Blogg gratis Logga in

WANTED

18 Sep, 2008

wanted | 18 Sep, 2008 | Huvudkategori | (2781 Läst)

Voice like a angel

Polkagris, i jakt på flis. En löjlig dans och självmordstrans. Ett behov för stort, en ego-lort. En våg så väg!


Det var en gång för länge sedan. En väg, full av i andras ögon, massa konstiga erfarenheter. Vägen den var krokig och bred.

Rödvita långkalsongar och lite huller och buller.

Har du varit med om när du varit sådär förjäkligt trött och dunat in i sängen som en stock. För att vakna, någont väcker dig. Men din trötthet är enorm och det som stör din skönhetssömn vill du bara slå bort. Det händer där borta i fjärran, i dimman av din dröm. Du väljer hellre att placera oväsendet som en del av din dröm, än att vakna.

Hade varit på krogen i mina unga dar. Var inte mer än runt tjugotvå. Slirat så där lagom mycket på dansgolvet men var ganska nykter. Dansa var egentligen inte min grej. Inte för att jag var dålig på att röra på fossingarna. Nej, tvärtom. Men jag kände mig fånig. Såg hela skaran av människor uppefrån. Som en alien kommer och skådar oss dumma massa.

Vad gör de, står i klunga och skuttar och rör sig fånig med kroppen?

Men jag försökte bortse från det. Önskade ibland att jag hade en videokamera med mig. Dagen efter skulle jag leta upp mannen på dansgolvet som såg sådär fruktansvärt löjlig ut när han skakade på kroppen i fyllan. ”Se, så hör ser du ut när du dansar!” skulle jag säga och visa honom bandet och hoppas på att aldrig mer skakade på rumpan.

Usch känner mig tråkig, som en gamal ihopskrunklad tant när jag tänker så här. Löjlig var ordet. Kommer till det snart.

Jag är den där personen som inte gillar att framstå som löjlig. Ganska humorlös i verkliga livet. Folk såg mig mer som allvarlig. Ville hellre vara matcho än söt och gulllig. Kanske är ett manligt ting.

Som sagt. Kom hem sent drog av mig kläderna till naken och slängde mig pladask i sängen. Dunade in och John Blund slog mig hårt med släggan. Drömde djupt. Någonstans i dimman hörde jag mitt namn ropas. Du vet som när älvorna vid sjön kallar på dig. Gång på på gång hörde jag en kvinlig röst ropa mitt namn. Hon sjöng nästan mitt namn.

Jag ville inte vakna. Men jag vaknade. Hörde mitt namn igen och igen.

Försökte öppna ögonen. Var det i verkligheten eller var det i drömmen. Det var kolsvart i min lägenhet. Kunde inte uppfatta om det var vinterdag eller vinternatt ute, då mina gardiner täckte för fönstrena till max.

Medvetet hörde jag kvinnorösten igen kalla på mig. Det var inte i drömmen. Det kom från brevinkastet. Någon tjej? Men vem kunde det vara. Jag gnuggade sömnen ur ögonen och trevade i mörkret med handen längst golvet för att hitta något att täcka över min nakenhet. Fortfarande liggandes i sängen hittade jag med handen något plagg. Någont byxliknande var det. Drog på mig det och satte mig upp. Kolsvart i rummet. Ställde mig upp fortfarande halvt drömmande och klev ut i hallen. Lika mörk där, såg inget. Kände mig fram till ytterdörren och väntade en sekund. Brevinkastet öppnades och en klar kvinnoröst ropade mitt namn. Vem kunde det vara?, tänkte jag och försökte kika i kikhålet. Såg en blond tjej där ute. Men vem? Vad kunde klockan vara? Hade inte jag precis kommit hem?

Jag drog säkerhetskedjan åt sidan och låste upp. Öppnade dörren försiktigt en aning. Ljuset utanför stack i mina ögon. Kunde inte se.

”Polisen!” hördes.

”Skit”, tänkte jag.

Dörren trycktes upp med kraft och jag föll baklänges.

”Jävla skit”, gick i huvudet på mig.

Ett flertal civial poliser störtade in i min lägenhet. Jag låg på hallgolvet men på en hundradels sekund var jag på benen. Kuta in i vardagsrumet. Som var kolsvart. Barafota sprang jag över golvet till balkongen. Bodde på våning ett så jag kunde hoppa. Ute på balkongen. Det var mitt i natten eller tidig svart vintermorgon. Kallt om fötterna. Titta ner. Två polisbilar och poliser nedanför.

”Skit”

Tog mig tillbaks in i vardagsrummet. Time to give up. Någon tände belysningen. Det stack igen i mina ögon.

Tre civila snutar stod med dragna vapen.

”Stilla”, sa den ena och följde upp med mitt efternamn.

Den kvinliga polisen skrattade.

”Vad faan skratta hon åt” tänkte jag. ”Fuck”, tänkte jag.

Där stod jag med bar överkropp iklädd endast ett par röda långkalsonger med vita ränder.

”Very funny” sa jag och gick ner på knä med händerna på huvudet.

”Kan jag åtminstånde få dra på mig ett par byxor och en tröja?” frågade jag, när de hanklovade mig.

”Nix”, fick jag som svar. ”Här har du ett par skor” En av dem kasta till mig ett par tunna filttofflor.

”Hygligt”, sa jag och grimaserade.

De förde ut mig och grannarna tittade på, i ett par polkagris långklasonger och ett par filttofflor mitt i kalla vinternatten. Hade aldrig känt mig så löjlig förut.

In i polsibilen och mot arresten.

”Nu fick vi allt dig”, sa en civilsnut från framsätet.

”För vad är jag tagen för?” frågade jag i mina filsingar.

”Det bode du väll veta” var svaret.

Som om jag skulle ha den blekaste. Hade faktiskt ingen aning om vad det kunde vara. Enligt snuten så trodde han jag visste men jag funderade. Det var ju så mycket det kunde vara. Hade ingen aning.

Hörde på snutradion att de tagit två till. De slog till hos oss exakt samtidigt. Väl framme på snutstation skratta snutarna åt mig och sliriga kommentarer haglagde så som ”kalsongtjuven” eller ”toffelhjälte”. Vid inskrivningen till det gröna hålet, såg jag mina målskamrater. De andra som snuten hade tagit. De skrattade också.

Snuten satte mig ner på en träbänk vid en man som skulle skriva in mig.

Jag kunde inte annat än le, när jag blängde ner på mina rödvitrandiga kalsonger och mina ljusblå filttoflor.

Denna gång tog de mig för olaga frihetsberövning, grov utpressning, grov misshandel och försök till grov stöld.

Det hade varit en affär som skulle göras upp och en kille hade gått i god för köparna som aldrig dök upp. Så när vi stod där och väntade tillsammans med Mr Gå i God och hans köpare inte visade sig, möblerade vi om nyllet på Mr Gå i God och knöglade in honom i bagageluckan. Tog honom någonstans och hotad honom. Nu var han tvungen att skaffa fram deg till affären. Nu låg en skulden på honom. Några dagar senare kom han med förslag att vi kunde få göra inbrott på hans arbetsplats som var något kontorföretag. En massa bärbara datorer men framför allt ett kassaskåp med casch. Han skulle dra sitt passerkort så vi kunde komma in utan att larmet gick och han skulle va med hela vägen in. Vi bestämde att det var ju ok. En avbetalning på skulden. Beroende på hur stor summan blev.

Men plattpangkaka av det också. Snubben var så nervös att han slog in fel kod tre gånger. Vi var väll inne i huset på tredje våningen. När larmet gick. Så det var bara att tagga.

Fick jag av en securatis men lyckades komma undan.

Det var vad de hade tagit oss för. Någno vecka senare. Pressen att skaffa fram deg hade blivit för stor för Mr Gå i God så han sjöng ut hos snuten.

Men vi gick loss. Satt häktad cirka tre månader men släpptes i tingsrätten. Även hovrätten dömde till våran fördel. Inga bevis fanns då Mr Gå i God hade ändrat sin historia när han väl skulle vittna i rätten.

Vi fick ett skadestånd för häktningstiden då vi suttit ”Oskyldiga” och Mr Gå i God fick en ännu större skuld på sig. Men han försvan. Puts veck, borta. Hörde att han hängt sig.

Tragiskt. Ja, en ung normal kille som ville beblanda sig. Var inte alls kriminell, ordinary guy.

Så jag förtjände nog mina polkagris kalsonger i hullret och bullret.

Satt idag och åt en tallrik kykling med ris och drack en pepsi på min dagliga lunch restaurang här i Bangkok. Lite mindre än sex svenska kronor kostade det. Funderade på hur annourlunda mitt liv kunde varit. Tänk om jag tog det där anbudet att springa för Idrottsklubbarna som vill värva mig. Tänk om jag bara hade stegat åt ett annat håll.

Men sköt bört tanken ganska fort. Det går inte att tänka så. Nu är det som det är. Lyst sittandes i en insprängd skitig resturang i Thailand och tugga på ris och kykling. Det kunde varit värre.

Vad får egentligen en person till att kunna bedriva händelser som denna som kan leda till att andra tar självmord av räddsla?

Enligt mig, ja.

Fler faktorer, men om jag måste näma några så bottnar det sig i en enorm egosim, och ett behov att hävda sig mer än normalt. Med det, föds bristen I att kunna känna empati.

You are the only one, its your world and you are in the center.

När du slår dig fram I djungel blir du kall. Tappar kontakten med dina känslor och verkligheten hos andra. Din ansvarskänsla försvinner helt, det finns inga gränser. En ond crkel. Ju mer av allt det nämda ju bättre klarar du dig i din värld. Ju bättre du klarar dig dessto längre bort från känslorna, ju större egoism.

Ja, den smala vägen är inte bred. Men den leder någonstanns tillsamns med andra. Den breda vägen är krogig utan gränser och leder ingenstanns alls med ingen. Så, lägg din egosim och ditt beheov att hävda dig i en våg. Väg. Vilken väg ska du gå? Känn efter om du kan.

God luck my friend.



Kommentarer

  1. Härlig blogg broder. Fortsätt och sluta inte. Skit i felstavningar och annat elände ty den blir mer rakt på, rippad, stenhård och ärligare.

    Är det här din terapi? Är det din ånger som behöver få utrymme? Två frågor i all välmening...

    Fortsätt såhär så har du snart en inkomst som belönar en längre vistelse i form av annonser eller sponsorskap. Kanske en bok till slut som botgöring

    Skrivet av Farbror Grön — 18 Sep 2008, 19:22

  2. Jaha Du - yrkeskriminell? Hur många banker har Du rånat? Hur gör man för kunna köpa vapen till bankrån utan att bli rånad själv. Men sist men inte minst: Hur vågar man?? Jag är nog för feg och välanpassad. Borde hellre syssla med ekonomisk brottslighet som typ han som tömde Trustor på pengar fast då måste man ju vara smartare än jag &DU????
    Akta Dej nu för alla Thailändskor - dom ser oskyldiga ut men, men......

    Skrivet av Bertil Persson — 18 Sep 2008, 19:56

  3. PSYKOPATI

    Psykopaten ljuger, manipulerar och duperar. Psykopater lever på att lura andra. Utan offer är han ingen. Utan offer har han ingen att livnära sig på. Så fort han gjort bort sig hos någon är han därför ständigt på jakt efter nya offer.

    Det är alltså sällan man får en fullfjädrad psykopat som klient, om man inte arbetar
    inom kriminal- eller psykvården. Psykopaten vet att han nästan alltid kommer undan det mesta med de osanningar han är expert på att hitta på.

    HUR BEMÖTER MAN EN PSYKOPAT?

    Gå mot strömmen är ett tvångsbehov. Han är ”psycologically reversed” – ”psykologiskt tvärtemot” normalt sunt förnuft. Han har programmerat sig så från början. Mönstren sitter hårt och instinktivt och förändras sällan eller aldrig.

    Många brottslingar är psykopater, dvs många psykopater blir brottslingar. En del psykopater tillbringar därför stor del av sitt liv i fängelse, vare sig de kommer från samhällets övre eller undre skikt.

    Även när han blir tagen på bar gärning nekar psykopaten till vad han gjort eller sagt. Skygglapparna är starka och omedvetna. Försvaret är av pansar och mycket övertygande.

    I sina egna ögon är han alltid oskyldig, vad han än har gjort och vad han än har ertappats med. Han räknar alltid med att hans lögner blir verkliga så fort någon tror på dem, att de är identiska med andras verklighet. Det är så han arbetar, idogt och med stor uthållighet.

    Han kan sälja sin egen mor, överge sina barn för resten av livet och sprida falska sanningar om den han levt med och som stöttat honom i många år. Han har inga känslomässiga band till någon annan än till sig själv. Han förvränger verkligheten; hans lögner är för honom själv fullständigt sanna, inte ens kalla fakta eller överväldigande bevis får honom att inse eller erkänna de egna lögnerna

    Det går inte att lita på en psykopat hur mycket man än önskar, vill och försöker. Ett löfte kan brytas inom en halv sekund. Det går inte att ha ett naturligt förhållande till en ex-kompanjon med denna fastställda eller icke fastställda diagnos utan att alltid vara på sin vakt mot mot plötsliga och nya tricks.

    Han kan gå över döda kroppar för att tjäna pengar och hotar sig till stora framgångar och fördelar, eller ställer in sig med charmoffensiver och stor duperingsförmåga hos starkare och mäktigare personer för att komma dit. Vid motgångar och obehagliga överraskningar, reagerar han med stort raseri och klarar inte av att mista kontrollen. Kan ej ta kritik då dom är känslomässigt störda och lider brist på reaktioner där de borde reagera samt offrar andra för att rädda sig själva

    Psykopater har egna lagar – de överträder lätt de samhälleliga lagar som finns och inbillar sig det som gynnar dem själva och som slår ner andra

    Skrivet av Fredrik — 18 Sep 2008, 21:06

  4. Ja, det här var ju intressant läsning, wanted! :)

    Tack för visiten på min blogg!

    Kommer nog tillbaka och kollar läget på din fler

    gånger.

    Ha det!

    Skrivet av Sam Zodiac — 18 Sep 2008, 21:07

  5. Som många andra skriver är det intressant läsning och jag tycker du lyckas med konststycket att förmedla en unik litterär framtoning som känns mycket autentisk. Du skulle helt klart kunna fundera på att få ihop detta till en bok.

    För övrigt är det uppenbart att du har både psykopatiska och narcissistiska drag vilket dock många i samhället har. Det viktiga för dig blir att ha dina egna regler att följa och göra allt du kan för att inte bryta dom. Lyckas du med detta är jag övertygad om att du kan acklimatisera dig till en "normalt" liv.

    Sen ska du vara medveten om att du förmodligen har lika mycket fördommar om ett "normalt" liv hos tex en akademiker som en svensson har om ditt kriminella liv. Vi är alla rätt lika och egoismen är människans främsta drivkraft även fast den kan dölja sig bakom en fasad.

    En annan viktig sak som jag tror är viktig om du är ute efter att rehabiliteras är att bli av med pengasuget och skapa rutiner. Gör som du gjorde på häktet men i vanliga livet så ska du se att du snabbt kommer att passa in bättre även om jag tror att du precis som jag alltid kommer att känna dig som en besökare.

    Blev ett långt inlägg....

    Hur ser du på framtiden på kort och lång sikt?

    Skrivet av Amstaff — 18 Sep 2008, 22:51

  6. Har nu läst alla dina inlägg i ett streck...inte kunnat sluta. Du skriver väldigt målande och faktist rentav vackert!
    Jag lider med dig oerhört samtidigt som man med rent folkvett förstår att du i karmas ögon kanske inte ens förtjänar det liv du ändå har i thailand nu...
    Man kan vrida och vända på saker i all oändlighet, men mitt hjärta känner för dig och det som är gjort är gjort. Man kan inte spola tillbaka tiden, och du gör helt rätt i att våga blogga, bjuda på dig själv och berätta för världen hur det blev som det blev och varför alla borde låta bli att hamna i dina spår.
    Har sett en liten del av det du berättar om med egna ögon...det är ingen vacker värld, men det är tyvärr ingen värld som krymper eller domnar av med tiden, den växer sig snabbt starkare och starkare och allt blir mer och mer förvirrat och någon "organiserad" brottslighet kan man för det mesta inte kalla det längre...det är kaos, som med tiden växer till en katastrof. Tänker på alla kriminella med invandrarbakgrund ute i rosengård, bergsjön, västerort o.s.v...organisering är det inte...det är ett krig ingen ser logik i längre, alla dödar alla, för allt. Sverige kan gå åt skogen p.g.a allt detta, men du kan göra mer skillnad med den här bloggen i unga människors liv än kriminalvården eller andra insatser kan.

    Du visar det svart på vitt, så som det är direkt från första parkett och det är guld värt för dom som lever i en falsk tro om att finna den ultimata lyckan i att stjäla andras tillgångar och ödelägga liv för sin egen vinning.

    Jag har en fråga till dig, eller kanske snarare en förfrågan. Har du varit i kontakt med droghandel utöver detta du beskrivit hittils, och skulle du kunna berätta något du varit med om kring det?

    Tack för en kväll av underbar och otroligt intressant läsning, jag håller tummarna för dig och din familj.

    Skrivet av Vincent — 19 Sep 2008, 02:46

  7. Sant eller ej, mycket fängslande läsning.

    Mvh,

    Skrivet av A. — 19 Sep 2008, 09:37

  8. fängslande och bra skrivet!

    Keep it up!

    Skrivet av Danne — 19 Sep 2008, 13:03

  9. Tänkte du kanske skulle vara intresserad av att följa diskussioner om din blogg på https://www.flashback.info/showthread.php?p=12927733#post12927733

    Skrivet av nobody — 19 Sep 2008, 13:27

  10. Du är ju en poet också!

    Skrivet av Jocke — 19 Sep 2008, 14:13

  11. mycket intressant läsning, sluta inte att skriva...ska följa denna blogg med stort nöje. Sant eller falsk, oviktigt..

    Skrivet av Jimmy — 19 Sep 2008, 16:14

  12. Jag tycker din läsning är oerhört intressant, fortsätt ... jag gör inget annat än läser din blogg, fortsätt snälla ... thumbs up man, keep on fighting. you will make it!

    Skrivet av Beundrare — 10 Mar 2009, 13:20

En bloggtjänst levererad av DistansData Webbyrå E-butik och Hemsidor