Blogg gratis Logga in

WANTED

21 Sep, 2008

wanted | 21 Sep, 2008 | Huvudkategori | (2248 Läst)

Hammer

Ibland är det skönt att få avreagera sig sa tjuren och jagade det röda skynket medans de trådlösa headsetet blinkade i örat.

Nej, det tycker jag inte, svarade Ferdinand på mobilen. Jag gillar inte de där matadorerna.

Du är så fördomsfull. Hördes från tjur nr ett.

Är jag väll inte, sa Ferdinand och luktade på blommorna. ”De vill ju sticka ihjäl mig!”


Idag vaknade jag på fel sida. Ibland händer det ju. Speciellt här i Thailand. Ibland vaknar man på ingen sida alls. Tyvärr allt för ofta. Men idag var det fel. Kunde inte sätta fingret på vad.

Titta, ser du min blick. Det finns inge glädje alls. Som du försår så kan det bara innebär en sak. llska. Vi kommer att mötas idag. Du och jag. Yes you.

Suckar lite lätt och sätter mig på sängkanten. Trummar med fötterna på klinkersgolvet. Men det är ingen ”Mors lilla Olle jag trummar till”. Sträcker mig efter ett par mjukisbyxor, drar på mig dessa och går ut på balkongen. Tänder en cigg. Solen lyser på min överkropp. Håller upp ena handen med utsträckat fingrar och knyter sen näven. Spretar med fingrarna igen och knyter näven. Vet inte varför.

Sträcker på ryggen med ciggen i mungipan och känner hur en tung våg av misslyckade sveper inom mig. Det skär genom ryggraden och ut genom fingrarna. Jag ler. Ciggen faller till golvet och stutsar några gånger innan den rullar runt och lägger sig framför mig. Medveten om att jag tappar känseln när jag är förbannad trampar jag på ciggen med min bara fot. Det känns. Men skit samma.

Går in och drar på mig en vit t-shirt. Gör några armhävningar för att se om det bedövar men inget händer. Sköljer av mitt ansikte med kallt vatten utan att titta mig i spegel. Borstar tänderna snabbt, greppar nyklarna, kliver i tofflorn och går ut från min lägenhet.

Ska träffa dig. När jag går genom korridoren i mitt hus känner jag hur kroppen hårdnat. Jag vet att den förbereder sig på våld. Musklerna känns hårda och benen i kroppen värker. Mina tofflor klappar mot golvet, jag möter en granne som viker undan.

Du kanske inte förstått, men jag och du som läsare ska ta oss en tur. Eller jag ska ta en tur med dig.

”Förstår du!” skriker jag med en grov röst och i samma stund ger dig en örfil. Du faller baklänges av häpnad och känner bedövningen över kinden men också ett stickand.

Liggandes på golvet känner dig för i ansiktet . Det är blod.

Jag har vänt på ringen och det risbiga guldet är blodig.

”Vadå?”, säger du. En räddsla sveper inom dig. Du fattar ju ingetting. Du har ju aldrig träffat mig tidigare, eller hur? Bara läst min blogg.

”Hyklare”, säger jag med lågt tonläge.

Du fattar ju inte, gillar ju bloggen. Och till och med tänkt skriva positiva kommentarer. Du är ju på min sida.

Rummet är källare. Två små smala fönster högt upp på ena väggen och en dörr. Dörren befinner sig bakom min rygg. Mitt i rummet står en pinnstol. Den är röd. Det är mörkt men vi ser varandra tydligt. De små fönstrena gör sitt. Golvet är betong.

Jag går fram till dig och lyfter dig i kragen. Din kropp drar ihop sig men du följer med. Sätter dig på stolen.

Nu ser du en lite grön byrå som står i ena hörnat. Du noterade inte den förut och det som drar din blick dit är repet som ligger på den.

Jag tänder en cigg.

Ser du mina ögon. De är svart nu.

Lite lugnare.

”Är du ärlig?”, fråga jag.

”Jajo, det tycker jag” hör du dig själv säga.

Sittandes på stolen ser du konturerna av min bröstkorg under min t-shirt. Du tittar rakt in i den. Märker inte hur jag lyfter handen. En örfil igen. Du faller av stolen och mer blod. Inte mycket men det sticker, svider samtidigt som du känner bedövning. Ditt knä vreds i fallet till betonggolvet. Det känns men andra känslor är större. Inte det fysiska.

Helt plötsligt ser du mig stå framför dig. Du ser mina mjukisbyxor, mina ben Snabbt ger jag dig ett knytnävslag över din haka och du försvinner bort.

Du vaknar till liv. Det värker i kroppen. Huvudet känns tungt. Tar några sekunder innnan du fattar verkligheten. Bunden på stolen. Repen skaver. Du dreglar. Huvudet värket.

”Jag ska slå vett i dig”, säger jag från andra sidan rummet. Står vid byrån.

”Vilket jävla vett?” ”Du har ju inte gjort fel.” Du är ju vanlig.” går i huvudet på dig.

Jag säger

”Dubbel moral eller moral, fördommar eller icke fördommar, Ärlig eller ej ärlig.”

Jag frågar

Har du dubbelmoral?

Du svarar.

Nee

Jag frågar.

Har du fördommar?

Ja, vad svara du?

Du svarar efter några sekunder.

Vi har ju alla lite fördommar, säger du.

Din blick höjs mot mig och jag ser dina ögon. Du ser mina. Det är helt tyst i källaren. Inte ett ljud. Det enda som hörs är dina och mina andetag.

Jag frågar.

Är du ärlig?

Du svarar.

Jaa.

Jag vänder ryggen mot dig och du ser inte vad jag gör. Men något gör jag vid byrån. Det går några sekunder. Helt plötsligt vänder jag mig mot dig. Har en hammare i handen. Går fram till dig hastigt och innan du hinner säga något så höjer jag hammaren i luften. Din kropp känns stel som i koma och jag tvekar en sekund. Du hinner.

”Men vad faam!! Skriker du ut. ”Vad faan har jag gjort!”

Jag hejdar slaget och du ser den silverfärgade hammaren i min hand hänga längst benent.

Du rör på kroppen. Men fast som i ett skruvställ.

”Vad har jag gjort?” frågar du igen en aning lugnare.

Jag är lugnare, du är lugnare. One happy family.

”Varför ursäkter du dig med att, alla har fördommar?” frågar jag.

”Va, vad?”

Du ser lustig ut du. Som ett frågetecken med lite blodrisp på kinden.

”Du hörde vad jag sa”, min röst är lugn som en filbunke.

”Ja men, det är väll bara naturligt”, svarar du. ”Du säger ju själv på bloggen att du har fördommar.”

”Nu gjorde du det igen”, säger jag.

”Vadå.”

”Skyller ifrån dig” ”För det ska jag slå bort en knäskål på dig.”

”Men vad, faan, ockej, okej, okej. Jag har fördommar.”

”Vilka då?”

Du tittar på mig och tänker, ”ska jag rabbla upp alla mina fördommar?”

”Vilka dååå!?” säger jag igen.

Ja vilka fördommar har du?

Du rabblar upp fördommar du kommer på. Det är ju en jävla massa, stora som små. Med blicken fäst i golvet försöker du tänka på fler. Det verkar som ju mer du kommer på desto bättre.

”Du ljuger”, hör du mig säga.

”Va, Nee”

Utan att blinka höjer jag hammaren. I ljust ser du den silvriga hammaren svingas som golfklubba. Från min högersida mot sidan på ditt knä.

Du skriker innan jag ens träffat.

”AHHHHH”

Du blunder vill inte se.

”Fy Faaaaan”. Det smackar till, knakar till, värket till. Gör så jävvvvla ont. Smärtan går som en blixt genom kroppen, följer ryggraden uppåt till din nacke, dina ådror i pannan ser ut att explodera.

Du skakar till. Vill slänga kroppen till marken. Bort, bort, bort. Men stolen rör sig inte en millimeter. Den är fastkruvad i golvet.

Smärtan finns där men kroppen vägrar känna efter. Det börjar smaka blod i käften. Känseln försvinner bort. Knät domnar bort. Så länge ingen rör knät, okej. Men det värker. Bultar. Nej! Det är inte okej, det gör ont, förjävligt ont. Från din mungipa rinner det saliv utan att du märker det. ”Ont Ont Ont” ”Vadå inte Ont!”.

Jag tittar på dig. Du ser ut att ha ont. Väldigt ont. Dina ögon är stängda. Ditt huvud hänger lite på sniskan, du dreglar en aning och spänner kroppen.

Försök att vara lite ärlig va?

Jag skiter i om du har dubbelmoral eller har fördommar men var ärlig åtminstånde. Det är du inte. Vi alla har dubbelmoral och fördommar. Men försök att se dem. Okej?

Du nickar. Håller med, säger inget. Fokuserar dig på smärtan. Är det slut nu? Ingen mer smärta, din kropp skulle inte klara av det. Inte nu.

”Det var det”, säger jag. ”Japp, det var det” ”Ville bara slå lite vett i dig”.

”Det är slut nu”, tänker du. ”Ingen mer smärta. Okej, tack tack tack”. ”Faan vad ont det gör.”

”Men för att göra dig extra upplyst och för att du inte ska glömma bort vårt möte.. så”

Jag höjer hammaren mot taket.

”Va!!” du spärrar upp ögonen. ”Mot samma knä!,” skriker du inombords.

”Neeeeej”

Jag slår hammarhuvudet mot samma knäskål som jag nyss krossade på dig.

Du svimmar av smärta.

”Snälla” är det sissta du tänker innan du inte bara minns mer...

När du vaknar ligger du på golvet. Händerna bundna på ryggen. Underkroppen är i en blanding av bortdomnad och i plågor. Det känns som det brinner i ena benet. Plötsligt hör du min röst igen.

”Ska gå nu, vi kommer förmodligen aldrig synas igen. Men ville bara få ut lite aggressioner och passa på att slå in lite vett i skallen på dig.”

Du ser mig från sidan med huvudet längst betonggolvet. Jag kaster till dig en kniv. Den stutsar mot golvet och när bladet träffar betongen hörs ett klinkande ljud.

”Så du kan komma loss” säger jag. ”Försök att va ärlig, va!” ”Jag menar mot dig själv”

Efter att jag lagt tillbaks hammaren i byrolådan. Öpnnar jag munnen. Men hejdar mig. Tittar på klockan.

Du blundar. Hör min röst igen.

”Jag måste iväg och köpa en jävla Bankok Post och ta några foton..”

”Sen måste jag hinna skriva bloggen också. Har inte tid att stanna längre”. ”Men hasta lavista.”

Din ögon är stända av smärta men du hör hur jag öppnar dörren. Det blir tyst. Skrämande tyst. Det gör ont. Det brinner i knät. Inget mer. Du hade inte klarat av mer. Det är över.

Ja hur säger man moralkaka på swinglich? Inte vet jag. Men vi talade om fördommar förut och visst har jag många. Det ska vi inte sticka under röda stolen. Själv då? Och hur är det med moralen?

Ja, du vet som tex svartjobb och så. Byggbranschen kryllar ju av svartisar och lika så restautang, förjävligt va?

Eller? Du kanske betalar en städtant svart eller ja, vill köpa något utan kvitto men byggbraschen är ju förjävlig. Om skanska tar mutor så sticker det till i ”tyckatill muskeln”, men när grannen som är snickare ska göra om ditt kök, ja det blir ju hälften så billigare.

Så länge vi inte talar om våra fördommar utan håller de för oss själva så är det ju okej. Eller hur? Det skadar ju ingen då.

Fråga dig istället varför du har dessa. Va lite ärlig. Det kostar inget. Eller ja, ett knä kanske. Om du inte är, mena jag.

Mina tofflor klapprade mot golvet nör jag gick i min korridor. Det kändes bättre nu. Under armen hade jag en Bankok Post tidning. Ska kanske passa på att läsa den nu när jag tagit mig möda att tjacka skiten, tänkte jag.

På min gata fanns den ju inte. Det är ju ingen ide att sälja tidningar på engelska när ingen jävel snackar språket. Gick in på två seven eleven och två andra livmedelsbutiker. Men icke sa nicke. Fortsatte bort. Inte i tidningståndet heller som ligger i slutet på gatan. Det gick inte att få tag på. Så det var bara att bege sig till andra kvarter, mer centralt. Jag håller ju mig till utkanten där ingen jävel vill bo.

Hittade en i en butik efter ett tag och nu hade jag den under armen.

Öppnade upp, gick in och drog igen dörren. Kändes bättre nu när lite agg är borta.

Är lite lustig hur bra allt kan känns om man bara får slå lite, lite småsjukt sådär. Spelar ingen roll vem man slår eller varför. Men på något sätt är det lugnande. Och idag gjorde jag ju det med ett gott syfte.

Hade vaknat på fel sida och lyckats vända dagen med ett besök hos dig, innan Bangkok Post.

Då så.. jag gör så här att jag skriver klart det jag inte avslutade först trycker ut det.. eller ja just det. Måste lägga ut fotona också, på tidningen. Gör det först, sen så...

Måste lugna ner mig.. kan inte hetsa upp mig för att folk inte tror jag är jag. Jag är ju jag. Tanken slog mig. Det var nog därför jag var förbannad och det kändes skönt att få kunna bevisa på något sätt.

Brukar ju kunna kontrollera mina känslor. Har jag börjat bli lite blödig nu? Nio månader i Thailand, borta från skiten. Har kanske blivit lite mjukis.

Men är det på gott eller ont?

And thats foks was my day.. skrev klart Work whit snow... och la ut och tog en promenade. Gjorde inget skärsilt mer.



Kommentarer

  1. Hmm fördomar.. Om man vet att har dom så är de ju inga fördomar, då blir det en lögn istället. Fördomar är sånt man tror, men som visar sig falskt. Det vet man ju inte i förväg.
    Och är det fördomar om det visar sig att man hade rätt?

    Tack för idag, slut för idag.

    Skrivet av Jocke — 21 Sep 2008, 22:12

  2. Mycket intressant läsning. Ditt sätt att skriva på får en att fastna.

    Jag undrar vad du har för planer för framtiden?

    Fortsätt skriva och strunta i alla som tvivlar. Mina 2 cent.

    / M

    Skrivet av Makaveli — 21 Sep 2008, 23:40

  3. DU ÄR BLOGG-GANGSTER MANNEN, DU HAR BEVISAT ATT DU ÄR I THAILAND.. SO WHAT?

    Skrivet av OZ-CREW — 22 Sep 2008, 06:54

  4. Bra blog..
    Men du tänk lite nu röra sig i utkanten av BKK är det så smart inte många vita ansikten över Suk 37
    Lättare blanda sig runt soi 4 Nana ..Skit i soi cowboy där är snuten riktigt jävliga med pass

    Lycka till

    Skrivet av hej — 22 Sep 2008, 15:43

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor