Blogg gratis Logga in

WANTED

04 Okt, 2008

wanted | 04 Okt, 2008 | Huvudkategori | (2119 Läst)

She walk stright in and hit a Belgien blue

Det universitetas fram som satan. Jag skolas på andra gatan. Det är inte alltid betongen sitter rätt. Ibland så kan den skava lite lätt. Som en belgien blue böld i röven. Eller hur Sören?

Nu sitter jag här framför skärmen. Nästa inlägg. Började skriva igår på den ev boken och har kommit en riktigt bra bit på det jag tänkte skicka in. Är faktiskt riktigt nöjd. Men det ska man väll inte säga, kanske blir sönderhackat som kocken hackar löken. Och där ligger man som löken och gråter i bitar. Är inte klar, men på god väg med en början. När jag tidigare skickade ett mail till denna person som ska hacka mig i bitar, så skrev jag ”ska gör allt jag kan för att stava rätt och få till grammatiken”, typ. Fick genast tillbaka ett ”Skit i grammatiken bara ös på”, ungefär så. Ska ändå göra mitt bästa men det kändes bra. Så nu gungar båten och jag öser vatten som bara faan.

Men, vad jag ville komma till är att jag gick tillbaks i tiden till ruta ett på bloggen. Brukar inte gå tillbaks och läsa gamla inlägg bara om en ny kommentar ploppat upp då kilar jag dit. Annars får det vara. Nu var det gå tillbaks till gå. Varför då då? Jo, jag vill på något sätt se min utveckling i skrivande. Kanske både negativ men också positivt. Har ju inte printat så här mycket tangenter i hela mitt liv. Har ju skrivit lite då och då, men va faan nu drar jag iväg cirka fem till sju A4 om dagen. Bara till bloggen.
Undra om der är så här det känns när man har musarm eller vad det heter när armen känns konstigt på grund av fingrarna hoppar tusenfotingsmach hela dagarna. Jag vet inte.

Läste som sagt och läste igen och igen. Inte samma inlägg men klicka mig upp på gatan. Det kändes faktiskt väldigt blandat. Tungt ibland. Speciellt om grabben. Man blir ju också påmind om saker och ting. När jag skriver till er så bara öser jag på. Men när jag läser som jag gjorde nu så kändes det. Men mycket kändes positivt också, mycket. Nu kanske ni tycker jag blivit blödig, men vad faan man är ju inte mer än människa. Kött och blod inte bara betong. Och efter det jag kommer göra nu så kommer ni garanterat klä mig i allt annat än brynja. Det jag vill göra, och så sätter jag på mig kjolen (inget illa menat tjejer) kalla mig mjukis, blödig eller kramkalasgubbe, är att jag vill tacka er alla som stöttar mig och stöttat mig på alla sätt. Vill tacka alla osynliga läsare och framför allt vill jag tacka alla er som skriver till mig...

Earthbridge, Farbror Grön, Danne, Sajild, David, Jocke, Sunshine, Danne (igen nr 2), Jimmy, Tobbe, JD, Stefan, 13, Jari, Svempa, Bekant, Lykos, Jonas, MarQ, Spence, San Zodiac, eko, Masa, Henrik, AG, Karin, lasse, PK, Nathalie, Bertil Persson, Vincent, A, Hmm, Legoknekten, Makaveli, hej, AG, På rymmen, Wanted2, Ande Nicke, Johan, Lars L. Whey Whey, Fredrik, Amstaff, Nobody, Valp, Kevin, C, Jejje, OZ-crew, Svesse, Dinky, Speaking of, fish, ,mister, RS, Bling, Spence, Dooba, Söderort, Dedde, Farbror skifulfärg, tomas och som sagt alla andra som läser.

Kalla mig mjukis eller ja vad ni vill men faan rätt ska vara rätt. Det är ni som är min blogg. Utan er hade jag förmodligen inte fortsatt att skriva. Självklart så skriver jag för min egen del också. Men ni vet ju hur det är. Jag har aldrig varit hejare på att laga mat. Men jag kan tänka mig att det känns ungefär lika, ja som när man står och skramlar med kastruller, såser, stekpannor och ut med det du har i ugnen och till slut snygga upplägg. Det tog över en timme och man har använt alla sina kockfärdigheter. En tre rätters. Helt slut. Så slår man ut duken och så tänder man ljuset, korkar upp en flaska. Men på bordet finns bara en tallrik och det ligger bara en gaffel och en kniv och ett glas. Dukat för ensam. Atmosfären är två och det doftar hundra men det är dukat för en. Det är bara dukat för en och ja, det är för kocken. Inte så kul då att hacka kniv och skramla kastrull halv dan, varje dag. Tillslut blir det blodpudding eller fiskpinne och glöm lingonsylten eller ärtan. Det finns inte ork.

So thansk for eating dinner whit me. Thanks allot I really appreciate it. I Really do.
Det var inte alltid hip, tårta eller kalas förut, att pula i sig en gummikykling och några riskorn alone.

Slänger mig på golvet. Gör snabba armhävningar, känner musklerna svälla upp och hur bröstkorgen vidgas. Sliter av mig t-shirten. Situpps. Drar myspysgardinerna åt sidan, dunkar in en cigg i käften, tänder den. Har den extra långt ut i mungipan och knäcker upp en bira. Betong för hela slanten! Ställer mig i manligt pose på balkongen. Oops har ju fortfarande kjolen på mig! Sliter av kjoltyget och nya armhävningar, ny cigg och sveper biran... så ja. I am Wanted.

Nu är det våld...

Var var vi i förra inlägget? (Det där skrev jag bara för att om det kommit någon ny så e det en hint att vi var mitt i en story).
Jo just det. Jag och Andy och Toffa skulle åka och bada. Vi sladda upp med bilen på badplatsens grusparkering och det var bad för hela slanten! Med handdukar, badbyxor och luftmadrasser stoja vi ner till badet.Vi nästan sprang eller skutta fram. Toffa hade snorkel...Sorry foks... är bara på sånt humör idag. Nej back to reality.. ska aldrig upprepas igen.. Skärpning! Fick bara synen framför mig. Men Lets go...

Står i dörröppningen till köket. Vet inte riktigt vad jag ska göra. Stödjer mig med ena handen mot dörrkarmen. Ser då att jag, fastän jag var försiktig, hade trampat i blod. Tittar upp igen på Andy och Toffa.
”Är han död?” frågar jag.
Toffa skakar på huvudet.
Vet inte hur jag ska reagera. I vardagsrummet ligger en snubbe på golvet, bunden, helt medvetslös och blodig men också omplåstrade eller ja, en sönder riven tröja hårt knuten runt ena armen för att stoppa blodet. Det är blod lite överallt och Toffa sitter i köket på diskbänken och ser helt förstörd ut. Han gråter, ja gråter i tystnad. Men tårarna rann. För mig är Toffa den där killen som är helgjuten i betong. Den smarta killen med våld som vardag. Kan gå över lik för stålar och kliver över alla med ett svep. Han är något äldre än mig och varit mer i gamet längre. Tuffare. Vet ju vad som gäller helt enkelt. Skulle aldrig, aldrig tro att jag skulle få se honom sitta som han gör nu. Har sett anabola killar, maskiner stora som hus bryta ihop och lipa för att tjejen gjort slut eller för katten sprungit bort. Men Toffa. Aldrig. Inte under detta sekel.
Andy visste inte heller vad han ska göra. Han stod med armarna i kors och ja, bara glodde på Toffa.
”Vad händer?” frågar jag till slut.
Toffa tänder en till cigg. Ser att han försöker samla sig. Det tar går ett bra tag. Halva ciggen innan han svarar.
”Grabbar, sorry” ”Men jag vet inte vad som flög i mig.” ”Ja, jag håller på att driva in en skuld och tänkte ni var intresserade att ja, hjälpa till. Grabben där ute. Han och hans polare ska pröjsa en hundring plus lite till.”
”Hade inte du slutat med indrivningar?”, frågade Andy.
”Jo, men det här är för en tjej jag känner. Hon blev blåst vid en affär av en svartlägenhet.” Men ja efter jag, ja, kört hårt med honom, eller under själva skiten. Ja då brast det bara. Fattar inte varför. Så jag var tvungen att slå han medvetslös. Ville inte ja, han skulle se mig ja, ni fattar.”
Jag såg nu att dett låg en kniv i diskhorn, Den var blodig.
”Så jag plåstra om han. Men han kommer nog inte förblöda till döds.”
Jag tittade p Andy, Andy tittade på mig.
”Okej vad gör vi?”, sa jag.
”Hur illa drog du kniven i honom?” fråga Andy.
”Jag vet inte. Drog ett snitt så fort jag klev in. Men jag tror det ser värre ut än det är,” ”det brukar ju alltid göra det.”
”Okej, hur gärna vill du ha stålarna?” frågade jag.
Det blev tyst.
”Äh skit i dem”. ”Hundra lax är ju alltid hundra lax, men vi kan ju alltid komma tillbaks.”
Jag gick ut i vardagsrummet. Snubben började vakna till liv. Gick snabbt tillbaks in i köket.
”Han är på G att vakna”, sa jag. ”Dra en ögonbindel på honom, vill inte han ska se mitt nylle”.
Toffa gick ut och efter ett tag kom han in igen.
”Hur mycket vet du om honom?” frågade jag Toffa.
”Allt”
”Bor han ensam, kommer någon dyka upp?”
”Nej skulle inte tro det. Han bor ensam.”
”Okej” jag granskade Toffa nerifrån och upp. Han var lite blodig överallt och det syntes. Toffa fattade och börja skölja av händerna i diskhorn. Jag drog fram några plastkassar och använde de som handskar. Toffas byxor var okej. Men tröjan var blodig. Såg han hade en t-shirt under den tunna långärmade tröjan. Toffa var inte sig själv. Tänkte inte. Tog kniven och stoppade den i en kassa. Toffa drog av sig tröjan och pula ner den i samma kasse. Skorna var blodiga men det var inte så mycket att göra. Det såg mer skitiga ut än blodiga. Jag gick genom allt. Tog Toffas fimpar i askkoppen och ner i kassen.
”Har du varit och rört någonstans, lämnat avtryck?”, fråga jag.
Han tänkte efter.
”Nja det skulle vara här vid diskhon.”
Andy tvättade av diskhorn. Han också med plastpåsar runt händerna. Vi kollade runt lite överallt för att se om det var något annat. När vi var nöjda så gick vi ut i vardagsrummet.
Killen låg bunden till armar och ben plus att han hade en tröja knuten över ögonen. Och nu också en scarf som gick över eller i munnen. Men han var vid medvetandet och rörde på sig.
Jag tog mig för pannan. Och nu då? tänkte jag. Skakade lite på huvudet. Vilken jävla situation.
”Säker på att du inte vill ha stålarna”, frågade Andy Toffa.
Toffa drog handen genom håret.
”Inte nu varje fall, orkar inte” var svaret.
Vi tittade alla på killen som låg bunden. Han rörde på sig så mycket han kunde. Han blödde men inte så jävla farligt. Men i smärta var han.
”Okej, grabben”, sa jag och hukade mig över honom.
”Vi har lite grejer vi måste fixa. Men tro inte du kommer undan.” ”Vi kommer tillbaks.” ”Fattar du? ” Han nickade så gott han kunde. Jag tittade på Toffa. Han såg ut som ”Hej kom och hjälp mig”.
Vi gick ut i hallen. Över några blod pölar. Torkade av skosulorna så gott det gick. Jag tog kassen och så lämnade vi haket. I lagom tempo ner för trappan och ut genom porten. Vi knata bort med bestämd steg till min bil.
”Var har du din kärra?” frågade jag Toffa.
”Den står där borta” Han nickade längre bort på gatan.
”Okej vi tar den sen.”
Körde förbi en skoaffär på Söder, och tjacka nya skor till oss alla. De hade t-shirts också så det blev en röd med texten. ”Absolut Ingen” åt Toffa. Allt gammalt i kassen och den skulle brännas. Toffa ville vara på säkra sidan att snubben inte skulle förblöda så han slog en pling från en telefonautomat, 112. Jag hade aldrig varit med om något liknande. Och bland de sista jag skulle tro lyfte luren och slog de tre var Toffa, eller ja om Andy skulle göra det så skulle jag nog krypa ur mitt egna skinn. Men det var ungefär likadant nu. Efter det, var det tyst i bilen. Hem till Toffa och dusch för honom. Tillbaks till stan och klev in på en kina restaurang vid city. Tog ett bås bland röda mattor, drakar och annat kina. Det blev tre små för mig och de andra peka på något i menyn.
Tyst vid bordet. Drickan trilla in.
Någon måste ju bryta atmosfären, tänkte jag.
Toffa drog i sig fantan i ett svep och beställde in en ny.
”Vad hände?” sa jag.
”Äh faan,” sa han ”Jag vet faan inte”. ”Klev ju in där och skulle press honom på deg. Vill ju markera så jag drog kniven i armen på honom.”
”Men va faan kniv?”, sa Andy. ”Du brukar ju inte dra kniv, faan var har du gunen?”.
”Nja, den har hemma,” ”Vet inte varför jag tog kniv, kände bara för det.” ”Så jag drog loss där i kvarten och liran blev vettskrämd. Öste på med slag och så. Band honom och skulle precis, ja börja pressa honom hårt. Då, ja, bara brast det. Slog honom medvetslös eller ja första två slagen klara han men sen slockna han. Ja, det bara brast. Vet för faan inte varför.?”
Det blev tyst.
”Är så jävla trött bara”, sa han efter ett tag.
Maten kom in. Vi åt och snacka om inget. Det var tyst. De tre små rätterna smaka tre små rätter och det blev friterad banan med glass efter.
När jag pröjsa notan efter javan, sa jag, ja hur ska man beskriva det. Som jag menade det.
”Om det är något, ja du vet.”
Toffa nickade. Vi drog vidare. Jag skulle egentligen vilja åka förbi en lirare vid Globen för att han hade lovat betala en grej idag. Trodde inte han skulle ha smet så då var man ju tvungen att ja.. men det var inte riktigt läge för det just nu. Inte idag.

Du vet jag som jag sa förut så har jag varit med när anabola monster som ser ut som, ja, ni vet, som man har strippat av skinnet på en belgien blue tjur och försökt klä honom i en tom hud från en liten nakenhund. Ser ut som Mars och Venus tillsammans och rör sig som Jupiter. Sådana killar har jag sätt bryta ihop. Grina som små barn. Men det är inte så konstigt. De trycker ju i sig lika mycket skit, så hjärtat skulle hoppa igång på en slaktad gris. Det är ju en annan femma. De är ju lite halvt rubbade sådär och man vet aldrig vad som komma skall. Men med Toffa var det annorlunda. Han var ju stabil annars. Men det var något som inte stämde. Trodde ett tag att han fått nog. Ja ville lägga av på något sätt. Att just våldet, ja det kanske droppa över i bägaren. Fått nog av allt skit. Men riktigt så var det inte. Och kanske tyvärr för det.
Fick en månad senare reda på vad det var eller vad jag gissar på vad det var. Hans morsa hade gått bort en månad innan och begravningen hade varit inte så långt innan ”Nytorget”. Men det hade Toffa inte nämnt ett pip om. Hans tjej sa det till mig under en middag.

Vill inte klä av Toffa naken för han kommer att komma tillbaks i en del jag kommer berätta om. Men så var det. Vet inte riktigt vad jag ville komma med denna historia men vi snackade om våld och jag kom att tänka på detta. När jag väl stod där i kvarten visste jag inte vad jag skulle reagera mest på. Jag menar jag har ju sätt killar ligga bundna och blöda men det är ja, lite annorlunda situation som sagt kanske inte en vanlig svensson vardag. Men att se Toffa i tårar, ja det var en helt annan sak. Vad faan skulle man göra? Dit jag kanske vill komma är att ja våldet inte alltid har en sida. Ja som i film. Eller som i böcker där hundrafemtio kiloskillar dunkar ner varandra och säger ”I be back”. Det förekommer men inte bara. Alla indrivare åker inte MC eller står i dörren eller har en nacke som hulken och äger gym. Världen är inte bara svart och vit.
Den undre världen är inte bara svart utan bäcksvart och mattsvart också. Det finns skalor men jag tror att många som inte levt eller beblandas med den skulle bli förvånad hur vanlig man kan vara. Har varit inne på det förut. Skulle du träffa mig så skulle vi kunna snacka bio och fika bulle. Lika så med Andy och även många av de andra grabbarna också. Det finns de man kan se även om de är klädda i pyjamas och dricker varm choklad att de var kriminella. Enda från Boden till Helsingborg. Och ja, visst ibland kunde jag se utmanande ut också. Men oftast inte.

En vanlig Sofia

”Hej, Sofia”, sa hon och log.
”Hej Sofia”, jag skakade hennes hand. Hon var riktigt söt. Kunde vara runt tjugofem kanske lite äldre men inte mycket. Blond kort hår. Stora ögon. Jempa en tjejpolare till mig kände henne och vi skulle käka middag tillsammans. Jempa hade dubbelbokat, lovat middag med mig och bio med Sofia så vi skulle göra båda med alla tre. Egentligen kända jag inte Jempa så bra heller. Det var en ytlig kontakt men vi brukade fika eller någon gång ta en öl och snacka skit.
Vi stod och väntade på Fridays vid Östemalm för att bli hänvisad till ett bord. Jag höll en en ballong. Ballongen stod rakt upp och på den stod 45. En rödvit randig tjej kom fram och tittade på ballongen.
”45”, sa hon. ”Då har jag ett bord färdigt till er.” och så gick hon före.
Vi efter och ballongen rakt upp. När vi kom till bordet tog servitrisen ballongen och jag pustade ut. Vi slog oss ner och började bläddra meny. Det var lagom fullt, lagom musik och magen kurrade mycket. Jag ville ha revbensspjäll.
”Så vad sysslar du med då Sofia?”, sa jag.
”Jag studerar”, svarad hon och log.
”Vad”, var min följdfråga.
”Ekonomi på Stockholms universitet”
”Aha”
”Du då”, frågade hon mig.
”Har en byggfirma”, svarade jag.
Drickan kom in. Skulle bli gott med en öl. Vi snacka på alla tre om väder och vind. Jempa drog en story när hon och hennes syster var på kreta för två veckor sedan och hur hennes syrra blivit rånade eller ja, två killar på moppe hade ryckt den ur handen på hennes syster.
”Hur kan man bara ta andras saker så där?”, sa Sofa och tyckte storyn var hemsk. Jag tyckte Sofia var söt och charmig på alla sätt. Vi snackade om allt möjligt och mina telefoner ringde titt som tätt och Sofia undrade varför jag hade två telefoner när jag egentligen hade fyra på mig. Jag sa att ena var firma och en var privat. Sedan frågade jag vilket nummer hon ville ha och hon skrattade. Middagen löpte på och det blev några till öl i baren. Skit i bion, sa vi och vi sket i bion. Ytterligare några öl. Sofia och jag gick ut och rökte.
”Men du”, sa hon.
”Ja”
”Du har ju en byggfirma”
”Japp”, jag tände hennes cigg och därefter min, Men hon han inte längre. Förrän min telefon ringde. Det var Andy. Han sa att han satt tvärs över gatan i en svart Saaben. Jag såg honom.
”Sofia kan du vänta ett tag.” ”En polre var tvungen att slagga hos mig, han blev utslängd av tjejen för tillfället så jag ska bara ge honom några mina nyklar”
”Ja visst” sa hon och log. Jag lämnade henne i rökrutan och gick över gatan till den svarta Saaben.
”Ser ju ut som en snutbil”, sa jag.
”Jo jag vet det är Kryckans”. En gemensam polare.
Jag hoppade in i bilen och drog upp ett kuvert.
”Trettiofem va?” sa jag.
”Skyst”, sa han.
”Ja, det är ju dina stålar.”
Jag brukade förvara Andys deg ibland, hade lite ställen som var säkra. Snuten var mer på honom än mig och jag kände mer folk som fanna endast fanns med i typ bokförings registret. Rena som loka och vita som snö. Jag litade på några och de kunde ha stålarna gömde om man kommer över ett större lass eller så. Hade ju hänt att man blivit blåst som ni vet. Men det Andy mer tänkte på nu var snuten. Men vilket fall det hör inte hit.
Jag morsa ”hej då” och vi skulle höras i morgon bitt. Sabben rullade iväg och jag sprang över gatan.
”Gick det bra” sa hon.
”Nemas problems. Han var lite ledsen men det är lungt. Får snacka med honom när jag kommer hem” ”Du frågade om min byggfirma?”
”Jo”, sa hon. ”Mina föräldrar häller på eller ska renovera köket men farsan tycker att alla anbud han får är skyhöga.” ”Är det något du sysslar med?”
”Joviist inga problem” sa jag. ”Jag kan åka dit men någon kille och tittad på det och lägga ett snyggt pris.” ”Men då har jag en motfråga”, fortsatte jag med.
”Jasså” sa hon och log.
”Jo då måste du ju ta mitt nummer men vilket nummer vill du ha?” ”Det privata eller jobb numret?”
”Farsan kan ta jobbnumret och jag kan ta det privata” sa hon och log.
Vi bytte nummer och gick in.

En vecka senare hade jag lagt ett anbud på ett mycket hygglig pris, svart förstås. Sofia och jag hängde och fikade då och då. Och ja.. Det var bullar och kallas kan man väll säga. Köksrenoveringen gick smidigt utan några problem. Päronen var kanon nöjda. Riktigt trevliga foks. Morsan var femtiofem men såg ut som trettio och jobbade på dagis. Farsanbalo knega på något kontor i stan. Sören har jag för mig han hetta, snubben erbjöd sig till och med att dra ut en sväng med hans lilla båt, om jag vill. Renoveringen var som sagt klar.
Men nu så hängde inte jag och Sofia mer. Inga mera bullar, men ja, vänner var vi. Eller vi skulle ju hälsa på varandra men inte mycket mer än så. Ingen middag och bio direkt. Så jag blev överraskad när hon ringde.
”Hej tjejen” svarade jag.
”Hej”, sa hon.
”Läget”, frågade jag
Vi kallpratade lite och skolan gick finemang och allt flöt på för henne och med mig var det kalas. Men hon skulle egentligen ringa på andra telefonen.
”Jo, det var en sak”, sa hon
”Ja”, svarade jag
”Jo farsan undrade om..”
Jag visste direkt vad det handlade om.
”Eller ja, han undrade om ja, han och morsan kan vänta ett tag med att betala?”
”Du,”, sa jag ”kan du inte be Sören ringa mig på andra luren. Mina batterier håller på att ta slut.”
”Eh, jovisst men skulle det..”
Jag tryckt på röd lur.
”Vem var det?”, frågade Andy
”Trubbel”, sa jag ”Någon som ätit Cafe Opera och vill ta springnota”
”Ska vi göra ett besök?”, frågade han.
Jag hade ögonen på en gamal bekant som jag inte träffat på evigheter.
Han kom gående på Kungsgatan, vi satt på uteservering vid Donken.
”Jo vi får förmodligen göra det” svarade jag ”En Sören med liten båt” ”Men ser du vilken stekare som kommer där?”
Andy kolla upp mot gatan.
”Nä men faan är det inte Basse!”


Ja det är ingen cliffhanger. Jag ville bara med denna berättelse visa på hur ”Vanligt” och men ändå inte vanligt det kunde vara. Plus hur nära våldet kan ligga, den normal tjej som universitetar sig fram i vardagen. Det är en hårfin linje mellan oss.
Men hur gick det då för Sofia och hennes föräldrar?
Okej vi kör en liten cliffhanger. En cliffhanger med säkerhetslina. Drar några rader om det i nästa inlägg.

Bekant. Börjar bli mer nyfiken på vem du är, om du är bekant?
Farbror skitfulfärg, vad är det för färg? Svarar dig i nästa inlägg.
Farbror Grön, funderade faktiskt på det, är nog en bra ide. Men det kanske finns något rolig att hitta på nätet också.
Jonas, ”skakar tass”. Kul du är här!
David, Fridays vid Östermalm var för dig. Tänkte bara berätta att det var Fridays men avslöja Östermalmstorg till dig.
Och skyll på Danne ang cliffangersen med säkerhetslina.

http://www.ireporter.tv/Upload/baseballblog247.com/steroids.jpg Ingen jag kände, och förmodligen fake, men ändå, ni förstår vad jag menar.

Nej nu är det sova några timmar och sedan promenera tror jag. Det är ju Lördag så trevlig Lördag!

Wanted



Kommentarer

  1. Hej vännen, sorry, Grön o Skitful är jag i olika humör :) Vi har alla olika ansikten. Ser fram emot ditt svar. Här kommer två länkar som kan vara lite till hjälp om du inte redan varit på besök...

    skriva.net

    https://www.flashback.info/showthread.php?t=757340 klicka vidare på de länkar som finns i tråden.

    Skrivet av Farbror Grön — 04 Okt 2008, 11:55

  2. Tack för bra läsning, som vanligt!

    Jag har kommenterat förut, men har inga bra tips inför boken. Hoppas att det går bra för dig ändå!

    Har iofs läst en bok som var en ren "plankning" av en blogg. Varje sida var ett inlägg + lite kommentarer från författaren om inlägget.
    Det funkade faktiskt bättre än jag trodde.
    Men jag tror och hoppas att din bok blir ännu bättre!

    Tillbaks till pokern, det är skönt med lite bloggpaus då & då....tack igen!

    // Tobbe R (sätter härmed dit ett R eftersom vi är minst två som heter Tobbe och har kommmenterat här)

    Skrivet av Tobbe — 04 Okt 2008, 14:16

  3. Fan vad kul att det rör på sig angående boken, ser fram mot den!

    Hoppas du fortsätter blogga bara och inte blir alltför självgod om det går vägen :)

    Mvh,

    Skrivet av A — 04 Okt 2008, 14:23

  4. Strålande som vanligt. Hoppas du har det bra och inte känner dig allt för ensammen i hettan. Kan säga att här där jag är regnar det och är ungefär 1 grad varmt. fyfan./Jonas

    Skrivet av jonas — 04 Okt 2008, 17:02

  5. Inte direkt din bästa text, men ändå klasser bättre än alla andra bloggare.

    Du har en riktig talang, skönt att du verkar ta vara på den.

    Lycka till/ JN

    Skrivet av JN — 05 Okt 2008, 04:03

  6. Du får man mig att känna mig som en mjukis när du tackar oss så där..

    Är hemma i Sverige under helgen och stog igår kväll på Nytorget. Spelade upp allt i huvet. Du och Andy med era glassar..i ett av fönstrena där uppe såg ni Toffa...livet är skumt, ha Wanted?

    Du vet, en filosof sa en gång i tiden " The sadest thing is a story untold".
    Kill the sadness Wanted, fortsätt att spotta ut storys.

    Earthbridge

    Skrivet av Earthbridge — 05 Okt 2008, 12:25

  7. Tjena! Grymt..

    Tack för platsen.. Där har jag varit många gånger:) Man kan leva sig in i berättelsen på ett helt annat sätt när man får upp en bekant plats..

    Häftigt också att du gjort en liten svar ruta.

    Mvh David

    Skrivet av David — 05 Okt 2008, 17:01

  8. Tack

    Skrivet av M — 22 Okt 2008, 00:06

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor