Blogg gratis Logga in

WANTED

30 Sep, 2008

wanted | 30 Sep, 2008 | Huvudkategori | (2216 Läst)

Sweden.. he like my home

En oldschoolare. Penna och papper. Ny varianten. Våld och email. Han fick inte sjunga karoke. Jävla vad falskt det var. Knappt några tänder och han sa "Sweden!" "I like Sweden!"


Söndag kväll. Vi vrider tillbaks uret till söndag. Vad gjorde du i söndags kväll? Bio? Var det ös i tv rutan? Poker? I oförsig så ligger jag fem timmar före er. Så det blir söndag afternoon för er i Svedala. Shoping på stan kanske? Eller jag vet! Det var träffa familjen! Tjejen, killen eller bara fika på stan.

På min dörr i söndags, knackades det. Jag kikade i titthålet men visste ju vem det var. Så hjärtat skutta lika högt som grodan utan ben. Sällan det knackas på min dörr, mycket sällan. Men jag visste ju att det var Jit.

Och åter igen vem är hon? För er som e nya, ja klicka ner till ”Sorry I am not a Kramkalasgubbe”... inge sammanfattning här inte.

Greppa ciggen, nycklarna och plånboken. Hade jag tändare? Japp.

Öppna dörren och klev i min tofflor.

”Hi”, sa hon och log.

”Hi”, jag stängde dörren bakom mig och låste.

”What happen?” frågade hon och pekade på grann dörren som fortfarande var in tejpad i kartong.

”Cops take some people, the sell drugs.”

Vi knatade ner för trappan och ut genom porten. Systern satt förarsätet i bilen. Jag hoppade in i baksätet. Det var en Ford av lite nyare modell.

”Where we go?”, frågade jag.

”Some restaurant outside Bangkok.”

Det blev tyst. Radion sattes på. Thai musik och lite Thai nyheter. Det småduggade och dropparna slog mot bilrutan. Vindrutetorkarna på och mer Thai musik. I baksätet låg lite leksaker. En vattenpistol, en plastgubbe och lite andra leksaker. Men min blick fastnade på en kub. En sådan där kub som Toffa lekte med. En rubiks kub.

Satt där i mina jeans och svarta Billabong skjorta och undrade hur mötet skulle bli. Pillade lite på min tändare och tittade ut mot vägen. Det var mörkt som inne vassen. Vi drog ut på motorvägen. Passerade en tull, pröjsa och drog vidare. Såg Bangkok uppifrån. Höga hus överallt, stora reklamskyltar och gigantiska porträtt av deras kung.

Staden tycktes aldrig ta slut. Drar du en repa genom Stockholm och kommer från Söder så kanske det blir Hornsgatan, tunnel ner förbi Strömsborg håll till vänster och du är snart uppe på Sveavägen. Stanna vid rödljset när Sveavägen korsar Kungsgatan. Gasa vidare hela Sveavägen och dra höger vid slutet. Då kommer du till Roslagstull. Sedan tar Stockholm slut. Skulle jag skriva vägen genom Bangkok kan du läsa tills imorgon.

Efter vi lämnat innerstan och dragit över motorvägen som broade över alla mindre gator och slingrade sig mellan höghusen, kom vi ut i förorterna. Jag bor ju lite utanför stan men ändå inte utanför. Nu var vi snart utanför.

En lång avfart som gick som ett ess och sedan körde vi in på en mindre väg men som ändå var fyrfilig. Hus, stånd, matställen och liv på gatan. Framför allt trafik. Det som slår mig varje gång jag åker på liknade gator är folket. Det är något med folket som jag inte kan sätta tummen på. Så stor skillnad på mentaliteten än på oss i Sverige.

Efter ett tag svängde vi in på en liten mindre gata och där låg en upplyst restaurang. Ljuslingor prydde överallt. Det var trä bord, uteservering och inneservering. Men restaurangen var öppen, inga väggar. Taket var som en rund uppånervänd skål. Det var kanske sammanlagt tjugotal bord. Inte så mycket folk men en del rörelse. Medelstor restaurang helt enkel.

”Mysig” tänkte jag.

En kille med ficklampa blinka in oss på en parkering och vi steppa ut. Det knastrade under sandalerna när jag gick på gruset. En ung tjej mötte oss och visade oss till ett bord. Jit tror jag sa att vi skulle få sällskap, för bordet vi visades till var det största som fanns. En thailändsk medelålders man stod i hörnet av haket och slog fingret på en mikrofon. Det sprakade i högtalarna och helt plötsligt sjöngs det karoke.

Någon skratta men applåderade och vi beställde in lite mat och dricka. En mindre dryckesvagn rullades upp vid sidan av bordet och ishink, en whisky och öl kom. Is i glasen och dryck till oss.

Känslan var att det var söndags party, lite lullig sådär lagom efter helgen men en vilja att hålla helgen kvar. För imorgon var det måndag.

Vi väntade. Karoke sjöngs och en applåderade. Det byttes vid scenen och en ännu värre stämma fyllda haket. Vi väntade. Jag tittade mig runt för att se om jag såg något misstänksamt men det ända jag såg som inte hörde till bilden var en mindre träskulptur som stod på uteserveringen. En skulptur av en älg.

Såg att Jit var lite nervös. Hon drack lite för fort. Eller klunka en aning snabbare än brukligt.

Jag tände en cigg och frågade efter askkopp. Vi småsnackade lite men det var lite krystat.

En tredje man skulle göra sig hörd, precis när han skulle greppa micken dök två bilar upp. Två stadsjeppar av den större modellen. En svart och en vit. Tror det var Bmw. Den tredje karokefantasten började sprida falska toner och dörrarna öppnades på stadsjeeparna. Fyra män från varje jeep klev ut. De klev upp för den låga trätrappan och ställde sig i klunga.

Kunde se på lång väg att de var dem vi skulle träffa, men åtta styckna?

Samma unga tjej som visade oss till bordet sprang fram till dem och talade men en medelålders kort man i klungan. Han var gråhårig och hade skägg. Svårt att säga ålder men över femtio och ansiktet var ärrat. Han hade gröna kläder på sig. Gröna byxor och en grön skjorta som hängde utanför byxorna. Inga armemärken eller andra emblem utan bara mörkgrönt för hela slanten.

Man nummer tre, slutade tvärt att sjunga falskt. Ja, han började inte pricka tonerna rätt utan slutade helt och någon stängde av bakgrundmusiken. Han gick genast och satte sig vid sitt bord. Det blev tyst. Jag tittade på älgen som om den skulle säga något men den förblev tyst den också.

Den grönklädde och en annan man som verkade vara äldre men en aningen större och i svarta byxor, knallgul skjorta och inget hår alls, kom fram till vårat bord. De andra sex visades till ett bord längre bort. På sekunden stod det whisky, öl och glas vid deras bord.

”Sawadeekap”, sa männen och slog ihop händerna framför ansiktet och böjde sig framåt en aning. Vi reste oss upp och hälsa tillbaks på samma sätt.

Mannen med skägget och de gröna kläderna slängde en blick mot mig och borrade sig in min ögon.

Jits sa något på thai, och sedan hörde jag Sweden.

”Sweden”, sa mannen och tittade på mig med en något gladare anisktsuttryck. Han sträckte plötsligt fram handen över bordet. Jag tog hans hand och nickade.

”Sweden I like Sweden”, sa han och tryckte min hand.

När han höjde högerarmen la jag märke att det putade ut på högersidan av hans byxlinning. Skjortan avslöjade konturerna från ett hölster och en pistol. Den rakade mannen ville också hälsa. Det blev ett till.

”Sweden, sweden!” och denna man log brett. Han hade stora gluggar i både övre och nedre delen av tänderna och när han hälsade såg jag en tatuering sticka ut från skjortärmen.

En av männen de kom med gick upp till den lilla karoke platån och greppade micken. Men Den grönklädde mannan vifta med vänsterarmen och ingen karoke idag.

De kom in mat, små tallrikar med allt möjligt. De två nykomna bläddrade i menyerna och beställde in mera. En oval järnskål kom in och i den låg en fisk och puttrade i kokande vatten. Under järnet fanns två värmeljus.

Jit började prata. Jag förstod ingenting.

Har varit i Thailand nu ett tag men språket ät rena rama gåtan för mig. Har greppat några få ord men svårt är det.

Det snackades, åts och drack. Åts lite till och nya tallrikar kom in. Jag smakade på det mesta men när det brann till i käften sa jag ”Pett” ”Pett” och klunkade i mig öl. Bordet skratta och gjorde narr av mig.

”This eat”, sa den skalliga och höll upp någon röddoppad havsdjur.

”Maj tjaj”, sa jag och håll upp händerna. Det betyder ”Nej”. Han stoppade biten i egen mun och garvade.

Det snackades mera och lite till.

Jag är ju van att ha att göra med tungt kriminella. Vore ju konstigt annars. Men jämförde jag detta möte med möten jag haft i Sverige så var det mer, ja, familjärt. Men du ska inte döma hunden efter håren. Skulle nog hellre vilja ligga i krig i Sverige med vilken grupp som helst än sticka kniven i ryggen på någon av de här gossarna.

Jag analyserade dem så gått jag kunde. Tror inte jag sa mer än två tre ord under hela middagen. Men trevligt var det.

Kvällen började ta slut och det var dags att åka hem. Jit tog upp en slant när notan kom in men mannen i grönt satte upp handen och ville betala.

Vi reste oss upp. Jag fick en dunk i ryggen ”Schweizland” ”Schwizland”. Blev det nu och jag log.

Såg hur Jit gav honom ett kuvert och sedan begav vi oss. Herrarna som suttit med oss bytte bord. Det sista jag hörde var dåliga toner och musik som kicka igång.

”Everyting okej”, sa jag i bilen.

”Okej” sa Jit. ”They gone go to my ex husband next week”

“What did they say?”

“No, they ask if I want to kill him but I say no kill just my son and money” But they say to, can not promise to not kill.”

Jag tittade ut på vägen vi passerade en grupp folk som stod i klunga vid ett matstånd.

Det var tyst i bilen.

”How much?” frågade jag sen.

”80 000 baht”, sa hon.

Jag visste att ex:et var skyldig Jits mor 450 000 baht. 80 000 baht är ungefär sexton tusen sek.

”If they get money how much they take?” var min nästa fråga.

“Half”, sa hon. “I don’t care money”, fortsatte hon. “Want son back”

Hon berättade sedan att dessa män hade tidigare varit högt uppsatta inom både polisen och militären. De hade sedan ungefär tio år sen slutat där och brytit sig loss och startat eget. Men folk följde med och de blev stora. De sysslade med indrivning och knark, vad Jit visste.

Det bar hem och jag blev avsläppt. De frågade om jag inte kunde skaffa en mobil men jag sa ”Nope” ”mail me or just come to me”, vi kramades och sedan var det skriva blogg. Under middagen funderade jag just på indrivning och annat smått och gott och tankarna gled till mig och Toffa. Det var därför jag skrev om det i förra inlägget.

Men vi får se hur det går med Jit och denna soppa.

Ingen Fatti. Konstigt tycker jag jag borde sätt honom, är ju inte så svår att missa. För dig som undra.

Now I want to talk about röva en räv. Vill snacka lite runt om förra inlägget.

Känner ju lite ansvar nu när det är del som läser och följer min blogg dagligen. Mitt syfte är inte bara berätta om mig själv och mina upplevelser utan även ja, kanske på något sätt få folk att se ur ett annat perspektiv. Kanske rentav påverka positivt. Därför anser jag att det är viktigt att för mig reflektera över det jag skriver och snacka om det.

Jag tror ni förstår.

Förr i tiden enligt min magsäck så var ekobrottslingarna mer, ja bara ekobrottslingar. Satt ett tag men den” tjocka”. Inga namn. Men tjock var han varjefall och i media har han cirkulerat ofta. Detta var ett bra tag sedan innan jag begav mig in i bolagens värld. Han var bland annat en av de som rådgav och lärde upp Trustor killarna. Han har varit med ett tag och jag vet inte om han lever eller är död. Den ”Tjocka” var av den gamla skolan. En av de smartaste jag har träffat, tror jag.

Den generationens körde ekobrott för hela slanten. Detta är min magkänsla som sagt. Tror inte de gick från inbrott till rån till utpressningar till grova rån till ekobrott. Nej mer att de i vuxen ålder dribbla med bolag, konton och säga ”hej då staten nu stickar jag till min egna ö.”

Sedan så drar ju mycket stålar och speciellt svarta stålar till sig kontakter och ja handskakningar gjordes.

Brotten i sig var i allmänhetens ögon inte allvarliga alls och straffen låga. Men idag känns det som det lite andra bullar. Många som växt upp i den hårda skolan, biter ihop och tänker till. De killarna jag körde eko med var inga mammas pojkar. Nä det var i min generation och de flesta hade suttit för grova våldsbrott eller andra typer av brott som speglar mer den brutala välden. Kontakter från den lägsta pinnen till den absolut högsta.

Det går ju att göra pengar på att lära sig kryphål och vara trevlig, börja de tänka när alla brott är gjorda. Plus att samvetet är noll även när de tar över en oskyldig människas hela liv. Så hur lätt är det då inte att sno åt sig från stat och andra bolag?

Vill säga att jag tror att denna generation ekobrottslingar är stycket farligare, inte vassare men farligare. Än de gamla ekokillarna som kör med papper och penna istället för email och hemsidor. De nya killarna traskar ofta hand i hand med de grövre våldskillarna om man säger så. Växte upp tillsammans och gjort grova brott tillsammans men sedan klev över tröskeln och fick upp ögonenen för kanske bolag.

Toffa som jag snacka om var förjävligt smart samtidigt som han skulle lätt kunna klippa någon om han fick för sig och då snackar vi inte om snagga hår. Samtidigt som man ser samma glöd i dessa killar som old schoolboysen har. Glöden att vilja hitta på det nya brottet, hitta nya kryphål och bräcka det senaste. Det är degen som är prio men ändå lite, hur man gör degen också.

Det finns tre sätt att klara av rubiks kub. Kanske fler men kommer bara på tre nu. Ena är ju den traditionella sättet och vrida och vända och vrida lite till så man får alla färger på rätt plats. Den andra lösningen är att plocka bort klistermärkena och sätta fast de igen fast alla lika färger på en sida. I lugn och ro och i sansat tempo.

Den sista lösningen är helt enkelt kasta kuben i väggen och blocka ihop bitarna och trycka in dem rätt.

Alla tre sätten går. Han som kan ett sätt klarar ju kuben tillslut. Men han som har alla tre sätten i sig, i benmärgen är mest farligast anser jag.

De senaste åren när jag gick över till ekobrott körde jag hela linan ut på de andra grövre brotten också, dok inte rån. Höll tillbaks lite, men behövdes det så drogs handskar på. Jag vill inte sätta mig i facket som farligast, för det var jag långt ifrån. Vi var ju inne på att jag var varianten mjukiskriminell. Det fanns så många grövre som klättrat på stegen långt över mig. Men jag kände någon som kände någon som var ”någon”. Så behövdes det så fanns det tillgångar.

Men samvetet var absolut noll, när det gällde att lura till sig från välden där uppe. Det blev en sport. När man väll var inne bland bolag och paragrafer, cyberspace och vrida kub så blev reaktionen ”Är det så här enkelt?” ”Ja men va fasiken det är det ju.”

Som att lära sig cykla, svårt i början men sedan kan man cykla som bara helvete och fort går det. Men det gällde att vara kreativ och tänka utanför boxen. Det finns inga problem utan bara massa olika lösningar.

Såg så många kryphål som jag och andra hittade. Det skulle vara så enkelt för bolagen eller staten att täppa igen om de bara ville. Men ibland så kändes det nästan som de inte ville och det kan man ju fråga varför?

Som exemplet jag drog i förra inlägget. Det är så enkelt för rävbolagen att kolla upp om de bara lägger ner lite resurser. Tittar lite djupare på situationen och inte bara vill ragga kunder innan kunden går åt annat håll.

En polare till mig sa på msn efter han läst inlägget. Det verkar vara så enkelt!

Jovisst är det de. Men jag har utelämnat vissa detaljer i historien som tex att vi öppna upp en hemsida för MB AB. Med lite bilder och skitsnack om bolaget och ”gå in på denna länk så hittar ni våra pågående objekt” och där var bilder från ett bygge som inte alls fanns. Men som hade rubriken ”Upplandväsby 2” och under satt en text. ”Vi har nu börjat våran renovering på fastigheten Björnen, denna renovering kommer...”

Så om bolaget som köpte fakturan från Yestin AB ville granska MB AB och kanske kila in på hemsidan och kolla, ”Ja nämen se, det är ju sant”.

Sedan var det andra saker som faxen. Hur faxar du utan fax. En fax måste ju vara kopplat till ett kontor m.m. men ja, det finns tjänster där du har ett faxnummer som när du tar emot ett fax så scannas det in istället och omvandlas till ett mail och lika dant tillbaks. Små detaljer som jag inte berättade. Men det var i grunden enkelt. Och varje gång så lärde man sig något nytt.

Jag mena, jag är ju ingen hackers, kan absolut inte göra hemsida eller cyberspaca smart. Men saker och ting går att lära och att köpa. Så en aning mer komplicerat än förra inlägget var det men bara en tesked.

Nej samhället är sårbart och inte starkare än den svagaste länken. Men vad är då den svagaste länken idag för brottslingen, när det gäller brott som i ”röva en räv”.

Elektronisk spårning och målvakterna. Den elektroniska spårningen hänger helt enkelt på att inte vara lat och bekväm. Är man det sa faller korthuset. Ip adresser, telefoner m.m. Botemedlet mot målvakterna är att vara givmild men hård. Fixar de biffen och ställer upp så ska det belönas men de måste också veta att ”sjunger de ut” så blir det bestraffning. Sedan finns det en fara till som kanske är den farligaste.

Det är ju ingen ide att måla en tavla om man aldrig får visa upp den. Eller hur? Säger han som bloggar helt vilt. Hmm jo ja just det. Du snackar för mycket.

Men tugget går ofta på stan och någon avensjuk jävel vill ofta sätta käppar i hjulet. Så lata inte, var givmild och hård och håll käft. Sen kan det bli OS medalj.

Skulle vilja jämföra ekobrott med att måla ett hus.

Du fuskar och struntar i skrymsle och vrån. Men ägaren tittar på avstånd och pröjsar.

Är du noga så pröjsar han ändå vid en granskning, men färgen är kvalitetslös så efter du stuckit flagnar färgen bort.

Och absolut lättast är när ägaren är färgblind, ja då behöver du ju inte måla alls.

Och med det så lämnar jag haket med att säga att jag nu kom på ett fjärde sätt att klara rubiks kub. På tala om färgblind. Men det tar vi någon annan gång.

Märkte ni något annat? Har idag använt ett rätt stavningsprogram. Tyckte det gick för långt när en yrkeskriminell stava fel på brott. Nej, hur rått och rakt det än blir med stavfel så måste jag ju ändå se över och öva. Så vi kör på det nu.



Kommentarer

  1. av någon orsak blev det luftig text idag. Vet inte varför. Försökte ändra men det gick inte. Håller tummarna på att det inte blir det nästa gång.

    wanted

    Skrivet av Wanted — 30 Sep 2008, 11:25

  2. No worries mate , vi behöver alla lufta av oss ibland.

    Jag är bara glad att du har tid att skriva vareviga dag.

    har du hört nått av bokförlaget ännu ?

    //Keep it up brother.

    Skrivet av Stefan — 30 Sep 2008, 12:47

  3. Känner du TjockSteffe? För det är väl honom du menar.

    Skrivet av Bekant — 30 Sep 2008, 13:35

  4. Andra gången idag jag kommer surfar in på din blogg.. vill ha mera mera mera! du skriver så straight up! ett sätt som tilltalar mig!

    Keep it up!

    Skrivet av Danne — 30 Sep 2008, 17:52

  5. Tjena. Om det är tjocksteffe så är det grymt. Han blev ju sedan en av direktörerna för gizmondo med Carl Freer.. Vet inte hur tjocksteffe var men Freer är grym på företagande..

    Mvh David

    Skrivet av David — 30 Sep 2008, 19:17

  6. G U L D M E D A L J
    T I L L
    W A N T E D

    du skriver bäst mannen

    Skrivet av TEk — 21 Okt 2008, 20:37

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor