Blogg gratis Logga in

WANTED

25 Sep, 2008

wanted | 25 Sep, 2008 | Huvudkategori | (1980 Läst)

Sorry I am not "Kramkalsgubbe"

Alla barnen äter lovad choklad utan Jan. Han vräker i sig stulet hela dan. Någon pressar honom på flis. Han kan betala i thailändskt ris.


Så var var vi? Vilka kom?

Jag blev nästintill chockad av att se vilka som kom. Öppnade dörren och släppte in dem. De klev på.

Finns ju inte så mycket sittplatser i rummet men två stolar och ett litet bord har jag. Jag erbjöd dem stolarna och själv så satte jag mig i på sängkanten.

Det låg alvar i luften.

”How do you find me?”, frågade jag, rynkade på ögonbrynen och tittade på dem.

”Nam”. Svaret var kort.

”Ok, what you want?” Var min nästa fråga.

De tittade på mig.

”Can You follow us”, fick jag som svar.

Det var mer som en order än en fråga. Eller så var det dålig engelska. Men jag ville veta mer och frågade. De berättade.

Efter de berättat gick jag ut på balkongen.

Detta är inte riktigt vad jag behöver nu men det känns som jag är tvungen att följa med. Det ska ske i helgen. Alltså nu i helgen. Det är torsdag när jag printar ner detta och det var igår som de kom.

Jag tände en cigg. Rökte klart den och gick sedan tillbaks. Förstod inte riktigt allt men fattade det vesäntliga. Hade ju så många gånger varit med om liknade saker tidigare. Men detta var anorlunda. Mycket anorlunda. Tog ett djup andetag och sa,

”Okej I follw you”

Ska berätta lite bakgrundshistoria innan vi fortsätter. Jag har ju varit här i Thailand nu nio månader plus minus en. Vill inte tala om exakt när jag åkte. Men innan jag åkte hade jag varit hemma i Sverige tre månader. För passets skull och innan det var jag i Thailand tre månader. Under början av semestern de första tre månaderna träffade jag en tjej som vi kan kalla Jit. Jag föll pladask för henne och tvärtom. Hon arbetade på ett kontor som låg i närheten av mitt hotel och vi ja, började kila. Det gick fort för oss. Jag tänkte stanna ett tag och ville komma från statsmiljön. Syftes med min resa då var att komma bort och bara vara. Ingen vanlig Thailandsemester med bad, sol, jet ski och dansa disco till fyllda alkholkokosnötter. Nej jag ville bara hänga fritt och ta djupa andetag.

Så jag hyrde ett hus. Riktigt nice house, utanför alla tursitparadiser och utanför Bangkoks avgashinna. Huset var ett enpalans villa med trädgård. Vi flyttade dit. Ja, vi. Hon och jag.

Där bodde vi i lugn och ro. Lite som ett happy end. Men det finns ett ”men”.

Var tvungen efter tre månader att återvända till Svergie för passets skull och för att reda upp lite saker. När jag sedan åkte tillbaks mötte hon mig på flygplasten och ”the happy end” forstatte. Med hjälp av mina deg hade hon skaffat en lägenhet centralt i Bangkok för henne och mig. Ja, our happyniess höll en månad eller två. Sedan brakade de loss.

Jag har aldrig varit någon höjdare på förhållanden, fastän jag haft en del längre. Men jag är inte så hip på att visa känslor. Ibland har det varit som tjejen ja, fått spela tennis ensam. Men det som var den stora faktorn var inte mitt kalla jag. Utan hennes son.

Innan hon träffade mig så var det skiljsmässa för hela slanten med hennes ex. Och de hade en son tillsammans. De hade ockås haft en verksamhet tillsammans. En bilverkstad.

Det var ok innan. Sonen bodde hos ex:et och hon träffade honom titt som tätt. Han höll verstaden igång och hade gjort en avbetalningplan då hon var halv delägare. Han skulle köpa ut henne. Men för att ha råd med denna verkstad så hade de för länge sedan lånat slantar från Jits mor. Ganska mycket slantar.

Vad hände när vi bodde i Bangkok?

Ja, det är ju inte direkt som i Svedala där vi har lagar, paragrafer och byråkrati som kan hjälpa att styra skutan rätt. Nej, det kan du hoppa upp i tagit och rista kryss för, att det inte är. Andra bullar här i Thailand.

Ex:et sålde verkstaden, sket i lånet till hennes morsa och tog Jit:s del, den sexåriga son och drog. Han hade spelskulder åt annat håll och så packa han och stack. Långt bort. Ingen visste var. Och att hitta någon på egen maskin bland 65 miljoner människor är inte som att sätta på sig strumporna direkt.

Det blev ett vakum och Jit gick i bitar.

Först inte så mycket för stålarnas skull. Men för att tro att hon aldrig mer skulle få se sin son. Hon blev djupt deprimerad och ja, jag är ju ingen kramkalasgubbe direkt. Så efter ett tag separerade vi men vi höll kontakten. Hon flyttade hem till sin syster utanför Bangkok och jag bodde kvar i kvarten. Det var hårt. Det var under den här tiden som jag fick reda på att jag var lyst. Men det var hårdare för henne. Hela hennes trygghet rent ekonmiskt hade gått i spillo och tommrummet efter sonen förstörde henne helt.

Men vi höll tät kontakt och hon hjälpte mig i det hon kunde. Med thai bank konto, lägenhet m.m allt jag behövde för att ja vara anonym och sakta raderas bort från systemet.

Men jag vill byta lägenhet och flyttade och sedan flyttade jag igen och nu är jag här. Nu står Nam på denna lägehet och Jit, ja hon var ur leken för min skull, men vi var som syskon när vi separerade.

Faan, kände för den tjejen. Ja, till vänner kan jag vara riktig bra lyssnare till, rentutav förjävligt bra öra. Men när egna känslor finns med i bilden då är det annat. Så min tröst bildligt sätt skulle vara en dunk i ryggen och ”garska upp dig imrogon lyser solen”. Det är ju inte riktig vad hon behövde. Plus att jag var jävligt slut själv, lyst och allt.

Hon och hennes syster hade nu dykt upp. De hade hittat mig genom Nam som Jit kände sedan tidigare. De hade av slumpen träffas i Tisdags kväll. Jag hade sagt tidigare till Nam att det finns en person som hon kunde säga min adress till och det var Jit. Hade inte sätt henne på över två månader, men igår dök hon upp. Det var inte med vilken grej som helst hon hade på hjärtat heller. Jag hade inte snackat med Nam så jag var inte alls förvarnad på detta.

Vad ville de då?

Joo, hennes syter har deg och nu har de bestämt att leja några tunga lirare för att hitta ex:et och ta tillbaks sonen och pressa ut stålarna av snubben. Det är en del deg som han tog.

De har tydligen fått reda på vart han kunde hålla sig gömd.

De som Jit skulle anlita var en grupp som är en del av maffia här nere, kan man säga. Ja, en man som brutit sig ur millitären och öppnat eget. Har en liten arme och syslar med allt möjligt så som indrivning bland annat. Hårdnackade kufar. Riktiga stenägg. Jag hade hört om just denna grupp tidigare på krogen men jag vill inte namge någon grupp. De äger vissa gator som snuten till och med fått backa från. Ja största maffi verksamhet är egentligen snuten här i Bangkok.

Systrarna vill att jag ska följa med och möta upp dessa i helgen.

Har funderat på det hela morgonen.

Vill ju inte att dessa två tjejer ska möta dessa själva och jag vet att de inte har någon annan som kan föja med. Förmodligen är det lugna puckar, men ändå. Känns lite typiskt bara. Sådant här skit drar sig till mig som gatuförsäljaren till turisten. Tankarna under dagen har varit hos Jit och detta plus att de vandra tillbaks till utpressningar från förr.

Att pressa apelsinjuice är en sak men att vrida stålar ur en människa är en helt annan grej. Ja, ibland är det bara att vända upp och ner på kraken så trillar degen ur byxorna. Men oftast är det lite tuffare än så. Det viktigaste som indrivare är ju först ta reda på om det finns några stålar att hämta ihuvudtaget. Det är ju ingen ide att köpa en skuld om offret redan hänger på minustecknet. Så information min kära vänner, som i allt annat, är vapen nummer ett. Läs på din läxa rätt. Skaffa allt om offret. Faan nu blir det eh handbok igen.

Okej ska inte börja skriva lärobok men så är fallet. Efter det kommer våld. Slå till vid rätt tillfälle och gör det hårt med den infromarion du har. Men också sättet du gör det på. Att jiddra med det psyksika är ibland mer effektivt än att bryta ett ben.

Bland min första utpressning lyckades jag med det omöjliga. Lyssna på detta och det är inge båg. Jag var relativ ung och en polare sa att han blivit blåst på tretusen fem hundra riksdaler. Vi var runt tjugotvå år kan jag tänka mig. Jag hade ingen som helst erfarenheter hur jag skulle gå tillväga och jag kommer inte dra hela storyn nu. Men jag apade efter filmens värld, snubbarna från Hollywod. Med endast en örfil lyckade jag och polaren driva in degen. Men vad var det omöjliga. Håll i hatten, you not gone belive me och jag kommer aldrig kunna bevisa men its a true story, utan en enda, ”Fisken var så här stor” ”Ja, det var verkligen sååå här stor”. Vi fick ta över skulden gratis. Det rörde sig ju inte om så mycket stålar och han som gav oss den var glad om han som blåst honom fick lite stryk. Tretusenfemhundra var det. När jag drivt klar så hande blåsaren betalat hela.. Ett hundra tvåtusen kronor. Ganska saftig ränta vill jag lova. Hur faan då? Kan man ju fråga sig.

Själva storyn kan vi ta sen. Men det tog ett halvår att driva in och jag höjde degen till sjutusen vid första besöket och rätt som det var var det det dubbla. Sedan betalade han lite men kom aldrig ifatt och så ökade det, han betala och så ökade det... Men efter ett halvår så hade han betalat klart, kommit ifatt. Jag tog i så det knakade, viste ju inte riktigt hur mycket jag skulle ta i utan ja.. bara tog i. Men det gick hem som sagt och allt med bara en örfil till våld.

Det vi hade var information och det gjorde honom rädd. Sedan så finns det några andra regler som är jävligt viktiga. Vid en utpressning måste det ju finnas ett hopp för den pressade. Du vill ju inte krama sönder grodan i handen. Finns det inget hopp så är utvägen bara två, snuten eller självmord. Och inget gynnar ju dig. Det är knappast så att han testamenterar sina rikedommar till dig och farbror blå är ju farbror blå.

Så hopp faller fallera är bra att ha.

Sedan måste du ju hålla vad du lovar. Stenhårt. Kan ju inte komma tillbaks och säga när skulden är betalad att ”Nja, jo vi vill ha mer stålar, skulle du inte kunna sälja båten också.” Det dödar ju det första, själva hoppet, plus att du kanske redan är känd indrivare och det dödar ditt rykte.

Men en sak som jag tror är väldigt viktig det är att visa att du som indrivare vill lösa problemet tillsammans med honom. Du vill hjälp honom att lösa detta. Egentligen vill ju varken du eller han sitta här men vi sitter i båten så vi kan ju lika gärna ro tillsammans.

Ja, detta var bara mina ord. Blanda detta med våld så har vi en helgjuten indrivare. Vet ju att andra kör med lite andra metoder. Smaken är som baken delad och snuten i mitten, som kört upp en betong i arslet på dig.. även för oss i den undre välden.

Men barn förök gör inte detta i hemmet.

Innan vi lämnar det här ämnet så.. Det är väldigt vanligt att, och detta är ofta svårt att kolla upp. Det är att Mr skuldsatt känner någon som är kusin med någon som ja, är ”Någon”. Och så ringer det på telefonen. ”Vi skulle vilja ha ett möte”. Det blir ett möte och så disskuteras det. Det blir pankaka av slanten om ”Någon” är stor.

”Okej jag backar. But you own me one” säger jag till någon och lämnar bordet med svansen mellan benen och ”Någon backar dig nästa gång”. Sverige är litet och du är aldrig störst.

Så här sitter man i sketen lya på icke Strandgatan i Bangkok och ska om några dagar träffa någon igen. Men jag ska bara vara moraliskt stöd. Tänker inte beblanda mig ett dugg. Känns bara fel att tjejerna ska träffa dessa helt alone. Ska göra som bänkvärmaren i fotbollslaget, värma bänk. Tänker inte ens ta med mig fotbollsskorna.

Klev i tofflorna. ”Faan måste köpa nya tofflor” tänkte jag och drog av mig en toffla och luckta på sulan. Ingen blomdoft precis. Nyklar, plånbok och cigg. Har allt. Redo att kila ner och äta. Drog igen dörren och stegade igenom korridoren. Det hördes gräl innanför granndörren och någon kastade pryl i väggen. Ner för trappan. Ut genom glasdörren. Mulet idag. Eller avgasgrått. Tände en cigg. Röker för mycket. Tittade mig omkring. Ingen ”Fatti”. Såg ett benrangel till hund tvärsa gatan, men det var långt ifrån ”Fatti”. Gick slalom mellan matvagnar, cyklister och mopeder till jag kom fram till en mathak. Hade inte ätit där tidigare men det fick duga. ”Chicken and rise”, sa jag.

Hon tittade på mig frågande. ”Ingen engelska här inte”, tänkte jag och pekade på en hängade kykling innanför glaset. Kyklingen hängde flodd och naken tillamans med några andra nakna byten. Jag höll upp ett finger, ja inte långfinget utan pekfringret och sa ”Nung”. Det betyder ”Ett” eller ”En”. ”Tjaj tjaj tjaj”, sa hon, typ ”Ja ja ja”, och så hackades det bort bitar för hela slanten och kyklingen blev av med kött. Fick soppa på köpet och lite ris och gurka.

Snegalde över gatan, fläkten surrade och kyklningen smaka som vanligt, gummi. Men jag vista vad jag fick och det är ju alltid ett plus. Spetsa till dagen med en påse gummibjörnar från seven elven.

Ingen ”Fatti”, jycken låg väll degklump i någon sophög eller kanske drev in hundkex från någon valp. Men hos mig var han inte. Hade faktiskt sätt fram emot lite sällskap men man kan ju inte få allt. Drog en lite kortare powerwalk idag. Tankarna var vid Jit och det som i helgen komma skall. Hon ställde upp på mig förut en jäkla massa och att vara bänkvärmare var ju ett billigt sätt ge tillbaks.

Men nu till er alla som uppmanat att skriva en bok. Jag snackade med min sons mamsi idag över msn. Hon hade blivit kontaktad av en av de stora bokförlagen. Jag kommer inte idag nämna vilket förlag men de är stora. Hon, grabbens morsa hade tydligen tipsat en bekant som i sin tur mailat detta bokförlag och förläggaren mailade tillbaks och på den vägen är det. Vi, ska inte slå oss på bröstet än, hoppa upp i taket och rista in kryss eller skutta Rocky vid statyn. Men de vill att jag skulle maila tillbaks och så får vi se vad som händer och fötter.

Kommer mail i helgen, spännande är det.

Men vi ska inte hoppas på förmyckt och jag vill inte brösta upp mig. Helt plötsligt kanske man ligger där som använd kondom på golvet och, ja vem faan vill ta i den.

Tänkte bara nämna det och du min sons mammas bekant. Thanks mate maby I own you one.

Kommer inte nämna något namn på bokförlaget än, nämner aldrig namn. Som när jag skriver om organisserad brottslighet och annat, vill inte namnge några grupper. De namn jag skriver på personerna är ändrade, självklart. Nej, där jag kommer ifrån så säger vi inte Pip. Har sedan barndommen alltid nekat in i det sista. Ibland så tror jag till och med själv att jag är oskyldig. Det är som i rätten och du får tillfälle att säga dit. För att vara mest trovärdig och ge ett oskyldigt intryck måste du ju själv tro att du är oskyldig. Som en skådis. Det gäller att kunna spela hjärnan ett spratt och gå in i en roll.

Stod där med handen i Aladinasken och chokladig runt munnen.

Dörren öppnade hastigt och Mathias mamma kom in.

”Vad gör du?”, frågade hon lite barskt.

”Inte jag”, sa jag med munnen full av choklad.

Hon tittade på mig frågande och ögonbrynen drog ihop sig. Såg hur Mathias kikade fram bakom henne. Hon vände sig mot Mathias.

Snabbt, ner med handen i bakfickan och fram med ett fotbollskort. Maradonna. Pefrekt.

Hon tittade på mig igen, jag gömde kortet bakom ryggen.

”Inte jag”, sa jag och skakade på huvudet.

”Jaha inte du”, sa hon ”Vem är du då?” ”Är du Mathias kanske?” Hon vände sig mot Mathias som tittade på mig.

Jag höll fort upp fotbollskortet i luften och nickade ivrigt.

Mathias tittade på avstånd på kortet bakom benen på mamman. Mardonna.

”Det var jag som sa att han fick ta”, sa Mathias sen. ”Mamma du sa ju igår att jag fick smaka och jag trodde.. vi kunde...”

”Okej” sa Mathias mamma och helt plötsligt ropade någon på henne från hallen. Hon försvann.

Jag gav Maradona till Mathias, tog en sista chokladbit. Blää vuxendricka fyllning. Vi lämnade skafferiet och gick upp på Mathias rum. Ingen skada skedd.

Nästan trettio år senare sitter man här och ätit lite för mycket god choklad, utan lov. Men så kan det gå, ville bara säga det till er alla barn i Bullerbyn. Bullen smakar precis lika dant om den är lovad.



Kommentarer

  1. Fyfan va bra denna blogg är!!
    Bokkontrakt nästa...

    Skrivet av Masa — 25 Sep 2008, 14:13

  2. Kan bara instämma!

    Vart lite orolig först att det hade hänt något "allvarligt" igår, men vart dessto gladare efter det har inlägget.

    Jag hoppas verkligen att det gåt bra för dig!!

    Skrivet av Tobbe — 25 Sep 2008, 14:30

  3. Vad ska du nu smeta in dig i? Sätt på¨dig silkeshandskarna wanted... Spela inte mangas... Var försiktig så är du god... Du är och metar i den stora dammen med jävligt tunn lina nu.

    Men grattis till öppningen med förlaget :)

    Förresten. Angående alla negativa personer som skriker varg om dig och att du är på låtsas. Det är den härliga svenska avundsjukan som har krupit in på din stig. Typiskt Sverige, spelar ingen roll om det är svennar eller blattar uppväxta i Svea. Det smittar förstår du väl. Man unnar ingen framgång. Ska hållas på mattan helt enkelt och inte synas. Ta det som en komplimang! Skydda din dröm - Du är din egen lyckas smed...

    Skrivet av Farbror Grön — 25 Sep 2008, 19:16

  4. Kan bara rätta in mig i ledet och berömma din blogg.. den är förbannat bra på ren svenska!

    Jag håller tummarna för att det blir en bok.

    Mvh /JD

    Skrivet av JD — 25 Sep 2008, 19:57

  5. Sträckläser just nu. Hallelujah - en författare är född / M - Stockholm

    Skrivet av M — 21 Okt 2008, 16:02

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor