hel jälvla brutal. Guldkedja, en svart tunn jacka och träningsbyxor. Han snackade i mobilen som såg ut som en knappnål i handen på honom.

Jag ljuger inte utan dessa monster finns faktiskt där ute de också. Detta var ju ingen överraskning direkt då jag hade haft med honom att göra tidigare. Men då var han på motståndarens sida och det är en annan historia.

En annan sak som slog mig då var, hur kunde en sådan här kille ”inte” vara kriminell. Jag kunde inte tänka mig Palle sitta på ett kontor och ja, sälja annonsplatser eller stå nere i gallerian och sälja glass. Nu har han väll tryckt i sig en del anabola och så men ändå. Han måste ju vägt lite mer än snittet när hans morsa tryckte ut honom och navelsträngen klipptes av. Stor var han varjefall.

”Tjena grabbar” sa han och slog av luren som försvann ner i en ficka. Rösten var grov och han sträckte fram en stekpanna till hand. Vi skakade den och min hand var liten.

Han tog en stol och snurrade på den så ryggstödet kom mot oss och satte sig så han hade en av oss på var sida. Vet inte om han satt ovanligt nära eller om det var hans storlek som fick allt att kännas litet men det kändes som han satt på en.

Vi snackade först om väder och vind och lite ja, ”Men han sitter på Kumla och han drog till Sydafrika, Nä den snubben har jag inte sätt på evigheter.” Efter det kom vi in på det vi skulle snacka om.och servitrisen där borta titta nyfiket bakom kassan.

Vi hade rätten och Morat fel. Jag sa att jag var tvungen att dega tillsammans över tjugolax till tjejerna. Men det var inte stålarna det handlade om utan principen. Hur mycket Zabi man än jobbar med så kan man inte bara beställa något och sedan skita i det. Som att man skulle be polaren att vakta en, när man ligger på gymmet på pressbänken. Man ska maxa och lyfter stången för kung och fosterland men för tungt och skiten hamnar på bröstet och polarna står och snackar med någon brud. Så röd i fejjan är man, tunga stången pressar ton och kväver dig halvt till döds. Alla tittar förutom polaren och tillslut lyckas man komma undan på något vänster i panik. Pinsamt värre eller hur? Macho som man är och ingen gillar pinsamheter.

Morat hade ställt mig mitt i scen och dök inte upp. Hade inte med degen att göra var ju bara lack för att han tror han kan skita i stången och tro jag inte bryr mig.

”Jag hajjar”, sa Palle. ”Faan det där hände faan mig på gymmet vid Svea. Jälvar vad drygt det va” ”lack som faan på polaren, faan vad jag lacka.” ”Pinsamt värre”.

Jag sa inget men jag hade sätt det bara för några månader sen. Var där för att träffa en lirare som träna där. Såg när Jätten Palle kämpade med stången och sprattlade med benen i panik. Såg också hur han örfilade upp polaren efter.

Så Palle hajade men hur skull vi göra? Vi var ju på något sätt nöjda, ja jag vill ju ha min deg ändå. Men vi ville inte ha någon Morat som smög längst husfasaden och helt plötsligt hoppade fram drog en yxa i ryggen. Samtidigt som vi absolut inte ville bli skyldiga någon en tjänst. Det var det värsta jag visste. Men Palle ville ju inte att vi skulle göra mer slarvsylta av Morat för ja, Zabi och han gjorde affärer och Andy och han var ju polare och ja..

”Zabi är lugn”, sa Palle ”Nu när jag snackade med honom så ville han bara veta vilka som knulla Morat i röven, men ja, han är nog mer ja hur ska man säga det. Orolig för att ni ska fortsätta grejen och Morat vägra pröjsa och till slut så, ja blåser det upp en jävla storm och då ställs kanske Zabi i det läget han inte kan backa utan måste stötta sitt folk. Fattar ni?”

”Så du mener” sa jag, att Zabi kan snacka med Morat och garantera att det är lugnt mellan oss om vi inte fortsätter.” ”Utan att han har en upp på oss?”

”Japp” sa Palle med sin grova röst. ”Zabi är lugn, vill bara ha lugna gatan vet ni. Faan gubbar vi är för gamla att springa omkring slåss. Men jag hajar.. Morat är den ny generationen.. hatar dem där, men vad faan man har ju själv varit där.”

Jo det var sant. Vi var faan för gamla för sånt här skit.

”Men mina deg då?” Jag tittade på Palles jätte skalle och han tittade tillbaks.

”Vänta gubben” sa han och drog upp knappnålen. Slog ett nummer med jätte pekfingret och träffade på något konstig sätt de små knapparna rätt.

”Hej gubben det är jag”

Vi lyssnade.

”Jo det är lugnt jag sitter här med grabbarna och snackar va och det verkar lugnt. Men det var tur att jag greppade dem för mina gossar var påväg ja, ut till din gosse för att starta rond två.”

Tyst ett tag och så var vi Palles gossar tänkte jag, men sa inget.

”Nää fy faan. Ja din tjilevipp har ju gjort fel.. Det är som man skulle ligga på gym.. Äh glöm det ja fel har han gjort farjefall.” ”Men om jag har ditt ord att Morat inte kommer fortsätta så ligger gubbarna här lugnt. Men de frågar om degen”

Tyst

”Okej Okej, tjugo rör det sig om” Palle titta på mig jag nickade.

”Ofaan” ”Nä tjugo”

Tyst en sekund.

”Där ser du vilken jeppe du har att göra med” ”Okej, vi hörs sen”

Klick.

Palle vände sig till oss.

”Morat hade sagt till Zabi att du ville ha det dubbla”

”Nej för faan”, sa ju att det inte hade med degen att göra.

”Vilken stekare va, ville få det att se ut som det var värre än det var och ... ja försökte få Zabi att tro ni pressade honom på deg med dubbla summan.”

”Vad sa han mer?”, frågade Andy

”Nej det är lugnt” ”Degen om någon dag, han gav sitt ord.”

Ja denna grej löste sig utan mera våld, kanske tråkigt för den som vill läsa action men så var det varjefall. Vi fick smeten från Zabi en dag senare genom Palle och det var frid och fröjd. Såg Morat flera gånger efter och varje gång så kändes det som han ville sticka kniven i ryggen på mig. Men hierarki är ju bonde, löpare, dam och kung. Så ibland får man inte som man vill.

Pitsa och dottern Lotjaj

Det finns en väg. Jag tror inte ni har gått på den. Asfalten är sprucken och vägen är smal. På båda sidorna vägen är det först sliten mark och ett tio meter in i det slitna är baksidan på två olika kvarter. Denna väg går emellan. Det trevåningshusen som ligger på båda sidorna vänder ryggen till och är trasiga. Ena sidan har ett höga plåtskivor uppspikade för att stänga vägen ute. Den andra sidan har en låg grå betongmur som är igen vuxen av allt möjligt. Det är ingen trafik alls. Helt tyst. Men om vi vänder oss om ser vi myller där borta på gatan där husen tar slut. Folk, bilar och cyklister. Mopeder, barn och äldre. Men det är bakom. Vi ska fortsätta framåt. Så vi fortsätter framåt. Efter att det slitna betonghusen tar slut är det skjul. Träskjul med plåttak. Vi står nu mitt i slummen. Men var är alla människor det är ju mitt på dagen. Det är svårt att beskriva hur det ser ut. Men ja, det ser rent ut för jävligt. Låga skjul med trasiga tak och väggar som säger fattigdom. Helt plötsligt ser vi en äldre gumma, hon är sliten. Kommer dragandes på en korg. Mellan två hus spänner hon upp en lina och börjar hänga tvätt. Hon tittar på oss lite nyfiket sådär. Men fortsätter hänga kläder. En flicka sju åtta år kikar på oss bakom ett hörn av ett skjul. Hon har svart rakt hår och bär en vit klänning.

Vi står där på vägen. Tror jag har sätt henne tidigare springa omkring på min gata. Ja min gata ligger bara ett stenkast härifrån men det är ändå som skilda världar.

Hon kommer barfot fram till oss. Jag ger henne en tjugo baht sedel. Som är cirka fyra kronor i Sverige. Hon lyser upp och ler.

Du gör som jag. Hon skrattar och säger tack på thailändska. Hon vill visa oss något och tar Nam i handen. Du, jag, Nam och den lilla flickan med vita klänningen. Med Nam i handen tar hon täten. Vi följer efter. In bland skjulen. Vi är tvungna att ducka och böja oss flertal gånger, det är lerigt. En tupp kilar förbi och rör på huvudet, kliv över en trasig hink. Tvätt. Någon diskar i en balja och följer oss med blicken. Det är lite nervöst att gå här i en slum som är andras hem och vårat samvete. Men flickan skrattar och drar Nam i handen. Efter ett tag kommer vi fram till andra sidan. Jag ser några träd och två skjul. Vi är nu på andra sidan slummen men ja, fortfarande i. Bakom skjulen går en väg, något uppe i luften. En bilväg. En bro. Jag känner igen vägen. Om man ska in till Bangkoks kärna åker man på bron. Den ligger i höjd av skjulen. Ganska nära. Flickan leder in oss i ett av skjulen. Vi står i öppningen. Ett ganska stor skjul. Träväggar och plåttak. Det finne en matta. Några madrasser och kastruller och baljor. Vi trängs i öppningen och skuggar golvet. Nam står ett steg in. Hon tar av sig sina tofflor, vi också. Golvet är plank. Det knakar lite lätt när flickan springar över. I andra sidan skjulet står en man. Han står i en annan dörröppning med ryggen mot oss. Flickans pappa kanske. Med händerna på ett brett rostigt stål nät som täcker öppning tittar han ut. I bakgrunden av öppningen ser vi bilvägen. Det är mörk här inne men ljuset utifrån försöker tränga in och sprida något, kanske ljus, kanske hopp, kanske drömmar. Några fönster till vänster. Ett igenspikat av plank.

Flickan drar i mannens t-shirt. Han reagerar inte först. Som han är i drömmar. Har inte märkt oss. Nam säger något på thailändksa och genast vänder han sig om. Flickan säger något. Han tittar. Nam slår ihop händerna och böjer på huvudet. Så som man hälsar här i Thailand. Vi följer henne och gör lika dant. Han hälsar tillbaks. I ett par trasiga shorts som går över knäna kommer han fram till oss och slår ut en arm. Vill att vi ska slå oss ner på mattan. Nam sätter sig med benen i kors, vi också så gott det går. Flickan tränger sig mellan dig och mig. I en ring sitter vi mitt i skjulet på en trasig matta. Några flugor flyger in och ljuset visar skuggor från fönstret till vänster. Mannen skramlar i ett hörn. Kommer fram till oss med några muggar och en flaska. Flaskan är whisky. Thailändsk whisky. Jag vet att den bränner i halsen, har druckit den förut.

Där sitter vi, någon timma. Han berättar för Nam och Nam knackar engelska för oss. Flickans mamma dog för ett år sen i en bilolycka. Hon dog på sjukhuset för att de inte hade pengar till vård. Flickan heter Lotjaj och han själv heter Pitsad. Flickan säger att Lotjaj betyder sol. Han berättar att han har inget jobb, utan får tigga till sig mat. Men ibland, bara några dagar i månaden kan han hjälpa till i en bilverkstad och få några hundra baht. Men han har en son som är sjutton. Sonen kör taximoppe inne i stan och tack vara det så överlever de. Inga stora pengar alls, men de klarar sig. Men det känns i kroppen att hans son ska behöva släpa på hela familjens tyngd. Själva kan han inte köra då han syn är för dålig. Pitsad, ser och är trött men ler åt oss och berättar om när de hade en egen verkstad. När han bodde i ett kvartersblock på gatan, den gata jag bor på nu. När hans fru levde och hon tog barnen och han mecka med bilar. Han ler. Men bakom finns en tyngd av spår av ärr och övergivenhet. I små muggar dricker vi thailändsk whisky och det bränner i halsen. Vi vill inte berätta om våra liv. Men han vill höra och blygsamt berättar vi lite.

När en någon timma har gått, lämnar vi Pitsad och Lotjaj. Pitsad skakar våra hand på det sätt som vi brukar hälsa och säga hej då i andra länder. Nam säger att han säger ”We can come back any time”.

Lotjaj följer oss en bit och vi kommer ut på vägen där vi började. Den vägen med sprucken asfalt och ryggar av hus. Hon vinkar och ger Nam en kram. Vi slår ihop händerna och böjer på nacken. Hon ger oss en kram. Vi går. Kommer ut på gatan fylld av liv och rörelser. Efter ett tag svänger vi in min gata. Men innan så vänder du dig om och ser flickan stå kvar därborta. Långt därborta.

Eftersom du nu är den du är och inte här, så är detta inte riktigt sant. Men den riktiga historien är att Jag och Nam för över två månad sen stötte på Lotjaj på min gata och hon hade gjort illa sig i foten. Det här var innan mitt bloggande hade börjat. Jag fick bära henne hem till Pitsad, hennes far och han bjöd på whisky som tack.

När jag satt där och drack whisky med Pitsad och Lotjaj och han berättade om sitt liv tänkte jag på pengar. Vi talade ju stålar igår. Tänkte på mina lågprofils däck på min merca. En t-shirt som kosta lika mycket som hans son drar in på två månader. Mina ständiga besök på restauranger. Endast en måltid i pengar skulle räcka till mat för en månad för Lotjaj om inte mer. På de trettiotusen som min flickvänn slängde som låg i dammsugarpåsen. På en blöt kväll på krogen. På de tjugotusen som jag tillslut fick av Morat, vad gjorde jag med dem? Var tog alla stålarna vägen från allt jag gjort och mycket mer...

Men tanken försvann ganska fort efter jag lämnat dem. Den fanns där för stunden, slöseriet på allt, det jag inte egentligen behövde.

En eller två veckor senare var jag påväg till city i taxi och ja, ni kommer ju ihåg att jag gillar att ta foto. Då kommer tanken tillbaks, känslan av slöseri när jag fick denna bild i kameran.. på Pitsad och flickan Lotjaj. På tal om stålar.

http://viewmorepics.myspace.com/index.cfm?fuseaction=viewImage&friendID=413880642&albumID=764298&imageID=5465402

Wanted



Kommentarer

  1. Det kændes i hjærtat nær du berætta om Pitsad och Lotjaj!
    Bra uppføljning från igår, lægg gærna ut draften till boken så vi kan ge respons..

    Skrivet av MarQ — 08 Okt 2008, 15:17

  2. Dagens andra kommentar, jag hoppas du gillar att läsa kommentarer.

    Men jag tänkte på Andy, vet han om att du skriver om honom? Så utelämnande, jag menar, är man i branschen så borde det ju inte vara så svårt att lista ut vem han är. Om man nu känner dig.
    Hur ställer hans sig till det? Med tanke på att det mer eller mindre är erkännande på rätt grova brott du har skrivit om.

    Hoppas solen skiner och att bärsen är kall.

    Skrivet av Henrik — 08 Okt 2008, 16:42

  3. Birka och donken i östberga.. där har man varit många gånger. Följde alla rejs och körde själv mycket.

    Mycket bra skrivet och jag tyckte detta var ett häftigare slut än om ni hade bankat skiten ur honom.. Även fast han kanske var värd det.

    Mvh David

    Skrivet av David — 08 Okt 2008, 17:38

  4. grymt bra!

    Skrivet av mange — 08 Okt 2008, 19:22

  5. Fan du skriver som en KUNG! Mycket bra inlägg, åter igen mycket bra skirvet!

    Ska bli kul att se vad som kommer härnäst.

    Skrivet av JD — 08 Okt 2008, 22:42

  6. Alltid lika jävla bra.

    Skrivet av Sajlid — 09 Okt 2008, 00:27

  7. Keep up the good work!

    Säger inte så mycket men jag finns här - dagligen!

    Skrivet av DOOBA — 09 Okt 2008, 08:32

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor