Blogg gratis Logga in

WANTED

06 Okt, 2008

wanted | 06 Okt, 2008 | Huvudkategori | (1966 Läst)

Uggly and Beautiful

Heron city, bio käk och häng från Skärholmen. En fjäderbatong slås ut och någon vill inte göra rätt. En annan vill snacka en tredje förlorade poker. Det är inte alltid sköna dagar i en strulig värld.



En fråga, ett kort besök i Harlem. Ett svar. Ibland sjunker vi tillsammans ner i djupet. Men idag blir det något helt annat. Men vad hände igår? Varför kommer det här inlägget ut så sent. Jag ska göra en lång historia kort. Efter det så blir det raderna om ”En vanlig Sofia” och sedan ska jag presentera er för en helt ny person som jag hade väldigt mycket samarbete med på den senaste tiden innan jag åkte till Thiland.

Yesterday
Blev paranoid. Såg bilar och människor som jag inte tyckte höra hemma i min miljö på min gata. Drog mig undan i skuggan och iakttog. Fick en känsla att vara iakttagen själv och dessa två bilar plus människorna jag såg verkade i mina ögon väldigt suspecta. Två tillfälligheter? Inte var dag, jag såg ljushyade fyrtioårs män med gymnastikskor på min gata. Avvaktade, iakttog. Satt vid en restuarang, hade uppsyn över mitt hus. Bilarna jag sätt var två exakt lika minbussar, svarta med texten ”Internationel dentist” och firmanamn. Hur mycket jag än funderade hade jag inte sätt denna tandläkermotagning i kvarterna. Är ju bekant med området. Promenerar även i de gränderna man inte ska gå i. Två bilar, en stod snett utanför mitt hus och den andra åkte in på en bakgata. Men efter mycket om och men så visade sig att det inte var något. Fick helt enkelt vänta ut allt. Men en fråga dök upp. Vad skulle jag göra om det var något? Hade jag någon plan B. Vart skulle jag ta vägen? Allt från praktiska små ting som adresser, telefon nummer m.m. till en faktiskt plats, människor m.m som kunde hjälpa mig. Inte lätt att stå i ett thai kvarter där ingen talar engelska med bara skorna på kroppen. Jag kände mig helt naken. Skulle jag varit tvungen att sticka just i detta läget, utan att gå upp i lägenheten. Skulle det förmodligen inom kort vara ”Gå tillbaks till fängelset utan att passera gå”. Hade ju ingen plan B om jag var tvungen att studsa på stuts. Så min dag igår gick ut på att skaffa en Plan B och C, så jag började till och med fila på D. That why I was late.

En vanlig Sofia.
Vad hände med Sören? Jo, jag åkte dit med Andy. Men var helt enkelt trevlig. Gjorde klart för honom att pengarna skulle fram på ett trevlig sätt, för Sofias skull. Han betalade efter en månad och det var så länge på dagen han fick. Men någon båttur blev det inte och inte heller bullar med Sofa om man säger så..


Trust and blood

Sträckt fram handen och vi skakade hand.
Jag sa, ”Så då är vi överens. Allt som vi gör tillsammans från och med idag splittar vi på, fifty fifty. Allt det vi gör efter reglerna. Om jag vill gå utanför så tar jag hundra procent.”
”Ja, det stämmer”, fick jag som svar.
Jag fortsatte, ”Blåser du mig eller om du inte är den du säger du att du är, så kommer vi hamna i riktigt trubbel. Ska jag vara ärlig så kommer jag att döda dig.”, jag menade verkligen vad jag sa.
Blicken jag fick tillbaks var allvarlig.
”Don’t worry I am not a cop.”
“Det är ful värld du går in”, poängterade jag-
”Jag vet, har varit vid kanten i hela mitt liv”

Det var sällan jag hade börjat lita på någon så fort som jag gjort nu, mycket sällan eller aldrig det vill säga. Men på något sätt kändes det rätt. Mitt kontaktnät skulle öka dramatiskt och just nu behövde jag steppa upp ett par pinnar på stegen. Kontakter är lika med pengar. Med denna partnerskap skulle nätet mer än tredubblas genom bara en handskakning. Ambitionerna var lika. Jag låg absolut inte i förväg när det gällde att kunna jobba dygnet runt. Absolut inte. Efter vi skakat hand så gick vi ner till bilarna. De stod parkerade utanför mitt kontor. Det lilla kontoret jag hade i kontorshotelet. Vi tog min bil in till stan. Det skulle tas en nattmacka och kaffa.

Vem var denna person? Tunga kontakter. Jag hade hört mig för. Japp det stämde. Farliga kontakter. Samtidigt var denna person osynlig, ingen som visste. Vass och osynlig. Jag gamblade lite här. Men det kunde gå vägen. Vi hade gått in i ett partnerskap. Skulle göra deg tillsammans. Den enda jag tidigare hade haft på detta sätt med, var Andy. Men med Andy och mig så behövdes ingen handskakning. Vi hade våra regler än då. Det hade formats i det osynliga på mer än tjugo år. Det var annorlunda med denna person.
Kände att vi låg på samma nivå i tänkandet. Hade samma ambitioner. Verkade var bland de smartaste jag hade träffat. Plus en hunger av deg. Försiktig nästan paranoid.

Drog i handbromsen vid Roslagsgatan. Underligt ställe att välja tänkte jag, ett taxihak. Men det är klart. Diskret inte ett fik mitt på Svampen. Några enstakade svarta taxibilar och en sliten ford stog utanför. Vi gick in.
Satt där och snackade om allt möjligt. Inte det vanliga tugget. Nej, det vanliga var ju vilka man kände. ”Ja men han känner jag också och han, då borde ju du ju känna honom?” eller ”Jo, jag satt med honom. När satt du på...” eller ”Nej, faan gör aldrig affärer med han, han blåser dig direkt.” Nej, snacket nu var något helt annat. Du vet som att sitta och fika med en ny arbetskamrat. Det har trillat in ny arbetskraft på jobbet och ja, ni sitter där på fikarasten och ska göra er lite bekanta. Ja, vad ska man säga. Skillnaden var med det absolut rätta ordet, inte så mycket ”testosteron” i luften som vanligt.

Idag var det skaka hand, lära känna lite. Imorgon skulle vi kicka igång affärer.
Har inte skrivit om denna personen tidigare för att jag har känt att det kanske är ja, lite för uppenbart vem det är. Men sedan har jag tänkt efter och det är nog inte det. Det finns ytterst få som vet att vi hade kontakt. Så ingen kan säga att ”jo jag vet det var ju de två”. Den enda som kanske kan förstå är personen ifråga själv och några väldigt när vänner, men de kniper igen. En del visst att vi gjorde affärer men inte att vi var så bundna till varandra som vi var. Och skulle denna person läsa bloggen och förstå så får jag helt enkelt, en vacker dag, ta det med henne.

Japp ni hörde rätt ni som inte redan fattat, det var en hon.
Hon hade vissa regler. Familjen går före allt. Kyrkan varje söndag. Inge våld mot kvinnor och barn. Ingen handel med droger. Total lojalitet. Jobbet går före allt förutom familjen. Allt ska ifrågasätts och det viktigaste. Extrem försiktighet.
Jag visste att hon visste vem alla var i stan och inte bara i Stockholm, utan i de andra storstäderna också. Hon visste, men kände inte men kunde ändå utnyttja eller nyttja dessa kontakter. De hade ingen aning vem hon var.

Vad kunde hon få ut av vårat samarbete? Och hur var det möjligt att hon visste och kunde nyttja alla. Vem var hon?

Det hon inte hade som jag hade var just förmågan av att inte känna. Det kalla. Hon var kall i många lägen men hade kvar en släng av empati. Jag hade det inte. Jag var en sida som man måste ha om man ska knata in i denna bransch. Den sidan blev jag för henne. Om vi bildligt sätt skulle förgifta någon så var det henne tillvägagångssätt men jag fick göra det.
Hennes man, hade suttit bra länge på kåken för dråp och nyligen kommit ut. Han låg lågt. En tung snubbe på alla sätt. Kände alla och rörde sig på högsta pinnen. Han bodde i en annan stad. Men låg paranoid lågt. Genom honom kunde vi nå de flesta.
Men vem var hon? Vi kan kalla henne Kate.
Hon körde eget på sidan om i den så kallade vanliga välden. Hon var mellan tjugofem och trettio, kan jag avslöja. En före detta modell, hade gjort en del stora jobb även internationellt. Men nu körde hon någon typ av reklamverksamhet i klubbvärlden. Förstod aldrig riktigt vad hon gjorde. Men hon hade en firma tillsammans med några snubbar. Hon var riktigt driftig på många sätt. Vass riktigt vass. Ibland kändes det som vi tänkte exakt lika dant bara att min bild hade ett stänk av blod.

Hon var ovanlig på något sätt. Har aldrig tidigare gjort affärer med det andra könet på det här sättet, på den här pinnen. Kvinnorna fanns där . Men är väldigt ovanliga på det här sättet.
Jag hade gjort väldigt klart för henne flera saker men bland annat dessa. Om det är något som hon vill backa i och jag vill gå vidare, så går jag vidare. Men håller henne utanför och stålarna är mina. Håller hon inte vad hon lovat, så vänder jag mig mot henne, så lova inget. Jag kan när som helst klippa av våran kontakt utan någon helst känsla för ”kompislojalitet”. Är henne lojal in i det sista när det gäller affärer. Men som vän kan jag jag vända ryggen till på en ettöring. Vi blev mycket goda vänner på kort tid, umgicks ju dagligen och hon trodde inte riktig på mig att jag utan samveta kund klippa. Det såg jag på henne. Men det visades senare att jag kunde det.

Detta var ungefär ett år innan jag stack till Thailand. Tror att jag nämnde Kate i stycket ”Do you relly want that boat so much”. Men jag nämnde hennes som ”partner”. Vi träffades på Odenplan och gick genom saker som skulle göras i det stycket.


En vecka efter att jag och Kate skakat hand.
Jag stängde dörren till konferensrummet. Slog mig ner framför mitt block som låg på bordet. Fläkten surrade tyst och Kate satt mitt emot mig. Han var otroligt attraktiv men det störde mig inte. Hade nu arbetat en vecka tillsammans. Vid sidan om detta styrde jag min byggfirma men prio ett nu var det jag och Kate skulle börja bygga upp.
Det var sent. Den dagliga tempot hade försvunnit. Korridorerna var tysta i kontorshotelet och någon enstaka arbetsnarkoman som kanske drev en egen liten verksamhet, befann sig i byggnaden. Ljusrören i taket blinka till men blev fort till behagligt ljus igen. Konferensrummet var någorlunda stor. Plats för kanske tjugo personer. Vit tavla, block och glasväggar med trä persienner. Alla persinnerna var vinklade ”ingen insyn”.
På mitt block stod följande uppradade som en lista:

Sara, Inger, Isabell, Gunilla, Ronja, Rebbecca, Gudrun och ytterligare fem namn på kvinnor.

Vart namn var något som skulle göras. Ett objekt. Eftersom både hon och jag ofta hade mycket folk runt oss. Så kunde vi då tala öppet om ett objekt. For exampel. Ronja, ett rån på en par som ägde en guldaffär. Min uppgift var att skaffa fram folk som skulle råna. Hennes uppgift var att få fram all information som behövdes.

Kate, träffade du Ronja igår?
Ja, hon kom.
Vad sa hon?
Nej, Vi snackade lite om allt möjligt men hon skulle resa iväg och komma tillbaks den 14:e nästa månad.

Det betydde att vi hade ett datum, då rånet skulle ske, helt enkelt.
Vi gick genom allt som skulle göras och det var en del. Eller rättare sagt mycket. Skenäktensskap till planering av rån, Kreditkorts frågor till indrivningar. Bedrägerier till häleri. Men många bäckar små som det heter.
La ner pennan på anteckningsblocket, memorerade namnen, läste på mina stödord. Vi hade suttit där i över en timma. Det var som vanligt sent. Pennan rullade ner på golvet. Någon gick förbi där ute. Kände mig ovanligt trött. Men jag ville testa henne. Skvätta blod på henne för se hennes reaktion. Det kanske inte var så enkelt att tvätta sig i kyrkan. Var tvungen att hitta komma på ett sätt att testa och se om hon pallade trycket.
Men tillfället kom bara några dagar efter. Hon hade fått en förfrågan att skaffa fram fyra tjejer som ville ingå i ett skengiftemål för att några invandrare skulle få stanna i Sverige. Objekt Sara. Det tog mig mindre än tolv timmar att hitta fyra. En tjejkompis som knegade på en söderkrog hittade fem, men jag behövde fyra. Fyrtio tusen var över en tidsperiod på ca åtta månader skulle de få. Hälften nu och resten sen.

Satt i bilen bakom Åhlens i city. Strax nedanför övergångsstället vid drottninggatan. Det var efter fem på eftermiddagen och folket var många, trafiken tät. Övergångsstället visade grön gubbe och det välde över folk. Det knackade på rutan. Cissi stod utanför. Jag klev ut. Kramade henne och hälsade på de fyra. Presenterade mig som Didrik och Cissi titta konstigt. Blinka åt henne med ena högat och hon förstod. Jag var Didrik. Böjde mig in i bilen och tog fram en mobil. Hade ett nummer i denna mobil. Kates.
”Vi väntar på dig”, sa jag.
”Jag väntar på honom fortfarande” fick jag som svar.” Ringer dig när han kommer.”

Kat stod längre upp på gatan. Det finns en kinakrog bara hundra meter upp. Där stod hon. Tiden tickade iväg. Det hade dragit över en kvart och jag började bli irriterad. Kallsnacket hade tagit slut och vi stod nu och bara väntade. Efter ytterligare fem ringde det.
”Ingen har kommit”, sa hon. ”Skicka iväg tjejerna och kom upp till mig.”
”Okej girls”, sa jag när jag klickat röd lur. ”Det blir inget. Men jag åker förbi Cissis krog imorgon och ger henne en femma var. Betalar er fem tusen var för att ni dök upp och höll dörren öppen om jag skulle behöva er.
Pinsamt.
Tjejerna blev dock glada att de fick fem lax för ingenting. Men det var pinsamt. När de försvunnit åkte jag upp till Kate. Hon satt i sin bil. En äldre Mercedes, mycket välvårdat och den strålade klass. Jag dubbelparkerade framför henne och någon tutade bakom mig. Gjorde ”fuck” till mig och passerade. Jag klev ut. Hon också. stora solglasögon, snyggt klädd. Inte sexigt men snyggt. Såg i ansiktsuttrycket att hon var förbannad. Det var hennes kontakt som svikit inte min. Hon hade inte lovat men hon hade blivit lovad.
”Vad hände,” sa jag.
”Morat svarar inte” sa hon telefonen är avstängd.
”Jag förlorade just tjugo lax plus två till Cissi.”
Hon tog av sig glasögonen, drog håret åt sidan. Tog upp en mobil och slog en signal men inget svar.
”Jag vill ha mina pengar inom en vecka av den där Morat” sa jag. ”Vem är han?”
Hon tittade på mig och tände en cigg. Bilden stämde inte riktigt, hon borde inte röka.
”En liten Turk från skärholmen”, hon slängde lite lätt med håret. ”Han börjar klättra uppåt nu och tror han kan göra som han vill.” Hon var irriterad. Morat hade ställt henne i dåliga dagar, fått henne att se dålig ut inför mig.
”Okej”, sa jag. ”Försök att få tag på honom och svarar han inte försök att se om du känner någon som vet var han är.” ”Välkommen till det fula”, sa jag.
Vi stod där och tittade ner på Sveavägen. Mycket bilar.
Vi talade lite om en indrivning och om annat. Gjorde klart för henne att jag inte brydde mig om att han ställt henne i dåliga dagar, så länge vi skulle fixa tillbaks stålarna. Det hade inte med stålarna att göra. Det hade heller inte med mitt ansikte utåt att bara betala och sedan se ut som ingenting. Nej, det kunde jag ta. Men jag ville testa henne.

Några dagar gick. Stress, mycket att göra. Åt alla håll och kanter. Det jag inte gjorde tillsammans med Kate körde jag eget eller med Andy.
Andy och jag satt i bilen vid Hero City, det var kväll, sen kväll. Jag hade ingen aning om vem denna Morat var. Inte heller Andy. Vi väntade först på Kate. Hon skulle komma om tio. Morat skulle dyka upp om en halvtimme.
”Vad har hon sagt om Morat” frågade Andy?
”Kaxig Turk som börjar växa. Brukar våld framför snack och viker sig aldrig, även när han gjort fel. Brukar hänga med en annan lirare som heter Mojje. Men jag har aldrig hört talas om någon Mojje.”
”Mojje”, Andy sög på namnet men tycktes inte säga honom något.
”Tror att de snäppet under oss i ålder.”
Andy nickade.

Andy hade träffat Kate en gång tidigare. Han frågade inget för att han visste att jag inte skull svara i nuläget. Hade bara sagt att jag hade lite på G med henne.

En mercedes dök upp. Kate. Jag klev ur bilen. Hon parkerade.
När hon steg ur var det första hon sa,
”Han kommer inte betala, vill visa sig stor.” ”Men han kommer att komma”. ”Förmodligen har han Mojje med sig plus några till.” ”Men låt mig snacka med honom, han kanske pröjsar.”
Jag gick tillbaks Öppnade dörren till min bil och tittade på Andy.
”De kommer att komma och det kommer bli trubbel.”
”Det är lugnt”, sa Andy.

Såg på Kate att hon ogillade situationen. Men att hon förstod att det var ett måste. Försökte analysera henne om hon var rädd. Men hennes ansikte visade ingenting. Kroppspråket var som vanligt. Snackade lite med henne att jag skulle sköta snacket men hon ville börja sa hon. Strax efter dök en bil upp. En stadjeep av den nyare modellen, tror det var Ford. En svart. Det blåste ute och en påse drog över parkeringen. Ganska mycket bilar faktiskt, men det är klart. Heron city lika med bio och häng från skärholmen.

Bilen stannade tio meter från oss. Andy klev ut. En kille som jag kunde tänka mig vara Morat klev ut från förarsätet och billyktorna släktes. Han kunde vara runt en och åttio men bred som attan. Riktigt bred, inte tjock utan krallig. Breda axlar och grov nacke. Riktig stabil prick. Han hade långt hår i hästsvans, ett par träningsbyxor och en grå luvtröja.
”Trodde han var liten,” sa jag till Kate och log. Liten turk hade hon sagt.
Från andra sidan bilen klev en annan snubbe ut. Det kunde vara Mojje. Lång och smal. Ljust kortklippt hår. Träningsbyxor och en tunn vind jacka.
”Jag har en oplockad gås med den där Ljusa snubben”, sa Andy ”Satt på Österråker med honom. Poker trubbel, han vägrade betala och begärde förflyttning istället.” ”Kommer inte ihåg att han hette Mojje, men det är han.

Så det skulle bli trubbel i vilket fall som helst. Kate gick mot dem, jag med men ett par steg bakom. Andy håll sig i bakgrunden. Jag hade en glock på mig och i högra handen innanför min tröjaarm, en fjäderbatong. Kate trodde fortfarande det kunde lösas med snack. Jag visste att det inte gick.

Platpåsen som drogförbi tidigare hade vänt och kilade nu över parkeringen i våran rikning.
Vi var någon meter från dem. Kate skulle precis öppna munnen för att säga något, då slog jag ut fjäderbatongen i en snabb synlig rörelse men bakom hennes rygg...

Farbror Grön Sorry man. Farbror mångfärgig. Ingen tanke på det men fick mig ett gott skratt.
Stefan, thanks man, I know.
Sunshine, thanks girl.
Earthbrigde, det kommer snart. Hon har betytt och betyder en del i mitt liv så det kommer snart.
Sajlid, Thanks, är ingen blues fantast har inte riktigt tagit mig tid till att lyssna men de jag hört har jag gillat.
HejHej, nu kom det! Tack för orden.
Danne, Hej! mitt namn är wanted jag har blivit skrivberoende!

Varför tar jag upp denna historia, Vill pängtera att den undre världen inte bara består av män. Ytterst få kvinnor och ofta finns de isåfall i skuggan av en man. Men det förekommer. I nästa inlägg blir det forts plus snack om ståler, deg, smet. Orsaken till mycket.

Still alive
wanted



Kommentarer

  1. Welcome back!!

    Skrivet av Earthbrigde — 06 Okt 2008, 14:58

  2. Hehe spännade som vanligt! Längar som f-n till nästa inlägg kommer upp.

    Skrivet av JD — 06 Okt 2008, 15:25

  3. Skönt att du är tillbaka!

    Keep it up!

    Skrivet av Danne — 06 Okt 2008, 16:44

  4. Tjena. Blev orolig där ett tag.. Tufft med en tjej med i bilden lite som the godmother i cocain cowboys:)

    Mycket sugen på nästa inlägg!!

    Mvh David

    Skrivet av David — 06 Okt 2008, 17:28

  5. riktigt intressant blogg! fortsätt med skrivandet.

    Skrivet av mister — 06 Okt 2008, 17:29

  6. Kanon, bra att det inte var något värre, som tidigare nämnt, grymt med en tjej i bilden.. Gärna fler historier om henne!

    Skrivet av Sajlid — 06 Okt 2008, 21:31

  7. Skönt du e tillbaka, blev som dom andra lite orolig hihi!
    Så håller vi andan tills fortsättningen imorgon..:)

    Skrivet av Sunshine — 06 Okt 2008, 22:55

  8. Nu får du langa fortsættningen..
    Tredje gången man ær inne och kikar efter den idag!
    Ser framemot næsta del :D

    Skrivet av MarQ — 07 Okt 2008, 13:04

  9. ah nu får du allt fortsätta skriva klart denna historia vill ju veta va som händer :D
    kollar bloggen flera gånger om dagen för att se om de kommit något nytt mvh Svesse

    Skrivet av svesse — 07 Okt 2008, 13:39

  10. Intressant och spännande läsning, du skriver bra =)

    Skrivet av Lärka — 07 Okt 2008, 18:27

  11. kul o höra att det inte var något strul hare blivt lite tomt utan din blogg. Kul med en brud vänar på nästa upplägg ha det så länge. eko

    Skrivet av eko — 07 Okt 2008, 19:10

  12. Raskt vidare till nästa post nu. Du håller otroligt hög klass. M - Stockholm

    Skrivet av M — 22 Okt 2008, 00:36

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor