Blogg gratis Logga in

WANTED

21 Sep, 2008

wanted | 21 Sep, 2008 | Huvudkategori | (2528 Läst)

Work whit Snow withe. Act two.

Med en något högre ton än min vanliga på rösten säger jag ”Ni som är nya läsare, välkomna! Men tyvär så kommer det inget sammandrag på gårdagens inlägg ”Act onu”, utan du får helt enkelt klicka ner några steg och läsa det själv. But welcom to my world.


Here we go...

”Han är snart klar”, säger jag och knöglar ihop snickerspappret och kastar basket. Det stutsar på aliminium kanten till en röd papperskorg och ner bland sopporna.

Jag hör i öronen hur de andas. I höger har jag Jonas och i vänster Kalle. Mina headsett hänger längst öronen ner till mobilerna i fickan. Tar några steg närmare för att få kunna se bättre. Blicken fastnar på en några mammor med barnvagn som rullar förbi. Känner igen ena kvinnan men kan inte placera vart. Fokus.

Mannen i klockbutiken, är inne på sina sista klockor.

”När som helt” säger jag. ”Är du beredd Jonas?”

”Är här”, hör jag i högerörat.

Mannen i butiken är klar. Alla klockorna är i väskan.

”Han är klar med att packa.” säger jag ”men vänta”. ”Han står och talar med en kassörskan och butiken är helt tom på kunder. Väskan är inte stängd än. ”Vänta till jag säger till”

Hör hur andetagen blir högre i högerörat.

Jag fortsätter. ”Han stänger väska. Ställer ner den på golvet. Mitt framför kassan. Han går in i personalrummet. NU! NU” säger jag hårt men inte högt.

Några sekunder senare ser jag spegeldörren till höger om butiken öppnas. Ut kommer Kalle med rånarluva och pistol, han tar snabbt till vänster, sin vänster.

”Fel Fel, Jävla idiot” säger jag, blicken är som fastgjuten på honom. Han tar ju vänster. Skulle ju ta till höger. Han skulle ju ta till hans höger, min vänster.. Vad gör han!?

”Vad händer?” hör jag i vänster, men jag svar inte.

Kalle springer förbi ett ungt par som tittar häpet. Gör nittio grader vänster in i närmaste butik. In i en guldbutik.

”Va faan” säger jag högt. ”Du är i fel butik”.

”Är han i fel butik!?” hör jag i vänster”

Det enda jag hör i höger är flämtande. Men helt plötsligt.

”Rån! Detta är ett Rån! Var är väskan!?”

Två damer kurar ihop sig i butiken. Kassörskan står i chock.

Kalle viftar högt med pistolen och tittar sig runt åt alla håll.

”Fel butik”, säger jag så högt jag kan utan att dra till någon uppmärksamhet. Jag håller micken till headesetet så nära munnen jag kan.

Förvirrad snubblar han ut ut butiken med sina långa ben. Jag slår mig för pannan. Ser ut som han inte vet var han ska ta vägen. Känns inte som han lyssnar på mig. Men jag försöker.

Någon skriker ”Rån” Rån”

”Fel butik, idiot, fel butik,”

Får ingen reaktion alls i högerörat, bara flämtningar.

Ser Kalle försvinna in i glasdörren.

”Säg något” säger jag.

Inget. Bara en massa knaster.

Min blick vänder sig mot taket. Klockorna i taket.

Ser i ögonvrån hur spegeldörren öppnas igen.

”Vad händer!” hör jag i vänster öra.

”Vet inte” svara jag ”Den jävlen sprang in i fel butik!”

Ser Kalle kika ut ur dörren. Åt båda hållen och

Sekunden efter kilver han ut igen. Jag tittar häpet på honom.

”Men va faan” tänker jag. ”Ska han göra ett nytt försök?”

Två steg ut tar han. Dörren slår igen bakom honom.

Nu till höger. Hans höger. Två väktare kommer springade emot honom. Kalle ser dem och vänder. In i spegeldörren. Väktarna springer efter.

”Jonas, han kommer att komma nu” säger jag.

”Fick han väskan?”

”Nej, fel butik.” ”Han har jag, två väktare”.

”Faan” hör jag i vänster.

”Egentligen borde vi lämna faanskapet. Jävla pundarjävel” säger jag ilsket.

Det knastar i höger, så jag tar ut headsetet.

Jag har nu börjat röra mig utåt. Jag går ut ur centrumet, ut och upp i en trappa som leder till en glasgång som går över en gata. Stannar mitt i glasgången. Det är som en bro över bilvägen. Härifrån kan jag se dörren som leder till garaget. Den dörr som Kalle snart skall komma springandes ur. Han ska sen ta vänster och snart till höger genom tunneln. Den med ”AIK och ”FUCKERS”. Har uppsyn övar den också. snett nedanför mig till vänster.

Där kommer han. Han tar till vänster.

”Nu kommer han snart”sägar jag.

”Ok, ser du jaget?”

”Nä inte än.”

”Men va faan” sägar jag.

”Vadå?!, i vänster.

Kalle stannar upp mellan gargaedörren och tunneln. Han verkar strula med något. Något med rånarluvan. Plötsligt hör jag,

”Emil, Emil är du där!!”

Jag pressera in headsetet igen i höger.

”Ja”,

Orkar inte rätta honom. Det var ju Erik. Men skit samma.

”Sorry man”, det gick åt helvete.

Hinner inte säga något, ser hur de två väktarna kommer ut ur garagedörren.

”Bakom dig!” säger jag högt.

Kalle vänder som om snabbt och riktar pistolen mot dem. De stannar upp. Tvärt. Som två hundra meterslöpare skulle stanna upp mitt i ett lopp.

”Faan” tänker jag. Det här kan sluta illa.”

”Vad händer?” i vänster.

Jag säger inget. Andas tungt och ser på vad som hända skall.

I höger hör jag, ”Det låter som snyfningar? ”

Ser hur Kalle står och viftar med pistolen mot väktarna.

”Faan, så här skulle ju det inte gå” snyftas det fram i höger ra på mig.

”Va faan, grinar han?”

Helt plötsligt ändras hans tonläge totalt. Han skriker, gastar fram.

”Jag ska skjuta er!! Era jävlar!!.” och tar några steg mot väktarna.

”Skit”, går genom skallen på mig.

”Han tänker skjuta väktarna!”

”Va”, säger jonas.

Ena väktaren sjunker ihop på marken.

Jag lägger märke till de två fyllona som jag tidigare passerade. De står vid ett hörn och kikar på.

”Då stickar faan jag”, säger Jonas.

”Han har ballat ut helt, totalt” säger jag till Jonas. Jag forstätter med barsk röst, riktad till Kalle.

”Skärpt dig för faan och ta dig till burken!!”

Ser hur kalla backar några steg.

”Emil, Emil” hör jag.

”Ja”

”Kommer jag bli skuldsatt nu”, den ynkliga rösten kommer fram igen. Lustigt att en sådan stor man kan låta så ynklig.

”Då kan jag lika gärna knäppa de här jävla bögarna”, hetsig som förut på rösten

”Ta dig till burken!” skriker jag nästan.

Kalle backar lite till och börjar helt plötsligt springa.

Genom tunneln.

Jag andas ut.

”Han kommer om några sekunder,” säger jag.

Ser hur fyllona applåderar och skrattar med tandlösa käftar.

Går med snabba ben mot parkeringen och mot min bil. Drar ur headsettena ur öronen och slår en signal till Manne. ”De kommer snart”, säger jag och lägger på.

Tar ut en bag ur min bil som jag tidigar parkerade utanför centrumet och stegar mot gymmet. Hittar en brun och ser mig omkring. Dumpar mobilerna.

Kliver in innanför dörrarna och hälsar på tjejen bakom kassan. Ger henne mitt gymkort och går in i omklädesrummet. Byter om.

Hon vet vad som gäller. Jag kom för en timme sen och har tränat sen dess. Bosse på gymmet kan intyga det också. Ägaren.

Under några bröst reps på bänken funderar jag på det hela. Hade inte ”Snö vit” funnits i bilden hade vi haft en hel väska nu med cirka femtio Brithling. ”Skit”, det är pengar.

”Arggg”, jag presser upp stången. Bröstmusklerna har domnat bort helt. Ilskan tar över.

Så kan det gå när inte haspen är på. And now over to..Drogs.

I tidig ålder viste inte min familj eller socialen vad de skulle göra av mig. Det hade testat allt. Så i tidig artonårs ålder tvångspalcerade jag på ett behandlingshem. Tog ju inte droger men de visste inte var jag skulle placeras. Hade då förvars på ett §12 hem som det heter. Låsta dörrar för, de under arton sträcket.

Men arton. Och det blev ny miljö. Behandlingshemmet var till för vuxna med missbrukarproblem. Minns jag rätt så var det cirka tjugo personer som var intagna och tio i utslussen som bodde ute i samhället. När jag flytta dit. Jag var yngst. Snittåldern låg runt trettiofem. Den närmast mig var tjugofem.

”Jaha, vem är du då”, frågade en storvuxen man som satt mitt emot mig i köket på hemmet. Han var en av personalen.

”Vilken fråga”, minns jag att jag tänkte.

Kom dit i bombajacka, ett par slitna jeans, så där som jeans ska vara och ett par sneakers. Hade keps på huvudet. En svart, med gult mönster. Faan minnerna kommer tillbaks, när man snackar om trollen.

Kommer ni ihåg ordet ”Värsting”, det slets flitigt på nittiotalet i media. Jag trodde jag var en värsting, så jag svarade inte på mannens fråga.

Tittade ner i köksbordet och grymtad något i stilen. ”Det har inte du med att göra”.

Socialen lämnade haket glada att hittat rätt och I was stuck.

I nästan två år var jag där om jag minns rätt. Lite sekt. Men jag utveklades, till mitt bättre till samhällets sämre. Efter bara några veckor hade jag fattat galoppen på hemmet, vad man skulle göra och inte göra. Hur man skulle göra saker och hur man inte skulle göra. Fick lära mig en jävla massa om psykologi och om hur människor kan manipuleras och styras. Det hölls gruppsamtal av alla olika slag, terapier, och massa snack. Jag spelade med och,

citat efter en vecka från en äldreelev som varit i hemmet i över två år. ”Du är som en färsk vårvind som kommit hit”.

Jag sjönk ihop i soffan och tittade runt i rummet. Tjugo styckna medelålders före detta pundare, trasiga som gatan i Jokkmock. Det ska nu talas om känslor och om svek. Om barndommar och om misslyckaden. Om relationer och om sug.

”Tack Mats”, sa jag och log. ”Är arg” sa jag, för det var väll något i den stilen som de vill höra.

”Bra, början!”, sa samma man ur personalen som suttit vid köksbordet när jag skrevs in.

Jag hatade honom.

”Jag är arg på så mycket...”

Körde den stilen under tiden där för att bli utskriven en vacker dag. Blev äldre elev och fick bo i utsluss på rekordtid. Hade ju inga drogproblem och mitt social beteende var guldmedalj. Tog själv hand om gruppsamtal, i min ringa ålder och blev arbetsledare ute på fältet. Det sista året i utslussen studerade jag på komvux, var på hemmet under helgerna och begick brott på vardagskvällarna eller när tid fanns.

Kunde kommit direkt från någon smutisg affär eller något annat skit, in till hemmet, gå ner i källaren för att tillsammans med tiotal andra tala om känslor och varför? Varför gör vi som vi gör? ”Camilla, varför vill du inte besöka din mamma i helgen?” ”Hur känner du egentligen för din döda far?”

Det jag egentligen vill belysa är att denna tid fick mig att ta avstånd från droger. Då jag såg hur pass skadade folk blev. Inte för att jag tyckte synd. Nope. För att människor blev så ofunktionella. Skulle aldrig sätta mig i en sådan situation att drogen var roten till allt man gjorde. Och då menar jag allt.

Tog till och med betalt för att vara alibi till andra. ”Nä han var med mig hela tiden” i själva verket låg han påtänd i ett solarium fastän han var kolsvart och kom från Nigeria.

Fick höra en massa berättelser om drogandet hit och dit, blåsningar och affärer som gick åt helvete.

Det var min språngbräda att ta avstånd från droghandeln.

Vad tycker jag då om droger?

Det är som flaskan för alkisen, nappen för ungen. Det är en flykt helt enkelt. En enkel snabb flykt för tillfället och att fly var inte min grej. Säger mannan som lever under flykt. Jo det kan man ju säga. Men vad ska jag säga.

Ioförsig så flydde jag från mina ”saker” till minna aggressioner och mitt destruktiva beteende. Men drogen såg jag som en ursäkt som man kunde ta på. Du kunde känna kabben rulla runt den i handen eller jointen i mungipan. Något materiellt. Gillade det inte. Behövde inte dras med det. Så jag sket i det. Varför vara berusad när du kan vara nykter.

Men jag är som många andra. Kan förakta pundaren men kan någonstanns också tycka synd. Ett litet tag. Oraska verkan. Kan ju se den, glasklart.

Så kan jag säga till min son. Börja aldrig med droger! Det gör dig så ofunktionell när du ska råna. Nej inte direkt. Men budskapet är ju detsamma.

Sedan har vi ju andra sidor av sprutan. De som paty drogar, de som är glada, med en uppväxt lika stabil som volvon. Lite E och lite vitt. Fröken dam på toalett eller pojkarna i kostym.

Nää, jag gör det enkelt och drar alla över en kam. Orkar inget annat. Orsak verkan. Finns ju alltid en orska. Dags att kamma till sig.

Och som storyn tells... det värst jag visste var att arbeta med påtänt folk. Spelade ingen roll med vad. Kände bara förakt mot skiten. Jag levde ju i den, den fanns överlt men jag försökte blunda och inte se. Alla visste att jag var emot och de nära respekterade det. Drog ingen lina på min toalett. Men det fanns där osynligt och synligt. Vet inte hur många gånger jag blivit tillfrågad att köpa ett kilo eller två. Thanks but No thanks. Easy money, säger de. ”Jo” svarar jag ” tills partnern din är lika vit i nyllet som snövit.”

Känns som jag kommer snack mer någon annan gång om damen i vitt eller den hårt rullade jointen.

Fick en fråga om det finns någon tid för när en skuld kanske kan gå ut i den undre tiden. Preskiberingstid, Säger eller stavas det så?

Svaret är Nej. Inte generellt. Syftar inte på stavningen.

Jag menar tiden läker ju alla sår, och saker och ting glöms ju bort. Men vi måste kika in och förstå den stora egoismen bland de, ”oss”, som lever under ytan.

Om det dyker upp en snubbe efter tio år och någon säger. ”Där går Janne, han var ju skyldig över halvmillen till Jörgen!”

Ja de egoistiska ser då bara en möjlighet. Spelar ingen roll om klockan tickat på. Det positiva är ju att summan blivit större. Vi har ju ränta, vi också. Plus att du kanske för en böteslapp för att du gömde dig under stenen.

Värstingen pumpade klart bröstövningarna och fick ut sig några aggressioner. Nu hade han varit på gymmet i över en och en halvrtimma. Det fick räcka.

”Tja ba! Bosse och kassörskan”

Han hoppar in i bilen och åker iväg. Gasar lite lagom. En röd SL buss ligger framför. Han kör om. Slår på sin vanliga mobil och slår några signaler. Rattar hem. De andra väntade på honom där.

Andy öppnade dörren. I haden hade han en expressen. Ansiktet utrycket var alvarligt, förbannat och svart.

”Du är svart”

”Ja och han är snart död om jag får välja” svarade Andy och nickad mot en fortfarande påtänd Björn i min soffa.

Snipp snapp slut så var denna saga slut. See you tomorrow.

föresten.. Idag läste jag för första gången "Bangkok Post" "The news you can trust"



Kommentarer

  1. Vi tackar och bockar.

    Skrivet av Jocke — 21 Sep 2008, 17:57

  2. Tacka mig att du fått mer trafik, skapad en tråd på Flashback: https://www.flashback.info/showthread.php?t=748525 du kan ju följa diskussionerna där.

    Skrivet av LEGOKNEKTEN — 21 Sep 2008, 18:41

  3. började lösa din blogg idag och sträckläste alla dina inlägg mycket intressant!! hoppas du fortsätter och skriva! din blogg är förövrigt den första bloggen jag har tagit mig tid att läsa.

    Skrivet av svempa — 21 Sep 2008, 18:57

  4. Vad hände med Björn? Hur ställer du dig till alkohol? Renlevnadsmänniska?

    Skrivet av LEGOKNEKTEN — 21 Sep 2008, 19:16

  5. Legoknekten ljuger,det var JAG,dunderdejv som STARTADE TRÅDEN OM DIN BLOGG. Vill dock inte ha nåt tack. Fortsätt bara skriva.

    Skrivet av dunderdejv — 21 Okt 2008, 14:39

  6. Är ruskigt sent ute med att kommentera, kanske inte ens är en aktiv blogg längre, men har börjat läsa alla inläggen och är FAST !
    Kommer beställa din bok first thing när det är löning =)

    Skrivet av gurio — 25 Jul 2010, 18:53

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor