Blogg gratis Logga in

WANTED

20 Sep, 2008

wanted | 20 Sep, 2008 | Huvudkategori | (2361 Läst)

Work whit Snow white. Act onu.

Det vankas ur innan skur. Björnen kutar med draget vapen, rånarluvan sitter på sniskan, fyllan utanför centrumet grymtar illa och den vita linan, ja det var gejen.


En förort i Stockholm. Köpcentrumets klocka visade strax före sju på kvällen och de sista köpen för dagen höll på att avslutas. Men det var ändå ganska mycket folk i rörelse. I taket hängde klockor. Stora vita klockor. Som kyrklockor men i plast eller något annat lätt material. De hängde som på en rad högt över folket. Med röda rosetter. Det var än inte Jul, men snart. Skyltningen hade inte börjat på allvar, men snart. Kikade man med luppen kunde man se någon pepparkaksgubbe här och där och en och annan vit liten tomtenisse kika fram. Men de stora klockorna var ett tecken. Imorgon var glitter och snart kommer tomten. Snart ska det pyntas, Ho ho ho.

En storvuxen man kommer helt plötsligt utspringade ur en personalutgång liggandes mellan två butiker. Mannen bär svarta kläder och en rånarluva. I handen har han en pistol. Entren han kommer ut ur är täckt med speglar och en grön skylt belyser ”Endast för personal”.

Den storvuxna mannen tar till vänster. Spring in i en butik och viftar med pistolen högt i luften. Han agerar förvirrat. Ser sig om hastigt. Det är en liten butik, full med värdesaker. Mannen skriker något. De enda kunderna. två damer reagerar och sjunker ihop på golvet. Kassörskan står i chock. Förvirrat tittade rånan åt höger, åt vänster, på kassörskan, höger igen och till vänster. Med snabba långa steg lämnar han butiken och springer tillbaks till enten, som endast får brukas av personal. ”Ett rån!” skriker någon. Folk stannar upp. Kassörskan står stel.

Jag slår mig för pannan. Skådar hela händelseförloppet ett tjugotal meter därifrån. ”Vilken jävla idiot”, mumlar jag för mig själv. ”Va”, hör jag i öronsnäckan. ”Vilken jävla idiot”, sa jag igen en aning högre. Helt plötsligt ser jag hur spegeldörren öppnas igen. Rånarens huvud sticker fram. Han kikar åt höger och vänster. Och springer...

Stop! stop! stop! Ja just det. Du som läser jag talar till dig. Ja, du ja. Stop och belägg. Vi gör som de gör på Kalle Anka under jul. Vi vrider tillbaks bandet en aning. Vi måste ju ta historien från början. Det här är ju slutet och då fattar ju ingen något. Eller hur? Nä det blir mycket enklare om vi berättar historien från första början. Så glöm det där du läste, eller ja, försök att lägga det på hyllan varje fall... vi gör ett nytt försök.

Så här började de hela...

Jag satt tillsammans med min radarpolare, Andy och fikade. Det var något strax innan julstressen skulle ta fart på alvar och hysteriken över klapparna och mys pyset skulle träda i kraft. Vi satt i ett fik i centrumet, ja, där vi brukade sitta och gagga. Varsin kaffe och med glatt humör. Andy satt med näsan i en tidning, Han var en aning närsynt och var kort på färska linser. Så bokstavligen, han satt med näsan i tidningen. Jag sippade på min java. Tittade mig omkring. Söta tjejer överallt. Jag var tjugotre och Andy något år yngre. Hon som satt med den röda tröjan, det blonda håret och de stora... ja.. hon kunde kanske vara tjugo.

”Jag har det!” hördes från tidningen.

”Vadå?”, jag slet blicken från blondinen och tittade på Andy. Han tittade upp från tidningen. Svart i anisktet.

”Jag har det”, sa han igen.

”Du är svart i ansiktet, sa jag.

Han drog händerna i ansiktet som han tvättade sig, men det gjorde bara saken värre.

”Nej, det blir värre”, jag pekade på hans händer.

Andy tittade på sina fingrar. De var svarta också.

”Från tidningen”, försvarade han sig. ”Lite, handsvett och lokaldelen och se vad som händer..” Andy sträckte sig över bordet för att komma åt några servetter. En sockerskål välte och som domino, mitt kaffe spildes ut. Jag reste mig hastigt upp för att undivka olyckan. ”Andy i ett nötskal”, tänkte jag. Ibland förstod jag inte att samma kille, kunde vara så skärpt och fokuserad när vi är ute på rövartåg. Det var som han var två helt olika personer.

En servetris moppade upp mitt kaffe på golvet, torkade bordet rent och sa att hon kommer in med en ny.

”Sorry”, Andy satte händerna i luften.

Blondinen tittade på oss, jag tittade på henne. Andy ställde sig upp.

”Se”, sa han och sträckte fram tidningen till mig. Jag stod upp också.

”Kan vi gå? frågade jag, måste iväg och slanta en sak. Ska träffa Manne han ville ha deg för mobilerna vi köpte förut.

”Visst, visst, men titta här”, sa han medan vi började gå ut från fiket och höll upp tidningen igen.

”Vänta” sa jag. ”En sekund bara”. Jag stannade upp och gick fram till väggen och plockade ner en tavla. Tavlans motiv var en grupp människor som stod i klunga i massa skrikiga färger. Den kunde vara cirka en meter gånger sextio centimeter gissade jag. Ramen den var svart. Andy tittade på mig.

”Vad gör du? frågade han lite undrande.

Vi gick ut från fiket och jag bar tavlan i ena handen.

Servitrisen som torkat upp kaffet mötte oss med ett ny kopp kaffe. Hon stannade upp som ett frågetecken. Men sa inget.

”Nej”, sa jag när vi passerade henne. ”Jag har ett vad med Manne. Vi måste själa någon grej varje dag, så synligt som möjligt och så konstigt som möjligt, tills någon åker fast. Men om ingen åker fast så ska vi besluta till jul vem som är de mest kalla tjuven. Vi har hållt på i snart två veckor. Manne snodde en stor jävla palm igår. Ja mitt i centrum. Rulla in med en pirra och så bort.

Andy tittade på mig.

”Är lite trött på skiten, började med typ småsaker och nu ja...”

”Titta här”, sa Andy och tryckte upp tidningen i ansiktet på mig.

Han pekade på en annons i den.

”Ser du vad jag ser”, sa han.

”Ofaan” blev mitt svar efter jag skådat annonsen.

”Det är imorgon”, sa jag. ”Så vi måste agera snabbt.”

Svart i ansiktet och med en tavla i handen traskade vi genom centrum och disskuterade rånet.

Jag stannade upp och tittade upp i taket.

”Det är jul snart,” sa jag. ”Imorgon kommer klockorna i taket vara klädda med röda rosetter.”

”Hur vet du det?” kom en fråga.

”Har ju hängt i det här jävla centrumet sedan jag snodde min först moppe.”

En halvtimme senare stod vi utanför våra bilar. Jag slängde in tavlan i baksätet på volvon. Vi hade gått igenom det som skulle göras kvickt. Det var ont och tid och det fanns massa annat som skulle göras på schemat, som inte hade med Andys lokaltidning att göra. Så vi delade på oss. Jag skulle fixa en tjolburk och Andy skulle fixa någon som var beredd att göra skiten. Jag skulle fixa fram några mobiler och Andy skulle fixa fram ett vapen. Fixa och trixa. Nu när julen snart var här, hade vi massvis som vi planerat som skulle utfördas. Det var inte bara tomten som var vaken.

Det var dagen då rossetterna var uppsatta. Jag satt med fötterna på vardagsrumsbordet och glodde på film. Hade en sådan där projektor så bilden var enorm. Den täckte hel min vardagsrumsvägg. Det plingade på dörren och jag reste på mig och gick ut i hallen. I kikhålet visade Andy näshåren och jag öppnade. De klev in. Vi satte oss i köket. Han ”den nya”, kommentera lägenheten beundrande. ”Snygg tavla”, sa han.

Jag analyserade den nya som presenterat sig som Björn. Han var stor. Storleken över en och nittio närmare två meter. Vi gick igenom planen.

I lokaldelan så annonserades det om att en klockaffär skulle få besök och hela Brightling collektionen skulle visas ut. Det var idag och höll på i samma stund som vi satt i köket. En snubbe hade redan varit där och rekat och klockorna var äkta. En man i fytioårsåldern hade kommit dit under tidig förmiddag och brett ut sig i butiken med klockor. Måste varit cirka femtio styckna. Vår snubbe som varit inne i butiken sa att värdet var svårt att uppskatta, men många miljoner var det värt. Fanns ju klockor för flera hundra tusen och andra för runt trettio pappa.

Planen var enkel. När mannen skulle packa ihop för dagen och alla klockor låg i hans breda väska så skulle Björn på min signal springa in med draget vapen, rycka åt sig väskan och sedan springa tillbaks in där han kom ifrån, genom personalkorridorena som liggar bakom butikerna och ner till garaget. Han skulle tvära garaget och ut genom en glasdörr. Då skulle han komma ut på en gata, genom en tunnel och där skulle flyktbilen stå med Andy i förarsätet. De skulle dra iväg och parkera bilen någon kilometer bort på en öde parkering, där Manne skulle vänta med en laglig burk. Och sen skulle vi leva lyckliga i alla våra dar.

Jag hade varit på ett badhus och skaffat fram tjolburken, flyktbilen. Den stod några parkeringar bort. Hade väntat på att en lämlig bil kommit till badhuset. Låtsas gå in för att bada, knipsat upp låset till skåpet med en mindre bultsax, tagit nyklarna och kört bilen hem. Fick en plånbok på köpet med etttusen ett hundra kronor. Köpt några begagnade mobiler som vi skulle använda, starpacket, uppladning och headset. Andy hade skaffat fram Björn, en gun och rånarluva.

Gick genom skiten igen innan vi åkte och reka och visade björn allt, Vi hade hela dagen på oss.

”Jonas”, jag pekade på Björn. ”Kalle” fingret mot Andy. Och ”Kalla mig Erik,” sa jag och slängde igen dörren på Audi S4:an. Det var ett vrålåk till tjolburkan och kunde dra ifrån vilken snutbil som helst. Andy, eller ja Kalle sa att han fick rysningar när han tryckte på gasen. Ägaren måste tryckt in en massa extra hästar, för denna bil hade åk under huven. Innan jag lämnade dem såg jag hur Jonas drog upp en påse snö och och la en lina på instrumäntbrädan. Jag blängde genom rutan på Kalla. Han rykte på axlarna.

Han visste att jag inte gillade skiten, speciellt inte vid jobb. Det var det värst jag visste. Men jag lämnade dem utan att säga något.

Mörkt ute, såg min skugga dubbleras i skenat från de gatubelysningen. Traskade från bilen till köpcentreumet. Lamporna stod på led och diket var fullt av trasiga kvistar, frost och en och annan systembolags påse. Händerna i fickan och två headset, ett i varje öra. Jackan hade luva och skorna var jumpa. Kanska skulle behöva springa. Det var kallt ute. Passerade tunneln.

I denna tunnel gjorde jag mitt först rån, slog det mig. Ett personrån mot en snubbe, för många år sen. Det stod AIK till höger och ”FUCKERS” var spräjat till vänster.

Det stod två alikisar utanför entren till centrumet. De delade på en flaska och grymta till när jag gick förbi.

Inne. Varmt och skönt. Tittade på klockan. Hon var strax efter sex. Stampade av mig lite blask och tog rulltrappan upp. Ville gå i trappan men ett par stod ivägen. Är så ”svenne” att jag rent av blir förbannad när man väljer att stå i bredd istället för på led, till höger. Andra vånigen, tog till vänster och vänster igen. ”Där”, såg butiken. Han var kvar. Jag ringde upp Kalle. Det gick några singaler sedan kom ett.

”Japp”.

”Han är kvar och varorna är uppackade. Jag ringer när jag tror det är dax.”

”okej,” sa Kalle.

”Gillar inte att Jonas tar skiten.”, sa jag.

”Nää”, hördes det i andra sidan luren.

”Strular han, så ja...”

”Det är lungt.”

”Hörs sen”, jag la på.

Hatade droger. Speciellt vid jobb. Ville vara klar i pallet och ville att medspelarna skulle vara lika klara. Men vissa palla inte trycket och behövde sig något stärkande. Tog lite kola och blev helt plötsligt lika stor som björnen. Björn blev björn. Helt plötsligt var han störst bäst och vakrast och framför allt farligst. Men i mina ögen så var han fortfarande liten. Nja Björn var ju inte liten. Hur kan du då vara störst bäst och vakrast om du inte är det i nyktert tillstånd, utan klär på dig en armani kostym och bär ett par gamla slitna filsingar från Hennes.

Är inte märkesfixerad ville bara visa poäng.

Det är som på en fylla... ”Då kom hans riktiga jag ut”, ”Nu kan du minnsan säga vad du tycker. Nu vågar du!?” Fel fel fel... som Magnus och Brasse sa. Nej. Det riktiga jaget är ju hur man är när man inte är full. Om man inte är full mer än nykter då rå. En fylla varar i ett antal timmar och ”resten” är livet. Och det är hur du är i ”resten” som är ditt riktiga jag, enligt mig. Logiskt sätt. Om det är nittioåtta procen rött men två procent en aning svart, då skulle jag nog säga det var rött.

Och jag vill inte ha att göra med några fejkade clowner som gick in i lejonburen utan träning.

Började bli lite rastlös stod och låsades vänta på någon. Det hade gått tjugo minuter och inte det minsta tecken på att mannen med Brightling klockorna skulle börja packa ner. Knäckte upp en snickers. Måste vara kallt för de i bilen nu. Det är en sådan sak som är kul att ta upp och skriva...

Vänta!, Nu. Jag slog numret till Kalle.

”Okej det är dags”

Ringde upp Jonas men hade Kalle kvar i örat. Från och med nu så skulle vi ha varandra på tråden tills grejen var fixad.

Hörde hur Jonas andades när han gick. Han andades tungt. Han öppnade en dörr och var nu inne i gargaget. Stegen ekade. Strax senare var han på plats.

Nu var det bara att invänta.

Mannen med klockorn började sakta packa ner guldet i väskan. Det var en halvstor väska på hjul och såg ut att vara special gjord för klockor.

”Bara inte någon kommer fram och snackar med mig”, tänkte jag. Var ju inte direkt okänd i det här centrumet. Det var därför jag inte gjorde rånet själv. Folk skulle kunna känna igen mig och Andy bakifrån även vi bar rymdräckter och hjälm.

Jonas på plats i en städskrubben strax innan för glasdörren ett tjugotal meter från mig, Kalle på plats och Manne visste jag var på plats.

Klockmannen paketerade varsamt. Min snickers var slut. Det hängde en pepparkaks gubbe i skyltfönstret till höger.

Och ni kommer vi till det tråkiga foks. Jag måste tyvär lämna er här och lämna mig själv i ett centrum i en förort till Stockholm, klockan strax före sju en vardaskväll. När rossetterna var ditsatta och en Björn står och flämtar i en städskrubb med rånarluva.

Jag måte gå... Lovat att hjälpa till med en sak, men fortsätter imorgon. Kommer då berätta klart och skriva om min syn på droger mer ingående hur, behandlingshemmet fick mig att avsky droger fatän jag aldrig var missbrukare. Hur jag sätt och levt mitt ibland det och rent av föraktat det. Kommer även svara på en del kommentarer. I hope I see you tomorrow and I do like Prison break.. take a break.



Kommentarer

  1. Hellu
    Du skriver jäkligt bra. Med lite hjälp så har du snart givit ut en bok skriven av en anonym kriminell på flykt. Utgivarna lär spruta i brallan av bara tanken.
    //En läsare

    Skrivet av C — 20 Sep 2008, 12:42

  2. Haha! Du skriver för jäkla bra! Du borde faktiskt satsa på att skriva en bok!

    Gillade din förra blogg "Anstalten" också! Ser att den är nere nu.... http://anstalten.blogspot.com

    Skit samma om det är fejk. Du e grym på att skriva!

    Skrivet av Hmm — 20 Sep 2008, 22:31

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor