Blogg gratis Logga in

WANTED

27 Sep, 2008

wanted | 27 Sep, 2008 | Huvudkategori | (2257 Läst)

Hangaround, Its you?

Det var inte jag. Han låg bakom allt. Jag bara hakade på, visste ju inte vad som skulle ske.

Du sa att Mårtensson låg bakom allt.

Ja just det. Det var han och hans polare. Jag visste för faan de nada!


Det har blivit mycket fågel på senaste. Ja, bada anka, äta gummi kykling och hönsligan. Idag är det sparvunge.

Förra inlägget skrev jag under fredagskvällen och avslutade idag på lördagen. Nu är det lördag. Såg Fatti idag men han såg inte mig. Fick ris från polaren att jag öppna en myspace och inte facebook. Vad faan vet jag. Men han var glad att det inte var Lunarstorm. För mig så har ju internet tidigare varit en informationskälla och inte ett levnadssätt och halvrockie som jag är på alla dessa saker så har jag faktiskt nu fått tid att lära. But what the fuck if myspace is for kids, kan jag ju alltid lägga ut lite bilder som jag tagit. Gillar ju att fota, ja det är tårta.

Hände en sak idag här i trapphuset. Egentligen så hände det igår, men jag fick reda på det idag. Tar det snart. Först så blåser vi ut tårtljuset och snackar blås, att bli blåst e ju inte gräddtårta direkt.

Det drar vindar i den undre välden. Golare och blåsare. Ja, golare kan vi bara dra ett streck över direkt och visa till skydshäktet. Finns nog inte någon större grupp än så som är mer hatade bland kriminella och det är ju känt. Blåsare tycks jävligt illa om också. De förstör. Men sanning är att de flesta är så pass stora egoister så ljuga är ett faktum. Har själv i unga dagar när jag trodde jag var störst bäst och vakraste dragit rövarhistorier om att vi har dittan och datta, kom och köp! Degen finns och våld blandas in och .. Det var en blåsning. När jag växte i kostymen en aning håll man sig närmare hederskoderna, att hålla sig till det som fannas. Ju äldre man blev desto mer hatade man blåsarna. Faan det gick ju inte att lita på någon. Den undre världen var som Fablernas värld.

Om fallet var att Fabernas värld var utan fabler och så raderar vi alla affärer som egentligen bara har en part, då skulle en undre välden vara ”a walk in the park”. Misstro och illvilja, egoism och girighet. Stora ting i fablernas värld.

Ibland är det som i sandlådan och tillslut vet man inte vems hinken egentligen är. En annan faktor som stöka är avensjuka. Oj oj. Ja Hasse här har du många som nyttjar dina linjer och slår en signal till Efterlyst. Det är inte för att de omvandlas till god medborgare. Nej, avensjuka är ordet.

No, delete blåskontona och det som komma med och så suddar vi ut alla golare. Då är det verkligen ett paradis för den som vill göra sig en hacka.

Det mesta strulet är inte snuten eller att samhället lägger näsan i blöt. Nej, för faan. Nittio procent är att vi äter på varandra.

Det är dels därför jag sitter var jag sitter. Fick ta en smäll som inte var till mig. Men det small och jag frågade varför? Det small igen och nu smälter jag in i Thailand.

Jag har aldrig sagt ett Pip till snuten. Den enda gång jag nämt namn i utedningarna är när vi i förväg kommit på historier. Annars inte ett ljud. Sitter i ryggmärjen och kommer alltid att göra. Vi var ju inne på det förut. Chokladen och Mathias.

Det är ju inte lönt att gola i Svergie, finns ju ingen direkt poäng. Så jag har aldrig fattat varför de sjunger ut under lampan. Kan ju begripa i andra länder, där det belönas. Då har det varjefall en logik. Men i Svedala så finns ju inte det än. Men även om jag ser logiken så annser jag att, ger man sig in i leken så kan man för faan inte lipa krokodil när någon dunkar dig på axeln och säger ”kull”.

Det är här vi kommer till det som hände igår. När jag kom hem från min kvällswalk så la jag märke till en sak. Lade märke och märke. Det gick inta att undvika. Halva dörren mitt emot min dörr var täckt med dittejpat kartong. Såg lite lustigt ut. Lite huller om buller sådär. Jag rynkade på ögonbrynen och undrade vad som hänt. Hade sätt att det bodde ett gäng thai ungdomar där i tjugoårsåldern. Fem, sex styckna i en lägenhet som inte var större än min kvart. Men det är ganska vanligt att man bor flera. Ja, hellre gröt tillsammans än entrecote ensam, tycker en del.

Någon gång så var det fest. Men inte så jag störde.

Vilket fall som helst så hängde det pappkartong på dörren.

Idag fick jag reda på varför. Nam var här idag och såg det jag hade sätt. Hon frågade en man i trapphuset. Tydligen så sålde ungdomarna drogs.

Faan, låters om jag är gubbe när jag skriver ungdomar. Vi ändrar till hmm.. boysen and girlsen. De sålde.

Någon av dem hade åkt fast och den thailändska farbror batong hade på ett kick fått snubben att sjunga. Han bröt väll ihop efter en skönhetsbehandling av pappa betong. La sina polare och så slog de hål på dörren. Nam sa att de rusat in fyra styckna poliser och grep resten av boysen och girlsen. Allt när jag var ute på kvällspromenad.

Hade viljat se spektaktaklet i dörrögat. Hade ju varit rena rama bioduken för mig eftersom jag inte har någon tv. Men kanske tur var väll det att jag vara på promenad. Vem vet. Tänk om de rusat in i fel kvart och där ligger jag utan pass, lyst och allt. Det skulle vara höjden av otur.

Fablernas värld. Hur finner man tillit där. Det går inte. Lita på få och misstro resten.

Ska inte hålla er på tråden, utan vi tutar vidare... om bagarna utan deg.

Sparvunge.

Jag tror jag släppt ciggen jag hade i handen när jag hörde vad Joel sa.

Kände i nacken hur Andy ilska till och hur luften försvan.

”Say again?” sa jag.

”Joel slog ut med armarna.

”Degen, smeten är borta!” röstläget var ihåligt och meningen ekade i huvudet på mig.

Vände mig mot Andy och mötte en svart blick.

Andy tog ett steg framför mig, nästan över mig och i ett svep gav han Joel en hård örfil. Joel var stabil men han tappade balansen och backade några steg.

”Vad faan!” sa han högt. ”Jag har faan inte snott nått”

Tankarna snurrade.

Som att ha vunnit jackpott på lotta och när du ska hämta ut skiten så säger någon att det bara var ett skämt. Fast tio gånger värre.

Tog mig för munnen och bet ihop. ”Tänk”, sa jag till mig själv.

Det jag visste, till hundra, var att Andy inte tagit smeten. Andy, gick ju i god för Joel och Kabbe var ju Joels kusin. Plus att Kabbe hade ju fått sig en rejäl hacka. Så varför bli girig och äventyra allt med att ta resten?

Då återsod bara Ronnie. Jag hade ju gått i god för honom och i mina ögon så är han en riktig sparvunge. Han skulle aldrig våga. Hur länge hade jag känt honom. Måste varit i över fem år. Kunde det va Ronnie? Han hade ju en skuld men den var ju inte så stor.

Joel gick upp mot huset och i stegen sa han;

”Tro faan inte det va jag!”

Jag och Andy stod stilla. Jag tände en till cigg. Andys ögon var fortfarande svarta.

”Om det inte är Joel och Kabbe så är det Ronnie” sa han och tittade på mig.

Jag var tyst.

”Min slant ligger på Ronnie”, fortsatte han.

Jag tittade på honom.

Vi gick upp mot stugan. Det var brytmärken på dörren. Jag klev in och efter mig Andy. Stugan var liten. Till vänster ett kök och till höger ett rum. I det rummet stod Joel med armarna i kors. Kabbe satt på en stol. Rummet hade en dörr som stod öppen den ledde in till ett sovrum. Kunde skymta en säng. Allt var i röra. En byrå utan lådor. Ett golv med utspridda lådor. Golvet var uppbrutit på några ställen och prydnadsaker låg lite här och där.

Ingen sa något. Jag gick runt i stugan. I sovrummet låg madrassen på sniskan och en garderob som gapade öppen. Det låg kläder utspridda på golvet.

”Var hade du skiten?” frågade jag Joel.

”I köket under disken”

Sneglade ut mot köket men gick in dit.

”Var är Ronnie?”, sa Kabbe.

Drog upp en mobil och tryckt Ronnie.

Det gick fyra signaler. På den femte svarade han.

Tyst i stugan.

”Var är du?”, frågade jag rakt på.

”Är där om tio”

Vi väntade. En kvar senare såg vi hur hans bil svängd upp bredvin min. Han klev ur bilen och gick upp mot huset.

”Det är min gubbe”, sa jag till de andra i rummet och tittade ut genom fönstret. Såg Ronnie traska upp mot stugan. Han såg glad ut, som när det vankas löning. Såg ut som han skulle hämta över trehundra lax.

Ronnie knacka och klev in.

”Vad?”, sa han när han fick syn på oss och röran i stugan.

”Någon har snott bytet”, sa jag och granskade honom.

Alla tittade på Ronnie.

Han tappa hakan.

”Va?” ”Vad faan säger du?” var reaktionen.

Den såg ärlig ut.

Kabbe reste sig plötslig upp från stolen och med en snabb rörelse drog han fram en svart pistol från byxlinningen. Pekade med den mot Ronnie och tog ett steg närmare honom.

”Din jävla fuckers, har du snott degen!” fräste han fram med ihopbiten käft.

Ronnie backade.

”Va faan! Jag har inte tagit nått”, fick han fram och tittad på pistolen.

Jag reagerade fort och lappade till Kabbe med en halvöppen hand. Joel backade, Andy greppa tag i Kabbes arm och drog honom till sig och fällde honom i backen. Gav honom ett hårt slag mitt i nyllet och tog järnet ur handen på honom. Jag tittade på Joel som stod stilla. Han rörde inte en fena.

Jag gick fram till Kabbe som låg på golvet bredvid några uppbrutna brädor.

”Min gubbe”, sa jag högt ”Det menas att jag tar hand om det” ”Fattar du!”

Han nicka och tog sig för ansiktet. Vände mig mot Ronnie.

”Faan, jag har inte tagit något” sa han igen och tittade på mig.

”Kom igen”, fortsatte han. ”Du tror väll faan inte att jag...” Han snackade med mig.

Jag granskade honom. Kabbe reste sig från golvet.

”Vi går ut”, sa jag till Ronnie.

Ronnie och jag gick ut från stugan.

Tio minuter senare gick jag in i stugan igen.

”Joel när kan detta ha hänt?”, frågade jag.

”Vad menar du?”

”Ja, vad jag sa. När tror du stålarna blev stulna?”

”Ja, det måste vara den närmast vecka. Jag var här för exakt sex dagar sedan och kolla läget, då var allt lungt.”

Tillbaks till Ronnie.

Jag frågade om hans skuld och tryckte på ordet sanning.

Han berättade att han var skyldig Petter deg för en knarkaffär. Det hade varit trettiofem lakan men han hade pröjsatt fem. Så nu var det trettio. Men han hade tänkt ge en tio plus nu när han skulle få stålar. Ja, för att Petter hade fått vänta.

Drog upp telefonen och slog en pling till Petter. Kände ju honom någorlunda. Inte ”hålla i handen vänner” men vi hade gjort några affärer.

Petter svarade nästan direkt.

Jag frågade rakt på sak efter vi kallsnackat lite.

”Hur mycket ska du ha av Ronnie?”

”Trettio, han sa han skulle komma idag.”

Vi la på efter lite till gull.

Detta bevisade ju inget men det kände som Ronnie talade sanning. Jag funderade. ”Då måste det vara Kabbe, men det rimmar inte. Han är ju också en sparvunge och skulle nog inte våga dra en blåsning mot mig och Andy. Om Joel låg bakom skulle det funka. Jag ringde ut Andy.

Andy och jag gick ner till bilarna.

”Tror inte det va Ronnie”, sa jag. ”Känner det på mig”.

Andy sneglade på mig.

”Joel är ju din man och han har ju gott i god för Kabbe”, sa jag

Andy ringde några samtal.

Efter han talat klar så sa han att han måste sticka en timme. Han skulle träffa en av de tyngre gubbarna i ett MC gäng. (I dont tell you what gang). Vi kunde ju inte sticka båda två. Lämna de andra. Vem det än var som snott stålarna så ville de eller han inte flagga om det utan försöka komma undan på ett smidigt sätt. Annars hade det redan varit ”bahamas och dansa rik”. Men det kanske ändrades och där stod vi tomma. Så jag stannade.

Andy tog min kärra och drog iväg. Jag gick upp med Ronnie i hälarrna.

Läget var lika spänt som en banjosträng påtvingd på en harpa och vi väntade. Då och då gick jag ut på altanen och ringde.

Vi väntade. När Joel frågade var Andy skulle så var mitt svar. ”Kolla en sak”

En och en halvtimme senare dök han upp. Jag såg bilen från fönstret och gick ut. När jag mötte honom var han upprymd.

”Kabbe”, sa han.

”Vad sas?” frågade jag

”Kabbe har haft en stor skuld till ett hangaorund gäng men den är betalad nu.”

”Jag tittade upp mot stugan”

”Joel då?”, frågade jag.

”Vet inte.” ”Böteslappen låg på nästan över en och halv mille.”

”Varför då?” fråga jag

”Någon bolagshärva. Han hade tydligen strulat till det för ett år sedan och haft böten sedan dess.” ”Men för fyra månader gick skulden till hangaorund gänget och de började jobba på honom.”

”Åfaan” sa jag. ”Joel måste ju vetat om”

”Jo vi kör på det”, sa Andy.

”De hade tydligen dragit med Kabbe ut på en repa och arbetat på honom ganska hårt.”

Såg hur Joel stod i fönstret och tittade på oss.

”Vilken jävla snorunge”, sa jag. ”Den lilla sparven trodde jag inte hade stake att blåsa oss.”

”Nä, men lyssna. Klart” ”Tydligen så försökte Kabbe dra ut på det tills idag men snubbarna tog honom och hans brud ut i skogen. Efter ett tag så ledda han dem hit till stugan och de tog all deg.”

”Skit”, sa jag. ”Så nu måste vi kriga oss till flisen?”

”Jo, men jag fick ett ”OK.”” ”Så vi står bara mot haongaround gänget.” ”Fick okej att ta tillbaks våran deg men inte Kabbes.” ”Men det är upp till oss, inge hjälp uppefrån”. ”Det ända de kunde göra var att sätta upp ett möte åt oss”

Vi gick upp mot stugan.

Jag tittade upp mot himlen. Stannade till en sekund. Snön dalade mjukt och den tunna kylan frös mina kinder en aning. Kände mig inte förbannd bara trött. Trött på all strul. Trött på allt jagande, våldet och hela tiden dra någon jäkla nitlott.

”Jag kommer att döda den där jävla snorungen”, hörde jag Andy säga.

En snöflinga la sig på läppen och vi gick upp.

Joel kom utrusande innan vi kommit till trappan. Han hade händerna halvt upp i luften som han ville stoppa oss.

”Okej Okej” sa han något i panik.

Andy gav honom en höger med hela kroppstyngden bakom. Joel vek sig och föll baklänges. Sekuden efter kom Kabbe ut med dragen gun. Men han inte säga käft förrän Ronnie hade greppat honom bakifrån runt halsen. Andy reagerade snabbt och rykte bort pistolen ur handen på honom igen. Kabbe slet sig loss ur Ronnies grepp och sprang in i stugan. Jag stod några meter från allt. Andy in i stugan och jag fram till Joel.

”Vad faan!”, sa jag

Han låg på rygg.

”Vänta vänta”, fick han ur sig och andades tungt.

”Jag visste inget förrän häromdan!” sa han i panik.

Jag hörde hur det brakade loss innefrån stugan och hur Kabbe skrek.

Tittade på Joel som låg på altanen. Han backade upp halvsittandes. Ronnie hade förvunnit in efter de andra.

Cirka fem timmar senare satt vi, jag i förarsätet, Joel fram i passagerarsätet och Andy och Ronnie bak med Kabbe mellan dem. Vi väntade på de som snott våra stålar. Ett möte hade bestämts. Huven på Joels Bmw blänkte röd från belysningen. Mörkret var här. Lite smält snö

låg på sidan av huven. Det hade slutat snöa helt nu och parkeringen låg öde. Några enstakade bilar stod insnöade och den stora snötäckta asfaltsfältet lyste öde. Vi stod på en parkering i Solna. De skulle komma när som helst.

Skyddsvästen under jackan var något för stor men den var bättre än ett hål i bröstet.

Ingen sa något. Det vat tyst. Kabbe hade slutat klaga över smärtorna i bröstet. Jag klev ut. Andy gjorde likadant. Hade en glock 21:a i handen. Stoppade den i jackfickan.

Drog några djupa andetag. Himlen var helt svart. Man kunde se stjärnorna. De svaga punktbelysningara från lamporna som var utspridda på den stora parkeringen pekade neråt. De var som små ljusöar där ute.

Ingen av oss kände någon i denna klubb men Stockholm är litet och de hade inte ryktet att vara mammas pojkar direkt. Dessa hangaround brukar ofta var värre än the real thing. De vill bevisa så de tar i.

Andy kom fram till mig.

”Jag sköter tugget”, sa han.

”Visst” sa jag.

Såg på avstånd hur två bilar kom inkörande på parkeringen. En volvo av nyare modell och en Pick up. De stannade en ganska bra bit från oss och två män klev ut ur volvon. Den ena var relativt stor, helt kal skalle och grov överkropp. Den andra en aning mindre men långt ifrån liten. Han såg mer fet ut. Den feta hade halvlångt spretigt hår och skägg. De var generationen äldre än oss. De kom fram till oss. Den rakade tittade in i våran bil, knackade på rutan och vinka åt Kabbe med ett hånflin.

Kunde inte se hur många som satt i deras volvo men det var åtminstånde två till och två i pick upen.

Kände hur jag andades tungt. Jag lutade mig mot bilen.

”Så vad var problemet?” frågade den feta.

”Ni har något som är vårt”, sa Andy.

”Har vi?” den feta svarade.

”Lägg av va, Ni tog en väska med deg som var våran.”

”Snubben i bilen var skyldig oss en hacka och vi tog det som var vårt”

”Jo men resten i väskan är vårt”, sa Andy.

Kände jag Andy rätt så började han se svart snart. Jag sneglade mot den stora, han stod med armarna i kors som i någon jävla actionrulle.

Jag andades tungt. Såg hur den varma luften från mina lungor sippra ut från munnen.

”Vi tog det som är vårt” sa den feta med en något hårdare röst. Han fortsatte.

”Inga jävla snorungar ska komma...” Han han inte avsluta meningen förrän Andy svingade iväg en höger. Såg inte var den träffade rykte upp pistolen och riktiade den mot det stora.

”Stilla!” röt jag. Han var mer än huvudet längre än mig och dubbel så bred. Den feta böjde sig framåt och spottade, Andy på igen och den feta föll till marken.

I ögonvrån såg jag hur Kabbe greps av panik i bilen.

Det small till ordentligt! Någon Sköt!

Skottet ekade över parkeringen. Det kom från deras bilar. Tre andra hade gått ut och en av dem höll en pistol riktad uppåt. Jag slog handen på bilrutan och Joel klicka upp bagageluckan på Bmw:n,

Jag tog några snabba steg och slog upp bakluckan. Såg hur deras polare kom springande. Den store gav sig på Andy och jag ner i bagageluckan och drog upp en AK4:A.

”Faan faan faan!”, tänkte jag. ”Helvetes helvete!” Drog igen luckan och höjde vapnet...

Himlen var svart, stjärnorns syntes klart. Hörde mig själv andas. Det var panik i bilen. Kroppen pumpade addrenalin, det svarta stålet i händerna kändes tungt...

Sorry vill göra storyn rättvis och inte bara babla igenom den på några rader.. men time for me to leave.. Imorgon kväll ska jag träffa Jits så kallade homies. Time to sleep.



Kommentarer

  1. Kom ihåg silkesvantarna och låt dem för fan inte få veta att du är lyst gubben...

    Skrivet av Farbror Grön — 27 Sep 2008, 22:45

  2. Spänning på hööög nivå!

    Keep it up!

    Skrivet av Danne — 28 Sep 2008, 15:07

  3. Riktig bra...fortsätt skriva

    Skrivet av Jimmy — 30 Sep 2008, 15:14

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor