Blogg gratis Logga in

WANTED

19 Sep, 2008

wanted | 19 Sep, 2008 | Huvudkategori | (2716 Läst)

You kill a man! Bad bad bad!

Jag rövade, skrek och skrev. Det blev ett byte. Bytet var fullt med frågetecken så jag bytte bytet mot svar. Mina svar. Mitt perspektiv. Det gick en färgad båge över taken. Kupolen var stor.


Oj! Det blev trafik på bloggen. Antal träffar rullar på och kommentarerna blir fler. Känns varmt, uppskattar alla kommentarer och ska ägna dagens ord att cirkulera runt dessa.

Idag är det en sådan där dag som man ler. När regnet har slutat att falla och solen kikar fram.

Det slår ett ljussken över gatan, någon tittar upp. En pojke drar i sin mammas byxben och pekar mot himlen. Hon tittar upp. Jag tittar upp. Det knubbiga lilla fingret pekar på bågen. En färgad båge spänner över himlen. Den reser sig från ett hustak, sträcker sig över stan och försvinner ner bakom ett annat hus. Jag stannar upp, tittar på regnbågen. En kvinna på en balkong skakar en matta. Det droppar vatten från taken. Hennes blick fastnar på mig. Hon skakar mattan hårt. Vad tittar han på kanske hon undrar? Hon tittar upp. Kvinnan ropar något till mannen på andra sidan gatan. Balkong till balkong. Till en man med en öl och ciggar. Jag förstår inte språket. Han tittar upp mot himlen och ler. Ett tandlöst leende men med glädje i blicken. Solen lyser. Det går en regnbåge över gata.

Tänker på min blogg. Det är lustigt hur saker och ting kan sprida sig. Har raggat blygsamt lite läsare här och där men trodde aldrig trafiken skulle bli som den är ,så här fort. Det glädjer mig.

Okej, questen numbro one.

Farbror grön.

Har övervägt att inte få hjälp med stavningen, känner som du. Ska det vara så ska det var äkta. Förösker verkligen se över och leta fel. Men har alltid varit något ordblind. Så efter lite omtanke behåller jag nog mina fel. Men gör mitt bästa för att vara rätt. Du fråga också om detta är min terapi.

Började gå hos psykologer som väldigt ung. Familjen släpade dit mig. Men gång på gång så blev det fel och farsan och morsan tog djupa andetag och försökte på nytt. Hamnade på ett behandlingshem i halvvuxen ålder. För mitt aggressiva och ”testa gärnser” beetende. Där träffade jag en psykolog som rotade och slet i och med mig. Hade kontakt med denna långt efter jag skrev ut från hemmet. Så jag är bekant med ordet ”terapi”. Fick lära mig mycket både från psykologerna och även behandlingshemmet som jag var på, i nästan två år. Det var gruppsamtal, så kallade speglingar och familje samtal. Det var lite ”säkt” aktigt men lärdomsrikt. En språngbräda i mitt liv, för att förstå. Men den felande länken var att jag hade svårt att känna. Inte svårt att förstå men svårt att känna. Orsak verkan. Det gick så långt att jag fick ta hand om vissa gruppsamtal, fastän jag var ung. De trodde jag kände. Men jag gjorde det inte.

The game had begunn.

Det var efter det som min kriminella bana tog fart på riktigt. Var som jag varit i skolan på behandlingshemmet och gick ut med en examen i att manipulera. Så jag har alltid haft svårt att känna och farbror Grön. På frågade om det här är terapi för mig?

Måste svara att jag hoppas det. Det är en delad mening ioförsig. Det känns skön att skriva, svar ”ja”. Det känns skönt att dela med sig, svar ”ja”. Och där har vi ju en känsla som vi kan fånga. Men varför känns det skönt? Är det för att jag syns igen och inte är ensam? Eller är det för att jag vågar brottas med mitt förflutna? Två helt skilda saker. Ingen vill ju vara utraderaad helt.

I ärlighetens namn så vet jag inte vilken sida som väger mest i vågskålen. Min ena halva säger åt mig att sluta känna, skriv.. but dont feel. Its hard do welcome the next day if you must bring so much evil over the step.

Ånger och ångest? Vi kommer nu till ord, ett ämne som är tungt att bära, tala om och verkligen förstå, för vissa.

Min tjejkompis som jag har här nere frågade mig igår vad jag sitter och skriver om på dagarna. Hon som sålde tv:en. Vi åt frärsk majs och drack billig juce. Jag skruvade på mig och tittade på henne. Hon vet att jag varit en ”bad boy”, som hon säger. Men detaljerna har blivit uteblivna. Så jag berättade om vad gårdagens inlägg handlade om. Det är ju svårt att få det rättvist på engelska om varken talare eller lyssnare fått medalj för att kunna språket. But i tryed.

När jag kulsprutat klart på dålig engelska. Tittade hon på mig med stora ögon. Jag satt som ett frågetecken, böjd och undrande.

”What about the man?”, she said.

“What man?” I asked.

“The man that take suveside”

“He dead” I say.

Hon tittade på mig.

”You kill a man”, she said

“But he want to play the game, and the game is hard.”

“What you gone sell to him or his friend that not show up?”, she asked.

“Noting, its was a rip of”

“So you lie?”

“Yes I lie, but he lie to. He want to be bad boy and say he had big friend with big money. So he lie to.”

“You bad. You don’t feel sorry for the man?” How old was he”

“He was around.. maybe twenty two.”

She said “Not a man, a boy”

“Yes but I was around twenty too.” “Its was long time ago.”

Hon skakade på huvudet. “bad, bad, bad. You kill a boy”

”Tell me more” she said.

Så jag talade om min syn på vården som jag skrivit om för att komma ifrån ämnet, ”You kill a boy”.

Vi fortsatte att äta. Den gula majsen fastande i mina tänder.

Ångest. Förmodligen så har jag passerat gränsen för närliggande ångest. Det jag menar är att, skulle jag känna ångest så kanske benen skulle vika sig på mig så pass att jag aldrig mer skulle kunna traska. Jag vet inte men det är en gissning att min hjärna säger ”stop”. Hit men inte längre.

Jag kan känna ånger för att jag inte hjälpe den gamla damen över gatan. Kan känna ånger för att jag inte la mer slantar i tiggarens skål. Men jag känner ingen ånger eller ångest för offer ”in the past”. I tried but I think its to hard. I must go in the day tomorrow.

Nu kommer vi till lite statestik, mattematik och logik. Bertil satte ett frågetacken bakom ”Yrkeskriminell”. Jag anväder det ordet av flera anledningar. En är för att jag sysslad med det sedan fjorton. Har alltid mer eller mindre levt på krimniella handlingar. Har gjort ett tappert försök att tjäna pengar rätt. Men det var ioförsig att arbeta svart i byggbraschen. Det ledde till att jag själv byggde upp ett företag i samma bransch. Jag växte från en man till över trettio på mindre än tre år. Men under två år av dessa tre, gick det kriminella i armkrok med mig. Företaget expandera för fort och jag hoppade på banan igen för att fixa snabba casch. Så Firman blev efter ett tag, prio två. Men har valt i vuxen ålder att arbeta heltid och tro mig när jag säger heltid. För det var tjugofyra timmar om dygnet, som kriminell. Har gjort ett val, hade andra möjligheter men gick den väg man inte skulle gå. Hade det som yrke för att få hem slatar till bordet i snart tjugo år, så därav ykreskriminell.

Hur många banker jag rånat? Statestik. Nja, ska jag var uppriktig så har jag aldrig rånat en enda bank utan jag har rånat värdetransporter och utfört andra grova rån.

För mig är det inte grovt rån, när en desperat man springer in på macken, drar fram en kniv och skriker ”Ge mig pengarna”. Det kan i andras ögon tolkas grovt. I kassörskans ögon groteskt grovt.

Nej jag talar om lite mer planerade varianter som rör sig om lite mer dineros.

Utfört eller planerat och sålt? Utfört, varit delaktig skulle jag vilja säga mellan sju och tio styckna. Alla har då inte lyckats. Det är faktiskt svårt att komma ihåg. Kanske inte vill komma ihåg. Mitt minne vill raderas då min ångest är för stor. Kanske.

Planerat. Oj! Har inte den blekaste. Under vissa jular, när tomten frågar efter barnen cirkulerar det slantar i luften. Ibland hade vi planerat rån i över ett halvår innan julen satte fart och det begicks rån som vi planerat varannan dag. Men dessa sålde vi mot procent. Jag kan inte räkna, men det är många vill jag säga.

Och hur är det med vapen, att köpa vapen, utan att bli rånad. Jo skulle ju vara ironiskt om man blev det. Nej har aldrig varit med om det faktiskt. Men det är troligt att det skulle kunna vara en blåsning. Det bygger på tilltro. Skulle du våga råna några som rånar är ju en annan fråga? Det drar till sig ganska mycket våld. Vi som utför grövre rån är ganska bekanta med våld och drar oss inte för att bruka. Enligt mig är det inte så stor vits att dra ett vapen om man inte vågar trycka av. Du behöver ju inte döda. Men trycka av.

Kommer att inom kort berätta när några ryssear skulle blåsa oss på ett rånarbyte. De ville köpa våra färgade stålar. En story för sig.

Mr Mr Bertil, ja hur vågar man? Vi var inne på den tråden i ett tidigare inlägg. Det handlar inte så mycket om vågar. Nej. Det handlar om att vara härdad att kunna stänga av. Han som springer in på macken, desperat jakt efter pengar. Han har tagit sig mod och kommit över, och vågar. Om du som fjortonåring börjar, göra inbrott och som sexton sitter på häktet i österåker, som arton inte kan räkna dina misshandlingar du utfört, som tjugoåring börjat med grova utpessningar, så är våga en annan fråga. Det är svårt att beskriva.

Hur vågar simmhopparen dyka ner från tionde trampolinen, volta och skruva och bryta ytan med fingerspetsarna? Hur vågar lejontämjaren kliva in i buren?

Sedan hade vi Trustor. Jo det var ju en härva. Hållt på med ekobrott ett antal år. Gillar det faktiskt, det fick min hjärna att snurra på högvarv och jag lyckades dra hem ett och annat. Men det sparar vi till senare. Ska skriva hur jag lurade staten på över miljonen genom att rent fysikt använda kronofogden som ett redskap i bedrägeriet.

Och ni över till Fredrik. Ett lång och lärorik kommentar om psykopati. Säger man så? Psykologerna skruvade på sig och jag fick göra tester i tidig ålder och som vuxen om jag var Psykopat. De fastställde att jag inte var det. Men att jag hade starka drag. Själv så tror jag inte att jag är en psykopat. Jag kan känna empati. Har väldigt väldigt svårt att känna empati. Men någon stanns där inne i det mörka hålet så finns det en klick som kan känna för andra. Saknar min son. Där har vi ju en till känsla som vi kan greppa. Men det är inte mycket annat jag känner för. Har varit inne på spåret förut och kommer att komma tillbaks igen på det. Känslor. Jag känner dock ej ångest som vi tidigare talade om. Men det gissar jag bara är ett försvarssystem för att kunna överleva.

Har själv läst böcker om ämnet för intresset är stort.

Fredrik I promise you.. I be back.. and talk about .. Psykopat.

Amstaff, here we go. Egna regler och rutiner. Det finns en andledning till att jag flyttade till just Thailand, om man bortser från de sköna klimatet, fastän regnet slår i backen just nu. Första anledningen är ”regler”. Hur hård jag än varit och hur lös samhället än varit mot mig i Sverige så kan, The Thai goverment ta fram stor släggan och kasta in mig i ett hål utan fönster och dörrar. Jag tvivlar stark på att jag skulle göra något här. Det kan leda till en miljö, ingen av oss vill semestra i. En annan aledning är att du kan försvinna i detta land med mutor och en klapp på axeln. Försöker sätta egna regler. Tro mig, men det är svårt.

Jag ler, när jag tänker på fördommar. Jag ler när jag tänker på personen som sa att hon eller han inte hade några. Vi alla har, jag har massor. Skulle jag vräka ut mig alla mina fördommar skulle du förmodligen inte vilja ta i mig med tång. Men jag tonar ner som vilken svensson som helst och acklimatisera mig till samhället. Mitt pengasug har försvunnit för länge sedan. Visst jag vill ha pengar, men ett liv först. Jag kan aldrig säga att det inte kommer att komma tillbaks. Om jag känner mig rätt så är risken stor. Men det finns inget annt än jag hellre vill än att ha volvo, villa och vove. Känns bara som i ett anna liv.

The future? I dont know. I realy don’t know. Av säkerhetsskäl så flyttar jag runt lite i Bangkok. Men allt beror på stålarna. Hoppas att min son kommer och besöker mig någon gång i snar framtid. Kort sikt planerar jag bara dag för dag. Lång sikt är ännu större fråghetstecken. Lika krokigt som kapten Kroks krok. Jag önskar jag visste.

Vincet, thanks for your words och dina tummar. Droger är ett stort ämne. Inte för att de funits mycket av det i mitt liv. Men just därför. Hur kommer det säg att det inte funnits där? Har levt runt det, gått omvägar, funderat på handlingsvaran. Men tackat nej. Det skulle ju vara den ultimata för en sådan som miga att börja sälja droger, eftersom jag inte brukar själv. Detta kommer jag att skriva om i ett helt inlägg väldigt snart. Kanske imorgon.

Platsen är för liten idag, my friend.

A, Danne och Jocke, tack för kommentarerna. I try. Poet. Det är smickrande ord. Skulle inte kalla mig poet, skriver innefrån och hoppas det räcker.

And now to.. nobody som länka mig en tråd till ett forum där det diskuterades om jag var äkta eller ej. Det är smikrande att det för det första hålls en diskution om detta. Men jag kan inte mer än skriva ”sant” för det borde spegla och visa min äkthet och sedan är det upp till var och än.. to belive. Men på den tråden så undrades det varför jag prickar och crikeln inte finns till och böjra med på bloggen och sedan dyker upp.

Det finns en ganska enkel förklaring. Jag har min svenska bärbara dator med mig. Skriver på den och sedan kilar till någont cafe och lägger ut. Klippa och klistra. Först så skrev jag direk. Men vill sen sitta i lite i hemmet och skriva då miljön här får mig att slappna av mer.

Det är väldigt smickrande att folk läser och siffrorna bara ökar och ökar. Ska göra mitt bästa att svara på frågor och kommentera kommentarer. Kol i elden, som sagt.

Trodde aldrig att intresset skulle öka så fort.

Farbro grön, igen. du sa sluta inte! Nej, kommer inte att sluta. Ska försöka hålla minst ett inlägg om dagen. Om det nu inte dyker upp något inlägg på säg tre fyra dagar och jag inte flaggat på om min frånvarao, så är det då för: Mr blå har tagit mig, Någon har sängt av min sida av någon anledning, eller för att den har blivit alldelses för stor. Dragit till sig för mycket uppmärksamhet så det helt enkelt blivit en för stor säkerhetsrisk för mig. Här är meningen delad. Vill så klart att så många som möjligt ska hitta hit. Men om jag känner att risken är för stor måste jag lyfta på haten och säga bye. Men då flaggar på. Trycker på knappen och säger ”Ciao”.

Tomorrow I think I want to talk about drugs.

Vi promenerade under regnbågen.

“You know you can find gold of the end of the rainbow” sa jag och kikade upp mot himlen igen.

Hon tittade på mig.

“Gold?”, sa hon.

”Yes, its true”

Hon log och gav mig en knuff.

Gick rakt in i en vattenpöl när jag hade blicken riktade uppåt och i samma läge började Mosken med att sprida böner. Vi var nära mitt hem. Har suttit många gånger på balkongen och tittat på Moskens kupol som reser sig bakom några hus, från min balkong. Den gröna kupan och dess spetsiga slut. Men tidigare idag så insåg jag hur stor den egentligen var. Eftersom den ligger bakom, där borta, så är avståndsbedömningen svår. Men idag så såg jag. De hade byggt upp en byggställning runt den. Av pinnar och rep. Och i regnet såg jag en man som klättrade hänsynslöst upp. Han var så liten. Kupolen var så stor. Förstod då att taker, det gröna, kupolen var så mycket mycket större än jag begripit.

In med nykeln och vrid till. En knuff och dörren öppnades. Det lilla rummet visade sig och vi klev in. Hon placerade några påsar med mat från matvagnarna på köksbordet och jag satte mig vid datorn. Mosken fyllde rummet. Hon öppnade balkondörren och bönerna vaggade in mig i mina tankar.

”I must write” I say.

Hon tittade på mig och log.

”You say gold”. Sa hon ”Bad man just think about gold.” You se beautiful colours in the sky and you think gold”. Hon log.

Jag log. Det var bara en sådan här dag man log.

Kanske har jag inte uppffatat hur min sida kan påverka och att det finns ett stort intresse. Jag kan förstå att intresse är stort men en bok. Ibland så vet man inte. Förstår inte förrän det sätts i perspektiv eller jämförs. Jag slängde en blick på den gröna kupolen. Bönerna sjöng, bågen var klar. Någon gång vill jag se mannen bakom bönerna tänkte jag och började skriva.



Kommentarer

  1. Tack för ditt uttömmande svar Wanted. I min bok gör du något vettigt, både kanske för dig men säkerligen för andra. Lämnade den mörkare världen när mitt första barn föddes. Slut på rån och jävelskap. Som tur var körde jag alltid solo och vägrade konsekvent skaka tass med folk inom branschen.

    Bra val enligt mig. Aldrig tittat i backspegeln, aktat mig för konflikter även om odjuret vill titta fram och säge buh, all ånger har jag begravt. Nu lever jag i en gråzon, ett litet tag till, sen blir jag vit, ett år till bara, sen blir jag svennebanan. Känns som jag sagt det länge nu :)

    Din blogg är ett grymt bra testamente. Både till allmänheten men framför allt till din son, dina nära och kära men även för dig själv. Min åsikt.

    Ett tips för att förenkla för dig själv. Svara på de frågor som ställs i kommentarfälten. Håll bloggen ren med dina tankar och stories. Om ett tag kommer du få sluta svara på alla frågor och lämna undrarna svävande, du kommer inte orka eller ha tid. Eller det kanske är allt du har just nu... Din blogg kommer att explodera. Bra jobbat vännen.. En bok blir det till slut, går inte att undvika, hehe.

    Skrivet av Farbror Grön — 19 Sep 2008, 16:48

  2. riktigt intressant blogg.
    hoppas oxå på en bok.
    keep up the good work.

    Skrivet av valp — 19 Sep 2008, 19:50

  3. Att någon stänger av bloggen kan du stryka, jag har ingen tanke på det eftersom yttrandefriheten gäller alla och då även kriminella eller f.d kriminella.

    Jag själv läser det du skriver med stort intresse så fortsätt skriv så att vi har något intressant att läsa.

    Mvh Jari / Admin på bloggsite.se

    Skrivet av Jari — 19 Sep 2008, 20:01

  4. Din blogg kommer bli stor, riktigt stor!
    Hmm.. lite ödets ironi att du kan bli rik på dina brott som du gör upp med, eller hur?
    OM du du skulle vilja det så skulle säkert förlagen slåss om att signa dig.
    Tänk på hur Lars Wierups bok Svensk Maffia har sålt..

    Det som slår mig är vilket genialt berättarsråk du har. Det fastnar direkt när man läser. Är det en talang du alltid har haft?
    Det förstås, i din "bransch" måste man väl vara en mästare på att manipulera och dupera, både i tal och skrift.

    Jag följer din blogg dagligen.

    Skrivet av Jocke — 19 Sep 2008, 20:10

  5. Slirade in på din blogg och kunde inte sluta läsa! Kan inte annat än att hålla med dom andra att du skriver poetiskt :) Keep up the good work, bästa bloggen ever. And pleeeese, berätta om värdetransporterna..

    Skrivet av Sunshine — 20 Sep 2008, 00:02

  6. Det skulle vara intressant och veta hur du hade det i skolan, om du var ett "ljushuvud" eller om du hade det svårt...?

    Skrivet av Jimmy — 20 Sep 2008, 11:28

  7. Riktigt bra blogg! fortsätt skriv, kommer följa den dagligen!

    Skrivet av Kevin — 20 Sep 2008, 14:39

  8. Satte mig i morse och började snegla på din blogg. Tog mig hit via en länk på flashback..

    Cred till dig border, för ditt sätt att uttrycka dig, för din vilja att dela med dig. I början så tänkte jag " ännu en som vill berätta sina rövarhistorier ", men ganska snabbt insåg jag att det inte handlar om historier...det handlar om ett liv. En mans känslor i en värld som han själv varit med och skapat. Varje man är sin egen lyckas smed sägs det... Det är svårt att smida när man inte vet vad som är lycka.
    Nu ska jag fortsätta att läsa, vi hörs nog igen.

    Fortis In Adversis Humilis in Secundis

    //Earthbridge

    Skrivet av Earthbridge — 22 Sep 2008, 17:01

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor