Blogg gratis Logga in

WANTED

22 Sep, 2008

wanted | 22 Sep, 2008 | Huvudkategori | (2207 Läst)

A lion with tie and a shark in mac Donalds

Ska vi kasat krita eller hoppa klippa? Ska vi skriva på tavlan eller tjäna åtta och femtio i timmen. Det vanaks Mac donald och det drars ett streck.


Kastar du in mig i en djugnel kommer jag ut som en lejon.

Kastar du in mig i havet så blir jag haj.

Knuffar du in på börsen kommer jag ut med slips och en portfölj.

Flyttar du mig till Indien så, öppnar jag en currybutk ”Please come again”.

Kastar du in mig på mac Donalds så beställer jag en baconburgare med fanta.

Det sista kanske inte hörde hit men skit samma. Du fattar galoppen. Men med tiden så sårar en annan lejonhane mig, med tiden blir jag harpunad av någon ilsken tursifiskare. Ja, med tiden så blir jag strypt av min egen slips och till slut kommer du inte tillbaks till min currybutik.

Tar det tid på mac Donalds blir jag sur och kastar fantan i väggen. Fastfood my as.

Jag menar, är väldigt anpassningsbar, du ”Hej” som kommentera och gav tips i ett inlägg nedanför. Thanks mate. Men du skulle bli förvånad över hur jag inte syns, hörs eller flaggar på. Ju längre in i thai kvarteret ju bättre för min del.

Om jag får ge mig kredit för något utan att hänga os medalj runt halsen är att ja.. klapp på axeln.. är förjävligt bra på att smälta in och anpassa mig efter miljön och andra personer. Har läst i en handbok om ”retorik” att det kallas ”Doxa” själva miljön alltså och allt som hör där till. Och att kunna anpassa sig till Doxan är en stor del i att lyssnaren ska kunna finna tillit. Så dunk i ryggen på mig. Men jag har ju så många andra fel och någon måste man ju vara bra på.

”Legoknekten”, thanks för disskutionen på flachback. Följer den som hunden efter spåret. Ja hur gick det för Björn. Var själv vid det tillfället rätt så trött på strul. Hade hänt en del, andra saker som misslyckats och förvridigt min vardag, så Andy min polare fick ta tag i Biffen. Men Andy lät Björn vara efter en del släng hit och dit. Det var någons nära flickvänns brorsa. Såg hans nylle cirka tre månader senare på Hasses Efterlyst. När Björnen tog ut stålar på banken med falskt id.

Och vadet då? Mellan manne och mig. Ja, några veckor senare så slutade vi. Under Julen hade vi så otroligt mycket att göra. Så det rann ut i sanden. Men en manlig butiksbeträde tog tag i Manne när han skulle gå ut ur en klädesbutk med en påklädd skyltdocka under armen. Manne nekade in i det sista. ”Nej det är min docka, jag hade med mig den när jag gick in!”, på skoj men han sa faktiskt så. Han gav till och med butikskillen en örfil innan någon ringde väktarna. Själv så lyckade jag kila bakom disken på grillen ”Mammas” när hamburgegubben stod på baksidan och rökte. Jag fixade till tre korv med bröd och massvis med bostongurka och majonäser plus rostadlök. Innan några kunder kom in och klockan över dörren ringde, ”slut på ciggpausen”. Det var ju en massa annt kul också och lite humor dog vi inte av.

Vi gjorde mycket dumma ting, men skit samma. Jag menar vad skulle de göra. Dial 911. And so what. Vi var inne i den där perioden där inget spelar någon roll.

”Ja, Månsson”, Snuten tilltalar alltid en med efternamnet. ”Ser här att du syns i alla våra register, men hur ställer du dig till att stulit några kokta korvar med bröd?”. För er som inte gissat redan så heter jag inte Månsson i efternamn.

Nej, har till och med fått gå flera gånger eller bokstavligen fått åka iväg när jag blivit stoppad och konrtollerad. Fastän jag inte haft körkort. Men det har varit den lokal polisen som jag skulle kunna stå och småsnacka med på torget. Jag är inte den där hatiska tjuven som hatar alla blåklädda män och kvinnor med discolampa på taket.

Nej, det gör ju bara sitt yrke. Visst, har jag stött på faschister lite här och där. ”Sätt dig ner!” Hör du inte vad jag säger!” Jag sa, ställ dig up!”

Det finns ju de som slår lite extra. Men vadfaan. De flesta är riktigt skysta. En polare fick en kommentar från en snut för inte så länge sedan. En ung snut. De tog in polaren mer på rutin men vi gissade på att de gick igenom hans hus. Utan anledning och utan att säga varför. Den unga snuten slog lite vilt på honom vid inskrivningen i arresten. Inte så där våldsamt villt men mer markerande.

Polaren vägrade svara på någon dum fråga och snuten sa. ”Om du inte svarar så låser jag in dig och släpper inte ut dig förrän imorgon!”

Min polare garvade och sa tillbaks ”Jag kan göra dina 24 timmar på en hand, så lås in mig så ska vi stå på hand!” Det som inte den unga snuten visste var att polaren sammanlgt suttit närmare tio år bakom galler och han var bara precis över trettiostrecket.

Så allt har ju ett perspektiv och ibland går det inte bara annat än garva eller se yrkesmässigt på det hela. Men för det så är det ju inte kramkalas heller.

Men snutar och plitar gör ju bara sina jobb. Men gränsen går vid lapplisor. Oj oj oj. Jag har aldrig brytt mig när de lappat bilar som står i mitt namn. Har ioförsiga inte haft så många på bilar på mig. Varför jag inte bryr mig är för att jag har skulder upp till glaskanten. Men när de slänger på en lapp på en kärra jag lånat, ja där går min gräns. Vet inte varför. Lite dubbelmoral. Fastän jag står på lastkaj, handikapp eller bara förjävligt fel. Men hatar det gör jag.

Och nu ska vi hoppa i säng med ett annat ämne.

Har hoppat från en sådan hög höjd att mina badbyxor sprack av trycket i saltvattnet, på båda sidorna av resåret och uppåt. Det var en kick. Klippan låg vid västkusten. Den var närmare trettio meter hög. Och vattnet var salt. Som att bryta ett tunt lagar med asfalt om du hamnar fel. Bryt ytan med hälen eller tåspetsen och fäll ut armarna under vattenytan för att bromsa in. Du vill inte komma för djup ner, då spricker trummhinnorna. Det var en kicka.

So lets jump.

Har legat i närmare 285 km/h på Nortäljevägen utanför Stockholm, 245 km/h nercabat med min bil. Är kanske inte världsrekord men fort gick det. Faan vad fort det gick.

Är den som alltid har viljat hoppa i det högsta hoppen i slalom backen, ja även de hoppen som ingen har testat. Finns ju proffs som gör volter och snurrar och har sig. Men jag menar, det måste ju vara mer spänning om man inte är proffsig på skidor. Kan ju åka men..

Det jag talar om är spänning.. vissa har behov av det och andra har det inte. Bergodalbanor och andra karuseller berör mig lika mycket som Mona Salins toblerone.

Har till och med hört att det finns något som heter S-människa. Vissa människor som är beroende av mer spänning än normalmännsikan. Så pass mycket att det påverkar negativt. Och vissa i min omgivning har satt en stämmpel i pannan på mig. S som i ”satan” och som i ”spänning”.

Men jag skakar på huvudet och håller inte med. Det kriminella i mitt liv har inget med spänning att göra.

Om jag ska göra en sådan där tidsstreck på svara tavlan.

Vi drar ett streck över tavlan med en pil längst ut till höger. Längst ut till vänster står det fjorton och vid pilens spetts, ja det är nu.

”Fjorton” säger jag ”Här handlade det om att hävda sig”

Tar några steg tillbaks och tittar på tavlan. Med armarna i kors och kritan i högerhanden.

”Jo fjorton till ja runt arton”. ”Under den tiden handlade det om att hävda sig” ”Vilja vara värst och synas mest” ”Plus att få ut sig aggressioner.” ”Ju större rykte desto bättre.”

Jag går fram till tavlan och drar ett streck under stecket från fjorton till arton och skriver ”hävda sig”. Tar ett steg tillbaks. Vänder mig mot klassen. Tittar mot tavlan igen.

”Sedan då?” frågar jag ut i luften. Det blir tyst. Klassen väntar på att jag ska svara på min egen fråga.

”Jo sedan, så handlade det om en blanding mellan vilja och inte vilja”. ”Stora dela av mig ville lägga av men var ju ganska intraslad i skiten med socialen som ung och var redan dömd för brott och ja.. fanns i registret helt enkelt.” ”Men det handlade om ”vilja” och jag åkte fram och tillbaks som på en gungbräda, i några år. Vi kan säga tills jag blev tjugoett.” ” Kan ju inte säga exakt år men någonstanns där.” ”Fastän brotten steg som en lodrätt bergsvägg, så inom mig tror jag att der fanns en del tvekan.”

Jag drar ett streck under det långa strecket igen från år nitton till tjugoett. Vänder mig ut mot klassrummet och ser fundersam ut. Det är tyst. Har skrivit ”vilja” under strecket jag nyss drog.

Hör hur visarn klockan över tavlan hoppar fram ett steg. ”Nja här någonstanns gjorde jag ett val.” ”här någonstanns så bestämde jag mig för att.. ja det som inte dödar härdar.” ”Bestämde att detta var mitt liv”. Och så levde jag efter djungelns lagar full ut även inombords.” ”Tills...” jag går fram till tavlan och drar ett streck från tjugoett till tjugosex. Stannade tvärt med kritan. ”Hit”, sa jag och satte mig på katedern vänd ut mot klassen.

”Efter det hamna jag på en volta och när jag mucka ville jag ändra på mig”. Pekade på tavlan med kritan, fortfarande med arslet på katedskanten. ”Men det höll i något år eller mindre, jag jobbade i bygg och sedan blev det ekobrott och de andra brotten haka på” ”Men då handlade det om Deg. Om stålar.” ”Ja det handlar ju alltid om stålar men under den här tiden handlade det verkligen om stålar”. Det blev tyst igen.

”Men man kan ju fråga sig vad det var som fick gungan att gunga mot det kriminella. Jag menar något måste ju vara motivet eller orsaken till viljan att välja.” ”Ja den frågan är svår” ”Men det handlar inte om Spänning!”.

Jag tittade ut mot klassen igen. Eller klassen och klassen. Någon satt med fötterna på bordet och läste en P-tidning. Någon sov med huvudet på bänken, en annan stod vid fönstret och tittade ut. Tre personer satt och spelade poker.

”Buu”, en ihopknöglad pappersbit kastades och träffade mig i pannan.

Helt plötsligt öppnades dörren och läraren kom in.

”Vad förekommer här!”, sa han förvånat.

Jag ställde mig upp med kritan i handen.

”Latja lite bara” sa jag och log. Jag gick fram till Hasse Adde och Lukas, des om spela poker.

”Ska vi inte fortsätt pokern ute på gården istället. Det e faan varmt ute nu?” frågade jag.

”Jo vi gör det” sa Hasse. Vi gick förbi läraren och gick ut på anstaltsgården. Solen lyste och vi satte oss på en av bänkarna. Läraren kom efter.

”Ska ni inte vara med eller?”, frågade han.

Ingen svarade och han gick in till resten av de intagna. Ja typ tre fyra styckna som skulle ha mattekurs. En plit kom förbi och tittade på när vi spela.

”Har inte ni någon aktivitet, verkstad, skola eller någon annanstans ni ska va?” Frågde pliten.

”Nee”, sa Lukas. ”Vad är det för skillnad på 8.50 i timmen eller 4.50 som vi får när vi aktivitetsvägrar?”

Pliten skak på axlarna och gick därifrån.

Nja har ju inte direkt dragit ett streck om mitt liv på en svart tavla inne på kåken men ville bara visa bildligt hur jag tycker tror eller ja känner. Och får jag en papperbit i pannan coh blir utbuad av klassen i den undre världen. Kanske inte.

Ja, vilket lejon var det som sårade mig. Djugeln är stor och det finns många hanar som slåss. Så inbilla dig aldrig och då menar jag aldrig att du kan rytas högst. Kanske ryta men kan du bitas?

Vilken turist var det som skjöt iväg harpunen som träffade mig i min hajsidan. Jo det var tursiten Polis som sköt iväg ett skott. Träffade mig och försökta hala in bytet. Men ibland krävs det lite mer än ett skott. Nope simmade iväg, sårad och arg. Men han turistade i mitt liv.

Varför ströps jag av min egen slips. Ja det är en lång historia. Om vi gör den kort så trasslade jag in mig bland bolag och så.. kom undan med en del men ströps av några andra.

Och varför kommer du inte tillbaks till min Currybutik? Få gör det. De som står riktigt nära finns kvar där borta i fjärran och kommer att komma någon gång. Men ja.. de flesta ja de.. finns bara inte kvar.

Det värtsa jag vet är att få vänta på Mac donalds.

Det är ju fastfood kedja och vill jag vänta går jag till borsdbeställningen.

Det värsta jag vet är vänta i kön på att någon ska dra upp ett kreditkort och betal för ett tuggummi.

Själv står man med caschen i hande i givakt, lägger varan med streckkoden mot kassörskan, ger slantarna och lämnar plats för nästa man till rakning.

Det värst jag vet är när någon tränger sig före i kön..

Ja då ryter jag till och .. ja.. det kan sluta illa.

Drog en typ Myspace tre saker jag hatar grej.

Time to go.. släcka ner här i thailand. Snart tidig morgon igen och ja imorgon är en ny dag... belyst som aldrig förr... med curry dialekt och så säger jag ”Please come again!”



Kommentarer

  1. Tjo!

    hörrö, du får fan ta din skrivtalang till en ny nivå!
    så, skriv en bok goddammit! ;-)

    Så jävla fängslande och bra skildring av en människas liv!

    jag är glad att jag fann den här bloggen!
    är förövrigt den första blogg jag läser, går in flera ggr om dagen och hoppas på att du har skrivit något nytt!

    Keep it up!

    Skrivet av Danne — 23 Sep 2008, 00:35

  2. Hej!

    Vill bara tacka för bra och fängslande läsning samt en liten fråga/fundering?

    Hur kom det sig att du "hann" fly landet innan du blev lyst. Var det en kännsla eller var det så att du visste att "bägaren" var full och att loppet var kört?

    Ja ja, hur som helst, fortsätt skriva!!

    Skrivet av Tobbe — 23 Sep 2008, 08:52

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor